KOMMENTAR. ”Är ett par partypussar en polissak?” Det undrade Lars Thulin i slutet av maj i år med utgångspunkt i ett åtal mot SVT-profilen Micke Leijnegard för sexuellt ofredande. Nu kommenterar Thulin den fällande domen och dess konsekvenser.

När det olämpliga blir olagligt

Det finns olagliga beteenden. Och det finns olämpliga beteenden. Samt förstås beteenden som varken är olagliga eller olämpliga.

Ett olagligt beteende är kriminellt och ska påtalas och hanteras av rättsvårdande myndigheter. Ett olämpligt beteende är inte kriminellt och ska därför behandlas och lösas av de berörda personerna genom mellanmänskliga kontakter.

I ett samhälle som till viss del bygger på frihet under personligt ansvar och som tillåter öppna och fria umgängen medborgare emellan, kan inte samtliga olämpliga beteenden bli olagliga. För om det sker kan i princip alla kontaktytor vara potentiella brottsplatser.

Dessutom finns risken att rättsapparaten havererar under trycket av oräkneligt antal anmälningar. Misstänkta brott som dessutom är ganska svåra att utreda, då det mesta bygger på ord mot ord och hur saker uppfattats. Det är inte som åka in i en fartkamera som skriker 20 kilometer för fort.

Var går gränsen?

Därför måste samhället dra en gräns mellan olagligt och olämpligt, vilket är lättare sagt än gjort. Domen i fallet om pussandet under SVT:s fyllefest innebär att Stockholms tingsrätt i veckan påtagligt ökat antalet olagliga beteenden och lika påtagligt minskat antalet olämpliga. En större del av det som sker mellan människor är numera olagligt och ska inte längre behandlas av oss själva utan av staten.

Det handlar om programledaren Micke Leijnegards agerande. För en utförd puss mitt på munnen och en som inte riktigt lyckades, döms han till dagsböter för sexuellt ofredande och 10 000 kronor i skadestånd.

Fakta i fallet hittar du här, här och här. Allt detta bygger på förundersökningen som åberopades i tingsrätten. Något väsentligt nytt tycks inte ha presenterats under rättegången.)

Intressant är hur domstolen motiverar avgörandet. Nämligen det här har haft ”en så tydlig sexuell inriktning eller prägel att det faller inom det straffbara området”.

Puss eller kyss?

Låt oss titta på hur detta område numera ser ut. Handlingen var en och en halv puss, vilket innebär att någon berör en annan person med sina läppar: jag anser att det finns tre grader av denna handling.

1. Farmor-pussen. Den som äldre ger ett barn som varit duktig eller fyllt år. Den utdelas torr och snabb, oftast på pannan eller kanske på kinden.

2. Gud-vad-kul-att se-dig-pussen. Eller tack-för-att-ditt underbara fotbollsmål-pussen. Den ges ofta mitt på någons mun, ibland ganska hårt men är oftast torr och kortvarig.

3. Erotiska kyssen. Läppar möts, med öppna munnar, spelande tungor. Den är blöt och kan pågå under lång tid.

Att den erotiska kyssen kan upplevas som sexuell och skrämmande om den ges av fel person vid fel tillfälle är självklart. Därmed är den erotiska kyssen i oönskade sammanhang det som kallas sexuellt ofredande. För kravet för detta är enligt brottsbalken att offrets ”sexuella integritet” har kränkts”.

Hur är det då med farmor-pussen och med gud-vad-kul-att se dig-pussen? Kan de räknas som sexuella? Jag anser inte det.

Så vilken var pussen på festen? Var den sexuell? Kvinnan själv ger svaret under rättegången. Hon beskriver det som en puss på munnen, inget som den erotiska kyssen förmedlar.

Olagligt partypussande

Viktigt är också att partypussen inte utdelades i form av övergrepp av en okänd person. Utan av en vän och kollega på en fest. Stockholms tingsrätt ändå fastslagit att gud-vad-kul att se dig pussen vänner emellan på ett alkoholmarinerat party är sexuellt ofredande.

