NOVELLER. ”Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver med en fingertoppskänsla för tidsandan, där både kropp och själ kan köpas för pengar.” Det skriver Carolina Thelin, som läst den aktuella novellsamlingen ”Sex in the City”.

Sex in the City av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Albert Bonniers förlag

Caroline Ringskog Ferrada-Noli har gett ut ett antal titlar, bland annat romanen ”Rich Boy” från 2018 och poesiboken ”Den förlorade sonen” (2024). Hon har också skrivit och regisserat serierna ”Juicebaren” och ”Amningsrummet” och gör, tillsammans med Liv Strömquist, podden En varg söker sin pod.

”Sex in the City” –  humor och elegans

Nu debuterar hon som novellist med en novellsamling med den kittlande titeln ”Sex in the City”. Här är berättelsernas kvinnor betydligt mer nyanserade än de glamorösa singelkvinnorna i tv-serien ”Sex and the City”. De flesta har förvisso både ett ekonomiskt och kulturellt kapital som gör att de kan glida runt i tillvaron. De vill få till det på sex- och kärleksfronten men misslyckas för det mesta och det är verkligen inte bara männens skuld att det går år skogen (ja, det handlar om heterosex för hela slanten). De är (med vissa förbehåll) missnöjda, otillfredsställda och ofta ganska osympatiska. Det är tragiskt, humoristiskt och språkligt elegant när Ringskog Ferrada-Noli får till sina nyskapande fraser och repliker.

Liksom i Ringskog Ferrada-Nolis tidigare romaner och i hennes diktsamling är det överlag trasig medelklass som porträtteras. Eller snarare: hur de, som på olika sätt fallit från sin brackiga bakgrund, försöker navigera i världen. Som övremedelklassungen Erika i debutromanen ”Naturen”, som Gully, hennes dotter Marianne och dotterdottern Annika i ”Rich boy” och som diktjaget i ”Den förlorade sonen” – förutom sin börd har de en stor sorg att bära på.

En av de starkaste novellerna – ”Lyckligt slut” ‒ skiljer sig från de andra. Här handlar det om en kvinna som flytt Ukraina och arbetar som hudterapeut specialiserad på att avlägsna så kallad generande hårväxt. ”Till skillnad från läkare vars status höjdes ju längre in i kroppen de kom, sjönk statusen för en vaxteknolog veck för veck. Det är dubbel bestraffning. Stinkande anus och låg status”.

På baksidestexten till ”Sex in the City” står det att novellerna handlar om olika individer och deras relationer i ”ett Europa från mitten av 2010-talet och ett decennium framåt”. Men där har Albert Bonniers förlag fel eftersom novellen ”Prolog” utspelar sig under 60-talet och skiljer sig på så vis från det decennium som på många sätt är Ringskog Ferrada-Nolis eget. I de andra novellerna är det, som för de flesta skrivande människor, tydligare de egna erfarenheterna som tränger in i texten.

”Prolog” handlar om sorg. Två studenter träffas i Frescatis studentmatsal och intresse uppstår. Men det är inte lätt att hantera en kärlek där den ene inte förstår den andras skuld över att ha överlevt Förintelsen. Det fina med novellen är att porträtten av båda två är såväl nyanserade som inkännande.

Ringskog Ferrada-Noli fångar tidsandan

Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver med en fingertoppskänsla för tidsandan, där både kropp och själ kan köpas för pengar. Jag har tidigare tyckt att hennes stil varit på gränsen till pretentiös men tror att novellformen passar henne. Här får fler komma till tals och även om majoriteten av de individer som porträtteras påminner om varandra, finns det utrymme för fler perspektiv. Det är uppfriskande att Ringskog Ferrada-Noli inte väjer för äcklet. Här är kvinnans kropp subjektet med allt vad det innebär: blodiga förlossningar, fettnojor, förluster och lust till det mest förbjudna.

The post ”Sex in the City” ‒ en novellsamling som övertygar first appeared on Opulens.

PROSA. I veckans upplaga av Littestraden presenterar vi en novell av Dennis Andersson. Det rör sig om en rå skildring av vardagen på ett industrigolv.

Dennis Andersson har under många år arbetat inom industrin. Under dessa år mötte han karaktärerna som befolkar novellen ”Griskultingen” som vi nu är glada att få publicera. Genom sitt skrivande vill Andersson ge röst åt de händelser och den gruppdynamik som utspelar sig bakom fabrikens slutna dörrar.

Texten är en rå skildring av vardagen på ett industrigolv, där maktstrukturer och grupptryck tvingar de anställda att välja mellan att anpassa sig eller bli utstötta. Den kretsar kring mötet mellan en erfaren arbetare och den nyanställde Benjamin – ”kultingen” – som formas av kollegornas giftiga jargong tills en våldsam vändpunkt tvingar fram ett val.

Andersson utforskar gränslandet mellan drömmen om frihet (symboliserad av Visby) och den klaustrofobiska verkligheten vid stansen, där tystnaden banar väg för översittarfasoner och ofta är det tryggaste valet.

CAROLINA THELIN

Griskultingen

Årets första arbetsvecka. Julledigheten är slut. Mörkret utanför har sipprat in och tagit plats i bröstet. Det lever där inne nu. Klockan är elva. Jag är halvvägs genom evigheten: en arbetsdag här på fabriken.

Stansens monotona dunkande gör mig dåsig. Tankarna vandrar. De tar den välkända stigen till Visby där himlen är djupblå och hög. En himmel som fyller lungorna med frihet och lättar tyngden över mina axlar.

Jag sitter med Veronika på en parkbänk nära Kruttornet. En saltstänkt bris från havet svalkar oss. Runtomkring rör sig turisterna som pastellsiluetter. Vi har en djupare kontakt med Gotland än de; ett berättigande till ön de saknar. Visbys smala kullerstensgator och gränder känner vi utantill.

Jag lägger armen om hennes solkyssta skuldror och hon lutar sig närmare. Hennes vaniljdoft gör mig till villig slav. Jag sluter ögonen och tänker att så här borde livet alltid vara. Turisterna bleknar bort. Kvar är bara vi. Inget spelar roll, så länge jag får vara här med Veronika.

”Livet är kort”, säger hon uppriktigt. ”Klart vi ska göra det.”

Jag öppnar ögonen, ser in i hennes. ”Du menar?”

”Ja, vi köper huset”, säger hon leende. Framtiden har aldrig varit ljusare eller mer välkomnande. Den väntar på oss. Det är nu det händer.

Dånande asgarv sliter mig från Gotland. Jag är tillbaka på fabriksgolvet. Ljudet kommer från grisarna. Alla flabbar utom en ung, tanig kille. Han byter fot konstant, som om golvet är strömförande. En ny kugge skulle börja i dag. Benjamin. Det måste vara han.

Medan de garvar flackar pojkens blick mellan grisarna. Den söker ett hem. När ytterligare en skrattsalva briserar försöker han tvinga fram ett leende men det fastnar halvvägs. Han tittar ner i golvet och när han blickar upp igen är ansiktet nollställt.

Flocken har samlats vid maskinen där storgalten Jarmo huserar, snett över gången från min stans. Det är han som dikterar hackordningen. Här på golvet viskas det: om Jarmo vägrar ett jobb, så slipper han. Krille, vår arbetsledare, öser istället över skiten på annan sate.

De följande dagarna sätter de tänderna i Benjamin. Bryter ner bygger upp. De formar om Benjamin. Från människa till griskulting. Målet är tydligt: ett svin, precis som de. Leker man med grisar grymtar man snart själv och pojken saknar ryggraden som krävs för att stå emot.

Han faller lätt. Går på rast för tidigt. Femton minuter blir trettio. Han nödstoppar maskinen för att snacka skit, försvinner en halvtimme för att bajsa.

Den här eftermiddagsrasten har flocken samlats vid tråget: Jarmos maskin. Han håller hov, hackar på deras utseende, hånar vad de sagt och gjort. Grisarna munhuggs lojt tillbaka men vet sin plats. Jarmo ska ha rätt. Jarmo ger sig aldrig.

De tuggar om fotboll och dart, tjejer och svartskallar. Jarmo öser på med skämt efter skämt om bögar. Publiken tjuter av skratt.

Kultingen söker godkännande. Han sväljer glupskt deras åsikter och rapar upp dem som sina egna. Härmar deras läten och kroppsspråk. Drar samma trötta vitsar, men grisarna skrattar inte. Han får på sin höjd ett fniss. Kanske saknar skämten den rätta knorren?

Han grymtar allt ivrigare och högre om invandrare och bögar, pratar nedsättande om kvinnor. Övertalar sig själv, men ännu är han bara en spädgris. Ge det bara lite tid. Snart är han ett tvättäkta svin, han också.

Efter helgen dyker Krille upp med flera skrapsår i ansiktet och en rejäl blåtira. Sårskorpan ovanför ögat påminner om en bränd bratwurst: böjd och mörkbrun med ett gäng svarta ränder.

Maskinerna stannas. Grisarna samlas. Snus stoppas under läppar medan han berättar. Han körde sin dotters elsparkcykel, for fram som Fittipaldi längs cykelvägen. På väg till festen kraschade han och slog i ansiktet. En sten eller något, påstår han. Och mörkt.

”Cykeln är bara skrot. Måste fixa en ny till Greta. Min whisky gick i asfalten”, klagar han.

”Du ser för jävlig ut” förkunnar Jarmo.

Flocken skrattar. Även kultingen. Han har börjat snusa. Han trycker in en prilla när Jarmo håller fram dosan.

”Och klantigt att krascha”, fortsätter Jarmo. ”Men typiskt en lättviktare som inte tål sprit.”

Krille skakar tyst på sin snusdosa.

Griskultingen har fått en plats vid grisarnas bord. Ämnet för dagen är tjejer. Storgalten rapar ljudligt och snackar skit om sin sambo. Jarmo fastslår att det är tur att hon har stora lökar och en skön röv, för mellan öronen ekar det tomt. Grisarna skrattar rått. Högst skrattar Jarmo själv. Flabbet dör ut och mat skyfflas in.

Det han vräkte ur sig är vidrigt. Vi borde ställa oss upp och markera att det räcker. Hade Veronika hört honom hade hon aldrig kunnat vara tyst. Men vi förblir statister i Jarmos föreställning. Vi sväljer vår mikromat. Här kan en knappnål falla.

Griskultingen harklar sig. För en sekund tror jag att han är den som ska stå upp mot storgalten, men icke. Istället börjar han berätta om förra helgen. Han och en kompis kör en raggarrunda i dennes sänkta V90. Flocken runt bordet lyssnar, jag också. Jarmo däremot spelar luftpiano. Hans LOVE och HATE-tatuerade fingrar rör sig i takt med musiken i hans eget huvud.

Kultingen sneglar besvärat mot Jarmos pianokonsert men fortsätter sin historia. Han ökar tempot. V90:n tar dem till grannkommunen och ett samhälle där det varken finns något att se eller göra. En obemannad bensinmack bredvid en sunkig pizzeria är allt. Utanför står två tjejer och röker. Kompisen vevar ner sidorutan. Han hojtar till dem. En svenska och en tyska. Hannah och Maja. Som genom magi, säger kultingen, bjuds de hem till Hannahs lägenhet. Jag vet att inbjudan beror på tristessen i en byhåla. Inte magi, eller charm. Killarna erbjuder bara en gnutta spänning.

Jarmos fingrar fortsätter spela samma melodi. Kultingen accelererar ytterligare.

Efter att ha käkat pizza i lägenheten hoppar alla fyra in i bilen. De kör på grusvägar genom skogen mot en ännu mindre avkrok. Sent på natten når de slutligen tyskans torp. Kompisen försvinner in i sovrummet med Hannah. Maja tar med Benjamin till köket. Där, vid diskbänken, drar hon upp tröjan. Han får se piercade tyska tuttar. Han sträcker på sig när han säger det. Storgalten fnyser. Benjamin förklarar fort att det inte gick längre än så. Hon är långt från en ”keeper”.

Jarmos fingrar stannar tvärt i luften.

”Och varför i helvete inte?”

”Alltså, hon är ingen keeper…”

”Vadå? Vill du sitta och hålla hand eller? Keeper…” Jarmo skrattar rått.

”Alltså, jag hade nog fått…” Pojkens röst vrids till nära noll.
”Patetiskt”, konstaterar Jarmo högt. ”Du kammade noll på fittfronten.”

”…komma till, om jag ville.” Rösten vek.

”Det kan du ju försöka intala dig”, hånskrattar Jarmo och söker medhåll från flocken. De nickar. Nöjd knäpper han händerna över magen. Krille tittar på sin klocka. Lunchrasten är slut. Maskinerna väntar.

Det är bara den smältande snön utanför som visar att tiden går. Innanför väggarna är det som om den stannat. Men, en tidig vårdag hörs fågelsång i fabriken. En grönfink har förvillat sig in och sitter nu högt uppe på en takbalk. Ord om fågeln flyger genom lokalen. Kvinnorna och pojken samlas under den, tittar och pekar. De drömmer om grönskan och värmen som skall komma.

Krille är här med sitt luftgevär. Han siktar mot taket. Geväret hostar till. Grönfiken dråsar i golvet. Kvinnorna tjattrar lågt medan de återgår till sina maskiner.

Jarmo kallar tillbaka Kultingen.

”Ja, komsi, komsi. Duktig liten Benji”, hånler svinet. Benjamin lommar åter till honom, som en skamsen hund.

Krille närmar sig Jarmos maskin. Han dinglar den lilla fågeln fram och tillbaka i dess tunna ben.

”Inte mycket mat på den”, flinar han. ”Var bättre förra sommaren med fiskmåsen.”

Prillan hänger slappt över de gula tänderna.

”Kommer du ihåg måsen, Jarmo?”

”Den du skadesköt tre gånger innan den dog? Ja, jag kommer ihåg den.”

Jarmo startar maskinen. Krille gör sorti. Jarmo bossar runt Kultingen fram till hemgång. Pojken kastar en snabb blick åt mitt håll medan han följer de andra grisarna mot omklädningsrummet.

Svinen bufflar sig igenom resten av veckan som de alltid gör. De är omedvetna om att deras klövar trampar på ömma tår. De skrattar och flabbar. Pojken försöker hänga med i deras tempo. Han kastar ur sig gliringar, nästan som på måfå, men de saknar udd. Han är en spädgris som försöker grymta som en galt.

Måndagsmorgon. Maskinerna står stilla. Det är knappt styrfart på någon. Folk samlas i små grupper, sorlar om helgen.

Jag står vid min stans och fyller i kontrollplanen. I tystnaden hörs ventiler pysa trött. Deras ljud har en stillhet som bjuder in till drömmar. Utan att vara riktigt närvarande kryssar jag i rutorna i planen. Det går på automatik.

En trekvart efter instämpling vrålar radion igång. Hårdrock vräks ur högtalarna. Arbetsledaren, Fabriks-Judas, har anlänt. Maskinerna gnisslar igång en efter en. Han kommer till min station med Kultingen ett steg bakom sig. Han pekar först på Kultingen, därefter på mig. Sedan försvinner han in på sitt kontor, för att göra Gud vet vad. Fabriken lämnas åt sitt öde.

Jag förklarar att arbetet aldrig tar slut. Att det hela tiden kommer fler ordrar på samma detalj. Benjamin suckar. Jag visar vad som händer om han inte tänker sig för. Jag hivar in en detalj under knivarna som utan motstånd klipper den i två.

”Du vill väl behålla fingrarna?”

Pojken backar från stansen.

”Behåll fokuset så har du tio vid dagens slut.”

Han gör exakt som jag säger och vi får mycket gjort. Jarmo går förbi och gör honnör mot oss.

”Sicken pajas”, säger jag. ”Han bökar i folks liv, låtsas vara schyssta snubben, men han gör det för att få ammunition. De blir måltavlor för hans skämt senare.”

Kultingen följer Jarmo med blicken.

”Jarmo vägrar ofta jobb som han inte har lust att göra så då jag får göra dem istället. Att klaga hos Krille är lönlöst. Han skvallrar till Jarmo och därefter är man persona non grata.”

”Persona non grata?” frågar han.

”Satt på svarta listan,” svarar jag. ”Fredlös. Lovligt byte.”

Benjamin nickar.

”Du gör förstås som du vill, men om jag vore dig skulle jag hålla mig undan Jarmo.”

”Jag vet”, säger han så tyst att det knappt hörs.

Men så fem minuter före två-rasten traskar Jarmo fram till stansen.

”Kom Benji, det är rast!” Jarmo ger mig ett stort leende.

Kultingen släpper genast allt och följer med. På väg bort vänder han sig om och rycker på axlarna.

Som på ett pärlband lämnar de andra svinen sina maskiner en efter en, och följer efter Jarmo och Benjamin när de går genom fabriken.

Kaffet är urdrucket. Jag står vid stansen och väntar. Pojken borde också vara tillbaka, men icke. Jag suckar för mig själv. Trots att han har kallat Jarmo för en gris väljer han ändå att följa med honom. Han väljer att bli en gris. Ett svin.

Jag ska precis slå på strömmen när höga röster hörs, följt av ett gallskrik som rister genom fabriken. Jag skyndar mot oljudet. När jag kommer fram får jag armbåga mig in i klungan för att se vad som står på.

Två av Jarmos jasägare kämpar för att hålla fast Benjamin. Hans ögon är vilda. Han kränger i deras grepp. Halsvenerna spänner som stålvajrar. Den taniga kroppen, ett hem för vulkaniskt raseri.

På golvet, mitt i ringen av folk, sitter Jarmo. Blod rinner från hans tryne ner över bröstet. Näsan är krokig som om en sjuåring slagit in en spik i en planka. Han flämtar i korta och smärtsamma andetag.

”Hämta Björn!” ropar någon i klungan.

Och här kommer pappa Björn. Han vill veta vad som hänt.

”Den lilla bögjäveln slog till mig. Helt utan anledning”, väser Jarmo och spottar ut saliv blandat med blod.

Chefen hjälper honom upp.

”Tänk på hur du uttrycker dig, Jarmo.”

Storgalten är ostadig. Björn tar honom under armen och leder honom mot kontoret. Först när de är utom synhåll släpper jasägarna taget om Benjamin. Svinen avlägsnar sig och sedan resten. Det är bara jag och pojken nu. Han stirrar ner i golvet, på platsen där Jarmo nyss satt.

Vad Jarmo sa till Benjamin behöver jag inte veta. Men jag vet att han precis fått vad han förtjänade.

Benjamin höjer blicken, fäster den på mig, den har en ny, djurisk skärpa. Han är inte längre en kuvad kulting utan en rakryggad man.

”Antar att jag behöver ett nytt jobb”, småskrattar han.

Han går mot herrarnas omklädningsrum. Utan att vända sig om höjer han handen till ett adjö. När dörren slår igen bakom honom stiger en oväntad avundsjuka inom mig. Benjamin fick täppa till munnen på Jarmo och han kommer härifrån.

Jag återvänder motvilligt till min maskin.

The post Littestraden: Novell av Dennis Andersson first appeared on Opulens.

NOVELLER. ”Soraya Bays debut är både stil- och träffsäker och säger mycket om vår tid. Det råder inget tvivel om vad hon vill säga.” Det skriver Carolina Thelin som läst novellerna i ”Ymnighetshornet”.

Ymnighetshornet av Soraya Bay
Wahlström & Widstrand

”Ymnighetshornet” består av sex noveller som alla, på skilda sätt beskriver hur vi kvinnor påverkas av hur systemet kapitaliserar på våra kroppar. Ingen slipper undan vare sig du har pengar eller är utan.

Ur klassystemet sipprar den andra skiten ut – skönhetsnormer som leder till dålig självkänsla, fixeringen vid status, kulturvärldens hyckleri och den orättfärdiga bostadspolitiken.

Soraya Bay, 31-årig debutant

Boken är en debut av den 31-åriga Soraya Bay, född och uppvuxen i Stockholm. Det är också i Stockholm novellerna utspelar sig, i den urbana nutiden eller, som i den sista novellen, i en dystopisk men nära framtid.

Skönhetspsykos

I den något klichéartade men inte desto mindre medryckande Clean girl faller en ung kvinna in i en psykos efter att varje morgon upprepa sin skönhetsprocedur. Bay beskriver det mycket skickligt, liksom filmiskt genom att upprepa proceduren om och om igen på samma sätt men efter varje gång smyger sig en skärva in under den perfekta ytan:

”Jag älskar att ta hand om mig själv. Varje dag börjar på samma sätt. Jag tvättar noggrant ansiktet två gånger (jag känner mig dåsig. Jag kan knappt hålla ögonen öppna. Jag sätter på mig en ansiktsmask (jag börjar gråta).

Varje dag börjar på samma sätt. (Jag rycker i dörren och får inte upp den). Jag hajar till när jag ser mig själv. Mitt hår har tunnats ut, min vita skalp lyser igenom de otvättade hårslingorna. Det gör ont att röra vid ansiktet. Jag kan känna hur några av finnarna brister och en tjock, vit vätska spiller ut.”

Titelnovellen, en av de starkaste

Titelnovellen Ymnighetshornet, en av de starkaste i samlingen, handlar om en barskrapad kvinna som blir inbjuden på vernissage där installationerna består av frukter, grönsaker och bakelser. Hon kan inte låta bli att smaka och tvingas sedan, som en del av en performance, fortsätta tills hon spyr. Jag blir också en del av skådespelet, en i publiken som både äcklad och fascinerad betraktar kvinnan som förnedrar sig inför oss andra. Det är en obehaglig känsla.

