PROSA. Inför helgen har vi nöjet att publicera novellen ”Spermien” av den välmeriterade författaren Else-Britt Kjellqvist.

Else-Britt Kjellqvist är född i Stockholm och uppväxt på Söder. Hon är sedan länge heltidsförfattare men var tidigare också verksam som psykoanalytiker och debuterade 1981 på Bonniers med diktsamlingen Lögnen har ögon. Kjellqvist har gett ut ett tjugotal essäböcker varav de om skam mötts av stort intresse också i de nordiska länderna. Hon har varit publicerad i Opulens tidigare. Denna vår med en essä om Folkungagatan och senast här i Littestraden med novellen Dottern.

Nu är vi glada över att återigen publicera en novell, den här gången med Spermien som ger inblick i freudiansk psykoanalys.

CAROLINA THELIN

 
Spermien

I drömmen heter jag Siri, i verkligheten Ingegerd – Ingegerd Johansson. Håller på att avsluta min psykoanalys för att till sommaren gifta in mig i den gamla svenska adeln.

Vi har arbetat mycket med mina drömmar. Mest har det varit mardrömmar då jag vaknar av att jag skriker. Detta är också en mardröm. Men den är fasansfull på ett annat vis, inga skrik, inga hot i form av bestar med öppnade käftar under mig där jag dinglar över avgrunder. Nej, denna skiljer sig. Psykoanalytikern kallar den, efter Freud, för prestationsdröm.

Hastar genom parken, hade velat sätta mig på en bänk och tänka igenom drömmen men kommer med andan i halsen fem minuter för sent. Dörren till mottagningsrummet står öppen. Kastar mig på soffan efter att hastigt fattat den utsträckta handen.

”Drömde i natt.”

”Jaha.”

”Det var den gamla vanliga om att jag skulle ta studenten fast jag redan tagit den. Men denna var annorlunda. För första gången kände jag, ja jag kände verkligen det fruktansvärda i att behöva gå tillbaka till skolan.”

”Du kände?”

”Det var som ett sug, en inre ödeläggelse. Jag hörde inte till.”

”Hur var drömmen?”

”Det var hemma på Söder efter ett lov. Jag skulle gå till skolan där jag inte varit på länge. Konstigt nog hade man inte rapporterat hem att jag skolkat.

Skolböckerna ligger utspridda på köksbordet och jag försöker samla ihop dom som jag ska ha med mig men jag vet inte vilka. Jag blir alltmer desperat. Har de fått nytt schema? Var ligger det nya klassrummet? Skulle jag ha läst läxor? Skulle jag hitta skolhuset, det nya, uppe på kullen? Tänk om ingen hälsar, ingen känner igen mig och läraren inte vet vem jag är. Jag heter Siri.”

”Siri?”

”Ja, Siri. Det måste vara Siri von Essen, hon som gifte sig med Strindberg. Sen kom jag på att jag inte behövde gå dit. Jag har ju redan tagit studenten. Ska bli författare, varför ska jag sitta i skolbänken och slösa bort tid? Det hade ändå varit för sent. För mycket skolk. Lite trist är det att inte få slutbetyg och att inte få vara med om studentfirandet och alla studentfesterna.

I stället tar jag penna och anteckningsblock och går upp mot Vita Bergen för att iaktta och bli författare. Är det förresten något man blir? Är det inte något man föds till?

Mina föräldrar fanns också med i drömmen. Märkligt nog har de inget att invända när jag säger att jag ska bli författare. Är det för att de är döda som de är så förstående? Inget om att skaffa sig ett yrke så att man kan försörja sig. I drömmen såg de lite rädda ut – betryckta – för att jag skulle börja i läroverk. I verkligheten var det min lärares idé. Efter fyra år i folkskolan kontaktade han mina föräldrar.”

”Hur reagerade dina föräldrar då?”

”Blev nog förvånade. Särskilt mamma som hade trott att jag skulle få gå i hjälpklass.”

”Varför tror du hon trodde det?”

”Ja, vad ska jag säga. Henne har jag aldrig förstått mig på. Kanske för att jag inte pratade. …”

”Du tystnade.”

”Ja. Det var också vad jag gjorde när jag började läroverket. Blev stum när man måste ställa sig upp bredvid bänken och svara. Det hjälpte inte att jag hemma, när jag förhörde mig själv, kunde läxorna som ett rinnande vatten. Hade vi inte haft skriftliga prov hade jag inte klarat mig igenom. Och det var den stora skräcken. Att jag skulle bli kvar där jag var.”

”Du har ännu inte kommenterat att du var sen.”

”Det var Henrik. Han hindrade mig. Ibland undrar jag om han är svartsjuk på psykoanalysen.”

”Hindrade?”

”Ja, ställde sig stor och bred i dörröppningen när jag skulle gå, fast han såg att jag hade bråttom och började lägga ut texten.”

”Då stannar vi där för idag.”

*

Den natten sover jag dåligt. Henrik och jag grälade. Analystimmen blir därefter – den sista innan påskuppehållet.

”Jag har varken drömt eller sovit.”

”Nähä.

…….

Kan det ha med gårdagens timme att göra?”

”Den minns jag inte.”

”Nej. (Jag börjar gråta. Snörvlar, sätter mig upp och letar i axelremsväskan, på golvet nedanför divanen, efter näsdukar. Vägrar befatta mig med hans framlagda. Har alltid hatat dem. Hör inte till dem som gråter på befallning.) Djävla överklassfasoner!”

”Vad menar du?”

”Du och de dina. Ni är ju likadana, säkert har ni stött på varandra i Riddarhuset.”

”Nu förstår jag inte.”

”Du och Henrik. Ni är likadana. Yta och konventioner. Framlagda pappersnäsdukar! Patienttofflor i hallen.”

”Jag tror du saknar din pappa.”

”Du menar att jag som vanligt blir arg när jag egentligen är ledsen? – Jag tyckte synd om honom. – Nu kommer drömmen tillbaka. Han fanns där i bakgrunden hela tiden. Vi var av samma sort, han och jag. När jag var tio och började läroverket hände något. Det gick sönder mellan oss. Som om han skämdes när jag bad om hjälp med läxorna, vilket jag snart slutade med. Han kunde ju inte.”

”Ni var av samma sort?”

”Ja, drömmare. Han drömde också mardrömmar. Hörde honom vråla om nätterna.”

”Har du dåligt samvete för din pappa?”

”Varför skulle jag ha det?”

”Han hade ju ingen psykoanalytiker att gå till och berätta sina drömmar för.”

”Det har jag inte tänkt på. Psykoanalys existerade inte där jag växte upp. Henrik har en bror som är psykiater – han verkar knäpp. Han slår sin fru … (Varför säger han ingenting? Har jag förstört något?)”

”Slår sin fru sa du?”

”Ja, jag såg det själv. Vi övernattade på deras herrgård. Jag har hela tiden haft svårt för Carl. Trots att han visat sig intresserad eller kanske just därför. Nu när det bara var vi fyra blev det ännu tydligare hur han la an på mig. Henrik verkade inte bry sig, han är väl van. Men Iris var plågad, det syntes tydligt. Vi drack mer än vanligt. När jag på natten gick upp för att kissa gick jag tillbaka åt fel håll i korridoren och var halvvägs på väg in i deras rum när jag såg misshandeln. För det var misshandel. Drog mig baklänges tillbaka och stängde dörren så försiktigt jag kunde.

Till frukosten kom Iris ner med en stor blåtira och inledde med att säga att nu tror ni väl att Carl har slagit mig men det är så simpelt att jag i fyllan kolliderade med garderobsdörren.”

”Berättade du för Henrik vad du sett?”

”Nej.”

”Varför inte?”

”Vet inte. Kanske jag inte törs. Är rädd för vad han ska säga. Han sa så mycket konstigt när vi grälade. Som att jag skulle vara svartsjuk på Iris. Du menar avundsjuk sa jag. Med tanke på hennes förmögna föräldrar och extravaganta kläder. Nej, han menade svartsjuk. Varför då undrade jag? ’Det får du fundera ut själv.’ Vilket djävla svar! Här kommer han och påstår något om mig och sen ska jag fundera ut varför han säger så. Det är så typiskt överklassen, säger aldrig rent ut som det är. – Men det gör ju inte jag heller. Jag borde ha fortsatt in och skrikit åt Carl att sluta slå. Men det gjorde jag inte.”

”Vi får stanna där.”

*

Två veckor senare sitter jag återigen i analytikerns väntrum. Det är inte många veckor kvar nu. Undrar varför han skulle ha ett så långt påskuppehåll?

Dörren öppnas. Vi hälsar. Hans gråsprängda hår spretar åt alla håll. Han är solbränd och ser oförskämt bra ut. Tio år yngre minst. Så det var alltså därför han skulle ha en vecka extra.

Lägger mig ner. En lättnad infinner sig. Det verkar som om jag hade trott att han skulle tyna bort och dö bara för att jag ska sluta. Att han inte skulle klara sig utan mig.

”Vad tänker du på?”

”Det har varit jobbigt. Första veckan var jag sjuk. Långfredagen kom jag inte ur sängen. Ett slags svaghetstillstånd som när jag var barn och hade börjat läroverket. Orkade inte trycka ner tangenterna på grannfruns piano.

Kände mig genomskinlig. Kallsvettades. Henrik tog verkligen hand om mig. Masserade korsryggen. Kokade te. Och hjälpte mig till toaletten. Lät mig också vara ifred när jag behövde. Sov oavbrutet i sexton timmar. Mot slutet skrev jag några dikter. Blir lika förvånad varje gång. Att det går så lätt men att jag har så långt dit. Verkar som om jag först måste må väldigt dåligt för att tillåta mig.”

”Hur känner du dig nu?”

”Nu är det bra. Men det var ruskigt så länge det varade.”

”Det kanske också hängde ihop med att du snart ska sluta här?”

”Ja. Men du verkar ju klara dig bra utan mig?”

”Tycker du?”

”Solbränd och fräsch. Du ser ut som en som varit med älskarinnan på Maldiverna.”

”Och vad får du för tankar kring det?

”Inga. … Jag har träffat Iris. Stötte ihop med henne på NK. Såg henne först på håll. Hon bar mörka glasögon. Närmade mig i cirklar, ville inte tränga mig på, det såg ut som om hon gick i egna tankar. Men hon blev glad över att se mig. Vi åt lunch tillsammans på Prinsen. Satte oss längst in, omgivna av alla författarporträtten. Jag sa som det var, att jag hade sett när Carl slog henne.

Först satt hon tyst. Sen var det som att öppna en ventil. Hon hade länge funderat på att skiljas men tyckte samtidigt synd om Carl men var glad att de inte skaffat barn. Sen sa hon något som gjorde mig glad. Hon sa att Henrik var så annorlunda. Och att hon tror att han skämdes för sin bror. Jag sa också att jag skulle fråga dig om du kunde ta emot henne för konsultation. Iris kunde kanske få min plats?”

”Du kan säga att hon är välkommen att ringa på min telefontid. – Hur skulle det kännas för dig tror du, om hon började här?”

”Som en fortsättning. Som en länk. Som ett skydd. Då skulle du få fortsatt insyn i mitt liv – kanske. Men å andra sidan vill jag klara mig själv.”

”Då stannar vi där idag.”

*

Forsar fram genom parken och kastar mig utan att hälsa på schäslongen.

”Du sa en gång att man efter avslutad analys kunde fortsätta att analysera sig själv.”

”Ja. Man har lärt sig en metod att ta till när man tycker att man fastnat.”

”Det gjorde jag i natt. Analyserade en dröm. Låg vaken halva natten och gick igenom den gång på gång tills jag kom på vad den handlade om.”

”Vad handlade den om?”

”Det säger jag inte. Du kanske skrattar. Berättar drömmen först:
Jag längtar efter att simma och befinner mig i en långsmal simhall. Första bassängen är full med människor. Tränger mig ner. Går knappt att få plats. Så jag lämnar den och tar mig över till den intilliggande. Där pågår tävlingssim innanför snitslade banor. Simmarna forsar fram. Jag väljer en bana och tar upp kampen men trasslar in mig i plast. Då plötsligt händer något och människor samlas. Något slemmigt lossnar från mig vilket absolut inte får blandas med vatten. Det är farligt. Kan vara bakterier. Men jag vet inte. Försöker samla upp det ungefär som när man hittat mögel i maten och skär bort det mesta runt omkring. Det är också något med att det jag fört med mig kommer från saltvatten och kan inte leva här i sötvatten. Människorna är upprörda. Jag försöker undkomma. De är efter mig. Flyr. Jag är skyldig till något. Kommer jag att fängslas? Ska jag straffas? Då kommer jag på det. Jag är spermie!”

”Du är spermie?”

”Ja, det är vad jag är. Den spermie som trots alla hinder befruktade – så att jag blev till. Du minns att jag berättade att min faster sagt, när jag var liten, att mina föräldrar inte förstått hur det hade gått till när jag blev till. Min slutsats var att kondomen spruckit.”

…

Det är så fantastiskt detta att jag är spermie! En som bara längtar efter att få simma…”

”Och befrukta.”

”Ja. Befrukta, bära frukt, skriva. Tänkte på något annat också. Att jag alltid haft bråttom, som om jag hela tiden är rädd för att bli hindrad. Och jag avskyr att bli avbruten. Ofta har jag känt mig dödshotad. Och det var jag ju verkligen som spermie. En spermie som aldrig skulle nå mål.”

”Nå mål?”

”Nej, det var ju meningen att jag aldrig skulle bli född. Har alltid känt mig som ett misstag. Som om det här livet inte var till för mig. Har aldrig känt mig hemma någonstans. Men det har vi talat mycket om. (Snyftar till.)”

”Ja, det har vi. Du var glad när du kom.”

”Det är jag nu också. Drömmen har vänt upp och ner på hela existensen. Har alltid hakat upp mig på att jag var oönskad, att mina föräldrar inte ville ha mig. Men man kan ju se det som att jag verkligen var önskad – av Gud.

Dessutom måste jag ha varit en väldigt livskraftig spermie som aldrig gav upp. Trots alla hinder nådde jag målet.”

”Drar du några fler slutsatser av drömmen?”

”Jag kanske kan ta det lite lugnare. Behöver inte hålla på och stressa och planera allt i förväg. Jag är ju redan född så ingenting kan hindra spermien. Utom du förstås. Du rör på dig som om det är slut.”

”Det är det.”

The post Littestraden: Novell av Else-Britt Kjellqvist first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans upplaga av Littestraden presenterar vi ytterligare en novell av Anders Kjellström. Den bär titeln ”Bobby Lindströms ärorika död.”

Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet.

I Opulens har han medverkat ett flertal gånger, senast med novellen Rationalitetsverket. Nu vill vi presentera ytterligare en novell som är, med Kjellströms egna ord: “en tillämpning på tesen om att moderna medier inte skildrar verkligheten, utan skapar den”.

CAROLINA THELIN

Bobby Lindströms ärorika död

Det var tider med stora sensationer. Media skildrade både människor som älskade och som dödade och allt tillfredsställde publikens krav på avbrott från en torftig vardag. Nu hade ett eventbolag fått en ny idé. De skulle försöka få en medborgare att simma rakt ut i havet ända tills han drunknade och allt detta skulle ske i realtid och tittarna skulle kunna sitta hemma i soffan och följa dramat. De skulle bli miljontals tittare och häftiga reklamintäkter.

Det gällde nu bara att hitta en försökskanin som var villig att ta på sig uppdraget. Bolaget utlovade en belöning på tio miljoner kronor och fick ett antal ansökningar. De valde Bobby Lindström som vinnare och han erhöll ett stort antal gratulationer från bolagets supportrar. Bobby hade alkoholproblem och en stor familj som han inte kunde försörja. Avtal skrevs mellan bolaget och Bobby och det mediala intresset var på topp.

Det hela skulle ges en vetenskaplig inramning och framställas som ett vetenskapligt experiment. Hur länge kunde en människa simma i vatten innan hon frös ihjäl eller drunknade.

Det blev naturligtvis opposition till hela projektet. En invändning var att det som vetenskapligt experiment hade mindre värde. Denna invändning avfärdades dock av bolagets vetenskapliga råd och de hävdade att kritikerna ville inskränka på den fria forskningen och resultaten av studien skulle kunna vara till stor nytta för den framtida medicinska utvecklingen. Kritikerna beskrevs som ”reaktionära” och som motståndare till utveckling och modernitet.

En annan invändning var att det var omoraliskt att skriva ett sådant självmordskontrakt mellan en fattig alkoholiserad individ och ett stort framgångsrikt bolag då styrkeförhållandena mellan parterna var total.

Denna invändning bemöttes med att kritikerna inte upprätthöll principen om avtalsfrihet utan ville inskränka denna och att detta var en väg mot ett auktoritärt och repressivt samhälle där mänskliga rättigheter var beskurna och på väg att helt urholkas.

Bolaget drev emellertid igenom sitt projekt och en dag utsattes då Bobby skulle gå ner på stranden och börja att simma rakt ut i havet. Bobby hade nu blivit en kändis och all media stod i kö för att intervjua honom och följa hans sista tid. Hans fru och två barn följdes också ständigt av media och kunde bara gå ut sent på kvällen och då genom att smyga sig ut genom källaringången. Bobby, som inte var obegåvad, tog bra betalt för intervjuerna och förklarade gång på gång att det var svårt att försörja en familj, men att de tio miljonerna skulle lösa alla problem. Det skulle förvisso krävas att han drunknade, men lite fick man ju offra för att familjen skulle överleva och kunna upprätthålla sin standard. Han fick dessutom in ett ytterligare antal miljoner genom att ta bra betalt för intervjuer och hemma-hos reportage.

Reportagen om Bobby toppade alla nyhetssändningar under de två veckor som föregick hans simtur och det var det givna samtalsämnet på alla arbetsplatser, släktmiddagar och föreningssammankomster och naturligtvis i sociala medier. Spänningen steg inför den stora dagen.

Bobby infann sig på stranden på utsatt dag och tid och mottogs av en stor avskedspublik . Där fanns naturligtvis eventbolaget och även en stadens blåsorkester samt alla TV-bolag och alla tidningar från både när och fjärran. Till detta kom drygt 1000 nyfikna medborgare som alla stod och filmade med sina mobiler. Stor fest och alla hejade på och önskade Bobby lycka till. Den vetenskapliga kommittén höll ett kort tal och tackade honom för hans uppoffrande arbete för den medicinska vetenskapen och mänsklighetens framsteg och satte fast ett mätinstrument på hans handled som skulle kolla hans värden. Bobby gick i vattnet och alla hejade och skrek och flaggorna fladdrade för vinden och orkestern spelade för allt de var värda.