Den andra saken som tingsrätten bestämt är att den aktiva handlingen att acceptera en ursäkt för något man utsatts för, är av noll och inte värde. Den som accepterar ursäkten behöver inte ta ansvar för detta. Det går bra att ändra sig. Kvinnan ångrade sig i detta fall efter en dryg månad. Men hon kunde ha väntat i fyra år och tio månader till. Så lång är preskriptionstiden.

Varför ändrade sig kvinnan?

Det tredje är det mest upprörande. Och det är kvinnans skäl till att hon ändrade sig efter lång tid och gjorde anmälan. Hon blev förbannad på SVT:s ledning. För i princip sade cheferna där att Leijnegard är som han är och att han inte kommer förstå vad han gjort.

Kvinnan är alltså i första hand arg på sin arbetsgivares syn på Leijnegard.

Hon anser att SVT som arbetsgivare inte kan hantera sin personal. Kvinnan har förlåtit Leijnegard. Men hon blir förbannad på sin arbetsgivare bedömning av honom och förlåter inte dem. Hon går till domstol på grund av SVT:s beteende, men sätter Leijnegard på de åtalades bänk.

Olagligt kontra olämpligt beteende

Trots detta – i slutänden kokar allt ner till olagligt beteende kontra olämpligt beteende. Leijnegards beteende på festen var helt klart olämpligt. Vilket parterna var överens om och det som inträffade avslutades med en ursäkt som accepterades. Men var handlingen då straffbar? I så fall är mycket mer nu olagligt och mycket mindre är olämpligt.

I Aftonbladet har Åsa Linderborg kommenterat den aktuella domen i starka ordalag. Den talande rubriken lyder ”Det här är sorgens och skräckens dag”. Hon drar bland annat följande slutsats: ”Nu har vi svart på vitt att det är statens uppgift att reglera alla mellanmänskliga relationer som går snett.”

Sedan kan jag inte låta bli att ge en genusvinkel på ärendet. Åtskilliga män har blivit utsatta för samma sak som kvinnan. Men om en man gått in på en polisstation och sagt: för flera veckor sedan pussade en kvinna mig på munnen på en personalfest. Jag tyckte hon var jobbig och knuffade bort henne. Jag accepterade hennes ursäkt efteråt. Nu har jag ändrat mig. Jag anmäler henne för sexuellt ofredande.

Hur många tror att en åklagare skulle väcka åtal i det läget?

The post Domen som gör det olämpliga olagligt first appeared on Opulens.

SEXUALBROTT. I veckans krönika skriver Lars Thulin om ett uppmärksammat fall. En SVT-profil har åtalats för sexuellt ofredande efter ett par partypussar. Men är det verkligen ett fall för polisen? Här följer ett svar på den frågan.

Nu finns ett nytt ”sexbråk” i kändisvärlden. En så kallad profil på SVT anklagas av en kollega för sexuellt ofredande och det har vandrat genom rättsapparaten. I tingsrätten ska man lägga sin panna i djupa veck beträffande två pussar på munnen under en fyllefest. Och då angående ett fall där parterna efteråt var överens om att agerandet var fel, mannen har bett om förlåtelse och fått det.

Två månader senare ångrar kvinnan detta och går till polisen. Juridiken dras igång och mannen åtalas för sexuellt ofredande. Oavsett utgång av målet kan mannens karriär vara över. Kanske också kvinnans.

Ärendet har beskrivits i Aftonbladet och i Expressen. Artiklarna bygger på förundersökningen, inte på att någon part fått gråta ut. Båda sidors bild av händelsen, som de uppgett i förhör, är ganska samstämmiga. Om ingen ändrar sig i domstolen vet vi vad tingsrätten ska ta ställning till. Utifrån detta har jag resonerat och skrivit den här texten.