Dystopisk novell

Men den novell som stannar kvar hos mig är den dystopiska Slagsmålsklubben som, liksom i boken och den mer kända filmen Fight Club, skildrar människor som pucklar på varandra så mycket de orkar. Men i Bays version är det mer trilogin Hungerspelen av Suzanne Collins jag associerar till. I Slagsmålsklubben är det kvinnor på samhällets botten som slåss på liv och död för matkuponger alltmedan det sänds live på Internet.

Soraya Bays debut övertygar

Soraya Bays debut är både stil- och träffsäker och säger mycket om vår tid. Det råder inget tvivel om vad hon vill säga. Ett par av novellerna är en aning övertydliga och det har kanske att göra med den ungdomliga vrede över sakernas tillstånd Bay drabbats av. Den vreden smittar av sig på läsaren och det är inte en minut för tidigt.

The post Soraya Bay – Smittsam vrede i starka noveller first appeared on Opulens.

PROSA. I den här veckans utgåva av Littestraden presenterar vi en novell av Ronny Söderlind.

Ronny Söderlind är novellist och förskollärare från Värends Nöbbele. Han har tidigare varit publicerad här i Opulens och i bland annat Provins, Ord och Bild, Horisont och Ordfront Magasin. Människors längtan och utanförskap är genomgående teman i hans skrivande. I år vann Söderlind skrivtävlingen Vingpennan med novellen ”Chiroptera”.

Nu är vi synnerligen nöjda med att få presentera ytterligare en novell av Söderlind med titeln ”Brev till återförening”.

CAROLINA THELIN

Brev till återförening

När Lars Göran Magnusson fyllde femtiofem slutade han hoppas. Utrymmet för återförening var obefintligt och de skulle glömma varandra på varsitt håll. Han såg honom en gång från ett tågfönster när han väntade på en buss och bar en brun väska av armémodell som förmodligen innehöll en matlåda. Åldern hade inte märkt honom särskilt förutom en lätt hälta när han steg på den där landsortsbussen, men kanske hade han alltid haft besvär med sin ena fot.

Bussen svalde Roland Söderberg samtidigt som Lars Görans tåg sattes i rörelse. Det var som en sista chans, tänkte han, men aldrig fanns föreställningen att han skulle avbryta resan och ge sig till känna. Han var på väg till Västkusten bara för att komma iväg. På sommaren var hans tvåa en varm fängelsecell, på vintern en kall. Rörelser lättade brösttrycket och ensamheten vek undan för en stund.

Genom åren har Lars Göran haft en viss uppsikt över Roland. När internet kom fick han hjälp av en bibliotekarie med hästsvans och knytblus. Hon visade olika sökfunktioner och skaffade honom ett epostkonto. Det första han gjorde på bibliotekets lånedator var att slå Rolands namn och fick upp adressen till en gård i norra delen av en småländsk kommun. Han verkade ha en viss verksamhet med att fotografera hästar och utöver det fann Lars Göran några skrattretande dåliga dikter på en sida där alla kunde skicka in texter.

Han frågade bibliotekarien om hon kunde ge honom privata it-lektioner och kanske dricka te med honom. Han hade ju en sådan fin balkong. Men hon slog ifrån sig med ett nervöst skratt och han sa sig vara nyfiken på sociala plattformar, men de kom aldrig så långt. Bibliotekarien, Eva-Lena som hon hette, försvann och kollegorna flackade med blicken då han frågade efter henne och något fortsatt it-stöd var inte att räkna med från bibliotekets sida.

Något år senare kom han dock in på det sociala landskap där folk helt öppet la ut sig själva, till och med berättade sina nattliga drömmar. Han fick hjälp av en tunn och tystlåten kvinna som höll sig i närheten så fort han steg in på biblioteket. Hon hade en något utstående övre tandrad och halvlångt stripigt hår och pratade genom näsan. Lars Göran lät henne hållas för hon ville lära ut saker och var på biblioteket varje dag. Hon gjorde ett konto till honom och han lyckades få en del så kallade vänner, däribland Roland Söderberg och hans fru, förvisso med ett påhittat namn utan profilbild.

Det låg nära till hands att skicka ett meddelande till Roland. Gunilla visade hur man gjorde men till slut föredrog han ändå traditionell postgång. Det kändes mer äkta, och dessutom hade de skickat långa och djupa texter till varandra och verkligen funnit en ådra som tilltalade deras intellekt. Men det var för flera år sedan. Den där vänskapen låg i byrålådor man aldrig öppnade, eller så hade Roland använt breven som tändpapper till vedpannan han orerade om på facebook. Det var som att han ville skryta om vedpannan och att den gav så god värme.

Vi var alltför lika på varsin sida av myntet. Ingen kan ta ifrån oss de roliga åren med ett ständigt pågående samtal om livet och konsten. Vi skrev båda och Lars Göran Magnusson blev publicerad i Gåspennan, vilket naturligtvis störde mig en hel del. Under flera år försökte jag komma med i den där skitviktiga novellantologin utan att lyckas. I stället blev det en handfull kulturtidskrifter som publicerade mina mödosamt hopskrivna noveller men något större steg på den litterära marknaden blev det aldrig.

Efterhand sjönk Lars Göran ner i depression och självförakt. Han lyckades inte hitta en kvinna och förblev ensam även när det gällde vänner. Det var som om han inte kunde hantera sina en och åttiofem i närheten av människor. Hans tal var långsamt och otydligt, det blev att han gömde sig och våra brev upphörde som när en bäck torkar om våren, efterhand blev också handstilen svårare att läsa.

Varje vår när det är uthärdligt lägger jag mig på rygg i den öppna björkdungen. Den är inbäddad i skog och man hör inte trafiken från stora vägen. Det är vid ett sådant tillfälle jag plockar upp ett brev ur byxfickan tillika ett förstoringsglas och finner att det består av flera krävande rader att jag ska bistå Lars Göran med några tusen eftersom han befinner sig på obestånd. Det vill säga, han ber inte direkt, utan i cirklande omskrivningar och märkliga krumbukter. Därefter några känslomässiga ingångar till våra äventyr och att vi var ju i alla fall vänner, två solitärer, alltid ensamma, aldrig ensamma. Mitt namn Roland Söderberg nämns bara på kuverterat, överlag benämns jag endast Godsägaren.

Kan Godsägaren vara så givmild, kantänka, en allmosa?

Jag är besviken när jag går tillbaka till huset. Han tror sig fortfarande ha det gamla greppet om mig, då jag inte stod upp för mig själv utan lät andra i stor utsträckning styra mitt liv. Men visst hade vi roligt många gånger, det går inte förneka, samtidigt som vi balanserade på en sorts respektlöshet inför varandra.

När jag kommer in har hustrun inte gjort någon kvällsmat utan hon står och sminkar sig på toaletten. Jag undrar om vi ska äta något med hon säger att hon ska till stan. En arbetskamrat ska hämta henne.

”Bara så där?” frågar jag.

”Det är jobbrelaterat. Sitt inte uppe och vänta.”

En bil kör upp på gårdsplanen och jag tittar inte när hon sätter sig bredvid föraren. Jag vill inte bli svartsjuk. I stället går jag till källaren och slänger Lars Görans brev i lågorna. Brev brinner så bra, mödan och tankeprocessen bakom får den att flamma upp. Det är för övrig så man ska göra med allt utnyttjande; fästingar, parasiter, de jättebebisar man burit runt på. In i pannan med det. Det blir väl så med äktenskapet också, frågan är bara när de tre orden skall uttalas.

En dag ser han bibliotekarien Eva-Lena gå in på en cafeteria. Han ställer sig snett och kikar in i skyltfönstret och ser henne beställa kaffe och några småkakor. Efter ett tag vågar han sig fram, köper en kopp och sätter sig som av en händelse vid samma bord, men några stolar bort. Han tittar inte på henne utan glor långsamt på sin kaffekopp och torkar handflatorna på låren. Han hade länge lidit av ymnig handsvettning. Bibliotekarien, som nu uppmärksammat Lars Göran, skruvar på sig och verkar inse att hon inte kan fly. I stället dyker hon ner i sin mobiltelefon. Lars Göran etablerar sig och kraxar några gånger och låter munnen sjunka till halvöppet läge för en lättare andning.

”Hänt något?” frågar han utan att se upp från kaffet. Bibliotekarien hör honom men svarar inte, börjar i stället plocka med sina saker för att lämna stället.

”Skulle behöva hjälp med att ta mig ut på ett välkänt nät,” fortsätter han. ”Det nät som alla fastnat i numera.”

”Tror inte det.”

Han känner doften av henne när hon sveper förbi. Genom fönstret ser Lars Göran hur hon lägger mobilen i väskan och drar igen blixtlåset, precis som om den ska bli liggande där. Han sitter kvar, att böka sig ut på gatan är ingen mening. Hon skulle snart försvinna som allt han åtrådde.

I stället blir det Gunilla som likt en stor katt stryker runt om honom när han tar sig till biblioteket för att få ordning på sitt tungsinne. Nu är hon lite mer pratsam och ser honom i ögonen, men Lars Göran sätter sig i läsrummet med en kulturtidskrift och försöker sjunka in i en extraordinärt svår text om artonhundratalslitteratur. Hon kommer nära honom, nästan upp i ansiktet, och frågar om han lärt sig skicka textmeddelanden med mobilen än.

”Vad då lärt mig?”

”Jag kan lära dig så vi kan messa varandra.”

”Vi går hem till dig” fortsätter hon och kramar hans svettiga hand. Lars Göran krumbuktar och krånglar men hon är envis, släpper honom inte. Gunilla är förvisso bra men ibland orkar han inte med henne, hon är som klister och märker inte hans tydliga tecken att vilja vara ifred.

Lars Göran var dominant och kinkig om han inte fick som han ville. Tillika hypokondrisk, drabbades av astmaattacker som uppenbart var av psykosomatisk natur. De utflykter vi trots allt genomförde på mina initiativ var behäftade med ogillande och därför förhållandevis misslyckade.

Jag hade en stalltröja på mig som var tvättad flera gånger sedan sista kontakten med hästar. Jag gillade tröjan, den var förstärkt och hade flera praktiska fickor. Den tvingade han mig att byta men inte ens nedpackad i ryggsäcken var han fredad och han gnällde att jag skulle slänga den.

Jag kunde inte bli fri från honom, eller snarare, vi lyckades inte få en vanlig balanserad kamratkontakt som kändes bra rakt igenom. Vi höll ihop ytterligare några år och gjorde korta besök hos varandra eller utflykter i Skåne och Danmark. Därefter mattades allt av.

Min fru kommer hem sent. Jag hör bilen på stallbacken, en stor Volvo och föraren stänger inte av motorn och det tar ett tag innan hon kliver ur. De ska väl prata lite först. Jag känner alkoholdoften när hon kryper ner tillsammans med den distans som etablerat sig det senaste året. Hon är otrogen och ser andra ängar framför sig. Allt det där hanterar jag med tillkämpad resignation.

Måndag morgon vaknar jag i gryningen och går ut. Ett lätt dis ligger över marken och vid björkridån betar några rådjur. Jag har inte sovit så mycket. Envisa tankar har snurrat som feberdrömmar, men jag är inte sjuk. Det tar inte lång stund att packa. Jag har alltid en flyktväska ståendes, det enda jag gör är att brygga kaffe och bre några smörgåsar. Hustrun sover tungt när jag skriver ett brev och lägger på köksbordet, därefter tar jag en av våra bilar och kör söderut mot marinstaden Karlskrona. Där checkar jag in på ett vandrarhem och lägger mig i en av slafarna. Rummet bebos av några tyska ungdomar, jag försöker utan större framgång föra en dialog men tyskan är för svag. Jag tar fram min lilla kikare och leker med den, det är egentligen en teaterkikare jag köpt på en loppis, men nu kan den vara bra att ha. Jag ska vila en stund och sedan vandra upp till Lars Göran för att se hur han bor.

Jag svettas när jag tar mig dit. Mina problem trycker på trots att jag anlägger en nonchalant attityd. Det blir som det blir, allt är redan kört. Det är kört med naturen också, och människan, och mitt äktenskap. Så vad spelar det för roll. Jag tar upp teaterkikaren och tittar runt, försöker se in i folks lägenheter men ser mest pelargoner.

Han tänker på Eva-Lena, bibliotekarien, att det borde vara hon som satt vid hans skrivbord och mixtrade med mobilen. Men nu är det Gunilla som med sina utstående övre tandrad vänder sig mot honom och försöker le och menar att han kunde sätta sig bredvid; hon blir nervös av att han någon bakom.

”Det är som att du andas mig i nacken” säger hon.

Han torkar båda handflatorna på byxbenet och lyfter ena handen. På så sätt kan han följa halslinjer och nyckelben, fram över bröstkorgen och upp tillbaka över halsen och struphuvudet.

”Vad gör du” säger hon som om hon har ögon bakåt.

”Rörelser i luften bara.” Han känner spänningen, en annorlunda attraktion än den gentemot Eva-Lena. Fantasierna kring bibliotekarien har smekande och tillgivenheten, att någon kunde älska honom i samstämmighet. Men nu är det något annat.

På några minuter skulle han kunna strypa henne. Tanken drar genom ryggraden och han lägger en hand på hennes axel. Detta tolkar hon som tillgivenhet och försöker möta med kinden, men hennes hår kittlar och handsvetten smetar över hennes gulaktiga hud.

”Jag skrev ett brev härom sistens” säger han. ”Till en gammal vän, jag bad om pengar. Men har inte fått svar.”

”Du är gullig.” säger hon. ”Sätt dig i soffan, jag vill vara i ditt knä när jag visar dig mobilen. Du är som en brunbjörn förstår du.”

Lars Göran plockar upp bricanyldosan och inhalerar två gånger. Han har släppt henne för nära, nu kan vad som helst hända. Människor sitter på hans bröstkorg, vill påpeka och domdera. Berätta om tillkortakommanden.

”Du svettas.” säger hon.

”Jag har en sjukdom som…” säger han och torkar händerna på tröjan.

”Det gör inget men du svettas i pannan, det rinner här.” När hon för pekfingret mot hans tinning greppar han snabbt hennes handled.

”Jag kan inte hjälpa det.” säger han och håller kvar och när hon försöker komma loss kramar han hårdare. Hon skriker och försöker rycka till sig handen i ett meningslöst motstånd. Han tar tag i den andra armen och känner sig tillfreds över kontrollen och hennes rörelser i handflatan, det är som att hålla en försvarslös mört i en fiskelina.

Hustrun och jag kastar några sms mellan oss och jag frågar om den stora Volvon varit på besök. Hon låtsas som ingenting men undrar vad jag håller på med och ber mig komma hem. Tomheten sjunker in och jag bryr mig verkligen inte om min framtid. Hustrun kommer att försvinna och jag blir sittandes kvar. Troligen blir det så, men vi får röja i allt när jag kommer tillbaka.

Jag sätter mig på en parkbänk i Lars Görans kvarter. Han har sin lägenhet i ett av de stora komplex som ligger på rad som stora klossar längs en infartsväg. Några planteringar försöker hjälplöst höja stämningen. När jag sveper med kikaren ser jag fönster som kanske tillhör honom, men jag är inte säker. Jag går runt huset som är stort, sex våningar med flera ingångar med svarta bokstäver. Han bor i uppgång B, den är låst och har en dosa för kommunikation som jag inte begriper mig på.

Jag tänker på våra resor. Hur hjälplösa vi var och hur vi kunde hamna i hopplösa situationer, men samtidigt så driftiga och påhittiga, som ett komikerpar utan styrsel. En gång hamnade vi långt utanför Paris för att Lars Göran skulle se på ”äldre byggnader” men som, visade det sig, ersatts av moderna kontorsbyggnader. Jag tror vi gick flera mil i jakt på detta meningslösa, och jag vågade inte protestera eftersom han skulle bli sur då. Vi gick vilse och kom inte hem förrän sent på natten.

Det var bara ett av äventyren från den tiden då vi båda väntade på en sorts uppmärksamhet. Vi skulle skriva och ge ut böcker och bli berömda, men hamnade i harvande med nedstämdhet i avvaktan på att något skulle hända. Jag tog mig upp och bildade familj, körde ner huvudet mellan axlarna med heltidsjobb och taxi på helgerna. Åren gick. Lars Göran skrev aldrig något efter Gåspennan, men jag hittade ny gemenskap i en poesiförening med uppläsningar och textkritik.

Det är en ingrodd lägenhet Roland Söderberg kommer till. Lars Göran Magnusson står i hallen, överraskad av det oväntade besöket. Han står lojt, som förr, men hängande underkäke och halvslutna ögon, utan att förmå sig att be gästen stiga in.

”Du kunde föranmält” säger han.

”Som audiens hos påven?”

”Du kommer olägligt.”

Lars Göran ser Roland lägga handen på toalettens dörrhandtag som om han ska öppna och kika in, men han gör inte det, och Lars Göran håller på att skrika eller i alla fall distrahera honom. Han borde ha låst.

”Det är nästan som man blir förbannad” säger Roland när han går mot köket utan att ta av sig skorna. ”Förra året var jag hos skattmasen med ett ansenligt belopp. Varför tar du inte ett jobb? Vaktmästare på ett sjukhus, som jag.”

Lars Göran skrattar till, eller om det är en hostning, han reagerar i alla fall och visar med en grimas att han är sårad. Roland hade ett brev från Ulf Lundell i minnet, ett svar på tiggarbrevet Lars Göran skickat tillika några märkliga dikter för många år sedan.

”Han gillade inte dina dikter heller. Tror du han läste Gåspennan-88?”

”Lägg av för helvete.”

”Nähe jaha och sålunda. Nu skriver du och ber om pengar.”

”Bara för att du är så jävla lyckad. Har du en slant eller har du kommit för att dra upp gamla misslyckanden.”

”Jag kan berätta om mina tillkortakommanden, det är inte det.” Roland tar upp bunten med sedlar han rullat ihop med en gummisnodd runt. Det är en del av hans kontanta lager, det man skall ha hemma nuförtiden. ”Det blir skilsmässa. Jag blir sittandes ensam precis som du.”

Han slänger sedelbunten på köksbordet. Det är nära femtonhundra kronor. ”Jag tror inte vi ska ta upp något kamratumgänge igen. Till det är allting för trångt. Jag menar, vem orkar med folk nuförtiden. Vi är trötta, ensamma, orkar bara glo på teve.”

”Tack för pengarna.”

”Försök röja upp lite. Ser för djävligt ut.

Lars Göran följer Roland med blicken. Om han öppnar toalettdörren är han redo att skrika något om att toan är avstängd. Han får inte se henne där i badkaret. Lars Göran tittar ner på sina stora svettiga händer när Roland öppnar ytterdörren och går. Två tummar mot tunn hud, strax under struphuvudet. Allting hade gått så lätt.

The post Littestraden: Novell av Ronny Söderlind                                               first appeared on Opulens.

NOVELLER. ”Vad som är vad är förtrollande oklart för läsaren som får följa med i tvära kast och roliga tankevurpor.” Det skriver Henrik Schedin som läst Gunnhild Øyehaugs novellsamling ”Onda blommor”.

Onda blommor av Gunnhild Øyehaug
Översättning: Marie Lundquist,
Nirstedt/Litteratur

Det är underfundigt skrivet och underhållande att läsa den norska författaren Gunnhild Øyehaugs noveller i samlingen Onda Blommor, i fin översättning av Marie Lundquist.

Novellerna är lättlästa men också diffusa och svåra att tränga in i. De har en inneboende dubbelhet som gör dem en smula opålitliga.

I en novell sitter en kvinna på toalettstolen och märker att en bit av hennes hjärna följt med menstruationen. Hon inser kort därefter att hon förlorat all kunskap som hon tidigare hade om fåglar. Det vore kanske inget jättestort problem för de flesta, men kvinnan ska snart disputera inom ornitologi.

Öppningen av nya ”Mationalnuseet” (sic!) går snett och blir en drömsk scen bland konstverken.

När jag recenserade Øyehaugs noveller i Knutar skrev jag att novellsamlingar ”är splittrade i sin natur”, det stämmer i vissa fall, men inte i Øyehaugs senaste novellsamling. Här går novellerna i dialog med varandra.

Tydligast är detta i novellerna med namnet Tråden, som också blir Tråden 2 – 4. Där i den andra delen eller novellen framförs det en protest mot den första delen av ett Vi.

Den första novellen handlar om en äldre dam som ligger i en sjukhussal, och sedan kommer en protest i texten kring att hon framställs så klyschigt som en ensam, sjuklig tant. Sedan kommer ett lejon in i bilden och sedan en Medeltidsdrottning som delar namn med damens dotter. Andra protester kring tidigare noveller dyker också upp mellan pärmarna.

Novellerna handlar ofta om förvandlingar, att befinna sig mitt emellan två stadier och sökandet efter gemenskap, novellerna pendlar mellan stort och smått. Ibland även till det omöjliga, som i Klipporna, som död där en död person försöker boka en flygbiljett för att se Dovers klippor.

Titelnovellen Onda blommor är en öppen blinkning till poeten Charles Baudelaires Det ondas blommor. Novellen är en intern och extern intertextuell resa mellan en busschaufför som stör sig på en passagerare, till en jobbig person på gymmet och slutligen till besvärande skor. Författaren tycks ta läsaren i handen och leda henne genom en labyrint av känslor och berättelser.

De infallsrika novellerna är idéburen litteratur som påminner om Jorge Luis Borges som ofta blandade essäformen med skönlitteratur. Eller varför inte K. Svenssons berättelser inlästa som Harmony Studies, där han bland annat skriver om historiska personer på ett sådant sätt att det är oklart om de funnits eller inte.

