MEDIEKRITIK. Oron för falsk information i media ökar liksom villigheten att betala för trovärdig journalistik enligt en ny undersökning. Positiva nyheter förstås men Opulens chefredaktör Stefan Bergmark menar att de sociala mediebubblorna är ett lika stort problem.

”Spridning av falska nyheter har varit en ständigt aktuell fråga under pandemin och når nya höjder när vi nu dessutom går in i valåret”, säger Daniel Hamrin på magasintjänsten Readly i ett pressmeddelande. Enligt en ny undersökning från Readly är varannan svensk orolig för falsk information och ungefär lika många säger sig vara villiga att betala för trovärdig journalistik. Kanske våras det för betaljournalistiken alltså. Men så kallade fejknyheter är bara ett av de problem som finns i dagens medielandskap.

Med de sociala mediernas framväxt har vi som i allt högre grad börjat konsumera nyheter i linje med våra egna övertygelser. Utan att vi kanske alltid tänker på det skapar vi mediebubblor då länkar från de vi följer och vars inlägg vi gillar på Facebook, Twitter etcetera hamnar högst upp i våra flöden. Det handlar inte bara om att folk undviker traditionella medier och istället får sin information från så kallade alternativa kanaler. Även nyheter från ett och samma medium delar sin väg från avsändare till konsument på samma vis.

Som om denna segregering ej vore nog så illa väljer vi ibland dessutom medvetet att lyssna bara med ena örat.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Enligt undersökningen från Readly är 45 procent av svenskarna oroade för falsk information. I jämförelse med att bara 16 procent inte alls är oroade. Majoriteten tror dessutom att fejknyheter kommer öka under de närmaste åren. Idag betalar ”15 procent av respondenterna i Sverige för verifierade nyheter” enligt undersökningen men ytterligare 36 procent är villiga att göra det.

Den ökande oron för rena fejknyheter är fullt förståelig. Samtidigt bör vi alltså vara vaksamma över att den nyhetsinformation som når oss i många fall är filtrerad genom vår egen sociala mediebubbla. Att betalningsvilligheten ökar är bra. Men att betala för de medier som bäst passar ens egen världsbild är visserligen mänskligt men om det är den enda journalistik man konsumerar är det inte hela lösningen.

The post Betaljournalistik är inte hela lösningen first appeared on Opulens.

LÖGNER. “Ebba Busch, KD, presenterade nyligen klockrena alternativa fakta. I en DN-intervju gjorde hon klart att KD bildades 1964 för att bekämpa nazismen”, skriver Lars Thulin som ger fler exempel på att detta knappast bara är ett amerikanskt fenomen.

Kellyanne Conway är en bitichig amerikansk blondin. Hon var ledare för Donald Trumps presidentkampanj 2016. Hon var första kvinna med ett sådant uppdrag och var oerhört snabb i käften, omöjlig att prata omkull. Men det som skrivit in henne i historien för evigt är inte detta, utan att hon är mamma till begreppet alternativa fakta.

2017 hävdade Trumps stab att ingen presidentinvigning dragit så mycket publik som hans. Flygbilder från evenemanget visade att Obamas slog Trumps med hästlängder. Man rättade med att ingen republikansk president dragit så många. Men George W Bushs åskådare hade varit fler. Trumps lögner tog därför slut. I en direktsänd teveintervju kom Conway då med det legendariska uttalandet. Att Trump dragit mest publik var alternativa fakta.

Begreppet blev därefter liktydigt med att hävda att en uppenbar lögn, som alla vet är en lögn, ändå är en sanning. Är det bara USA:s 45:e president som använder taktiken?

Nej. I svensk politik har den använts flera gånger sedan dess. Alternativa fakta är populära.