Orimliga proportioner

Sexuella övergrepp är vidriga och traumatiserande. De kan ge livslånga psykiska men. Det händer att män i kraft av fysisk styrka, och på grund samhällets syn på könsroller, begår avskyvärda handlingar. Den sanningen har gällt sedan tidernas begynnelse. Men varje fall är unikt.

Det som hänt i tv-profilens fall säger mycket om vårt samhälle av i dag där saker får orimliga proportioner och förmåga till sans och eftertanke alltför ofta sätts på undantag.

Mellanmänskliga relationer som impulshandlingar, obetänksamhet och misslyckade försök att visa uppskattning, toppat med berusning.

Är det något som ska avgöras i en rättssal? För ekonomiska brott finns en bagatellgräns. Att någon har blivit lurad på en tia eller två eller inte fått betalt för ett glas öl, avskrivs av polis eller åklagare enligt principen att det är en sak mellan parterna. Pappa staten kan inte ta hand om allt. Men för sexuellt ofredande tycks någon gräns knappast existera.

Några personliga erfarenheter

Följande är djupt personligt, men behöver berättas i detta sammanhang.

Jag är 100 procent heterosexuell. Men i mina tonår, då jag var oskuld, hamnade jag i en situation då jag var nära att utsättas för en homosexuell våldtäkt.

En gnutta tur, lite smarthet från mig och i sista stund kanske medkänsla från den potentielle förövaren hindrade fullbordan. Därför förstår jag mer än väl den isande skräck, och nästan förlamning, som hot om ett sexuellt övergrepp kan inge.

I tidig vuxenålder hade jag ett ordinärt sexliv i en tid som på sätt och vis var mer frisläppt och tillåtande än i dag. Fast jag var på intet sätt gränslös. Ändå råkade jag illa ut igen. Några år och tjugo blev jag utsatt för det som i dag skulle räknas som våldtäkt. Det av en kvinna, som agerade just gränslöst.

Händelsen lärde mig förstå den skam och det äckel som drabbar vid ett fullbordat övergrepp.

Utan att gå in på detaljer kan jag säga att händelsen efteråt fyllde mig med stor olust för att ha blivit förnedrad och utnyttjad. Men mest drabbades jag av förvirring. För på den tiden var uppfattningen att en man inte kunde våldtas av en kvinna. Därför var jag väl inget offer. Och jag ville inte prata om det.

Händelsen lärde mig förstå den skam och det äckel som drabbar vid ett fullbordat övergrepp. När jag till sist berättade för en kompis med insyn i juridik, avrådde han mig från anmälan. För ingen skulle bry sig.

Han sa: – Om du inte blev fysiskt skadad, smittad eller hon blev gravid – var är problemet? Släpp det.

I dag hade jag kanske vunnit i rättssalen och kvinnan fått böter eller fängelse.

Detta är fortfarande starka minnen. Jag har betydligt svagare hågkomster av andra oönskade närmanden.

Under åren har jag fått en del jobbiga kyssar och kvinnliga händer på ställen där jag inte ville ha dem. Och därför bestämt avvisat. Så jag kan skilja på stort och smått.

Därför har jag svårt att förstå att kvinnan som mötte tv-profilen uppger att hon fått sådana psykiska men av partypussarna att terapi för posttraumatisk stress övervägts. I så fall skulle samhället vara i behov ett par hundratusen terapeuter.

Sexbrott och partypussar

Varför berättar jag om detta dystra som hänt mig? Jo, för att visa att jag inte är ytterligare en man som ”inte fattar ett dugg”, som bagatelliserar och accepterar sexövergrepp. Och för att påminna om att förövaren inte alltid är en man.

Mina erfarenheter borde ge tyngd när jag säger att det är en oerhörd skillnad mellan riktiga sexbrott och pussar på munnen från någon man känner.

Pussar som pussaren sedan ber om ursäkt för.

