PROSA. I veckans upplaga av Littestraden har vi nöjet att presentera en provokativ novell av Anders Kjellström. Den bär titeln ”Homeros två punkt noll”.

Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet. I Opulens har han medverkat ett flertal gånger, senast med novellen ”Bobby Lindströms ärorika död.”

Nu vill vi i Littestraden presentera en provokativ novell om klassiska gestalter från antikens Grekland. Däribland Odysseus som Kjellström beskriver som en brutal och hänsynslös mördare med klart misogyna drag. Något som passar utmärkt i dessa Nolantider.

CAROLINA THELIN

Homeros två punkt noll

Sagan om Ifigenia

Mitt namn är Demona och jag är betydligt mindre känd än mina syskon Ifigenia och Orestes. Min familjs verkliga tragedi började för länge sedan med det olycksaliga kriget mot Troja. Det hela hade sin upprinnelse i att en kvinna övergav sin man för sin älskare och mannen krävde nu hämnd för att en kvinna på detta sätt kunde trotsa maktordningen mellan könen. Det beslutades att både kvinnan och älskaren och hela deras stad skulle ödeläggas och alla invånarna dräpas eller säljas som slavar. Kvinnans handlingar skulle straffas så brutalt för att detta inte skulle upprepas igen. Det gick inte att tolerera detta uppror mot familjen och mannens överhöghet. I strömmar av blod skulle ordningen återställas.

Det mobiliserades en flotta som skulle segla i väg till de älskandes stad och verkställa hämnden. De samlades i Aulas och det blev problem direkt i början av missionen då de förnärmade gudinnan Artemis och hon lät sända kalla nordanvindar över staden som omöjliggjorde all segling. Så låg de inlåsta i vecka efter vecka och små konflikter inom hären växte för varje dag och hela företaget verkade gå förlorat. Vår fader, som var ledare för expeditionen, blev mer och mer desperat och försökte att hitta olika utvägar.

I ett samtal med den upplyste siaren Kalchas började de att diskutera möjliga utvägar. Hur skulle de beveka Artemis och stilla hennes vrede? Hon kommer att kräva ett stort offer förklarade siaren, ett som kommer att slå hårt mot dig själv. Min far frågade uppretat vad han menade och fick ett svar som fick honom att skaka och hans ansikte blev vitt som döden.

Kalchas hade förklarat för honom att han var tvungen att offra min syster Ifigenia för att blidka Artemis och därmed få nordanvindarna att upphöra och möjliggöra flottans avsegling från Aulis.

Min far rusade iväg från siaren och satte sig själv på stranden, våt av kallsvett och började att väga de alternativ han stod inför. Om flottan inte kom i väg så skulle hela hans maktposition braka samman och hans vidare öde vara osäkert. Ingen skulle längre erkänna honom som auktoritet och han skulle förpassas till de namnlösas skara. Det brott som hade begåtts skulle bli ostraffat och detta kunde leda till en allmän oreda och upplösning av den ordning som hittills präglat världen. Slavar skulle kunna börja göra uppror och hela den sociala stabiliteten hotades.

Detta var det som låg i den ena potten och i den andra låg hans vackra och av alla älskade dotter. Hur hade han inte glatts när han första gången såg detta vackra barn och hur många gånger hade inte hans oroliga själ tröstats av hennes harmoniska sång. Hur länge han än tänkte kunde han inte komma fram till något beslut, utan begav sig tillbaks till lägret.

I lägret hade oroligheterna ökat och hela arméns disciplin höll på att upplösas. Det var helt enkelt tvunget att fatta ett beslut. Han samlade sina närmaste medkungar och höll överläggning. De var alla eniga om att Ifigenia måste offras för att deras krigståg skulle kunna få en lycklig start och fienden kunna förgöras. Diskussionerna drog ut på tiden och min far försökte beveka dem, men misslyckades totalt. Han var tvungen att ge med sig.

Ifigenia kallades till Aulis under förevändningen att hon skulle gifta sig med den mest framstående krigaren. Hon kläddes upp till bröllop och reste i en speciellt utrustad vagn till Aulas, mycket lycklig för att nu få förena sig med denne vackre och kloke halvgud. Alla hennes väninnor var avundsjuka och själv tyckte hon att hela hennes kropp skälvde av längtan.

Väl framkommen mottogs hon av vår far som dock uppgav att han skulle diskutera ett par saker med henne och sade att de skulle gå på en promenad upp åt bergen. De gick sakta men säkert och min systern märkte hur vår fars oro och osäkerhet växte ju högre upp de kom. Han var blek och hans hände skakade.

Han bad henne sätta sig och beundra utsikten över havet som verkligen var enastående. Medan hon satt där och kände vinden i sitt hår och drömde om lyckliga nätter och dagar med sin vackre man, smög sig vår far bakom henne.

Han närmade sig henne ljudlöst och tog snabbt ena handen om hennes panna och i den andra höll han sin vassa dolk. Med ett kraftigt hugg över hennes hals hade han ändat hennes liv och där låg nu den blodiga och livlösa kroppen medan de sista resterna av hennes blod pumpades ur kroppen. Vår far tog sig för ögonen och fylld med fasa över sitt dåd återvände han till flottans härläger. Han låste in sig i sitt tält, men märkte nu hur vinden hade börjat att mojna och övergick till en stilla sydlig bris. Offerhandlingen hade lyckats. Artemis hade accepterat blodsoffret och redan nästa dag kunde flottan avsegla mot Troja.

Kriget varade i många och långa år och nästan det enda som jag och min mor samtalade om var vilket öde som skulle drabba förövaren och barnamördaren vid hans återkomst. Vi fantiserade oss genom många nätter för att hans straff skulle bli så smärtsamt som möjligt och innebära maximalt lidande. Vi var bägge överens om att som far mörda sin egen dotter och offra henne för sina egen framgång var det största förräderi vi kunde tänka oss. Vi var också överens om att detta mord egentligen var ett uttryck för de värderingar som präglade vår värld. Mannens totala makt över maka och barn kan legitimera vilka handlingar som helst, både mord, våldtäkt och andra övergrepp.

Min bror delade inte våra tankar utan var redan så fördärvad av manlighet att han på sitt sätt tog vår fars parti.

Det enda vi kunde vara säkra på var att Ifigenias oskyldiga blod skulle komma att hemsöka vår familj i generationer, men vi närdes av en förhoppning, att en dag skulle denna makt över kvinnor och barn som möjliggjort slakten av min syster upphöra. Den dagen skulle såväl kvinnor som barn kunna leva i trygghet och bejaka livet.

Sagan om Tersites onda aningar

Mitt namn är Tersites och alla talade ständigt om hur ful jag var. Jag beskrevs som puckelryggig, hjulbent och med ett äggformat huvud. Det var väl ett sätt för kungar och gudar att få akajerna att förakta mig och inte sätta någon tilltro till det jag stod för.

Denna nidbild har sedan förts vidare från generation till generation av Homeros som även han ville ställa sig in hos de jordägande aristokraterna. Min konflikt med makten började tidigt på vår expedition till Troja, men kom att eskalera när vi suttit där vid stränderna i nio år utan att ha kommit till något som helst avgörande. Vi vanliga meniga soldater, som inte var kungar eller gudar, hade tröttnat på kriget och ville åka hem till våra kvinnor och barn och plöja vår jord, skörda våra fält och plocka våra underbara druvor och våra vackra och feta oliver.

Vid ett möte med hären stod jag upp och utmanade kung Agamemnon och sade ungefär följande,

Vad har vi att klaga över i våra liv? Vi har sannerligen det vi behöver. Vi har kärl fulla med säd och krukor fulla med vin. Vi skulle kunna leva ett gott liv utan att mörda och våldtaga Trojas innevånare och jämna staden med marken. Vad är det ni vill? Guld! Är det guld ni söker? Guld för att göra dig ännu rikare när du redan har mer än väl av vad du behöver. Är det kvinnor? Du har din drottning hemma och så många frillor som du orkar med nu när din kropp börjat att skrumpna ihop liksom din manlighet. Nej, låt oss åka tillbaka till Hellas så får kungarna se hur mycket de kan uträtta utan oss meniga soldater.

Det blev tyst runt omkring oss och alla undrade hur en menig soldat så vågade tala till självaste Agamemnon. Han vågade själv ej svara, till det hade han varken vett eller vilja, så han kallade i stället fram den snabbtungade och käftsluge Odysseus. Så fort makten skulle försvara sig dök ständigt Odysseus upp för att sätta kritikerna på plats och försvara kungarnas och gudarnas ordning.

Han började sitt tal med att kalla mig galen och påstod att jag bara skrek och fortsatte med att förfäkta att jag var den uslaste soldaten på hela expeditionen till Troja och att jag dessutom var den ende som bråkade och ifrågasatte kungarna.

Därefter kom det gamla vanliga att jag kritiserade och utmanade makten bara på grund av avund för kungarnas jordiska ägodelar. Efter detta kom hoten, han skulle klä av mig naken och piska min nakna kropp och driva i väg mig. Alla som kände Odysseus visste att detta inte var tomma hot och det spred sig en ängslan i våra led. För att förstärka hotet började han att misshandla mig med sin spira och min rygg slogs blodig.

Kungarna och deras medlöpare jublade och trodde att de för alltid hade tystat kritiken och återupprättat ordningen.

Mina kamrater, de meniga soldaterna, stod alldeles stilla och var oförmögna att agera. Det var inte bara feghet utan en reell skräck för maktens övervåld som hade kunnat drabba var och en som hade ställt sig på min sida.

Odysseus fortsatte sedan med de gamla vanliga högstämda deklarationerna om att vi snart skulle vända hem efter det att vi lagt Troja i ruiner och att det skulle vara en skam att komma hem tomhänta.

Alla började att skräna och ropa bifall och det verkade som mitt stöd bland de meniga var som bortblåst, liksom förra höstens löv.

Jag låg där slagen och blodig på marken och kunde inte komma över tanken på att dessa mina medsoldater agerade så fullständigt mot sina egna intressen och så lätt föll för maktens smicker och förljugna löften och jag befarade att detta skulle fortsätta i årtusenden.

Sagan om Odysseus

Mitt namn är Telemakos och jag är son till den store Odysseus. Länge hade vi väntat på hans återkomst och slitits mellan hopp och förtvivlan. Kaos hade utbrutit hemma och många stred om makten och om drottningens gunst. Så en dag när jag var ute med fåren såg vi något som såg ut som segel vid horisonten och återigen steg hoppet om att de våra skulle återvända från kriget. Vi vågade väl inte egentligen hoppas, men vi höll utsikten och såg att seglen närmade sig vårt älskade Ithaka.

Efter så många besvikelser såg vi nu äntligen att Odysseus och hans män (de som var kvar) kom seglande in i vår hamn. Vår glädje var stor, men han ville inte avslöja sig direkt, utan ville inkognito skaffa sig en uppfattning om läget på ön. Han fann allt i kaos och beslöt att slå till. Vid en stor fest med mycket vin tog han upp kampen med alla rivaler om makten och drottningen och lät avrätta samtliga. Detta var något som jag möjligen kunde förstå, men det var det som hände sedan som var mig fullständigt obegripligt och som jag ännu idag inte kan förlika mig med.

De män med ambitioner om makten som vistats vid vårt hov hade inlett relationer med våra tjänstekvinnor. Det var unga kvinnor som bejakade livet och som delade läger med de män som fanns hos oss. Ingen såg något konstigt med detta förrän Odysseus kom hem efter sina många och långa år i främmande land.

Han samlade ihop kvinnorna och höll ett förmaningstal till dem och sade att de svikit sin husbonde, men att det nu skulle bli ordning och att detta vilda liv nu skulle upphöra. Alla inblandade skulle straffas och det med döden för att de på detta sätt underhållit hans rivaler om makten.

Om tjänstekvinnornas kärlek bestämde husbonden! Hur skulle det se ut om kvinnorna själva fick välja vem de skulle dela nattläger med! Detta var upp till husbonden och nu skulle denna ordning fastslås en gång för alla.

Kvinnorna grät och slet sitt hår, men detta påverkade inte hans beslut. Några av kvinnorna såg på mig. Jag kände dem alla och vissa hade till och med öppnat sin famn för mig. De såg på mig och trodde att jag skulle kunna rädda dem, men vad kunde jag göra gentemot den store Odysseus.

Jag försökte att tala med honom, men han avfärdade bryskt alla mina invändningar och förklarade i stället att jag måste växa upp och bli en man.

Det skaffades fram ett långt rep och detta lades om halsen på kvinnorna med ett avstånd på cirka en halv meter mellan varje. Därefter lyftes repet upp mellan två träd och kvinnorna kunde inte längre nå marken. Sakta började de alla att kvävas. De kämpade desperat för att kunna komma fria, men de var naturligtvis chanslösa. Sakta men säkert upphörde deras rörelser och efter ett par minuter hängde de alla livlösa sida vid sida i sitt gemensamma rep.

Ingen tog deras försvar och efter denna slakt på oskyldiga tog ett gästabud vid där alla drack och sjöng om livet och kärleken. Jag gick ut för att kräkas och min gamle lärare Mentor kom och satte sig vid mig. Krigarens återkomst är alltid förenad med blod och död, viskade han. Se på Agamemnon och alla de övriga, alltid nytt blod och nya lidande. Hjältarna fortsätter sin blodiga gärning.

Sedan denna dag misstror jag alla hjältar och önskar att vi aldrig mer skall behöva dem eller deras förljugna historier.

The post Littestraden: Novell av Anders Kjellström first appeared on Opulens.

PROSA. Littestraden är tillbaka efter ett sommaruppehåll. Vi inleder höstsäsongen med novellen ”Ekivoka Föreställningar” av Ronny Söderlind.

Ronny Söderlind har varit publicerad i Littestraden ett par gånger tidigare med bland annat novellen Brev till återförening. Nu inleder vi hösten med den nya novellen Ekivoka Föreställningar som handlar om det udda paret Lars Görans och Rolands äventyr på en marknad. Söderlind har också publicerats i tidskrifter såsom Provins, Ord och Bild, Horisont och Ordfront Magasin och 2025 vann han skrivtävlingen Vingpennan.

CAROLINA THELIN

Ekivoka Föreställningar

Så småningom kom de till den stora och berömda marknaden, gömde tält och packning i en skogsdunge och ronderade bland marknadsstånd och krämare. De utgjorde ett udda par. Lars Görans nära en och nittio borde ge uppmärksamhet vart han kom, men han märktes sällan när han lunsade fram med hängande armar, något framåtböjd med halvöppen mun eftersom han hade en lättare form av astma.

Bredvid honom eller en bit före kom Roland med något forcerad gång. En trång kavaj spände över en begynnande ölmage. Han höll modet uppe med leenden men undvek människors blickar. Ibland sa han något för understödja Lars Göran som med jämna mellanrum föll ner i gnällighet när omgivningen inte passade eller då han var hungrig.

De passerade en lång rad marknadsstånd och kom in i området med åkattraktioner. Kring dem stojade ungdomar utan att ge det märkliga paret särskild uppmärksamhet. Lars Göran muttrade något när de manglade sig igenom ett alltmer förtätat folkhav. Några tjugoåriga flickor kom i deras väg och viftade undan Lars Görans tafatta försök till kontakt. De använde sig av någon sorts arrogant feminism vilket också stod på en t-shirt, och deras svartuschade ögon befrämjade ingen närmare kontakt, om de nu fantiserat om något annat.

”De är för unga för dig Lars Göran” sa Roland och drog honom mot tombolastånden och några enorma nallebjörnar. ”Vi måste röra oss bland mer mogna kvinnor.” Han tittade på Lars Göran som nu parkerat sig framför en rosa meterstor björn stod som han brukade med hängande armar och halvöppen mun.

”Men som du står, känns det attraktivt?” Roland ryckte i honom. ”Du måste hävda din självsäkerhet. Ut med bröstet, stäng munnen.”

Sakta flyttade Lars Göran handen till bakfickan där han förvarade cigarillerna. Fiskade upp en och öppnade tändsticksasken. Det tog en stund eftersom han alltid valde en sticka mycket noggrant. Långsamt rotade han med pekfingret innan han kunde repa eld med rätt pinne.

”Vi kan gå in där” sa han och nickade mot Ekivoka Föreställningar, något som utlovade kvinnors behag och hemligheter. Lars Göran undrade om de visade underliven också men Roland var tveksam. Däremot uppträdde en trollkarl och för den sakens skull köpte han två biljetter och fick en plats på första raden. Lars Göran hade tillfället till ära tagit på sig sina stora glasögon och såg nu än mer grotesk ut när han redan inför trollkarlen satt med bakåtböjt huvud och halvöppen mun. Roland sjönk ner i stolen aningen obekväm och följde trollkarlens rörelser. De var mediokra och tricken gamla och meningslösa. En boll trollades fram. En pinne blev en blomma.

Bakom dem satt ett gäng ungdomar och förde liv. Flickorna var dominanta och gapiga, skrek att de ville se porr nu och ut med trollkarlen. Pojkarna i gänget tog det lugnare, satt avslappnat och log åt spektaklet och försökte se världsvana ut. Rätt som det var kliade en av flickorna Lars Göran en lång stund i huvudet och alla hånskrattade. Det var hon med t-shirten. Roland vände sig om och försökte ge onda ögat, men det resulterade i att även han blev kliad. Båda satt nu oförmögna att göra något när kliandet pågick, men när två kvinnor kom in på scenen upphörde det och ett stort jubel rullade genom tältet.

De var två äldre något skrynkliga damer som visade brösten och juckade med underliven. Lars Göran gapade ännu mer samtidigt som en långsmal salivsträng vandrade ner från mungipan. Roland skruvade obekvämt på sig och kunde inte annat än konstatera att han fått en märkbar och envis erektion. Kvinnorna passerade på scenen fram och tillbaka med stannade till just vid Roland och Lars Göran, som om de ville tillföra dofter till de intresserade herrarna på första raden.

Roland kunde inte motstå att föra ner handen under byxorna för att massera sig en aning. Utan att märka det måste han börjat med mekaniska rörelser och det noterade naturligtvis flickan bakom som böjde sig fram och sa något så att han kände värmen från hennes utandning. I detsamma fick han utlösning och fick sitta föreställningen ut med en ansenlig mängd kletig massa i handflatan.

Flickorna bakom fnissade och Roland fick för sig att de sa något om onani och vilket äckel, men han var tveksam till att ha hört rätt. När gick ut blev det trängsel och Roland passade på att stryka av satsen mot en flickas jeansjacka och hon måste ha noterat det som en naturlig kontakt i trängseln för hon avbröt inte tjattret med väninnorna.

De blev stående mellan två marknadsstånd och Lars Göran rotade i tändsticksasken en lång stund innan han bestämde sig och tände sin cigarill. Roland kramade en snus och fick den på plats. De jäktade inte utan stod länge och andades in föreställningen. Lars Göran ville veta vad den ena kvinnan vägde, hon med röda trosor och lite skrynkligt maghäng. Roland tippade inte över sjuttio för hon var runt en och sextioåtta.

