<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>Crister Enander - Opulens</title>
	<atom:link href="https://www.opulens.se/author/crister-enander/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<description>Sveriges dagliga kulturmagasin</description>
	<lastBuildDate>Tue, 20 Oct 2026 08:20:12 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.8.13</generator>

<image>
	<url>https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/03/cropped-favicon512x512-32x32.png</url>
	<title>Crister Enander - Opulens</title>
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
	<item>
		<title>Litterära klassiker: Gyula Krúdy</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/litterara-klassiker-gyula-krudy/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 20 Oct 2026 08:20:12 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[1900-talslitteratur]]></category>
		<category><![CDATA[berättarkonst]]></category>
		<category><![CDATA[Crister Enanderl]]></category>
		<category><![CDATA[litterära klassiker]]></category>
		<category><![CDATA[noveller]]></category>
		<category><![CDATA[prosa]]></category>
		<category><![CDATA[ungersk litteratur]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=84599</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Gyula Krúdy. ESSÄ. I den här essän berättar Crister Enander om en av Ungerns främsta litterära klassiker, Gyula Krúdy." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" fetchpriority="high" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-720x480.jpg 720w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280.jpg 1280w" sizes="(max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>ESSÄ. I den här essän berättar Crister Enander om en av Ungerns främsta litterära klassiker, Gyula Krúdy. Märkligt nog har inte någon av Gyula Krúdys böcker översatts till svenska, däremot flera till tyska, engelska och franska. Vad som faktiskt finns på svenska är novellen ”Systrarna” i översättning av János Csatlós i antologin ”Moderna ungerska berättare”, Norstedt, 1966. Vinden är vass som spetsen på en stålpenna. Det viner kallt om husknutarna. Regnet piskar gränderna och gatorna. Trädkronorna nästan böjer sig ner till marken när kastbyarna rycker tag i dem. Våren har fått ett kraftigt bakslag. Den kyliga luften från Sibirien har</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/litterara-klassiker-gyula-krudy/">Litterära klassiker: Gyula Krúdy</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Gyula Krúdy. ESSÄ. I den här essän berättar Crister Enander om en av Ungerns främsta litterära klassiker, Gyula Krúdy." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-720x480.jpg 720w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_84600" aria-describedby="caption-attachment-84600" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img decoding="async" class="wp-image-84600 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280.jpg" alt="Gyula Krúdy. ESSÄ. I den här essän berättar Crister Enander om en av Ungerns främsta litterära klassiker, Gyula Krúdy." width="1280" height="853" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/gyula_krudy_1280-720x480.jpg 720w" sizes="(max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-84600" class="wp-caption-text"><em>Gyula Krúdy, 1929. (Bildkälla: Wikipedia)</em></figcaption></figure>
<p><strong>ESSÄ. </strong><strong>I den här essän berättar <a href="https://www.opulens.se/?s=%22Crister+Enander%22">Crister Enander</a> om en av Ungerns främsta litterära klassiker, </strong><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Gyula_Kr%C3%BAdy"><strong>Gyula Krúdy</strong></a><strong>.</strong><strong><span id="more-84599"></span></strong></p>
<p class="Standard" style="tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt;"></p>
<div class="infobox-pc">Märkligt nog har inte någon av Gyula Krúdys böcker översatts till svenska, däremot flera till tyska, engelska och franska. Vad som faktiskt finns på svenska är novellen ”Systrarna” i översättning av János Csatlós i antologin ”Moderna ungerska berättare”, Norstedt, 1966.</div>