Det är ett originellt författarskap Øyehaug bedriver och jag är glad över att det nu uppmärksammas mer i Sverige. Øyehaug blandar in litteraturhistoriska referenser till Virginia Woolf och ovannämnda Charles Baudelaire, men hon åtskiljer inte på fantasi och verklighet – inte ens inne i fiktionen.

Vad som är vad är förtrollande oklart för läsaren som får följa med i tvära kast och roliga tankevurpor. Klart är dock att det är intressant att befinna sig med novellernas karaktärer i förvandlingar och som läsare utforska novellkonstens möjligheter.

The post Gunnhild Øyehaugs noveller förbryllar och förtrollar first appeared on Opulens.

NOVELL. I denna veckas utgåva av Littestraden presenterar vi en aktuell och dystopisk novell av Ingvar Hellsing Lundqvist.

Ingvar Hellsing Lundqvist är numera pensionerad gymnasielärare. Han har tidigare publicerats i olika sammanhang, bland annat i Opulens. Flera av Hellsing Lundqvists noveller är översatta till engelska och tyska i utländska antologier och magasin.

Novellen Ordbutiken eller New Word Symphony, som vi nu har nöjet att få presentera, för tankarna till Orwells 1984 eller kanske till och med till vår samtid. Den är hämtad från Kaleidoskop, en bok som kom ut i februari i år på Lava förlag. Några av berättelserna som ingår i ”Kaleidoskop” har för övrigt prisbelönats internationellt.

CAROLINA THELIN

Ordbutiken eller New Word Symphony

En lång disk i glänsande mahogny. Biträden som springer fram och tillbaka. De har små skärmar i pannan över ögonen. Ljuset är outhärdligt starkt. Väggen bakom de springande biträdena är full av fack. Tusentals och tusentals för att rymma alla de ord man saluför. De går att handla i dussin och gross. Vid köp av ett ord medföljer en utförlig och flersidig bruksanvisning som i detalj tar upp alla tänkbara användningar av ordet i fråga. Det handlar om ordets historia – ja, det som kallas etymologi, det handlar om betydelse – eller i vissa fall betydelser, det handlar om värden då ord kan vara olika värdeladdade, ha avvikande innebörd geografiskt etc.

En sak den ovane betraktaren omedelbart lägger märke till är hyllornas eller snarare alla fackens synbara totala oordning. De som är vana vid att facken börjar på bokstaven A och sedan går vidare blir nog förbryllade när första hyllan till exempel kan börja på K som i ”krig”. Det är alltså så att ordningen bestäms av det som är mest typiskt eller omtalat i det rådande tillståndet i världen.

På så sätt kan man under vissa omständigheter då någon särskild film är oerhört omtalad, hitta utförliga beskrivningar av de stjärnor som deltar i filmen. Och här är ju ordet ”berömmelse” nyckelordet i fack B. I detta fall kan indelningen i den tillhandahållna broschyren vara ”berömd”, ”mer berömd” och ”mest berömd”. Men även en lista över olika grader av strävan efter berömmelse kan återfinnas. Givetvis är listor av detta slag mycket kortlivade men kan ändå tjäna som exempel på hur allt är ordnat i ordbutiken.

Jag kom till butiken för att jag hade en del ord jag ville fråga om eller kanske inhandla. Jag gick fram till disken för att köpa ordet ”krig”. Jag såg att det befann sig på första hyllan. Ett ovanligt servilt och entusiastiskt biträde presenterade mig för de olika alternativen av ordet och de mest aktuella broschyrerna. Jag valde en av de senaste: Krig och dess sanna väsen. Det skulle förstås röra sig om en ovanligt utförlig utläggning om ordet ”krig”.

Sent samma kväll läste jag igenom broschyren. Slog också i en mängd olika uppslagsböcker på ordet ”krig”.

Det var då jag hittade artikeln om att krig inte är krig utan fred. I artikeln kunde man till exempel läsa om hur nationer befriat andra nationer från dem själva. Jag kunde också i artikeln läsa att detta var den högsta formen av ordet ”fred”. Och jag kunde läsa på nedersta raden att ordet ”krig” egentligen var en synonym till ordet ”fred”. Det stod också att ”krig” i själva verket var en ålderdomlig form, på väg ut ur språket och ersatts av den mer moderna formen ”fred”.

Då detta föreföll mig obegripligt var jag tvungen att återvända till ordbutiken.

– Jag vill lämna tillbaka broschyren om ordet krig.

– Vill min herre vara vänlig att förklara närmare.

– Ja, jag reagerade på att ordet jag köpte kunde betyda så olika saker.

– Vad menar ni?

– Jag menar att det i broschyren om krig kunde stå att det betyder ”fred”.

– Vi som arbetar här i ordbutiken tar alla klagomål på största allvar. Så, om ni vill vara vänlig att dröja så kommer vi att gå igenom alla ordböcker vi har och rådfråga alla experter vi känner – så kommer vi så snart som möjligt med besked.

Jag hade väntat i dagar då ett brev dök upp på e-posten. Jag välkomnades till ordbutiken med orden: ”Då ert problem är av ovanlig och synes det oss av trängande karaktär, välkomnas ni till butiken och en av våra representanter ser fram emot ett personligt samtal med er.”

En herre dök upp bakom den långa disken.

– Vi har hört om ert problem och vill gärna hjälpa till. Det är därför vi finns här. Som jag förstår det har ni köpt ordet ”krig” och fått ordet ”fred”?

Jag svarade att så var fallet och att jag var mycket missnöjd och frågande.

– Vill ni vara vänlig att vänta.

Jag satt på en bänk när jag överraskades av väpnade vakter som bröt upp mina händer mot ryggen och föste in mig i en trång cell.

En grov och grötig röst sluddrade i dunklet framför mig.

– Ni har hamnat helt rätt. Vi har haft problem med er sort tidigare.

De tryckte ner mitt huvud i ett vattenkar gång på gång.

– Ni ser skriften som lyser i botten på karet. Vi vill att ni upprepar den var gång!

De bländande bokstäverna som lyste i ögonen var gång jag var under vattenytan växlade mellan orden ”krig” och ”fred”.

Så ändrades det. Endast ordet ”krig” lyste i botten på karet. Och nu än starkare.

Och var gång jag kippade efter andan skreks det i mina öron.

– Vad såg du?

Jag svarade sanningsenligt att jag såg ordet ”krig” lysa i botten på karet. Men de tryckte genast ned mitt bultande huvud under vattnet och skrek ”fred!”

De släpade sedan in mig i ett rum med en jättelik vit duk. På den projicerades rader med ordet ”krig” i stora bokstäver. Och samma fråga gång på gång. Då jag tydligt såg bokstäverna på den stora duken svarade jag åter ”krig”.

En av väktarna höjde precis sin gevärskolv mot mig då en tungt dekorerad man trädde in i rummet.

– Jag har hört att ni är en av de allra motsträvigaste. Låt mig visa er hur vi vaskar fram sanningen. Och låt mig påstå att ordet vaska här är otvetydigt!

Den dekorerade gjorde tecken till vakterna att stanna där de var. Så förde han mig strax till en stor hall där en väldig tvättmaskin frustade och ångade.

Den dekorerade vände sig till mig.

– Ser du! Här tvättas alla ord. För att få den rätta betydelsen. För att ingen ska behöva tveka. Här tvättas alla missuppfattningar bort som skulle kunna skada vårt samhälle. T.ex. har på senare tid ordet ”anfall” förekommit ofta. Vilket tack vare vår maskin har kunnat korrigeras till det korrekta, ”försvar”. Detsamma gäller orden ”frihet–slaveri”. Bara ett par exempel.

Jag fick strax en idé. Jag bad den dekorerade att köra ordet ”kärlek” i maskinen.

Han gav sitt samtycke och när den mullrande maskinen ångat färdigt kom svaret: ”hat”. Den dekorerade såg något förbluffad ut och förklarade att vi ställt frågan på ett felaktigt sätt. Så fortfor han:

– ”Hat” är bara ett ord. För att erövra en människa, eller för all del ett folk, behöver du tala om hur kärleken är en befriare. Och hatet kommer att vändas i kärlek till befriaren. Alltså, vår tvättmaskin fungerar nog trots allt alldeles korrekt. Trots att jag – det skall medges – tvivlade för en sekund.

Samtidigt förde han mig ut i den stora hallen och överlämnade mig till väktarna.

– Den här mannen är farlig för oss alla. Ta honom till häktet.

Jag trängs med ett dussintal fångar i den trånga cellen. Men golvet är rent och ett violett ljus lyser över allt. Som det ultravioletta ljus man använde i grisstior för att rädda kultingar från bakterier.

En av fångarna tränger sig fram.

– Jag såg att du var ny här och vill gärna veta hur du hamnat här.

Jag stirrade in i ett tärt och magert ansikte. De vitbleka och insjunkna kinderna berättade nog att han vistats här länge. Jag måste fråga honom varför han satt här.

– Varför är du här själv?

– Jag fängslades då jag använde ordet ”många”.

– Köpte du ordet i butiken?

– Nej, inte alls.

– Men, hur då?

– Jo, det var när vi använde ordet ”fred” i våra artiklar om de stora demonstrationerna. Jag skrev i tidningen jag arbetade för att ett stort antal fredsdemonstranter var ute på gatorna. Jag använde ordet ”många” och arresterades för att inte använt ordet ”få”.

En helt ung man med brinnande blick som hört vårt samtal rusar fram.

– Det är bara fan inte klokt!

Den unge mannen skrattar halvt hysteriskt.

– Och jag använde ju ordet ”få”. Det är ju vansinne! I bruksanvisningen från ordbutiken – ja, jag köpte ordet för att vara helt säker –  i bruksanvisningen står det ju klart och tydligt att innebörden av ordet ”få” är ett mindre antal av något. Så när en snubbe från en tidning dök upp och frågade mig om hur folkmassan hyllade ledaren när han höll sitt tal på det stora torget. Ja, jag sade att det inte var så många där, att det var ganska ”få”. Ledaren har öron och ögon överallt och jag häktades omedelbart. De sade till mig att jag missuppfattat allting och inget begrep. ”Många” och ”få” är ju samma ord. Och jag skulle sättas på omskolning.

Det började nu gå upp för mig hur många som råkat illa ut för att de handlat i ordbutiken eller kanske för att de inte handlat i ordbutiken och inte fått ordens alla valörer och betydelser klargjorda för sig.

***

Några dagar senare kallades jag till förhör. Eller snarare till en i all hast arrangerad rättegång som förstås mest var avsedd som ett skådespel. Och som svarande med en advokat vars händer var mer eller mindre hårt bundna ovanifrån förstod jag självfallet att mina utsikter inte var de bästa. Jag var för övrigt övertygad om att min försvarare inte skulle lägga ett enda ord i min vågskål under hela rättegången. Detta särskilt som han höll på att tippa av stolen och rev en stor bunt papper i golvet när han sjönk ner vid min sida.

Salen var full. Mest människor från den breda väktarkåren och en uppsjö representanter från det högre skiktet. Där kunde man se de dekorerade och deras fruar i klänningar och utstyrslar som mer hörde hemma på en gala än i en rättssal.

En myndig röst höjdes över sorlet.

– Detta är mål nr 34 och berör paragraferna om grovt opatriotiskt beteende. Dessa paragrafer återfinns i de grundläggande statuterna i vår nya konstitution. Åklagaren kallar herr Wortner.

En äldre, böjd man med en portfölj stiger fram.

– Kan ni intyga att svaranden här var missnöjd med sitt köp i er butik och menade att ordet ”krig” inte kunde vara detsamma som ”fred”? Detta som förstås är ett oerhört påstående i beaktan av att vår högst kompetenta och aktade akademi så sent som för två veckor sedan gav ut vår nya auktoriserade ordbok.

– Alldeles riktigt! Den nya ordboken är ett utslag av det gudomliga. I sanning ett mästerverk. Vi har sålt en alldeles oerhörd mängd och folk bildar köer utanför vår butik. Jag måste också ta tillfället i akt att meddela att vår butik i förra veckan fick en fin statlig utmärkelse. En plakett i guld som vi hängt strax innanför dörren och det …

– Får jag be er att svara på frågan! Vad hände sedan ni sålt ordet ”krig” med broschyr till den svarande?

– Han kom tillbaka bara efter några dagar och klagade.

– Vad gällde klagomålen?

Den böjde mannen med den stora portföljen såg något besvärad ut när han vände sig mot åklagaren.

– Han pratade bland annat om länder där kriget kommit för att befria med fred. Men att …

Åklagaren spände ögonen i butiksägaren.

– Och!

– Svaranden menar att krig aldrig kan vara fred. Lika litet som kärlek kan vara hat. Jag tror jag har min väska full av liknande ord den tilltalade skulle ifrågasätta. Men vad jag förstår – jo, jag har den största respekt för svaranden – men han har av allt att döma missat den senaste uppdateringen av vår ordbok. Det är min mening, herr åklagare.

– Och ni själv. Anser ni att det finns minsta fog för den svarandes klagomål?

– Måste jag svara på denna fråga?

Den böjde mannen såg högst olycklig ut när han fingrade på låset till sin stora portfölj. Åklagarens genomborrande blick fick honom att ge upp.

– Det fanns en tid … Jag måste medge – men det var ju innan de nya tiderna så att säga. Och, ja – då kunde jag kanske …

– Tack! Jag tror vi alla förstår.

Åklagaren snodde runt och vände sig ut mot salen.

– Vill svaranden stiga fram.

Jag reste mig långsamt och tog ett något osäkert steg framåt. Osäkert och tvekande eftersom jag inte på minsta vis kände igen den böjde mannen med portföljen.

Åklagaren vände sig åter mot butiksägaren som nu allt mer besvärat fingrade på sin portfölj med alla orden.

– Är detta den man ni sålde era ord till? Ni är helt säker?

– Det var så många inne i butiken, var sån rusning. Ansiktet är bekant. Men, jo … Jag vill tro …

– Tack. Inga fler frågor. Ni kan sätta er.

Åklagaren som var en mager gestalt med urgröpta kinder och jättelika glasögon han till synes halvt maniskt putsade hela tiden. Han spände nu ögonen i mig.

– Medger ni att ni inte läst den senaste ordboken?

– Ja, men den kom ut strax efter jag gjort mitt köp. Jag hade rimligen ingen möjlighet att …

– Ni behöver endast svara på mina frågor! Jag frågar alltså igen – ni hade försummat uppdateringen av ordboken! Jag vill att ni svarar ja eller nej. Hade ni försummat att fråga efter uppdateringar?

– Ja, men hur …

– Ni inser också då förstås att ”krig” måste betyda ”fred” och att till exempel ”kärlek” kan betyda ”hat”.

– Ja, men jag måste ändå …

– Inga fler frågor.

Åklagaren svepte med blicken över de församlade. Han mötte de gillande blickarna från de dekorerade och leendena från de galaklädda kvinnorna som glittrade som från teaterloger.

– Jag finner det uppenbart att svaranden har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet samt åsidosatt sin självklara plikt mot fosterlandet. Det åligger ju självklart som bekant varje medborgare att efter bästa förmåga bidraga och stödja till exempel de enastående insatser vår hjältemodiga armé gjort eller kommer att göra för att bringa fred till alla bröder utanför våra gränser. Jag vill här be er alla att skänka vår ärorika historia en tanke. Svaranden kallar alla fredsälskande insatser för krig. Och här igenom avslöjar han sin okunnighet och grova försumlighet. Detta är en folkets fiende och en farlig man. Jag ber rätten att ta detta i djupaste beaktan så att rättvisa kan skipas.

Salen genljöd av åskande applåder.

Jag visste mycket väl vad som väntade om jag vägrade samtycka till den nya ordboken. Och skulle jag inte erkänna nu skulle straffet bli betydligt strängare. Ett erkännande skulle dessutom under alla omständigheter tvingas fram med väl omvittnade och brutala metoder.

En längre paus och jag överlade med min advokat. En rödmosig man med kinder som svällde ikapp med hans mage. Varje gång jag vände mig till honom med en fråga – eller viskade i hans öra – varje gång kom bara ett ”Ja, ja” över hans läppar. Jag kände mig ändå en smula upprymd över att ha en advokat. Man blev endast tilldelad en sådan i särskilt ömmande eller viktiga mål.

– Har den tilltalade något att anföra?

– Jag vill bara säga att jag var förvirrad den dag jag gick till ordbutiken för att klaga. Jag inser nu att det var i ett tillstånd av total förvirring som jag tvivlade på att ”krig-fred”, ”kärlek-hat”, ”frihet-slaveri” … Ja, jag insåg inte att innebörden var densamma eller den motsatta – om man så uttrycker saken.

Åklagaren drog fram en näsduk och klämde den runt den spetsiga näsan. De frosslande ljud som därvid uppstod fick för ett ögonblick de galaklädda kvinnorna att böja sina nackar bakåt.

– Som åklagare kan jag förstås inte vara nöjd med att svaranden påstår sig mena att krig är fred. Att medge detta är inte detsamma som att på ett trovärdigt sätt mena att det verkligen förhåller sig på det sättet. Och detta är ju en obestridlig paragraf i vår nya konstitution. Jag yrkar därför på ett strängt straff.

Domaren vände sig nu till min advokat innan rättegången skulle avslutas.

– Har försvaret något att tillägga innan rätten drar sig tillbaka för slutliga överläggningar?

Min advokat snubblade tungt upp på fötter och letade länge efter domarens blick.

– Ja, ja …

– Vad menar ni? Eller godkänner ni att rätten drar sig tillbaka för slutplädering?

Advokaten lyckades för ett ögonblick fånga min blick och jag nickade. Sedan lutade han sig tungt framåt mot domaren.

– Ja, ja … Ja, ja …

De väpnade vakterna grep mig och förde mig ut ur domstolen. Jag hade fått löfte om att besöka min lägenhet en sista gång innan jag fördes vidare till fängelset.

Jag insåg nu varför min fru dragit sig undan på sistone. Mötte inte min blick och yttrade allt färre ord vid måltiderna. Senaste veckorna hade hon suttit vid fönstret och stirrat tyst ut över den lilla parken utanför.

Vakterna lättade på greppet och lät mig plocka upp ett papper som låg på det lilla bordet i hallen.”Då jag på senare tid kommit att älska dig mer och mer vill jag att våra vägar skiljs. Du kommer att bli kontaktad av min advokat. Ellen”.  Jag vek sorgfälligt ihop papperet tre gånger innan jag stoppade det i fickan. Vakterna krokade upp mina armar på ryggen och föste mig ner för trapporna.

Det var nya tider nu.

The post Littestraden: Novell av Ingvar Hellsing Lundqvist first appeared on Opulens.

PROSA. Inför helgen publicerar vi en novell av Martin Söderlind. Den bär titeln ”Hudfläcken”.

Martin Söderlind har tidigare forskat i antikens kultur och samhällsliv men under de senaste åren skriver han också skönlitterärt. Han är tidigare publicerad här i Opulens, senast med novellen Ett mynt åt Charon.

Nu har vi återigen nöjet att publicera en novell av Söderlind – Hudfläcken. Berättelsen är inte självbiografisk men utgår från Söderlinds relation till sin far. Precis som pappan till novellens Jonas var han präst och dog av en hjärntumör. Båda var ovanligt snälla människor, långt ifrån Ingmar Bergmans pappa eller biskop. Kanske får tonårsrevolten mot föräldragenerationen en existentiell prägel av att ha en präst som far? Gudsbilden och fadersbilden är sammanlänkade vid varandra. Svårt ansatt av skuld plågas huvudkaraktären av sina minnen. Men riktigt så elak som Jonas var mot sin pappa var Söderlind aldrig mot sin, menar Söderlind. Ändå kan han inte upphöra att häpna över saker som han ibland sa till sin far som ung. Att skriva novellen har varit ett sätt för honom att bearbeta sina skuldkänslor.

CAROLINA THELIN

HUDFLÄCKEN

Omgiven av badande barnfamiljer och ungdomar finns jag, en kobbe i ett hav av människor. En äldre man kommer gående i vattenbrynet. Något med honom drar till sig min uppmärksamhet. På något sätt verkar han rotlös, utan en egen plats på stranden. Försiktigt trevar han sig fram steg för steg. 

Han är som en spegelbild av min egen ensamhet. Kanske är det en framtida version av mig själv jag ser. Snart har han försvunnit bakom en sanddyn. Spåren är redan utsuddade, som om bara en skugga hade glidit förbi. 

Jag blundar, vänder ansiktet mot det bländande havet och låtsas att någon ställer sig i vägen för solen. De orange mönstren som glider förbi under ögonlocken får en ton av mörkare rött. Ett ögonblick tänker jag att det är den gamle mannen som lagt märke till mina blickar. Men utan att kunna se ordentligt i motljuset vet jag att det är pappa. Med händerna kupade runt ögonen försöker jag utröna hans ansiktsuttryck.

”Jag var en skitstövel”, skyndar jag att tänka. Ord som jag haft på tungan ända sedan allt var för sent. Gestalten säger ingenting, men jag känner att han kan läsa mina tankar. ”Varför var jag så djävlig när jag visste att du hade kort tid kvar?” Ett ord, om än så litet, hade kunnat få minnenas sår att läka. Men gestalten tiger.