”Blev du upphetsad?” frågade Lars Göran.

”Inte särskilt” svarade Roland.

Då kom flickorna med sina världsvana pojkvänner. Roland drog Lars Göran i armen och de smet in mellan de båda torgstånden. När gruppen passerade vilt pladdrande såg Roland att en av flickorna hade en fläck i jeansjackan. Han hade åtminstone satt något spår denna kväll och tänkte att i säden speglades marknadens ljus i rött blått och gult, och även skriken från den lilla bergochdalbanan blandade sig i och gav liv åt befläckelsen.

De befann sig dock på obehörig mark och Lars Göran råkade trampa på något så att duken till ståndet vajade till, en mörkmustig man kom och väste något på danska och Lars Göran, som hade danska föräldrar, väste tillbaka. Innan handgemänget skulle till att starta hade de dock flytt fältet och Lars Göran ropade till mannen: Undskyld, vi er fredelige mennesker, men de jagades bort och fick lugn först vid nästa marknadskvarter.

Där blev det en stunds palaver eftersom Lars Göran plötsligt kom på att han inte ätit på tre timmar. Roland, som inte var lika matglad, tog upp vinflaskan de bar i en konsumkasse och tillät sig två tre djupa klunkar, drog sedan baksidan av handen över munnen och smackade belåtet. Vid det laget var Lars Göran så uppretad av både hunger och av Rolands beteende, att han andades stötvis och var nära att framkalla en av sina astmaattacker.

”Lugn” sa Roland. ”Vi köper kycklingnaggets, det finns ju en vagn här bakom.” De gick dit och under tiden försökte Roland få Lars Göran på andra tankar genom att berömma hans agerande gentemot den danska torghandlaren och försökte även säga något på danska.

”Undskyld, vi er fredelige mennesker” sa han och la handen över Rolands axlar. ”Vi är sannerligen det, fredlige mennesker.”

Senare, när de gått några varv på marknaden, satte de sig avsides och småpratade om sina skrivprojekt. Båda hade författarambitioner med noveller som de skickat in till tidskrifter, dock utan större framgångar. Nu visste de att romaner skulle de skriva, om de bara kunde komma på något bra projekt. Lars Göran påstod att han skrivit tjugo sidor och det irriterade Roland som inte skrivit annat än några lösa anteckningar.

”Jag ska väl börja” muttrade han.

”Vi får ta nya tag. Efter det här får vi ta nya tag.”

Därefter började Lars Göran prata om sin längtan efter närhet och om flickan som kliade dem i huvudet. Det var ett kontaktförsök, ville han bestämt ha det till, men Roland skrattade och sa att det var det inte. Flickan mobbade dem, det måste han förstå.

”Ska vi söka upp henne, så vi får prata.”

”Vad ska vi prata med henne om. Hon har sitt gäng. Det går inte spräcka den vänskapscirkeln det förstår du väl. Vi två, luffare, kommer inte nära sådana människor.”

”Det kunde vara en intressehandling att hon kliade oss i huvudet. Visst kunde det?

”Absolut Lars Göran” sa Roland och tog Lars Göran på överarmen. ”Det kunde varit det, i en annan värld i en annan tid.”

Strax efter midnatt kom de till utkanten av marknaden där de lockades av lampor i olika kulörer och kvinnor med stora kjolar som satt och rökte och visslade på dem. Någon räckte fram en kortlek och kom med ett erbjudande om spådomar, men de skrattade åt detta och tog riktning en bit nedåt gatan mot ännu en erotisk scen men allt verkade överståndet. Här försäkrade en handskriven lapp vackra kvinnor utan störande trollkarlar. De kikade in och längre in satt ett gäng och groggade och en man grälade högljutt på dem.

Lars Göran ställde sig som han brukade göra helt ogenerat och glodde på sällskapet, munnen föll ner och armarna hängde slappa. Vad söks hördes en manlig röst och Lars Göran svarade Trevnad. Därefter var det som om han svaldes av det stora tältet. Sorlet stillande och några mjuka kvinnoröster tog vid. En man schasade bort Roland och skrek att om han inte hade ärende kunde han gå, eller vänta på sin vän längre ner.

Vilket han gjorde. Strax kom han till en skylt där det stod Ambulerande Visdomsförättare men inget mer, och han kikade in bakom en tältduk utan resultat. När han skulle gå klev en man ut med pipskägg och hög hatt och välkomnade honom till en säng, eller vad man kunde säga en Freudsoffa och där blev han liggande någon halvtimme medan mannen mässade visdomar i örat och slog på en stor cymbal av något slag. Det var osammanhängande meningar kring universum och kraften i alltings gemensamma nämnare.

Roland blev en femhundring fattigare men när han steg ut på marknadsgatan kände han sig märkligt befriad, som om natten släppt en livrem som legat spänd över kroppen. Lars Göran stod en bit bort, rufsig och förskräckt.

”Vad har hänt, Lars Göran?”

”De satt på mig. Två damer.”

Bakom honom uppenbarade sig samma man som kört iväg Roland. Han stod överdrivet kaxigt med händerna i kors. ”Halva summan saknas” sa han.

”Hur mycket är han skyldig?” Roland plockade upp mobilen eftersom kontanterna började ta slut. I vanlig ordning fick han rädda Lars Göran ekonomiskt. Det krånglade en stund innan summan pep iväg och när han skulle gå uppenbarade sig mannen med pipskägget överraskande ur tältskuggan, han gick fram till Roland och la sin hand på hans axel. Därefter stirrade han en lång stund på honom medan han nickade långsamt. Till slut sa han bara ha en trevlig natt min vän och Roland skyndade ner till Lars Göran och så vandrade de vidare utan kommentera vad de varit med om.

Det tog en stund att hitta ett stånd med kycklingnaggets.

”Nattligt stånd” skojade Roland. ”Berätta nu, vad hände där inne?”

Lars Göran hukade sig över kycklingbitarna och plockade in den ena efter den andra i munnen. Till slut sa han att de bara satt på honom, vad man kan kalla samlag förekom inte.

”Varför? Du betalade ju för att utnyttja kvinnorna.”

”Nä jag fick massage i stället. Det var det enda som stod på menyn tydligen.” Maten dolde hans ord, försvann i sväljljud och tuggande, men så fortsatte han ”De satt på mig så jag knappt kunde andas. Det var som om smärtan och paniken gav kraft på något sätt. Oss emellan, ja jag fick utlösning. Kvinnorna berömde mig, de sa att jag varit duktig.

”Herregud. Du blev lurad.”

”Nä lurad vet jag inte.”

”De var ju prostituerade.”

”Ja det är klart. Vad trodde du? Tack för att du betalade förresten. Den där mannen var inte så trevlig.”

”Femtonhundra spänn för något du kan göra med ena handen. Moraliskt förkastligt, Lars Göran, utnyttjande av kvinnor i svår situation.”

”Sexshowen då” sa Lars Göran med grinig röst. ”En del som skulle kalla det för ren prostitution.”

De begav sig neråt marknaden och stämningen var dämpad men snart började Lars Göran ovanligt nog gnola på en melodi som om han var märkligt avslappnad. Roland kände också en ton som om cymbalen dröjde sig kvar och masserade upp hela hans sorgsna bröstkorg. Lars Göran borde gå till cymbalmannen, han med sina luftrör.

Senare såg de kvinnan som kliat dem i huvudet stå och röka vid en bajamaja. De lufsade fram men hon himlade med ögonen och tittade åt andra håll med sina kolsvarta tuschögon, skrek till någon i bajamajan att det var två luffare där och att hon måste skynda sig.

”Vad vill ni?” frågade hon. Brösten svajade under t-shirten och Roland läste än en gång orden om Arrogant Feminism och så tittade han noggrant på hennes jeansjacka. ”Mina killkompisar är i närheten” sa hon snabbt.

”Du har en fläck på jackan” sa Roland och pekade. Kvinnan försökte att inte bry sig men sedan tog nyfikenheten över och hon tittade.

”En fläck på vänster sida. En dyr jacka va?”

Lars Göran som inte förstod någonting tog upp sin bricanyl och puffade några gånger.

”Lite längre ner” fortsatte Roland. ”En elak fläck du.”

Kvinnan raspade sin långa pekfingernagel och hämtade sedan saliv några gånger från munnen eftersom hon verkligen var störd över fläcken. Hon svor och så förde hon upp pekfingret igen och suttade innan hon fortsatte gno.

Ingen större bakterieskräck, tänkte Roland som la handen på Lars Görans axel för att de skulle gå. Men Lars Göran tittade djupt i en tändsticksask och rotade långsamt med toppen av pekfingret efter just den sticka som var avsedd att tända hans cigarill, och när han väl tänt den stod han still för han gick aldrig när han rökte, aldrig någonsin.

”Du ska bara veta vad du fått i munnen” sa Roland och kvinnan stannade upp och fann sig inte i vare sig ord eller handling.

De båda luffarna vandrade nedåt förbi alla bajamajorna och efter ett tag hördes två riktiga vrålflabb, och den ene något längre la handen över axeln på den något kortare och så försvann de bland människorna i ett makligt tempo.

The post Littestraden: Novell av Ronny Söderlind first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans utgåva av Littestraden har vi äran att publicera en novell av Anne-Sofie Nielsen.

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Sedan början av sjuttiotalet är hon bosatt i Stockholm där hon då gick på Teaterstudion samt en utbildning i att skriva dramatik på Dramatiska Institutet. Nielsen debuterade med romanen Underläge på Albert Bonniers 1978 och har sedan dess gett ut ytterligare några romaner, bland annat Det förlängda ögonblicket (2014). Hon har även medverkat med en essä och noveller i olika nättidskrifter, skrivit dramatik och radiopjäser, skådespelat och regisserat själv.

Nielsen skriver främst om kvinnor, ensamma kvinnor, lite utanförstående och missförstådda – och utnyttjade. I Opulens har hon tidigare varit publicerad med novellen  Jag blev en varg. Nu har vi den äran att publicera ytterligare en novell av Nielsen, en berättelse som passar utmärkt i dessa midsommartider.

CAROLINA THELIN

Hennes sista ord

– Snälla du …

Nu är hon väldigt stressad.

Hon vet ju att hon inte har lång tid kvar.

Aldrig att hon har vädjat till mig så här förut.

   –  Du, jag är väldigt trött. Jag skulle vilja gå och lägga mig, svarar jag i alla fall (och mycket riktigt ögonblickligen hatar mig själv för de orden).

– Jag ber dig. Jag har så kort tid kvar.

   – …

   För att tänka på något annat reser jag mig från stolen och börjar duka av bordet. Det är onödigt att de smutsiga glasen står där ända till i morgon bitti, så Kristin, den utarbetade slaven, ska se dem som det första hon gör när hon vaknar.

På utbredda handdukar står filbunkarna prydligt uppradade i små blåblommiga skålar, dem som hon tillredde innan hon gick och lade sig i pigkammaren igår kväll. (Det ska bli gott. Dem ska vi äta som efterrätt i kväll med socker och ingefära). Inte greven förstås. Han ska bara ha sina katrinplommon i olika anrättningar. Som kräm, som puddingar och ofta vill han ha ett extra litet fat bredvid så han kan ta ännu fler katrinplommon om magen så skulle kräva. Det är olika anrättningar alla veckans dagar och vi andra fogar oss och hukar oss inför det grevliga humöret som man aldrig i förväg kan veta hur det är. Jean mest av alla förstås, men även min fröken som annars inte är den som underkastar sig någon i första taget. (Jag är aldrig rädd, för jag står ju utanför så att säga).

 – Pionerna, de där nerblodade bondpigorna, sväljer regnet, har du sett? fortsätter hon med en knyck på nacken ut mot trädgården och vätan som ligger som en grå halsduk över växtligheten.

–   Ja, det har börjat regna…

–   Sväljer glupskt.

–   Ett milt midsommarregn, säger jag själv och ser mig om efter en trasa att diska av glasen i diskbaljan med.

– Milt midsommarregn! Det är ju oväder. Grinden står ju och slår, säger hon och himlar med ögonen..

– Ja, det är det visst, säger jag och kastar en förströdd blick ut genom fönstren på den vita grinden som står och skallrar som glappande löständer i vinden.

– Och syrenerna är alldeles svarta. De kommer att riva dig i ansiktet, om du går för nära.

   – Jag tänker inte gå ut.

– Nej, varför skulle du gå dit ut. Du tillhör de levandes skara och kan fortfarande bestämma själv vad du ska göra och inte göra, säger hon och går bort från dörrarna.

   – Så nu har jag diskat upp… Så slipper Kristin se det här i sitt kök i morgon bitti, säger jag glatt. Och nu måste jag faktiskt gå och lägga mig, fortsätter jag och tänker gå fram och ge henne en sista kram. I morgon är det en ny dag.

Men det sista säger jag inte högt. Det är knappt så jag ens vågar tänka tanken.

Men Herre Gud, jag kan inte lämna henne så här!

Jag måste komma på något mer att säga för att övertala henne att låta bli.

Det måste bli ett annat slut.

Det här blir för…

– Ja, jag vet att du ska gå och lägga dig, säger hon och frigör sig från mina försök till en sista omfamning, knuffar undan mig ganska så bryskt. Men du… säger hon, allt för att vinna tid.

   – Jag är väldigt trött. Jag behöver sova, säger jag och ser på henne.

Men inte i ögonen. Blicken stannar någonstans i halsgropen vid den vita kragen med hålsöm.

– Jag har knappt en halvtimma kvar i livet och du måste sova!

   – …

   – Du skulle ha sett hans min! Han blev alldeles blodig. Till och med sidenkravatten, säger hon ivrigt, tar tag i min arm och drar ner mig på stolen igen.

  – Ja, men varför? Gjorde han sig illa på något sätt?

– Ja, på mig! utbrister hon och börjar fnittra hejdlöst.

Och jag kan faktiskt inte låta bli att fnissa själv. Fastän jag inte är riktigt säker på vad fröken åsyftar och vad det är vi har så roligt åt.

   – Ja, men hur då?

  – Och sedan hela den här tjatiga klasskampen. Vad har ni fått den ifrån? Är det den berömde Karl Marx? kommer det oväntat. 

   Och så byter hon samtalsämne helt tvärt.

Precis som det passar henne.

   Klasskampen!  

   Hur kan hon hinna bry sig om den nu?

– Ja, i vilket fall som helst så anser drängen mig vara sjuk. Degenererad, sa han. Var han nu har lärt sig så fina ord.

Och nu är rösten tillbaka i sitt gamla överlägsna tonfall, van att befalla och van att bli åtlydd.

   – I Schweiz förmodligen, försöker jag.

   – Ja, det måste väl vara det. Under hans fransktalande vistelse i Schweiz, vilket ju för övrigt är helt befängt. Vad skulle han där och göra? Han kommer ändå aldrig att få användning för sina surt förvärvade kunskaper, fortsätter hon, ser frågande på mig och jag nickar beskäftigt, mycket väl medveten om att det här inte är den riktiga fröken. Just nu säger hon vad som helst bara för att få mig att stanna kvar. Drängen, har hon någonsin intresserat sig för honom förut.

Hon måste bara hålla samtalet igång.

Bara för att skjuta upp ögonblicket när hon måste gå.

Och själv skulle jag kunna säga vad som helst för att få henne låta bli. Men jag vet. Strindberg har skrivit sin berömda pjäs för nästan hundra år sedan. Det går inte att ändra på slutet hur som helst. Det är nertecknat, läst och tryckt i hundratals upplagor världen över. Det är bara fröken Julie, jag själv och förmodligen många andra könsmedvetna kvinnor som är missnöjda med det här tragiska slutet.

   – …

Om jag bara fann de rätta orden.

– Jag vet inte vad jag ska göra, fortsätter hon och stirrar ut genom glasdörrarna mot köksträdgården som hon snart ska gå igenom, förbi vagnslidret och sedan vidare bort till logen. Folket vet vad som har hänt, Kristin vet, så då vet alla. Han menar att det gör de inte. ”Det veta de icke, och de kunna aldrig tro något dylikt!” säger han.

   – Kan du inte försöka tala med din pappa!

   – Han skulle slänga ut mig.

   – Det skulle han väl inte.

   – …

   – Jag tycker du ska försöka i alla fall… Du har ju inget att förlora.

– …

   –  Alternativet som du har nu… Det finns ju inget värre… än det!

Men hon lyssnar inte.

Hon är som en kloroformerad fjäril som långsamt och patetiskt vacklar fram över golvet i ett herrgårdskök som är fyllt av ondska. Hela hon darrar och ur munnen forsar ord som inte är till minsta hjälp.

   – Jag kände mig så äcklig efteråt… Ville bara dö… Jag ville… inte…

   – Nej, jag förstår det… Men du… Jag kan hjälpa dig… Efteråt… Om han nu skulle kasta ut dig, menar jag. Du kan bo hos mig och…

   – Jag vill att vi ska rymma tillsammans, han och jag.

   – Vi går upp till dig och tvättar av dig först och främst. Kristin får komma med varmt vatten. Hon borde vara vaken vid det här laget, eller hur? Klockan är snart fem. Och sedan ska vi se om inte din pappa…Vi passar på i kväll efter middagen när han sitter där med sin cigarr och konjak… Då brukar han ju må ganska bra.

   – Det var hans förslag från början, detta att rymma, men han ändrade sig. Han menar att det skulle bli en skandal, fröken rymmer med betjänten, så jag kan inte resa… och jag kan inte stanna… Jag är så trött… Jag vill att han ska hjälpa mig. Tänka åt mig. Befalla mig att göra något. Jag skulle gå upp på mitt rum, klä på mig och sedan gå ner och bryta upp pappas chiffonjé och ta respengar. Vi skulle åka till Schweiz och starta ett litet hotell. Jag ville att han följde med mig upp på mitt rum! Då sa han att jag var galen igen.

   –  Ja, men du… Vad hjälper det att gå tillbaka i texten? Du hamnar i alla fall vid det oundvikliga slutet, hur du än beter dig.

– Men jag vinner tid.

   – Ja, det gör du visserligen… Men du…

– Försök hålla dig vaken lite till. Jag ber dig.

   – …  

– För min skull.

   – …

   – Undrar du inte hur han blev så blodig?

   – Jo.

– Jag har mina dagar!

   – Va? Låg du med honom när…

– Ja! Kul, va?

   –  …

   – Han våldtog mig ju!

   – Men… Du bjöd väl in dig själv till hans rum?

– Det kanske jag gjorde, men det var inte meningen att det skulle gå till på det viset, säger hon och nu gråter hon till och med och jag går fram och håller om henne.

– Nä.

– Det var bara rätt åt honom.

   – Kravatten också… Den ljusblå. Blev den också alldeles blodig?

   – Ja, det sa jag ju.

   – Jesus!

– Ja, den lär inte Kristin få ren. Hur mycket hon än kommer att gnida, tillägger hon med ett kort skratt. Men också mina handskar tyvärr.