Begreppet sexbrott blir helt urvattnat om det inte finns någon undre gräns för det som är åtalbart. Om nuvarande trend fortsätter kommer polispiketer behöva radas upp utanför snart sagt varje nöjesetablissemang en lördagsnatt. Jag vet för jag har jobbat på en danskrog. Och polisrazzior måste genomföras på otaliga firmafester. Jag vet – jag har besökt många.

Varje snedsteg ska inte bli polissak

Jag försvarar på intet vis fenomenet oönskat tafsande. Men om vi med skenande grov kriminalitet ska lägga rättsapparatens kraft på dumheter som sker mellan vänner som druckit för mycket men där ingen lidit fysisk skada, då är vårt samhälle illa ute.

Att vara vuxen och leva med egna och andras känslor, drifter och impulser innebär att navigera på ett minfält. Inte bara när det gäller intimitet utan i allt umgänge.

Varje gång något inte går som man vill måste tid ges till ilska, utskällningar, reflektion och någon gång förlåtelse. Och kanske också förståelse.

Varje snedsteg i det sociala umgänget ska inte bli polissak och belasta domstolar.

The post Är ett par partypussar en polissak? first appeared on Opulens.

DOKUMENTÄRFILM. Trots viss skepsis kapitulerar Charlotte Wiberg till slut inför två aktuella självbiografiska dokumentärfilmer. Det är filmer som handlar om sexuella övergrepp i det förflutna och där kameran blir ett verktyg för traumabehandling.

The post Med kameran som verktyg för traumabehandling first appeared on Opulens.

DOKUMENTÄRER. Charlotte Wiberg har sett tre tv-dokumentärserier: ”En våldsam kärlek”, ”En kropp till salu” och en ”En våldsam heder”. Tre dimensioner av våld mot kvinnor. ”Producenten och regissören Jessica MacDowall är involverad i samtliga produktioner. Hon har utfört en viktig och stark gärning,” skriver Wiberg.

The post Tre dimensioner av våld mot kvinnor first appeared on Opulens.

REFORMKRAV. “Flickor kan vittna om att detta i realiteten kan innebära att under hot om avslitning av kläderna inför en eller flera män tvingas göra förnedrande saker såsom att helt naken böja sig framåt, att stå på huk och hosta, att ställa sig på alla fyra, skriver Jennifer Andersson.

I broschyren “Till dig som vårdas på SiS särskilda ungdomshem med stöd av LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga)” som unga får som placeras på SiS (Statens institutionsstyrelses) ungdomshem står följande :

“När du kommer till oss första gången och när du har varit utanför ungdomshemmet får personalen söka igenom dina kläder och väskor (kroppsvisitation). Personalen kan också be dig att klä av dig naken så att de kan se att du inte gömmer något under kläderna (ytlig kroppsbesiktning). ”

Flickor kan vittna om att detta i realiteten kan innebära att under hot om avslitning av kläderna inför en eller flera män tvingas göra förnedrande saker såsom att helt naken böja sig framåt, att stå på huk och hosta, att ställa sig på alla fyra. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att detta är oerhört traumatiserande och kränkande för en ung tjej som kanske tidigare blivit utsatt för sexuella övergrepp.

Att ett övergrepp är det första som sker i Statens institutionsstyrelses regi sätter tonen för kommande vård och skadar det förtroende den unga förväntas ha gentemot personalen. Att utsätta icke-kriminella tjejer för en fängelselik nakenvisitering är huvudlöst och kanske orsaken till att tjejer upplever vården sämre på SiS, känner mer otrygghet och avskiljs mest.

Idag finns en lucka i LVU-lagen som tillåter nakenvisitering av det motsatta könet. Icke-kriminella barn och ungas integritet är alltså mindre värd än exempelvis en vuxen kriminell kvinnas, som finns inom kriminalvården.  Hon får nämligen inte visiteras naken av en man.