En man i min egen ålder smörjer in ryggen på en kvinna med sololja. En flicka kommer springande och stänker vatten på dem. Saknaden efter mina egna barn är ett bottenlöst hål. Bara två dagar efter pappas begravning reste min fru och hennes nya sin väg med Agnes och John. Trots att det var min tur att ha dem. Som avsked gav Veronika mig en medlidsam puss på kinden. Vi måste tänka på barnens bästa, förklarade hon, låta dem komma bort från sorgen. Jag hade kunnat svara att sorgen förr eller senare tar ut sin rätt, men jag sa ingenting.

I ett slag är pappa borta. Jag sätter mig upp och spanar ut över myllret längs stranden. Kvar finns skulden och ensamheten. Jag intalar mig att jag ska ta vara på mina semesterdagar och njuta av det fina sommarvädret. Men i själva verket bävar jag inför alla timmar av tomhet som återstår innan det är dags att gå tillbaka till jobbet på äldreboendet.

En tid efter att läkarna gett pappa några månader kvar att leva föreslog jag att vi skulle ta en biltur, bara han och jag. Det ville han gärna. Eftersom han hade fått svårt med talet färdades vi under tystnad. Mina tankar kunde ostörda bre ut sig i mitt medvetande. Nyss fyllda trettio hade jag inte kommit över min fadersrevolt. Som prästson hade jag riktat upproret mot den gudsbild han hade förmedlat. Ända sedan de tidiga tonåren hade jag förebrått honom att han skänkt mig en barnatro som förr eller senare var dömd att sluta i besvikelse. Flitigt fortsatte jag odla sarkasmen kring hans religiösa övertygelse. Inte ens sjukdomen fick mig på andra tankar. Att revoltera mot en dödssjuk var som att sparka in en öppen dörr. Men sorgen över att snart förlora honom väckte en vrede som jag inte visste var jag skulle göra av. Gud fanns ju inte, så honom kunde jag inte skylla på. Till slut valde jag att rikta vreden mot pappa. Som om det var hans fel att han blivit sjuk. Jag kunde rätt gärna inte klandra honom för det. För att få utlopp för min förtvivlan höll jag i stället liv i den gamla revolten.

När jag nu satt där i bilen med pappa bredvid mig i framsätet tänkte jag på hur han hade funnit sig i sitt öde. Det fanns till och med något tillfreds över honom, en förtröstan om att något sällsamt väntade efter döden. Kanske återseendet av mamma som gått bort några år tidigare. 

Vi körde till en vackert belägen lantkyrkogård någon mil utanför staden där mina farföräldrar låg begravda. Under hela min uppväxt hade vi varje Alla helgons dag begett oss dit för att lägga blommor på familjegraven.

Vi slog oss ner på en bänk och skådade ut över slätten som bredde ut sig åt alla håll likt ett hav. Rågen rörde sig silkesmjukt i den ljumma brisen och almarnas lövkronor susade över den tomma parkeringen. Det var bara han och jag. ”Passa på och njut av utsikten. Snart ligger du under jord och kan inte ta del av det vackra”, sa jag. 

Hans blick landade i fjärran där stadens siluett dominerades av domkyrkans båda torn. Spänt avvaktade jag vad han skulle säga, eller försöka säga. Jag visste att han begripit vad jag hade sagt. Utan ett ljud reste han sig och började gå mot parkeringen, angelägen om att åka tillbaka till sjukhemmet så fort som möjligt. Kanske ville han hindra mig från att säga fler saker jag senare skulle ångra. Hur som helst verkade han fast besluten att inte ägna sin utmätta tid åt gamla dispyter.

Insikten om att han tänkte strunta i mina elakheter kom som en överraskning. Han hade alltid tålmodigt lyssnat på vad jag hade att komma med. Men nu var det tydligen inte självklart att jag skulle vara en del av resten av hans liv. Om jag kom dragande med mina sarkasmer fick det vara. Ändå gav jag mig inte. Jag lockade med att vi skulle gå in i kyrkan. Han hade alltid tyckt om kyrkor och kunde inte tacka nej till att få en sista glimt av Herrens boning.

En sval tystnad rådde innanför de tjocka murarna. Almarnas susande hördes inte ditin. Jag stannade framför altartavlan som skildrade Kristi nedtagande från korset. ”Varför gav Gud dig hjärntumör? Har du kanske slarvat med aftonbönen?”

Pappa behövde inte höra mer. Han vände sig om och linkade mot utgången. Det var sista gången vi talades vid. Natten han dog ringde de från hospiset och sa att det inte var lång tid kvar. När jag kom fram var han redan död. Jag fann en viss tröst i att båda mina syskon hade varit på plats trots att, eller kanske just därför, de kommit långväga ifrån.

Efter ett hastigt dopp i havet bestämmer jag mig för att gå och köpa en glass, närmare bestämt en särskild sort som är Agnes och Johns favorit. När jag ställer mig i kön upptäcker jag mannen från stranden stå framför mig. Vi är ungefär lika långa. Hans armar är spinkiga och försedda med gäddhäng. Min blick landar på hans krumma rygg. Mitt emellan skulderbladen sitter en hudfläck, kanske en halv centimeter i diameter. Den är alldeles svart i mitten och mörkt röd i kanterna.

Visserligen är jag bara utbildad till undersköterska, men så mycket har jag lärt mig att sådana där hudfläckar bör man ta på största allvar. Han borde ta ett cellprov för att kunna utesluta hudcancer. Det hade varit en enkel sak att säga honom det. Men det ena ögonblicket avlöser det andra utan att jag gör slag i saken. Jag har inget ansvar för honom. Han är inte min patient och dessutom är jag på semester.  Det blir hans tur. Han köper en mjukglass med päronsmak och i nästa stund är han försvunnen igen. Med en isglass i regnbågens färger går jag tillbaka till min filt, medan jag alltmer ångrar min tvekan. 

I hopp om att få syn på honom igen ser jag mig omkring, men han är som uppslukad av jorden. Kanske är han ensam inte bara på stranden utan även i sitt övriga liv. Kanske har han ingen som kan tala om för honom vad han går omkring med på ryggen. Borde det inte vara min medmänskliga plikt att säga något?

Sittande på filten med knäna uppdragna äter jag min glass som smälter snabbt i solen. Redan från första stund efter pappas bortgång infann sig ruelsen över mina elakheter. Tanken på att be honom om förlåtelse hade föresvävat mig, men jag hade skjutit det framför mig, trots att tiden var knapp. Nu när allt var för sent greps jag av en känsla av overklighet. Inte så att jag var overklig utan snarare att andra människor inte var på riktigt. Veronika och barnen var de enda som angick mig och nu var de borta när jag som bäst behövde dem. Ingenting skingrar tankarna så som umgänget med barnen. När jag ser andras barn leka i vattnet gör det ont i kroppen av saknad. Rädslan för ensamheten får mig att ändå ligga här på stranden, där det är fullt av folk som angår mig lika lite som jag angår dem.

Ett par getingar börjar bli närgångna. Innan jag har ätit färdigt kör jag ner glasspinnen i sanden. När det är dags att åka hem skakar jag ur sandalerna och sätter mig till rätta bakom ratten. På väg ut från parkeringen får jag syn på den gamle mannen, i färd med att kliva på bussen.

Jag stannar och inväntar att bussen ska köra. Sedan följer jag efter den in mot stan, fast besluten att inte förlora mannen ur sikte igen. Vid varje hållplats ser jag noga efter ifall han kliver av. Vi kommer till ett område med hyreslängor i tre våningar i en av stadens utkanter. Där stiger mannen ur. Jag har tur. En gästparkering finns alldeles i närheten. Jag ställer bilen och följer efter mannen till fots. Så fort han slinker in i en av portarna kollar jag upp adressen. Någon spelar hårdrock på stereon med öppet fönster. Idel unga människor bor i trappuppgången, så när som på en Evert Lindkvist, sjuttiotvå år. På skylten innanför porten ser jag att hans lägenhet ligger på översta våningen.

Så infinner sig tvekan. Ingen Gud i himlen kommer att bry sig ifall jag struntar i den gamle mannen och kör raka vägen hem. Ingen, utom jag själv. Om jag bestämmer mig för att ringa på, vad är det värsta som kan hända? Evert Lindkvist kanske skäller ut mig och ber mig dra dit pepparn växer. Men jag skulle i så fall gå därifrån med gott samvete, förvissad om att jag har gjort vad jag kunnat. 

Efter en stunds funderingar börjar jag gå upp för trapporna och står snart framför dörren till Evert Lindkvists lägenhet. På brevlådan står hans efternamn och en lapp med Ingen reklam. Jag ringer på. I väntan på att han ska öppna tar jag ett steg tillbaka och sväljer saliv som samlats i gommen. En god stund väntar jag utan att någon öppnar. Jag har med egna ögon sett honom gå in genom porten. Han måste vara hemma. Kanske har han spolat på toaletten under min ringsignal. Jag ringer på en gång till. När fortfarande ingen visar sig lägger jag märke till att dörren inte är riktigt stängd. Varsamt öppnar jag den på glänt och ropar ett försiktigt hallå. Innan jag vet ordet av har jag klivit över tröskeln.

Det luktar småkakor, ombonat, på gränsen till instängt. Men var håller Evert Lindkvist hus? Vid åsynen av en nästan tom tvättkorg gissar jag att han gått ner till tvättstugan medan jag kollade adressen. Jag vet inte varför jag är så nyfiken att jag passar på att se mig omkring.

Lägenheten har fyra rum. Allt verkar välstädat och ordnat. Växter som trivs i vardagsrummets fönster. Inget damm på bladen. På soffbordets glasskiva ligger några National Geographic bredvid en hopvikt dagstidning. Intill teven en byrå, täckt av fotografier. Det går att känna igen mannen på några av dem ända ner till spädbarnsåldern. Den korta munnen med den kraftiga amorbågen är den samma genom åldrarna. Iförd frack poserar han tillsammans med en kvinna i brudklänning. Kind mot kind tittar de med samma tindrande blick in i kameran. Två unga pojkar på samma foto uppträder senare tillsammans med varsin flicka. Sedan följer bilder på småbarn som nog är barnbarn. Han verkar inte vara så ensam som jag har befarat. Samtidigt utgör släktingar ingen garanti mot ensamhet. Ta bara mig själv som exempel.

Tunga steg i trappan får mig att skynda ut. I sista ögonblicket kliver jag tillbaka över tröskeln. ”Hej”, säger jag. Evert Lindkvist stannar upp med en tom balja i handen. Han ser frågande på mig. ”Jag heter Jonas Simberg”, säger jag och bestämmer mig för att inte sträcka fram handen eftersom baljan upptar båda hans händer.

”Jag ska inte ha något”, säger han och fortsätter mot dörröppningen. Jag skakar på huvudet. ”Nej, jag säljer inget.” ”Så säger ni alla.” ”På riktigt. Jag säljer ingenting. Jag har bara kommit för att göra er uppmärksam på något som rör er hälsa.”

Evert har satt ner baljan i farstun och står nu vänd mot mig. ”Har jag missat något eller känner vi varandra?” ”Nej, det gör vi inte, men jag råkade vid badstranden se något på er rygg som ni bör känna till.” Han ser oförstående på mig. ”Var det Simberg du hette? Är du möjligen släkt med Lennart Simberg?”

För ett ögonblick tycks frågan klinga förebrående, men jag förstår genast att det är inbillning.

”Han var min pappa.”

Evert Lindkvist ser på mig med nya ögon. ”På den tiden jag gick på Socialhögskolan var han studentpräst. En fin människa.”

Först vet jag inte vad jag ska säga. Så tar jag till det första som faller mig in och inser att jag menar vad jag säger. ”Ja, det var han.”

Everts misstänksamhet är som bortblåst. Han frågar om jag vill ha fika. Efter att ha försäkrat mig om att det inte är något besvär tackar jag ja. Medan han gör i ordning kaffet sitter jag på en av pinnstolarna vid köksbordet.

”Vi var förälskade i samma kvinna och var något av rivaler”, säger han medan han tar fram en melittapåse. ”Jaså”, säger jag förbluffad. ”Hur var det att ha honom som far?” Jag bemödar mig om att svara sanningsenligt, men låtsas inte om den livslånga konflikten. ”Han var snäll. Gjorde inte en fluga förnär.”

Evert häller vatten över kaffepulvret. Efter en stunds tystnad frågar jag: ”Var det min mamma som ni var rivaler om?” ”Nej, det var min fru, Maria, som dog för ett par år sedan. Din far var så förälskad att han skrev dikter till henne.”

Han dukar fram kaffekoppar och tar bullar ur kylen. Efter att jag har tackat nej till mjölk eller socker slår han sig ner på andra sidan köksbordet. ”En dikt var Maria särskilt förtjust i och sparade i sitt fotoalbum. Vill du se?”

Medan Evert reser sig och försvinner ut i vardagsrummet är det som om pappa blivit en främling. Snart kommer Evert tillbaka med ett silverfärgat album och lägger det uppslaget på bordet framför mig. En lapp med en handskriven text sitter fastklistrad på kartongen. Jag känner igen pappas vårdade handstil och läser dikten med en klump i halsen. Den är rörande i sin enkelhet. Inget märkvärdigt, men heller inget sötsliskigt eller klichéartat. ”Om du vänder bladet ser du ett porträtt av Maria i unga år då det begav sig.”

På nästa uppslag sitter ett svartvitt foto av en ung kvinna med ljusa lockar delade i en mittbena ovan den släta pannan. Jag känner igen henne från bröllopsfotot. Hennes leende är svårt att värja sig mot. Bredvid finns ett gruppfoto med ungdomar. Maria, Evert och pappa och några andra står med armarna runt varandras axlar. En av dem är min mamma. Inte ett spår av missämja skymtar bakom rivalernas leenden.

Jag får reda på att de fortsatte vara goda vänner. Som nybliven studentpräst vigde pappa Evert och Maria. Tillsammans med mamma gjorde de alla fyra en resa genom Europa och besökte flera städer. Så avbryter han sig med att fråga: ”Vad var det du ville säga om min hälsa?”

Jag berättar om märket han bär på ryggen. På mitt förslag tar han av sig skjortan så att jag kan ta en bild och sedan skicka den till honom. ”Det där ser inte vidare bra ut”, säger han och skakar bekymrat på huvudet. När jag väl är i farten tar jag även ett foto på pappas dikt.

På kvällen läser jag dikten om och om igen. Till och med när jag säger godnatt till Agnes och John på mobilen tänker jag på den. Den är det sista jag tittar på när jag släcker lampan.  

På natten drömmer jag om pappa. Vi är på en marknad med olika åkattraktioner och godisstånd. Jag är kanske tre eller fyra år. När jag ser efter honom för att fatta tag i hans hand är han spårlöst borta. Jag grips av en förtvivlan som är svår att sätta ord på. Hela min existens är satt i gungning. Storgråtande springer jag omkring och rycker främmande män i handen.

Till slut får jag fatt i honom. Det är han men på sätt och vis inte. Han är en mycket ung man. Jag känner igen honom från Maria Lindkvists fotoalbum där han står med armarna runt sina jämnåriga kamrater. Bredvid honom står Evert, Maria, mamma och de andra. Kanske har han just skrivit kärleksdikten. Det måste vara långt innan jag föds. I samma ögonblick förvandlas jag och blir jämnårig med honom. Han tilltalar mig med mitt förnamn och frågar om jag är okej. Jag nickar och undrar för mig själv hur han kan veta vad jag heter. När jag säger förlåt ser han oförstående på mig en stund innan han skrattar åt något som sägs av en av de andra.

I det ögonblicket, med hans sorglösa skratt klingande i öronen, vaknar jag. 

The post Littestraden: Novell av Martin Söderlind first appeared on Opulens.

PROSA. Ulf Cronquist, som medverkat ett flertal gånger i Opulens, återkommer nu med en novell som handlar om ett möte med författaren Rachel Cusk.

Ulf Cronquist är poet, författare och filosofie doktor i engelsk litteratur. Hans skönlitterära texter finns att läsa i tidskrifter som Glänta och Vår lösen. Cronquist har tidigare varit publicerad i Opulens, senast med novellen Teater i Halland.

Nu på fredagen den trettonde – dagen då man bör ta sig i akt – har vi nöjet att publicera ytterligare en novell av Cronquist. Den handlar om ett möte med Rachel Cusk. Det är meningen att den ska, så att säga, upprepa sig själv, för autofiktionens skull.

CAROLINA THELIN

Jag sitter med Rachel Cusk…

*

                    Jag brukar egentligen aldrig skriva om författare som jag har träffat men jag gör ett undantag för Rachel Cusk eftersom hon faktiskt hade ett gig på Varbergs Fästning, inbjuden av Region Halland till en författarafton. Som litteraturvetare lärde jag mig tidigt att texten är det som räknas, inte spekulationer om författarens intentioner eller ambitioner, men, som sagt, man kan göra undantag om det hela har med Varbergs fästning att göra. Och autofiktion är alltid autofiktion.

*

                           Jag sitter med Rachel Cusk och en penna på väg att landa på flygplatsen på Getterön. Hon ser ut som i verkligheten, vacker, lite svår; pratsam, lägger sig i min text. Hon utger sig alltså för att vara the real Rachel Cusk, författare av uppmärksammade volymer av autofiktiva romaner, inget i hennes stil eller beteende får mig att tvivla på detta. Hon påpekar att jag borde byta ut ett ”that” mot ett ”it” min text, men i översättningen till svenska blir det ordet ”det” hur man än vrider och vänder på backstoryn i förloppet. Hon överväger freudianska konnotationer i detta nu men tystnar halvvägs när vi flyger in sidvägs mot masterna och får en glimt av stenstränder som inte direkt andas poetiskt.

                        Vi går till Getteröns fiskeri, inte så mycket för att vi är hungriga, men vi vill uppleva lite exotism. The real Rachel (härefter rR) tar upp en burk med Nescafé och häller i några teskedar åt oss i kaffemuggarna för att den bruna (kaffelikande?) vätskan skall svartna; vi tänder ett par indiska cigarretter som konkurrerar med tunnor av rökta makrillar. Lite närmare havet ropar några ynglingar: ”Kolla en böckling! Harpunera den!” Det är sommarlov och inga vuxna visar sig förrän det är dags för middag, 11 a.m., då de i horder anländer för att äta torskpaté med lingonsås, kaffe ingår i priset; man kan undra vad de kallar måltiden de intar 5 p.m. – är det den andra middagen? rR frågar: ”The food I have to rush home to eat before it gets cold?”

                            rR beskriver mig, på flyget från Laxå International till Getterön, som en gentleman, dvs. en man som får en (den andra) att slappna av och känna sig som hemma oavsett oddsen (det kanske inte ens finns en mysig brasa att tända, till att börja med). rR beskriver mig som klädd i svart men bryr sig inte om om jag har tre eller fyra knappar i mitten på kavajen; rR kanske påpekar att jag borde ansa skägget under hakan lite mer vasst men det spelar ingen större roll eftersom rR kan nypa mig där. I några sekunder går rR ut i mittgången och dansar som Rainman, det lyckas inte helt perfekt eftersom rR är naturligt rytmisk och graciös trots klimatturbulensen.

                            Men vad ska vi nu göra i Varberg? frågar rR. Jag förklarar att det finns inget gig i Varberg, bara det vid den där Shakespearefästningen. rR skrattar och skriver ned i anteckningsboken att ”han” inte har så dålig humor, ändå lite som att fråga en taxichaffis i Tribeca om den närmaste vägen till Westchester om man ändå betalat alla vägavgifter in the N.Y. Triborough area. Fan denna svengelska tillägger rR, att jag inte kände till den kontrastiva grammatiken förut. Och det där om New York har jag bara kopierat från en text av Kathy Acker. Så vi åker in till Torgrillen utan att argumentera allt för mycket om lingvistiskt semantiska tillstånd, Varbergs öde piazza ligger framför oss och jag beställer två stycken halv special grillad med pucko. Detta har jag aldrig autofiktiviserat tidigare säger rR: extra stark senap och (en halv) västkustsallad.

                            Giget på Shakespearefästningen genomförs med och utan mat. rR väntade sig inte att medeltidslajvare skulle dominera publiken med falska toner och fyrtaktstempo som konstant, närmast medvetslöst, klappar fel på 2/4. rR skriver till mig: är det någon falsk rytm inbyggd i Shakespearefästningens klapperstenar? De icke-talande stenstränderna på Getterön lät mer verkliga. Varför har jag åkt till Schweiz och Sverige med mina texter om ingen kan höra vad jag säger, the real och the real rhythm, my autofiction? Varbergs polis, i diskreta kravallhjälmar, avbryter giget när pensionärer från hela Halland, i randiga pikéskjortor, försöker kärleksbomba scenen.

                            För att fly tar vi nattflyget till Laxå International, men vi flyger tillbaka till Getterön så snart det är möjligt, rR skriver att hon litar på mig men att min backstory kanske fortfarande är lite väl njutbar och fast, kan man trots allt lita på en gentleman? Nej, skriver jag men ”hans” aporia är ju inte från Varberg. Jag väntar på rRs svar som ett A4-blad som jag infogar i hennes skrivande autofiktiva organ. rR har förbättrat sin svenska kongenialt: vi kan väl gå och ta ett glas rosé nästa gång på Getterön när vi landar bland schweiziska autofiktioner. Jag inbjuder rR till ännu en sejour ”in the country of Halland.”  Tidskuberna flyter. Det hela hände nog igår i den flygande diskursen, i tidens platta cirkel. Vi fortsätter anteckna på vita blad.