   Hon drar fram de vita handskarna ur fickan på sin klänning och kastar dem på bordet.

– Hade du handskar på dig när du låg med honom?

– Ja, det är väl klart. Jag ville väl inte ta i honom, fattar du väl, säger hon med en grimas. Han är ju en dräng.

   – ???

   – Ja, du…

 – Som jag ser det, så finns det ingen ursäkt för hans handlande, säger jag efter att en stund ha stått och sett ut på regnet och i ett försök att nu lägga an ett förnuftigt tonfall. Han är en egoistisk streber från början till slut. Med lite tjusiga förmildrande nyanser som författaren tilldelat honom, kanske bara för att ge karaktären ett trovärdigt intryck, säger jag och börjar rätta till frökens hårknut, så hon inte ska se så slarvig ut.

– Jag vill inte behöva ta fram den där vämjeliga rakkniven och…  

   – Nej, jag förstår det… Det förstår jag verkligen.

   – …

– Men du, egentligen är det ju inte verkligt, säger jag tyst.

– Jo, för mig.

   Och rösten är skarp.

   – Ja, för dig.

Och jag retirerar ögonblickligen.

(Som om jag hade fått en örfil).

– …

–  Det är det som är skillnaden mellan oss.

   – Jag ska ju dö.

   – Ja…

– Om bara några minuter nu…

   – Ja, jag är verkligen ledsen.

– Det är inte du som ska dö! säger hon, lösgör sig och vänder sig sedan med plötslig hätskhet mot mig efter att en lång stund ha stått och stirrat ut mot logen.

– Nej, jag vet…

– Ja, det är klart.

– Det finns liksom inga ord som kan göra det hela fattbart.

Och nu har jag själv tårar i ögonen, medan hon som ska dö nu verkar fullständigt nollställd.

 – Nej.

    En stund är vi tysta igen.

Ganska länge faktiskt.

– Men du… Måste du verkligen? försöker jag igen. Det är inte första gången som…

   –  Ja, det måste jag, klipper hon av. Alla kommer att få veta.

   – Skulle det vara så farligt då?

– Har du glömt vem jag är? fräser hon.

– Nej, men…

– Då så!

– Men varför sa du inte till honom att du inte ville?

– …

   – Va?

– Hur tror du det är att dö? säger hon så med väldigt låg röst, nästan bara som en viskning.

   – Ingen aning. Men du… Du brukar väl inte ha svårt för att säga ifrån precis. Van vid alla underlydande.

– Jag vet inte… Det blev så pinsamt alltihop.

– Pinsamt!

   – Ja, faktiskt… Det var lika bra att få det överstökat, säger hon med en grimas.

   – ???

– Hade jag börjat skrika och väsnas hade ju halva gården kommit rusande.

   – …

– Och hittat mig där… I hans rum.

– Ja, ja… Men så här blev det ju inte mycket bättre.

– Det gick inte att få stopp på honom.

   – Hm.

   – Han var som en skenande galt.

   – …

   – Och lika illaluktande.

   – Jag börjar nästan tycka synd om honom.

   – Men han får i alla fall behålla livet.

   – Ja.

   – Medan jag…

– …

   – Först var det bara dumt…Men sedan blev jag rädd.

– Jag fattar.

   – Han var ju inte sig själv.

– Nä.

   Så är vi tysta igen. I en evighet känns det som.

Detta att han verkligen gjorde det.

Jag har så svårt för att ta in det.

   – Men hur tror det känns?

– Vad då?

   – Att dö?

   – Det måste ju göra väldigt ont… På det här sättet, säger jag tyst och sätter försiktigt för att inte göra henne illa dit den sista hårnålen i hårknuten som börjat lossna igen. Jag vill att hon ska vara fin, när hon ska dö… När de hittar henne…

– Ja, det är jag beredd på, men tar det lång tid innan jag förlorar medvetandet, vad  tror du? säger hon, ställer sig rakt framför mig , tar tag i mina axlar och ser mig rakt i ögonen.

   – Jag vet inte, säger jag och undviker hennes blick.

Jag vågar knappt höja blicken från golvet och den färggranna trasmattan. Jag skäms utan att egentligen veta varför. Det är ju inte jag som har skrivit pjäsen och det är inte jag som har förgripit mig på henne.

Jag skäms väl för att jag får fortsätta leva.

Men inte hon.

   – Det tar nog flera minuter, säger hon och stirrar på en kaffefläck på Kristins broderade köksduk som nog undgått henne, denna hennes rival om Jean, innan hon gick och lade sig, annars hade duken nog blivit utbytt.

   – Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig…

 – Det är väl som när man skär halsen av kalvarna.

– …

   – Och det tar tid innan de slutar sparka, jag lovar dig.

    – Ja… det gör det väl.

– Man måste vara stark för att kunna göra det.

   – Ja, men det är du ju!

– Ja, men jag hade aldrig trott att det var det här jag skulle använda min styrka till, fortsätter hon och skrattar till ett dämpat litet skratt. Jag som skött om hästar och kor och till och med hanterat en grepe i potatislandet om hösten. Det var ju så hon uppfostrade mig, min mamma, för att jag skulle bli starkare än vad hon varit, Jag är stark. Jag är så stark att det ibland känns som jag knappt orkar bära min egen råa styrka, säger hon och reser sig och går bort till glasdörrarna igen, står där och ser bort mot logen som tornar upp sig som en oceanångare i morgondiset.

Nu är vi tysta igen.

Hon är ju uppvuxen på en herrgård i slutet av artonhundratalet där hon varit helt hänvisad till sig själv, förutom de två guvernanterna som hon för övrigt aldrig hann lära sig särskilt mycket av, innan det gick upp för greven att det här nog var i dyraste laget. Dels med tanke på gårdens läge mitt inne i mörkaste Småland och dels på elevens kön. Trots allt skulle hon ju bara gifta sig med sonen till Hummerklo i gården intill. Och till det behövdes inte någon större bildning.

   – Kom och sätt dig här igen, säger jag själv och klappar på stolsitsen bredvid mig.

   – …

   – Du…

   – Du får det här,säger hon och tar av det lilla guldhjärtat runt sin hals. Det kommer bara att vara i vägen när jag ska… Du vet.

   – Nej! Du… Jag vill inte ha det. Du…

– …

– Hör du? säger jag och skjuter tillbaka hennes hand.

   – Han tog struptag på mig… Och det gick nästan av, det här lilla hjärtat.

   – !!!

   En stund faller regnet mjukt där utanför, köksklockan tickar sin fjättrade gång, grevens stövlar, fulla av dynga, står där de alltid står i väntan på Jean och hans beskäftiga borstar. Nu står de där förgäves, drängen har glömt dem, så har hon ställt till det, husets härskarinna.

   – Vad gjorde han, sa du? kommer det i alla fall till slut ur min kruttorra mun.

Det var så ofattbart.

Det var…fullständigt otänkbart.

– Ja!

– Va?

– Du hörde mycket väl vad jag sa.

Att Jean…

Jag kan inte…

   – Hur vågade han!

   – Han visste ju att jag aldrig skulle våga tala om det för min pappa, svarar hon tyst och borstar bort lite skräp från den minimala turnyr som hon trots allt anammat som en gest att gå tidens mode till mötes (även om man bor i mörkaste Småland).

   – Du…Vi tar inte det här slutet. Vi ändrar på slutet. Det är vi inte dom första att göra i teaterhistorien, säger jag bestämt och vänder mig till henne.

Men hon är inte kvar.

 Hon har redan gått.

Det är för sent.

(Något åt det hållet skulle min rolltolkning ha blivit, om jag själv fått bestämma den dagen jag äntligen fick stå på scenen som fröken Julie efter avslutad genomgång på Stockholms dramatiska högskola).

The post Littestraden: Novell av Anne-Sofie Nielsen first appeared on Opulens.

PROSA. Inför helgen har vi nöjet att publicera novellen ”Spermien” av den välmeriterade författaren Else-Britt Kjellqvist.

Else-Britt Kjellqvist är född i Stockholm och uppväxt på Söder. Hon är sedan länge heltidsförfattare men var tidigare också verksam som psykoanalytiker och debuterade 1981 på Bonniers med diktsamlingen Lögnen har ögon. Kjellqvist har gett ut ett tjugotal essäböcker varav de om skam mötts av stort intresse också i de nordiska länderna. Hon har varit publicerad i Opulens tidigare. Denna vår med en essä om Folkungagatan och senast här i Littestraden med novellen Dottern.

Nu är vi glada över att återigen publicera en novell, den här gången med Spermien som ger inblick i freudiansk psykoanalys.

CAROLINA THELIN

 
Spermien

I drömmen heter jag Siri, i verkligheten Ingegerd – Ingegerd Johansson. Håller på att avsluta min psykoanalys för att till sommaren gifta in mig i den gamla svenska adeln.

Vi har arbetat mycket med mina drömmar. Mest har det varit mardrömmar då jag vaknar av att jag skriker. Detta är också en mardröm. Men den är fasansfull på ett annat vis, inga skrik, inga hot i form av bestar med öppnade käftar under mig där jag dinglar över avgrunder. Nej, denna skiljer sig. Psykoanalytikern kallar den, efter Freud, för prestationsdröm.

Hastar genom parken, hade velat sätta mig på en bänk och tänka igenom drömmen men kommer med andan i halsen fem minuter för sent. Dörren till mottagningsrummet står öppen. Kastar mig på soffan efter att hastigt fattat den utsträckta handen.

”Drömde i natt.”

”Jaha.”

”Det var den gamla vanliga om att jag skulle ta studenten fast jag redan tagit den. Men denna var annorlunda. För första gången kände jag, ja jag kände verkligen det fruktansvärda i att behöva gå tillbaka till skolan.”

”Du kände?”

”Det var som ett sug, en inre ödeläggelse. Jag hörde inte till.”

”Hur var drömmen?”

”Det var hemma på Söder efter ett lov. Jag skulle gå till skolan där jag inte varit på länge. Konstigt nog hade man inte rapporterat hem att jag skolkat.

Skolböckerna ligger utspridda på köksbordet och jag försöker samla ihop dom som jag ska ha med mig men jag vet inte vilka. Jag blir alltmer desperat. Har de fått nytt schema? Var ligger det nya klassrummet? Skulle jag ha läst läxor? Skulle jag hitta skolhuset, det nya, uppe på kullen? Tänk om ingen hälsar, ingen känner igen mig och läraren inte vet vem jag är. Jag heter Siri.”

”Siri?”

”Ja, Siri. Det måste vara Siri von Essen, hon som gifte sig med Strindberg. Sen kom jag på att jag inte behövde gå dit. Jag har ju redan tagit studenten. Ska bli författare, varför ska jag sitta i skolbänken och slösa bort tid? Det hade ändå varit för sent. För mycket skolk. Lite trist är det att inte få slutbetyg och att inte få vara med om studentfirandet och alla studentfesterna.

I stället tar jag penna och anteckningsblock och går upp mot Vita Bergen för att iaktta och bli författare. Är det förresten något man blir? Är det inte något man föds till?

Mina föräldrar fanns också med i drömmen. Märkligt nog har de inget att invända när jag säger att jag ska bli författare. Är det för att de är döda som de är så förstående? Inget om att skaffa sig ett yrke så att man kan försörja sig. I drömmen såg de lite rädda ut – betryckta – för att jag skulle börja i läroverk. I verkligheten var det min lärares idé. Efter fyra år i folkskolan kontaktade han mina föräldrar.”

”Hur reagerade dina föräldrar då?”

”Blev nog förvånade. Särskilt mamma som hade trott att jag skulle få gå i hjälpklass.”

”Varför tror du hon trodde det?”

”Ja, vad ska jag säga. Henne har jag aldrig förstått mig på. Kanske för att jag inte pratade. …”

”Du tystnade.”

”Ja. Det var också vad jag gjorde när jag började läroverket. Blev stum när man måste ställa sig upp bredvid bänken och svara. Det hjälpte inte att jag hemma, när jag förhörde mig själv, kunde läxorna som ett rinnande vatten. Hade vi inte haft skriftliga prov hade jag inte klarat mig igenom. Och det var den stora skräcken. Att jag skulle bli kvar där jag var.”

”Du har ännu inte kommenterat att du var sen.”

”Det var Henrik. Han hindrade mig. Ibland undrar jag om han är svartsjuk på psykoanalysen.”

”Hindrade?”

”Ja, ställde sig stor och bred i dörröppningen när jag skulle gå, fast han såg att jag hade bråttom och började lägga ut texten.”

”Då stannar vi där för idag.”

*

Den natten sover jag dåligt. Henrik och jag grälade. Analystimmen blir därefter – den sista innan påskuppehållet.

”Jag har varken drömt eller sovit.”

”Nähä.

…….

Kan det ha med gårdagens timme att göra?”

”Den minns jag inte.”

”Nej. (Jag börjar gråta. Snörvlar, sätter mig upp och letar i axelremsväskan, på golvet nedanför divanen, efter näsdukar. Vägrar befatta mig med hans framlagda. Har alltid hatat dem. Hör inte till dem som gråter på befallning.) Djävla överklassfasoner!”

”Vad menar du?”

”Du och de dina. Ni är ju likadana, säkert har ni stött på varandra i Riddarhuset.”

”Nu förstår jag inte.”

”Du och Henrik. Ni är likadana. Yta och konventioner. Framlagda pappersnäsdukar! Patienttofflor i hallen.”

”Jag tror du saknar din pappa.”

”Du menar att jag som vanligt blir arg när jag egentligen är ledsen? – Jag tyckte synd om honom. – Nu kommer drömmen tillbaka. Han fanns där i bakgrunden hela tiden. Vi var av samma sort, han och jag. När jag var tio och började läroverket hände något. Det gick sönder mellan oss. Som om han skämdes när jag bad om hjälp med läxorna, vilket jag snart slutade med. Han kunde ju inte.”

”Ni var av samma sort?”

”Ja, drömmare. Han drömde också mardrömmar. Hörde honom vråla om nätterna.”

”Har du dåligt samvete för din pappa?”

”Varför skulle jag ha det?”

”Han hade ju ingen psykoanalytiker att gå till och berätta sina drömmar för.”

”Det har jag inte tänkt på. Psykoanalys existerade inte där jag växte upp. Henrik har en bror som är psykiater – han verkar knäpp. Han slår sin fru … (Varför säger han ingenting? Har jag förstört något?)”

”Slår sin fru sa du?”

”Ja, jag såg det själv. Vi övernattade på deras herrgård. Jag har hela tiden haft svårt för Carl. Trots att han visat sig intresserad eller kanske just därför. Nu när det bara var vi fyra blev det ännu tydligare hur han la an på mig. Henrik verkade inte bry sig, han är väl van. Men Iris var plågad, det syntes tydligt. Vi drack mer än vanligt. När jag på natten gick upp för att kissa gick jag tillbaka åt fel håll i korridoren och var halvvägs på väg in i deras rum när jag såg misshandeln. För det var misshandel. Drog mig baklänges tillbaka och stängde dörren så försiktigt jag kunde.

Till frukosten kom Iris ner med en stor blåtira och inledde med att säga att nu tror ni väl att Carl har slagit mig men det är så simpelt att jag i fyllan kolliderade med garderobsdörren.”

”Berättade du för Henrik vad du sett?”

”Nej.”

”Varför inte?”

”Vet inte. Kanske jag inte törs. Är rädd för vad han ska säga. Han sa så mycket konstigt när vi grälade. Som att jag skulle vara svartsjuk på Iris. Du menar avundsjuk sa jag. Med tanke på hennes förmögna föräldrar och extravaganta kläder. Nej, han menade svartsjuk. Varför då undrade jag? ’Det får du fundera ut själv.’ Vilket djävla svar! Här kommer han och påstår något om mig och sen ska jag fundera ut varför han säger så. Det är så typiskt överklassen, säger aldrig rent ut som det är. – Men det gör ju inte jag heller. Jag borde ha fortsatt in och skrikit åt Carl att sluta slå. Men det gjorde jag inte.”

”Vi får stanna där.”

*

Två veckor senare sitter jag återigen i analytikerns väntrum. Det är inte många veckor kvar nu. Undrar varför han skulle ha ett så långt påskuppehåll?

Dörren öppnas. Vi hälsar. Hans gråsprängda hår spretar åt alla håll. Han är solbränd och ser oförskämt bra ut. Tio år yngre minst. Så det var alltså därför han skulle ha en vecka extra.

Lägger mig ner. En lättnad infinner sig. Det verkar som om jag hade trott att han skulle tyna bort och dö bara för att jag ska sluta. Att han inte skulle klara sig utan mig.

”Vad tänker du på?”

”Det har varit jobbigt. Första veckan var jag sjuk. Långfredagen kom jag inte ur sängen. Ett slags svaghetstillstånd som när jag var barn och hade börjat läroverket. Orkade inte trycka ner tangenterna på grannfruns piano.

Kände mig genomskinlig. Kallsvettades. Henrik tog verkligen hand om mig. Masserade korsryggen. Kokade te. Och hjälpte mig till toaletten. Lät mig också vara ifred när jag behövde. Sov oavbrutet i sexton timmar. Mot slutet skrev jag några dikter. Blir lika förvånad varje gång. Att det går så lätt men att jag har så långt dit. Verkar som om jag först måste må väldigt dåligt för att tillåta mig.”

”Hur känner du dig nu?”

”Nu är det bra. Men det var ruskigt så länge det varade.”

”Det kanske också hängde ihop med att du snart ska sluta här?”

”Ja. Men du verkar ju klara dig bra utan mig?”

”Tycker du?”

”Solbränd och fräsch. Du ser ut som en som varit med älskarinnan på Maldiverna.”

”Och vad får du för tankar kring det?

”Inga. … Jag har träffat Iris. Stötte ihop med henne på NK. Såg henne först på håll. Hon bar mörka glasögon. Närmade mig i cirklar, ville inte tränga mig på, det såg ut som om hon gick i egna tankar. Men hon blev glad över att se mig. Vi åt lunch tillsammans på Prinsen. Satte oss längst in, omgivna av alla författarporträtten. Jag sa som det var, att jag hade sett när Carl slog henne.

Först satt hon tyst. Sen var det som att öppna en ventil. Hon hade länge funderat på att skiljas men tyckte samtidigt synd om Carl men var glad att de inte skaffat barn. Sen sa hon något som gjorde mig glad. Hon sa att Henrik var så annorlunda. Och att hon tror att han skämdes för sin bror. Jag sa också att jag skulle fråga dig om du kunde ta emot henne för konsultation. Iris kunde kanske få min plats?”

”Du kan säga att hon är välkommen att ringa på min telefontid. – Hur skulle det kännas för dig tror du, om hon började här?”

”Som en fortsättning. Som en länk. Som ett skydd. Då skulle du få fortsatt insyn i mitt liv – kanske. Men å andra sidan vill jag klara mig själv.”

”Då stannar vi där idag.”

*

Forsar fram genom parken och kastar mig utan att hälsa på schäslongen.