<p>Vinden är vass som spetsen på en stålpenna. Det viner kallt om husknutarna. Regnet piskar gränderna och gatorna. Trädkronorna nästan böjer sig ner till marken när kastbyarna rycker tag i dem. Våren har fått ett kraftigt bakslag. Den kyliga luften från Sibirien har rasat ner över Budapest. Torgen ligger öde. De blöta boulevarderna är nästan tömda på människor. Blåsten och kölden driver in folk i värmen. Kaféerna fylls till sista sittplatsen. Restaurangernas fönster lyser lockande i mörkret.</p>
<p>I ett hörn sitter en ovanligt reslig man. Klädseln är strikt och stram, om än en aning sliten av ålder och för många tvättar. Hans gråa hår blänker till som silver i det fladdrande gaslampsskenet. Hans ögonlock är tunga som mjölsäckar. Och hans blick är trött och liksom tömd på innehåll eller kanske snarare vänd inåt mot en annan värld, en annan tid. På bordet framför honom står den obligatoriska lilla bläckflaskan bredvid vinglaset. Bläcket är lila som alltid. Timmen är sen. Mörkret utanför restaurangen är redan nästan ogenomträngligt. Framför honom ligger en försvarlig bunt fullskrivna pappersark. Två noveller är redan klara. Morgondagen är räddad.</p>
<p class="Standard" style="tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt;"><div style="text-align:center; margin-bottom: 16px; margin-top: 16px;"><a target="_blank" href="https://www.opulens.se/crowdfunding/"><img decoding="async" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/egenannons-1.png" ></a></div></p>
<p>Han lutar sig tillbaka mot de ekboaserade väggarna. Han är trött och den obotliga ledan river i hans nerver. Han väntar på nattens dam, en kvinna med finlemmad hals, eleganta kläder och en ovanlig förmåga att med ord och anekdoter fånga hans flackande och rastlösa intresse. Det är, tänker Gyula Krúdy med sin inåtvända blick, en kvinna av värld; det är en kvinna höjd över varje form av trist trivialitet och med en smak och ett sinne för skönhet som överträffar hans mest passionerade förväntningar. En kvinna som för några timmar kanske kan skingra hans desillusionerade och brustna tankar.</p>
<p>Med den längtan, med den brinnande passionen, har han suttit här på samma stol, vid samma bord år efter år alltmedan håret tunnats ut och grånat. Han tänker tillbaka på de vackra månskenspromenaderna han vandrat under sin ungdoms nätter, då när förväntningarna tätnade och längtan växte sig stark som en inre vulkan av smärta och åtrå. Han tänker på kvinnorna som en gång förföriskt lockade och fick honom att kasta sig in i det ena tumultuariska förhållandet efter det andra.</p>
<p>”Han lämnade inte en kvinna ifred förrän hon hade blivit kär i honom”, skriver Krúdy om sitt alterego Sindbad i ”Szindbád Három Könyve” (Sindbads äventyr). ”Det var anledningen till att han hade tillbringat tiondelen av sitt liv med att vänta under fönster, tittat längtansfullt, ödmjukt, olyckligt eller hotfullt. Han hade en fallenhet för att studera kvinnor, för att följa efter dem i hemlighet och avslöja deras hopp, hemligheter och begär.”</p>
<p>Gyula Krúdy suckar och tar ännu en djup klunk av det sträva, lite vassa vita vinet som han uppskattar så mycket. Självfallet kommer det ingen kvinna till honom denna sena kväll. Självfallet blir han sittandes ensam kvar här vid sitt stambord på restaurang Kéhli. Drömmar är förvisso bara drömmar, även om de förmår fylla honom med en bittersöt saknad som gör honom varmare om hjärtat och tacksamt nog en aning lättare till sinnet.</p>
<p>”Lycka är ett kort ögonblick mellan begär och sorg”, har han själv skrivit en gång.</p>
<p>Hans liv är numera annars vareviga dag en tröstlös och omöjlig kamp för överlevnad. Ekonomin är ett absurt virrvarr av tillfälliga handlån han aldrig kan betala tillbaka, krediter hos restaurang- och barägare och då dessa småskurna och förnedrande arvoden han får för alla de noveller han skriver till dagstidningar och litterära publikationer. Han är numera nästan bortglömd som författare. Berömmelsens dagar ligger bakom honom. Gyula Krúdy rör sig i staden som en vålnad, likt en ovälkommen påminnelse om en annan tid, ett annat sätt att leva; en rest från de dagar då Budapest var en mondän, levnadsglad och stoltare stad. En illasinnad kollega skrev nyligen att hela hans skrivande ”enbart är underhållning skriven av en romantisk drömmare”.</p>