                            Vi hade setts förr, bland annat på en exkursion till The Cronquist House (Red Deer, Alberta), men det fanns inte så mycket tid för autofiktion då. Under alla dessa år jag har känt rR har jag aldrig sett rR skriva ett ord på skandinaviska – trots att hon talar flytande svenska (med slarvig Edmonton-accent); men det spelar ingen större roll eftersom rR skriver precis som hon talar. rR pratar ibland om risken för svengelska, men verkar ha missförstått begreppet eftersom det normalt sett inte ingår i autofiktivt skrivande.

                            The Cronquist House är inte lika berömt som botanisten Arthur J. Cronquist påpekar rR, och huset är inte gotiskt på något sätt även om det funnits mardrömsliknande beskrivningar av saxofonspelande släktingar på andra sidan floden under vissa bleka dagrar.  Jag hade en erotisk dröm om Arthur J. förklarar rR men det var för länge sedan hemma i Saskatchewan, inte för att jag har något hem i egentlig mening – det blir så många olika jag, olika rR, att hålla på med när man hela tiden skriver om sig själv och speglar sig i andra rR.

                            ”Arthur J. kom till mig med en solros i varje hand och vi kysstes direkt, våra tungor virvlade som salivindränkta spikmattor och jag noterade att hans tungspets – även om den var större än min – var som min: uppmärksamt stel men samtidigt flexibel; jag kände detta speciellt när han snart slickade min känsligaste muskel. När jag därpå satte mig på hans huvud stod hans tunga som den mäktigaste Cronquistianthus och roterade insiktsfullt mot punkten för min kvinnliga själ och, kära läsare, ni förstår förstås hur det slutade, som alldeles innan och så många gånger förr och senare.”

                             Så stod det i anteckningsboken rR visade mig utanför The Cronquist House på den tiden. Jag blir nu lite osäker på om rR faktiskt – trots allt – skrev på svenska då, men som sagt rR talar flytande skandinaviska och det rR skriver låter precis som när rR talar oavsett vilket språk rR använder. Det hade varit intressant om rR hade gestikulerat fram en autofiktiv roman på teckenspråk, men vem vet – den dagen kanske kommer.  Jag kan se framför mig rR gestikulerandes inför folket i Varberg på en välbesökt torgdag, barn, vuxna och turister där som får insikter om narcissistiska självbehållningar.

                             rR gjorde inte så mycket väsen av sig i Red Deer och där fanns ingen med namnet Cronquist närvarande förutom jag. Serveringspersonalen bestämde sig dock snabbt för att komponera och framföra en madrigal på terrassen som de betitlade ”We Love You So Much rR”. Kompositionen framfördes med harmoniskt sågtandade köttyxor och några diskreta spår av blod spred sig i landskapet. Ingen i församlingen applåderade speciellt intensivt när det var över, men rR hoppade uppochned och skrek mot solnedgången: ”It’s all about me!”

                             Det visade sig att rR hade varit till The Cronquist House många gånger tidigare, men då fanns ingen serveringpersonal. rR tog detta som intäkt för att hennes själ fanns i byggnationen genom Arthur J. som rR hade besökt i Provo, Utah strax innan han gick bort (1992). Hur skulle annars en sådan mäktig madrigal ha komponerats till hennes ära? Inget talar för att Arthur J. Cronquist talade skandinaviska, ej heller att han var mormon, han tros inte heller ha besökt The Cronquist House i Red Deer, men i rRs kommande roman (Arbetstitel: ”Cronquist and I”) kan dessa botaniskt gotiska speglingar komma att utredas, det var i alla fall vad hon sa till mig när vi landade på Getteröns flygplats för andra gången inom kort tid via Laxå International.

                            För att undfly Varberg ännu en gång flög vi till Zürich och satte oss ned och drack margaritas på Casa Cortàzar, en del deviled eggs och guacamole blev det också; men när vi gick upp på flygplatsens tak för att röka blev vi militäriskt avhysta av en säkerhetspatrull. Så vi satte oss direkt på ett flyg till Köpenhamn där en majoritet av rökare alltid samlas på en terrass med iskalla ölflaskor och skandinaviska orala berättelser om livet på Saskatchewan och andra icke-identitära språkutväxlingar. rR talade nu flytande svenska mellan varje cigarrett och låtsades inte förstå danska vokalljud. ”I write therefore I bark” skrev rR ned i anteckningsblocket och funderade på om inte termerna skandinaviska och svengelska skulle kunna rekonfigureras.

                            Och för ytterligare några årstider tillbaka sedan föreläste rR på Teater Halland under seminarietiteln ”My Many Selves”, en inspirationskurs för skådespelare som ofta mötte varandra i dörröppningar och skämtade om vem som skulle gå först, med frasen ”beauty before age”. Allt beror på ett missförstånd, förklarar rR – att skådespelarna tror att publiken tror att det de gör på scenen är verkligt, på riktigt. Resultatet blir långt ifrån autofiktivt äkta om man inte utgår från skådespelarnas möten i dörröppningar där den ena spelar gammal och den andre skön. Med andra ord: allt går förlorat i översättningen (eller vad det heter på engelska) när skådespelarnas repliker tolkas bokstavligt.

                            Mitt i allt detta flygande och orerande genom årstider och decennier tog en av oss upp diskussionen om tid och rum, speciellt tiden som en oval eller platt cirkel – ofta när rR nöp mig i de skäggdelar under hakan som rR ansåg vara sensuella trots allt. Vi avfärdade rundheten snabbt och diskuterade intensivt de olika typer av platta tidsovaler vi hade upplevt i Varberg (Getterön framförallt), Schweiz (Zürich flygplats) och The Cronquist House (Gothic or not). Med risk för svengelska, tillade rR, är ju de flesta karaktärerna i en autofiktiv roman relativt runda snarare än flata, de kommer från heterogena jag-upplevelser utan början eller slut; på prärien i Saskachewan går man inte i geometriska cirklar för sitt eget egos höga nöjes skull, man tillhör den platta tidens oval i sanden, dynerna och de andande stenar man ibland pratar med där. Det platta urholkar cirkeln.

                            Men, sa rR när vi åter satt på Rökeriet på Getterön, den här gången med varsitt ljummet glas rosévin under en myggfylld afton, men du, sa rR, finns det någon författare i Varberg (i Sverige) som inte bara är en dekoratör, som alltså är motsatsen – en revolutionär? Det luktade lite extra unket från böcklingtunnorna och Jan Myrdal låg nära till hands – ah, you mean the fidda-author! exclaimed rR. Det kanske inte är så enkelt, sa jag, men man kan väl se honom som en sorts autofiktiv revolutionär à la Pol Pot. Men, sa rR, det här vinet smakar dekoratör, inget fel på det, inte alls, i livets tunnel skall man alltid vara en förlorare, try to invent new forms and you’re dead. Jag tror att jag håller med dig som för det mesta, sa jag, utan att tveka för formens skull. Always return to the origin. Auto-suffering. 

*

Rachel Cusk # 2 The Getterön Sunsets

                            Det är alltså på den tiden när rR anlitar mig som livvakt för ett gig på Shakespeares fästning i Varberg och jag är klädd i svart som är brukligt.

                             Jag sitter med Rachel Cusk och en penna på väg att landa på flygplatsen på Getterön. Hon ser ut som i verkligheten, vacker, lite svår; pratsam, lägger sig i min text. Hon utger sig alltså för att vara the real Rachel Cusk, författare av uppmärksammade volymer av autofiktiva romaner, inget i hennes stil eller beteende får mig att tvivla på detta. Hon påpekar att jag borde byta ut ett ”that” mot ett ”it” min text, men i översättningen till svenska blir det ordet ”det” hur man än vrider och vänder på backstoryn i förloppet. Hon överväger freudianska konnotationer i detta nu men tystnar halvvägs när vi flyger in sidvägs mot masterna och får en glimt av stenstränder som inte direkt andas poetiskt.

                            Vi går till Getteröns fiskeri, inte så mycket för att vi är hungriga, men vi vill uppleva lite exotism. The real Rachel (härefter rR) tar upp en burk med Nescafé och häller i några teskedar åt oss i kaffemuggarna för att den bruna (kaffelikande?) vätskan skall svartna; vi tänder ett par indiska cigarretter som konkurrerar med tunnor av rökta makrillar. Lite närmare havet ropar några ynglingar: ”Kolla en böckling! Harpunera den!” Det är sommarlov och inga vuxna visar sig förrän det är dags för middag, 11 a.m., då de i horder anländer för att äta torskpaté med lingonsås, kaffe ingår i priset; man kan undra vad de kallar måltiden de intar 5 p.m. – är det den andra middagen? rR frågar: ”The food I have to rush home to eat before it gets cold?”

                             rR beskriver mig, på flyget från Laxå International till Getterön, som en gentleman, dvs. en man som får en (den andra) att slappna av och känna sig som hemma oavsett oddsen (det kanske inte ens finns en mysig brasa att tända, till att börja med). rR beskriver mig som klädd i svart men bryr sig inte om om jag har tre eller fyra knappar i mitten på kavajen; rR kanske påpekar att jag borde ansa skägget under hakan lite mer vasst men det spelar ingen större roll eftersom rR kan nypa mig där. I några sekunder går rR ut i mittgången och dansar som Rainman, det lyckas inte helt perfekt eftersom rR är naturligt rytmisk och graciös trots klimatturbulensen.

                            Men vad ska vi nu göra i Varberg? frågar rR. Jag förklarar att det finns inget gig i Varberg, bara det vid den där Shakespearefästningen. rR skrattar och skriver ned i anteckningsboken att ”han” inte har så dålig humor, ändå lite som att fråga en taxichaffis i Tribeca om den närmaste vägen till Westchester om man ändå betalat alla vägavgifter in the N.Y. Triborough area. Fan denna svengelska tillägger rR, att jag inte kände till den kontrastiva grammatiken förut. Och det där om New York har jag bara kopierat från en text av Kathy Acker. Så vi åker in till Torgrillen utan att argumentera allt för mycket om lingvistiskt semantiska tillstånd, Varbergs öde piazza ligger framför oss och jag beställer två stycken halv special grillad med pucko. Detta har jag aldrig autofiktiviserat tidigare säger rR: extra stark senap och (en halv) västkustsallad.

                            Giget på Shakespearefästningen genomförs med och utan mat. rR väntade sig inte att medeltidslajvare skulle dominera publiken med falska toner och fyrtaktstempo som konstant, närmast medvetslöst, klappar fel på 2/4. rR skriver till mig: är det någon falsk rytm inbyggd i Shakespearefästningens klapperstenar? De icke-talande stenstränderna på Getterön lät mer verkliga. Varför har jag åkt till Schweiz och Sverige med mina texter om ingen kan höra vad jag säger, the real och the real rhythm, my autofiction? Varbergs polis, i diskreta kravallhjälmar, avbryter giget när pensionärer från hela Halland, i randiga pikéskjortor, försöker kärleksbomba scenen.

                            För att fly tar vi nattflyget till Laxå International, men vi flyger tillbaka till Getterön så snart det är möjligt, rR skriver att hon litar på mig men att min backstory kanske fortfarande är lite väl njutbar och fast, kan man trots allt lita på en gentleman? Nej, skriver jag men ”hans” aporia är ju inte från Varberg. Jag väntar på rRs svar som ett A4-blad som jag infogar i hennes skrivande autofiktiva organ. rR har förbättrat sin svenska kongenialt: vi kan väl gå och ta ett glas rosé nästa gång på Getterön när vi landar bland schweiziska autofiktioner. Jag inbjuder rR till ännu en sejour ”in the country of Halland.”  Tidskuberna flyter. Det hela hände nog igår i den flygande diskursen, i tidens platta cirkel. Vi fortsätter anteckna på vita blad.

                            Vi hade setts förr, bland annat på en exkursion till The Cronquist House (Red Deer, Alberta), men det fanns inte så mycket tid för autofiktion då. Under alla dessa år jag har känt rR har jag aldrig sett rR skriva ett ord på skandinaviska – trots att hon talar flytande svenska (med slarvig Edmonton-accent); men det spelar ingen större roll eftersom rR skriver precis som hon talar. rR pratar ibland om risken för svengelska, men verkar ha missförstått begreppet eftersom det normalt sett inte ingår i autofiktivt skrivande.

                            The Cronquist House är inte lika berömt som botanisten Arthur J. Cronquist påpekar rR, och huset är inte gotiskt på något sätt även om det funnits mardrömsliknande beskrivningar av saxofonspelande släktingar på andra sidan floden under vissa bleka dagrar.  Jag hade en erotisk dröm om Arthur J. förklarar rR men det var för länge sedan hemma i Saskatchewan, inte för att jag har något hem i egentlig mening – det blir så många olika jag, olika rR, att hålla på med när man hela tiden skriver om sig själv och speglar sig i andra rR.

                            ”Arthur J. kom till mig med en solros i varje hand och vi kysstes direkt, våra tungor virvlade som salivindränkta spikmattor och jag noterade att hans tungspets – även om den var större än min – var som min: uppmärksamt stel men samtidigt flexibel; jag kände detta speciellt när han snart slickade min känsligaste muskel. När jag därpå satte mig på hans huvud stod hans tunga som den mäktigaste Cronquistianthus och roterade insiktsfullt mot punkten för min kvinnliga själ och, kära läsare, ni förstår förstås hur det slutade, som alldeles innan och så många gånger förr och senare.”

                            Så stod det i anteckningsboken rR visade mig utanför The Cronquist House på den tiden. Jag blir nu lite osäker på om rR faktiskt – trots allt – skrev på svenska då, men som sagt rR talar flytande skandinaviska och det rR skriver låter precis som när rR talar oavsett vilket språk rR använder. Det hade varit intressant om rR hade gestikulerat fram en autofiktiv roman på teckenspråk, men vem vet – den dagen kanske kommer.  Jag kan se framför mig rR gestikulerandes inför folket i Varberg på en välbesökt torgdag, barn, vuxna och turister där som får insikter om narcissistiska självbehållningar.

                             rR gjorde inte så mycket väsen av sig i Red Deer och där fanns ingen med namnet Cronquist närvarande förutom jag. Serveringspersonalen bestämde sig dock snabbt för att komponera och framföra en madrigal på terrassen som de betitlade ”We Love You So Much rR”. Kompositionen framfördes med harmoniskt sågtandade köttyxor och några diskreta spår av blod spred sig i landskapet. Ingen i församlingen applåderade speciellt intensivt när det var över, men rR hoppade uppochned och skrek mot solnedgången: ”It’s all about me!”

                            Det visade sig att rR hade varit till The Cronquist House många gånger tidigare, men då fanns ingen serveringpersonal. rR tog detta som intäkt för att hennes själ fanns i byggnationen genom Arthur J. som rR hade besökt i Provo, Utah strax innan han gick bort (1992). Hur skulle annars en sådan mäktig madrigal ha komponerats till hennes ära? Inget talar för att Arthur J. Cronquist talade skandinaviska, ej heller att han var mormon, han tros inte heller ha besökt The Cronquist House i Red Deer, men i rRs kommande roman (Arbetstitel: ”Cronquist and I”) kan dessa botaniskt gotiska speglingar komma att utredas, det var i alla fall vad hon sa till mig när vi landade på Getteröns flygplats för andra gången inom kort tid via Laxå International.

                            För att undfly Varberg ännu en gång flög vi till Zürich och satte oss ned och drack margaritas på Casa Cortàzar, en del deviled eggs och guacamole blev det också; men när vi gick upp på flygplatsens tak för att röka blev vi militäriskt avhysta av en säkerhetspatrull. Så vi satte oss direkt på ett flyg till Köpenhamn där en majoritet av rökare alltid samlas på en terrass med iskalla ölflaskor och skandinaviska orala berättelser om livet på Saskatchewan och andra icke-identitära språkutväxlingar. rR talade nu flytande svenska mellan varje cigarrett och låtsades inte förstå danska vokalljud. ”I write therefore I bark” skrev rR ned i anteckningsblocket och funderade på om inte termerna skandinaviska och svengelska skulle kunna rekonfigureras.

                            Och för ytterligare några årstider tillbaka sedan föreläste rR på Teater Halland under seminarietiteln ”My Many Selves”, en inspirationskurs för skådespelare som ofta mötte varandra i dörröppningar och skämtade om vem som skulle gå först, med frasen ”beauty before age”. Allt beror på ett missförstånd, förklarar rR – att skådespelarna tror att publiken tror att det de gör på scenen är verkligt, på riktigt. Resultatet blir långt ifrån autofiktivt äkta om man inte utgår från skådespelarnas möten i dörröppningar där den ena spelar gammal och den andre skön. Med andra ord: allt går förlorat i översättningen (eller vad det heter på engelska) när skådespelarnas repliker tolkas bokstavligt.

                            Mitt i allt detta flygande och orerande genom årstider och decennier tog en av oss upp diskussionen om tid och rum, speciellt tiden som en oval eller platt cirkel – ofta när rR nöp mig i de skäggdelar under hakan som rR ansåg vara sensuella trots allt. Vi avfärdade rundheten snabbt och diskuterade intensivt de olika typer av platta tidsovaler vi hade upplevt i Varberg (Getterön framförallt), Schweiz (Zürich flygplats) och The Cronquist House (Gothic or not). Med risk för svengelska, tillade rR, är ju de flesta karaktärerna i en autofiktiv roman relativt runda snarare än flata, de kommer från heterogena jag-upplevelser utan början eller slut; på prärien i Saskachewan går man inte i geometriska cirklar för sitt eget egos höga nöjes skull, man tillhör den platta tidens oval i sanden, dynerna och de andande stenar man ibland pratar med där. Det platta urholkar cirkeln.

                            Men, sa rR när vi åter satt på Rökeriet på Getterön, den här gången med varsitt ljummet glas rosévin under en myggfylld afton, men du, sa rR, finns det någon författare i Varberg (i Sverige) som inte bara är en dekoratör, som alltså är motsatsen – en revolutionär? Det luktade lite extra unket från böcklingtunnorna och Jan Myrdal låg nära till hands – ah, you mean the fidda-author! exclaimed rR. Det kanske inte är så enkelt, sa jag, men man kan väl se honom som en sorts autofiktiv revolutionär à la Pol Pot. Men, sa rR, det här vinet smakar dekoratör, inget fel på det, inte alls, i livets tunnel skall man alltid vara en förlorare, try to invent new forms and you’re dead. Jag tror att jag håller med dig som för det mesta, sa jag, utan att tveka för formens skull. Always return to the origin. Auto-suffering. Detta borgar alltid för narrativ hållbarhet.

                            Vi skulle alltså ses många gånger till innan årstiderna återvände. Som vanligt sa rR: vi ses i autofiktionen; karma och reinkarnation. Reinkarnation, sa jag, nej; men jag har helt klart dött många gånger hittills. Och, yttrade jag, glöm inte att ta med lokala kanadensiska häggmispelbär nästa gång vi ses. ”The blue ones?” said rR. ”Kanske”, sa jag. Ja, skrev rR ned i anteckningsbladen, ja, ja. Kanske skrev rR ned jag, jag, jag, men vid den här tiden hade Getteröns rökeri och Varbergs kommun (inklusive koltrastarna på Shakespearefästningen) stängt ned alla inbjudande ljus för både invånare och spenderande turister. Det blev till slut, helt enkelt, en dramatisk blackout där inga spår fanns kvar av rR. 

                            Rachel skrev till mig, samtidigt som allt tog slut, att tänk vad lite tiden betyder i allt detta berättande: Efter vårt möte, innan nästa flight, var jag inbjuden till en miljonär i Alberta som hade lovat mig välbetalda publikationer. Flyget omdirigerades till en privat flygplats intill Ottawas regeringsbyggnader. Han satt där i en hög polotröja och pratade om ett nytt dataprogram som han utvecklat för berättande författare; ett program som skulle avslöja lektörer som försökte tjäna pengar på missbehandlade läsningar av seriös autofiktion. Men om jag nu skall berätta utan att bli poetisk och filosofisk så var det en trevlig gentleman från Alberta som jag träffade i Ottawa, en helt osjälvmedveten och gynnsamt bokstavlig person. Vi skulle diskutera mina kommande publikationer, i litterära magasin, men det fanns inte riktigt tid att komma fram till ämnet när adjektiven tog slut. Han var trots allt intressant för min berättelse så jag lät honom beställa en taxi för att ta mig till flygplatsen och fortsatt arbete med skrivkonstruktioner för utvalda blivande talanger som väntade i Aten.

                            Förlåt mig Rachel att jag inte var en bättre konversatör där i flygstolarna, det var först när du reste dig upp och rörde dig mot bekvämlighetsinrättningen som jag insåg att du hade perfekta kanadensiska jeans på väg mot Getterön.

The post Littestraden: Novell av Ulf Cronquist first appeared on Opulens.

PROSA. ”Lina Wolff ger prov på en skrivkonst som både är rolig och infallsrik, men framför allt oförutsägbar,” skriver Bo Bjelvehammar som läst drömdagboken ”Promenader i natten”.

Promenader i natten av Lina Wolff
Albert Bonniers förlag

Lina Wolffs debutbok 2009 var en novellsamling och nu kommer det en ny bok med prosastycken. Den här gången är det fråga om ett slags drömdagbok. Däremellan har hon skrivit fem romaner. Den största framgången hittills kom med hennes tredje bok ”De polyglotta älskarna”, 2016. Det bör också nämnas att Lina Wolff även är verksam som översättare.

Detta är en samling fragment, som sagt korta prosastycken, sällan mer än ett par sidor långa.

Under en sömnlös natt med en roman i vardande, kommer det ett oväntat besök på sängkanten, den romerske kejsaren Marcus Aurelius, stoikern bakom aforismsamlingen ”Självbetraktelser”.