”Du sa en gång att man efter avslutad analys kunde fortsätta att analysera sig själv.”

”Ja. Man har lärt sig en metod att ta till när man tycker att man fastnat.”

”Det gjorde jag i natt. Analyserade en dröm. Låg vaken halva natten och gick igenom den gång på gång tills jag kom på vad den handlade om.”

”Vad handlade den om?”

”Det säger jag inte. Du kanske skrattar. Berättar drömmen först:
Jag längtar efter att simma och befinner mig i en långsmal simhall. Första bassängen är full med människor. Tränger mig ner. Går knappt att få plats. Så jag lämnar den och tar mig över till den intilliggande. Där pågår tävlingssim innanför snitslade banor. Simmarna forsar fram. Jag väljer en bana och tar upp kampen men trasslar in mig i plast. Då plötsligt händer något och människor samlas. Något slemmigt lossnar från mig vilket absolut inte får blandas med vatten. Det är farligt. Kan vara bakterier. Men jag vet inte. Försöker samla upp det ungefär som när man hittat mögel i maten och skär bort det mesta runt omkring. Det är också något med att det jag fört med mig kommer från saltvatten och kan inte leva här i sötvatten. Människorna är upprörda. Jag försöker undkomma. De är efter mig. Flyr. Jag är skyldig till något. Kommer jag att fängslas? Ska jag straffas? Då kommer jag på det. Jag är spermie!”

”Du är spermie?”

”Ja, det är vad jag är. Den spermie som trots alla hinder befruktade – så att jag blev till. Du minns att jag berättade att min faster sagt, när jag var liten, att mina föräldrar inte förstått hur det hade gått till när jag blev till. Min slutsats var att kondomen spruckit.”

…

Det är så fantastiskt detta att jag är spermie! En som bara längtar efter att få simma…”

”Och befrukta.”

”Ja. Befrukta, bära frukt, skriva. Tänkte på något annat också. Att jag alltid haft bråttom, som om jag hela tiden är rädd för att bli hindrad. Och jag avskyr att bli avbruten. Ofta har jag känt mig dödshotad. Och det var jag ju verkligen som spermie. En spermie som aldrig skulle nå mål.”

”Nå mål?”

”Nej, det var ju meningen att jag aldrig skulle bli född. Har alltid känt mig som ett misstag. Som om det här livet inte var till för mig. Har aldrig känt mig hemma någonstans. Men det har vi talat mycket om. (Snyftar till.)”

”Ja, det har vi. Du var glad när du kom.”

”Det är jag nu också. Drömmen har vänt upp och ner på hela existensen. Har alltid hakat upp mig på att jag var oönskad, att mina föräldrar inte ville ha mig. Men man kan ju se det som att jag verkligen var önskad – av Gud.

Dessutom måste jag ha varit en väldigt livskraftig spermie som aldrig gav upp. Trots alla hinder nådde jag målet.”

”Drar du några fler slutsatser av drömmen?”

”Jag kanske kan ta det lite lugnare. Behöver inte hålla på och stressa och planera allt i förväg. Jag är ju redan född så ingenting kan hindra spermien. Utom du förstås. Du rör på dig som om det är slut.”

”Det är det.”

The post Littestraden: Novell av Else-Britt Kjellqvist first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans upplaga av Littestraden presenterar vi ytterligare en novell av Anders Kjellström. Den bär titeln ”Bobby Lindströms ärorika död.”

Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet.

I Opulens har han medverkat ett flertal gånger, senast med novellen Rationalitetsverket. Nu vill vi presentera ytterligare en novell som är, med Kjellströms egna ord: “en tillämpning på tesen om att moderna medier inte skildrar verkligheten, utan skapar den”.

CAROLINA THELIN

Bobby Lindströms ärorika död

Det var tider med stora sensationer. Media skildrade både människor som älskade och som dödade och allt tillfredsställde publikens krav på avbrott från en torftig vardag. Nu hade ett eventbolag fått en ny idé. De skulle försöka få en medborgare att simma rakt ut i havet ända tills han drunknade och allt detta skulle ske i realtid och tittarna skulle kunna sitta hemma i soffan och följa dramat. De skulle bli miljontals tittare och häftiga reklamintäkter.

Det gällde nu bara att hitta en försökskanin som var villig att ta på sig uppdraget. Bolaget utlovade en belöning på tio miljoner kronor och fick ett antal ansökningar. De valde Bobby Lindström som vinnare och han erhöll ett stort antal gratulationer från bolagets supportrar. Bobby hade alkoholproblem och en stor familj som han inte kunde försörja. Avtal skrevs mellan bolaget och Bobby och det mediala intresset var på topp.

Det hela skulle ges en vetenskaplig inramning och framställas som ett vetenskapligt experiment. Hur länge kunde en människa simma i vatten innan hon frös ihjäl eller drunknade.

Det blev naturligtvis opposition till hela projektet. En invändning var att det som vetenskapligt experiment hade mindre värde. Denna invändning avfärdades dock av bolagets vetenskapliga råd och de hävdade att kritikerna ville inskränka på den fria forskningen och resultaten av studien skulle kunna vara till stor nytta för den framtida medicinska utvecklingen. Kritikerna beskrevs som ”reaktionära” och som motståndare till utveckling och modernitet.

En annan invändning var att det var omoraliskt att skriva ett sådant självmordskontrakt mellan en fattig alkoholiserad individ och ett stort framgångsrikt bolag då styrkeförhållandena mellan parterna var total.

Denna invändning bemöttes med att kritikerna inte upprätthöll principen om avtalsfrihet utan ville inskränka denna och att detta var en väg mot ett auktoritärt och repressivt samhälle där mänskliga rättigheter var beskurna och på väg att helt urholkas.

Bolaget drev emellertid igenom sitt projekt och en dag utsattes då Bobby skulle gå ner på stranden och börja att simma rakt ut i havet. Bobby hade nu blivit en kändis och all media stod i kö för att intervjua honom och följa hans sista tid. Hans fru och två barn följdes också ständigt av media och kunde bara gå ut sent på kvällen och då genom att smyga sig ut genom källaringången. Bobby, som inte var obegåvad, tog bra betalt för intervjuerna och förklarade gång på gång att det var svårt att försörja en familj, men att de tio miljonerna skulle lösa alla problem. Det skulle förvisso krävas att han drunknade, men lite fick man ju offra för att familjen skulle överleva och kunna upprätthålla sin standard. Han fick dessutom in ett ytterligare antal miljoner genom att ta bra betalt för intervjuer och hemma-hos reportage.

Reportagen om Bobby toppade alla nyhetssändningar under de två veckor som föregick hans simtur och det var det givna samtalsämnet på alla arbetsplatser, släktmiddagar och föreningssammankomster och naturligtvis i sociala medier. Spänningen steg inför den stora dagen.

Bobby infann sig på stranden på utsatt dag och tid och mottogs av en stor avskedspublik . Där fanns naturligtvis eventbolaget och även en stadens blåsorkester samt alla TV-bolag och alla tidningar från både när och fjärran. Till detta kom drygt 1000 nyfikna medborgare som alla stod och filmade med sina mobiler. Stor fest och alla hejade på och önskade Bobby lycka till. Den vetenskapliga kommittén höll ett kort tal och tackade honom för hans uppoffrande arbete för den medicinska vetenskapen och mänsklighetens framsteg och satte fast ett mätinstrument på hans handled som skulle kolla hans värden. Bobby gick i vattnet och alla hejade och skrek och flaggorna fladdrade för vinden och orkestern spelade för allt de var värda.

Livesändningen började och sändes dels från en följebåt och dels från en helikopter. Landets arbetsplatser fick arbeta med reducerad personalstyrka då många visade sig vara sjuka och andra vabbade de dagarna. Bobby simmade och simmade och media kämpade för att upprätthålla intresset. Alla vadslagningssajter var dessutom involverade. Hur många timmar skulle han klara? Det gick att satsa på allt mellan 2 och 48 timmar. Här fanns pengar att tjäna både för bettingbolagen och för den tursamma.

Det blev dock snabbt lite tråkigt. Bobby bara simmade och simmade och timmarna gick. Det blev natt och helikoptern och båten satte på sina strålkastare för att kunna följa honom genom natten. Ju fler timmar som gick ju mer avtog spänningen och antalet tittare sjönk konstant.

Nästa morgon var Bobby uttröttad och rörde sig mest för att kunna hålla sig flytande. Medierna försökte att upprätthålla spänningen genom att hävda att nu kunde det inte vara många timmar kvar tills dess att han skulle frysa ihjäl eller drunkna. Det var en riktig iakttagelse. På förmiddagen nästa dag sjönk Bobby helt plötsligt bara under vattenytan för att aldrig mer ses. Det sista man såg var en hand som rörde sig ovan vattenytan. Denna bild skulle senare återfinnas i alla tidningar och visas av alla TV-bolag och utses till ”Årets bild”.

Alla som följde händelseförloppet blev dock djupt besvikna. De hade väntat sig något storslaget och inte att han bara skulle försvinna utan någon dramatik. Luften gick ur hela projektet och de som följt det började att använda ordet västgötaklimax, det hade plötsligt bara fått ett  snöpligt slut. Det gick en våg av frustration genom publiken.

Bobbys kropp sjönk på minst 500 meters djup och strömmarna förde  ut kroppen mot ännu djupare vatten. Den återfanns aldrig och inte heller de vetenskapliga instrument som skulle registrera hans kroppsliga förändringar.

På varje årsdag av det inträffade gick Bobbys familj ut på en lång brygga och lade några blommor i vattnet som ett minne av Bobby. Media var där och försökte att skapa en stor nyhet av det. De rapporterade dock inte om de tårar som rann ner på barnens kinder.

The post Littestraden: Novell av Anders Kjellström first appeared on Opulens.

NOVELLER. Carolina Thelin har läst ”Ur mörkret”, en samling mindre kända noveller av Victoria Benedictsson. Trots mörkret finns det ljuspunkter i novellsamlingen, anser Thelin, inte minst i form av landskapsskildringar och porträtteringar av starka kvinnor.

Ur mörkret av Victoria Benedictsson
Bakhåll

Det är märkligt hur saker och ting kan sammanfalla. Sedan ett halvår tillbaka hade jag stått i reservationskö på biblioteket för Lina Wolffs galghumoristiska skröna ”Liken vi begravde”. Under tiden damp ett recensionsexemplar av ”Ur mörkret” av Victoria Benedictsson ner i postfacket. Jag läste men började med det intressanta efterordet som är skrivet av just Lina Wolff. Förutom att båda dessa författare har det lilla skånska samhället Hörby gemensamt så är det också att deras skrivande genomsyras av både svärta och humor, kärleken och de patriarkala strukturer som ofta förgör den. I ”Liken vi begravde” svävar just Benedictssons ande över människospillrorna i Hörby.

Benedictsson (som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren) föddes 1850 och dog genom självmord 1888 som till stor del orsakades av hennes olyckliga kärlek till litteraturkritikern George Brandes. Hon anses vara en av de främsta bland 1880-talets realistiska svenska författare och fick genomslag med romanen ”Pengar” som hämtar motiv från äktenskapet med postmästaren i Hörby. Det sägs att August Strindberg använde Benedictssons karaktär och död som inspiration när han skapade rollfiguren Fröken Julie i pjäsen med samma namn.

Tio noveller

”Ur mörkret” är en samling mindre kända noveller av Benedictsson som nu det skånska förlaget Bakhåll förtjänstfullt valt ut. De flesta av de tio novellerna är skrivna samma år eller året innan hon dog. Wolff skriver i efterordet att det är som att Benedictsson ”talade för alla kvinnor – de forna och de nu levande – och berättar om den största tyngden i den kvinnliga belägenheten: att ha smittats av ett manligt seende som är grundat i djupt förakt, och i egenskap av bärare av detta förakt aldrig kunna uppnå självaktning”.

Noveller om stolta och starka kvinnor

Och det är verkligen så men där finns också stolta och starka kvinnor som, trots armod och förakt från överheten, inte tar någon skit. I novellen ”Vid sotsängen” besöker den unge pastorn en stuga som ”gav intrycket av fattigmanshelg” med enris och sand på lergolvet och tvättade fönsterrutor. Besöket gäller sista nattvarden till en sotsjuk gamling. Den sedesamma pastorn har fasat för att komma dit eftersom sjuklingen och hans kvinna lever i synd som ogifta och för att kvinnan dessutom är barnamörderska.

Men kvinnan med ”vanlig bondfysionomi som tydde på att hon måste passerat femtiotalet” uppvisar inga tecken på den nedrighet han berett sig på. Hon sitter med Bibeln uppslagen vid sjuksängen och blicken hon ger honom är fast och rannsakande. När pastorn ifrågasätter parets förhållande vägrar hon känna ånger för att hon aldrig gifte sig och så småningom faller pastorns inrotade vanföreställningar. Pastorn genomför ritualen och smyger därifrån.

Jag läser andlöst, det är sällan man kommer så nära inpå livet i litteraturen. Benedictsson väcker sympati för alla där i stugan, inte är det särskilt stor skillnad mellan folk och folk.

En överklasskvinnas fall

Novellen ”En baldams historia” handlar till skillnad från ”Vid sotsängen” om en överklasskvinnas fall ner i fattigdom. Berättarjaget har från att hon var ett litet barn betraktat kvinnan, först med vördnad när kvinnan var ung, arrogant och vacker. Då var ingen man god nog. Sedan på kvinnan som hamnat på glasberget och därför förlorat sin självaktning. Och slutligen med både avsmak och djupaste medömkan, på det gamla alkoholiserade vrak den forna baldamen förvandlats till. Novellen sammanfattar det Wolff pekar på – som kvinna har du inget värde utan man.

Landsbygdens skönhet

”Ur mörkret” skildrar både män och kvinnor (och djur: i novellen ”Djurstudie” är berättaren åskådare till ett drama på liv och död mellan två hundar) från olika samhällsklasser med helt olika förutsättningar. De är alla hänvisade till ett system av synliga eller osynliga normer som styr och som är mer eller mindre omöjliga att ta sig ur. Men trots mörkret finns det ljuspunkter. Kanske framför allt skildringen av den skånska landsbygdens skönhet och den torra humorn som sipprar fram mellan de dystra raderna.

Ett barn av sin tid

Benedictsson är ett barn av sin tid, hon är av borgarklass och hennes ibland fördomsfulla blick på mindre lottade kan vara svår att smälta. Hon ser det någon i hennes ställning ser. Och det kan jag ha överseende med, ty hennes blick är djupare än så. Framför allt för att hon har förmågan att greppa tag i den enda möjlighet som ges henne: att fly sitt öde genom att skriva.

The post Victoria Benedictssons noveller i nytt urval first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en satirisk kortnovell med anledning av att en SD-politikers hemliga låda med nazi-memorabilia har avslöjats. Förlagan till denna prosasatir står att finna i August Strindbergs kortnovell ”Ett halvt ark papper”.

En halvtom kartong

Äntligen hade SD-politikern rensat ur sitt kontor så att lokalvårdaren kunde städa alla ytor. Bara skrivbordet stod kvar. Flyttlasset till politikerns bostad rymdes i hans svarta skåpbil som såg ut som en likbil på håll. Lokalvårdaren tittade ut genom kontorsfönstret när han åkte i väg. Sedan kunde hon städa.

Men först skulle hon bara se till att inga saker låg kvarglömda. Hon behövde inte leta länge, för under skrivbordet, intryckt i ett hörn, låg en brun kartong. Lokalvårdaren lyfte på den, och märkte att den var halvtom. Tvekande öppnade hon kartongen. Men hon blev snabbt ivrig och plockade ur sakerna en efter en, och antecknade i mobilen vad hon såg, för det här var ett scoop utan dess like.

Först tog hon upp en gammal pokal med ett hakkors. För har man inte vunnit något själv kan man alltid spegla sig i äran av andra förlorare.

Därefter tog hon upp ett antal idolbilder på Adolf Hitler. För vem behöver bilder på nära och kära när man kan stirra sig tårögd på Führerns intensiva blick?

Slutligen tog hon upp ett tidigt exemplar av Mein Kampf. Ett samlarobjekt förstås – men alla böcker är som känt en del av litteraturen.

Här hade SD-politikern varit så noga med att inreda sitt kontor som en man som inget vet. Här fanns oförarglig hötorgskonst, ett par H&M Home-vaser, en Kinnarps-stol och en halvmysig IKEA-soffa för besökare. De flesta saker hade gått i blått, grått och furu. (Blott Sverige svenska färger har.) Och så låg det, när han trodde att allt var urrensat, en brun kartong med nazistgrejer kvar. Så kan man också skriva en vitbok, tänkte lokalvårdaren, där undertexten blir till text med versaler.

The post Kortnovell om SD-politikerns hemliga låda first appeared on Opulens.

PROSA. Inför helgen har vi nöjet att publicera novellen ”Dottern” av den välmeriterade författaren Else-Britt Kjellqvist.

Else-Britt Kjellqvist är född i Stockholm och uppväxt på Söder. Hon är sedan länge heltidsförfattare men var tidigare också verksam som psykoanalytiker och debuterade 1981 på Bonniers med diktsamlingen ”Lögnen har ögon”. Kjellqvist har gett ut ett tjugotal essäböcker varav de om skam mötts av stort intresse också i de nordiska länderna. Hon har varit publicerad i Opulens tidigare, senast med ”Röda och vita dikter”.

Nu vill vi publicera novellen Dottern som utspelar sig under folkhemmets hemmafruideal men som på många sätt fortfarande är aktuell.

CAROLINA THELIN

DOTTERN

Min granne har blivit gravid. Vi är bägge nygifta och nyinflyttade i det nybyggda området på höjden. Men till skillnad från mig som längtar efter barn, vill Kajsa inte ha några – inte heller hennes man. Med min är det lite si och så men han vill ha en hemmafru. Det är genom våra män vi lärt känna varandra och det är tack vare männen vi bor här.

Kajsa, grannen, står utanför min dörr, som ligger bredvid deras och är i upplösningstillstånd. Hon har blivit med barn och kan inte förstå hur det har gått till. Jag ber henne komma in och sätta sig.

Hon vill göra abort och resa till Polen – har hört talas om abortresorna dit. Men när jag får höra att mödravårdscentralen sagt att hon borde vara i artonde veckan, försöker jag få henne på andra tankar. ”Att du inte upptäckt det tidigare?”

”Kunde inte tänka mig att det var möjligt, en av kondomerna måste ha varit trasig.”

”Eller gått sönder.”

”Det tror jag inte. Tord är försiktig.”

*

Knappt ett halvår senare föds Lotten. När jag besöker mor och dotter på BB med en blå sparkdräkt som jag stickat, vill Kajsa inte se åt flickan. ”Ta henne du!” Med den lilla i famnen strömmar varm lava – lava som slutat glöda – genom kroppen och fyller mig med ömhet.