Livesändningen började och sändes dels från en följebåt och dels från en helikopter. Landets arbetsplatser fick arbeta med reducerad personalstyrka då många visade sig vara sjuka och andra vabbade de dagarna. Bobby simmade och simmade och media kämpade för att upprätthålla intresset. Alla vadslagningssajter var dessutom involverade. Hur många timmar skulle han klara? Det gick att satsa på allt mellan 2 och 48 timmar. Här fanns pengar att tjäna både för bettingbolagen och för den tursamma.

Det blev dock snabbt lite tråkigt. Bobby bara simmade och simmade och timmarna gick. Det blev natt och helikoptern och båten satte på sina strålkastare för att kunna följa honom genom natten. Ju fler timmar som gick ju mer avtog spänningen och antalet tittare sjönk konstant.

Nästa morgon var Bobby uttröttad och rörde sig mest för att kunna hålla sig flytande. Medierna försökte att upprätthålla spänningen genom att hävda att nu kunde det inte vara många timmar kvar tills dess att han skulle frysa ihjäl eller drunkna. Det var en riktig iakttagelse. På förmiddagen nästa dag sjönk Bobby helt plötsligt bara under vattenytan för att aldrig mer ses. Det sista man såg var en hand som rörde sig ovan vattenytan. Denna bild skulle senare återfinnas i alla tidningar och visas av alla TV-bolag och utses till ”Årets bild”.

Alla som följde händelseförloppet blev dock djupt besvikna. De hade väntat sig något storslaget och inte att han bara skulle försvinna utan någon dramatik. Luften gick ur hela projektet och de som följt det började att använda ordet västgötaklimax, det hade plötsligt bara fått ett  snöpligt slut. Det gick en våg av frustration genom publiken.

Bobbys kropp sjönk på minst 500 meters djup och strömmarna förde  ut kroppen mot ännu djupare vatten. Den återfanns aldrig och inte heller de vetenskapliga instrument som skulle registrera hans kroppsliga förändringar.

På varje årsdag av det inträffade gick Bobbys familj ut på en lång brygga och lade några blommor i vattnet som ett minne av Bobby. Media var där och försökte att skapa en stor nyhet av det. De rapporterade dock inte om de tårar som rann ner på barnens kinder.

The post Littestraden: Novell av Anders Kjellström first appeared on Opulens.

NOVELLER. Carolina Thelin har läst ”Ur mörkret”, en samling mindre kända noveller av Victoria Benedictsson. Trots mörkret finns det ljuspunkter i novellsamlingen, anser Thelin, inte minst i form av landskapsskildringar och porträtteringar av starka kvinnor.

Ur mörkret av Victoria Benedictsson
Bakhåll

Det är märkligt hur saker och ting kan sammanfalla. Sedan ett halvår tillbaka hade jag stått i reservationskö på biblioteket för Lina Wolffs galghumoristiska skröna ”Liken vi begravde”. Under tiden damp ett recensionsexemplar av ”Ur mörkret” av Victoria Benedictsson ner i postfacket. Jag läste men började med det intressanta efterordet som är skrivet av just Lina Wolff. Förutom att båda dessa författare har det lilla skånska samhället Hörby gemensamt så är det också att deras skrivande genomsyras av både svärta och humor, kärleken och de patriarkala strukturer som ofta förgör den. I ”Liken vi begravde” svävar just Benedictssons ande över människospillrorna i Hörby.

Benedictsson (som skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren) föddes 1850 och dog genom självmord 1888 som till stor del orsakades av hennes olyckliga kärlek till litteraturkritikern George Brandes. Hon anses vara en av de främsta bland 1880-talets realistiska svenska författare och fick genomslag med romanen ”Pengar” som hämtar motiv från äktenskapet med postmästaren i Hörby. Det sägs att August Strindberg använde Benedictssons karaktär och död som inspiration när han skapade rollfiguren Fröken Julie i pjäsen med samma namn.

Tio noveller

”Ur mörkret” är en samling mindre kända noveller av Benedictsson som nu det skånska förlaget Bakhåll förtjänstfullt valt ut. De flesta av de tio novellerna är skrivna samma år eller året innan hon dog. Wolff skriver i efterordet att det är som att Benedictsson ”talade för alla kvinnor – de forna och de nu levande – och berättar om den största tyngden i den kvinnliga belägenheten: att ha smittats av ett manligt seende som är grundat i djupt förakt, och i egenskap av bärare av detta förakt aldrig kunna uppnå självaktning”.

Noveller om stolta och starka kvinnor

Och det är verkligen så men där finns också stolta och starka kvinnor som, trots armod och förakt från överheten, inte tar någon skit. I novellen ”Vid sotsängen” besöker den unge pastorn en stuga som ”gav intrycket av fattigmanshelg” med enris och sand på lergolvet och tvättade fönsterrutor. Besöket gäller sista nattvarden till en sotsjuk gamling. Den sedesamma pastorn har fasat för att komma dit eftersom sjuklingen och hans kvinna lever i synd som ogifta och för att kvinnan dessutom är barnamörderska.

Men kvinnan med ”vanlig bondfysionomi som tydde på att hon måste passerat femtiotalet” uppvisar inga tecken på den nedrighet han berett sig på. Hon sitter med Bibeln uppslagen vid sjuksängen och blicken hon ger honom är fast och rannsakande. När pastorn ifrågasätter parets förhållande vägrar hon känna ånger för att hon aldrig gifte sig och så småningom faller pastorns inrotade vanföreställningar. Pastorn genomför ritualen och smyger därifrån.

Jag läser andlöst, det är sällan man kommer så nära inpå livet i litteraturen. Benedictsson väcker sympati för alla där i stugan, inte är det särskilt stor skillnad mellan folk och folk.

En överklasskvinnas fall

Novellen ”En baldams historia” handlar till skillnad från ”Vid sotsängen” om en överklasskvinnas fall ner i fattigdom. Berättarjaget har från att hon var ett litet barn betraktat kvinnan, först med vördnad när kvinnan var ung, arrogant och vacker. Då var ingen man god nog. Sedan på kvinnan som hamnat på glasberget och därför förlorat sin självaktning. Och slutligen med både avsmak och djupaste medömkan, på det gamla alkoholiserade vrak den forna baldamen förvandlats till. Novellen sammanfattar det Wolff pekar på – som kvinna har du inget värde utan man.

Landsbygdens skönhet

”Ur mörkret” skildrar både män och kvinnor (och djur: i novellen ”Djurstudie” är berättaren åskådare till ett drama på liv och död mellan två hundar) från olika samhällsklasser med helt olika förutsättningar. De är alla hänvisade till ett system av synliga eller osynliga normer som styr och som är mer eller mindre omöjliga att ta sig ur. Men trots mörkret finns det ljuspunkter. Kanske framför allt skildringen av den skånska landsbygdens skönhet och den torra humorn som sipprar fram mellan de dystra raderna.

Ett barn av sin tid

Benedictsson är ett barn av sin tid, hon är av borgarklass och hennes ibland fördomsfulla blick på mindre lottade kan vara svår att smälta. Hon ser det någon i hennes ställning ser. Och det kan jag ha överseende med, ty hennes blick är djupare än så. Framför allt för att hon har förmågan att greppa tag i den enda möjlighet som ges henne: att fly sitt öde genom att skriva.

The post Victoria Benedictssons noveller i nytt urval first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en satirisk kortnovell med anledning av att en SD-politikers hemliga låda med nazi-memorabilia har avslöjats. Förlagan till denna prosasatir står att finna i August Strindbergs kortnovell ”Ett halvt ark papper”.

En halvtom kartong

Äntligen hade SD-politikern rensat ur sitt kontor så att lokalvårdaren kunde städa alla ytor. Bara skrivbordet stod kvar. Flyttlasset till politikerns bostad rymdes i hans svarta skåpbil som såg ut som en likbil på håll. Lokalvårdaren tittade ut genom kontorsfönstret när han åkte i väg. Sedan kunde hon städa.

Men först skulle hon bara se till att inga saker låg kvarglömda. Hon behövde inte leta länge, för under skrivbordet, intryckt i ett hörn, låg en brun kartong. Lokalvårdaren lyfte på den, och märkte att den var halvtom. Tvekande öppnade hon kartongen. Men hon blev snabbt ivrig och plockade ur sakerna en efter en, och antecknade i mobilen vad hon såg, för det här var ett scoop utan dess like.

Först tog hon upp en gammal pokal med ett hakkors. För har man inte vunnit något själv kan man alltid spegla sig i äran av andra förlorare.

Därefter tog hon upp ett antal idolbilder på Adolf Hitler. För vem behöver bilder på nära och kära när man kan stirra sig tårögd på Führerns intensiva blick?

Slutligen tog hon upp ett tidigt exemplar av Mein Kampf. Ett samlarobjekt förstås – men alla böcker är som känt en del av litteraturen.

Här hade SD-politikern varit så noga med att inreda sitt kontor som en man som inget vet. Här fanns oförarglig hötorgskonst, ett par H&M Home-vaser, en Kinnarps-stol och en halvmysig IKEA-soffa för besökare. De flesta saker hade gått i blått, grått och furu. (Blott Sverige svenska färger har.) Och så låg det, när han trodde att allt var urrensat, en brun kartong med nazistgrejer kvar. Så kan man också skriva en vitbok, tänkte lokalvårdaren, där undertexten blir till text med versaler.

The post Kortnovell om SD-politikerns hemliga låda first appeared on Opulens.

PROSA. Inför helgen har vi nöjet att publicera novellen ”Dottern” av den välmeriterade författaren Else-Britt Kjellqvist.

Else-Britt Kjellqvist är född i Stockholm och uppväxt på Söder. Hon är sedan länge heltidsförfattare men var tidigare också verksam som psykoanalytiker och debuterade 1981 på Bonniers med diktsamlingen ”Lögnen har ögon”. Kjellqvist har gett ut ett tjugotal essäböcker varav de om skam mötts av stort intresse också i de nordiska länderna. Hon har varit publicerad i Opulens tidigare, senast med ”Röda och vita dikter”.

Nu vill vi publicera novellen Dottern som utspelar sig under folkhemmets hemmafruideal men som på många sätt fortfarande är aktuell.

CAROLINA THELIN

DOTTERN

Min granne har blivit gravid. Vi är bägge nygifta och nyinflyttade i det nybyggda området på höjden. Men till skillnad från mig som längtar efter barn, vill Kajsa inte ha några – inte heller hennes man. Med min är det lite si och så men han vill ha en hemmafru. Det är genom våra män vi lärt känna varandra och det är tack vare männen vi bor här.

Kajsa, grannen, står utanför min dörr, som ligger bredvid deras och är i upplösningstillstånd. Hon har blivit med barn och kan inte förstå hur det har gått till. Jag ber henne komma in och sätta sig.

Hon vill göra abort och resa till Polen – har hört talas om abortresorna dit. Men när jag får höra att mödravårdscentralen sagt att hon borde vara i artonde veckan, försöker jag få henne på andra tankar. ”Att du inte upptäckt det tidigare?”

”Kunde inte tänka mig att det var möjligt, en av kondomerna måste ha varit trasig.”

”Eller gått sönder.”

”Det tror jag inte. Tord är försiktig.”

*

Knappt ett halvår senare föds Lotten. När jag besöker mor och dotter på BB med en blå sparkdräkt som jag stickat, vill Kajsa inte se åt flickan. ”Ta henne du!” Med den lilla i famnen strömmar varm lava – lava som slutat glöda – genom kroppen och fyller mig med ömhet.

På väg ut ur salen möter jag Tord, pappan, som verkar förtjust över barnet trots att det inte blev en pojke men han är oroad över hur det ska gå. Jag säger att det nog ordnar sig, att jag hört att det kan vara så här för en del kvinnor i början. Men innerst inne tvivlar jag. Jag tycker att Kajsa är bortskämd och att hon den vackra, tjusiga till skillnad mot fula, trista mig nu också har fått barn, ett barn som hon inte vill ha, är orättvist – men varför skulle livet vara rättvist?

Efter en vecka är de hemma. Jag står i fönstret och ser Tord kliva ur taxin bärande Lotten i en väska. Efter en stund stiger Kajsa i sina högklackade ut från förarsätet. Hon kastar en blick upp mot husfasaden – hastigt drar jag mig undan bakom gardinen. Har aldrig burit högklackade, vet inte varför, har bara blivit så.

Väggarna är tunna och barnskrik skär rätt igenom. När min man Björn, som är världens snällaste och strängaste, jag menar att han kan vara väldigt bestämd, blir störd på nätterna lägger han sig i kökssoffan.

Efter en sådan natt ringer jag på och frågar om jag kan hjälpa till med något. Tord har redan gått. Lotten ligger i barnvagnsinsatsen. Kajsa verkar uppgiven, helst vill hon inte amma, är rädd att brösten ska bli platta, skrynkliga skinnslamsor och har kommit på kant med MVC. Mjölken rinner inte till som på BB och Lotten kanske inte får tillräckligt.

På eftermiddagen lugnar det ner sig – tack vare en väninna som är sjuksköterska och som ordnat mjölkersättning på flaska. Därmed blir också Kajsa mindre bunden.

Jag tar gärna hand om Lotten – att möta hennes ögon är som att betrakta himlen en augustikväll innan åskväder bryter ut. Är stolt när jag drar barnvagnen genom parken och tänker att de förbipasserande tror nog att det är mitt barn.

När sen Lotten ska tillbaka in till sig får Kajsa och jag en pratstund, då jag serverar kaffe med skorpor eller nybakade bullar medan hon gullar med sitt barn tills hon tröttnar. Ibland har hon med sig en liten present – ett varuprov från parfymeriet där hon återupptagit sitt arbete och jag formellt blivit dagmamma.

En av presenterna är en förpackning med små läppstift i skiftande nyanser som jag provar framför spegeln. Det är första gången men faller inte alls Björn på läppen: ”Vad är det där för smörja? Ta bort det!”

Likadant är det med glasögonen. Jag är svårt närsynt och har burit mina stålbågade sen småskolan. Efter att Kajsa undrat: ”Varför har du såna där? När det nu för tiden finns jätteraffiga i olika färger – skulle själv vilja ha ett par fast jag inte behöver.”, för jag vid middagen på tal att skaffa nya – lite modernare. Blir avspisad med att vi inte har råd. Och av matpengarna kan jag inte ta – de räcker knappt månaden ut.

Annars är han omtänksam, bara han får bestämma. Nu när Tord, de arbetar på samma företag, har blivit pappa är Björn inte lika tveksam längre – använder sällan kondom. Inte alls försiktig som Kajsa sa om Tord. När han någon gång trär på den visar det sig sen att han är missnöjd med något – på arbetet eller med mig.

Till min glädje har han blivit fäst vid Lotten, som han kastar upp i luften så att hon tjuter av skratt. När hon inte varit här på ett par dar frågar han efter henne. Kajsa har ingen fast anställning längre utan rycker in när det behövs.

*

När Lotten närmar sig året och nyligen lärt sig gå blir jag gravid, något jag håller för mig själv tills jag börjar må illa på morgnarna. Björn blir glad och undrar varför jag inget sagt. ”Ville vara säker.” Något hindrar mig också att berätta för Kajsa. Det blir genom Tord, som fått höra av Björn, som hon får veta och blir förstås sårad. Hon bestraffar mig genom att inte låta mig få träffa Lotten – i stället ber hon en väninna.

Magen växer… Lotten får känna på den medan jag berättar om den lilla bebisen därinne. Hon trevar med handen efter sparkar. Ansiktet spricker upp och strålar när hon i sin lilla näve förnimmer fjärilsvingarnas och fiskstimmets sprittande rörelser. Hon är väldigt, väldigt söt med sina mörkblå ögon och den tjocka bruna kalufsen som spretar i virvlar åt alla håll.

Jag har börjat sticka vitt, samtidigt som jag syr på en blå och vitrandig bomullsklänning med volanger, som liknar vingar, till Lotten.

Vid midsommartid börjar värkarna för att sen stanna av medan jag ligger inne och uppmanas att gå i trappor – stegen ekar i det svala trapphuset av natursten och marmor. Det är tomt på människor, många är lediga men det är väl också så att fler barn blir till under vår och sommar än under hösten.

Jag har aldrig varit lyckligare än när barnmorskan kommer in med den inpaketerade sonen och lägger honom på min arm. Smärtorna under förlossningen och skräcken, när han kom ut och inte skrek, har blåst bort. Lättar lite på lindorna. Känner igen Björns anletsdrag – måste be att få in telefonen så att jag kan ringa honom.

*

När Lotten kommer hem från sin farmor på landet är Ola två månader. Försiktigt närmar hon sig korgen och tittar frågande på mig, som om hon ber om lov. Jag sätter mig med honom i knäet, tar henne i handen och lägger den på hans bara knän. När han sparkar skrattar hon, böjer ner sitt ansikte över hans och pussar honom på munnen.

Nu ska också Kajsa vara hemmafru. Vi träffas mer och mer tillsammans med barnen. Om förmiddagarna i alla väder går vi ut med vagnarna till parken eller neråt centrum. Ola sover mest medan Lotten helst vill gå och skjuta vagnen själv. När Kajsas tålamod brister går jag emellan.

Allt oftare skär det sig också mellan mig och Kajsa, som hellre vill gå i affärer än ut i det lilla skogsområdet som har sparats för oss boende. Där finns soffor om man vill slå sig ner och sola men Kajsa säger att solen är skadlig för hyn. Jag älskar solen, kan aldrig få nog.

På söndagarna går våra män ut med barnen. När de efter långa promenader kommer tillbaka med glada barn står vi färdiga med maten. De har fått åka rally med vagnarna. Ola är fortfarande alldeles kal på huvudet och eftersom han är pojke gör det inget, men visst är Lotten charmig med sin mörka vildvuxna kalufs. Ola är tålmodig och verkar uppskatta när hon stryker honom över hjässan.

Snart har han både fått hår och växt om henne på längden. Jag vill låta de guldgula lockarna växa men här säger Björn nej, annars brukar han inte lägga sig hur jag sköter honom.

*

Barnpromenaderna med Tord har upphört men det är något annat också. De söker bägge befordran på sin arbetsplats och i slutändan riskerar de att bli konkurrenter. Så har i varje fall jag genom Kajsa, som är mer insatt, uppfattat situationen. Hon och Tord brukar tala om hans jobb medan Björn håller striktare på gränserna mot vad som är kvinnogöra och fruntimmersangelägenheter.

För det mesta leker barnen inne hos oss. Det bara blir så vilket jag inte har något emot och Kajsa passar då på att gå något ärende. Ibland är hon borta flera timmar vilket inte gör mig något – inte heller Lotten saknar henne, tvärt om blir det ofta bråk när hon är tillbaka. Ofta slutar det med att hon får stanna tills Tord kommit hem och han hämtar henne.