Kejsaren har ett fruktbart recept mot vånda och ångest inför ett blivande romanbygge. Det är att skriva ner sina drömmar, allt under fyrtio dygn. Så blir drömdagboken till – resultatet blir med förord och efterord fyrtiotvå prosastycken. Det finns ingenting som går att förutse, inget förefaller förutbestämt, utstakat eller rösat.

Lina Wolff bejakar det oförutsägbara, och det drastiska. Det ska sägas att hon är synnerligen rik på infall, ibland i det surrealistiska häradet.

”Jag drömde att…” så inleds de flesta drömmarna, men plötsligt är det verkligheter, som går att känna igen. Som författarens egen nyöversättning av ”Hundra år av ensamhet” av Gabriel García Márquez eller författarens arbete med landsbygdsutveckling i en kommun mitt i Skåne.

Denna lek och detta trixande återkommer ständigt till huvudtemat ‒ skrivandet, skapandet och rollen som författare. Bortom att skriva och vara en del av en kreativ process, med begränsningar och en individuell frihet finns det en strängare roll som författare. Med ett större omfång och en större vidd.

Skrivandet är en sak, författarrollen är något helt annat. Det finns så många att samarbeta med och ta hänsyn till, kritiker, läsare, förläggare, biblioteksfolk ‒ det går möjligen att benämna som skapandets frånsida.

Sammanfattningsvis – Lina Wolff ger prov på en skrivkonst som både är rolig och infallsrik, men framför allt oförutsägbar.

The post Lina Wolff har skrivit en rolig och infallsrik drömdagbok first appeared on Opulens.

RIBEIRO. I år har det gått 50 år sedan nejlikerevolutionen i Portugal. Jesper Nordström uppmärksammar Aquilino Ribeiro, en författare som hela sitt liv fick verka under ett konservativt förtryck.

Av alla mästerliga portugisiska berättare är Aquilino Ribeiro (1885-1963) den mest kärva, agrara och frodiga. Med stor distans till Saramagos eleganta postmodernism skrev han om de norra bergsbygderna där de nakna bergen och det magra jordbruket skulle kunna vara utgångspunkten för bistra berättelser på nivå med de isländska folksagorna. Men Ribeiro suger ut det varmaste och ömsintaste som möjligt ur det lilla. I ett landskap fyllt av urberg och sten, sten och åter sten som byggnadsmaterial får den enda lilla blåa blomman och gult gnistrande ginsten stor betydelse.

Ribeiro och det konservativa förtrycket

Ribeiro verkade hela sitt liv under ett konservativt förtryckande ok. Den värdekonservativa katolicismen var en form av förtryck. Den rent politiska repressionen i Portugal utgjorde ytterligare ett. Den hör lyckligtvis till historien numera. Portugal firar i år att 50 år har gått sedan nejlikerevolutionen. Då störtades den högerextrema och strängt katolska Estado Novo-regimen som fram till dess lyckats bekämpa alla former av marxism, socialism, liberalism och antikolonialism och därtill envist hållit fast vid bevarandet av portugisiska besittningar i Afrika.

I Ribeiros författarskap framstår det dock som att förtrycket och konservatismen utgör en nödvändig friktion som det kan slå gnistor om. Även om Ribeiro betecknade sig som ateist så upplever jag från min protestantiskt präglade utgångspunkt att boksidorna badar i katolicism.

Ribeiros litterära gestalter

Ribeiros oeuvre sträcker sig över 70 romaner och Arne Lundgren översatte och såg till att tillgängliggöra en roman och tre urvalsvolymer för svenska läsare. Fyra böcker på svenska endast alltså. Detta sagt som en viss brasklapp beträffande att försöka vaska fram några mera betydande tendenser i hans författarskap. Dock vågar jag språnget att kalla karaktärerna i hans böcker för ett slags höglitterära Åsa-Nisse-gestalter. De är det lilla och immanentas filosofer. Levnadskonstnärer som inte lyfter blicken men därför tar sig fram dag för dag mot alla odds.

Djurens roll i Ribeiros värld

Något väsentligt ska också sägas om djuren och deras roll i Ribeiros katolskt färgade värld. För att förstå detta kan vi gå till filosofin. När René Descartes satt och filosoferade om själ och kropp, bokstavligen tungt insnöad på ett värdshus i Tyskland, vid en fotogenlampa, lär krögaren varit nyfiken och frågat om ”herrn kunde förklara texten”. Det framgår inte av anekdoten om denna centrala västerländska filosof lyckades men några dagar senare kastade han sten efter en irriterande gatuhund och som om han för sitt inre hörde värdshusvärdens fråga igen så sa han rakt ut i luften att ”ett djur är dock bara en maskin”.

Descartes var inte ateist trots att hans metafysik gav möjlighet att ställa gud åt sidan. Han var utbildad och färgad av sina nära nog katolska elituniversitet. Så varför nämner jag detta? Kanske för att finna en förklaring till det faktum att synen på djur i de katolska medelhavsländerna är krassare och hårdare än i de länder som präglats av protestantismen.

Så långt det kulturella. Men den jordnära och praktiska förklaringen kanske snarare ligger i det gammaldags jordbrukssamhället. Här fick man spänna åsnan för kärran utan betänkligheter. Djurs själ eller avsaknad av en sådan är just en ickefråga man inte kan ta hänsyn till. Skörden ska bärgas. Mjölken skall in.

Den tänkande hästen

I novellen ”Trumman” i ”Skördefolket och andra berättelser” så vänder dock Ribeiro på det. Människorna drivs av låga och djuriska motiv och framstår inte som det slags poetiska heliga dårar som annars är så vanligt förekommande i hans romaner. Hästen som gått som dragdjur i hela sitt liv genomlider dock en människas alla stämningar vid åldrandet. Ja det är som att hästen närmast uppvisar den blandning av lättnad och melankoli som många pensionärer säger sig ha upplevt den dagen då de fyllde 65.

Vad som emellertid framstår som så typiskt i hans novell är hur själva dagern i texten ändras på ett plötsligt vis. Ribeiro hade alltid en förmåga att veta att när texten blev alltför mustig och tät så måste läsaren skänkas ett slags vändning och lättnad. Som om han visste hur slitsamt, dammigt och torrt allt var i denna region och lät dofter och regn framstå som själva nåden.

Naturmystiken hos Ribeiro

Det är svårt att veta om Ribeiro i egentlig mening var religiös. Det finns förvisso mycket av naturmystik och något som närmast måste betecknas som panteism i hans författarskap. Men vi kan sluta oss till att han inte gav mycket för religion i dess institutionaliserade form.

Prästerna och liturgin framställs som tomma och formalistiska, närmast löjeväckande företeelser. Att den religiösa tron och livets mystik kan vara så mycket mer levande och äkta hos enkelt folk är hans käpphäst i flera texter. Eller som i det här fallet, att en gammal häst gestaltas som lika andlig och sentimental som en gammal präst.

Den spanske filosofen Eugenio Trías noterade att den iberiska halvön under 1900-talet låg i skugga när det gällde övriga europeiska idéströmningar.

Ribeiros värdegrund

Vad återstår som ideologisk samlande kraft när inte marxism, existentialism, fenomenologi finns till handa, åtminstone inte som mer en djupverkande tradition?

Tyvärr är svaret på den frågan: ett religiöst och högerkonservativt ”vi och dom”-tänkande.

Ribeiros författarskap ger oss en annan sorts gemensam värdegrund. Det präglas av ett slags panteistiskt patos som kan föra tankarna till den helige Franciscus.

Djupt katolskt i temperamentet. Men långt ifrån kardinaler, rökelse och frammumlat latin.

The post Litterära klassiker: Aquilino Ribeiro first appeared on Opulens.

NOVELL. I den här veckans utgåva av Littestraden presenterar vi en novell av Ronny Söderlind.

Ronny Söderlind är novellist och förskollärare från Värends Nöbbele. Han har tidigare varit publicerad i bland annat Provins, Ord och Bild och Horisont och nu senast i Faktum Novell 24. Människors längtan och utanförskap är genomgående teman i hans skrivande.

Novellen I sitt rätta element, som vi nu är glada över att få publicera, handlar om att bli avklädd i bildlig mening och fängslad i faktisk bemärkelse.

CAROLINA THELIN

I sitt rätta element

Under några korta ögonblick har jag känslan av en evig promenad. Sammanlänkad med ett mindre element tar jag mig fram ytterst långsamt. Jag bär det i famnen, det är inte särskilt tungt men kantigt och otympligt. Dock har jag begynnande skavsår och smärtor i armarna eftersom handfängslet trycker mot blodcirkulationen. Det är tidigt på morgonen och några bilar passerar utan att uppmärksamma min prekära situation.

Jag har svaga minnesbilder av upprinnelsen. De människor som utför illdådet har diffusa konturer och om jag placerar blicken mot deras ansikten försvinner de helt. Rösterna är avlägsna och vulgära. Den mest framträdande känslan är av en tygtrasa med skarp doft som läggs över ansiktet och jag tappar kontakt med min kropp.

Det faktum att jag frivilligt tar mig till platsen gör det extraordinärt pinsamt. Jag kommer med förhoppningen om att få närhet och relation med en kvinna. Samtalen med sms och chatt långt in på nätterna är så lovande. Det känns som om vi redan är tillsammans. När jag stiger in i huset har jag därför dansande förhoppningar och faktiskt en blombukett i ena handen. För att rädda kvinnan ur en akut ekonomisk knipa har jag dessutom en stor summa kontanter inrullade i en gummisnodd.

Min inre monolog får ett brådstörtat slut när ett långsamtgående fordon kör om och stannar ett tiotal meter framför mig. När jag kommer jämsides ser jag två män i fyrtioårsåldern i blå overaller som verkar vara hantverkare av något slag. Den som sitter i passagerarsätet sticker ut huvudet och nickar åt mig.

”Problem?” frågar en av dem. ”Ni kan få det här elementet,” säger jag. ”Om ni befriar mig.”

”Det var ju lockande.” Han stiger ut och synar mig. Han har olja på händerna och i ansiktet två streck, som om han kliat sig med smutsiga fingrar. ”Hoppa upp,” säger han och jag får en stor hand i baken som drar upp mig. Jag rullar runt och blir liggande på rygg. Elementet, min följeslagare, ligger bredvid.

Efter någon mil svänger vi ner till en fastighet som verkar fungera som bilverkstad med uppallade bilar och högar av reservdelar. Jag blir ledd till ett garage där männen rotar fram en vinkelslip och befriar mig på några ögonblick från mina bojor. Jag tackar och gnider handlederna.

Han som hjälpte mig upp på flaket heter Leif och är lite kortare och har två pigga ögon som spelar hela tiden. Den andre, som heter Lennart, knycker ibland med huvudet och kraxar samtidigt som om något satt fast i halsen. De är kusiner och har fasta handslag. Vi går in och de bjuder på kaffe och smörgås.

”Du får berätta vad som hänt”, säger Lennart och knycker med huvudet. “Ja, det är så här”, säger jag och börjar med när jag stiger upp ur sängen den morgonen med en pirrande förhoppning om att det jag längtat efter nu skulle hända. Jag fortsätter fram till den otäcka trasan och beskriver mina förövares utseenden utan att lyckas så bra. Leif frågar flera gånger var huset låg och hur det såg ut, men jag kan inte erinra mig annat än ett torp i skogen med skuggande granar och en brunn på gårdsplanen. ”Men det måste vara i närheten”, säger Leif och söker svar hos Lennart som knycker till, kraxar och menar att det finns flera torp däromkring. 

Sedan berättar jag om mitt sparkapital och att de även tog kontokort och mobiltelefon. När jag nämner polisen skruvar de på sig och påstår att de inte gör ett skit och berättar om tre ouppklarade stölder på gården.

”Och du vaknade upp handfängslad med ett element?” frågar Leif och lägger handen på min axel. ”Du. Ta lite mer fika.” Leif spelar med blicken mellan mig och kaffebrödet. Även Lennart lägger handen på min axel och deras empati svämmar över och gråten är nära när jag tar ett bett av brödet.

”Jag hade en sådan stark önskan”, fortsätter jag. ”Allt såg så bra ut och jag hade ingen anledning till misstro. Jag såg det framför mig. Tvåsamhet. Kärlek.”

”Var inte ledsen” upprepar de och verkar helt befriade från den ängslan som annars är vanlig då främlingar visar starka känslor.

”Allt kanske var ett misstag”, säger jag. ”Hon trodde att jag var en främling och mannen som var där var hennes bror. Det kanske går att reda ut.” Kusinerna tittar på varandra med hopplös blick, suckar och väntar en stund med att formulera sanningen. ”Nej du har blivit blåst”, säger Leif i en lite väl humoristisk ton. ”Men vem har inte gått på en mina någon gång.”

”Tankarna ligger och maler. Det är en så stor skam. När hon ville låna pengar såg jag det som naturligt. Det var inget annat än en investering. Jag ville finna ett lyckligt liv och det fanns där borta. Jag kunde se det.”

”Vi gör så här”, säger Lennart och lägger sin hand över min. ”Du är inte den förste att tro på luftslott. Sluta grubbla och släpp det här.” Det låter enkelt och naivt, men så faller vi in i småprat om allehanda ting och allt är inget annat än trivsel. Jag förstår att de båda männen har drivit skroten tillsammans några år. Leif plockar undan kopp och fat till en redan belamrad diskbänk och Lennart ställer sig redo för att fortsätta jobba.

Sedan pratar de sinsemellan om jag kan vara kvar och till slut får jag i uppdrag att diska och göra snyggt i köket. Det är ett acceptabelt förslag. Tryggheten hos de båda kusinerna får mig att slappna av och när de frågar om jag kan stanna några dagar tackar jag genast ja. ”Vi behöver hjälp”, säger Lennart. ”Även ute i verkstan.”

Innan de går frågar Lennart igen om jag minns några detaljer kring huset, om det bor kriminella i bygden vill de gärna veta det. Kanske borde de köra runt och spana. Men jag kan inte tillföra något nytt, jag minns inte ens färgen på huset och det enda som dyker upp är trycket från handfängsel och tygtrasan över ansiktet. ”Det kan vara farligt”, säger jag. ”Ja kanske bäst att du ligger lågt”, säger Lennart och ler. ”Inte dejta okända kvinnor i alla fall och inte ge dem pengar.”

De åker i väg i sitt långsamtgående fordon för att hämta skrot någonstans och jag blir ensam. Efter en stund tar jag tag i röran och börjar med disken, fortsätter med att torka alla ytor och svabbar därefter golvet några gånger. Nöjd över resultatet sätter jag mig i en sliten soffa i vardagsrummet och hittar tidskrifter och böcker som jag bläddrar i. Snart blir jag så trött att jag lägger mig under en filt och det dröjer inte länge förrän jag sover.

När jag vaknar har det börjat skymma. Det tar en stund att orientera sig och jag går upp och hittar en taklampa i köket. Först därefter kommer historien över mig igen och jag känner skavsåren från handfängslet. När jag tittar ut förstår jag vad som väckt mig; en husbil rullar långsamt över gårdsplanen och bromsljusen lyser upp innan motorn stängs av. En kvinna stiger ut och börjar gå mot huset. Jag blir villrådig men bestämmer mig för att öppna ytterdörren och möta henne. ”Jaha, vem är du då?”, frågar hon. ”Jag är bara på besök.” ”Var är kusinerna?”

Kvinnan är runt fyrtio och rör sig självsäkert in i köket. Hon har håret uppsatt med en hårklämma och några hårtestar hänger ner över kinden. Jag stirrar utan att säga något och hon stirrar tillbaka. Hon har bruna ögon, lätt smink, bleka kinder. ”Nå var har du de ohängda kusinerna? Är de på rövarstråt?” ”De skulle i väg på ett ärende.” Hon lutar sig mot diskbänken, tänder en cigarett, suckar och ser ut att ha ett problem som hon ändock verkar har kontroll över. ”De ska fixa min husbil” säger hon. ”Bromsarna, en tvåa på besiktningen.”

”Vill du ha kaffe?” Hon sätter sig vid bordet och hittar en blomkruka att fimpa i. Jag får reda på att hon är släkt med kusinerna på något vis, att hon heter Veronica och ska ge sig ut på vägarna så fort husbilen är klar. ”Jaha och hur hamnade du här?” säger hon och det ilar till när hon tittar på mig och ler. Det är sällan jag får leenden numera, annat än i affären eller av sjuksköterskan på vårdcentralen. ”Det är en lång historia.”

”Snyggt i köket för en gångs skull. Brukar vara rätt grisigt. Du vet att båda blivit av med körkorten va? Det är därför de kör en epa, skitgrisarna. Den ena på fyllan och den andra för fort.” ”De verkar skötsamma vad jag sett. Snälla.” ”Jo visst är de snälla. Inget ont i dem på det sättet.”

Veronica äter några smörgåsar och ställer undan. Säger att hon ska gå upp och lägga sig i krypinet på vinden hon brukar låna och ber mig hälsa kusinerna när de kommer. Det lovar jag, men det dröjer två timmar innan en röd triangel reflekterar på gårdsplanen. De har några saker på flaket som de plockar med innan de kommer in. Jag berättar att de fått ytterligare en gäst som nu lagt sig och så ska de laga hennes husbil. ”Vi vet”, säger Lennart. ”Veronica var anledningen till att du fick städa. Hon gnäller alltid så förbannat om hur vi har det.”

Leif försvinner direkt, förmodligen till sin sovkammare, men Lennart dröjer kvar och jag ser att han har ett färskt sår över näsryggen. ”Du, vi kom på vilket hus det var så vi svängde ner. Roligt folk det där. De visste naturligtvis inget om element eller handfängsel så vi fick pressa lite. Det blev tumult om man säger så. Han gräver i innerfickan och får upp en klämma med sedlar. ”Det är inte alla pengar men körkortet och kreditkortet ligger där.” ”Tack.” ”Tacka inte. Du vet, ingen får bete sig på det sättet så länge vi är sheriffer.” Han knackar med pekfingret i köksbordet. ”Det här är vårt område! Nu ska vi sova. Du kan väl ta soffan.”

Jag lägger mig och kan naturligtvis inte sova. Jag är överväldigad och förundras över kusinerna som verkar vara mycket speciella människor. Den händelserika dagen svävar framför mig men landar i kvinnan med husbilen och hennes leende. Jag önskar jag var hennes.

Nästa morgon får jag hjälpa kusinerna att lasta koppar från epatraktorns flak. Den ska in under ett plåttak och täckas med presenning. Veronica kommer ut på trappen med cigarett och kaffe i handen. Jag sneglar på henne när vi bär in den sista kopparen och kusinerna drar fram en stor domkraft som de bökar in under husbilen.

”Varifrån har ni fått kopparen?” frågar Veronica när hon går mot oss. ”Köpt”, muttrar Lennart och pumpar upp domkraften. ”Eller hur. Vem säljer koppar mitt i natten?” Kusinerna svarar inte utan jobbar vidare med hjulmuttrarna. ”Vill ni ha frukost? Johan vill du äta med mig?”

”Han ska hjälpa oss”, fräser Leif och det är de första ovänliga ord jag hör och jag blir osäker. Naturligtvis vill jag äta frukost med Veronica, men jag vill inte vara otacksam mot kusinerna.

”Vi kommer in sedan”, säger jag. ”Och jag vill inte äta ensam.” Hon tar mig under armen och leder mig uppför trappan samtidigt som kusinerna lossar det första hjulet.

”Det där klarar de själva”, säger hon och det ilar i magen när vi går in som ett par. Det är doften av en nattvarm kvinna som gör det, hennes leende och mjuka röst. Hon har dukat fram en rejäl frukost och två muggar. Jag harklar mig, tänker att jag måste säga något utan att det blir dumt och ställer därför några allmänna frågor om hennes planer och vart hon ska åka.

”Jag drar i väg varje år vid den här tiden. Stannar ute i ett halvår, tills det blir kallt. Träffar ganska mycket folk men allt har blivit så responslöst. Det är sällan man pratar, jag menar verkligen pratar. Jag känner igen det där. Saknaden efter meningsfulla samtal trycker ibland från insidan ut mot bröstet, en djup tystnad som skriker. Kanske ser jag sorgsen ut för hon säger att jag har två rynkor mellan ögonen. ”Jag tänker på det du sa.” ”Du förstår mig”, säger hon och lägger handen på min arm.

Jag får i uppdrag att sopa verkstaden och slänga skräp. Det tar ett tag. Kusinerna och Veronica sitter i trädgården och röker och dricker öl. De ropar åt mig att ta en paus, men jag vill göra klart. Därefter tar jag en ensam promenad längs vägen och viker av in i skogen. Tystnaden och ensamheten ger mig tillfälle att tänka över min situation. Jag räknar pengarna och konstaterar att tvåtusen är ett lågt pris för att befrias från livsfara. Bedragare utan samvete. Jag måste sätta in dem på banken, att ha något värdefullt i fickan är obekvämt, man trevar ofta med handen och rör sig försiktigt.

När jag kommer tillbaka är sällskapet något berusade och Veronica lägger handflatan bredvid sig och klappar. Det är en hammock och det knakar när jag sätter mig och sedan gungar vi tillsammans. Kusinerna diskuterar osammanhängande och rör sig överraskande kring svensk nittonhundratalshistoria. De tror att Palmemordet har en sjukt enkel lösning ungefär som sista ordet i ett korsord, det man borde löst mycket tidigare.