På väg ut ur salen möter jag Tord, pappan, som verkar förtjust över barnet trots att det inte blev en pojke men han är oroad över hur det ska gå. Jag säger att det nog ordnar sig, att jag hört att det kan vara så här för en del kvinnor i början. Men innerst inne tvivlar jag. Jag tycker att Kajsa är bortskämd och att hon den vackra, tjusiga till skillnad mot fula, trista mig nu också har fått barn, ett barn som hon inte vill ha, är orättvist – men varför skulle livet vara rättvist?

Efter en vecka är de hemma. Jag står i fönstret och ser Tord kliva ur taxin bärande Lotten i en väska. Efter en stund stiger Kajsa i sina högklackade ut från förarsätet. Hon kastar en blick upp mot husfasaden – hastigt drar jag mig undan bakom gardinen. Har aldrig burit högklackade, vet inte varför, har bara blivit så.

Väggarna är tunna och barnskrik skär rätt igenom. När min man Björn, som är världens snällaste och strängaste, jag menar att han kan vara väldigt bestämd, blir störd på nätterna lägger han sig i kökssoffan.

Efter en sådan natt ringer jag på och frågar om jag kan hjälpa till med något. Tord har redan gått. Lotten ligger i barnvagnsinsatsen. Kajsa verkar uppgiven, helst vill hon inte amma, är rädd att brösten ska bli platta, skrynkliga skinnslamsor och har kommit på kant med MVC. Mjölken rinner inte till som på BB och Lotten kanske inte får tillräckligt.

På eftermiddagen lugnar det ner sig – tack vare en väninna som är sjuksköterska och som ordnat mjölkersättning på flaska. Därmed blir också Kajsa mindre bunden.

Jag tar gärna hand om Lotten – att möta hennes ögon är som att betrakta himlen en augustikväll innan åskväder bryter ut. Är stolt när jag drar barnvagnen genom parken och tänker att de förbipasserande tror nog att det är mitt barn.

När sen Lotten ska tillbaka in till sig får Kajsa och jag en pratstund, då jag serverar kaffe med skorpor eller nybakade bullar medan hon gullar med sitt barn tills hon tröttnar. Ibland har hon med sig en liten present – ett varuprov från parfymeriet där hon återupptagit sitt arbete och jag formellt blivit dagmamma.

En av presenterna är en förpackning med små läppstift i skiftande nyanser som jag provar framför spegeln. Det är första gången men faller inte alls Björn på läppen: ”Vad är det där för smörja? Ta bort det!”

Likadant är det med glasögonen. Jag är svårt närsynt och har burit mina stålbågade sen småskolan. Efter att Kajsa undrat: ”Varför har du såna där? När det nu för tiden finns jätteraffiga i olika färger – skulle själv vilja ha ett par fast jag inte behöver.”, för jag vid middagen på tal att skaffa nya – lite modernare. Blir avspisad med att vi inte har råd. Och av matpengarna kan jag inte ta – de räcker knappt månaden ut.

Annars är han omtänksam, bara han får bestämma. Nu när Tord, de arbetar på samma företag, har blivit pappa är Björn inte lika tveksam längre – använder sällan kondom. Inte alls försiktig som Kajsa sa om Tord. När han någon gång trär på den visar det sig sen att han är missnöjd med något – på arbetet eller med mig.

Till min glädje har han blivit fäst vid Lotten, som han kastar upp i luften så att hon tjuter av skratt. När hon inte varit här på ett par dar frågar han efter henne. Kajsa har ingen fast anställning längre utan rycker in när det behövs.

*

När Lotten närmar sig året och nyligen lärt sig gå blir jag gravid, något jag håller för mig själv tills jag börjar må illa på morgnarna. Björn blir glad och undrar varför jag inget sagt. ”Ville vara säker.” Något hindrar mig också att berätta för Kajsa. Det blir genom Tord, som fått höra av Björn, som hon får veta och blir förstås sårad. Hon bestraffar mig genom att inte låta mig få träffa Lotten – i stället ber hon en väninna.

Magen växer… Lotten får känna på den medan jag berättar om den lilla bebisen därinne. Hon trevar med handen efter sparkar. Ansiktet spricker upp och strålar när hon i sin lilla näve förnimmer fjärilsvingarnas och fiskstimmets sprittande rörelser. Hon är väldigt, väldigt söt med sina mörkblå ögon och den tjocka bruna kalufsen som spretar i virvlar åt alla håll.

Jag har börjat sticka vitt, samtidigt som jag syr på en blå och vitrandig bomullsklänning med volanger, som liknar vingar, till Lotten.

Vid midsommartid börjar värkarna för att sen stanna av medan jag ligger inne och uppmanas att gå i trappor – stegen ekar i det svala trapphuset av natursten och marmor. Det är tomt på människor, många är lediga men det är väl också så att fler barn blir till under vår och sommar än under hösten.

Jag har aldrig varit lyckligare än när barnmorskan kommer in med den inpaketerade sonen och lägger honom på min arm. Smärtorna under förlossningen och skräcken, när han kom ut och inte skrek, har blåst bort. Lättar lite på lindorna. Känner igen Björns anletsdrag – måste be att få in telefonen så att jag kan ringa honom.

*

När Lotten kommer hem från sin farmor på landet är Ola två månader. Försiktigt närmar hon sig korgen och tittar frågande på mig, som om hon ber om lov. Jag sätter mig med honom i knäet, tar henne i handen och lägger den på hans bara knän. När han sparkar skrattar hon, böjer ner sitt ansikte över hans och pussar honom på munnen.

Nu ska också Kajsa vara hemmafru. Vi träffas mer och mer tillsammans med barnen. Om förmiddagarna i alla väder går vi ut med vagnarna till parken eller neråt centrum. Ola sover mest medan Lotten helst vill gå och skjuta vagnen själv. När Kajsas tålamod brister går jag emellan.

Allt oftare skär det sig också mellan mig och Kajsa, som hellre vill gå i affärer än ut i det lilla skogsområdet som har sparats för oss boende. Där finns soffor om man vill slå sig ner och sola men Kajsa säger att solen är skadlig för hyn. Jag älskar solen, kan aldrig få nog.

På söndagarna går våra män ut med barnen. När de efter långa promenader kommer tillbaka med glada barn står vi färdiga med maten. De har fått åka rally med vagnarna. Ola är fortfarande alldeles kal på huvudet och eftersom han är pojke gör det inget, men visst är Lotten charmig med sin mörka vildvuxna kalufs. Ola är tålmodig och verkar uppskatta när hon stryker honom över hjässan.

Snart har han både fått hår och växt om henne på längden. Jag vill låta de guldgula lockarna växa men här säger Björn nej, annars brukar han inte lägga sig hur jag sköter honom.

*

Barnpromenaderna med Tord har upphört men det är något annat också. De söker bägge befordran på sin arbetsplats och i slutändan riskerar de att bli konkurrenter. Så har i varje fall jag genom Kajsa, som är mer insatt, uppfattat situationen. Hon och Tord brukar tala om hans jobb medan Björn håller striktare på gränserna mot vad som är kvinnogöra och fruntimmersangelägenheter.

För det mesta leker barnen inne hos oss. Det bara blir så vilket jag inte har något emot och Kajsa passar då på att gå något ärende. Ibland är hon borta flera timmar vilket inte gör mig något – inte heller Lotten saknar henne, tvärt om blir det ofta bråk när hon är tillbaka. Ofta slutar det med att hon får stanna tills Tord kommit hem och han hämtar henne.

Lekarna blir allt vildare men en eftermiddag är det ovanligt tyst i alkoven där de håller till och jag slagit mig till ro med Damernas Värld, som jag fått låna av Kajsa, medan tryckkokaren gör sitt. Drömmer mig till Kajsas sagolika värld, som jag också kan komma på mig med att förakta och hör först inte när dörrklockan ringer.

”Hör ni inte!? Här har jag stått och ringt och ringt!” Kajsa sveper in. Utan att ta av sig pumpsen fortsätter hon in till alkoven där hon upphäver ett skrik: ”Men herregud så du ser ut!”

Ola står med fisksaxen i högsta hugg och uppkrupen på kökspallen sitter en nyklippt Lotten som när hon med moderns blick får se sig i spegeln blir rasande – flyger på Ola och sliter ifrån honom saxen.

Jag får stå till svars: ”Hur kan du låta barnen leka med saxar?” och låter det gå ut över Ola, vilket jag omedelbart ångrar. Han blir tårögd och jag tröstar genom att säga att han ville göra Lotten fin. Att jag tycker att hon, som står bredvid och hör vad jag säger, är söt också i lugg. Kramar om dem och säger att de aldrig mer utan någon vuxen får leka med saxar.

Nästa dag får Lotten inte komma in och leka – hennes vilda gråt hörs genom väggarna. När den tystnat känns det ännu värre.

Det blir lättare när de kan gå ut ensamma och leka på innergården. Från mitt köksfönster har jag uppsikt över hela gården men det är svårare för Kajsa som från deras sovrumsfönster bara ser den bortre halvan. Där finns också andra barn men Ola och Lotten leker helst för sig själva. Han följer henne tätt i hälarna.

En dag ser jag dem ingenstans, får panik och rusar ut. De vet att de inte får gå ut på gatan och Ola skulle aldrig vara olydig. Det måste ha varit Lotten som lurat med honom.

De har kommit långt, ända ner till Konsum. Jag är rasande för att jag har varit så rädd och skäller på Lotten att hon borde vara stor nog att förstå att de kan bli överkörda.

Som straff får de stanna inne resten av dagen. Jag plockar fram några böcker som Björn har köpt. Lotten sätter sig med Ola i soffan och börjar bläddra. Det är mest bilder men här och var lite text, då jag hör henne läsa. Ställer mig bakom och ser att hon verkligen läser – inte bara berättar om bilderna.

När sen Tord hämtar henne frågar jag om han vet att hans dotter kan läsa. ”Ja. Det började med att hon när vi var ute och gick läste på skyltarna och frågade vad bokstäverna hette.”

*

Björn har blivit chef. Hur det har gått för Tord vet jag inte – har inte hört ett knyst. Snart ska Ola börja skolan men han kan ännu inte bokstäverna. ”Bekymra dig inte.”, säger Björn. ”Det är ju det skolan är till för, att lära barnen läsa.”

Börjar bli störd av Kajsa. Hon ringer på för att hon har något hon måste säga eller låna, så står hon där i dörröppningen och pratar på. Sen går hon och efter några minuter ringer det på igen och då är det något viktigt, för mig oviktigt, som hon glömt.

Vi har sen vi gifte oss sparat i HSB. Nu blir vi erbjudna ett radhus i ett område längre västerut. Säger inget till grannarna förrän det hela är klart. Jag vill berätta för Lotten innan hon reser till sin farmor men det sätter sig Kajsa emot. ”Då blir hon bara orolig, bättre att hon själv när hon kommer tillbaka, får upptäcka att ni flyttat.”

På hösten bjuder vi hem dem. Den lilla uteplatsen, min trädgård, blommar ännu och vi kan sitta ute. Ola och Lotten leker inomhus, är nu skolbarn och lekarna stillsammare åtminstone i början. Men av skrattsalvorna att döma försvinner blygheten när vi vuxna försvunnit.

Det blir ganska sent. När de ska ge sig av sitter Lotten dubbelvikt i ett hörn av hallen. Hon fryser, är likblek och har ont i magen.

Vid frukosten nästa dag frågar jag Björn om vi inte nu när vi har större kan skaffa ett syskon till Ola. ”Nej, det räcker bra som det är, så gå inte och inbilla dig något.”

*

Det dröjer över ett halvår innan jag träffar Lotten igen. Ska sitta barnvakt då Tord och Kajsa är bjudna på en stor femtioårsfest med övernattning. Dessutom har Lotten fått påssjuka. Hon är svullen, har ont när hon sväljer och kräks. Tycker fruktansvärt synd om henne. Men hon är tapper och försöker hålla humöret upp.

”När jag var liten trodde jag att du var min mamma och Ola min bror.”

”Det kan man väl på sätt och vis säga nu också.”

”Nej.”

”Varför inte?”

”Ni lämnade mig.”

Hon somnar och sover oroligt. Jag sitter vid sängkanten och baddar hennes panna. På efternatten verkar febern ge med sig. När hon vaknar önskar hon sig en blå fågel. Säger att hon får för pappa men att mamma säger att det blir skräpigt och bara till besvär.

Efter att jag kommit hem kan jag inte släppa tanken på den blå fågeln.

Det slutar med att jag köper en turkos undulat och kommer, utan att ha förvarnat Kajsa, upp med den i en bur med sand, snäckskal, hirskolvar, matskål, kalksten och badkar. Ser en skymt av Lotten som hon var förr, när hon får syn på fågeln som hon döper till Fia. Snart får Fia sällskap av Pelle, får jag höra av Kajsa i telefon. Det blir visst ungar också – en hel familj.

*

Ola praktiserar på bygge för att bli timmerman och Lotten tar studenten. Björn och Ola möter henne vid skolgården. De följer med orkestern på flaket. Jag stannar hemma.

Ett livstecken får jag några år senare när jag vid eftermiddagskaffet sitter och bläddrar i en morgontidning, som Björn tagit med sig hem, och ser hennes fotografi: Lotten har blivit en mycket vacker, allvarsam ung kvinna men ögonen är samma ögon som jag mötte för länge sen – de mörka djupa.

Hon har debuterat som poet och vad jag förstår är recensionen positiv. Den avslutas med några diktrader som jag läser, för att sen lägga ifrån mig tidningen. De gör ont.

Tar upp tidningen igen och läser de avslutande raderna till dikten OM HAN ÄR MIN BROR ÄR HON MIN MOR

Då förmådde jag inte se henne
en sista gång
i sin anspråkslösa klänning
med ögon bakom de stålbågade glasen
som gav återsken av himmelsk styrka
med vars kraft jag nu kastar upp sorgen
i en grön plasthink

The post Littestraden: Novell av Else-Britt Kjellqvist first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans utgåva av Littestraden har vi glädjen att presentera den starka debutnovellen ”Ronny min vän” av Axel Bard Bringéus.

Axel Bard Bringéus (f. 1983) är bosatt i Duved, Jämtland. Efter en yrkeskarriär i näringslivet skriver han nu allt mer, främst noveller. ”Ronny min vän” är en berättelse om livsöden, klass och ett Sverige i förändring. Vi är nu glada att få presentera novellen, vilken är hans första publicering.

CAROLINA THELIN

Ronny min vän

Ansiktet är smalare, lockarna glesare. Men det är Ronny.

En svettdroppe kittlar kallt i armhålan. Sörens ögon – kisande, halvstängda.

På fotografiet som av en slump dök upp i min telefon – jag förstår inte hur sånt där fungerar – klipper han ett band. Han ser ut att vara chef för en nyöppnad byggmarknad. Det verkar ha gått bra för honom, med tanke på det som hände.

Gommen är torr som läder och det sticker i ryggen när jag reser mig. I ljusskygga hörn sitter andra som jag. Slitna kavajer och billig öl. Pilsnern står redan på disken.

Jag minns inte hur jag träffade Ronny. Barn har väl sina sätt. Men han blev min vän. Min sommarvän. Hur många somrar det var kan jag omöjligt säga. Minnet sviker allt oftare nu. Men den sommaren glömmer jag aldrig.

Från hörnet av vår tomt, vid den stora linden vars grönklibbiga skott min far klippte ner så snart vi hade anlänt från stan, kunde jag se taknocken på Ronnys hus.

Det var där, under taknocken, Ronny hade sitt rum. Egentligen var det inte mycket till rum. En kattvind. Mörk med doft av trä och damm. Ronny hade inte många leksaker, men Lego hade han.

Att Ronnys familj inte var som min förstod jag på barns vis redan då. Vad det var som skavde kunde jag inte sätta ord på men eftersom min familj, i vart fall då, var det som brukade kallas för en kärnfamilj, stack det till i bröstet när Ronny berättade om sin mor. Att hans mor inte var Monica, men att Monica var Sebastians mor, Ronnys lillebror.

Ibland fick jag för mig att de inte fanns – varken Monica och Sebastian, eller Ronnys mor och hans storebror Edward som enligt Ronny bodde i stan. Och kanske gjorde de inte det. Jag träffade dem aldrig, inte under någon av somrarna som Ronny var min vän.

Ibland satt Ronny på trappan och väntade när jag kom. Även om jag redan då kände ett visst obehag för hans far Sören var Legot så lockande att jag kunde förmå mig att tillsammans med Ronny smyga upp till hans rum.

Men vissa dagar ville Ronny inte. Det var något i hans blick och jag tjatade inte.

Ronnys hus var inte som mitt. Att det var skillnad på dem som bara bodde i byn om somrarna, som vi, och dem som blev kvar om vintern, förstod jag inte då. Mor var noga med att hålla det rent, så till den grad att far menade att hon var besatt. I Ronnys hus låg kläder, verktyg och disk överallt. Och färg. Sören var målare.

Länge trodde jag att han målade hus. Om sommaren när Ronny fick nog var samma sommar jag förstod att Sören var den andra sortens målare, vet jag inte.

Skymningen och den råa kylan från havet kom smygande, men om somrarna åt vi kvällsmat på terrassen. Sören kom inte genom grinden, som min far önskade att de få spontana besökare vi fick, skulle göra, utan klev över häcken, där uppe vid linden. Han hade något i handen. Och något fuktigt i blicken.

Sören ställde sig framför min far och sträckte fram tavlan med brunnen. Frågade ifall han ville köpa den.

Min mor tog mig i armen. Drog in mig i huset. Genom fönstret såg jag far. Han lutade sig tillbaka i stolen och la armarna i kors bakom huvudet.

Morgonen därpå hängde tavlan på väggen. Far stod med en kopp kaffe i handen och betraktade brunnen. Det var kul med kitsch och mycket gav han inte för den, hörde jag honom säga. Mor skramlade i köket. Hon sa inget men jag såg på hennes rygg att hon var arg.

När de satt i solen efter frukosten och trodde jag var utom hörhåll sa hon någonting om ett stampat jordgolv och att Ronny var min vän. Far fnös.

Om tavlans brunn föreställde samma brunn som låg i sluttningen, bakom Ronnys hus vet jag inte. Det fanns många brunnar i byn och i de andra byarna längs kusten.

De dagar Ronny satt på trappan och inte ville att vi skulle gå in drev vi mest omkring. Letade pantburkar och byggde kojor i skogen vid havet. I husen som med tiden förvandlades till sommarstugor bodde det ännu folk året om. Folk som mest höll sig för sig själva när de inte arbetade. Min barndoms sommarby var sömnig och tom.

Det hände att vi ibland stod vid brunnen och blickade ner. Om solen stod rätt kunde det glimma till där nere. Vi böjde oss så djupt ner vi vågade och kände det fuktiga suget från den mörka botten. Det pratades om ålar i brunnarna. Men det pratades mycket på den tiden.

