GLOSOR. “När jag låg däckad med säsongsinfluensa, la jag ut bilden på min hemmagjorda kvacksalveri-medicin, nämligen hett te med en skvätt rom. Jag hade fotat flaskan som jag inköpt i Tyskland. Mulata stod det på etiketten.”

N-ordet är tack och lov avskaffat, vi slipper se det i skrift, möjligen kan någon mindre uppdaterad person fortfarande använda det. Jag tänker inte specificera närmare, det får räcka att säga att en sådan person kanske röstar på ett parti som inte väjer för att ha åsikter om människors vandel.

N-ordet avskaffades eftersom de som har tolkningsföreträde med all rätt tyckte att den benämningen var förknippad med något mycket negativt, något man inte ville bli påmind om.

För en tid sedan tog jag med min vän Blessed på en tur runt Österlen. Vi kom till Sjöbo, som i och för sig inte hör till Österlen, men som för alla som inte bor där ändå hör dit. Vi blev sugna på en fika så vi stannade på konditori Flora i den skånska småstaden. Jag beställde en kaffe och en kanelbulle, Blessed som är från Zimbabwe och svart, pekade på en liten rund, brun kakboll och sa att hon vill ha en sådan där n*g*rboll. Servitrisen bleknade, men lydde fogligt och la med en liten tång den på ett litet fat.

Gravallvarligt tog Blessed emot fatet och vi fikade mumsandet på våra bakverk och det riktigt goda bryggkaffet, fjärran de stora kedjornas.

När vi sitter i bilen igen skrattar Blessed hejdlöst och jag kan inte annat än dela hennes munterhet, men det är inte utan att jag tycker hela situationen är pinsam. Man får ju inte säga n-ordet, än mindre kalla en liten godiskaka n-boll. Inte ens den som tolkningsföreträde får använda det ordet, det är vi väl överens om. Eller?

När jag nyligen låg däckad med säsongsinfluensa, la jag ut bilden på min hemmagjorda kvacksalveri-medicin, nämligen hett te med en skvätt rom. Jag hade fotat flaskan som jag inköpt i Tyskland. “Mulata” stod det på etiketten. Det dröjde inte länge innan en man med afro-amerikansk pappa och vit svensk mamma, svarade på inlägget att mulata betyder liten åsna, mula, alltså ett mycket nedsättande ord. Ja, vad säger vi om en person som har en förälder som är svart och en som är vit? Jag vill ju inte kalla någon åsna. De är ju kända för att vara ovanligt dumma och envisa. Frågar åt en kompis.

Rom med det namnet finns inte att köpa i vårt statliga spritmonopols affärer. Någon ordning måste det ju vara och staten ska genom exempel visa vad som är acceptabelt. Men vem vet, kanske kan vi snart köpa Mulata-rom på Systemet och inhandla småkakor gjorda på smör, havregryn, kakao, socker och kaffe som då återigen ska heta det som vi sedan länge lärt oss är förknippat med rasism.

The post Våndan med ord first appeared on Opulens.

GLOSOR. “Om man tror att det är orden som färgar värderingarna, är man fel ute. Det är värderingarna som färgar orden”, skriver Katrine Hamori.

Det finns en idé om att om man byter ord på något, så kan man därigenom ändra på det man vill. Det är en illusion. Om man tror att det är orden som färgar värderingarna, är man fel ute. Det är värderingarna som färgar orden. Ett exempel på hur det fungerar är ordet handikapp. Det lanserades som det nya, gångbara i stället för de gamla lyte och vanförhet. Nu gäller inte längre handikapp, utan nu ska det vara funktionsnedsättning… eller nej, vänta… funktionsvariation är väl det senaste. Det visar att bara ett namnbyte inte kan vara lösningen på en önskad attitydförändring. Tror man det, måste man förr eller senare byta igen.

När städare blev lokalvårdare skämtades det i början ganska friskt om det – alltifrån golvvårdare till renlighetskonsulter, men nu är lokalvårdare definitivt en accepterad benämning på yrket av den enkla anledningen att ordet städare försvann ur arbetsförmedlingens och arbetsgivarnas platsannonser och framför allt för att yrkesgruppen själv ville vara just lokalvårdare – en som vårdar något gör ju något som är positivt för alla parter.

Romer, ursprungsbefolkningar, inuiter, samer och många andra folkslag har valt att radera de gamla koloniala och rasistiska beteckningarna. Självklart har dessa grupper tolkningsföreträde. Så när en rödbrusigt flabbande karlslok på kondiset i Sjöbo beställer en kopp kaffe och en negerboll, får jag lust att tvångskommendera honom till lektioner i historia. Alternativt ge honom samma behandling som Malcolm McDowell fick i filmen Clockwork Orange – fastspänd i en stol med ögonlocken uppspärrade med hakar så han inte kunde blunda, utsattes han för smärtsamma elchocker varje gång en våldsam bild visades. Jag tänker mig att för Sjöbomannen skulle man till exempel visa bilder från lynchningar och slavauktioner.