Kristdemokraternas Ebba Busch presenterade nyligen klockrena alternativa fakta. Hon skrev om sitt eget partis historia. I en DN-intervju gjorde hon klart att KD bildades 1964 för att bekämpa nazismen. En minuts googlande gav vid handen att partiet bildades av dem som främst var upprörda för att ämnet kristendom skulle bort från schemat och ersättas med något som hette religionskunskap. 1964 var nynazismen i princip obefintlig i Sverige och det var 19 år sedan Adolf Hitler sköt sig. Behovet av en antinazistisk kamporganisation i Sverige har nog aldrig varit lägre än i mitten av 60-talet.

Nu understöder sajtens Busch beskrivning av historien, alltså en lögn.

Men istället för att erkänna sitt fel, som blixtsnabbt avslöjades i media, valde partiet att ändra texten på sin sajt, som då berättade om den verkliga anledningen till partiets födelse. Nu understöder sajtens Busch beskrivning av historien, alltså en lögn även om Busch efteråt hävdat att hon i sammanhanget talade om den europeiska kristdemokratin i intervjun och inte specifikt den svenska partiet.

Liberalernas Nyamko Sabuni var nyss ute med fakta enligt lex Trump. Hon påstod att hennes parti ingick januariöverenskommelsen med enda syfte att sabotera för socialdemokraterna.

Hennes historieskrivning är våldsamt alternativ. Beslutet tog L för att stoppa SD. Vägvalet bestämdes i en omröstning. Och dåvarande partiledaren Jan Björklunds linje var klar, inte minst för att hans mor flydde från nazismens helvete i Norge.

I samma intervju påstod Sabuni att ett regeringssamarbete med SD kunde övervägas. Ett mycket alternativt fakta jämfört med partiledningens ställningstagande i frågan. De utesluter nämligen sådant samarbete.

Tidigt ute var moderaterna med partisekreterare Sofia Arkelsten. Hon hävdade 2019 att hennes parti kämpade för att införa allmän rösträtt i landet. Sanningen var att ett av partiets föregångare, Allmänna Valmansförbundet, visst kämpade med frågan. Men för motsatsen till allmän rösträtt. Hennes alternativa fakta avslöjades brutalt av politiska skribenter och statsvetare. Till Arkelstens heder ska sägas att hon, till skillnad från Ebba Busch, snart erkände sin lögn som sades bygga på missförstånd.

Sverigedemokraterna ville för drygt två år sedan tvätta bort sin bruna färg. Den bygger bland annat på att SD 1988 grundades av en man som erkänt sin trohet till Hitler, deltog i andra världskriget som SS-soldat och inte ändrade åsikt. 2019 gick SD ut i både tal och på affischer med påståendet att socialdemokraterna under andra världskriget i regeringsställning varit medlöpare till den tyska krigsmakten och därmed nazismen. Även här var Google stygga mot leverantören av alternativa fakta. Sverige hade samlingsregering under kriget och något samlat motstånd mot de eftergifter Sverige gjorde mot Tyskland, fanns inte från andra partier. Tvärtom, tyskvänligheten i början av kriget var stor bland flera av de borgerliga partierna.

Är vänstern befriad från användandet av alternativa fakta? Absolut inte historiskt sett.
När socialdemokraterna var som starkast hade man det som journalister kallade dementimaskinen. Med mycket av media och den politiska debatten i sin hand kunde S förneka nästan allt. Två gånger på sjuttiotalet körde dock maskinen rejält i diket. IB-affären, det svenska spionaget på egna medborgare, förnekades först kraftfullt. Men snart fick dementimaskinen dementera egna dementin.

Samma sak när Geijer-affären rullades upp, den där det avslöjades att justitieminister Lennart Geijer regelbundet besökte prostituerade. Allt förnekades först. Så kastade verkligheten grus i dementimaskinen. Pinsamt erkännande följde.

Vänsterpartiet och dess företrädares svek mot sanningen var att man i decennier blundade för vidrigheterna bakom järnridån. Och kindpussade diktatorer.