Det som sker inom SiS är en skam för Sverige. Dock förstår jag rädslan att det ska smugglas in droger och saker ungdomarna kan skada sig själva och andra med.

Men år 2022 i ett civiliserat land måste det finnas andra sätt att visitera icke-kriminella barn och unga på än en förnedrande fängelseritual som tycks vara direkt tagen från USA:s ökända juvenile prisons.

Jag råder SiS att blicka ut i världen och lära sig hur andra länder löser detta vad gäller framförallt minderåriga flickor i tvångsvård. Och på Socialutskottet ligger att arbeta för att förändra LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, så att män med laglig rätt inte kan slita kläderna av 12-åriga våldtäktsoffer.

Det ska inte få vara så att statsanställda ska få begå övergrepp som ute i civilsamhället hade kallats för ett sexuellt övergrepp och lett till fängelse. Jag anser att LVU och SiS “särskilda befogenheter” omedelbart skall ses över för att förhindra att fler småtjejer utsätts för livslånga trauman med Staten som gärningsman.

The post Inte 100 år till av vanvård first appeared on Opulens.

SKANDALBOK. Camille Kouchners självbiografiska roman om uppväxten i den vänsterintellektuella eliten skapade stor skandal när den publicerades i Frankrike ifjol. Theo Vareman har läst en inkännande skildring av en barndom i skuggan av övergrepp och självupptagna föräldrar.

La familia Grande av Camille Kouchner
Översättning: Maria Bodner Gröön
Elisabeth Grate Bokförlag

Juristen Camille Kouchner växte upp som barn till två ledande politiska profiler i Frankrike: läkaren Bernard Kouchner och statsvetaren Evelyne Pisier. Den förstnämnde var en av grundarna till Läkare utan gränser, och kom senare att bli minister, medan den senare var uppburen vänsterintellektuell feminist. Barndomen i skuggan av dessa stjärnor utgör fonden för Kouchners självbiografiska roman La familia grande som nyligen kommit i svensk översättning på Elisabeth Grate förlag.

Pappan Bernard är frånvarande, och när Camille är sex år gammal får mamman nog och lämnar honom. Mamman går snabbt vidare (båda föräldrarna har redan under sin relation haft flera affärer), och en ny man, som aldrig namnges, gör i stället entré.

Styvpappan blir snart en viktig gestalt både för Camille och hennes två bröder. Han är rolig och social, och snart är det en självklar tradition att somrarna tillbringas på hans sommarställe i Sanary-sur-Mer. Där umgås de med ett hov av andra intellektuella, som tillsammans utgör den stora ”familj” som blivit bokens titel. Det är människor sprungna ur 68-rörelsen, besatta av frihet och normupplösning.

När Camille ska fylla 13 år begår hennes älskade mormor självmord. Mamman Évelynes sorg blir alltöverskuggande. Rollerna byts ut när barnen plötsligt måste vara stoiska och bita ihop medan mamman, inlåst på sitt arbetsrum, retirerar både från familjen och från världen.

Det är under denna tid som Camilles tvillingbror Victor kommer med den bekännelse som utgör bokens absoluta kärna: att styvpappan återkommande kommit till hans rum på nätterna och förgripit sig på honom. Camille lovar Victor att inte berätta för någon, och trots att det smärtar henne är det en hemlighet hon ska hålla i decennier.

Det är först när syskonen blivit vuxna och har egna barn som hemligheten tvingas upp till ytan. Inte ens då visar föräldragenerationen, den ”stora familjen”, någon sympati. I stället följer relativisering såväl som anklagelser om att det skulle ha varit den då 13-årige Victor som förfört styvpappan. Den en gång så enade och kärleksfulla familjen splittras.