Konstigt nog finns det fortfarande en beteckning, som trots att den visar på en märklig åtskillnad, är gångbar och som sägs utan att någon höjer på ögonbrynen. Jag tänker på en jude av kvinnligt kön – judinna. Ingen gör längre en poäng av att påpeka en könstillhörighet i till exempel yrkesbeteckningar som skådespelare eller författare. Och inte heller varken talar eller skriver någon någonsin om muslimskor eller kristinnor.

För inte så hemskt många år sedan kunde man läsa orden Mosaiska Församlingen vid Stockholms synagoga. Ordet jude hade då fortfarande ett eko av skällsord, så det undveks och omskrevs till mosaisk trosbekännare. Tack och lov reclaimade man alltså jude. Men att man därmed också ska kunna acceptera en så patriarkal och föråldrad benämning som judinna tycker jag är märkligt.

The post Ord betyder något first appeared on Opulens.

SPRKFRÅGA. Hej! En aningen burdus fråga kanske, men varifrån kommer uttrycket ”att ha häcken full”?/ Anna.

Hej! Ja, du säger att det är en burdus fråga, men egentligen är det inte alls tal om ändan, gumpen som är full av något, utan häck är här en lastningsanordning man förr använde till hö. Det är helt enkelt ett slags avgränsande ”staket” som ställdes på höskrindorna och när man inte kunde ta sig an mer arbete, göra mer hade man helt enkelt häcken full.

Ordet häck kommer ursprungligen från engelskans hedge och det betyder avgränsning och barriär i allmän mening. Inom språkvetenskap använder man också ordet ”hedges” för att karaktärisera ett sådant där lite ängsligt, trevande språk som är så vanligt hos akademiker rädda för att tappa ansiktet, exempelvis ”det kan inte uteslutas att det finns en viss tendens till en möjlighet”.

Utan att sväva på målet så vet vi ju att detta uttryck har glidit över i att ”ha röven full” och det är ju – med förlov sagt – just grundat på din missuppfattning om vad för slags häck det handlar om. Vem vet? Kanske någon i Djursholm säger att de har buxbomen full när det är mycket på jobbet, om de vill undvika att vara vulgära.

The post Språkfråga: Varifrån kommer “att ha häcken full?” first appeared on Opulens.

Halloj! I en gammal ”pilsnerfilm” hörde jag ordet “landsfiskal” och undrar om du kan berätta lite om det. Gärna något om både det språkliga och det historiska kring detta ord. Tackar på förhand!  / Christina Ljunggren.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Christina!

En tråd att nysta i för att finna ett svar hittar jag i en debattartikel i Washington Post där Donald Trump anklagas för att sakna ”fiscal responsibility” och i sammanhanget i den texten ser man att fiscal har att göra med den torrt adminstrativa och ekonomiska sidan av det som har med ett lands finanser att göra.

Med tanke på Trumps syn på det här med redovisning och att betala skatt är det väl bara att följa med.

Flyttat till äldre svenska förhållande blir en landsfiskal ett slags mellanting mellan polis och kronofogde och det är väl inte förvånande att dessa inte var direkt populära på bygden.

Landsfiskalerna avskaffades den 1 januari 1965. Vid tiden strax före landsfiskalsämbetets avskaffande fanns det landsfiskaler i 353 landsfiskalsdistrikt, där de fungerade som åklagare, polischefer och utmätningsmän.

När du säger pilsnerfilm kan jag se hela konflikten och intrigen framför mig: någon knipslug hembrännare och/eller tjuvjägare lurar och driver med en myndighetsperson som framstår som lite för dum och klen för den tjänstemannaroll han plötsligt kommit att uppbära.

I den mer finkulturella sfären är Sven Delblanc en psykologiskt träffsäker skildrare av alla dessa gränsgångarpersoner med en fot i Bondesverige och en i Folkhemssverige där det uppstod ett stort och nytt behov av byråkrater i samband med framväxten av en modern nation.

Det ligger nog en del sanning i satiren kring dessa landsfiskaler och fjärdingsmän och stinsar som plötsligt fick makt i form av en uniform och Delblanc väljer att ge stinsen öknamnet ”å de vi” eftersom hans kavaj bara hade två stjärnor på sig. (Förklaring för de läsare som inte är bevandrade i Systembolagets sortiment: Eau-de-Vie är ett franskt vindestillat, som lanserades första gången 1922 av AB Vin & Spritcentralen. Numera ägs varumärket av Pernod Ricard. Men det är fortfarande två stjärnor på etiketten.  Reds. anm.)

The post Språklådan: Vad var egentligen en landsfiskal? first appeared on Opulens.