Men just den dagen satt vi i Ronnys rum. Regnet slog hårt mot plåttaket. Vi hörde inte Sören komma. Så stod han där, i dörrkarmen. Han grep båda sidorna av den dunkla öppningen. Blicken på oss. Ronny ryckte till och klev åt sidan när hans far, böjd i ryggen för det låga taket, gick genom rummet mot det lilla förrådet längst in. Golvplankorna knakade under hans nakna fötter.

Det var alltid mörkt i Ronnys hus och Legobitarna låg strödda över golvet. Om det var min eller Ronnys bit som Sören trampade på vet jag inte.

Men det var Ronny han slog.

Även om min far och mor skulle förneka det så hände det på den tiden fortfarande att ett barn kunde få en örfil om det hade gjort något dumt. Min far brukade dra mig i örat så det sved medan han fräste mellan stängda tänder.

Men det här var något annat. Sörens knutna målarnäve träffade Ronny över näsryggen.

Jag mötte Sörens ögon i någon sekund. Sen stirrade jag på trasmattan som låg slängd i hörnet tills nacken blev stel och ögonen sved.

När jag till sist såg upp, satt Ronny med handen för näsan. Tårar och blod blandade sig i ansiktet. Du får inte säga något. Det var så han sa.

Och jag sa inget. Inte den gången och inte nästa gång.

För det var som att Sörens händer, när han insåg att jag inget skulle berätta för min far och mor – och ingen annan heller – tog sig större friheter.

Efter den dagen gjorde jag mitt bästa för att undvika Sören. Men somrarna var långa och det hände att vi ändå befann oss i huset. Framförallt eftersom Sören allt oftare var borta.

Ronny kunde vara själv flera dagar i sträck. Jag minns inget av stanken från innan första gången jag såg Sörens näve träffa Ronny i ansiktet. Men när jag, vilket för en ensam man som jag inte händer särskilt ofta, får syn på en Legobit känner jag den så stark. Den sursöta doften av Ronnys urindränkta lakan.

Och om det begav sig så att inte bara Ronny, utan även jag, satt där på rummet och lekte när Sören väl kom hem, var det inget som hindrade honom från att slå Ronny i ansiktet rakt framför mina ögon. Du får inte säga något. Och jag sa inget.

Men ibland, när han sålt en tavla, var han mild. Sören. Rörde sig vårdslöst och svängigt och stod vid spisen och lagade fläskfilé.

Röd om kinderna berättade han på den där rotvälskan som jag senare förstod måste ha varit danska, att han hade varit kock. Kock på ett skepp. Innan han kom till Sverige och började måla. Han berättade om sina föräldrar och sin barndom på en ö långt ute i Östersjön. Bland bönder som knappt kunde läsa eller skriva.

En kväll satt jag hemma i köket och åt. Kanske var det dåligt väder. Kräm med mjölk. Ronny och jag hade lekt hela dagen och nog hade det hänt igen.

Genom fönstret såg jag kvällsljuset försvinna. Mor frågade mig. Hon frågade mig hur det var med Ronny. Aldrig hade hon frågat om honom. Min sommarvän. Jag såg länge på min mor och min mor såg på mig. Jag fuktade mina läppar men inget kom över dem. Mor dukade av och så var det med det.

Sen kom den där dagen.

Sören stod vid brunnen. Den rutiga skjortan gled upp och blottade hans knotiga rygg. Han pustade och grymtade. Höll på med något där nere.

Han hörde inte när vi kom smygande i gräset. Brunnens mörker svalde alla ljud.

Var det ett infall? Ett pojkstreck? Jag kan för mitt liv inte minnas.

När vi stod alldeles bakom Sören, så nära att vi hörde ekot av hans morrande i brunnens öppning, tog vi tag i varsitt av hans ben. Sören spratt till. I någon sekund vilade han tvärs över kanten.

Sen hivade vi ner honom.

Det plaskade. Krasade. Sen tyst. Ronny och jag såg på varandra. Mina barnhänder skakade liksom nu när jag med telefonen i hand ser på bilden av Ronny.

Där nere i gapet låg Sören och hans ögon låste sig i mina. Vitorna lyste i kapp med hans tänder mellan vilka danskan skorrade och ekade vilt längs brunnens kalla stenar.

Vi sprang. Sprang tills vi inte längre hörde Sören vråla från brunnen. Om kvällen gick jag hem till mitt. Jag tänkte på Ronny som var ensam i huset. Och på Sören i brunnen.

Med ett barns envishet bestämde jag mig för att det inte hade hänt. På morgonen gick jag inte dit och Ronny kom inte till mig. Mina föräldrar frågade inte varför. Kanske tyckte de att det var bra så. Ronny var trots allt inte som mina vänner i stan.

De hittade honom till slut. Där jag stod vid linden såg jag polisbilen komma krypande ner för backen och svänga av mot Ronnys hus. Och ambulansen som kom sen. Utan sirener och blåljus.

Vad Sören hade gjort vid brunnen kom de aldrig fram till. Men grannar hade tydligen sett honom stå där förut med huvudet i brunnen, och göra något där nere i det svarta.

Min far sa nej. Jag var ju bara ett barn och även om jag ofta lekte hemma hos Ronny och mycket väl hade kunnat vara i trädgården den dag Sören föll i brunnen, skulle jag inte höras som vittne. Far var en bestämd man och som sommargäst från storstan åtnjöt han nog en viss respekt hos de poliser och tjänstemän som kom från kommunens huvudort längre söderut längs kusten och var ansvariga för utredningen.

En natt när jag lämnade mitt sovrum för att gå på toaletten stod han där. Far. Och betraktade tavlan med brunnen. Jag försökte slinka förbi, men han såg mig och röt till. Jag stannade tvärt. Vi tittade på varandra, men ingenting sades. Morgonen därpå hängde tavlan inte längre på väggen.

Ronny försvann samma dag som poliserna kom till byn och jag såg honom aldrig mer. Inte heller blev det några fler somrar i byn vid havet. Far och mor skilde sig och huset såldes.

Men nu ser jag Ronny igen. Ronny, min sommarvän. Ölen är slut och pengarna likaså. Jag stoppar ner telefonen och går mot dörren. Det gick bra för Ronny. Bättre än för somliga.

The post Littestraden: Novell av Axel Bard Bringéus first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans utgåva av Littestraden har vi valt att publicera novellen ”Rationalitetsverket” av Anders Kjellström.

Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet.

I Opulens har han medverkat ett flertal gånger. Tidigare skrev Kjellström enbart facklitteratur men har nu valt att delvis skriva i en annan form, en sorts moderna sagor.

Novellen, som vi nu är glada att få publicera, handlar om att minska människors frihet, antingen beträffande deras lönearbete eller deras språkliga rikedom. Med Kjellströms egna ord: ”Att minska antalet ord är att minska vår värld och vår möjlighet att orientera oss i den och att tolka den. Den politiska och ekonomiska elit som försöker begränsa vårt språk är en fara för hela vår civilisation. Språket är vår värld och vår identitet och alla inskränkningar förminskar oss och dödar en del av det som gör oss till människor”.

CAROLINA THELIN

Rationalitetsverket

Jag hade tidigare arbetat på rationalitetsverket med frågor om arbetslivets rationalisering. Vi hade bland annat arbetat med ett företag och lyckats minska tidssvinnet rejält. Genom att organisera luncher, kaffepauser och toalettbesök hade vi ökat den faktiska arbetstiden med 27 minuter. Företagsledningen var extremt nöjd och vi uppmärksammades på många håll både inom både privat och offentlig sektor.

Jag skulle nu få nya arbetsuppgifter av mer intellektuell karaktär. Det hade beslutats att språket skulle rationaliseras för att underlätta mänsklig kommunikation. Onödiga ord skulle avskaffas för att underlätta språkinlärning och undvika missförstånd. Även olika dialektala uttryck skulle avskaffas, vem norr om Skåne kunde ordet fubbick eller pågablära. Det var absolut nödvändigt att språket rensades på sådant trams. Den nyinrättade språkenheten hade högtidligen invigts och vi hade börjat vårt arbete. Vi arbetade på olika avdelningar och arbetet var till stor del självständigt och vi satt och letade onödiga ord. På eftermiddagarna hade vi gruppsammanträde och bestämde kollektivt vilka ord som skulle strykas.

Mitt första ord som jag ville avskaffa var ”Fälad”. Jag tyckte ordet var onödigt och gammeldags och att ordet äng kunde användas både för vanlig äng och fälad. Orden var inte exakt lika men skillnaden var inte så stor så det skulle nog fungera. Jag fick igenom mitt förslag i arbetsgruppen och jag kände mig rätt stolt över att bidragit till verkets arbete. Efter att ha fattat beslutet i gruppen lät vi AI leta igenom hela nätet och stryka ordet var det än förekom. Det gick inte att få bort det ur det talade språket. men om ordet inte fanns skriftligt skulle det nog inom en generation dö ut även muntligt. Vad som ytterligare var ett problem var det ”Gutenbergska materialet”, det vill säga tryckta böcker och tidskrifter. Detta problem skulle snart lösas av sig själv då tryckta böcker och tidskrifter bara fanns hos en mycket liten elit och skulle nog snart helt försvinna även därifrån.

Ord som ”fälad” var ganska enkelt, men vi stötte snart på betydligt svårare uppgifter. Vi ville även stryka ord som orsakade samhällsstörningar och konflikter därför att de var så svårt att definiera vad de egentligen betydde. Vi stötte på ordet ”rättvisa” där det fanns hundratals olika definitioner och olika grupper som slogs om sina tolkningar. Om vi kunde avskaffa ordet skulle vi kunna minska konflikter och öka samhällelig konsensus. Vi beslöt enhälligt att stryka även detta ord och uppfattade att vi verkligen bidragit positivt till samhällsutvecklingen.

Ett annat ord som debatterades var ”själ”. Detta var ett ålderdomligt uttryck som byggde på tanken att människan hade både en kropp och en själ och att den sistnämnde lämnade kroppen då människan avled. Detta var ett metafysiskt ord som gott kunde avskaffas ansåg flera av arbetsgruppens medlemmar, då ordet egentligen inte hade något innehåll. Vi valde dock att bordlägga frågan då begreppet ”kropp och själ” var så djupt förankrat i språket. Vi ville skicka frågan på remiss till styrelsen i hopp om att de skulle fatta ett positivt beslut.

Vi hade inga egentliga problem med styrelsen, men det började att formuleras motstånd ute bland medborgarna. Vissa typer som inte förstod vad en rationell samhällsutveckling krävde satte sig på tvären och började en hopplös kamp för gamla ord. De kunde samlas i grupper och leta i gamla böcker efter ord som egentligen hade försvunnit. De hittade en gammal författare, August Strindberg, som hade många gamla ord och konstiga pluralformer. De gick igenom hans böcker och skrev upp alla konstiga ord och uttryck som de ville skulle bevaras. En annan av deras favoriter var en bondeförfattare vid namn Wilhelm Moberg. Hans romaner från bondesverige innehöll mängder med ord från det gamla agrara Sverige som var fullständigt irrelevanta för en modern och progressiv urban kultur. Deras beteende kom att kriminaliseras som”ohörsamhet mot statsmakten” och blev ett brott i Brottsbalken som kunde ge upp till sex års fängelse. De som man lyckades att gripa fick sitta och läsa massproducerade porrnoveller en stor del av dagen för att lära sig vad ett enkelt språk egentligen innebar.

En ännu värre reaktionär grupp började att studera de gamla bibelöversättningarna från Gustav Vasa och Karl XII  och dessutom gamla landskapslagar från medeltiden för att därifrån få ett helt annat språk än det rationella språk som vi kämpade för. Denna grupp lyckades säkerhetspolisen också spåra upp  och oskadliggöra.

Vi utsattes också för direkta sabotage. En morgon var hela vårt kontor nedklottrat med graffiti med slagord som ”Leve orden” och ”Språket är vår enda rikedom”.  Vi tyckte det var enfaldiga slagord. Vi tyckte också om orden och det var därför vi ville rensa språket och förenkla mänsklig kommunikation. Vi döpte sabotörerna till språkludditer, i och med att de ville förhindra ett modernt och rationellt språk.

Naturligtvis försökte de att hacka vårt datasystem, men de skickade även hotelser till oss anställda och sysslade med olika former av kriminell aktivitet. Det senare var dock en polisiär fråga och vi fortsatte bara metodiskt vårt arbete. Efter ett års arbete hade vi redan utplånat över 3 000 ord och vi kunde känna oss rätt nöjda med oss själva.

En nyanställd ung kvinna, som ville visa framfötterna, begärde på ett eftermiddagsmöte ordet och förklarade att vårt arbete egentligen inte var speciellt rationellt. Att i denna globaliserade värld sitta och fjutta med svenska ord var att missa problemets kärna. I denna värld gällde engelska som grundspråk och då all kommunikation med yttervärlden skedde på detta språk var det väl lika bra att lära alla engelska som modersmål för att rationalisera kommunikationerna i den moderna världen. Vi tappade alla hakan, var allt vårt arbete förgäves? Skulle ändå engelskan överta vårt modersmål så kunde vi ju lägga ner verksamheten. Det blev oro inom gruppen och vi beslöt att hänskjuta hela frågan till styrelsen som fick föra frågan till regeringen.

En oro spred sig på hela verket och alla inväntade nu regeringens avgörande av språkfrågan.

The post Littestraden: Novell av Anders Kjellström first appeared on Opulens.

NOVELL. I veckans utgåva av Littestraden publicerar vi novellen ”Skorpor och honung” av Beatrice Blom.

Beatrice Blom debuterade för ett par år sedan med romanen ”Fötter över frusen mark” på Ekström & Garay förlag. Utöver sitt skrivande arbetar hon som mellanstadielärare i Simrishamns kommun och bor på en gård tillsammans med sin man och två barn.

Nu är Blom aktuell med novellen Skorpor och honung som vi är glada över att få publicera här. Den är en smått surrealistisk berättelse i genren psykologisk realism som utspelar sig i början av 1900-talet. Berättelsens huvudperson heter Jakob och är, liksom sin moder, kuvad av sin temperamentsfulla fader, redaktör Lagerborg.

CAROLINA THELIN

SKORPOR OCH HONUNG

Han nådde inte högre upp än till husgrunden. På hans huvud satt en liten solhatt med yviga brätten och de ljusa lockarna lyste lika intensivt som husgrundens svärta.

Han var av oskyldig natur. Ännu var hans sinne fyllt av barndomens naiva lycka. I hans ögon tindrade solen och i hjärtat sprudlade sommaren. Någon vidare förtret erfor han inte heller förutom de enstaka gånger då han tappade en kaka på golvet och hunden hann före.

Den svarta blandrasen Poppali var för övrigt en best. En stor, lurvig best – men en snäll sådan. Tröstande slickade hunden honom när han hade stuckit sig på rosenbuskarna utanför mors köksfönster. Det var också han som skällde på den berusade brevbäraren som kom på sin cykel och gormade.

Då hade mor Elsa kommit ut och sagt åt brevbärare Lundgren att ge sig iväg. Hennes make tyckte inte om brevbäraren men han hade inte varit hemma den eftermiddagen. Det brukade han inte vara. Han arbetade som redaktör för stadens lokaltidning.

Sin son fann Gustaf Lagerborg som något liten och löjeväckande, men han skulle nog växa till sig med tiden. Små och löjeväckande var trots allt de flesta innan fem års ålder. Varje morgon speglade herr Lagerborg sig i den gyllene hallspegeln och med viss tillfredsställelse friserade han sina mustascher innan han begav sig hemifrån.

När fadern inte var hemma brukade morfadern komma på besök. Morfar Martin var biodlare och hade ett sinne lika sött som binas honung. Han var änkling sedan många år tillbaka och varje gång han kom på besök, hade han ett par honungsfyllda burkar med sig.

Elsa tittade på dem med ett leende och satte in dem i skafferiet.

– Du är så omtänksam, far. Tack ska du ha!

Martin tittade på sin vackra dotter som stod där vid skafferidörren med lockigt hår lika mörkt som nybryggt kaffe. Han log och lät blicken fara ut genom fönstret.

– Jag är glad om jag kan hjälpa till med något. Var har du den lille gossen, då?

Elsa såg sig sökande om i rummet.

– Han är väl där ute skulle jag tro.

– Helt ensam? frågade hennes fader och reste sig upp.

Han skyndade sig ut genom dörren och fick se den lille pojken i full färd med att jaga fjärilarna.

– Titta, där har vi ju morfars pojke! Kom till morfar!

Hans dotter betraktade dem från dörrtrappan och lutade huvudet mot dörrkarmen.

– Morfars pojke…

Morfadern lyfte upp pojken i sin famn och tittade hastigt på henne.

– Det är han ju. Inte sant, Jakob? Det är du.

Pojken tittade förtjust på sin morfar och nickade så att de ljusa lockarna yrde. Elsa gick fram till dem med ett leende. Hon klappade pojken på huvudet och gav sin fader en kyss på kinden.

*

Ringklockan i tamburen skrällde med sådan styrka att han spillde kaffe över sin vita skjorta. Med ett muttrande försökte han utan framgång torka bort fläcken med en kökshandduk och stapplade bort till dörren. Ute i trapphuset väntade tre krumböjda herrar. Nu log de mot honom, trampade över tröskeln och slängde rutinmässigt sina hattar på hatthyllan.

– God dag, mina herrar! hälsade han och följde efter dem in i vardagsrummet.

På den lilla drinkvagnen stod flaskorna och glasen redo att serveras och de tre männen slog sig ner i soffmöblemanget under tiden som deras värd hällde upp i glasen.

– Konjak? Harry… Aron… Arvid…

– Vad har du gjort med skjortan, Jakob? frågade Arvid och tog emot sitt konjaksglas.

Jakob serverade sig själv och gav sin skjorta en misslynt blick.

– Ringklockan…

De tre herrarna som alla var klädda i grårutiga kostymer tycktes inte förstå vad han menade och han nickade mot soffbordet.

– Ta nu för er av skorporna och honungen!

Glupskt fattade Aron en skorpa och doppade den i honungsburken.

– En förbaskat god honung, Jakob! Det säger jag alltid, sa han förnöjt så att kaksmulorna sprutade ur munnen.

– Ja, det är ett gammalt recept.

– Vems recept är det?

– Min morfars, svarade Jakob och fick en fjärran blick. – Gamle morfar…

– Har ni hört att Café Boden ska slå igen? sa Arvid och smuttade på sin konjak.

– Ja, men det kom väl inte som någon överraskning.

– Det är konstigt att Löfgren har kunnat driva det så länge som han har gjort.

Herrarna skrattade i samförstånd.

– Han slutar väl i Henriettas blomsterbutik, fortsatte Arvid skrockande och gav Jakob en puff. – Eller hur, Jakob?

– Va? frågade Jakob frånvarande.

– Lynnige Löfgren!

– Ja, just det. Löfgren…

*

Han nådde inte högre upp än till bonaden på väggen. Denna söndag var familjen samlad. De hade till skillnad från de andra byborna inte varit i kyrkan eftersom söndagar var den enda dagen som Gustaf Lagerborg inte var på redaktionen. Då ville han inte slösa sin lediga tid på att sitta på en kylig bänk och hylla en herre han aldrig sett röken av.