La familia grande blev mycket uppmärksammad när den publicerades i Frankrike i början av 2021. Manegen var på många sätt redan krattad av Vanessa Springoras Samtycket som kom ett år tidigare, och beskrev författarens relation som tonåring med en avsevärt äldre författare. Utöver beskrivningen av övergrepp skildrar de båda böckerna en äldre generations inställning till sexualiteten; när frihet från gamla normer överordnas även det som annars betraktas som förkastligt. Det blir en värld där ett barns rop på hjälp snabbt reduceras till moralpanik.

Efter att La Familia Grande kom ut fick Kouchners styvpappa, även han en inflytelserik akademiker och politiker, lämna alla sina uppdrag. Boken har därför i svensk press beskrivits huvudsakligen som en sorts skandalbok.

Romanen är emellertid mycket mer än så: det är en vacker, melankolisk skildring av att vara barn i en alltför självupptagen vuxenvärld. Camille Kouchner skildrar en föräldrageneration som visserligen är både rolig och älskvärd, men som konsekvent sviker när det verkligen gäller. Det sägs att revolutionen äter sina egna barn – i familjen Kouchners fall tycks det vara just det som hände.

The post Starkt om frigörelsens baksida first appeared on Opulens.

FÖRTROENDEKRIS. Michael Bojesen slutar som chef för Malmö Opera. Styrelsen anser att hans förtroende är förbrukat och har beslutat att lösa hans anställningskontrakt med omedelbar verkan.

I ett pressmeddelande från Malmö Opera beskrivs Bojensen som en “stark positiv kraft” samtidigt som man konstaterar att de senaste årens negativa uppmärksamhet kring hans person har påverkat verksamheten starkt. Per-Martin Svensson, ordförande i Malmö Operas styrelse, uppger att operan behöver en ny ledare.

”Styrelsen konstaterar att förtroendet för Michael Bojesen är förbrukat och anser att en ny ledare för Malmö Opera behövs. Styrelsen är enig i sitt beslut men beklagar samtidigt djupt att detta beslut varit nödvändigt”, säger Svensson.

Bakgrunden är den utredning om sexuella trakasserier och övergrepp i public service-företaget Danmarks Radios flickkör. I höstas presenterades en extern advokatutredning där 129 personer som tidigare har sjungit i eller haft insyn i kören hade uttalat sig.

Minst 64 av dessa hade blivit utsatta för kränkningar, i “ganska många fall” upprepade gånger och flera av dem beskrevs som grova, slog utredningen fast, enligt den danska nyhetsbyrån Ritzau. De flesta av kränkningarna ska ha skett för över 20 år sedan, men fortsatt fram till och med 2010. När utredningen presenterades bad Danmarks Radios generaldirektör Maria Rørbye Rønn de drabbade om ursäkt.

Michael Bojesen var chefsdirigent för kören mellan 2001 och 2010. I ett e-postmeddelande till Ritzau skrev han i samband med att advokatutredningen presenterades att han var skakad över att den slagit samman hans tid med kören med hans föregångares chefstid.

“Angående det som presenterats som gäller min person, så vet jag att de kränkningar som beskrivs i rapporten inte har något att göra med mina tio år som dirigent för kören”, skrev Bojesen.

Per-Martin Svensson sade då att styrelsens förtroende för Bojesen var orubbat.

Under tiden som operan letar efter en ny chef kommer publikutvecklingschefen Carina Ostrander att leda verksamheten.

TT Nyhetsbyrån

The post Malmö Opera sparkar Bojesen first appeared on Opulens.

SEXISM. 22 före detta medlemmar i public service-bolaget Danmarks Radios flickkör får vardera 25 000 danska kronor, motsvarande 36 000 svenska kronor, i ersättning från DR på grund av kränkande beteende i kören.

Det skriver DR i ett pressmeddelande, enligt danska TV2.

I november förra året presenterade DR en extern juridisk utredning om förhållandena i flickkören, detta efter att anklagelser om sexuella trakasserier kommit i dagen.

Lejonparten av kränkningarna ska ha skett för över 20 år sedan, men fortsatt fram till och med 2010. Kulturen kring kören har beskrivits som “helt oacceptabel även för sin tid” av DR:s generaldirektör Maria Rørbye Rønn.