Lekarna blir allt vildare men en eftermiddag är det ovanligt tyst i alkoven där de håller till och jag slagit mig till ro med Damernas Värld, som jag fått låna av Kajsa, medan tryckkokaren gör sitt. Drömmer mig till Kajsas sagolika värld, som jag också kan komma på mig med att förakta och hör först inte när dörrklockan ringer.

”Hör ni inte!? Här har jag stått och ringt och ringt!” Kajsa sveper in. Utan att ta av sig pumpsen fortsätter hon in till alkoven där hon upphäver ett skrik: ”Men herregud så du ser ut!”

Ola står med fisksaxen i högsta hugg och uppkrupen på kökspallen sitter en nyklippt Lotten som när hon med moderns blick får se sig i spegeln blir rasande – flyger på Ola och sliter ifrån honom saxen.

Jag får stå till svars: ”Hur kan du låta barnen leka med saxar?” och låter det gå ut över Ola, vilket jag omedelbart ångrar. Han blir tårögd och jag tröstar genom att säga att han ville göra Lotten fin. Att jag tycker att hon, som står bredvid och hör vad jag säger, är söt också i lugg. Kramar om dem och säger att de aldrig mer utan någon vuxen får leka med saxar.

Nästa dag får Lotten inte komma in och leka – hennes vilda gråt hörs genom väggarna. När den tystnat känns det ännu värre.

Det blir lättare när de kan gå ut ensamma och leka på innergården. Från mitt köksfönster har jag uppsikt över hela gården men det är svårare för Kajsa som från deras sovrumsfönster bara ser den bortre halvan. Där finns också andra barn men Ola och Lotten leker helst för sig själva. Han följer henne tätt i hälarna.

En dag ser jag dem ingenstans, får panik och rusar ut. De vet att de inte får gå ut på gatan och Ola skulle aldrig vara olydig. Det måste ha varit Lotten som lurat med honom.

De har kommit långt, ända ner till Konsum. Jag är rasande för att jag har varit så rädd och skäller på Lotten att hon borde vara stor nog att förstå att de kan bli överkörda.

Som straff får de stanna inne resten av dagen. Jag plockar fram några böcker som Björn har köpt. Lotten sätter sig med Ola i soffan och börjar bläddra. Det är mest bilder men här och var lite text, då jag hör henne läsa. Ställer mig bakom och ser att hon verkligen läser – inte bara berättar om bilderna.

När sen Tord hämtar henne frågar jag om han vet att hans dotter kan läsa. ”Ja. Det började med att hon när vi var ute och gick läste på skyltarna och frågade vad bokstäverna hette.”

*

Björn har blivit chef. Hur det har gått för Tord vet jag inte – har inte hört ett knyst. Snart ska Ola börja skolan men han kan ännu inte bokstäverna. ”Bekymra dig inte.”, säger Björn. ”Det är ju det skolan är till för, att lära barnen läsa.”

Börjar bli störd av Kajsa. Hon ringer på för att hon har något hon måste säga eller låna, så står hon där i dörröppningen och pratar på. Sen går hon och efter några minuter ringer det på igen och då är det något viktigt, för mig oviktigt, som hon glömt.

Vi har sen vi gifte oss sparat i HSB. Nu blir vi erbjudna ett radhus i ett område längre västerut. Säger inget till grannarna förrän det hela är klart. Jag vill berätta för Lotten innan hon reser till sin farmor men det sätter sig Kajsa emot. ”Då blir hon bara orolig, bättre att hon själv när hon kommer tillbaka, får upptäcka att ni flyttat.”

På hösten bjuder vi hem dem. Den lilla uteplatsen, min trädgård, blommar ännu och vi kan sitta ute. Ola och Lotten leker inomhus, är nu skolbarn och lekarna stillsammare åtminstone i början. Men av skrattsalvorna att döma försvinner blygheten när vi vuxna försvunnit.

Det blir ganska sent. När de ska ge sig av sitter Lotten dubbelvikt i ett hörn av hallen. Hon fryser, är likblek och har ont i magen.

Vid frukosten nästa dag frågar jag Björn om vi inte nu när vi har större kan skaffa ett syskon till Ola. ”Nej, det räcker bra som det är, så gå inte och inbilla dig något.”

*

Det dröjer över ett halvår innan jag träffar Lotten igen. Ska sitta barnvakt då Tord och Kajsa är bjudna på en stor femtioårsfest med övernattning. Dessutom har Lotten fått påssjuka. Hon är svullen, har ont när hon sväljer och kräks. Tycker fruktansvärt synd om henne. Men hon är tapper och försöker hålla humöret upp.

”När jag var liten trodde jag att du var min mamma och Ola min bror.”

”Det kan man väl på sätt och vis säga nu också.”

”Nej.”

”Varför inte?”

”Ni lämnade mig.”

Hon somnar och sover oroligt. Jag sitter vid sängkanten och baddar hennes panna. På efternatten verkar febern ge med sig. När hon vaknar önskar hon sig en blå fågel. Säger att hon får för pappa men att mamma säger att det blir skräpigt och bara till besvär.

Efter att jag kommit hem kan jag inte släppa tanken på den blå fågeln.

Det slutar med att jag köper en turkos undulat och kommer, utan att ha förvarnat Kajsa, upp med den i en bur med sand, snäckskal, hirskolvar, matskål, kalksten och badkar. Ser en skymt av Lotten som hon var förr, när hon får syn på fågeln som hon döper till Fia. Snart får Fia sällskap av Pelle, får jag höra av Kajsa i telefon. Det blir visst ungar också – en hel familj.

*

Ola praktiserar på bygge för att bli timmerman och Lotten tar studenten. Björn och Ola möter henne vid skolgården. De följer med orkestern på flaket. Jag stannar hemma.

Ett livstecken får jag några år senare när jag vid eftermiddagskaffet sitter och bläddrar i en morgontidning, som Björn tagit med sig hem, och ser hennes fotografi: Lotten har blivit en mycket vacker, allvarsam ung kvinna men ögonen är samma ögon som jag mötte för länge sen – de mörka djupa.

Hon har debuterat som poet och vad jag förstår är recensionen positiv. Den avslutas med några diktrader som jag läser, för att sen lägga ifrån mig tidningen. De gör ont.

Tar upp tidningen igen och läser de avslutande raderna till dikten OM HAN ÄR MIN BROR ÄR HON MIN MOR

Då förmådde jag inte se henne
en sista gång
i sin anspråkslösa klänning
med ögon bakom de stålbågade glasen
som gav återsken av himmelsk styrka
med vars kraft jag nu kastar upp sorgen
i en grön plasthink

The post Littestraden: Novell av Else-Britt Kjellqvist first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans utgåva av Littestraden har vi glädjen att presentera den starka debutnovellen ”Ronny min vän” av Axel Bard Bringéus.

Axel Bard Bringéus (f. 1983) är bosatt i Duved, Jämtland. Efter en yrkeskarriär i näringslivet skriver han nu allt mer, främst noveller. ”Ronny min vän” är en berättelse om livsöden, klass och ett Sverige i förändring. Vi är nu glada att få presentera novellen, vilken är hans första publicering.

CAROLINA THELIN

Ronny min vän

Ansiktet är smalare, lockarna glesare. Men det är Ronny.

En svettdroppe kittlar kallt i armhålan. Sörens ögon – kisande, halvstängda.

På fotografiet som av en slump dök upp i min telefon – jag förstår inte hur sånt där fungerar – klipper han ett band. Han ser ut att vara chef för en nyöppnad byggmarknad. Det verkar ha gått bra för honom, med tanke på det som hände.

Gommen är torr som läder och det sticker i ryggen när jag reser mig. I ljusskygga hörn sitter andra som jag. Slitna kavajer och billig öl. Pilsnern står redan på disken.

Jag minns inte hur jag träffade Ronny. Barn har väl sina sätt. Men han blev min vän. Min sommarvän. Hur många somrar det var kan jag omöjligt säga. Minnet sviker allt oftare nu. Men den sommaren glömmer jag aldrig.

Från hörnet av vår tomt, vid den stora linden vars grönklibbiga skott min far klippte ner så snart vi hade anlänt från stan, kunde jag se taknocken på Ronnys hus.

Det var där, under taknocken, Ronny hade sitt rum. Egentligen var det inte mycket till rum. En kattvind. Mörk med doft av trä och damm. Ronny hade inte många leksaker, men Lego hade han.

Att Ronnys familj inte var som min förstod jag på barns vis redan då. Vad det var som skavde kunde jag inte sätta ord på men eftersom min familj, i vart fall då, var det som brukade kallas för en kärnfamilj, stack det till i bröstet när Ronny berättade om sin mor. Att hans mor inte var Monica, men att Monica var Sebastians mor, Ronnys lillebror.

Ibland fick jag för mig att de inte fanns – varken Monica och Sebastian, eller Ronnys mor och hans storebror Edward som enligt Ronny bodde i stan. Och kanske gjorde de inte det. Jag träffade dem aldrig, inte under någon av somrarna som Ronny var min vän.

Ibland satt Ronny på trappan och väntade när jag kom. Även om jag redan då kände ett visst obehag för hans far Sören var Legot så lockande att jag kunde förmå mig att tillsammans med Ronny smyga upp till hans rum.

Men vissa dagar ville Ronny inte. Det var något i hans blick och jag tjatade inte.

Ronnys hus var inte som mitt. Att det var skillnad på dem som bara bodde i byn om somrarna, som vi, och dem som blev kvar om vintern, förstod jag inte då. Mor var noga med att hålla det rent, så till den grad att far menade att hon var besatt. I Ronnys hus låg kläder, verktyg och disk överallt. Och färg. Sören var målare.

Länge trodde jag att han målade hus. Om sommaren när Ronny fick nog var samma sommar jag förstod att Sören var den andra sortens målare, vet jag inte.

Skymningen och den råa kylan från havet kom smygande, men om somrarna åt vi kvällsmat på terrassen. Sören kom inte genom grinden, som min far önskade att de få spontana besökare vi fick, skulle göra, utan klev över häcken, där uppe vid linden. Han hade något i handen. Och något fuktigt i blicken.

Sören ställde sig framför min far och sträckte fram tavlan med brunnen. Frågade ifall han ville köpa den.

Min mor tog mig i armen. Drog in mig i huset. Genom fönstret såg jag far. Han lutade sig tillbaka i stolen och la armarna i kors bakom huvudet.

Morgonen därpå hängde tavlan på väggen. Far stod med en kopp kaffe i handen och betraktade brunnen. Det var kul med kitsch och mycket gav han inte för den, hörde jag honom säga. Mor skramlade i köket. Hon sa inget men jag såg på hennes rygg att hon var arg.

När de satt i solen efter frukosten och trodde jag var utom hörhåll sa hon någonting om ett stampat jordgolv och att Ronny var min vän. Far fnös.

Om tavlans brunn föreställde samma brunn som låg i sluttningen, bakom Ronnys hus vet jag inte. Det fanns många brunnar i byn och i de andra byarna längs kusten.

De dagar Ronny satt på trappan och inte ville att vi skulle gå in drev vi mest omkring. Letade pantburkar och byggde kojor i skogen vid havet. I husen som med tiden förvandlades till sommarstugor bodde det ännu folk året om. Folk som mest höll sig för sig själva när de inte arbetade. Min barndoms sommarby var sömnig och tom.

Det hände att vi ibland stod vid brunnen och blickade ner. Om solen stod rätt kunde det glimma till där nere. Vi böjde oss så djupt ner vi vågade och kände det fuktiga suget från den mörka botten. Det pratades om ålar i brunnarna. Men det pratades mycket på den tiden.

Men just den dagen satt vi i Ronnys rum. Regnet slog hårt mot plåttaket. Vi hörde inte Sören komma. Så stod han där, i dörrkarmen. Han grep båda sidorna av den dunkla öppningen. Blicken på oss. Ronny ryckte till och klev åt sidan när hans far, böjd i ryggen för det låga taket, gick genom rummet mot det lilla förrådet längst in. Golvplankorna knakade under hans nakna fötter.

Det var alltid mörkt i Ronnys hus och Legobitarna låg strödda över golvet. Om det var min eller Ronnys bit som Sören trampade på vet jag inte.

Men det var Ronny han slog.

Även om min far och mor skulle förneka det så hände det på den tiden fortfarande att ett barn kunde få en örfil om det hade gjort något dumt. Min far brukade dra mig i örat så det sved medan han fräste mellan stängda tänder.

Men det här var något annat. Sörens knutna målarnäve träffade Ronny över näsryggen.

Jag mötte Sörens ögon i någon sekund. Sen stirrade jag på trasmattan som låg slängd i hörnet tills nacken blev stel och ögonen sved.

När jag till sist såg upp, satt Ronny med handen för näsan. Tårar och blod blandade sig i ansiktet. Du får inte säga något. Det var så han sa.

Och jag sa inget. Inte den gången och inte nästa gång.

För det var som att Sörens händer, när han insåg att jag inget skulle berätta för min far och mor – och ingen annan heller – tog sig större friheter.

Efter den dagen gjorde jag mitt bästa för att undvika Sören. Men somrarna var långa och det hände att vi ändå befann oss i huset. Framförallt eftersom Sören allt oftare var borta.

Ronny kunde vara själv flera dagar i sträck. Jag minns inget av stanken från innan första gången jag såg Sörens näve träffa Ronny i ansiktet. Men när jag, vilket för en ensam man som jag inte händer särskilt ofta, får syn på en Legobit känner jag den så stark. Den sursöta doften av Ronnys urindränkta lakan.

Och om det begav sig så att inte bara Ronny, utan även jag, satt där på rummet och lekte när Sören väl kom hem, var det inget som hindrade honom från att slå Ronny i ansiktet rakt framför mina ögon. Du får inte säga något. Och jag sa inget.

Men ibland, när han sålt en tavla, var han mild. Sören. Rörde sig vårdslöst och svängigt och stod vid spisen och lagade fläskfilé.

Röd om kinderna berättade han på den där rotvälskan som jag senare förstod måste ha varit danska, att han hade varit kock. Kock på ett skepp. Innan han kom till Sverige och började måla. Han berättade om sina föräldrar och sin barndom på en ö långt ute i Östersjön. Bland bönder som knappt kunde läsa eller skriva.

En kväll satt jag hemma i köket och åt. Kanske var det dåligt väder. Kräm med mjölk. Ronny och jag hade lekt hela dagen och nog hade det hänt igen.

Genom fönstret såg jag kvällsljuset försvinna. Mor frågade mig. Hon frågade mig hur det var med Ronny. Aldrig hade hon frågat om honom. Min sommarvän. Jag såg länge på min mor och min mor såg på mig. Jag fuktade mina läppar men inget kom över dem. Mor dukade av och så var det med det.

Sen kom den där dagen.

Sören stod vid brunnen. Den rutiga skjortan gled upp och blottade hans knotiga rygg. Han pustade och grymtade. Höll på med något där nere.

Han hörde inte när vi kom smygande i gräset. Brunnens mörker svalde alla ljud.

Var det ett infall? Ett pojkstreck? Jag kan för mitt liv inte minnas.

När vi stod alldeles bakom Sören, så nära att vi hörde ekot av hans morrande i brunnens öppning, tog vi tag i varsitt av hans ben. Sören spratt till. I någon sekund vilade han tvärs över kanten.

Sen hivade vi ner honom.

Det plaskade. Krasade. Sen tyst. Ronny och jag såg på varandra. Mina barnhänder skakade liksom nu när jag med telefonen i hand ser på bilden av Ronny.

Där nere i gapet låg Sören och hans ögon låste sig i mina. Vitorna lyste i kapp med hans tänder mellan vilka danskan skorrade och ekade vilt längs brunnens kalla stenar.

Vi sprang. Sprang tills vi inte längre hörde Sören vråla från brunnen. Om kvällen gick jag hem till mitt. Jag tänkte på Ronny som var ensam i huset. Och på Sören i brunnen.

Med ett barns envishet bestämde jag mig för att det inte hade hänt. På morgonen gick jag inte dit och Ronny kom inte till mig. Mina föräldrar frågade inte varför. Kanske tyckte de att det var bra så. Ronny var trots allt inte som mina vänner i stan.

De hittade honom till slut. Där jag stod vid linden såg jag polisbilen komma krypande ner för backen och svänga av mot Ronnys hus. Och ambulansen som kom sen. Utan sirener och blåljus.

Vad Sören hade gjort vid brunnen kom de aldrig fram till. Men grannar hade tydligen sett honom stå där förut med huvudet i brunnen, och göra något där nere i det svarta.

Min far sa nej. Jag var ju bara ett barn och även om jag ofta lekte hemma hos Ronny och mycket väl hade kunnat vara i trädgården den dag Sören föll i brunnen, skulle jag inte höras som vittne. Far var en bestämd man och som sommargäst från storstan åtnjöt han nog en viss respekt hos de poliser och tjänstemän som kom från kommunens huvudort längre söderut längs kusten och var ansvariga för utredningen.

En natt när jag lämnade mitt sovrum för att gå på toaletten stod han där. Far. Och betraktade tavlan med brunnen. Jag försökte slinka förbi, men han såg mig och röt till. Jag stannade tvärt. Vi tittade på varandra, men ingenting sades. Morgonen därpå hängde tavlan inte längre på väggen.

Ronny försvann samma dag som poliserna kom till byn och jag såg honom aldrig mer. Inte heller blev det några fler somrar i byn vid havet. Far och mor skilde sig och huset såldes.

Men nu ser jag Ronny igen. Ronny, min sommarvän. Ölen är slut och pengarna likaså. Jag stoppar ner telefonen och går mot dörren. Det gick bra för Ronny. Bättre än för somliga.

The post Littestraden: Novell av Axel Bard Bringéus first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans utgåva av Littestraden har vi valt att publicera novellen ”Rationalitetsverket” av Anders Kjellström.

Anders Kjellström har arbetat som lärare i civilrätt och EU-rätt och på EU:s uppdrag varit mentor på det afghanska justitiedepartementet.

I Opulens har han medverkat ett flertal gånger. Tidigare skrev Kjellström enbart facklitteratur men har nu valt att delvis skriva i en annan form, en sorts moderna sagor.

Novellen, som vi nu är glada att få publicera, handlar om att minska människors frihet, antingen beträffande deras lönearbete eller deras språkliga rikedom. Med Kjellströms egna ord: ”Att minska antalet ord är att minska vår värld och vår möjlighet att orientera oss i den och att tolka den. Den politiska och ekonomiska elit som försöker begränsa vårt språk är en fara för hela vår civilisation. Språket är vår värld och vår identitet och alla inskränkningar förminskar oss och dödar en del av det som gör oss till människor”.