Klockan ett hade de i vanlig ordning förtärt söndagsmiddagen och herr Lagerborg sträckte förnöjt på sig där han satt i kökssoffan. En rap tog sig över hans läppar och han blängde surt på den skrålande grammofonen.

– Åh, sänk det där oljudet!

Elsa skruvade hastigt ner volymen och herr Lagerborg slog upp gårdagens tidning med sådan belåtenhet som endast tidningens redaktör kunde besitta. Han ögnade muntert igenom sidorna under en glad visslingsmelodi, men hans mustascher kröktes snart i missnöje.

– Men vad är det här? Förbannade Johnsson, alltid ska det finnas något tryckfel! Jag borde ta och… Om han inte bättrar sig så får han gå!

Han vände sida och tittade hastigt upp på sin hustru.

– Vi skriver här om att man ska se över husdjurshållningen häromkring. Då får han se upp, din far, Elsa.

Elsa hällde upp kaffe åt dem båda och slog sig ner mitt emot. Sonen som suttit i soffan bredvid sin fader, kröp upp i hennes knä. Hon klappade honom på huvudet och tittade frågande på sin make.

– Varför det?

Herr Lagerborg sneglade upp på henne och bläddrade vidare i tidningen.

– Hans stall. Det har varit i behov av en upprustning de senaste tio åren. Det är ett under att djuren inte stryker med. Det läcker från taket som håller på att braka ihop och det regnar och blåser genom väggarna.

– Far har ju inte haft det så lätt. Han har ju inte råd att rusta upp.

Herr Lagerborg tittade skeptiskt på sin hustru över tidningskanten.

– Då får man ge sig råd! Svårare än så är det inte. Prioritera!

Elsa fällde ner blicken.

– Det beror ju inte bara på det.

– Vad är det då?

– Far, han… Han börjar bli gammal.

– Men så mycket ork har han fortfarande så att han kan springa här i tid och otid.

Elsa fingrade på den blommiga duken på köksbordet.

– Det gör han väl inte heller.

– Jo, svarade herr Lagerborg med blicken i tidningen och med ett tonfall lika nonchalant och övertygande som om han svarade på frågan om han ville ha mer kaffe.

– Men det är ju ändå… Ja, jag är ju oftare hemma och jag tycker inte att…

Herr Lagerborg vek ner tidningen med ett ryck. Hans anletsdrag hade blivit strama och ögonbrynen ett par tunna streck över de mörka ögonen.

– Påstår du att jag inte är hemma?

Elsa ryckte osäkert på axlarna och ett tveksamt mummel tog sig över läpparna.

– Gör du det? röt herr Lagerborg så att hon ryckte till där hon satt på stolen. – Är jag inte hemma nu kanske? Sitter jag inte vid mitt eget bord och läser min egen tidning?

Elsa gjorde ännu en gest till att svara men avbröts av sin make.

– Men ni tycker kanske att det är ert bord, du och din far?

Han drämde tidningen i bordet med en smäll och lutade sig fram mot sin hustru och son.

– Men då kan jag tala om för er att så är det inte!

– Men snälle, lille Gustaf, det har jag aldrig…

– Jag… Jag tycker om morfar, sa Jakob försynt som inte kunde förstå varför far hade blivit så arg.

– Du, ja… Det skulle ta mig fan inte förvå…

Han tystnade tvärt. Med hela armen pekade han mot dörren och stirrade på sin son med sådan blick som Jakob aldrig hade sett tidigare.

– Ut!

– Men Gustaf, protesterade Elsa.

– Hör du inte pojke! vrålade fadern och for upp från kökssoffan. – Ut!

Som en skrämd liten harunge kröp Jakob längre upp i sin moders knä men for förskräckt ut genom dörren när fadern hotfullt tog ett steg närmare.

– Har du fel på öronen? Ut sa jag!

Den rödmålade dörren stängdes med en smäll bakom Jakob. I skydd av mors rosenbuskar och fjärilarnas lyckliga balett hörde han hur mor och far grälade med varandra. Han kunde inte höra vad de sa, men aldrig hade far rutit lika föraktfullt som en ilsken vildhund och aldrig hade mor flämtat lika förtvivlat.

Det var som att jorden skälvde vid deras vrål. Fjärilarnas balett fick ett abrupt slut och de skingrade sig för att finna nya blomster att dansa kring, blommornas blad vibrerade från sina stjälkar och de flitiga mullvadarna i gräsmattan störtade ner i sina mörka gångar igen.

Jakob körde ner sina små fingrar i rabattjorden och det kändes som om han hade svalt något mycket kyligt. Vad hade han gjort för fel? Varför var far så arg? Varför tyckte han inte om morfar? Han lade sig ner i rabatten intill huset och i samma stund slogs dörren upp.

Fadern störtade ut med snabba steg och styrde vägen mot skogsbrynet. Det var vägen mot morfars torp. Jakob kravlade ut ur rosenrabatten och hörde bitter gråt ifrån huset. Han tittade hastigt på den halvöppna dörren men sprang sedan barfota över stigen genom skogen.

– Martin! hörde han fadern ropa. – Var är du? Jag har något jag vill säga!

När han nådde fram till svärfaderns torp skyndade han ner i jordkällaren.

– Var är du? Är du här, din fähund?

Försiktigt sprang Jakob fram till jordkällarens öppning. Han hörde hur fadern klampade och väsnades nere i källaren. Ljudlöst fattade han sina händer om källardörren och innan någon av dem visste ordet av, hade han drämt igen den över källaringången och satt klykan för. Genast blev det tyst nere i källaren.

– Martin? Är det du? Vad tar du dig till? Öppna, din jävel!

Upprört började fadern banka i dörren och för varje slag blev hans röst allt mer desperat.

– Öppna! Du måste släppa ut mig! Öppna, din olycksalige karljävel!

Lille Jakob stod som förstelnad och tittade stumt på dörren som rörde sig fram och tillbaka vid faderns slag. Svettpärlor lackade i panna, han hade förlorat känseln i fingrarna och hade en besk smak i munnen.

Plötsligt kände han en hand på sin axel. Förskräckt tittade han upp men slappnade av när han såg vem det var. Det var morfar. Morfar tittade lika stumt på jordkällardörren och även hans ansikte såg ut att vara hugget i sten.

– Martin, är det du? vrålade fadern hest. – Öppna, jag ska slå ihjäl dig! Det blir inte roligt för dig. Släpp ut mig!

Gustaf Lagerborg fortsatte skrika tills han inte orkade skrika mer. Då hämtade starke morfar en stor sten från stengärdsgården i närheten och lade den över dörren. Därefter lade han sin hand på Jakobs axel och de gick in i stugan under fortsatt tystnad.

*

– Men du är inte här ifrån?

Jakob ryckte till och återvände till herrarna i soffmöblemanget. De var redan halvvägs ner i honungsburken. Eftermiddagssolen sken genom fönstret och glimmade i den gyllene väggklockan. Väggklockan som mor och far hade fått i bröllopspresent.

– Förlåt, vad sa ni? svarade Jakob och smuttade på sin konjak.

– Jo, vi sa att vi inte kan minnas att du bodde här som barn. Gjorde du det?

– Nej, inte på den tiden, svarade Jakob och tittade ner i konjakens mjuka bärnstensfärger. – Då bodde jag… Då bodde jag långt borta.

*

Han nådde inte högre upp än till tredje hyllan i morfars skafferi, men om han sträckte på sig kunde han nå den fjärde. Där förvarade morfar sina skorpor och honungsburkar.

Det började frågas efter Gustaf Lagerborg. Jakob sa ingenting. Han tyckte inte att det behövdes. Mor sa att hon inte heller visste något, att han kanske hade rest sin väg. Jakob visste inte om hon talade sanning. Morfar var det ingen som frågade. Han bodde ju så ensligt ute i skogen.

Nu sken solen klarare och ljusare över den lilla slätten. Mors anletsdrag hade blivit mjukare och oftare hörde han hennes skratt. Det var bara morfar som såg mer tyngd ut än förut. Kanske var det för att han hörde skriken om natten. Hans ansikte hade sjunkit ihop och ryggen hade blivit så krum.

Varje dag smög Jakob sig in i morfars skafferi. Han sträcket på sig och smög ner några skorpor i byxfickan. Då och då tog han också en burk ur morfars honungslager. Med detta sprang han till jordkällaren och genom det lilla hålet i taket som släppte in luft, lyckades han peta in det till sin far.

Första dagen skrek och gormade hans fader med en varulvs ursinne. Han bankade, sparkade och kallade honom för saker som Jakob inte visste vad det var. Nästa dag talade han till honom med den mjukaste sammetsröst.

– Snälle, rare Jakob. Släpp ut far.

Jakob svarade inte. Han stoppade bara snabbt in skorporna i hålet och sprang sedan hem till mor. Den lilla stigen genom skogen blev snart allt mer framträdande och tuvorna slets under hans fötter.

Den tredje dagen grät Gustaf Lagerborg. Den fjärde dagen välsignade han honom och den femte dagen bad han om att hellre få gift och göra slut på alltihop. Därefter blev fadern tyst. Jakob fortsatte ändå troget att gå dit och om han lade örat intill dörren kunde han höra hur fadern rörde sig där innanför.

Löven började falla från träden. Allt oftare besökte morfar dem och han och Elsa satt och talade till långt in på småtimmarna under tiden som höstvindarna ven runt knuten. Ibland övernattade morfar i kökssoffan och återvände hem i gryningen.

Inne i staden hade tidningen skaffat sig en ny redaktör. Den forna redaktören satt kvar i sin jordkällare under tiden som höstlöven föll över honom. Gustaf Lagerborg var inte alltid tyst. Det förstod Jakob en afton när han tog en promenad i månskenet med hunden Poppali. Plötsligt stannade hunden till och lystrade. Därefter sprang den iväg genom skogen med Jakob efter sig.

Snart upptäckte Jakob att de var på väg till morfar. När han kom närmare kunde han höra det. Det var inte vindens tjut, utan en hes, rosslig stämma ifrån jordkällaren. Ett tappert försök till att frambringa toner. Tonerna var ensamma och rösten annorlunda. Kanske var det denna rossliga väsning, kanske var det höstens nattbris, men Jakob huttrade till och borrade in fingrarna i Poppalis mjuka päls.

Höstdagarna irrade fram som de små sorkarna i skogen och det blev julafton. Den kvällen firade morfar med dem. Mor hade dukat så fint och i skenet från ljusstaken läste morfar ur julevangeliet. När tillfälle gavs, smög Jakob iväg och tog med sig några skivor av julskinkan och julosten. Snön ven om honom när han med frusna fingrar stoppade in det i hålet.

Snart kom det nya året, dagarna blev ljusare och vattnet började åter igen leva i bäckar och åar. Jakob fortsatte springa genom skogen och för varje dag grönskade bladen allt grönare.

Det var veckan efter pingst, när Jakob som vanligt var på väg till jordkällaren, som han såg att det stod någon framför dörren. Det var en man. Han stod med ryggen emot Jakob med hatten långt neddragen över huvudet och ett par vita lockar stack fram i nacken. De breda skuldrorna avslöjade vem det var.

Jakob ställde sig tyst bredvid morfar och tittade på dörren. De sade ingenting. Morfar tittade på sin dotterson, lät blicken återvända till dörren och nickade. Han gick fram till stenen, fattade tag om den och med ett urvrål lyfte han upp den och kastade tillbaka den i stengärdsgården.

– Varsågod, sa han till Jakob och rättad på ryggen.

Jakob gick försiktigt fram till luckan som om han fruktade att släppa ut ett vilddjur. Klykan gled åt sidan, luckan slogs upp men det störtade inte ut något rasande vilddjur. Det var alldeles tyst. Jakob lutade sig försiktigt in och kunde se något i det skumma ljuset. Det var inget vilddjur, men ändå såg han inget annat än en björn.

Gustaf Lagerborgs hår var tovigt och vildvuxet och han hade virat in sig i en skinnpläd som morfar hade lagt som skydd över rovorna.

– Far? ropade Jakob med tunn röst.

Fadern svarade inte och Jakob tog sig ner i källaren. Där nere luktade det surt och unket.

– Far! ropade Jakob igen.

Fadern mötte honom med tom blick. Han var mörk kring ögonen och det magra ansiktet hade försvunnit i skägget. Jakob tog hans hand och ledde honom upp ur källaren. Likt en björn som vaknar ur sitt ide kisade fadern i solskenet. Desperat skuggade han med armen för ögonen. Morfar tittade på honom och lyfte hatten med en hövlig nick.

– Ta nu med dig din far hem, Jakob.

Jakob tog sin far i handen och ledde honom till stugan. Fadern lunkade tyst bredvid honom utan att säga ett ord. Då och då stannade han upp och plockade en liten blomma som han sniffade på och smekte med klumpiga händer.

– Kom nu far så går vi hem, sa Jakob försiktigt. – Du kan ta med dig blomman…

Elsa såg dem komma från sin plats vid köksfönstret. Hon skyndade ut och stirrade på sin make med handen för munnen. Herr Lagerborg mötte inte hennes blick. Han tittade sig förundrat omkring.

Elsa gick fram och slog armarna om honom. Tårarna rann nerför hennes kind och droppade ner i hans toviga hår.

– Åh, Gustaf, snyftade hon. – Säg något!

Gustafs armar hängde likgiltigt vid hans sidor.

– Han säger ingenting, förklarade Jakob.

Modern drog bort tårarna med handryggen och betraktade sin make.

– Kom, sa hon. – Vi får gå in.

Jakob följde med henne men fadern stod kvar på samma lilla grästuva. Elsa svängde runt på dörrtröskeln och tog hans hand.

– Kom, Gustaf lille.

*

Jakob hade landat i fåtöljen. Han såg hur kamraterna rörde på munnen, hur de engagerat fäktade med armarna och hörde hur ord strömmade omkring honom utan att säga honom något.

– Eller vad säger du, Jakob? frågade Harry och slutade vifta med armen.

– Va?

– Jakob är lite disträ idag, tycker jag, skrockade Aron.

– Vi diskuterade Stagnelius Näcken. Jag menar att Näcken är en symbol för ondskan och att den lilla som talar är en symbol för livet och godheten, men Arvid menar att…

– Det finns inget ont eller gott, avbröt Jakob.

Herrarna tystnade och tittade frågande på honom. Efter några sekunders tystnad harklade Harry sig och ställde tillbaka sitt glas på bordet.

– Ursäkta mig, Jakob, men jag tycker ändå…

– Det gör det inte, fortsatte Jakob bestämt. – Det finns inget ont eller gott. Bara omständigheter och tillfälligheter… Mer konjak, mina herrar? Ta nu för er av skorpor och honung.

The post Littestraden: Novell av Beatrice Blom first appeared on Opulens.

PROSA. Littestraden är tillbaka efter ett sommaruppehåll. Vi inleder ny säsong med en novell av Ulf Cronquist. Den bär titeln ”H.”

Ulf Cronquist är poet, författare och filosofie doktor i engelsk litteratur. Hans skönlitterära texter finns att läsa i tidskrifter som Glänta, Vår lösen och Riss. Cronquist har tidigare varit publicerad i Opulens, senast med novellen Jag sitter med Rachel Cusk

Nu är vi glada över att få presentera Cronquists novell H. En berättelse med H. i fokus, en man som lever för sina artiklar i Filosofisk tidskrift.

CAROLINA THELIN

H.

Hon såg H. när hon var på väg ned i tunnelbanan i eftermiddags på väg till universitetet. H. ignorerade henne som han brukade göra även om det nu var så att de inte hade setts på ett antal år; H. hade en förmåga att stänga ute folk genom att lägga armarna i kors när han satt ned, när han stod upp och ibland när han rörde på benen. H. såg ut som om han precis hade tvingats läsa Sofies värld av Jostein Gaarder och ville utbrista till hela världen att detta var en stor bluff och att alla äkta fackfilosofer var vansinniga över att denna populärvetenskapliga skapelse enbart tillkommit för att tjäna pengar. Och förföra ungdomen. Med korslagda armar och en misstroendeblick mot världen – och med en sorts trattformade utstående hörlurar i öronen – såg H. ut att kunna explodera i våld om det inte vore för att han var så liten och saknade erforderlig muskelmassa. En av alla möjliga platser hon träffade på honom någon gång var på ett gym där han fick en pec deck maskin att se ut som ett tortyrredskap i en kycklingfabrik. H. skulle ha kunnat vara en karaktär i en roman av Wittgenstein – om nu den perverse skolläraren hade intresserat sig för berättelser om livet. När de möttes i rulltrappan tittade han uppåt som om han försökte se nyfiken ut, men ändå inte nyfiken på världen och människorna och han verkade inte förstå att hon också ignorerade honom.

Hon försvann ned i tunnelbanans mörker, utan att tänka på någon av

         Dantes kretsar därnere eftersom hon var på väg till ett av sina improviserade

         seminarier om upplyftande postmodern amerikansk litteratur. Kanske Donald

         Barthelme eller Thomas Pynchon.

     H. undrade hur det kunde komma sig att han var vikarierande gymnasielärare med alla dessa okunniga elever som bokstavligen åt upp honom, när han egentligen borde vara en fri skribent på heltid som jobbade med artiklar för Filosofisk tidskrift. Hon visste inte hur han var klädd när han åkte förbi på väg upp i tunnelbanan men hon kunde tänka sig att det var lite åt grunge-hållet. Med en sådan där mustasch som man kunde tugga på med underbettet. Att hon själv hade något annat än en svart kavaj var förstås otänkbart. I någon filosofiklass på den tiden, eller snarare långt före, hade man förmodligen diskuterat om svart var den existentialistiska färgen. Och – kanske – att de framgångsrika filosoferna (vilka de nu var) hade en blå kavaj, men aldrig en grå. Vad den tiden var är lite oklart eftersom tiden äter upp all tid för sig själv som om tiden själv hade skapat entropin. H. tycktes ändå le litegrann – om än sammanbitet – den där eftermiddagen i tunnelbanan på väg uppåt med armarna i kors när eftermiddagen blomstrade medan hon och hennes kollegor var på väg till universitetet för att föreläsa och improvisera om tecknets betecknande.

     H. skulle ha gått uppför trappan på gymnasieskolan där han vikarierade och därpå ha gått in i ett öppet landskap – dvs. ett lärarrum – där alla (lärare) satt hukade framför sina datorer för att tjäna pengar. (Åt arbetsgivaren utan att veta om det, tänkte H.) Långt från det verkliga jobbet som stadig och fri producent av artiklar till Filosofisk tidskrift och med en rektor som med motvilja möjligtvis hade gått ut grundskolan – rektorn som alltså nu ägde skolan. Eleverna, som H. brukade upprepa, äter upp en. ”Döden äter upp livet” skulle H. ha sagt på sin första lektion utan att tänka på barnen han undervisade. Han skulle ha funderat på att lägga till paradoxen att ”livet – samtidigt – äter upp livet”, men ändrat sig.