Advokaterna som skött utredningen om ersättningar har kommit fram till att det i 22 av 64 fall, där kränkande beteende i form av sexuella trakasserier har visats, finns underlag för att betala ut ersättning.

Henrik Bo Nielsen, DR:s chef för Kultur, barn och unga, säger i en kommentar att fallet är ett mycket allvarligt kapitel i DR:s historia.

“Jag har läst tusentals sidor med berättelser om vad kvinnorna har varit med om, och även om kränkningarna skedde för många år sedan är de fortfarande levande för dem”, säger han i pressmeddelandet.

Det är upp till kvinnorna själva om de accepterar ersättningen.

TT Nyhetsbyrån

The post Kränkta sångare i DR:s flickkör får ersättning first appeared on Opulens.

ÖVERGREPP. Minst 64 tidigare deltagare i public service-bolaget Danmarks Radios flickkör har fram till 2010 blivit utsatta för övergrepp och kränkningar, enligt en extern advokatutredning om missförhållanden i kören.

Jurister kommer nu att utreda om DR har levt upp till sitt ansvar och är skadeståndsskyldiga till dem som har kränkts.

Utredningen, som lades fram på onsdagen, har pågått sedan i våras och 129 personer som tidigare har sjungit i eller haft insyn i kören har uttalat sig.

Minst 64 har blivit utsatta för kränkningar, i “ganska många fall” upprepade gånger och flera av dem beskrivs som grova, slår utredningen fast.

Bland annat ska flickorna ha utsatts för intima beröringar, ofrivilliga kyssar – däribland långvariga tungkyssar – men även grövre kränkningar.

Det ska ha varit sex personer som utfört övergreppen.

Endast 17 tillfrågade personer uppgav att de inte känt till eller blivit utsatta för kränkningar.

“Ber om ursäkt”

DR:s generaldirektör bad personligen om ursäkt på en presskonferens på onsdagen.

– Jag ber om ursäkt för att DR har svikit dig. Det var inte ditt fel. Det var DR:s ansvar. Det är under all kritik att DR inte har agerat tidigare, säger Maria Rørbye Rønn.

Hon refererar bland annat till en tidigare DR-chef som avfärdade en förälders klagomål som ärekränkande.

Lejonparten av kränkningarna ska ha skett för över 20 år sedan, men fortsatt fram till och med 2010. Kulturen kring kören beskrivs som “helt oacceptabel även för sin tid” av Maria Rørbye Rønn.

Michael Bojesen, nu vd och teaterchef för Malmö Opera, var chefsdirigent för kören mellan 2001 och 2010.

Är skakad

Han skriver själv i ett e-postmeddelande till den danska nyhetsbyrån Ritzau att han är skakad över att hans tid med kören i advokatutredningen har slagits samman med hans föregångares chefstid.

“Angående det som presenterats som gäller min person, så vet jag att de kränkningar som beskrivs i rapporten inte har något att göra med mina tio år som dirigent för kören”, skriver Bojesen och uttrycker även oro för sin och andras rättssäkerhet i samband med undersökningen.

Per-Martin Svensson, styrelseordförande för Malmö Opera, säger på onsdagskvällen att utredningen inte har rubbat styrelsens förtroende för Bojesen.

TT NYHETSBYRÅN

The post Utredning: Många i DR:s flickkör kränktes first appeared on Opulens.

SEXBROTT. Dagen efter att han fällts för sexbrott i amerikansk domstol uttalar sig nu R Kelly. I ett inlägg på Facebook tackar r’n’b-sångaren sina fans för deras stöd och fortsätter:

“Dagens dom var en besvikelse och jag kommer att fortsätta att bevisa min oskuld och att slåss för min frihet”.

Rättegången mot R Kelly har pågått i sex veckor under vilka juryn har lyssnat till detaljrika och uppskakande vittnesmål från kvinnor som i många fall varit minderåriga när de utsatts för övergrepp av Kelly.