”Eller vad tror du?” frågar Lennart och klappar mig onödigt hårt på låret. ”Lika enkelt som genialt. När mördaren steg ut på Sveavägen kände han vapnet genom rocken. Han kände tyngden från den, men ville försäkra sig om att den fanns där. En oansenlig man sköt sedan två skott utan att bli misstänkt. Det perfekta brottet. ”Precis så”, säger Lennart. ”Du är skärpt du! Ta en öl för fan. ”Veronica smeker min kind med baksidan av handen och frågar om det stämmer att jag suttit fast i ett element. ”Du brukar fastna lite varstans eller hur?” säger hon med gullig röst. ”Det händer inte ofta”, kraxar jag fram.

”Vi fick de jävlarna”, säger Lennart som nu har ett plåster över näsryggen. ”Det är en kvinna och en äldre man,” säger Leif. ”Förmodligen drar de vidare. Gräshoppor som lämnar förödelse efter sig. De är omtalade, man varnar för dem.”

”Du ska akta dig för sådana kvinnor”, säger Veronica. Vi dricker upp och det börjar skymma. Veronica tar mig i handen och säger att vi ska sova nu. Jag följer henne upp till vindskammaren och mitt hjärta bultar. Från trädgården hörs kusinerna surra osamanhängande. Vi kryper samman under täcket som är tungt och luktar som om det legat på vinden ett tag.

Följande morgon vaknar jag tidigt. Veronica ligger inte bredvid så jag klär mig och går ner på gårdsplanen. När jag ser att husbilen är borta hugger det till och det första jag gör är att känna efter om pengarna är kvar. Sedan går jag in till Leif som snarkar med öppen mun. Jag skakar i honom och frågar var Veronica är.

”Hon har väl åkt”, säger han efter en stund. ”Åkt? Vart då?” Han gäspar högt och smackar med torr tunga. ”Hon brukar åka tidigt.” ”Får jag låna epan?” ”Du kan inte köra efter i epan fattar du väl.”

Jag äter en snabb frukost och gör ett matpaket. Innan jag är klar kommer Leif ut bara i kalsongerna och börjar prata om pengar samtidigt som han river sig i baken. ”Glömde säga att vi… ja alltså… vi tog några sedlar ur din kassa. Vi skulle sagt det, men det blev inte av. Hoppas du inte misstycker.” ”Lite ska ni ju ha för mödan. Jag får tacka för gästfriheten.” Därefter kliver jag ut på landsvägen och börjar gå utan att egentligen veta varför, men jag känner en tung besvikelse i bröstkorgen. Jag kan lika gärna återgå till ensamheten i lägenheten.

Efter någon kilometer ser jag en gestalt på den motsatta sidan av vägen. Han närmar sig tungt framåtlutad och är kopplad i ett handfängsel. Han fortsätter långsamt utan att titta upp trots att jag ropar på honom. Han försvinner i perspektivet, som vägarna jag ritade som liten där linjerna samlades i en punkt vid horisonten. Jag föreställer mig en kamera med teleobjektiv där jag vrider på skärpan men då tonar mannen bort i ett dis. Kanske mötte jag mig själv, handfängslad men utan element, bestulen på pengar och kärlek.

Jag kommer till en bensinmack där fyra vägar möts. Vid disken ser jag Veronica. Hon pratar med expediten som plockar ner bröd i en påse. Jag drar mig undan och ser husbilen en bit bort. Snabbt hoppar jag in på passagerarsidan och spänner på säkerhetsbältet. I backspegeln hänger doftgranar i olika färger, men de är torra och doftar ingenting.

Veronica visar ingen förvåning utan hoppar upp och sätter sig bakom ratten. ”Mannen med elementet”, säger hon. ”Vad gör du här?” ”Du försvann.” Hon klämmer mig över knät så det gör ont och jag känner doften av nybakat. ”Men bra att jag hittade dig, min elementära man. Vad är slumpen om inte en radda tillfälligheter. Vart ska vi åka tycker du?”

Jag pekar på den södergående vägen och håller fingret i den riktningen ända tills Veronica säger ”Ta ner fingret raring. Vi är på väg.”

The post Littestraden: Novell av Ronny Söderlind first appeared on Opulens.

PROSA, Ulf Cronquist som medverkat tidigare i Opulens återkommer nu med en absurdistisk novell med titeln ”Teater i Halland”.

Ulf Cronquist är poet, författare och filosofie doktor i engelsk litteratur. Hans skönlitterära texter finns att läsa i tidskrifter som Glänta och Vår lösen. Cronquist har tidigare varit publicerad i Opulens, senast med kortnovellen Herr Bengtsson. 2010-2016 arbetade Cronquist för Teater Halland som redaktör för ljudboksserien “Lyssna till Hallands författare” (Hallands litteraturhistoria på ljudbok) tillsammans med professor Eva Lilja. 

Nu är vi glada över att få presentera novellen Teater i Halland, inspirerad av ljudboksserien. Händelserna i texten är dock inte, enligt Cronquist, baserade på en sann historia. Häng med på denna smått förvirrande absurdistiska historia som blandar powerpointpresentationer och shakespeariansk dramatik hejvilt.

CAROLINA THELIN

Teater i Halland

Det hela måste betraktas som om det uttalades av en karaktär i en roman; om man tänkte på det efteråt, epilogiskt – i en cell, i en kista, i en ask – kunde Papa och Solly ha blivit ett sådant där par som teaterpubliken älskar att hata, så att de ställde sig upp och engagerat ropade: ”men det där är ju inte på riktigt”.  

Mar-Inge var anlitad som Shakespeare-expert och det var han inte, men enligt den gästspelande provinsielle demonregissören var detta en del i den grundläggande anti-logocentriska horisonten: det demokratiska språkspelet i att alla fick vara med och bestämma, även de mindre vetande. Mar-Inge positionerade sig i kulissen, drömlikt okunnig om det nya ordets stoff på teatern.

En kort första akt spelades upp. Alonzo kom ut och presenterade sig som Kungen av Neapel och presenterade sin trogna tjänare Gonzalo och berättade att de snart skulle lida skeppsbrott och då skulle de befinna sig på en obebodd ö. Det var alltså Shakespeares Stormen. Skådespelarna var svartklädda, blekt sminkade men inte helt, de rörde sig på scenen med sardoniska ansiktsuttryck. De gav ett vackert och rakryggat intryck och såg ut att vilja konfrontera publiken med en viss – om ändå konventionell – kylighet.

I den abrupt uppkomna pausen, efter vad som ursäktades som ett oväntat tekniskt fel, stod Mar-Inge i den nu intagna foajén. Rösterna porlade. ”Man har sett det förut, men det är uppfriskande gjort.” ”Man väntar på att något skall hända, men det är väl andemeningen.” ”Man skulle vilja se en riktig hjälte på scenen, lite mer tydligt som i Hamlet.” Publikens kommentarer slog inte ned som blixtar bland tiljorna. Det klagades på att tevattnet var ljummet. ”En prolog är alltid en prolog” lade någon till, ”kort är det nya långsamma.” ”Men det är väl en tidig Shakespeare?”

Demonregissören, den provinsielle, kom fram till Mar-Inge och ruskade om hans skuldror: ”Nu skall jag tala om för dig med tre ord vad du skall göra.” Han förde honom till sidan om scenen där ljudanläggningen stod dold (pausmusiken bestod av ett skärande trämetalliskt ljud som ökade i intensitet) och de satte sig vid ett bord med datorskärmar. Den längste av skådespelarna ställde sig bakom Mar-Inge och bugade, fortsatt blekt sardonisk. ”Jag vet att du inte tyckte om första akten som inte blev någon första akt så nu kan allting bara bli bättre”, sa den demoniske regissören. ”Jag vet inte”, sa Mar-Inge och tittade på en datorskärm där en Rubriks kub blixtsnabbt plockades isär och sattes ihop om och om igen av digitala fingrar. ”Ja, det kan bara bli bättre”, svarade han.

Den längste skådespelaren bakom honom pratade med en ihålig och förvriden röst som filtrerades genom ljudsystemet, Mar-Inge gissade att han sa till publiken att inta sina platser men han hörde inget enskilt ord. Demonregissören lutade sig fram mot honom och viskade: ”Det är säkert bättre att du, som du tänker, inte förstår något. Vid tillfällen som dessa är det en nackdel om man analyserar för överhuvud taget. Du kommer snart att slappna av och tycka om situationen. Gilla underlaget, som vi säger”. Mar-Inge tänkte säga ’jag förstår inte’ men kroppen andades försiktigt, skålar med spiskummin och jalapeños ställdes fram. 

”Du skall skriva en ny fortsättning på Stormen”, sa den längste skådespelaren, ”du använder keyboardet framför dig och du skall från och med nu inte titta på någon skärm, speciellt inte på den du skriver. En exekutiv producent sitter i en annan del av byggnaden och överför din text till en PowerPoint-presentation som redan är förberedd med bilder och musik som vi skådespelare har förberett oss att improvisera till.” ”Men hur överförs texten…” började Mar-Inge. ”Det är inget du behöver förstå”, sa den provinsielle demonregissören, ”här, vi skall sätta på dig ett par hörlurar så att du inte hör något som försiggår utanför ditt eget huvud”. ”Men menar ni verkligen att jag bara skall hitta på, jag känner knappt till grundstrukturen i Stormen”, försökte han. ”Du skall bara skriva”, sa den längste skådespelaren och tryckte på honom hörlurarna. Demonregissören tittade kort och provinsiellt på Mar-Inge med en blick som om han förbannade världen för att inte alla individer han befattade sig med var födda med teater i blodet, som han själv, eller honom själv.

Mar-Inge hovrade med fingrarna över keyboardet och hummade ”men jag är faktiskt inte dramatiker”. Den längste skådespelaren lyfte på den ena hörluren och viskade: ”Precis. Du vet skillnaden. Du är ingen dramatiker; du ÄR Stormen, ingen ord-logik, bara logos död”. Demonregissören höjde sitt vänstra ögonbryn en bit och pekade mot keyboardet, han tittade in i Mar-Inges panna och den senare läste av hans läppar: ”Låt spelet börja!”

Mar-Inge knäppte till sina handleder, tittade framför sig i mörkret på de släckta skärmarna, och började glida över keyboardet: ”Jag tänker mig att det blir en lång andra akt, multi-multituda kriser, på alla platåer. Publiken har inte mycket att gå på från första akten, där ingen karaktär presenterades speciellt ingående och där, förstås, ingen som helst dramatisk konflikt specificerades, publiken får därmed gradvis engagera sig, så att de mot slutet av andra akten kan lägga ihop vad det var de inte förstod från början i det som knappt var en första akt. Till rollerna kommer jag att lägga till en Gertrud som är Prosperos mor och som mot slutet av akten visar sig vara… ja, hon är förstås Hamlets mor också, men mer av en hjältinna i det här rummet. Prospero döper jag om till Papa – karaktärerna Alonzo och Gonzalo går samman och blir Solly, Papas vän och räddare i nöden.”

Allt för att få besökarna att vakna upp, tänkte Mar-Inge. Det knakar i bänkraderna och doftar sågspån, likgiltigheten från publiken stannar i de ljumma vinmuggarna, ingen förväntar sig att hjärnkirurger skall spy upp canceroblater i kantinen eller att de skulle behöva frottera sig med någon annans sandpappersfingrar. Tankarna förde vidare, nu på tangentbordet:

”Till rollistan lägger jag också in en Mister Tremlow, en oskrupulös typ, lite som en av Graham Greenes karaktärer (innan katolikerna förgiftade honom). Miranda, Papas dotter, är förstås med. Caliban är en mellanstor pudeltik, olivsvart. Om det behövs fler roller lägger jag in dem senare för handlingens skull. Andra akten skall utspelas så att publiken inte vet om vi är kvar på båten vid skeppsbrottet eller om vi är på den öde ön. Låt spelet börja heter det väl… Tyst på scenen, en röst hörs: ’Land i sikte!’”

Ena hörluren drogs åt sidan och demonregissören flåsade provinsiellt i Mar-Inges öra: ”Bra! Jag visste att du kunde göra det här! Fortsätt! Fortsätt! Publiken är på helspänn!” Mar-Inge visste inte om han lutade sig lite bakåt eller lite framåt, kanske bakåt för det var en bekväm skrivbordsstol.

”Ett myteri pågår” fortsatte han, ”Tremlow eggar på besättningen, Solly syns i bakgrunden. Ett blixtrande roterande scenbyte: Gertrud sitter vid ett köksbord, Caliban ligger vid hennes fötter. I rummet intill ser vi en man med en revolver, han rör sig bakom ett fiberdraperi, vi ser silhuetten när han sätter revolvern mot huvudet och trycker av. Det smäller högt från vapnet och blå krutrök sprider sig i salongen. Jag ser i mitt inre hur publiken faller in i zenbuddhistisk insikt om tillvarons förgänglighet, att alla människor och deras masker är utbytbara – de sitter plötsligt upp i fåtöljerna som om de fått piskrapp på bägge axlarna för att återvända till lidandets verklighet. Effekten av att invagga publiken i opiumstadiet och väcka dem samtidigt! Spelet fortsätter efter en konstpaus, speciellt av den längste skådespelaren. Och nu: Gertrud rör sig inte först men reser sig efter en stund, skriker – ett fasansfullt skri – och håller sig sedan för öronen. Ett distinkt skri från Pharoah Sanders saxofon i högtalarsystemet som ekar över alla vassa kullerstenar i Varbergs kommun samtidigt som samtliga lätt liksminkade skådespelare håller publiken i trans i detta ögonblick. Tystnad.”

Mar-Inge lyssnade på tystnaden i hörlurarna innan han återvände till tangenterna igen:

”Scentekniskt kan Gertrud inte få ljudet från självmordet och den blå krutröken att sluta eka i sitt huvud så hon häller smältande vax i sina öron och kanske blir det samma hos någon som står intill henne, men inte den längste skådespelaren, han ser inte speciellt sardonisk ut för tillfället. Det är inte tänkt som symbolik i någon strikt mening utan mer som en påminnelse om kroppen som en i många lägen ofullständigt fungerande maskin. Kanske som en teatermaskin. Kort tystnad, mycket kort. Scenbyte. Milda rökpuffar på scen och i salongen, från kolsyremaskinen. Solly nu i förgrunden, en stilig man kanske från de övre bergstrakterna i Udine, en Illyrian hursomhelst, i fyrtioårsåldern, svallande svart hår, stor mustasch, han ser hård och bestämd ut, tittar på publiken, sätter fast en sabelkniv mellan tänderna redo att gå till attack. Tremlow träder fram i sin helhet: en kraftig och välbyggd normand med buskiga ögonbryn. Den längste skådespelaren, extra likblekt sminkad nu, även händerna, framträder och personifierar Vinden, ett levande väsen i berättelsen som ger röst och rytm, åt, som ni vet…”

Den högra hörluren rycktes åt sidan igen, demonregissören flämtade upphetsat provinsiellt i Mar-Inges öra: ”Fortsätt, fortsätt, fortsätt! Publiken håller på att dö!” Mar-Inge tänkte på rollfigurerna som om de alla hade olika kroppsliga egenheter, hand- knä- eller benproteser, eller någon som var enarmad eller saknade en lunga eller bägge, eller tatueringar som hade börjat blöda och tappat formen som fjärilar i en erotisk roman. Men inte den längste skådespelaren, kanske?

Mar-Inge fortsatte med fingrarna: ”Tremlow kommer springande över däck, sparkar omkull Papa och föser ned honom i en livbåt, han kastar sig ned i livbåten, på Papa, är i full gång med att våldföra sig på Papa, detta visas inte explicit för publiken – när Solly, med kniven mellan tänderna, kastar sig ned i livbåten och räddar Papa. Papa och Solly klättrar tillbaka ombord på skeppet, livbåten glider i väg med Tremlows ristade kropp. Detta är scenkonst, det förväntas att skådespelarna gestaltar kroppslighet; kroppen är ett tecken, tecknet är en kropp. Tystnad, kort, ny scen. [Det blir tyst.] Den längste skådespelaren kommer in från vänster, sinister som… en orensad sardin, nej vänta, stryk det. Hursomhelst definitivt sardonisk nu, från läpparna och uppåt. Men, vänta lite, det här blir ju meta, teaterpublik hatar meta… Utom förstås som i En Midsommarnattsdröm… Vad skall jag hitta på nu, andra akten, kan den vara hur lång som helst… Tystnad? Ja. [Det blir tyst.] Då så: Papa håller en dramatisk monolog där han jämför medvetandets oändlighet och mörka oberäknelighet med oceanen, sedan utökas jämförelsen till att havet, oceanen, är en bottenlös kyrkogård, ett bottenlöst mörker, hav, hav, hav, i behov av en fyr som kan kasta ljus på det ogenomträngliga mörkret. Jämförelsen rinner ut i sanden och Papa börjar beskriva hur han en gång dansade med Miranda, dansade tätt tätt tätt med Miranda, en lekfull ironisk berättelse om far och dotter på dansgolvet i en bar – pirrande banala tankar om incest som hade fått Nabokov att rodna språkligt. Finns det förresten en exekutiv producent? Eller flera? Var? Apropå meta-perspektivet, alltså. Därpå: Papa och Solly sittandes på svankande tiljor, eller på en strand, man skall inte veta om de befinner sig på skeppet eller på den öde ön, de röker en tunn joint, Caliban ligger vid deras fötter och sniffar fram- och tillbaka mellan männen. Gertrud syns inte till. Därmed är de grundläggande byggstenarna i dramaturgin introducerade och den grundläggande tematiken förklarad…”

Båda hörlurarna drogs av abrupt och den provinsielle demonregissören stirrade exalterat på Mar-Inge. ”Bravo, bravo, bravo!” viskade han. ”Det blir en paus nu på grund av ett tekniskt problem, datorerna måste värmas upp. Detta är inget dramaturgiskt påhitt! Publiken är helt förhäxad, inne i storyn, de fattade inte vad som hände när vi bröt. Av misstag, alltså. De strömmar till foajén, dricker vin och förväntar sig en ny trollbindande akt!” ”Men”, sa Mar-Inge, ”rent dramaturgiskt kan man inte bryta på det här viset…” Demonregissören skakade på huvudet, drog mig upp honom ur stolen och tecknade att han skulle följa med honom. ”Kroppsspråkets morfologi är det enda viktiga”, sa han, ”det sorgliga är att all kritik av de sköna konsterna är slutstationen för något som började med en smak för någonting, ett bett och tuggandet av något, njutningen av något färskt – och att något är färskt behöver inte betyda att man inte ätit det förut… som färskt rivna rödbetor.” ”Kanske”, svarade Mar-Inge och undrade om han skulle översätta pjäsen till engelska också… beetroots eller redbeets?

Demonregissören knuffade nu Mar-Inge lite bryskt provinsiellt ned för en korridor och in i en loge. Den längste skådespelaren stod där i sina rustikt svarta kläder, sardonisk min, likblekt ansikte och händer och hällde upp iskall dryck i tunga kristallglas. På bordet spiskummin och jalapeños. ” Det blev fantastiskt bra”, sa han, ”vi filmar med sju kameror, du kommer att få se resultatet när vi träffas någon gång i framtiden. Förmodligen på en filmfestival.” På en skärm intill de blinkande lamporna i logen syntes publiken i foajén, de såg levande ut för att vara från Varberg, gestikulerandes, diskuterandes med livliga ansikten, en sorts brio som inte kunde vara enbart resultatet av det avslagna vinet som flödade från pappersmuggarna.

Regissören stängde av ljudet från foajén. ”Du ser”, sa han, ”de vill inte gå hem!” Mar-Inge tog ett par klunkar av den iskalla drycken, den smakade obeskrivligt rent om man fick använda hans ord. ”Jag skulle inte ha gjort något annorlunda någonsin”, sa demonregissören. ”Exakt”, sa den längste skådespelaren likblekt. ”Men hur går överföringen till från mitt keyboard, via en PowerPoint, från skådespelarna ut till publiken, jag bara undrar…” började Mar-Inge. ”Det är en helt ny teknik”, sa regissören, ”är du inte bekant med David Byrnes PowerPoint-konstverk?” ”David Byrne, sångaren i Talking Heads?” frågade Mar-Inge. ”Precis! Men det är inte viktigt nu”, sa demonregissören, ”det viktiga är att du fortsätter att producera anti-logocentrisk text när datorerna har blivit uppvärmda igen om en stund. Det finns inga gränser, du har absolut frihet vad gäller alla detaljer.” ”Alla?” undrade Mar-Inge och drack ur glaset fyllt av provinsiell renhet.

Demonregissören fyllde på glaset och sa: ”Du har fått publiken att försvinna in i sig själva, du har fått tiden att förändras som musik. Det är som Sven Andersson, han på kommunen, säger: som att åka hiss, du börjar med ett ord, publiken börjar lyssna direkt, ni passerar första våningen, lämnar allt annat därnere, tionde våningen, tjugoförsta våningen, ordet, allt är där, allt börjar och slutar där, sakralt och profant både på den femtioandra och första våningen. En exekutiv känsla.”

”Jag är redo igen”, sa Mar-Inge. ”Det är en bra känsla”, sa demonregissören, ”tiden har sina begränsningar”. ”Jag får inga instruktioner nu heller?” sa Mar-Inge. ”Nej. Men det förstås – vi skall se till att få till ett avbrott till, tekniska problem igen, så att andra akten får en tredje del, kanske en fjärde. Eller om man kallar det scener. Alltså, andra akten kan aldrig ta slut, i princip om man lägger ihop antalet scener. Shakespeare bara liksom räknade till fem akter”. ”Men dramaturgin…”, sa Mar-Inge. Lamporna kring sminkspegeln blinkade till och släcktes med ett väsande ljud. Demonegissören tände en gulnad ficklampa och pekade mot korridoren. ”Nu är datorerna uppvärmda igen”, sa han – och Mar-Inge följde det fladdrande fickljuset, satte sig vid keyboardet igen och sträckte på tummarna.