<p>Gyula Krúdys rykte som författare har med tiden tagit skada av alla anekdoter och skrönor sanna eller osanna, verkliga eller påhittade som med skvallret evigt illasinnade snabbhet har berättats runtom i stadens alla kaféer, restauranger och fashionabla bordeller. Historier om hans vilda bohemiska livsföring, hans sena nätter vid krogborden och rouletten, på hästkapplöpningarna och de dueller han utkämpat och vunnit. Och alla historier om hans kvinnor har i folks föreställningsvärld förvandlat honom till en lätt parodisk ungersk Casanova, till en man född i fel tid med fel ideal som levt ett förfelat liv.</p>
<p>”Han kunde försöka tjäna pengar”, hävdar den framstående litteraturkritikern Antal Szerb, ”men i stället skrev han mästerverk.”</p>
<p>En av Gyula Krúdys beundrare, författaren Dezsö Kosztolányi, har hjälpt honom genom att se till att flera litterära priser tilldelats honom. Krúdy i sin tur har insisterat att de skulle delas ut i tysthet utan sedvanlig pompa och ståt. På så sätt skulle hans kreditorer inte få reda på att han plötsligt hade fått lite pengar. Han har tvingats flytta från Margitsziget (Margaretaön) till en liten ruffig och billig lägenhet i Óbuda på Templom utca 15, bara några tvärgator från restaurangen Kéhli.</p>
<p>Krúdy har under senare år börjat dricka allt hårdare, även om aldrig en enda människa någonsin sett honom berusad. Han sitter längre och längre på Casinot och spelar alltid över sina tillgångar. Kostymerna är nötta men oklanderligt skötta, rena och med pressveck skarpa som rakknivar. Det är längesedan han anlände till Budapest år 1896 då det stora Millenniejubileet firades från födelsestaden Nyirség i östra Ungern där den ligger på slätten i skuggan av de mäktiga Karpaterna. Hans far var advokat, en bister och av allt att döma djupt obehaglig och dominerande person.</p>
<p>Krúdy minns tydligt hur han som sjuttonåring, dödstrött och utvakad en tidig morgon vid sextiden efter att ha rest i över ett dygn på ett skakigt tåg, kom till Budapest. Hur staden fyllde honom med en överväldigande glädje och de starkaste förväntningar; alla dessa människor, hästvagnarna och ryttarna, dragkärrorna och tidningspojkarna, de elegant klädda damerna som spatserade utmed Erzsébet Körút och Andrássy út, de sobra herrarna i sina stela blänkande cylinderhattar, alla välfyllda kaféerna och de tjugotvå dagliga tidningarna och alla litterära tidskrifter som gavs ut i staden som lockade med arvoden bara han fattade pennan och skrev.</p>
<p>Ingen kunde denna soliga sommardag ana, allra minst han själv, att Gyula Krúdy skulle bli nittonhundratalets största ungerska författare.</p>
<p>Trots sin ungdom hade Gyula Krúdy hunnit trycka flera hundra artiklar och noveller när han anlände till Budapest. Redan som trettonåring började han skriva flitigt och skicka in bidragen till olika tidningar i landsorten och några större städer. Han kommer ihåg hur hans far styvnackat vägrade låta honom fortsätta. Skrivandet och det febriga läsandet av romaner och dikter gick ut över hans studier och betygen som var minst sagt mediokra. Faderns motdrag var att tvinga iväg Krúdy från Nyirség för att gå i Piaristordens klosterskola i den lilla tysta och snörika staden Podolin högt uppe i bergen.</p>
<p>Vinden rycker plötsligt tag i dörren, ett ungt par kommer in i restaurangen och tar med sig en försvarlig mängd kylig luft utifrån. Med vänsterhanden gör han en diskret nästan omärklig rörelse och får omedelbart in ett nytt glas vitt vin. Krúdy minns klosterskolan alltför väl. Munkarna var vänliga men miljön var instängd och klaustrofobisk, även om stämningarna i Podolin fortsatte att reta och stimulera fantasin. Han minns inte hur många noveller han skrivit genom åren som utspelar sig med den lilla staden som fond. Hundra? Tvåhundra? Han har ingen aning. Krúdy dricker sakta sitt vin, med eftertanke. Hans blick blir plötsligt mörk, full av sorg och en sedan länge stillnad vrede. Till slut rymde han hemifrån när han precis fyllt sexton. Han sökte upp tidningsredaktionerna i Nagyvárad och Debrecen, där redaktörerna bleknade när de fick se honom. De hade tryckt Krúdys noveller fullt och fast övertygade om att det var hans berömde farfar och namne som skrivit dem.</p>