CAROLINA THELIN

Rationalitetsverket

Jag hade tidigare arbetat på rationalitetsverket med frågor om arbetslivets rationalisering. Vi hade bland annat arbetat med ett företag och lyckats minska tidssvinnet rejält. Genom att organisera luncher, kaffepauser och toalettbesök hade vi ökat den faktiska arbetstiden med 27 minuter. Företagsledningen var extremt nöjd och vi uppmärksammades på många håll både inom både privat och offentlig sektor.

Jag skulle nu få nya arbetsuppgifter av mer intellektuell karaktär. Det hade beslutats att språket skulle rationaliseras för att underlätta mänsklig kommunikation. Onödiga ord skulle avskaffas för att underlätta språkinlärning och undvika missförstånd. Även olika dialektala uttryck skulle avskaffas, vem norr om Skåne kunde ordet fubbick eller pågablära. Det var absolut nödvändigt att språket rensades på sådant trams. Den nyinrättade språkenheten hade högtidligen invigts och vi hade börjat vårt arbete. Vi arbetade på olika avdelningar och arbetet var till stor del självständigt och vi satt och letade onödiga ord. På eftermiddagarna hade vi gruppsammanträde och bestämde kollektivt vilka ord som skulle strykas.

Mitt första ord som jag ville avskaffa var ”Fälad”. Jag tyckte ordet var onödigt och gammeldags och att ordet äng kunde användas både för vanlig äng och fälad. Orden var inte exakt lika men skillnaden var inte så stor så det skulle nog fungera. Jag fick igenom mitt förslag i arbetsgruppen och jag kände mig rätt stolt över att bidragit till verkets arbete. Efter att ha fattat beslutet i gruppen lät vi AI leta igenom hela nätet och stryka ordet var det än förekom. Det gick inte att få bort det ur det talade språket. men om ordet inte fanns skriftligt skulle det nog inom en generation dö ut även muntligt. Vad som ytterligare var ett problem var det ”Gutenbergska materialet”, det vill säga tryckta böcker och tidskrifter. Detta problem skulle snart lösas av sig själv då tryckta böcker och tidskrifter bara fanns hos en mycket liten elit och skulle nog snart helt försvinna även därifrån.

Ord som ”fälad” var ganska enkelt, men vi stötte snart på betydligt svårare uppgifter. Vi ville även stryka ord som orsakade samhällsstörningar och konflikter därför att de var så svårt att definiera vad de egentligen betydde. Vi stötte på ordet ”rättvisa” där det fanns hundratals olika definitioner och olika grupper som slogs om sina tolkningar. Om vi kunde avskaffa ordet skulle vi kunna minska konflikter och öka samhällelig konsensus. Vi beslöt enhälligt att stryka även detta ord och uppfattade att vi verkligen bidragit positivt till samhällsutvecklingen.

Ett annat ord som debatterades var ”själ”. Detta var ett ålderdomligt uttryck som byggde på tanken att människan hade både en kropp och en själ och att den sistnämnde lämnade kroppen då människan avled. Detta var ett metafysiskt ord som gott kunde avskaffas ansåg flera av arbetsgruppens medlemmar, då ordet egentligen inte hade något innehåll. Vi valde dock att bordlägga frågan då begreppet ”kropp och själ” var så djupt förankrat i språket. Vi ville skicka frågan på remiss till styrelsen i hopp om att de skulle fatta ett positivt beslut.

Vi hade inga egentliga problem med styrelsen, men det började att formuleras motstånd ute bland medborgarna. Vissa typer som inte förstod vad en rationell samhällsutveckling krävde satte sig på tvären och började en hopplös kamp för gamla ord. De kunde samlas i grupper och leta i gamla böcker efter ord som egentligen hade försvunnit. De hittade en gammal författare, August Strindberg, som hade många gamla ord och konstiga pluralformer. De gick igenom hans böcker och skrev upp alla konstiga ord och uttryck som de ville skulle bevaras. En annan av deras favoriter var en bondeförfattare vid namn Wilhelm Moberg. Hans romaner från bondesverige innehöll mängder med ord från det gamla agrara Sverige som var fullständigt irrelevanta för en modern och progressiv urban kultur. Deras beteende kom att kriminaliseras som”ohörsamhet mot statsmakten” och blev ett brott i Brottsbalken som kunde ge upp till sex års fängelse. De som man lyckades att gripa fick sitta och läsa massproducerade porrnoveller en stor del av dagen för att lära sig vad ett enkelt språk egentligen innebar.

En ännu värre reaktionär grupp började att studera de gamla bibelöversättningarna från Gustav Vasa och Karl XII  och dessutom gamla landskapslagar från medeltiden för att därifrån få ett helt annat språk än det rationella språk som vi kämpade för. Denna grupp lyckades säkerhetspolisen också spåra upp  och oskadliggöra.

Vi utsattes också för direkta sabotage. En morgon var hela vårt kontor nedklottrat med graffiti med slagord som ”Leve orden” och ”Språket är vår enda rikedom”.  Vi tyckte det var enfaldiga slagord. Vi tyckte också om orden och det var därför vi ville rensa språket och förenkla mänsklig kommunikation. Vi döpte sabotörerna till språkludditer, i och med att de ville förhindra ett modernt och rationellt språk.

Naturligtvis försökte de att hacka vårt datasystem, men de skickade även hotelser till oss anställda och sysslade med olika former av kriminell aktivitet. Det senare var dock en polisiär fråga och vi fortsatte bara metodiskt vårt arbete. Efter ett års arbete hade vi redan utplånat över 3 000 ord och vi kunde känna oss rätt nöjda med oss själva.

En nyanställd ung kvinna, som ville visa framfötterna, begärde på ett eftermiddagsmöte ordet och förklarade att vårt arbete egentligen inte var speciellt rationellt. Att i denna globaliserade värld sitta och fjutta med svenska ord var att missa problemets kärna. I denna värld gällde engelska som grundspråk och då all kommunikation med yttervärlden skedde på detta språk var det väl lika bra att lära alla engelska som modersmål för att rationalisera kommunikationerna i den moderna världen. Vi tappade alla hakan, var allt vårt arbete förgäves? Skulle ändå engelskan överta vårt modersmål så kunde vi ju lägga ner verksamheten. Det blev oro inom gruppen och vi beslöt att hänskjuta hela frågan till styrelsen som fick föra frågan till regeringen.

En oro spred sig på hela verket och alla inväntade nu regeringens avgörande av språkfrågan.

The post Littestraden: Novell av Anders Kjellström first appeared on Opulens.

NOVELL. I veckans utgåva av Littestraden publicerar vi novellen ”Skorpor och honung” av Beatrice Blom.

Beatrice Blom debuterade för ett par år sedan med romanen ”Fötter över frusen mark” på Ekström & Garay förlag. Utöver sitt skrivande arbetar hon som mellanstadielärare i Simrishamns kommun och bor på en gård tillsammans med sin man och två barn.

Nu är Blom aktuell med novellen Skorpor och honung som vi är glada över att få publicera här. Den är en smått surrealistisk berättelse i genren psykologisk realism som utspelar sig i början av 1900-talet. Berättelsens huvudperson heter Jakob och är, liksom sin moder, kuvad av sin temperamentsfulla fader, redaktör Lagerborg.

CAROLINA THELIN

SKORPOR OCH HONUNG

Han nådde inte högre upp än till husgrunden. På hans huvud satt en liten solhatt med yviga brätten och de ljusa lockarna lyste lika intensivt som husgrundens svärta.

Han var av oskyldig natur. Ännu var hans sinne fyllt av barndomens naiva lycka. I hans ögon tindrade solen och i hjärtat sprudlade sommaren. Någon vidare förtret erfor han inte heller förutom de enstaka gånger då han tappade en kaka på golvet och hunden hann före.

Den svarta blandrasen Poppali var för övrigt en best. En stor, lurvig best – men en snäll sådan. Tröstande slickade hunden honom när han hade stuckit sig på rosenbuskarna utanför mors köksfönster. Det var också han som skällde på den berusade brevbäraren som kom på sin cykel och gormade.

Då hade mor Elsa kommit ut och sagt åt brevbärare Lundgren att ge sig iväg. Hennes make tyckte inte om brevbäraren men han hade inte varit hemma den eftermiddagen. Det brukade han inte vara. Han arbetade som redaktör för stadens lokaltidning.

Sin son fann Gustaf Lagerborg som något liten och löjeväckande, men han skulle nog växa till sig med tiden. Små och löjeväckande var trots allt de flesta innan fem års ålder. Varje morgon speglade herr Lagerborg sig i den gyllene hallspegeln och med viss tillfredsställelse friserade han sina mustascher innan han begav sig hemifrån.

När fadern inte var hemma brukade morfadern komma på besök. Morfar Martin var biodlare och hade ett sinne lika sött som binas honung. Han var änkling sedan många år tillbaka och varje gång han kom på besök, hade han ett par honungsfyllda burkar med sig.

Elsa tittade på dem med ett leende och satte in dem i skafferiet.

– Du är så omtänksam, far. Tack ska du ha!

Martin tittade på sin vackra dotter som stod där vid skafferidörren med lockigt hår lika mörkt som nybryggt kaffe. Han log och lät blicken fara ut genom fönstret.

– Jag är glad om jag kan hjälpa till med något. Var har du den lille gossen, då?

Elsa såg sig sökande om i rummet.

– Han är väl där ute skulle jag tro.

– Helt ensam? frågade hennes fader och reste sig upp.

Han skyndade sig ut genom dörren och fick se den lille pojken i full färd med att jaga fjärilarna.

– Titta, där har vi ju morfars pojke! Kom till morfar!

Hans dotter betraktade dem från dörrtrappan och lutade huvudet mot dörrkarmen.

– Morfars pojke…

Morfadern lyfte upp pojken i sin famn och tittade hastigt på henne.

– Det är han ju. Inte sant, Jakob? Det är du.

Pojken tittade förtjust på sin morfar och nickade så att de ljusa lockarna yrde. Elsa gick fram till dem med ett leende. Hon klappade pojken på huvudet och gav sin fader en kyss på kinden.

*

Ringklockan i tamburen skrällde med sådan styrka att han spillde kaffe över sin vita skjorta. Med ett muttrande försökte han utan framgång torka bort fläcken med en kökshandduk och stapplade bort till dörren. Ute i trapphuset väntade tre krumböjda herrar. Nu log de mot honom, trampade över tröskeln och slängde rutinmässigt sina hattar på hatthyllan.

– God dag, mina herrar! hälsade han och följde efter dem in i vardagsrummet.

På den lilla drinkvagnen stod flaskorna och glasen redo att serveras och de tre männen slog sig ner i soffmöblemanget under tiden som deras värd hällde upp i glasen.

– Konjak? Harry… Aron… Arvid…

– Vad har du gjort med skjortan, Jakob? frågade Arvid och tog emot sitt konjaksglas.

Jakob serverade sig själv och gav sin skjorta en misslynt blick.

– Ringklockan…

De tre herrarna som alla var klädda i grårutiga kostymer tycktes inte förstå vad han menade och han nickade mot soffbordet.

– Ta nu för er av skorporna och honungen!

Glupskt fattade Aron en skorpa och doppade den i honungsburken.

– En förbaskat god honung, Jakob! Det säger jag alltid, sa han förnöjt så att kaksmulorna sprutade ur munnen.

– Ja, det är ett gammalt recept.

– Vems recept är det?

– Min morfars, svarade Jakob och fick en fjärran blick. – Gamle morfar…

– Har ni hört att Café Boden ska slå igen? sa Arvid och smuttade på sin konjak.

– Ja, men det kom väl inte som någon överraskning.

– Det är konstigt att Löfgren har kunnat driva det så länge som han har gjort.

Herrarna skrattade i samförstånd.

– Han slutar väl i Henriettas blomsterbutik, fortsatte Arvid skrockande och gav Jakob en puff. – Eller hur, Jakob?

– Va? frågade Jakob frånvarande.

– Lynnige Löfgren!

– Ja, just det. Löfgren…

*

Han nådde inte högre upp än till bonaden på väggen. Denna söndag var familjen samlad. De hade till skillnad från de andra byborna inte varit i kyrkan eftersom söndagar var den enda dagen som Gustaf Lagerborg inte var på redaktionen. Då ville han inte slösa sin lediga tid på att sitta på en kylig bänk och hylla en herre han aldrig sett röken av.

Klockan ett hade de i vanlig ordning förtärt söndagsmiddagen och herr Lagerborg sträckte förnöjt på sig där han satt i kökssoffan. En rap tog sig över hans läppar och han blängde surt på den skrålande grammofonen.

– Åh, sänk det där oljudet!

Elsa skruvade hastigt ner volymen och herr Lagerborg slog upp gårdagens tidning med sådan belåtenhet som endast tidningens redaktör kunde besitta. Han ögnade muntert igenom sidorna under en glad visslingsmelodi, men hans mustascher kröktes snart i missnöje.

– Men vad är det här? Förbannade Johnsson, alltid ska det finnas något tryckfel! Jag borde ta och… Om han inte bättrar sig så får han gå!

Han vände sida och tittade hastigt upp på sin hustru.

– Vi skriver här om att man ska se över husdjurshållningen häromkring. Då får han se upp, din far, Elsa.

Elsa hällde upp kaffe åt dem båda och slog sig ner mitt emot. Sonen som suttit i soffan bredvid sin fader, kröp upp i hennes knä. Hon klappade honom på huvudet och tittade frågande på sin make.

– Varför det?

Herr Lagerborg sneglade upp på henne och bläddrade vidare i tidningen.

– Hans stall. Det har varit i behov av en upprustning de senaste tio åren. Det är ett under att djuren inte stryker med. Det läcker från taket som håller på att braka ihop och det regnar och blåser genom väggarna.

– Far har ju inte haft det så lätt. Han har ju inte råd att rusta upp.

Herr Lagerborg tittade skeptiskt på sin hustru över tidningskanten.

– Då får man ge sig råd! Svårare än så är det inte. Prioritera!

Elsa fällde ner blicken.

– Det beror ju inte bara på det.

– Vad är det då?

– Far, han… Han börjar bli gammal.

– Men så mycket ork har han fortfarande så att han kan springa här i tid och otid.

Elsa fingrade på den blommiga duken på köksbordet.

– Det gör han väl inte heller.

– Jo, svarade herr Lagerborg med blicken i tidningen och med ett tonfall lika nonchalant och övertygande som om han svarade på frågan om han ville ha mer kaffe.

– Men det är ju ändå… Ja, jag är ju oftare hemma och jag tycker inte att…

Herr Lagerborg vek ner tidningen med ett ryck. Hans anletsdrag hade blivit strama och ögonbrynen ett par tunna streck över de mörka ögonen.

– Påstår du att jag inte är hemma?

Elsa ryckte osäkert på axlarna och ett tveksamt mummel tog sig över läpparna.

– Gör du det? röt herr Lagerborg så att hon ryckte till där hon satt på stolen. – Är jag inte hemma nu kanske? Sitter jag inte vid mitt eget bord och läser min egen tidning?

Elsa gjorde ännu en gest till att svara men avbröts av sin make.

– Men ni tycker kanske att det är ert bord, du och din far?

Han drämde tidningen i bordet med en smäll och lutade sig fram mot sin hustru och son.

– Men då kan jag tala om för er att så är det inte!

– Men snälle, lille Gustaf, det har jag aldrig…

– Jag… Jag tycker om morfar, sa Jakob försynt som inte kunde förstå varför far hade blivit så arg.

– Du, ja… Det skulle ta mig fan inte förvå…

Han tystnade tvärt. Med hela armen pekade han mot dörren och stirrade på sin son med sådan blick som Jakob aldrig hade sett tidigare.

– Ut!

– Men Gustaf, protesterade Elsa.

– Hör du inte pojke! vrålade fadern och for upp från kökssoffan. – Ut!

Som en skrämd liten harunge kröp Jakob längre upp i sin moders knä men for förskräckt ut genom dörren när fadern hotfullt tog ett steg närmare.

– Har du fel på öronen? Ut sa jag!

Den rödmålade dörren stängdes med en smäll bakom Jakob. I skydd av mors rosenbuskar och fjärilarnas lyckliga balett hörde han hur mor och far grälade med varandra. Han kunde inte höra vad de sa, men aldrig hade far rutit lika föraktfullt som en ilsken vildhund och aldrig hade mor flämtat lika förtvivlat.

Det var som att jorden skälvde vid deras vrål. Fjärilarnas balett fick ett abrupt slut och de skingrade sig för att finna nya blomster att dansa kring, blommornas blad vibrerade från sina stjälkar och de flitiga mullvadarna i gräsmattan störtade ner i sina mörka gångar igen.

Jakob körde ner sina små fingrar i rabattjorden och det kändes som om han hade svalt något mycket kyligt. Vad hade han gjort för fel? Varför var far så arg? Varför tyckte han inte om morfar? Han lade sig ner i rabatten intill huset och i samma stund slogs dörren upp.

Fadern störtade ut med snabba steg och styrde vägen mot skogsbrynet. Det var vägen mot morfars torp. Jakob kravlade ut ur rosenrabatten och hörde bitter gråt ifrån huset. Han tittade hastigt på den halvöppna dörren men sprang sedan barfota över stigen genom skogen.

– Martin! hörde han fadern ropa. – Var är du? Jag har något jag vill säga!

När han nådde fram till svärfaderns torp skyndade han ner i jordkällaren.

– Var är du? Är du här, din fähund?

Försiktigt sprang Jakob fram till jordkällarens öppning. Han hörde hur fadern klampade och väsnades nere i källaren. Ljudlöst fattade han sina händer om källardörren och innan någon av dem visste ordet av, hade han drämt igen den över källaringången och satt klykan för. Genast blev det tyst nere i källaren.

– Martin? Är det du? Vad tar du dig till? Öppna, din jävel!

Upprört började fadern banka i dörren och för varje slag blev hans röst allt mer desperat.

– Öppna! Du måste släppa ut mig! Öppna, din olycksalige karljävel!

Lille Jakob stod som förstelnad och tittade stumt på dörren som rörde sig fram och tillbaka vid faderns slag. Svettpärlor lackade i panna, han hade förlorat känseln i fingrarna och hade en besk smak i munnen.

Plötsligt kände han en hand på sin axel. Förskräckt tittade han upp men slappnade av när han såg vem det var. Det var morfar. Morfar tittade lika stumt på jordkällardörren och även hans ansikte såg ut att vara hugget i sten.

– Martin, är det du? vrålade fadern hest. – Öppna, jag ska slå ihjäl dig! Det blir inte roligt för dig. Släpp ut mig!

Gustaf Lagerborg fortsatte skrika tills han inte orkade skrika mer. Då hämtade starke morfar en stor sten från stengärdsgården i närheten och lade den över dörren. Därefter lade han sin hand på Jakobs axel och de gick in i stugan under fortsatt tystnad.

*

– Men du är inte här ifrån?