Alternativa fakta är nu alltså här för att stanna. Till Kellyanne Conways försvar ska sägas att hon tidigt 2020 lämnade Trumps stab. Hon hävdade att hon blivit osams med en av sina döttrar, som avskydde mammans jobb. Det var nog alternativt fakta. Conway var mycket, men absolut inte dum. Hon såg att hennes arbetsgivare var på väg mot katastrof. Då lämnade hon det sjunkande skeppet.

The post Svenska alternativa fakta här för att stanna first appeared on Opulens.

TV-KVÄLL. Christian Wåhlander skriver om statistik, verkliga förhållanden och andra fejknyheter.

Utmattad efter en lång arbetsdag sätter vi oss i vår violetta soffa och slår på teven. Min fru vill ibland titta på nyheterna för att “hänga med i vad som händer”, men där sätter jag en tydlig gräns och går iväg och diskar en stund istället. Lite musik från en dedikerad Spotify-högtalare från Philips slår ut det odrägliga babblet från nyhetsredaktionen, och när det sista glaset är skinande rent och avtorkat återvänder jag till soffan lagom till vädret som presenteras av en flottig liten streber i kritstrecksrandig kostym.

The post Tankespeglar: Och mördaren är förstås en kvinna first appeared on Opulens.

CORONA. “Nu kan vem som helst vråla och vräka ut sin oro, förskräckelse och panik, peka ut syndabockar och fuldissa myndigheter, baktala medicinska experter och håna politiker.” Erik Cardelús om att pandemidramatik inte är något nytt under solen men att världens befolkning, till skillnad från under digerdöden och svininfluensan, nu blivit sina egna medieproducenter.

Vårdapplåd, flockimmunitet, balkongsång, toapappersbunkring, saxofonsessions, plana kurvan, after-ski-vansinne – mycket har vi levt och överlevt sedan coronaviruset började härja kring årsskiftet. Det nya decenniet har onekligen fått en rivstart.

The post Dessa panikanstrukna och syndabocksdrivande dagar first appeared on Opulens.

MEDIEETIK. “Men otäckt nog visar Unescos rapport att makthavarnas kritik av medierna, hur genomskinlig den än må vara för vissa av oss, har fått konsekvenser”, skriver Lisa Bjurwald.

Unesco har precis lanserat sin medierapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development 2017/18. Rapporten har tillkommit med stöd av Sverige, där kulturminister Alice Bah Kuhnke är välkänt engagerad i frågor om pressfrihet och näthat, och släpps i sin helhet i december. Den täcker tidsperioden 2012–2017 och är bekymrande läsning på flera fronter. Detta är trots allt år då problemen med fake news kommit till allmän kännedom, liksom en period då makthavare börjat missbruka begreppet för egna syften genom att hävda att kritiska granskningar skulle vara “fejkade” nyheter.

För oss cyniska journalister som förutsätter att politiker av typen Donald Trump och minst halva SD-ledningen regelbundet far med osanning, är det lätt att genomskåda sådana försök att komma undan obekväm rapportering. Men otäckt nog visar Unescos rapport att makthavarnas kritik av medierna, hur genomskinlig den än må vara för vissa av oss, har fått konsekvenser. Kritiken har nämligen underminerat mediernas trovärdighet hos allmänheten och ökar dessutom benägenheten hos journalistkåren att idka självcensur.

Utvecklingen kunde inte komma mer olägligt; en annan trend är att förtroendet för medierna fortsätter att minska världen över. En stark och levande pressetik som också regelbundet förklaras för mediekonsumenterna (“varför vi publicerar detta namn och inte namnet på hans medåtalade”) är inte det enda botemedlet men, tror jag, en av nycklarna till att återfå förtroendet.

Den stora utmaningen för etablerade medier med ansvariga (både formellt och bildligt talat) utgivare är att inte lockas med i de snabba vändningar som sker hos de icke-journalistiska publiceringsjättarna som Facebook. Något jag nyligen skrivit om i Journalisten i samband med den på sina håll ursprårade #metoo-kampanjen och även diskuterat i samma branschtidnings specialpodd på temat pressetik. Det är därför mycket goda nyheter att ett gemensamt medieetiskt system äntligen verkar vara på väg att bli verklighet i Sverige.