<p>Han trivdes på krogarna och kaféerna. Där fick han äntligen möta andra som skrev och drevs av samma vilda passioner och de dolska demoner som levde sitt säregna liv på bottnen av bläckhornet. Och hur förnedrande var det inte när fadern och en av hans lärare kom och nästan med våld transporterade honom hem till Nyirség? De tvingade honom också att återvända till skolbänken och gymnasiet. Fadern hade ännu inte gett upp planerna att Krúdy skulle bli jurist precis som han själv. ”Jag ska bli poet i Budapest”, minns Gyula Krúdy att han svarade sin far.</p>
<p>Han ler ett tunt lite stramt leende åt minnet. Inte en enda dikt har han skrivit i hela sitt liv. Det var noveller tidningarna ville ha. I början var han alltför influerad av Mór Jókais romantiska sätt att skriva sina populära historiska romaner. Det tog några år innan han fann vägen till den egna stilen det drömska, melankoliska och impressionistiska skrivsätt som är Krúdys och ingen annans. Han drar ett djupt bloss på den tunna cigarillen. Tar glaset och sippar förstrött på vinet och tittar samtidigt i smyg på det unga paret som slagit sig ner i dunklet vid ett av hörnborden.</p>
<p>Det var ingen lätt tid som låg framför Gyula Krúdy när han anlände till Budapest. Det var hårda år. Han flyttade in i det gamla slitna och livliga Józsefváros (Josefdistriktet). Han bodde billigt och levde under många år varje dag ur hand i mun. Det gick inte en dag utan att han skrev en eller flera noveller eller ett nytt romankapitel han lade sig till med en stenhård arbetsdisciplin som han upprätthöll under hela sitt liv, oavsett hur bakfull han var eller var han än befann sig. Men det Krúdy minns bäst från de unga åren, de tidiga åren i det förföriska Budapest, är nätterna och de sena kvällarna, alla kaféerna, de billiga matställena och kvinnorna. Det dröjde inte länge förrän han själv var gift. Det var med en annan författare, en flera år äldre judisk kvinna som skrev under signaturen ”Satanella”. Hennes egentliga namn var Bella Spiegler och hon arbetade även som lärarinna. Det var på hennes lön familjen levde. De fick i snabb takt fyra barn, varav ett dog i späd ålder.</p>
<p>Gyula Krúdy minns Satanella. Vinet smakar plötsligt surt, sticker vasst på tungan som ren ättika. Inte ens i minnets mildare och skonsammare sken eller efter alla år som hunnit passera förmår han se henne i ett försonande ljus. Det var en kamp, bokstavligen en strid på kniven att vara gift med Bella Spiegler. Hon hade ett minst sagt lättantändligt humör, var dessutom halvgalen och allt annat än lätt att vara till lags. Han minns deras galna nätter. Alla evighetslånga gräl över meningslösheter och futila småsaker. De stormiga uppgörelserna. Inte blev deras liv lättare av att Krúdy själv nästan aldrig var hemma, utan hellre satt nätterna igenom på billiga krogar och drack eller skrev och dessutom envist som smått besatt bedrog henne om och om igen. Han var tjugo år när de gifte sig. Han minns också hur himlastormande det kändes när hans första bok kom ut, året före de gifte sig. ”Üres a fészek” (Nästet är tomt) var dess titel och kom 1897. Fyra år senare publicerade han efter ytterligare en novellsamling sin första roman ”Az aranybánya” (Guldgruvan).</p>
<p>Tiden har gått fort, tänker Krúdy i sin ensamhet. Dagar har blivit till år. År har gaddat sig samman till decennier. Han för högerhanden över den vältrimmade mustaschen som även den börjar bli gråsprängd. Och så allt detta lila bläck som runnit genom hans gamla hårda stålpenna; alla dessa böcker, över sextio romaner, alla tusentals artiklar, skådespelen och därtill över tretusen noveller. Kanske har jag rätt att vara lite trött? Krúdy suckar på nytt. Ändå ångrar han ingenting. Hans liv, som denna mörka och kalla kväll tycks leka konstiga lekar med hans melankoliska och dystra sinne, har blivit vad han själv gjort det till. Dramatiskt, drömskt, tumultuariskt, fullt av sena nätter och kvinnor, alltid dessa kvinnor som fångade hela hans uppmärksamhet, och dessutom mängder med god mat och bättre eller sämre viner.</p>