Jakob ryckte till och återvände till herrarna i soffmöblemanget. De var redan halvvägs ner i honungsburken. Eftermiddagssolen sken genom fönstret och glimmade i den gyllene väggklockan. Väggklockan som mor och far hade fått i bröllopspresent.

– Förlåt, vad sa ni? svarade Jakob och smuttade på sin konjak.

– Jo, vi sa att vi inte kan minnas att du bodde här som barn. Gjorde du det?

– Nej, inte på den tiden, svarade Jakob och tittade ner i konjakens mjuka bärnstensfärger. – Då bodde jag… Då bodde jag långt borta.

*

Han nådde inte högre upp än till tredje hyllan i morfars skafferi, men om han sträckte på sig kunde han nå den fjärde. Där förvarade morfar sina skorpor och honungsburkar.

Det började frågas efter Gustaf Lagerborg. Jakob sa ingenting. Han tyckte inte att det behövdes. Mor sa att hon inte heller visste något, att han kanske hade rest sin väg. Jakob visste inte om hon talade sanning. Morfar var det ingen som frågade. Han bodde ju så ensligt ute i skogen.

Nu sken solen klarare och ljusare över den lilla slätten. Mors anletsdrag hade blivit mjukare och oftare hörde han hennes skratt. Det var bara morfar som såg mer tyngd ut än förut. Kanske var det för att han hörde skriken om natten. Hans ansikte hade sjunkit ihop och ryggen hade blivit så krum.

Varje dag smög Jakob sig in i morfars skafferi. Han sträcket på sig och smög ner några skorpor i byxfickan. Då och då tog han också en burk ur morfars honungslager. Med detta sprang han till jordkällaren och genom det lilla hålet i taket som släppte in luft, lyckades han peta in det till sin far.

Första dagen skrek och gormade hans fader med en varulvs ursinne. Han bankade, sparkade och kallade honom för saker som Jakob inte visste vad det var. Nästa dag talade han till honom med den mjukaste sammetsröst.

– Snälle, rare Jakob. Släpp ut far.

Jakob svarade inte. Han stoppade bara snabbt in skorporna i hålet och sprang sedan hem till mor. Den lilla stigen genom skogen blev snart allt mer framträdande och tuvorna slets under hans fötter.

Den tredje dagen grät Gustaf Lagerborg. Den fjärde dagen välsignade han honom och den femte dagen bad han om att hellre få gift och göra slut på alltihop. Därefter blev fadern tyst. Jakob fortsatte ändå troget att gå dit och om han lade örat intill dörren kunde han höra hur fadern rörde sig där innanför.

Löven började falla från träden. Allt oftare besökte morfar dem och han och Elsa satt och talade till långt in på småtimmarna under tiden som höstvindarna ven runt knuten. Ibland övernattade morfar i kökssoffan och återvände hem i gryningen.

Inne i staden hade tidningen skaffat sig en ny redaktör. Den forna redaktören satt kvar i sin jordkällare under tiden som höstlöven föll över honom. Gustaf Lagerborg var inte alltid tyst. Det förstod Jakob en afton när han tog en promenad i månskenet med hunden Poppali. Plötsligt stannade hunden till och lystrade. Därefter sprang den iväg genom skogen med Jakob efter sig.

Snart upptäckte Jakob att de var på väg till morfar. När han kom närmare kunde han höra det. Det var inte vindens tjut, utan en hes, rosslig stämma ifrån jordkällaren. Ett tappert försök till att frambringa toner. Tonerna var ensamma och rösten annorlunda. Kanske var det denna rossliga väsning, kanske var det höstens nattbris, men Jakob huttrade till och borrade in fingrarna i Poppalis mjuka päls.

Höstdagarna irrade fram som de små sorkarna i skogen och det blev julafton. Den kvällen firade morfar med dem. Mor hade dukat så fint och i skenet från ljusstaken läste morfar ur julevangeliet. När tillfälle gavs, smög Jakob iväg och tog med sig några skivor av julskinkan och julosten. Snön ven om honom när han med frusna fingrar stoppade in det i hålet.

Snart kom det nya året, dagarna blev ljusare och vattnet började åter igen leva i bäckar och åar. Jakob fortsatte springa genom skogen och för varje dag grönskade bladen allt grönare.

Det var veckan efter pingst, när Jakob som vanligt var på väg till jordkällaren, som han såg att det stod någon framför dörren. Det var en man. Han stod med ryggen emot Jakob med hatten långt neddragen över huvudet och ett par vita lockar stack fram i nacken. De breda skuldrorna avslöjade vem det var.

Jakob ställde sig tyst bredvid morfar och tittade på dörren. De sade ingenting. Morfar tittade på sin dotterson, lät blicken återvända till dörren och nickade. Han gick fram till stenen, fattade tag om den och med ett urvrål lyfte han upp den och kastade tillbaka den i stengärdsgården.

– Varsågod, sa han till Jakob och rättad på ryggen.

Jakob gick försiktigt fram till luckan som om han fruktade att släppa ut ett vilddjur. Klykan gled åt sidan, luckan slogs upp men det störtade inte ut något rasande vilddjur. Det var alldeles tyst. Jakob lutade sig försiktigt in och kunde se något i det skumma ljuset. Det var inget vilddjur, men ändå såg han inget annat än en björn.

Gustaf Lagerborgs hår var tovigt och vildvuxet och han hade virat in sig i en skinnpläd som morfar hade lagt som skydd över rovorna.

– Far? ropade Jakob med tunn röst.

Fadern svarade inte och Jakob tog sig ner i källaren. Där nere luktade det surt och unket.

– Far! ropade Jakob igen.

Fadern mötte honom med tom blick. Han var mörk kring ögonen och det magra ansiktet hade försvunnit i skägget. Jakob tog hans hand och ledde honom upp ur källaren. Likt en björn som vaknar ur sitt ide kisade fadern i solskenet. Desperat skuggade han med armen för ögonen. Morfar tittade på honom och lyfte hatten med en hövlig nick.

– Ta nu med dig din far hem, Jakob.

Jakob tog sin far i handen och ledde honom till stugan. Fadern lunkade tyst bredvid honom utan att säga ett ord. Då och då stannade han upp och plockade en liten blomma som han sniffade på och smekte med klumpiga händer.

– Kom nu far så går vi hem, sa Jakob försiktigt. – Du kan ta med dig blomman…

Elsa såg dem komma från sin plats vid köksfönstret. Hon skyndade ut och stirrade på sin make med handen för munnen. Herr Lagerborg mötte inte hennes blick. Han tittade sig förundrat omkring.

Elsa gick fram och slog armarna om honom. Tårarna rann nerför hennes kind och droppade ner i hans toviga hår.

– Åh, Gustaf, snyftade hon. – Säg något!

Gustafs armar hängde likgiltigt vid hans sidor.

– Han säger ingenting, förklarade Jakob.

Modern drog bort tårarna med handryggen och betraktade sin make.

– Kom, sa hon. – Vi får gå in.

Jakob följde med henne men fadern stod kvar på samma lilla grästuva. Elsa svängde runt på dörrtröskeln och tog hans hand.

– Kom, Gustaf lille.

*

Jakob hade landat i fåtöljen. Han såg hur kamraterna rörde på munnen, hur de engagerat fäktade med armarna och hörde hur ord strömmade omkring honom utan att säga honom något.

– Eller vad säger du, Jakob? frågade Harry och slutade vifta med armen.

– Va?

– Jakob är lite disträ idag, tycker jag, skrockade Aron.

– Vi diskuterade Stagnelius Näcken. Jag menar att Näcken är en symbol för ondskan och att den lilla som talar är en symbol för livet och godheten, men Arvid menar att…

– Det finns inget ont eller gott, avbröt Jakob.

Herrarna tystnade och tittade frågande på honom. Efter några sekunders tystnad harklade Harry sig och ställde tillbaka sitt glas på bordet.

– Ursäkta mig, Jakob, men jag tycker ändå…

– Det gör det inte, fortsatte Jakob bestämt. – Det finns inget ont eller gott. Bara omständigheter och tillfälligheter… Mer konjak, mina herrar? Ta nu för er av skorpor och honung.

The post Littestraden: Novell av Beatrice Blom first appeared on Opulens.

PROSA. Littestraden är tillbaka efter ett sommaruppehåll. Vi inleder ny säsong med en novell av Ulf Cronquist. Den bär titeln ”H.”

Ulf Cronquist är poet, författare och filosofie doktor i engelsk litteratur. Hans skönlitterära texter finns att läsa i tidskrifter som Glänta, Vår lösen och Riss. Cronquist har tidigare varit publicerad i Opulens, senast med novellen Jag sitter med Rachel Cusk

Nu är vi glada över att få presentera Cronquists novell H. En berättelse med H. i fokus, en man som lever för sina artiklar i Filosofisk tidskrift.

CAROLINA THELIN

H.

Hon såg H. när hon var på väg ned i tunnelbanan i eftermiddags på väg till universitetet. H. ignorerade henne som han brukade göra även om det nu var så att de inte hade setts på ett antal år; H. hade en förmåga att stänga ute folk genom att lägga armarna i kors när han satt ned, när han stod upp och ibland när han rörde på benen. H. såg ut som om han precis hade tvingats läsa Sofies värld av Jostein Gaarder och ville utbrista till hela världen att detta var en stor bluff och att alla äkta fackfilosofer var vansinniga över att denna populärvetenskapliga skapelse enbart tillkommit för att tjäna pengar. Och förföra ungdomen. Med korslagda armar och en misstroendeblick mot världen – och med en sorts trattformade utstående hörlurar i öronen – såg H. ut att kunna explodera i våld om det inte vore för att han var så liten och saknade erforderlig muskelmassa. En av alla möjliga platser hon träffade på honom någon gång var på ett gym där han fick en pec deck maskin att se ut som ett tortyrredskap i en kycklingfabrik. H. skulle ha kunnat vara en karaktär i en roman av Wittgenstein – om nu den perverse skolläraren hade intresserat sig för berättelser om livet. När de möttes i rulltrappan tittade han uppåt som om han försökte se nyfiken ut, men ändå inte nyfiken på världen och människorna och han verkade inte förstå att hon också ignorerade honom.

Hon försvann ned i tunnelbanans mörker, utan att tänka på någon av

         Dantes kretsar därnere eftersom hon var på väg till ett av sina improviserade

         seminarier om upplyftande postmodern amerikansk litteratur. Kanske Donald

         Barthelme eller Thomas Pynchon.

     H. undrade hur det kunde komma sig att han var vikarierande gymnasielärare med alla dessa okunniga elever som bokstavligen åt upp honom, när han egentligen borde vara en fri skribent på heltid som jobbade med artiklar för Filosofisk tidskrift. Hon visste inte hur han var klädd när han åkte förbi på väg upp i tunnelbanan men hon kunde tänka sig att det var lite åt grunge-hållet. Med en sådan där mustasch som man kunde tugga på med underbettet. Att hon själv hade något annat än en svart kavaj var förstås otänkbart. I någon filosofiklass på den tiden, eller snarare långt före, hade man förmodligen diskuterat om svart var den existentialistiska färgen. Och – kanske – att de framgångsrika filosoferna (vilka de nu var) hade en blå kavaj, men aldrig en grå. Vad den tiden var är lite oklart eftersom tiden äter upp all tid för sig själv som om tiden själv hade skapat entropin. H. tycktes ändå le litegrann – om än sammanbitet – den där eftermiddagen i tunnelbanan på väg uppåt med armarna i kors när eftermiddagen blomstrade medan hon och hennes kollegor var på väg till universitetet för att föreläsa och improvisera om tecknets betecknande.

     H. skulle ha gått uppför trappan på gymnasieskolan där han vikarierade och därpå ha gått in i ett öppet landskap – dvs. ett lärarrum – där alla (lärare) satt hukade framför sina datorer för att tjäna pengar. (Åt arbetsgivaren utan att veta om det, tänkte H.) Långt från det verkliga jobbet som stadig och fri producent av artiklar till Filosofisk tidskrift och med en rektor som med motvilja möjligtvis hade gått ut grundskolan – rektorn som alltså nu ägde skolan. Eleverna, som H. brukade upprepa, äter upp en. ”Döden äter upp livet” skulle H. ha sagt på sin första lektion utan att tänka på barnen han undervisade. Han skulle ha funderat på att lägga till paradoxen att ”livet – samtidigt – äter upp livet”, men ändrat sig.

     På sin andra eller tredje dag skulle H. träffa en lärarinna (eller var hon egentligen socionom?) som ville att han skulle hjälpa henne att skruva i en eller två skruvar i hennes skrivbord och sedan sätta sig på huk och (oavsiktligt?) avslöja att hon hade en hög string-line när hennes jeans åkte ned en bit. Hon skulle sedan snabbt klaga på att det var dragigt i byggnaden och att hon hade lätt för att få urinvägsinfektioner. H. skulle sedan snabbt falla för henne, kanske för att hon var välutvecklad och ganska välväxt jämfört med honom. Hon berättade lite senare (ganska omgående faktiskt) att hon hade arbetat med en norsk filmregissör som scripta – vilket fick romansen att sakta men säkert falna. Detta i kombination med att H. hade bjudit henne på en hemlagad pizza som var tunnare än den mest tunna napolitanska pizza som kan frambringas, enligt H själv.

     H. brukade säga att hans inre tid inte var densamma som världens tidsklocka och kanske inte den gregorianska heller, men att det inte var sådant som seriösa filosofer brukade diskutera, speciellt inte i Filosofisk tidskrift. Och H. brydde sig inte om huruvida hans flickvänner befann sig högre upp på någon ekonomisk båge – som han brukade påpeka med någon referens till Poppers kritik av totalitarism. Och en filosofisk fråga om det var Grey Poupon Dijon sans Vin Blanc eller inte, på hans flickvänners tunga – ja, han refererade då ofta till Derrida för att (inte) elaborera. H. sade långt senare att han inte kom ihåg det där med Dijon, dock att han kom ihåg flickan, men inte mindes vilken.

     I en annan del av stan satt H. vid en annan tidpunkt och tänkte att han ville göra en film, en filosofisk film, kanske inte något för Filosofisk tidskrift, förstås, men kanske ändå. Det kunde, om inte annat, bli en artikel för Filosofisk tidskrift om filmen, hur dess produktion blev till, vad som gjordes i detalj, alla detaljer, även om den inte blev gjord. H. satt vid sitt skrivbord framför en gråmelerad dator och öppnade skrivbordslådan där det luktade rester av chokladsmågodis och något annat mer obestämt, möjligtvis fabrikslakrits. Vad kunde H. nu göra förutom att möta eleverna som fortsatte att äta upp honom – han hade förklarat att filosofi kom från grekiskan och betydde kärlek till visdom och han hade lite närmast lekfullt pekat ut en av eleverna, Sofie, som vis. Utan att hon hade regerat. Och att det inte fanns någon i klassen som hette Filo, men att det inte var så viktigt eftersom han egentligen jobbade med att skriva artiklar för Filosofisk tidskrift och allt skulle förklaras där, snart. Att han var en fri man, egentligen, som för det mesta skrev artiklar för Filosofisk tidskrift.

     H. hade ofta fler elever som upprepat frågade vad filosofi egentligen var och han svarade att för veta det fick man läsa Filosofisk tidskrift där han alltså snart skulle publicera en artikel, eller en kommande serie artiklar, av honom själv alltså. En ständigt återkommande fråga från eleverna var huruvida filosofi egentligen var ett ”flumämne”. H. hade inget bra svar på den frågan och förbannade det faktum att inte fanns någon välskriven och användbar lärobok i filosofi för barnen på gymnasiet, han tvingades ständigt att printa ut avsnitt från Hegel, Husserl och Heidegger, ibland på engelska, och undrade om kopieringsmaskinen skulle börja äta upp honom och filosoferna också. H. komponerade till slut ett kompendium i Västerlandets filosofi som han instruerade eleverna att läsa kritiskt, liksom allt annat material som diskuterades på kursen. Vid ett tillfälle observerade en vaksam elev att han hade stavat Heidegger med tre g, men det var ett ovanligt tillfälle av kritisk läsning sett till helheten av respons. Hur länge till skulle dessa gymnasieelever – de flesta trots allt omyndiga – fortsätta äta upp honom?

    Den något ansträngde läraren H. höll ofta relativt långrandiga utläggningar om hur man kunde läsa en filosofisk text antingen bokstavligt eller metaforiskt, antingen exakt som det stod i texten eller ”på ett annat sätt” som han uttryckte det. Något som han för övrigt planerade att skriva om och utveckla i Filosofisk tidskrift. Samtidigt hettade relationen till igen med kollegan (som var lärarinna, eller en socionom som vikarierade?) som han hade bakat den tunnaste av tunna pizzor till. (Var den som en filo-deg? tänkte han ibland.) H. hade nu utvecklat en stark fetisch för hennes strings (även om hon inte visste om det) och han komponerade en back-story för henne i en film där hon tidigare hade varit prostituerad – han tyckte egentligen inte om att tänka på filmer och filmmanuskript eftersom de var alltför ofilosofiska men för henne kunde han göra ett undantag, tänkte H. Och man behövde ju inte läsa en sådan filmtext bokstavligt, man kunde tänka sig det hela på ett annat sätt. Men filmproducenter tog förstås allting bokstavligt, så det hela rann ut i sanden i hans huvud.

     H. ansåg att Derrida var ett poetiskt namn, han uttalade namnet som om det var tre r i mitten och tänkte att Dada inte var så mycket till poesi men mest ett pappa-namn i vissa barnsliga kulturer. Kunde man utveckla uttrycket derridadaism metaforiskt? Om man inte läste filosofi bokstavligt eller bokstavligen kunde det läsas som poesi – med undantaget om man applicerade den perverse skolläraren och miljonären Wittgensteins så kallade teorier förstås. Man borde skriva om det i Filosofisk tidskrift, tänkte H. medan han återigen knådade sin extremt tunna pizzadeg. Kanske borde man tänka på degen hylomorfiskt… men vad hade han egentligen skapat degen av? Nej… H. ville verkligen inte befinna sig i närheten av Platons idévärld under baket, eller senare.

     När han kom hem från gymnasiet – H. hatade det faktum att han som faktiskt vuxen gick till skolan varje dag – ringde han en före detta flickvän för att på allvar prata om bokstavligheten. Hon blev glatt överraskad eftersom hon var metaforforskare och nyligen fått en artikel refuserad i Ord & bild – den ansågs vara för borgerlig. H. märkte snart att de inte längre hade så mycket gemensamt och bad att få återkomma vid tillfälle, vilket han aldrig gjorde. Sedan ringde han upp någon gammal bekant som också hade blivit refuserad, men som hävdade att allt språk var metaforiskt – allt språk var en skandal på det viset. H. tröttnade på det samtalet också. Det måste ju finnas något annat. H. kunde aldrig förlika sig med att frasen ”biet surrade i trädgården” kunde vara en metafor för att grannen var arg på honom. Det arbetsamma biet har inte tid för bokstavligheter, tänkte H. och planerade en ny artikel i Filosofisk tidskrift.