Juryn fann honom skyldig i samtliga åtalspunkter, och han döms bland annat för sexuella övergrepp, utpressning och mutbrott. Straffet får han utmätt i maj nästa år, och han riskerar livstids fängelse.

R Kelly har enligt åtalet utnyttjat sitt kändisskap och sin karisma under närmare ett kvartssekel för att locka till sig kvinnor och minderåriga flickor som han sedan förgripit sig på. Majoriteten av Kellys offer är av kvinnligt kön, men en man finns också med på listan.

TT NYHETSBYRÅN

The post R Kelly: “Ska slåss för min frihet” first appeared on Opulens.

MENTALSJUKHUS. “The mad women’s ball” bjuder på en mardrömslik resa tillbaka i tiden, till mentalsjukhuset Salpêtrière där otaliga kvinnor plågades i vetenskapens namn.

Som skådespelare slog Mélanie Laurent igenom internationellt i Quentin Tarantinos “Inglourious basterds” 2009. Sedan dess har hon både skådespelat och regisserat en rad hyllade filmer. Med “The mad women’s ball” gör hon både och, och har även skrivit manus utifrån Victoria Mas litterära förlaga.

Överklassflickan Eugénie (Lou de Laâge) lever ett privilegierat liv i det sena 1800-talets Paris. Hon är vacker, kvicktänkt och hungrig på livet, men också instängd av samhällets och familjens normer för hur en kvinna ska leva – eller snarare inte leva.

Eugénie plågas också av sin sällsamma förmåga att få kontakt med de döda. De kommer till henne på korta, intensiva och ofta plågsamma besök, och den ende som känner till Eugénies förmåga är hennes älskade bror. När Eugénie gör misstaget att även anförtro sig åt sin mormor tar livet en fasansfull vändning: Familjen beslutar att hon ska spärras in på det ökända mentalsjukhuset Salpêtrière.

Det är bland annat skildringen av Eugénies medpatienter som är den stora behållningen med “The mad women’s ball”. Med oerhörd lyhördhet berättar Mélanie Laurent om kvinnornas öden – några är inspärrade för att de är deprimerade, någon för att den av svartsjuka knuffat sin make i floden Seine, någon annan för att den tröttnat på en mans sexuella trakasserier och andra för att de faktiskt på riktigt har problem med sin mentala hälsa.

Men “The mad women’s ball” är inte bara en beskrivning av just dessa kvinnors mardrömslika öden, utan även en bredare och smärtsam påminnelse om vad patriarkatet gjort med kvinnors kroppar och psykiska hälsa genom historien. I en plågsam scen hypnotiserar Salpêtrières överläkare en ung kvinna, och inför en manlig publik dirigerar han henne till att utföra sexuella rörelser. Hypnosen gör att hon drabbas av både epilepsi och förlamning men denna behandling, och andra likvärdiga övergrepp, anses vara fullt normala och utförs varje dag, vecka och år.

En stor del av behållningen ligger även i Laurents och Laâges skådespeleri. Laurents porträtt av sjuksköterskan Geneviève är känsligt och och intagande och Laâge ingjuter en imponerande bredd i den plågade men starka Eugénie. Tillsammans med vackert foto blir “The mad women’s ball” en mycket sevärd film om baksidan av vad som ansågs vara den moderna vetenskapens födelse och vilka som föll offer för den.

Sara Haldert/TT

The post Filmrecension: Sevärt om kvinnliga mardrömsöden first appeared on Opulens.

UPPFÖLJNING. Efter succétrilogin om Jana Kippo skildrar Karin Smirnoff nu vuxenvärldens brutala svek. Nya romanen “Sockerormen” handlar om barns utsatthet – men också om styrkan i ung vänskap.

The post Smirnoff tillbaka med bok om övergrepp first appeared on Opulens.