<p>Hur var det han skrev en gång? Krúdy försöker minnas. Han är inte en man som vårdar eller vakar över det han själv en gång skrivit. Han äger inte ens alla böcker han är upphovsman till. Men snart dyker ändå stycket upp i hans minne.</p>
<p>”Vad tyckte Sindbad om?</p>
<p>Han uppskattade snödrivor och kvinnors ben.</p>
<p>Den lantliga dansskolan och den lilla krogen där han kunde sitta som en främling och viska i värdens hustrus öra, komma med förslaget att de tillsammans skulle rymma.</p>
<p>Löven i parken om hösten, när marken var som inbäddad av blod, och övergivna vindkvarnar där han en dag kanske skulle mörda den kvinna han älskade allra mest.</p>
<p>Melankoliska stigar mellan bergen och leendet från kvinnan som skötte hästarna hos det resande cirkussällskapet när hon fick sin blombukett.</p>
<p>Han tyckte om lukten från kyrkogårdarnas blommor i berättelser berättade av ålderstigna gummor som satt och stickade sockor och mindes sina gamla förlorade kärleksaffärer, och lögnerna han berättade för noviser från nunneklostret i järnvägvagnens korridorer.</p>
<p>Han tyckte om händer, hår, kvinnors namn, deras röster och milda smekningar. Han uppskattade att dyka upp i unga flickors drömmar&#8230; Han tyckte om lögner, illusioner, inbillningar och fantasier.”</p>
<p>Gyula Krúdy har levt sitt liv såsom skådat i en fjärran spegel.</p>
<p>Hovmästaren tittar undrande och aningen oroligt på sin trogne och alltid vänlige stamgäst. Han dricker inte med samma sammanbitna målmedvetenhet som han brukar, han sitter där stilla och bara sippar sakta på vinet och han har ännu inte beställt in något att äta.</p>
<p>Krúdy sitter vid sitt bord med handen tungt vilande runt vinglaset och minns hur han under flera år, när Första världskrigets vansinne rasade, bodde på Hôtel Royal på Erzsébet Körút. Han kunde bo och leva på hotellet utan att behöva betala tack vare ägaren, hans vän och beundrare Várady. Krúdy var som vanligt utfattig, levde på kredit och underhölls tillfälligt av rika kvinnor som med entusiasm och nöje bedrog sina äkta hälfter med den skandalomsusade författaren och förfarne förföraren. Han var dessutom söndrig i nerverna efter att under en lång alltför lång tid ha levt ett hårt och utsvävande nattliv. Han återhämtade sig sakta men säkert på hotellet. Hans krafter började komma tillbaka och livslusten vaknade på nytt till liv. Framtiden blev ljusare och tungsinnet skingrades som när höstvindarna driver Donaus dimbankar på flykten. Krúdy minns att hans kanske allra mest populära roman ”A vörös postakocsi” (<em>Den röda postvagnen</em>, som då var en berömd krog, <em>min anm</em>) nyligen kommit ut och gjort stor succé såväl hos publiken som bland kritikerna.</p>
<p>Och där i hotellets lugn, med den diskreta uppassningen och sobra komforten, kunde han äntligen arbeta ostört och koncentrerat. Bläcket flöt i en strid ström över de tomma arken. Men det dröjde inte många månader förrän Váradys blivande hustru föll för honom. Hon blev hysteriskt och förblindat förälskad i Krúdy. Svartsjukt som en halvsvulten havsörn på jakt bevakade hon varje steg han tog, varje möte, varje samtal och framför allt varenda kvinna han träffade. Krúdy sade till henne, som han sade till varje kvinna han levde tillsammans med, att hon måste förstå hans behov:</p>
<p>”Jag måste få vara ifred. Jag behöver ensamheten.”</p>
<p>Plötsligt sprider sig ett maliciöst leende över Krúdys ansikte, det rinner ner från ögonen och kröker munnen i en vänlig båge, när han minns några heta och soliga månader som han tillbringade på familjen Váradys sommargods.</p>
<p>Han minns hur han i ren desperation bett en vän, som till längden och viss mån utseendet, liknade honom om hjälp. Vännen fick uppträda i rollen som Krúdy, så att Madame Várady genom fönstrets fördragna gardiner kunde se hur skuggan av den man hon trodde var Krúdy gick omkring där på sitt rum alltmedan han själv i smyg uppvaktade en kvinna han blivit förälskad i. Hans liv hade en märklig och enveten förmåga att alltför ofta härma handlingen i en sämre roman.</p>