     En gång i tiden, när H. faktiskt var inskriven som student, hade hans far (kanske med hjälp av hans mor) skickat honom ett paket utan att meddela varför; de hade sällan några djupgående kontakter. När han kom till postkontoret skyfflades ett stort paket fram till honom som han undrade om han skulle kunna ha muskler nog för att bära hem. Men paketet visade sig vara både stort och lättviktigt. När han öppnade försändelsen hemma på sängen visade den sig innehålla en oändlig mängd portionsförpackade nudlar med olika (för honom okända) asiatiska smaker. H. tänkte ibland att om det hade funnits ett brev med i paketet hade det varit kort och koncist: STUDENTMAT. H. tänkte inte så mycket mer på det paketet; det var innan han kom på tanken att dekonstruera dikotomier som barn/förälder, svält/svullen och, förstås metaforiskt/bokstavligt.

     H. gick till sängs tidigt den kvällen. När han långt senare vaknade upp insåg han att han hade haft en ovanligt lång dröm. Inte om nudelpaketen, inte om att äta dem, men om hur han bakade pizzor i ett mycket mörkt rum, ett rum som var i det närmaste lika hett som det innersta i en pizzaugn, i en källare utan fönster. Och varje gång en pizza blev klar ville han äta den men tappade den på golvet mellan sina små fingrar som sällan ville hålla i något. H. hatade förstås allt som hade att göra med Freud, Lacan och Kristeva och naturligtvis, speciellt ordet psykoanalys – som var oregerligt bokstavligt. Sedan den natten sov H. med den lokala pizzerians beställningslista på nattduksbordet utan att någonsin mer ringa dit; det är faktiskt oklart om han någonsin ringde dit, troligtvis gick han bara dit någon gång då och då och åt då vanligtvis en Calzone med extra musslor. Ja, något liknande finns förstås inte med i Freuds Drömtydning. H. funderade på om en pizza ibland bara var en pizza, men det viktiga var att fokusera på arbetet för Filosofisk tidskrift, hans riktiga arbete som fri skribent som hela tiden ändå tycktes ätas upp av alla elever som inte tycktes intresserade av att inta attityden kritiskt tänkande utom när det gällde något stavfel i Heideggers namn eller om man själviskt kunde anta att döden åt upp entropin som en parasit på tiden.

     Någon vecka senare åkte hon nedför rulltrappan i tunnelbanan på väg till universitetet och där stod H. igen med sina korslagda armar när han åkte åt ett annat håll, närmast horisontellt, i en grå rulltrappa. Den här gången tittade han snett uppåt och uppvisade någon sorts igenkänning, till och med ett vagt leende, nästan blygt, bokstavligen. Hon stirrade bestämt på hans slitna ryggsäck i gult skinn som hängde ned från en av hans beniga axlar. Var det ett litet ”H” inristat där bak, som i Heidegger eller kanske Herodotus…? Nej, det var en annan sorts bokstav. Om hon skulle tänka sig att tänka på någon fyndig aforism när det gäller H. så skulle det kanske bli att bokstavligen eller bokstavliga fyndiga aforismer som inte existerar existerar inte – om man inte kan uttrycka sig som den perverse skolläraren och miljonären Wittgenstein bör man inte uttrycka sig överhuvud taget.

     När hon träffade H., vid något annat tillfälle på ytterligare något gym, satt han vid någon monstruös maskin med fingrarna innanför linnet som en sorts mini-Napoleon (metaforiskt talat). Hon berättade – för att försöka väcka upp honom och få honom att lyfta något – att hon hade fått en hjärntumör och därmed inte varit så aktiv inom de två senaste åren inom forskningen men att hon nu var helt återställd. H. mumlade något om att det var ju bra att hon var helt återställd – det var ju bra – och att han numera arbetade som en fri filosof, han kunde göra vad han ville som fri filosof – och att han skrev artiklar för Filosofisk tidskrift på heltid, för det mesta, när han inte var allmänt fri filosof. Han svalde betet, bokstavligen, om man säger så (kanske metaforiskt beroende på intentionaliteten), och försökte få konversationen till att han var ledsen att hon hade förlorat sin hjärnkapacitet och därför inte publicerat inom det internationella forskningsområdet på flera år. Hon visste inte om det var hans oformliga kropp eller hans brist på manlighet som fick honom att – så att säga – stå ut där på gymmet (bokstavligt eller metaforiskt). Mötet fortsatte:  ”Det är inte så intressant”, sade H., ”nu när jag arbetar på mina artiklar för Filosofisk tidskrift och är nära succé, det är inte så intressant att vara känd, även om jag inte är det ännu. Och min pappa kände en ganska berömd författare, även om jag ofta inte berättar det, men han var ganska känd eller välkänd. Inte en filosof dock, så han är inte del i mitt bestämda filosofifack. I Filosofisk tidskrift skiljer man inte på sådant hursomhelst. Alltså skillnaden i livshistorier och sådant.”

     H. skulle senare ha sagt att: det är aldrig lätt att improvisera eftersom jag själv aldrig kan improvisera mellan bokstavligt och/eller metaforiskt i den filosofiska texten; H. skulle samtidigt ha sagt att det är inte viktigt att fokusera på vad som är Derrida eller Foucault i texten; det handlar om fokus, kritiskt tänkande som ingen kan lära ut – om jag inte kan fokusera på mina tankar som fri filosof i mina artiklar i Filosofisk tidskrift. Ordet improvisation tycks ha fascinerat H. samtidigt som han läste av världen som en obeveklig rörelse som var på väg mot… ”En golfbana som ingen kan besegra med arton slag”, som han en gång uttryckte det i en sorts trots mot Hegel.

     Hon åker rulltrappan ned igen. H. är inte där. Det vore ironiskt om H. hittades strypt i rulltrappan av sin egen halsduk (eller ryggsäck) på väg uppåt. Som om – faktiskt – H:s existens skulle synas mer nu när han inte är där. Men H. åkte runt i tillvaron på ett vertikalt sätt tänker hon, ingen tänker på rulltrappan ned utom kanske någon med en vag referens till Camus: ett fall i rulltrappan. ”Kan man bli hungrig i en rulltrappa?” tänker hon. Och att en amerikansk postmodernist av prosa kunde kanske ha tänkt det någon gång på sextiotalet innan han eller hon gick in i ett Tolstoy museum i Washington D.C. och blev överväldigad av storheten i det hela, tänkte att Tolstoy var så stor att Amerika var för litet för honom. Men det hade ju inget med H. att göra som planerade sin nästa artikel för Filosofisk tidskrift som den fria filosof han var och bara jobbade på ett gymnasium som en sorts välgörenhet trots att eleverna ständigt åt upp honom (metaforiskt och/eller bokstavligt). ”Jag behöver verkligen inte egentligen arbeta här…”

     H. säger sedan, vid ett senare tillfälle, till någon ytlig flickbekant att han skall åka på semester i Sydeuropa för att skriva för Filosofisk tidskrift; hon säger att han kanske skulle pröva ett annat sorts gym, med fria vikter. Hon tillägger att hennes kompisar – väninnor alltså – är i Sydeuropa. H. ljuger – vi får anta bokstavligen – när han säger att han vet det (om kompisarna/väninnorna). Några veckor senare (senare igen) skall H. säga att hans före detta flickvän är i Sydeuropa. Och lite senare – allting blir lite senare i berättelsen – att hennes tunna läppar var perfekta för hans tunna pizzor, lite senare inte så mycket mer. H. tillägger att det inte är en semester hursomhelst, han är en fri filosof som skall skriva artiklar för Filosofisk tidskrift oavsett om han är i Sydeuropa eller om han befinner sig på något gym. Senare, men på en annan plats, som det brukar heta i många diskurser. Man talar alltid från en plats… vem var det som sade det?

     Hon vet alltid hur hon skriver en berättelse när hon kommer in på sitt kontor på universitetet och när hon kommer hem till sin skrivarlya lite senare. Som i berättelsen när hon vid ett obestämt tillfälle går in på ett gym som liknar de där andra som hon tidigare besökt och råkat träffa på H. Men nu, där, nu, en annan bekant: den kliniskt analytiska nywittgensteinianen som tränar så fort att 20 minuter ser ut som 19 minuter utan att 18 minuter har passerat, effektivt och baserat på filosofisk lyckoforskning – det som är lycka för mig är lycka för mig. Den kliniska nywittgensteinianen har alltså för tillfället tagit över H:s närvaro på detta gym eftersom det liknar de andra gymmen och kanske är de alla samma. ”Vet du var Arianne är?” brukar hon säga när ett sådant lyckosamt tillfälle inträffar och han svarar då ”Hej!” Hon konverserade faktiskt med nywittgensteinianen på något eller några ytterligare gym som hon passerade ibland; alltid samma korta konversation: – ”Vet du var Arianne är?” – ”Hej!”, och aldrig något om Filosofisk tidskrift. Den kliniske nywittgensteinianen var, har hon förstått lite senare, i själva verket en post-nywittgensteinian – det vill säga en efterföljare som insåg det meningslösa med den perverse skolläraren och miljonären Wittgenstein och på något sätt använde Wittgenstein-forskningen som en anledning till att forska vidare utan referenser till Wittgenstein, men som en närmast osynlig terapeutisk källa. Det vill säga, den sortens forskare är inte på något vis forskare eftersom de refererar till Wittgenstein som en källa till att all filosofisk forskning är meningslös – och att det därmed inte finns någon forskning att utföra eftersom all filosofisk forskning avslutades i och med att den perverse miljonären Wittgenstein blev skollärare för småpojkar i någon pervers österrikisk by. Det är oklart om H. tänkte ge sig in på det här vertikala spåret i en planerad artikel för Filosofisk tidskrift som fri filosof.

     H. pratade såvitt hon vet aldrig om Wittgenstein, inte så mycket om filosofi överhuvudtaget när hon tänker efter, kanske något om Derrida, uttalat med tre r; mest om att han var en fri filosof som arbetade fritt för att skriva artiklar för Filosofisk tidskrift. Hon såg H. vid ett annat – mer perifert – tillfälle på väg in till en lågprisbutik, det hade regnat lite lätt i universitetsstaden och han hade ett av de största paraplyer hon någonsin sett som han gömde sig bakom och hon skymtade en liten kvinna, givetvis mindre än honom, därunder i skuggan. Det såg ut som en liten underkuvad Frau Ludvig Wittgenstein – men en sådan har ju förstås aldrig funnits. H. tittade upp från under paraplyet; det låg en kyrkogård på andra sidan gatan och det luktade färskt rivna rödbetor. Hon fällde ned sitt paraply och gick långsamt in i lågprisbutiken. Och H. var inte där.

     I en annan tid eller tidskrift vet hon inte om H. någonsin publicerade någonting, speciellt om skillnaden mellan det bokstavliga och det metaforiska ”tankesättet”. H:s kollega från jobbet som åt upp honom, hon med strings, vet hon inte heller något om, men de kan vara lyckligt gifta en tid utan att det har något med Filosofisk tidskrift att göra, och förmodligen inte heller med Jostein Gaarders Sofies värld.

     Hon åker aldrig tunnelbanan ned på väg mot universitetet dessa dagar och hon tänker aldrig på H. nuförtiden, eller Filosofisk tidskrift för den delen. Häromkvällen, däremot, var hon ute på en nattklubb och träffade en kvinna med exotiska strings och hon meddelade att för en gångs skull hade hon inte urinvägsinfektion; hon hade på sig i par tighta svarta jeans som gled ned och hon talade inte för en sekund om H. eller om några barn som åt upp en. Det blev början på en mild och öm natt eftersom hon eller den andre hon egentligen var inte hade en aning om vem hon var – vem som var vem så att säga – eller om någon visste något som gäller diskussionen om lexikalisk eller signifikant filosofi.

     Det är ingen som vet var H. befinner sig nu och det finns ingen uppförstorad bild av hans liv eftersom ingen är intresserad av en uppförstorad bild av hans liv, bokstavligt eller metaforiskt; det är kanske något tråkigt eller långrandigt att det blir ett avslut där det enbart kvarstår en sorts logos utan etos och där H. försvinner som det svartvita bildspelet på en utdöende TV-skärm utan att Filosofisk tidskrift nämns.

The post Littestraden: Novell av Ulf Cronquist first appeared on Opulens.

NOVELL. Nästa vecka inleder Littestraden ett sommaruppehåll. Men innan dess har vi nöjet att presentera en novell av Jenny Enochsson. Den bär titeln ”Den gröna lyktan” och handlingen tilldrar sig i Uppsala 1902.

Jenny Enochsson (född 1976) skriver berättelser som utspelar sig i sekelskiftets Uppsala. Flera av hennes alster är publicerade i tidskrifter och antologier. Enochsson har drivit och deltagit i skönlitterära samarbetsprojekt på nätet och har dessutom redigerat och gett ut antologier. Du hittar henne bland annat på hennes skrivarblogg.

Novellen Den gröna lyktan, som vi nu är glada att få presentera, ingår i hennes roman Skuggspelsfigurer, men kan läsas som en enskild novell. Så här beskriver hon själv vad den handlar om: ”År 1902 i Uppsala. Sofia drömmer om att bli författare och längtar efter kärlek och frihet. Hon har ett olovligt förhållande med författaren Alfred och är även hans assistent. I Den gröna lyktan försöker Sofia ta ett viktigt beslut som i värsta fall kan ge förödande konsekvenser.”

CAROLINA THELIN

Den gröna lyktan

När Sofia steg in i tamburen möttes hon av Berta som hade en dammvippa i handen. Berta ruskade på den. Sofia hamnade mitt i ett dammoln. Hon nös bakom tidskriften Ord och bild som hon just hade varit ute och köpt.

                      ”Jösses, fröken, den kappan är för tunn för det gråkalla vädret. Inte konstigt att ni nyser.”

                      ”Jag borde ha valt en tjockare kappa, fast det var inte kylan som …”

                      ”Brevbäraren var här medan fröken var ute. Han hade post till er.”

                      Ur förklädsfickan fiskade tjänstekvinnan upp ett brev och räckte henne det.

                      Då hon såg den förvrängda handstilen på kuvertet började hjärtat slå snabbare. Fastän hon hade sett den handstilen så många gånger förut. Hon stoppade in brevet i Ord och bild och började gå mot sitt rum.

                      ”Till middag blir det ungtupp eller gös. Fröken får välja.”

                      Hon vände sig mot Berta. Tjänstekvinnan stod nu under taklampan och riktade dammvippan mot den vita skärmen med vinranksmönster. Trots att både Berta och dammvippan var långa nådde de nätt och jämnt upp till lampan.

                      ”Helst ungtupp. Tack, Berta.”

                      Medan hon gick in i sitt rum hörde hon henne nynna en något oanständig visa om en mänsklig ungtupp. 

                      Sofia satte sig på huk framför kaminen, värmde kinderna och händerna vid glöden och stack in ett vedträ.

                      Det visade sig att vänster fot hade somnat och därför haltade hon fram till skrivbordet. Vad påminde detta henne om? Jo, nu mindes hon. En dröm hon drömde minst en gång i veckan. Hon måste ta sig till ett tåg, en båt eller en speciell adress för att förhindra en personlig katastrof, men kunde knappt röra sig eftersom lemmarna var bortdomnade. Ett annat återkommande inslag var att hon endast var iförd en kort undersärk, underbyxor och svandunstofflor. När hon vaknade kom hon aldrig ihåg vad det hade varit för katastrof eller om hon hunnit förhindra den. Hon var säker på att de flesta oroliga själar drömde den drömmen. Eller i varje fall något liknande.

                      Brevkniven kändes kall i hennes uppvärmda hand. Hon sprättade upp kuvertet och drog fram brevarken.

Uppsala d. 13 okt. 1902

Käraste Sofia!

Jag minns vårt möte på restaurangen i Kvarngärdet i fredags med värme. Till och med den unkna inomhusluften och garçonens lortiga manschetter. Du och jag har blivit experter på att finna restauranger och kaféer som folk vi känner undviker eller kanske aldrig hört talas om. Det ena stället tarvligare än det andra. De saknar dock inte charm. Nej, tvärtom. Jag börjar rentav få smak för dem.

                      Ack, vad jag längtar efter att återse min lilla Sofia! I denna stund ser jag dina vackra ögon framför mig. Tänk att dina ögon faktiskt har samma nyans som konjak eller viss bärnsten då solen eller en annan ljuskälla lyser på dem. (Och tänk att den här gamle syndaren ännu kan låta som en svärmisk läroverkselev.)

                      Jag trivs i ditt, min vän norrbaggens, min syster Edits och ett fåtal andra personers sällskap. Förut trivdes jag även i litteraturens sällskap. I dag är litteraturen snarare en kär olycksbroder, vilken jag inte kan leva utan.

                      Som du vet blir kärleksutgjutelser så lätt banala och sentimentala. Jag vill ändå säga dig följande: jag älskar dig, min egen vän, och en dag blir vår situation annorlunda.

                      Vi ska ju bara i undantagsfall ses hemma hos mig när Pauline, Toste och Signe är borta samtidigt. Nu för tiden kommer du inte hit över huvud taget, men det hör inte till saken.

                      Pauline, Toste och Signe reser på lördagsmorgonen till svärmors gård utanför Enköping. Gården är nästintill ett gods. På söndag kväll kommer de hem. P. och S. ämnar tillaga några raffinerade rätter, vilka jag under deras bortovaro förväntas förtära, fastän jag, främst på grund av min oroliga mage, aldrig varit mycket till gourmand. Jag har påpekat för kvinnfolket att jag lika gärna kan äta mina måltider på restaurang. Tro inte att de lyssnar till mig. P. och T. är besvikna över att jag inte följer med till gumman – tydligen längtar gumman efter att återse sin käre svärson.

                      Som skriftställare anses man alltid vara ledig. Nåväl. Jag har faktiskt en roman att skriva. I tid och otid tvingas jag påminna min hustru om detta. Man kunde tycka att hon borde finna detta faktum väsentligt, åtminstone ur ekonomisk synvinkel. Å andra sidan har vi ju svärmors generösa underhåll. Boken är bara halvfärdig. Som Sofia vet. Jag har lovat förläggaren ett färdigskrivet manuskript före jul. Antagligen har även han börjat betrakta löftet som ett dåligt skämt. Förlaget har tröttnat på mina bortförklaringar. Att variera bortförklaringarna hjälper föga. Ännu så länge tycks det inte vara tal om att ”göra sig av med mig”. Jag misstänker att de behåller mig så länge mitt alter ego, aset Zakariason, säljer … Nog om det. Vilken smörja jag skriver ibland!