”In på scen: Tremlows spöke. Han bär på ett ben med en tight silkesstrumpa. Han stånkar och frustar och klagar på sin nya arbetsuppgift: att bära skyltdocksdelar och lägga dem på en pyramidisk hög som hela tiden rasar ihop. Papa kommer in på scen och kör bort honom. Ljuset fladdrar och vi befinner oss antingen under däck på sjön eller i någon form av enkel stuga på den där öde ön. På väggarna finns oljemålningar föreställande de flesta pjäskaraktärerna där de utför någon stillsam handling: Miranda håller upp ett strumpeband som hon försöker räta ut, Solly rensar en sardin, Gertrud tittar på ett bi i en spegel. Papa går runt och tittar på målningarna, han hummar för sig själv, gnolar på John Coltranes ”Expression”. Han sätter sig vid ett kafébord och röker en cigarrett [Det blir tyst.] – den röks i realtid tills filtret har nåtts, han askar på en fläck på bordet som om där finns en askkopp, han börjar resa sig och tänker fimpa och ser mycket teatralisk eller melodramatisk ut när han inser att där inte finns någon askkopp – han klämmer till cigaretten i handen och stoppar fimpen i bröstfickan.”

Mar-Inge tände en cigarrett själv och andades genom näsan i mörkret. Lite melodrama kunde infogas tänkte han och fortsatte: ”Papa går runt och tittar på tavlorna igen, de är dubbelt så många nu, de flesta gråfläckiga nu. Scenljuset fokuserar efter hand på en dörr, en kraftig ekdörr, för Papas roll skulle scenanvisningen här innefatta att han betraktar dörren som om den i sig innehöll all information om vad som finns där bakom, ett innehåll uttryckt i form av kaos, ordning och katastrofer – detta skall ageras ut på scen, men exakt hur detta agerande överförs via PowerPoint till skådespelarna på scen till publiken kan jag inte se tydligt.” Mar-Inge askade någonstans i mörkret och det började flyta bland tangenterna igen:

”Scenbyte till ett helt kalt rum och Solly kommer in, han säger att vi nu kommit till resans slut, att Vindens krafter har lämnat honom, att vi måste förlåta honom hans synder, hans myteri, att han blivit mänsklig igen, att illusionen är bruten, att kvällen är slut, magin borta, att vi måste resa oss och stå. Han avslutar med att säga: ’Mina damer och herrar, Vinden har lämnat byggnaden’. Ljudlöst mörker i hela teatern i sju sekunder följt av ett blixtrande scenbyte med stroboskopljus: vi ser Papa som har öppnat ekdörren och står inne i rummet som tidigare dolde sig där – som vi nu inser att vi sett förut: framför honom ett kafébord med cigarettaska på, en stol intill, på väggen en muralmålning som avbildar honom själv som när han satt vid bordet i scenen tidigare, rökandes utan askkopp. Han går fram och sätter sig vid bordet, tänder en cigarrett, röker. När han askat två gånger på bordet, i realtid, släcks ljuset mycket långsamt ned…”

Bägge hörlurarna åkte av igen, demonregissören hängde över Mar-Inge igen, blodröd i ansiktet med provinsiellt uppspärrade ögon. ”Fan-tas-tiskt! Och vi ordnade till ett nytt strömavbrott, det såg ut som om blixten slog ned faktiskt, när Papa askade för andra gången! Vilken effekt! Vi har tänt stearinljus och publiken hålls fast i bänkraderna, de får sitt pausvin där. Det där de har beställt alltså, Merlot, inte det de fick vid det kemiska avbrottet. Även om det inte är paus på riktigt, det är det aldrig förstås på de här platåerna”. ”Men”, sa Mar-Inge, ”man kan inte bryta mitt i, jag menar dramaturgin…” Demonregissören hyschade, tände sin gula ficklampa och dirigerade Mar-Inge genom korridoren tillbaka till logen. Där stod den längste skådespelaren och log, utan minsta sardoni, nästan helt avsminkad, utom händerna, och gav den tunga kristallkupan till Mar-Inge. Han drack ett par klunkar av den fulländade provinsiella renheten.

Det var tyst, publikens sorl sordinerat därute, demonregissören lyssnade med öronen på helspänn men inga ord hördes i logen. ”Det är svårt att veta om publiken har sett för mycket”, sa demonregissören. ”I så fall”, fortsatte han, ”har den anti-logocentristiska överföringen varit lyckad.” ”Publiken skall bara inte ha fått veta för mycket”, sa den nu helt återigen liksminkade längste skådespelaren. De tre tittade på varandra i avsaknaden av tiljor och nickade mot den mörkaste delen av utrymmet där inga leenden kunde anas eller missförstås. ”Vetenskapen kommer att orsaka en provinsiell informationsexplosion”, sa demonregissören. ”Det är det vi måste stoppa”, sa den längste skådespelaren och tittade sig omkring, ”kontraktet med publiken är brutet, allt är kris, nu väntar vi bara på katastrofen. Nu! Snart!”. Mar-Inge drack upp den kristallösa renheten och nickade som tidigare mot det skärmlösa mörkret, de andra två imiterade honom, ordlöst.

När Mar-Inge åter satt med hörlurarna på började fingrarna glida över tangenterna med en precision och fart som han sällan eller aldrig hade upplevt tidigare: ”På golvet till vänster ligger Papa sovande, på vänster sida. Caliban till höger, nosen mot golvet, tittar på Gertrud som går långsamt över scenen. Hon är klädd i en svart klänning som framhäver hennes fotomodellskropp, hon säger att det är ett regnigt landskap för att symbolisera depression, hon säger att det är ett dimmigt landskap för att symbolisera det fördolda, hon säger att det är ett deformerat landskap för att symbolisera kroppen. Hennes replik: ’det borde vara jag – eller vi – som dödar min make – min son – min älskare – låt mig döda honom, dig, mig – jag, du, du borde vara naken – för att döda honom, henne’.  Hon sliter av sig dressen och ställer sig naken, poserande med ryggen mot publiken. En knappnål hörs långsamt falla, därpå, från högtalarna hörs Tremlows krackelerande röst, en förinspelad fil med vinande stereoeffekter: ’Det finns kärlek och det finns kärlek som älskar att älska kärleken, den rör sig utanför huvudet där den kommer och går, det som dör i huvudet rör sig utanför huvudet men kommer tillbaka, går och kommer tillbaka i ett skri, ett ylande, det är utanför huvudet men det kan aldrig bli ordlöst – kärleken kan inte komma före kärleken som älskar att älska och begäret och erotiken som ändå sitter i hjärnan.’”

Mar-Inge hörde tystnaden i hörlurarna innan han fortsatte: ”Gertrud sitter kvar i tystnaden på tiljorna. Solly kommer in med en brudklänning som läggs vid Gertruds fötter. Tremlows spöke visar sig kort i bakgrunden. Caliban följer efter honom när han går ut. Gertrud pratar länge och osammanhängande om myteriet, om Tremlow, om Solly. Hon säger till sist: ’Jag säger inte det här som kvinna, men jag har den varmaste naveln i hela världen, jag kokar ett risgryn där varje natt.’ Ensemblen kommer in i sina svarta kläder, ansikten i kubistiska nyanser – baconskt lila ytor överallt nu – och nickar mycket svagt åt publiken. Gertrud kryper ut och sedan upp på scenen igen, skyler kroppen med den vita brudklänningen…”

Nu slet Mar-Inge själv av sig hörlurarna medan han tänkte att ’Gertruds navel’ var en under omständigheterna lyckad titel på en tredje akt, eller kanske den femte, insmugen så att ingen skulle tänka på det som en avrundning eller summering av pjäsens teman och konflikter men samtidigt en indikation på något fantasifullt-hoppfullt i och med att katastrofen var fullständig, det fanns ingen logisk återvändo i platta cirklar eller dramaturgiska trianglar, ingen katarsis i geometrin. Han, Mar-Inge, hade utfört den dramatiska bågen utan att någon hade sett den komma rusandes förbi och sluta sig själv vare sig det var Aristoteles tolv akter, en förnuftig tragedi, eller något mer hemtrevligt som flöt förbi på Varbergs vassa kullerstensgator; som om humorn i det hela vore livshotande. Med en PowerPoint som han aldrig hade använt tidigare i något format eller i rollen som pedagogisk resurs. Mar-Inge gick runt som en gud i kulissen och tittade på publiken, de flesta stod upp och väntade på sin tur att lämna lokalen i turordning, teaterbiljetterna var trots allt numrerade. Det var tyst även utanför hörlurarna och om det fanns ord för den subtila stämningen så var det provinsiellt balanserad värdegrund. Regissören stod i dunklet på andra sidan scenen, Mar-Inge vinkade åt honom men han var provinsiellt stel. Överföringen från keyboard till PowerPoint: en succé med mestadels svartklädda skådespelare och den längsta av skådespelarna för det mesta sardonisk och likblek. Och allting och det som nu bara var, kanske till och med en post-produktion-depression.

Ute på parkeringen var det som det heter klarhet i luften; Mar-Inge tände en cigarrett. Det var en ljus – eller ”blå” som vissa kallar det – natt, som midsommar eller något före. Publiken kom ut från byggnaden; de gick på led, två och två, på Birger Svenssons väg, söderut, långsamt och tystlåtet som numren på sina biljetter. Utan att gå direkt fort gick Mar-Inge samma väg och hade snart passerat några tjogtal av dem. Ett par minuter senare, vid järnvägsstationen, stannade han och tände en ny cigarrett, ledet av teaterbesökare fortsatte att ringla fram i maklig takt under tystnad intill hans rökringar. Nere vid hamnen såg Mar-Inge lämmeltåget fortsätta på väg mot Varbergs fästning, han gick nu raskt förbi de flesta och stannade till i portvalvet där. Demonregissören stod efter en stund i en provinsiell kostym vid hans sida med en aura av kummin och jalapeños ”Vi måste stoppa dem”, sa han, ”de tänker inta den shakespearianska fästningen!” Vilka då? tänkte Mar-Inge och tittade på regissören som var dödsvitsminkad nu, och de gick upp för backen och in på borggården.

Och den blå nattens mjukhet övergick nu i vad som kunde betraktas som en ironiskt kolorerad deus ex machina.

Teaterbesökarna började anlända i strid ström till fästningen men nu i sällskap med släktingar från områden som Sibbarp, Ranelid, Ullared och några från söder om Tvååker. Det fanns en känsla av eld och högafflar på de vassa kullerstenarna, ett uppror i den nordhalländskt nedåtböjande vinden med repressiva sting från nyponbuskar och det kitsliga i ryggraden att kultur kostar pengar och borde förbjudas och att de ansvariga måste straffas snarast. Speciellt uttryckt från de varbergare som bodde en bit söder om Tvååker.

Den provinsielle demonregissören utvecklade en än starkare aura av spiskummin och jalapeños. Mar-Inge tänkte sig en rask promenad till sitt rum på Kurortshotellet men tanken på Gertuds navel fick honom att ändra sig angående finaliteten i tankegångarna – det där oavslutade i akt tre, eller om det var den femte akten, som hade fått demonregissören att inte återvända till logen och därmed låta den varbergska publiken marschera på led mot den shakespearianska fästningen… Katastrofen hade ännu inte utkristalliserats – hade det funnits en annan aktör eller Gud i kulissen som skickat separata PowerPoints till skådespelarna? ”De väntar därinne, flera exekutiva producenter, med fler datorer och skärmar och han Sven – vad heter han – Andersson”, sa den provinsielle demonregissören, ”vi måste trots allt in och avsluta detta på ett förlösande katarsiskt sätt när vi har alla samlade här på borggården”.

Till vänster bakom sig, sinistert, såg Mar-Inge den längste skådespelaren, närmast död som en Bergman-gestalt nu, han skymtade resten av ensemblen och något från Miles Davis 80-tal hovrade elektriskt i luften, men det kubistiska ljudet ekade snabbt ner och försvann in i de ogästvänliga kullerstenarna. Demonregissören såg både uppgiven och extatisk provinsiell ut. ”Vi går in om fem minuter”, sa han. Han betraktade Mar-Inges panna: ”Jag litar på dig, varken grym teater eller tragisk avslutning med utrensande katarsis, publiken kräver ett avslut som bara kan ordnas till med dina PowerPoints”, sa han. Mar-Inge nickade, det var två minuter kvar på den vällustiga cigaretten, han brydde sig inte så mycket men tänkte på det faktum att nikotin numera var på den internationella dopinglistan för idrottsmän, ansett som koncentrationshöjande fusk.

Mar-Inge tänkte (men skrev inte): ”Ett avbrott, efter att storbildskärmen mot fästningens norra vägg har projicerat bilder från Bergmans Scener ur ett äktenskap där morgonkaffet ser surt ut och inte mycket händer, speciellt inte i dialogen. Den längste skådespelarens röst hörs genom högtalarsystemet: ´Den tredje akten, eller om det är den femte kommer snart att börja´. Ett ljudlöst fyrverkeri syns över borggården och korgar med rödvinsflaskor och kycklingklubbor svävar långsamt ned till publiken, i några korgar finns också signerade vinylexemplar av Miles Davis The Man with the Horn och små dosor potatissallad. Aptitretande engångstallrikar, sådana där man kan äta i sig, ekologisk bambu, de duggar sakta ned som smekfullt nordirländska regndroppar. Demonregissören fångar en kniv och gaffel. ´För bövelen, vi måste ta oss in till ledningscentralen´, säger han, ´ innan någon exekutiv producent förstör allt´”.

När de går in i fästningens fängelsehålor känner Mar-Inge igen mig bland kablar, datorer och skärmar, men när han börjar skriva ser han också högt och tydligt konturerna av de som befinner sig därute med kycklingklubbor och vin i en gobeläng på en av datorskärmarna. Mar-Inge sätter mig ner bakom ett annat keyboard med hörlurarna på, i några sekunder hörs Robyns ”Don’t Stop the Music” på hög volym sedan blir det tyst. Hela Varberg är tyst. [Det blir tyst.]

Mar-Inges fingrar flyter över tangenterna igen: ”Vi ser att det är tyst, att tystnaden är så påtaglig att den hörs. Skuggan av Solly syns på scenen, den längste skådespelaren kommer in som en spegelbild av John Cassavetes, sardonisk-ironisk, ett par fragment från Cassavetes mästerliga film Tempest visas på storbildsskärmen på västra muren. En av de kortare skådespelarna, som ändå tycks längre än Cassavetes, kommer upp på scenen och säger: ’Det har aldrig varit tystare – så tyst! – i Varberg!’” Man måste alltid tänka sig vad Cassavetes skulle ha gjort i en situation som denna, tänkte Mar-Inge och sträckte ut ryggen i den välgörande kontorsstolen.

Demonregissören slog till honom över hjässan, slet av honom hörlurarna och viskade hårt i hans vänstra öra, sedan i det högra: ”Det här kan inte bli bättre!” ”Men jag vet inte hur Stormen slutar”, väste Mar-Inge tillbaka, ”jag vet inte ens hur den börjar”. ”Det handlar inte om nutid eller dåtid” sa den provinsielle regissören, ”inte ens om framtiden eller logos grammatiska korridorer.” Mar-Inge nickade, började bearbeta sitt keyboard, inga dataskärmar överhuvud taget syntes till i rummet vid det här laget, men det blippade till bland dussintals andra PowerPoints i fästningen. Mar-Inge skrev rakt in i högtalarsystemet:

”Spelet kan sluta, alla sardoniska skådespelare i svartvitt samlas bakom publiken, det är dags att gå hem, exekutiva producenter med tända lyktor leder åskådarna tillbaka till teaterlokalen på Birger Svenssons väg, ingen vet hur länge detta spektakel kommer att pågå, men det har aldrig varit tystare i Varberg. [Det blir tyst.] En buffé med vegetarisk kalops som höjdpunkt kommer att ta oss genom den sista akten när vi väl är där. Och jag lovar att det blir den sista”.

Demonregissören andades provinsiellt i Mar-Inges öra: ”När det händer något i Halland gäller det att skriva ner det snabbt. För sedan händer det inte så mycket mer…” Mar-Inge reflekterade över att skriva något om begär, harmoludiskt grillade kycklingar i Ranelid, Sibbarp eller Ullared – att skriva om begär går fort i Varberg, i norra Halland, inklusive söder om Tvååker. Med tangenterna: ”Sedan var det hårstrån över alla sidor, över hela manuset och sedan översättningarna, som i en virvel, en återkommande platt cirkel, trots allt”. Demonregissören mumlade detta och liknande provinsiella fraser och uttalanden och det fick publiken på borggården att stå helt stilla för att invänta den tredje eller den femte akten – skulle detta nu ändå utvecklas till en grymhetens eller en spektaklets teater som varken saknar producent eller regissör? Ett crescendo? Aristoteles tolfte akt – stasimon?

Mar-Inge fortsatte: ”I och med regissörens inblandning förflyttas publiken i en dramaturgi de aldrig upplevt tidigare, deras kroppar är knäsvaga, de har vax i öronfransarna, de har rödvinsbouqueten i näsorna, deras fötter rör sig som dansarens mot tiljorna, de bestämmer rytmen och kroppen svarar mot ytans hårda rytm och de vasst ogästvänliga kullerstenarna. Publiken rör sig symmetriskt i led om två och två tillbaka till teaterlokalen via Birger Svenssons väg i den blå nattens ljus, de nu extremt hålögda och ironisk-sardoniska skådespelarna följer på behörigt avstånd.”

Demonregissören river tag och biter i Mar-Inges hörlurar och säger att han upprepar sig om den där återkomsten till teaterlokalen – vilken djävla återkomst förresten! Mar-Inge påpekar, angående återkomsten, att demonregissören förstörde symmetrin med sitt provinsiella mumlande om hårstrån och andra saker som ekade ut på borggården, att succén med själva konceptet – en minimalism – hänger på att han inte lägger sig i dramaturgins inskrivande medierat via PowerPoint: ”Det skall bli ett avslut”, skriver Mar-Inge ”men allt måste fortsatt utgå från att jag är okunnig och anti-logocentrisk, mindre vetande, att ord inte är logiska eller förförande. Se nu till att få publiken dit de skall vara, oavsett om där finns vegetarisk kalops eller inte. Inget spektakel.”

Alla kom tillbaka till teatern, varbergarna förflyttade sig makligt och lydigt genom Mar-Inges rökringar och den nedåtböjande vinden. De från söder om Tvååker återvände dock hem. Han satte mig framför tangenterna, redo, publiken på väg in med nya plastmuggar i dubbelknäppta händer, ingen doft av vegetarisk kalops noterades, ett förväntansfullt sorl dock. Mar-Inge alltså vid tangentbordet, stretchande handlederna igen. Det rasslade till i högtalarsystemet i mörkret bakom honom och fragment hördes av regissörens och den längste skådespelarens röster: ”Bra. Låt spelet börja!” Mar-Inge reste sig och famlade längre in i mörkret där det fanns fler datorer, vissa med skärmar. En av dem lyste upp och där såg Mar-Inge regissören och ensemblen i en inspelning från övervakningskameran på den shakespearianska fästningens borggård, där fanns inget ljud, men de såg ut att skråla vilt, de skålade och skuttade runt med ölburkar och vodkaflaskor som de halsade ur och hällde i varandras hår, några av dem vinkade med rödvita banderoller med texten ”Power to the PowerPoint!”

Fantastiskt tänkte Mar-Inge, här sitter jag nu med den mest teaterkåta publiken i hela Halland, kanske hela Sverige, men utan regissör och skådespelare. Han tog fram en bit Västerbottenost ur sin portfölj – andra människor har bananer för eventuella blodsockerfall men Mar-Inge hade aldrig haft sådana problem – och han lät alla sina sinnen föryngras av doften, smaken, texturen, ljudet av tuggorna, den perfekta estetiken: harmoniserande med en aromatiskt kvarvarande bismak av kvällens kristalliserade dryck, dess provinsiella renhet. Det förväntansfulla sorlet ökade i salongen, Mar-Inge gick fram bakom ridån och mixtrade lite med högtalarna, sorlet ökade. Han spanade ut på publiken som alla, igen, hade välfyllda plastmuggar med blekt rödvin och såg välmående, glada och förväntansfulla ut, var fanns då denna teaters välgörande sommelier? Bland en eller annan exekutiv producent – Sven? – mellan eller bakom bänkraderna?

På skärmen därbak i logen fortsatte demonregissören och ensemblen sin vilda fest med sina rödvita banderoller på fästningen, men när han tittade till på skärmen några minuter senare såg han sig själv sittandes vid keyboardet bakom teaterscenen, en bild av honom själv som projicerades på storbildsskärmen på väggen på fästningens östra borggård. Han gick ut på scenen för att förklara det hela. Mar-Inge bet till lite lätt i mikrofonhuvudet – han hade alltid gillat den sortens puffande ljud och smak – och publiken reste sig långsamt och värdigt, de drack ur sitt vin, de applåderade inte men de bugade djupt mot scenen innan de reste sig upp och vandrade återigen iväg i kollektiv symmetri utmed Birger Svenssons väg. Mar-Inge släckte ner allting som han hade teknisk kunskap om i lokalen. När han kom ut på parkeringen och började blåsa rökringar började det ljudlösa och nu färglösa fyrverkeriet ovanför fästningen på nytt. 

The post Littestraden: Novell av Ulf Cronquist first appeared on Opulens.