<p>Gyula Krúdy tänder en ny cigarill. Röken ringlar sakta upp mot taket. Och vinet smakar som vanligt. Han tar några djupa begärliga klunkar och torkar sedan av mungiporna med den vita välstrukna linneservetten. Han funderar på om det inte vore dags för något att äta. Det är sent. Men han har ingen aptit. Han känner ingen hunger.</p>
<p>Den förmögna familjen Várady och den fattige författaren Gyula Krúdy, det är sannerligen en historia att berätta, tänker den sobra gentlemannen i sin ensamhet. Det unga paret borta i hörnet får in sin mat. De andra gästerna enbart några få äldre herrar nöjer sig med att dricka lugnt och reserverat. Det är stilla och nästan tyst inne i restaurangen. Det enda som hörs är parets viskande röster och mest påträngande av allt är det stillsamma ljudet av de trånande och längtansfulla blickar de ger varandra. Krúdy minns hur det var i början med dottern i familjen Várady. Zsuzsi var hennes namn. Hon var endast sjutton år, men hon kunde inte dölja sina känslor, inte gömma hur kär hon blivit i den tjugotre år äldre författaren och charmören. Han kände sig självfallet smickrad av uppmärksamheten och den lite valhänta uppvaktningen.</p>
<p>Efter två års intensiva och infekterade bråk med Bella Spiegler fick Krúdy äntligen ut sin skilsmässa. Han och Zsuzsi gifte sig. Det dröjde inte länge förrän Krúdy återigen var tvungen att till sin unga hustru säga: ”Jag måste få vara ifred. Jag behöver ensamheten.”</p>
<p>Kanske ångrar han sig där han sitter vid sitt vinglas? Kanske inser Gyula Krúdy att han inte hade något val, att han var sina uppflammande och blinda passioners ohjälplige fånge? Hans blick avslöjar inget. Ansiktet ger inga ledtrådar. Det är tomt som en maskeradmask i det fladdrande skenet från stearinljusen på bordet. Tränad som Krúdy är efter åratal och oändligt långa nätter vid olika rökiga och stökiga spelbord på Budapests eleganta och fashionabla Casinon är han van att inte visa vad han känner. Ibland, tänker Krúdy denna sena kväll, har det varit som en grym förbannelse vilat över mig. ”Kommer jag alltid att tänka på kvinnor”, har han en gång skrivit, ”även när jag är död och ligger två meter under marken!”</p>
<p>Gyula Krúdy minns sitt gamla Budapest. Han minns hur det en gång var. Vad har hänt med min stad? Vad är det som har förmått förändra henne? Allt går inte att, som åtskilliga försöker, förklara med den ekonomiska depressionen. Året är 1933 och många har drabbats av den stora kraschen. Men det är inte det som Krúdy tänker på denna kväll som därute i mörkret håller på att övergå i tidig natt.</p>
<p>”Pest har kastat sin mask av blygsam återhållsamhet; för varje ny säsong klär hon sig i allt fler och fler juveler; de anspråkslösa har blivit högljudda, de sparsamma har blivit hasardspelare, de oskuldsfulla flickorna, uppvuxna i strikta klosterskolor, har börjat bli stolta över sin svällande barm. Pest har blivit otrogen. Hon är fullt medveten om sin tilltagande charm.”</p>
<p>Gyula Krúdy minns alla sena nätter, alla kaféerna, de många kollegorna som sökte upp honom när han var ett namn att räkna med i de litterära kretsarna. Han minns alla de ytliga bekantskaperna. Några nära vänner har han egentligen aldrig haft. Skrivandet har varit hans enda vän; hans trognaste fiende. Och aldrig har han med ett enda ord berört sitt författarskap, hur många och närgångna frågorna än har varit. Det är inget man talar om. Det är en hemlighet, djupt begravd under tunga tankar, lyckliga timmar då pennan rusat fram över sidorna, djupt nergrävd under sorgliga minnen och plågsamma nätter tillsammans med alla ljuva solskensdagar och sprittande vårkänslor även i en gammal mans kropp. ”Det finns morgnar då litteraturen liknar en vänlig men sorgsen hustru som tyst sitter och gråter, ensam, utan att yttra ett ord; hon är alltid i ens tankar men aldrig att man talar om henne.”</p>
<p>Det är bara Gyula Krúdy själv som vet varför han skriver. Han skriver för han måste. Han har inget val. Han har aldrig haft något val. Han måste skriva. Det är hemligheten om något så grymt och obarmhärtigt kan nämnas vid ett så högtidligt namn.</p>