Sist men inte minst: Kvinnor fortsätter enligt Unescos rapport att vara underrepresenterade i medierna. Globalt sett utgör vi endast en av fyra beslutsfattare i branschen, bara en av tre reportrar, och blott en av fem intervjuade experter. Sverige må gå i bräschen för kvinnliga mediebeslutsfattare med många kvinnor på tunga positioner som chefredaktör och nyhetschef, men vi är fortfarande pinsamt dåliga på att lyfta fram kunniga kvinnor i vår rapportering.

Om förekomsten av fler manliga (inte sällan samma) än kvinnliga experter år ut och år in beror på slentrian (“ring Ranstorp om terror, Funcke om yttrandefrihet…”), tidspress (“vi får hitta ett nytt namn nästa gång, den här artikeln behöver ett pratminus NU”) eller undermedvetna kopplingar mellan kompetens och manligt kön varierar förstås från redaktion till redaktion, för att inte säga reporter till reporter. Men en bransch som internt sett har så många kvinnliga arbetsledare borde kunna prestera bättre utåt – inte för sin egen utan för sina läsare, lyssnare och tittares skull.

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

The post Fejknyheter förvärrar förtroendekrisen first appeared on Opulens.

GAMMAL ÄR ÄLDST. ”Fake news, polarisering och filterbubblor är resultat av hur våra sociala medier är uppbyggda”, skriver Stefan Bergmark. Nu inleder svenska mediebolag ett samarbete inför valåret 2018 för att hindra falska nyheter och slå hål på filterbubblor.

”Är det en slump att gammelmedierna har byggt demokrati medan de nya verkar rasera den?” Den frågan ställde Joel Halldorf på Expressens kultursida i lördags.
Tillspetsat förstås men för alla som ägnat någon minut till att reflektera över våra sociala mediers flöden är det uppenbart att de inte enbart har positiva konsekvenser för vår demokrati.

I förra veckan berättade Vinnova, det statliga verket för innovationssystem, i ett pressmeddelande om angelägna medieprojekt de nu drar igång inför valet 2018. De satsar närmare två miljoner kronor i ett samarbete med fyra svenska mediebolag för att hindra falska nyheter och slå hål på filterbubblor.

En digital plattform ska utvecklas för att fejknyheter och lögner inte ska få spridning under valåret och istället lyfta fram faktagranskningar. Det kan exempelvis handla om påståenden i debatten som blivit virala. I projektet utvecklar de en automatiserad nyhetstjänst som kan göra en första värdering av kommuners och myndigheters digitala diarier.

De ska också utveckla en ”personaliseringsmotor” för att automatiskt matcha innehåll, funktionalitet, design och publicering efter faktiska digitala konsumtionsbehov. ”Personaliseringen ska erbjuda alternativa perspektiv i avsikt att slå hål på filterbubblor.” Projektet siktar också på att ta fram ett digitalt verktyg som automatiserar processer och flöden för faktakontroll på nyhetsredaktionerna ”som kan användas för att höja kvaliteten och minska risken för att falska och irrelevanta fakta når publiken.”

Fake news, polarisering och filterbubblor är resultat av hur våra sociala medier är uppbyggda. Hastigheten och att engagemang, gärna konflikt, premieras via delningar och likes gör att kvalitéer som fakta och relevans ofta blir underordnade. Att Sveriges Television, Schibsted, Sveriges Radio, Bonnier och NTM-koncernen nu inleder ett samarbete för att städa i de för demokratin osunda delarna av de sociala medierna etc är symptomatiskt.

För det var trots allt gammelmedierna, inte Facebook, som var med och byggde demokratin.

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post Facebook byggde inte demokratin first appeared on Opulens.