                      Bli inte ond på mig då du läser min fråga. Du med din fina slutledningsförmåga – du skulle också kunna skriva detektivhistorier – har troligtvis redan insett vad saken gäller. Vill Sofia komma till Östra Ågatan klockan 6 på lördagskvällen och stanna till följande förmiddag?

                      Det låter väldigt vanskligt, tänker du nu. Måhända är det en smula vanskligt. Men oktoberkvällen är mörk och du kan bära hatt med flor och smyga in i huset när ingen granne befinner sig i närheten. Du kan säga till Berta Jönsson att du sover över hos fröken Möller. Berta tycks inte vara någon skvallertacka. Äh, du är påhittig och behöver inte höra mina förslag.

                      Snälla Sofia, svara ja!

                      Alltför sällan får vi kyssas och ännu mer sällan … I helgen har vi för första gången i världshistorien möjlighet att tillbringa en hel notte tillsammans. Svindlande, ljuvliga tanke! Preludiet till vårt framtida liv som man och hustru? Vet du, om jag vore musikalisk skulle jag komponera en nocturne om den kommande lördagsnatten.

                      Sicken fåne, den där Selander! Jag menar dock allvar.

                      Här har jag skrivit de mest vågade saker. Jag brukar avhålla mig från sådant och det ämnar jag fortsätta med. Betrakta därför den här episteln som ett undantag.

                      Sofia skulle kunna svara mig brevledes. Vi skriver emellertid too many letters. Något av dessa kunde i värsta fall hamna i orätta händer. Ja, det där har vi pratat om åtskilliga gånger. Vi har kommit överens om att förstöra varandras brev. Risken att P. eller T. skulle lägga beslag på en epistel är försvinnande liten. Min fru har aldrig visat intresse för min korrespondens (eller mitt författarskap). Toste är bara intresserad av ångmaskiner samt indianer och cowboys – att mata fåglar, i synnerhet svanar, anser han numera vara för småbarn. Och den goda Signe lägger inte näsan i blöt. Däremot finns det nyfikna grannar även på Ågatan och brev kan som sagt hamna fel.

                      Kära du, jag tänker stryka förbi ditt hus och titta upp mot ditt fönster på torsdagskvällen kl. 10. Om din gröna lykta lyser så vet jag att du svarat ja. Om den är släckt, ja, då får jag leva med skuffelsen.

                      Au revoir.

Alfred.

Hon lade tillbaka brevarken i kuvertet och gned de svettiga handflatorna mot kjolen. Sedan satt hon och stirrade på en svart prick i tapetens skära blommönster.

                      Efter ett tag reste hon sig, gick bort till skänken, grep om karaffen och hällde vatten i ett glas. Sofia tog en klunk, svalde och grimaserade. Vattnet var ljummet och hade en bismak av järn. Ändå fortsatte hon dricka tills karaffen var tömd.

Ljusstumpen i mässingsstaken var för kort. Sofia blåste ut lågan och satte dit ett nytt stearinljus. Det gick åt tre tändstickor innan hon lyckades få eld på den fransiga veken. 

                      Hon traskade fram till fönstret och betraktade husen på andra sidan gatan. Vägglyktan vid gatukorsningen och några fönster lyste i kvällsmörkret. I huset snett emot skymtade en fezprydd man fram bakom glasrutorna: en svart siluett bakom en röd tyllgardin. Hon mörklade. Men vägglyktans sken anades i den tunna glipan mellan de två gardinlängderna. Hon förde längderna ännu närmare varandra, lade den ena kanten på den andra och slätade ut vecken.

                      Det slog henne att hon hade ägnat glipan onödig uppmärksamhet eftersom det snart var dags att ställa den gröna lyktan på fönsterbrädan.

                      Skulle hon tända den eller skulle hon inte tända den? Hon antog att det enda riktiga vore det sista. Å ena sidan hade hon gått över anständighetens gräns för länge sedan. Å andra sidan hade hon trots allt lyckats bevara känslan av att vara en ordentlig kvinna och hade ingen lust att förlora den. Hon blev inte klok på det där.

                      Brasan sprakade i kaminen. Sofia matade den redan livliga elden med gamla tidningar och lät luckorna vara öppna. Därefter satte hon sig vid skrivbordet, masserade tinningarna och såg från fickuret till Alfreds brev – de låg ovanpå J. P. Jacobsens roman Niels Lyhne.

                      Hon ställde sig upp och gick bort till byrån där lyktan stod. Ansiktet återspeglades i lyktans gröna glasväggar; det var svårt att urskilja drag och detaljer i dunklet och de färgade glasväggarna var inga pålitliga speglar.

                      ”Dags att göra sig i ordning”, sa hon till lyktan.

                      Efter att ha tvättat sig med Henrik Gahns tvål och rengjort tänderna bytte hon om till nattdräkt. Hon borstade sedan håret så omsorgsfullt att det pirrade i skalpen och flera hårstrån lossnade. De enkla rutinhandlingarna brukade annars ha en lugnande verkan. Inte i kväll.

                      Hon studerade skuggorna på väggarna, flyttade på klockan och brevet och öppnade Niels Lyhne. Stearinljusets veke brann just nu med en liten låga och det försvårade läsningen. Tända en lampa ville hon inte. Fast hon kunde ändå inte koncentrera sig på bokens innehåll. Hon slog igen den och vandrade runt i rummet som verkade mindre än vanligt.

                      I en av länstolarna låg en hopsjunken kudde. Hon lyfte upp kudden från sätet och ruskade på den tills den återfick sin forna form. Därefter hämtade hon brevet, skyndade fram till nattduksbordet och såg på väckarklockan.  

                      Tjugo minuter kvar.

                      Det sprakade fortfarande i kaminen. Hon böjde sig ned och slängde in brevet i öppningen. Lade ett vedträ ovanpå de förkolnande pappersresterna och höll på att bränna fingrarna. Sofia stängde luckorna med en smäll som fick henne att studsa bakåt och snava över en mattkant. Eftersom hon landade på baken slog hon sig inte.

                      För sin inre syn såg hon Alfreds ansikte med det både sorgsna och roade uttrycket. Det var den bilden hon bar inom sig. Den spöklika vaxdockan på hans kabinettsfotografi framstod som en skenbild i jämförelse.

                      Sofia tände den gröna lyktan, lyfte upp den, blåste ut ljuset i mässingsstaken, klev ur tofflorna, tassade fram till fönstret, struntade i att golvet var iskallt, stack in lyktan mellan gardinlängderna och kände efter så att den stod stadigt på fönsterbrädan. Sedan rusade hon bort till sängen, förde överkastet åt sidan och kröp ned under täcket. Huvudet sjönk ned i kudden. Hon vred på sig, blundade, kurade ihop sig som en räv i sitt gryt.

                      Klockan tio hördes steg utanför huset.

The post Littestraden: Novell av Jenny Enochsson first appeared on Opulens.

NOVELL. I denna veckas utgåva av Littestraden presenterar vi en aktuell och dystopisk novell av Ingvar Hellsing Lundqvist.

Ingvar Hellsing Lundqvist är numera pensionerad gymnasielärare. Han har tidigare publicerats i olika sammanhang, bland annat i Opulens. Flera av Hellsing Lundqvists noveller är översatta till engelska och tyska i utländska antologier och magasin.

Novellen Ordbutiken eller New Word Symphony, som vi nu har nöjet att få presentera, för tankarna till Orwells 1984 eller kanske till och med till vår samtid. Den är hämtad från Kaleidoskop, en bok som kom ut i februari i år på Lava förlag. Några av berättelserna som ingår i ”Kaleidoskop” har för övrigt prisbelönats internationellt.

CAROLINA THELIN

Ordbutiken eller New Word Symphony

En lång disk i glänsande mahogny. Biträden som springer fram och tillbaka. De har små skärmar i pannan över ögonen. Ljuset är outhärdligt starkt. Väggen bakom de springande biträdena är full av fack. Tusentals och tusentals för att rymma alla de ord man saluför. De går att handla i dussin och gross. Vid köp av ett ord medföljer en utförlig och flersidig bruksanvisning som i detalj tar upp alla tänkbara användningar av ordet i fråga. Det handlar om ordets historia – ja, det som kallas etymologi, det handlar om betydelse – eller i vissa fall betydelser, det handlar om värden då ord kan vara olika värdeladdade, ha avvikande innebörd geografiskt etc.

En sak den ovane betraktaren omedelbart lägger märke till är hyllornas eller snarare alla fackens synbara totala oordning. De som är vana vid att facken börjar på bokstaven A och sedan går vidare blir nog förbryllade när första hyllan till exempel kan börja på K som i ”krig”. Det är alltså så att ordningen bestäms av det som är mest typiskt eller omtalat i det rådande tillståndet i världen.

På så sätt kan man under vissa omständigheter då någon särskild film är oerhört omtalad, hitta utförliga beskrivningar av de stjärnor som deltar i filmen. Och här är ju ordet ”berömmelse” nyckelordet i fack B. I detta fall kan indelningen i den tillhandahållna broschyren vara ”berömd”, ”mer berömd” och ”mest berömd”. Men även en lista över olika grader av strävan efter berömmelse kan återfinnas. Givetvis är listor av detta slag mycket kortlivade men kan ändå tjäna som exempel på hur allt är ordnat i ordbutiken.

Jag kom till butiken för att jag hade en del ord jag ville fråga om eller kanske inhandla. Jag gick fram till disken för att köpa ordet ”krig”. Jag såg att det befann sig på första hyllan. Ett ovanligt servilt och entusiastiskt biträde presenterade mig för de olika alternativen av ordet och de mest aktuella broschyrerna. Jag valde en av de senaste: Krig och dess sanna väsen. Det skulle förstås röra sig om en ovanligt utförlig utläggning om ordet ”krig”.

Sent samma kväll läste jag igenom broschyren. Slog också i en mängd olika uppslagsböcker på ordet ”krig”.

Det var då jag hittade artikeln om att krig inte är krig utan fred. I artikeln kunde man till exempel läsa om hur nationer befriat andra nationer från dem själva. Jag kunde också i artikeln läsa att detta var den högsta formen av ordet ”fred”. Och jag kunde läsa på nedersta raden att ordet ”krig” egentligen var en synonym till ordet ”fred”. Det stod också att ”krig” i själva verket var en ålderdomlig form, på väg ut ur språket och ersatts av den mer moderna formen ”fred”.

Då detta föreföll mig obegripligt var jag tvungen att återvända till ordbutiken.

– Jag vill lämna tillbaka broschyren om ordet krig.

– Vill min herre vara vänlig att förklara närmare.

– Ja, jag reagerade på att ordet jag köpte kunde betyda så olika saker.

– Vad menar ni?

– Jag menar att det i broschyren om krig kunde stå att det betyder ”fred”.

– Vi som arbetar här i ordbutiken tar alla klagomål på största allvar. Så, om ni vill vara vänlig att dröja så kommer vi att gå igenom alla ordböcker vi har och rådfråga alla experter vi känner – så kommer vi så snart som möjligt med besked.

Jag hade väntat i dagar då ett brev dök upp på e-posten. Jag välkomnades till ordbutiken med orden: ”Då ert problem är av ovanlig och synes det oss av trängande karaktär, välkomnas ni till butiken och en av våra representanter ser fram emot ett personligt samtal med er.”

En herre dök upp bakom den långa disken.

– Vi har hört om ert problem och vill gärna hjälpa till. Det är därför vi finns här. Som jag förstår det har ni köpt ordet ”krig” och fått ordet ”fred”?

Jag svarade att så var fallet och att jag var mycket missnöjd och frågande.

– Vill ni vara vänlig att vänta.

Jag satt på en bänk när jag överraskades av väpnade vakter som bröt upp mina händer mot ryggen och föste in mig i en trång cell.

En grov och grötig röst sluddrade i dunklet framför mig.

– Ni har hamnat helt rätt. Vi har haft problem med er sort tidigare.

De tryckte ner mitt huvud i ett vattenkar gång på gång.

– Ni ser skriften som lyser i botten på karet. Vi vill att ni upprepar den var gång!

De bländande bokstäverna som lyste i ögonen var gång jag var under vattenytan växlade mellan orden ”krig” och ”fred”.

Så ändrades det. Endast ordet ”krig” lyste i botten på karet. Och nu än starkare.

Och var gång jag kippade efter andan skreks det i mina öron.

– Vad såg du?

Jag svarade sanningsenligt att jag såg ordet ”krig” lysa i botten på karet. Men de tryckte genast ned mitt bultande huvud under vattnet och skrek ”fred!”

De släpade sedan in mig i ett rum med en jättelik vit duk. På den projicerades rader med ordet ”krig” i stora bokstäver. Och samma fråga gång på gång. Då jag tydligt såg bokstäverna på den stora duken svarade jag åter ”krig”.

En av väktarna höjde precis sin gevärskolv mot mig då en tungt dekorerad man trädde in i rummet.

– Jag har hört att ni är en av de allra motsträvigaste. Låt mig visa er hur vi vaskar fram sanningen. Och låt mig påstå att ordet vaska här är otvetydigt!

Den dekorerade gjorde tecken till vakterna att stanna där de var. Så förde han mig strax till en stor hall där en väldig tvättmaskin frustade och ångade.

Den dekorerade vände sig till mig.

– Ser du! Här tvättas alla ord. För att få den rätta betydelsen. För att ingen ska behöva tveka. Här tvättas alla missuppfattningar bort som skulle kunna skada vårt samhälle. T.ex. har på senare tid ordet ”anfall” förekommit ofta. Vilket tack vare vår maskin har kunnat korrigeras till det korrekta, ”försvar”. Detsamma gäller orden ”frihet–slaveri”. Bara ett par exempel.

Jag fick strax en idé. Jag bad den dekorerade att köra ordet ”kärlek” i maskinen.

Han gav sitt samtycke och när den mullrande maskinen ångat färdigt kom svaret: ”hat”. Den dekorerade såg något förbluffad ut och förklarade att vi ställt frågan på ett felaktigt sätt. Så fortfor han:

– ”Hat” är bara ett ord. För att erövra en människa, eller för all del ett folk, behöver du tala om hur kärleken är en befriare. Och hatet kommer att vändas i kärlek till befriaren. Alltså, vår tvättmaskin fungerar nog trots allt alldeles korrekt. Trots att jag – det skall medges – tvivlade för en sekund.

Samtidigt förde han mig ut i den stora hallen och överlämnade mig till väktarna.

– Den här mannen är farlig för oss alla. Ta honom till häktet.

Jag trängs med ett dussintal fångar i den trånga cellen. Men golvet är rent och ett violett ljus lyser över allt. Som det ultravioletta ljus man använde i grisstior för att rädda kultingar från bakterier.

En av fångarna tränger sig fram.

– Jag såg att du var ny här och vill gärna veta hur du hamnat här.

Jag stirrade in i ett tärt och magert ansikte. De vitbleka och insjunkna kinderna berättade nog att han vistats här länge. Jag måste fråga honom varför han satt här.

– Varför är du här själv?

– Jag fängslades då jag använde ordet ”många”.

– Köpte du ordet i butiken?

– Nej, inte alls.

– Men, hur då?

– Jo, det var när vi använde ordet ”fred” i våra artiklar om de stora demonstrationerna. Jag skrev i tidningen jag arbetade för att ett stort antal fredsdemonstranter var ute på gatorna. Jag använde ordet ”många” och arresterades för att inte använt ordet ”få”.

En helt ung man med brinnande blick som hört vårt samtal rusar fram.

– Det är bara fan inte klokt!

Den unge mannen skrattar halvt hysteriskt.

– Och jag använde ju ordet ”få”. Det är ju vansinne! I bruksanvisningen från ordbutiken – ja, jag köpte ordet för att vara helt säker –  i bruksanvisningen står det ju klart och tydligt att innebörden av ordet ”få” är ett mindre antal av något. Så när en snubbe från en tidning dök upp och frågade mig om hur folkmassan hyllade ledaren när han höll sitt tal på det stora torget. Ja, jag sade att det inte var så många där, att det var ganska ”få”. Ledaren har öron och ögon överallt och jag häktades omedelbart. De sade till mig att jag missuppfattat allting och inget begrep. ”Många” och ”få” är ju samma ord. Och jag skulle sättas på omskolning.

Det började nu gå upp för mig hur många som råkat illa ut för att de handlat i ordbutiken eller kanske för att de inte handlat i ordbutiken och inte fått ordens alla valörer och betydelser klargjorda för sig.

***

Några dagar senare kallades jag till förhör. Eller snarare till en i all hast arrangerad rättegång som förstås mest var avsedd som ett skådespel. Och som svarande med en advokat vars händer var mer eller mindre hårt bundna ovanifrån förstod jag självfallet att mina utsikter inte var de bästa. Jag var för övrigt övertygad om att min försvarare inte skulle lägga ett enda ord i min vågskål under hela rättegången. Detta särskilt som han höll på att tippa av stolen och rev en stor bunt papper i golvet när han sjönk ner vid min sida.

Salen var full. Mest människor från den breda väktarkåren och en uppsjö representanter från det högre skiktet. Där kunde man se de dekorerade och deras fruar i klänningar och utstyrslar som mer hörde hemma på en gala än i en rättssal.

En myndig röst höjdes över sorlet.

– Detta är mål nr 34 och berör paragraferna om grovt opatriotiskt beteende. Dessa paragrafer återfinns i de grundläggande statuterna i vår nya konstitution. Åklagaren kallar herr Wortner.

En äldre, böjd man med en portfölj stiger fram.

– Kan ni intyga att svaranden här var missnöjd med sitt köp i er butik och menade att ordet ”krig” inte kunde vara detsamma som ”fred”? Detta som förstås är ett oerhört påstående i beaktan av att vår högst kompetenta och aktade akademi så sent som för två veckor sedan gav ut vår nya auktoriserade ordbok.

– Alldeles riktigt! Den nya ordboken är ett utslag av det gudomliga. I sanning ett mästerverk. Vi har sålt en alldeles oerhörd mängd och folk bildar köer utanför vår butik. Jag måste också ta tillfället i akt att meddela att vår butik i förra veckan fick en fin statlig utmärkelse. En plakett i guld som vi hängt strax innanför dörren och det …

– Får jag be er att svara på frågan! Vad hände sedan ni sålt ordet ”krig” med broschyr till den svarande?

– Han kom tillbaka bara efter några dagar och klagade.

– Vad gällde klagomålen?

Den böjde mannen med den stora portföljen såg något besvärad ut när han vände sig mot åklagaren.

– Han pratade bland annat om länder där kriget kommit för att befria med fred. Men att …

Åklagaren spände ögonen i butiksägaren.

– Och!

– Svaranden menar att krig aldrig kan vara fred. Lika litet som kärlek kan vara hat. Jag tror jag har min väska full av liknande ord den tilltalade skulle ifrågasätta. Men vad jag förstår – jo, jag har den största respekt för svaranden – men han har av allt att döma missat den senaste uppdateringen av vår ordbok. Det är min mening, herr åklagare.