<p>Krúdy blundar medan tankarna letar sig inåt, bakåt och blir vassa och tydliga. Samtidigt skrattar han plötsligt till, tyst för sig själv. Tidigt i sin ungdom lärde han sig att sitta på kaféerna och sova utan att någon kunde avgöra om han satt och skrev eller om han faktiskt sov. Han satt alltid med pennan i handen, huvudet lätt sänkt som om han tänkte. Men nu sover han inte. Tankarna är glasklara som en av alla dessa vackra höstdagar i Budapest när löven sveper fram längsmed avenyerna som håret på en rödhårig kvinna. Hösten är hans tid och nu har även hans livs höst anlänt. Femtiofem år, tänker Krúdy. Hemma i den lilla trånga trerumslägenheten på Templom utca 15 är elektriciteten avstängd sedan flera veckor. Det har inte funnits pengar till att betala räkningarna. Inte heller hyran har han lyckats skriva ihop till på flera månader. Hoten att han snart blir vräkt även från denna lägenhet precis som från den förra har blivit allt aggressivare. Hustrun Zsuzsi och hans lilla älsklingsdotter Zsuzsika har flyttat ut sedan länge, för flera år sedan även om de då och då kommer på korta besök. Jag är verkligen ensam, tänker Gyula Krúdy och ber stillsamt kyparen om ännu ett glas av det vita vinet.</p>
<p>Han dricker av vinet och minns alltför väl att han alltid varit en ensam människa. Hela hans väsende är i grunden tillbakadraget, bakom en mask av tillmötesgående vänlighet. Bakom den förr så bländande charmen, och förmågan att alltid fälla rätt replik vid rätt tillfälle, finns en stor och mörk tystnad, en skygg och reserverad människa. Det är i minnet, i skrivandet, han lever. Det är som om världen blir verklig först när han fäster den med sitt lila bläck på papper. När han väl förmått att fånga vad han vill skildra tappar han intresset. Han bryr sig egentligen inte om vad som händer med det han skrivit. Han säljer novellen eller följetongen, romanen eller artikeln och begraver sedan sina ord djupt nere bland sina andra minnen.</p>
<p>Gyula Krúdy minns kvinnorna. Han minns en kvinnas vita smala anklar, en annans röda hår, hur någon för många många år sedan kunde ta på sig sina skor på ett sådant sätt så hans sinne sattes i brand. Korta, förstulna möten i hemlighet. Mer långvariga förbindelser, ibland ändlösa som gamla vindlande gränder med förklaringar och ständigt nya bortförklaringar där en lögn byttes mot en annan. Lyckliga möten i parken under valnötsträden uppe i Budas berg, olyckliga och dramatiska slut i stängda rum med låsta dörrar när kvinnan i vredesmod kastat ut nyckeln genom fönstret och hotat med att själv följa efter.</p>
<p>”Fattigdom hade gjort honom svag och lat, han sökte inte längre okonstlade förbindelser, och blev inte längre lycklig när hans ögon mötte sammetslena, drömska, längtansfulla ögon. Under andra tider hade den rike och lycklige Sindbad varit beredd att företa långväga resor när han frestades av den snabba anblicken av fållen på en fladdrande kjol. Han tvekade inte att resa från Pest till Buda, från Stadsparken till Margaretaön, om inte ännu längre. Men nu skulle han inte ens förmå sig att gå så långt som till närmsta gathörn när en vacker kvinna behagfullt passerade honom iklädd en vit tunn slöja och vackra snören som prydde skorna.”</p>
<p>Sorgsenheten som lägrat sig i sinnet skingras för ett kort ögonblick när Krúdy minns sin farfar vars hustru gick ifrån honom efter att han fyllt åttio eftersom den gamle militären ständigt var otrogen.</p>
<p>Men, skriver Krúdy vidare, han ”överlämnade sig åt ödet och hade en vag känsla att den här gången, på samma sätt som hänt så ofta förr, skulle en kvinna eller flicka korsa hans väg och väcka honom till liv igen, fylla hans trötta vener med friskt blod och väcka nya tankar till liv i hans utmattade hjärna. Endast kvinnor kunde roa honom, endast kvinnor kunde väcka hans intresse. Allt han lärt och läst, alla hans resor han gett sig av på hade ett enda syfte: att göra honom förmögen att ljuga, att berätta historier för kvinnor. När han seglade på de vackraste sjöarna, under de största molnen och med de vackraste segel, hade han aldrig ögon för någonting annat förutom fiskarens dotter som badade på stranden.”</p>