     På sin andra eller tredje dag skulle H. träffa en lärarinna (eller var hon egentligen socionom?) som ville att han skulle hjälpa henne att skruva i en eller två skruvar i hennes skrivbord och sedan sätta sig på huk och (oavsiktligt?) avslöja att hon hade en hög string-line när hennes jeans åkte ned en bit. Hon skulle sedan snabbt klaga på att det var dragigt i byggnaden och att hon hade lätt för att få urinvägsinfektioner. H. skulle sedan snabbt falla för henne, kanske för att hon var välutvecklad och ganska välväxt jämfört med honom. Hon berättade lite senare (ganska omgående faktiskt) att hon hade arbetat med en norsk filmregissör som scripta – vilket fick romansen att sakta men säkert falna. Detta i kombination med att H. hade bjudit henne på en hemlagad pizza som var tunnare än den mest tunna napolitanska pizza som kan frambringas, enligt H själv.

     H. brukade säga att hans inre tid inte var densamma som världens tidsklocka och kanske inte den gregorianska heller, men att det inte var sådant som seriösa filosofer brukade diskutera, speciellt inte i Filosofisk tidskrift. Och H. brydde sig inte om huruvida hans flickvänner befann sig högre upp på någon ekonomisk båge – som han brukade påpeka med någon referens till Poppers kritik av totalitarism. Och en filosofisk fråga om det var Grey Poupon Dijon sans Vin Blanc eller inte, på hans flickvänners tunga – ja, han refererade då ofta till Derrida för att (inte) elaborera. H. sade långt senare att han inte kom ihåg det där med Dijon, dock att han kom ihåg flickan, men inte mindes vilken.

     I en annan del av stan satt H. vid en annan tidpunkt och tänkte att han ville göra en film, en filosofisk film, kanske inte något för Filosofisk tidskrift, förstås, men kanske ändå. Det kunde, om inte annat, bli en artikel för Filosofisk tidskrift om filmen, hur dess produktion blev till, vad som gjordes i detalj, alla detaljer, även om den inte blev gjord. H. satt vid sitt skrivbord framför en gråmelerad dator och öppnade skrivbordslådan där det luktade rester av chokladsmågodis och något annat mer obestämt, möjligtvis fabrikslakrits. Vad kunde H. nu göra förutom att möta eleverna som fortsatte att äta upp honom – han hade förklarat att filosofi kom från grekiskan och betydde kärlek till visdom och han hade lite närmast lekfullt pekat ut en av eleverna, Sofie, som vis. Utan att hon hade regerat. Och att det inte fanns någon i klassen som hette Filo, men att det inte var så viktigt eftersom han egentligen jobbade med att skriva artiklar för Filosofisk tidskrift och allt skulle förklaras där, snart. Att han var en fri man, egentligen, som för det mesta skrev artiklar för Filosofisk tidskrift.

     H. hade ofta fler elever som upprepat frågade vad filosofi egentligen var och han svarade att för veta det fick man läsa Filosofisk tidskrift där han alltså snart skulle publicera en artikel, eller en kommande serie artiklar, av honom själv alltså. En ständigt återkommande fråga från eleverna var huruvida filosofi egentligen var ett ”flumämne”. H. hade inget bra svar på den frågan och förbannade det faktum att inte fanns någon välskriven och användbar lärobok i filosofi för barnen på gymnasiet, han tvingades ständigt att printa ut avsnitt från Hegel, Husserl och Heidegger, ibland på engelska, och undrade om kopieringsmaskinen skulle börja äta upp honom och filosoferna också. H. komponerade till slut ett kompendium i Västerlandets filosofi som han instruerade eleverna att läsa kritiskt, liksom allt annat material som diskuterades på kursen. Vid ett tillfälle observerade en vaksam elev att han hade stavat Heidegger med tre g, men det var ett ovanligt tillfälle av kritisk läsning sett till helheten av respons. Hur länge till skulle dessa gymnasieelever – de flesta trots allt omyndiga – fortsätta äta upp honom?

    Den något ansträngde läraren H. höll ofta relativt långrandiga utläggningar om hur man kunde läsa en filosofisk text antingen bokstavligt eller metaforiskt, antingen exakt som det stod i texten eller ”på ett annat sätt” som han uttryckte det. Något som han för övrigt planerade att skriva om och utveckla i Filosofisk tidskrift. Samtidigt hettade relationen till igen med kollegan (som var lärarinna, eller en socionom som vikarierade?) som han hade bakat den tunnaste av tunna pizzor till. (Var den som en filo-deg? tänkte han ibland.) H. hade nu utvecklat en stark fetisch för hennes strings (även om hon inte visste om det) och han komponerade en back-story för henne i en film där hon tidigare hade varit prostituerad – han tyckte egentligen inte om att tänka på filmer och filmmanuskript eftersom de var alltför ofilosofiska men för henne kunde han göra ett undantag, tänkte H. Och man behövde ju inte läsa en sådan filmtext bokstavligt, man kunde tänka sig det hela på ett annat sätt. Men filmproducenter tog förstås allting bokstavligt, så det hela rann ut i sanden i hans huvud.

     H. ansåg att Derrida var ett poetiskt namn, han uttalade namnet som om det var tre r i mitten och tänkte att Dada inte var så mycket till poesi men mest ett pappa-namn i vissa barnsliga kulturer. Kunde man utveckla uttrycket derridadaism metaforiskt? Om man inte läste filosofi bokstavligt eller bokstavligen kunde det läsas som poesi – med undantaget om man applicerade den perverse skolläraren och miljonären Wittgensteins så kallade teorier förstås. Man borde skriva om det i Filosofisk tidskrift, tänkte H. medan han återigen knådade sin extremt tunna pizzadeg. Kanske borde man tänka på degen hylomorfiskt… men vad hade han egentligen skapat degen av? Nej… H. ville verkligen inte befinna sig i närheten av Platons idévärld under baket, eller senare.

     När han kom hem från gymnasiet – H. hatade det faktum att han som faktiskt vuxen gick till skolan varje dag – ringde han en före detta flickvän för att på allvar prata om bokstavligheten. Hon blev glatt överraskad eftersom hon var metaforforskare och nyligen fått en artikel refuserad i Ord & bild – den ansågs vara för borgerlig. H. märkte snart att de inte längre hade så mycket gemensamt och bad att få återkomma vid tillfälle, vilket han aldrig gjorde. Sedan ringde han upp någon gammal bekant som också hade blivit refuserad, men som hävdade att allt språk var metaforiskt – allt språk var en skandal på det viset. H. tröttnade på det samtalet också. Det måste ju finnas något annat. H. kunde aldrig förlika sig med att frasen ”biet surrade i trädgården” kunde vara en metafor för att grannen var arg på honom. Det arbetsamma biet har inte tid för bokstavligheter, tänkte H. och planerade en ny artikel i Filosofisk tidskrift.

     En gång i tiden, när H. faktiskt var inskriven som student, hade hans far (kanske med hjälp av hans mor) skickat honom ett paket utan att meddela varför; de hade sällan några djupgående kontakter. När han kom till postkontoret skyfflades ett stort paket fram till honom som han undrade om han skulle kunna ha muskler nog för att bära hem. Men paketet visade sig vara både stort och lättviktigt. När han öppnade försändelsen hemma på sängen visade den sig innehålla en oändlig mängd portionsförpackade nudlar med olika (för honom okända) asiatiska smaker. H. tänkte ibland att om det hade funnits ett brev med i paketet hade det varit kort och koncist: STUDENTMAT. H. tänkte inte så mycket mer på det paketet; det var innan han kom på tanken att dekonstruera dikotomier som barn/förälder, svält/svullen och, förstås metaforiskt/bokstavligt.

     H. gick till sängs tidigt den kvällen. När han långt senare vaknade upp insåg han att han hade haft en ovanligt lång dröm. Inte om nudelpaketen, inte om att äta dem, men om hur han bakade pizzor i ett mycket mörkt rum, ett rum som var i det närmaste lika hett som det innersta i en pizzaugn, i en källare utan fönster. Och varje gång en pizza blev klar ville han äta den men tappade den på golvet mellan sina små fingrar som sällan ville hålla i något. H. hatade förstås allt som hade att göra med Freud, Lacan och Kristeva och naturligtvis, speciellt ordet psykoanalys – som var oregerligt bokstavligt. Sedan den natten sov H. med den lokala pizzerians beställningslista på nattduksbordet utan att någonsin mer ringa dit; det är faktiskt oklart om han någonsin ringde dit, troligtvis gick han bara dit någon gång då och då och åt då vanligtvis en Calzone med extra musslor. Ja, något liknande finns förstås inte med i Freuds Drömtydning. H. funderade på om en pizza ibland bara var en pizza, men det viktiga var att fokusera på arbetet för Filosofisk tidskrift, hans riktiga arbete som fri skribent som hela tiden ändå tycktes ätas upp av alla elever som inte tycktes intresserade av att inta attityden kritiskt tänkande utom när det gällde något stavfel i Heideggers namn eller om man själviskt kunde anta att döden åt upp entropin som en parasit på tiden.

     Någon vecka senare åkte hon nedför rulltrappan i tunnelbanan på väg till universitetet och där stod H. igen med sina korslagda armar när han åkte åt ett annat håll, närmast horisontellt, i en grå rulltrappa. Den här gången tittade han snett uppåt och uppvisade någon sorts igenkänning, till och med ett vagt leende, nästan blygt, bokstavligen. Hon stirrade bestämt på hans slitna ryggsäck i gult skinn som hängde ned från en av hans beniga axlar. Var det ett litet ”H” inristat där bak, som i Heidegger eller kanske Herodotus…? Nej, det var en annan sorts bokstav. Om hon skulle tänka sig att tänka på någon fyndig aforism när det gäller H. så skulle det kanske bli att bokstavligen eller bokstavliga fyndiga aforismer som inte existerar existerar inte – om man inte kan uttrycka sig som den perverse skolläraren och miljonären Wittgenstein bör man inte uttrycka sig överhuvud taget.

     När hon träffade H., vid något annat tillfälle på ytterligare något gym, satt han vid någon monstruös maskin med fingrarna innanför linnet som en sorts mini-Napoleon (metaforiskt talat). Hon berättade – för att försöka väcka upp honom och få honom att lyfta något – att hon hade fått en hjärntumör och därmed inte varit så aktiv inom de två senaste åren inom forskningen men att hon nu var helt återställd. H. mumlade något om att det var ju bra att hon var helt återställd – det var ju bra – och att han numera arbetade som en fri filosof, han kunde göra vad han ville som fri filosof – och att han skrev artiklar för Filosofisk tidskrift på heltid, för det mesta, när han inte var allmänt fri filosof. Han svalde betet, bokstavligen, om man säger så (kanske metaforiskt beroende på intentionaliteten), och försökte få konversationen till att han var ledsen att hon hade förlorat sin hjärnkapacitet och därför inte publicerat inom det internationella forskningsområdet på flera år. Hon visste inte om det var hans oformliga kropp eller hans brist på manlighet som fick honom att – så att säga – stå ut där på gymmet (bokstavligt eller metaforiskt). Mötet fortsatte:  ”Det är inte så intressant”, sade H., ”nu när jag arbetar på mina artiklar för Filosofisk tidskrift och är nära succé, det är inte så intressant att vara känd, även om jag inte är det ännu. Och min pappa kände en ganska berömd författare, även om jag ofta inte berättar det, men han var ganska känd eller välkänd. Inte en filosof dock, så han är inte del i mitt bestämda filosofifack. I Filosofisk tidskrift skiljer man inte på sådant hursomhelst. Alltså skillnaden i livshistorier och sådant.”

     H. skulle senare ha sagt att: det är aldrig lätt att improvisera eftersom jag själv aldrig kan improvisera mellan bokstavligt och/eller metaforiskt i den filosofiska texten; H. skulle samtidigt ha sagt att det är inte viktigt att fokusera på vad som är Derrida eller Foucault i texten; det handlar om fokus, kritiskt tänkande som ingen kan lära ut – om jag inte kan fokusera på mina tankar som fri filosof i mina artiklar i Filosofisk tidskrift. Ordet improvisation tycks ha fascinerat H. samtidigt som han läste av världen som en obeveklig rörelse som var på väg mot… ”En golfbana som ingen kan besegra med arton slag”, som han en gång uttryckte det i en sorts trots mot Hegel.

     Hon åker rulltrappan ned igen. H. är inte där. Det vore ironiskt om H. hittades strypt i rulltrappan av sin egen halsduk (eller ryggsäck) på väg uppåt. Som om – faktiskt – H:s existens skulle synas mer nu när han inte är där. Men H. åkte runt i tillvaron på ett vertikalt sätt tänker hon, ingen tänker på rulltrappan ned utom kanske någon med en vag referens till Camus: ett fall i rulltrappan. ”Kan man bli hungrig i en rulltrappa?” tänker hon. Och att en amerikansk postmodernist av prosa kunde kanske ha tänkt det någon gång på sextiotalet innan han eller hon gick in i ett Tolstoy museum i Washington D.C. och blev överväldigad av storheten i det hela, tänkte att Tolstoy var så stor att Amerika var för litet för honom. Men det hade ju inget med H. att göra som planerade sin nästa artikel för Filosofisk tidskrift som den fria filosof han var och bara jobbade på ett gymnasium som en sorts välgörenhet trots att eleverna ständigt åt upp honom (metaforiskt och/eller bokstavligt). ”Jag behöver verkligen inte egentligen arbeta här…”

     H. säger sedan, vid ett senare tillfälle, till någon ytlig flickbekant att han skall åka på semester i Sydeuropa för att skriva för Filosofisk tidskrift; hon säger att han kanske skulle pröva ett annat sorts gym, med fria vikter. Hon tillägger att hennes kompisar – väninnor alltså – är i Sydeuropa. H. ljuger – vi får anta bokstavligen – när han säger att han vet det (om kompisarna/väninnorna). Några veckor senare (senare igen) skall H. säga att hans före detta flickvän är i Sydeuropa. Och lite senare – allting blir lite senare i berättelsen – att hennes tunna läppar var perfekta för hans tunna pizzor, lite senare inte så mycket mer. H. tillägger att det inte är en semester hursomhelst, han är en fri filosof som skall skriva artiklar för Filosofisk tidskrift oavsett om han är i Sydeuropa eller om han befinner sig på något gym. Senare, men på en annan plats, som det brukar heta i många diskurser. Man talar alltid från en plats… vem var det som sade det?

     Hon vet alltid hur hon skriver en berättelse när hon kommer in på sitt kontor på universitetet och när hon kommer hem till sin skrivarlya lite senare. Som i berättelsen när hon vid ett obestämt tillfälle går in på ett gym som liknar de där andra som hon tidigare besökt och råkat träffa på H. Men nu, där, nu, en annan bekant: den kliniskt analytiska nywittgensteinianen som tränar så fort att 20 minuter ser ut som 19 minuter utan att 18 minuter har passerat, effektivt och baserat på filosofisk lyckoforskning – det som är lycka för mig är lycka för mig. Den kliniska nywittgensteinianen har alltså för tillfället tagit över H:s närvaro på detta gym eftersom det liknar de andra gymmen och kanske är de alla samma. ”Vet du var Arianne är?” brukar hon säga när ett sådant lyckosamt tillfälle inträffar och han svarar då ”Hej!” Hon konverserade faktiskt med nywittgensteinianen på något eller några ytterligare gym som hon passerade ibland; alltid samma korta konversation: – ”Vet du var Arianne är?” – ”Hej!”, och aldrig något om Filosofisk tidskrift. Den kliniske nywittgensteinianen var, har hon förstått lite senare, i själva verket en post-nywittgensteinian – det vill säga en efterföljare som insåg det meningslösa med den perverse skolläraren och miljonären Wittgenstein och på något sätt använde Wittgenstein-forskningen som en anledning till att forska vidare utan referenser till Wittgenstein, men som en närmast osynlig terapeutisk källa. Det vill säga, den sortens forskare är inte på något vis forskare eftersom de refererar till Wittgenstein som en källa till att all filosofisk forskning är meningslös – och att det därmed inte finns någon forskning att utföra eftersom all filosofisk forskning avslutades i och med att den perverse miljonären Wittgenstein blev skollärare för småpojkar i någon pervers österrikisk by. Det är oklart om H. tänkte ge sig in på det här vertikala spåret i en planerad artikel för Filosofisk tidskrift som fri filosof.

     H. pratade såvitt hon vet aldrig om Wittgenstein, inte så mycket om filosofi överhuvudtaget när hon tänker efter, kanske något om Derrida, uttalat med tre r; mest om att han var en fri filosof som arbetade fritt för att skriva artiklar för Filosofisk tidskrift. Hon såg H. vid ett annat – mer perifert – tillfälle på väg in till en lågprisbutik, det hade regnat lite lätt i universitetsstaden och han hade ett av de största paraplyer hon någonsin sett som han gömde sig bakom och hon skymtade en liten kvinna, givetvis mindre än honom, därunder i skuggan. Det såg ut som en liten underkuvad Frau Ludvig Wittgenstein – men en sådan har ju förstås aldrig funnits. H. tittade upp från under paraplyet; det låg en kyrkogård på andra sidan gatan och det luktade färskt rivna rödbetor. Hon fällde ned sitt paraply och gick långsamt in i lågprisbutiken. Och H. var inte där.

     I en annan tid eller tidskrift vet hon inte om H. någonsin publicerade någonting, speciellt om skillnaden mellan det bokstavliga och det metaforiska ”tankesättet”. H:s kollega från jobbet som åt upp honom, hon med strings, vet hon inte heller något om, men de kan vara lyckligt gifta en tid utan att det har något med Filosofisk tidskrift att göra, och förmodligen inte heller med Jostein Gaarders Sofies värld.

     Hon åker aldrig tunnelbanan ned på väg mot universitetet dessa dagar och hon tänker aldrig på H. nuförtiden, eller Filosofisk tidskrift för den delen. Häromkvällen, däremot, var hon ute på en nattklubb och träffade en kvinna med exotiska strings och hon meddelade att för en gångs skull hade hon inte urinvägsinfektion; hon hade på sig i par tighta svarta jeans som gled ned och hon talade inte för en sekund om H. eller om några barn som åt upp en. Det blev början på en mild och öm natt eftersom hon eller den andre hon egentligen var inte hade en aning om vem hon var – vem som var vem så att säga – eller om någon visste något som gäller diskussionen om lexikalisk eller signifikant filosofi.

     Det är ingen som vet var H. befinner sig nu och det finns ingen uppförstorad bild av hans liv eftersom ingen är intresserad av en uppförstorad bild av hans liv, bokstavligt eller metaforiskt; det är kanske något tråkigt eller långrandigt att det blir ett avslut där det enbart kvarstår en sorts logos utan etos och där H. försvinner som det svartvita bildspelet på en utdöende TV-skärm utan att Filosofisk tidskrift nämns.

The post Littestraden: Novell av Ulf Cronquist first appeared on Opulens.