– Och ni själv. Anser ni att det finns minsta fog för den svarandes klagomål?

– Måste jag svara på denna fråga?

Den böjde mannen såg högst olycklig ut när han fingrade på låset till sin stora portfölj. Åklagarens genomborrande blick fick honom att ge upp.

– Det fanns en tid … Jag måste medge – men det var ju innan de nya tiderna så att säga. Och, ja – då kunde jag kanske …

– Tack! Jag tror vi alla förstår.

Åklagaren snodde runt och vände sig ut mot salen.

– Vill svaranden stiga fram.

Jag reste mig långsamt och tog ett något osäkert steg framåt. Osäkert och tvekande eftersom jag inte på minsta vis kände igen den böjde mannen med portföljen.

Åklagaren vände sig åter mot butiksägaren som nu allt mer besvärat fingrade på sin portfölj med alla orden.

– Är detta den man ni sålde era ord till? Ni är helt säker?

– Det var så många inne i butiken, var sån rusning. Ansiktet är bekant. Men, jo … Jag vill tro …

– Tack. Inga fler frågor. Ni kan sätta er.

Åklagaren som var en mager gestalt med urgröpta kinder och jättelika glasögon han till synes halvt maniskt putsade hela tiden. Han spände nu ögonen i mig.

– Medger ni att ni inte läst den senaste ordboken?

– Ja, men den kom ut strax efter jag gjort mitt köp. Jag hade rimligen ingen möjlighet att …

– Ni behöver endast svara på mina frågor! Jag frågar alltså igen – ni hade försummat uppdateringen av ordboken! Jag vill att ni svarar ja eller nej. Hade ni försummat att fråga efter uppdateringar?

– Ja, men hur …

– Ni inser också då förstås att ”krig” måste betyda ”fred” och att till exempel ”kärlek” kan betyda ”hat”.

– Ja, men jag måste ändå …

– Inga fler frågor.

Åklagaren svepte med blicken över de församlade. Han mötte de gillande blickarna från de dekorerade och leendena från de galaklädda kvinnorna som glittrade som från teaterloger.

– Jag finner det uppenbart att svaranden har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet samt åsidosatt sin självklara plikt mot fosterlandet. Det åligger ju självklart som bekant varje medborgare att efter bästa förmåga bidraga och stödja till exempel de enastående insatser vår hjältemodiga armé gjort eller kommer att göra för att bringa fred till alla bröder utanför våra gränser. Jag vill här be er alla att skänka vår ärorika historia en tanke. Svaranden kallar alla fredsälskande insatser för krig. Och här igenom avslöjar han sin okunnighet och grova försumlighet. Detta är en folkets fiende och en farlig man. Jag ber rätten att ta detta i djupaste beaktan så att rättvisa kan skipas.

Salen genljöd av åskande applåder.

Jag visste mycket väl vad som väntade om jag vägrade samtycka till den nya ordboken. Och skulle jag inte erkänna nu skulle straffet bli betydligt strängare. Ett erkännande skulle dessutom under alla omständigheter tvingas fram med väl omvittnade och brutala metoder.

En längre paus och jag överlade med min advokat. En rödmosig man med kinder som svällde ikapp med hans mage. Varje gång jag vände mig till honom med en fråga – eller viskade i hans öra – varje gång kom bara ett ”Ja, ja” över hans läppar. Jag kände mig ändå en smula upprymd över att ha en advokat. Man blev endast tilldelad en sådan i särskilt ömmande eller viktiga mål.

– Har den tilltalade något att anföra?

– Jag vill bara säga att jag var förvirrad den dag jag gick till ordbutiken för att klaga. Jag inser nu att det var i ett tillstånd av total förvirring som jag tvivlade på att ”krig-fred”, ”kärlek-hat”, ”frihet-slaveri” … Ja, jag insåg inte att innebörden var densamma eller den motsatta – om man så uttrycker saken.

Åklagaren drog fram en näsduk och klämde den runt den spetsiga näsan. De frosslande ljud som därvid uppstod fick för ett ögonblick de galaklädda kvinnorna att böja sina nackar bakåt.

– Som åklagare kan jag förstås inte vara nöjd med att svaranden påstår sig mena att krig är fred. Att medge detta är inte detsamma som att på ett trovärdigt sätt mena att det verkligen förhåller sig på det sättet. Och detta är ju en obestridlig paragraf i vår nya konstitution. Jag yrkar därför på ett strängt straff.

Domaren vände sig nu till min advokat innan rättegången skulle avslutas.

– Har försvaret något att tillägga innan rätten drar sig tillbaka för slutliga överläggningar?

Min advokat snubblade tungt upp på fötter och letade länge efter domarens blick.

– Ja, ja …

– Vad menar ni? Eller godkänner ni att rätten drar sig tillbaka för slutplädering?

Advokaten lyckades för ett ögonblick fånga min blick och jag nickade. Sedan lutade han sig tungt framåt mot domaren.

– Ja, ja … Ja, ja …

De väpnade vakterna grep mig och förde mig ut ur domstolen. Jag hade fått löfte om att besöka min lägenhet en sista gång innan jag fördes vidare till fängelset.

Jag insåg nu varför min fru dragit sig undan på sistone. Mötte inte min blick och yttrade allt färre ord vid måltiderna. Senaste veckorna hade hon suttit vid fönstret och stirrat tyst ut över den lilla parken utanför.

Vakterna lättade på greppet och lät mig plocka upp ett papper som låg på det lilla bordet i hallen.”Då jag på senare tid kommit att älska dig mer och mer vill jag att våra vägar skiljs. Du kommer att bli kontaktad av min advokat. Ellen”.  Jag vek sorgfälligt ihop papperet tre gånger innan jag stoppade det i fickan. Vakterna krokade upp mina armar på ryggen och föste mig ner för trapporna.

Det var nya tider nu.

The post Littestraden: Novell av Ingvar Hellsing Lundqvist first appeared on Opulens.

PROSA. I den här veckans utgåva av Littestraden har vi valt att publicera en novell av Ester Svensson. Den bär titeln ”Kall vår”.

Ester Svensson skriver både poesi och prosa och vid sidan om sitt författarskap undervisar hon inom vuxenutbildningen i Malmö. Just nu skriver hon på en trilogi som utspelar sig mellan tidigt 40-tal och sent 80-tal. Ett gemensamt drag i de fristående delarna är kvinnans kamp för att själv få bestämma över sitt liv, sin kropp och sexualitet. Svensson har tidigare varit publicerad i Opulens, senast med novellen Fjäril vingad.

Nu har vi nöjet att presentera ännu en novell av Svensson. Kall vår utspelar sig mitt i brännpunkten där dödsångest och ensamhet samsas med lyckan över ett nyfött barn.

CAROLINA THELIN

Kall vår

Det är vår, ännu en sen vår. Barnet är också försenat, jag har gått över nu igen. Och barnet är för litet, jag vet att det är alldeles för litet, barnmorskan är inte nöjd. Hon har tjatat på mig att jag måste vila flera timmar varje dag, än på den ena sidan, än på den andra, så att barnet ska få mera näring. Trots att det nu är fullgånget har det inte kommit ett enda hack uppåt på kurvan.

Min kropp bestämmer sig till slut, eller om det är barnet som bestämmer sig, svårt att säga. Dragningen neråt och mensvärken upphöjt i flera, säger mig att nu ska det bli. Vi åker genom skogar och byar, vägen är oändligt lång innan vi kommer fram till det nedslitna länssjukhuset. Jag kunde inte sova mer än en timme natten som gick, jag hade förvärkar och medan jag räknade minuter tänkte jag på min far som inte hade druckit mer än lite blåbärssoppa sist jag var hos honom. Därför sätter livmodern sig på tvären. Den gör det den ska, men den gör det halvhjärtat, utan glöd. Barnmorskan är bekymrad. Jag ser det i hennes rynka mellan ögonbrynen som blir djupare för varje gång hon kommer in.

”Nej, dessvärre är hon inte öppen för mer än två centimeter”, hör jag henne säga till barnmorskeeleven.

Jag vet vad det betyder. Det betyder att jag fortfarande har det mesta framför mig. Nästa gång hon kommer in, skakar hon ännu mer på huvudet och på väg in i en ny värk hör jag henne förklara något om missfärgat fostervatten innan jag försvinner in i den röda smärtpunkten.

Tiden går eller står stilla, jag vet inte vilket. Barnmorskan är där, men i ett nu är det flera stycken i rummet. En grönklädd man kommer fram, nära, intill mitt ansikte. Han har dålig andedräkt och en ljusblå mössa med band som slutar i små rosetter på hjässan. Han verkar inte heller nöjd, för han spänner ögonen i mig och skriker.

 ”När har du druckit?”

Jag förstår inte frågan, jag tänker på blåbärssoppan jag drack innan, men när och hur mycket och jag ser framför mig pip-muggen på sängbordet jämte far och tänker att jag kanske blandar ihop dem? Så jag bara skakar på huvudet. Också läkaren har en panna full med djupa veck. Jag hör inte vad de andra säger, antingen är det för att de skriker eller viskar, jag vet inte, jag känner bara hur det plötsligt bränner till på handryggen, som om någon satt dit en glödande cigarett.

Barnmorskan är där igen.

 ”Försök slappna av”, säger hon. Det kommer att gå bra.”

Mitt lilla barn, hinner jag tänka, ska jag få se dej eller kommer jag att dö eller vi eller du och hur ska det gå om jag drack för mycket av blåbärssoppan, kvävs jag då? Sedan blir allt suddigt och insvept i bomull, jag hör ett surrande läte, det brummar allt högre och starkare. Samtidigt med ljudet känner jag hur jag dras inåt, in mot en svart tunnel. Jag vill inte, jag vill för mitt liv inte ner i den men jag kan inte spjärna emot hur jag än försöker och jag hinner tänka ännu en gång på att jag eller barnet eller vi kanske aldrig, och på de andra barnen jag måste ju leva, jag måste

Sedan blir det svart.

Jag vaknar av att en man står lutad över mig. Jag känner hur det rinner varmt vatten utefter mina lår. Jag förnimmer svagt att han gör något med mitt underliv medan min näsa känner doften av sjukhustvål. Det är Dax hygientvål för nedre toalett, tänker jag medan bilden av tvålflaskan på toaletten hos far på sjukhemmet flimrar förbi. Jag ser lite av ett tvättfat och mannens händer men jag förstår fortfarande inte vad det är han gör med mig. Jag hör honom prata med någon jag känner, de småpratar med varandra och mannen som jag känner står jämte sängen. Nu ser jag honom. Han är ljus på rösten, ljus och avslappnad men jag förstår fortfarande inte vad de pratar om och varför det rinner varmt vatten nerför mina lår. Äntligen minns jag tunneln och verkligheten kommer rusande som ett snabbtåg som dånar fram, rakt emot mig. Jag drar i nödbromsen, det saktar ner. Tankarna ligger huller om buller om varandra. Jag försöker röra mig men jag kan inte. Jag försöker lyfta mitt huvud, äntligen lyckas jag röra på det en aning och armarna kan jag också röra, jag böjer mig fram en aning, jag sträcker på mig och då ser jag det.

 Han har ett litet barn i famnen och barnet gnyr mycket tyst och stilla, ett litet svagt jämrande läte. Han lägger det på min arm och jag känner den lilla tyngden mot mitt bröst. ”Hon väger som ett sockerpaket”, säger han och skrattar. ”Två kilo exakt. Och söt är hon också, söt som socker”, lägger han till.

Några timmar senare har jag kommit ur sängen och jag börjar ta tillbaka min kropp, bit för bit blir den min igen. Någon har trasat sönder min nacke och hals, jag är hes och stel men kommer mig inte för att fråga vad som har hänt. Undersköterskan har gett mig en kudde. Jag trycker den mot min mage och tänker på min mor. Jag tänker på ärret efter kejsarsnittet då man skar upp henne från naveln och hela vägen rakt ner.

 Läkaren tittar in, nästan alla hans rynkor i pannan är borta och han ler vänligt mot mig.

 ”Jag la ett snitt under bikinilinjen, trots det ur-akuta läget”, säger han och låter mycket nöjd.

Inne i mig känner jag skräcken sprida sig, som tjocka bläckfiskarmar sträcker den ut sig på alla håll och kanter, skräcken för att magen kanske ändå kan dela på sig, att stygnen trots allt är för få. Åter minns jag min mors mage, med bråcket vid naveln, en tunn, blåskimrande blåsa som buktade ut. Mycket tidigt förstod jag att den blåsan var förbunden med innandömet. Långt senare fick jag veta att det hade bildats ärrvävnader och fistelgångar och jag frågar mig varför livet är så orättvist, kunde det inte räcka med alla de andra bråcken hon hade, åderbråcken som ringlade sig lik ormar, på hennes ben och lår. Medan jag tänker på allt detta hinner läkaren försvinna ut genom dörren.

Man har satt ner en liten tunn slang i barnets näsa. Jag försöker få henne att dricka men det går inte. Medan jag matar henne läser jag Den farliga resan och tänker att Tove Jansson skrev den för att sådana som jag skulle ha den som en livboj.

Nu flåsar Någon närmare… Vad illa har de gjort?! Om man är mycket liten blir det väldiga för stort… mumlar jag och märker att jag kan hela boken utantill. Någon förvandlas i detta nu till bröstvårtan som är alldeles för hård och stor med all denna mjölk som vill ut och nästan hotar att kväva den lilla.

”När man är mycket liten blir det väldiga för stort”, viskar jag i hennes öra medan tårarna rinner nerför mina kinder och jag ber henne om förlåtelse för att hon så tidigt ska behöva känna smaken av salta tårar och jag vill att hon ska förstå att det inte är hennes fel att hon är så liten som ett sockerpaket, det är mitt i så fall, för jag gjorde ju inte som BVC-sköterskan sa, jag vilade inte flera timmar än på den ena än på den andra sidan.

Jag försöker komma tillbaka till boken och dalen som är där någonstans även om vi inte ser den än. Nu är jag åter djupt inne i Den farliga resan, jag tänker att vi är däruppe i luftballongen, hon och jag, vi svävar fram i den blåkalla vårskymningen. Vi har inte gått ner för landning, o nej, ännu syns ingen Mumindal, inga kulörta lyktor skymtar mellan träden.

”Men den är där någonstans”, viskar jag i hennes öra, ”vi ska bara hålla ut.”

Då tittar hon upp med ögon som brunnar, djupt in i min själ ser hon, och blicken är så lugn att jag slutar gråta och tänker att redan är det hon som tröstar mig. Sedan fortsätter jag att sakta spruta in mera mjölk i sonden som är så tunn och fin, lika tunn som hennes lilla hand.

Vi får flytta till en intensivvårdsavdelning och det gör mig inget för här är det lite fler människor som kan hjälpa mig att pumpa ut och mata och de har gjort henne en mössa av tub-gas och de skrattar och är vänliga och här är det inte konstigt att vara liten som ett sockerpaket för här finns det de som är ännu mycket mindre.

 Och jag går. Undersköterskan säger att jag måste komma i gång så att jag inte får blodproppar i benen. Jag går lite längs korridoren och tre trappsteg ner och tre trappsteg upp men såret stramar och min trötthet är så stor, att när jag kommer tillbaka, lägger jag mig ner och tänker att så trött som jag är nu har jag aldrig varit. På ett dygn har jag blivit tio år äldre, tänker jag. Minst.

 Undersköterskan kommer in. Hon sätter sig på huk jämte sängen och tittar vänligt, nästan kärleksfullt, på mig.

 ”Var inte ledsen”, säger hon. ”Tänk på, att det finns ju alltid någon som kommer att hålla om dej och ta hand om dej när du behöver det. Du är inte ensam.”

Då slungas jag ut kilometer efter kilometer rakt ut i den svarta rymden där det är isande kallt och mörkt, och där finns det ingen! ingen! vill jag skrika till henne. Men jag skriker inte, inte alls, utan jag pressar fram ett litet tacksamt leende så att hon snart ska gå. Hon tittar undrande på mig, hon har varit med förr och är inte så lättlurad. Sedan nickar hon, reser på sig och går ut ur rummet.

Den lilla har gått upp några gram. Hon kommer att klara sig fint. Mina bröst kommer att ge henne allt hon behöver, det var bara moderkakan som var så erbarmligt liten och navelsträngen som försökte kväva henne, inte undra på att hon inte orkar dricka mer än en kort stund, innan hon somnar. Jag pumpar vidare. Och jag tänker på hur min mor räddade den lilla spädgrisen med en flaska. Och killingen, kalven och kycklingarna, det tog aldrig slut på alla små munnar som inte fick nog.

Nu har jag henne i korgen av klarplast på hjul. Jag har bestämt mig för att möta världen, att ta mig utanför mitt rum, ända ut i dagrummet. Solen lyser in genom fönstret. Jag vet inte vilken dag det är. Försiktigt lyfter jag vagnen över tröskeln, så att den lilla inte ska vakna.

 Rakt fram i rummet står en TV. Bilden är lite svag av det starka solljuset. Just i den stund jag fått vagnen över tröskeln, slår de emot mig! De är väldiga i närbild, vita längst ut men ju närmre mitten jag kommer med blicken, övergår de alltmer i rosa. Ytterst är bladen tunna och skira, men blir allt kraftigare längre in mot pistillen. Det är som om jag stryker med handen över ett av dessa blomblad, det är som om jag står där som en i mängden intill magnolian, och jag vet i den stunden att jag måste tillbaka dit, till varje pris måste jag tillbaka till staden och människorna och den varma våren. Jag måste tillbaka till sköna maj-sången med de unga studenterna och de gamla gubbarna i sina gulnade mössor med spruckna röster som alla sjunger in våren, våren som äntligen är här, efter alla dagar med den kalla nordanvinden utefter universitetets vita väggar och domkyrkans gråa, tunga stenblock, där hon ligger och vilar sig, den gamla kyrkan, som en trött men vänlig gammal ko.

 Medan jag styr min farkost ännu närmre rutan, vet jag att allt från och med denna stund, allt som heter kraft och mod måste gå till detta enda, att ta mig tillbaka dit.

 Mumindalen finns inte här.

 Jag backar tillbaka till mitt rum och jag lutar mig över ner över baljan och jag viskar hur boken slutar och jag tänker att med den blicken kan hon säkert höra också när hon sover.

”Och där låg dalen full av sol och vänlighet och färg”, viskar jag. Sedan drar jag in hennes doft som är en doft av snödroppar och gullvivor och jag fortsätter viska i hennes öra. ”Vi kommer att klara det, hela vägen dit.”

The post Littestraden: Novell av Ester Svensson first appeared on Opulens.