<p>Dold bakom ett blått moln av cigarrök tänker Gyula Krúdy på döden. Det är en dyster kväll, en kväll som hunnit bli mörkaste natt. Det unga paret har betalt sin nota och lämnat restaurangen med ansikten upplysta inifrån, fyllda av förväntningar och förhoppningar. Endast ensamma herrar, män som redan sett sina bästa dagar och haft sina roligaste nätter, dröjer sig kvar inne i krogens falska känsla av gemenskap och samhörighet. Under hela sitt medvetna liv har Krúdy umgåtts med döden. Försökt att förstå dess väsen, dess innebörd. Han har skrivit om det mäktiga mörkret där allt tar en ände. Han har lekt med tanken på sitt eget frånfälle, skrivit hundratals noveller där hans alterego, Sindbad, redan är en död man som återvänder till världen, till spelborden och kaféerna och framför allt till kvinnorna uppstigen från sin murkna kistbotten. Krúdy minns många kvinnor han en gång känt som inte lever längre. Kvinnor som kastat sig i Donau, som skurit upp sina handleder. Han har själv dödligt sårat motståndare i dueller.</p>
<p>Döden är ingen vän. Döden är ingen fiende. Döden bara är.</p>
<p>”En charlatan hade en gång berättat för honom och det hade senare blivit bekräftat av en spågumma att hans död skulle komma plötsligt. Döden skulle vara som en gäst från ett främmande och avlägset land som oväntat kommer gående på gatan. Eller någon som kommer promenerande från motsatt håll längsmed en lång boulevard eller på en häftigt trafikerad gata mitt inne i staden, en person som han själv lyckas få syn på bland tusentals andra. Döden kommer att vara som en ondskefull, obehaglig främmande man med inträngande blick som på långt håll får syn på honom. De kommer emot varandra, de kommer allt närmare.”</p>
<p>Krúdy ryser till trots värmen inne på krogen och tar ett sista djupt bloss på cigarillen, tömmer vinglaset och reser sig sakta upp från bordet. Garderobiären hjälper honom på med rocken och räcker honom hatten, halsduken och handskarna. Restaurangvärden skriver med en medvetet oberörd gest, utan att yttra ett ord om saken, upp kvällens vin på den mycket långa kreditnotan. Krúdy ber att få låna en lykta att lysa upp de mörka prången på vägen hem. Väl innanför dörren, inne i den nattsvarta lägenheten, sätter han stearinljuset från lyktan i en tom vinbutelj och ställer den sedan bredvid sängen. Stillsamt och ordentligt tar han av sig kostymen och hänger in den i garderoben. Tyst och trött lägger han sig i sängen innesluten av sin ensamhet och sina tankar.</p>
<p>Tidigt på morgonen kommer städerskan. Hon låser som vanligt upp dörren med sin egen nyckel. Gyula Krúdy sitter inte vid sitt gamla skrivbord som han alltid gör varje morgon. Han ligger död i sin säng.</p>
<p>Under de sista femton åren av Gyula Krúdys (1878 1933) trycktes hans böcker och följetonger i små billiga böcker, tryckta på sämsta tänkbara papper och ibland tvingades Krúdy själv stå för kostnaderna. Ingen köpte böckerna eller häftena. Ingen läste dem förutom andra författare. De var däremot fullt medvetna om att Krúdy skrev den mest bländande, förnämsta och mest suggestiva prosan i Ungern. De insåg vad han betydde för deras språk, de förstod hur han ensam lyckades utveckla och förfina de litterära uttrycksmedlen. Men efter sin död 1933, vid femtiofem års ålder, föll Gyula Krúdy och hans mäktiga verk, hans stora arv till den ungerska litteraturen, i total glömska.</p>
<p>Hans grav förföll. Den billiga gravstenen började sjunka ner i den överväxta och misskötta gravvården. Minnet av hans böcker förbleknade. Hans namn nämndes inte längre i litterära sammanhang. Han hade försvunnit, förvandlats till den vålnad han så ofta själv skrivit om.</p>
<p>En dag, drygt tio år efter Gyula Krúdys frånfälle, kom mycket överraskande en skönlitterär bok ut. ”Szindbád hazamegy” (Sindbad kommer hem) var dess titel. Författaren, den då hyllade och framgångsrike Sándor Márai, återuppväcker där på en prosa som kärleksfullt efterliknar Krúdys särpräglade stil den försvunne hjälten, Sindbad den store sjöfararen. Sándor Márais bok kom att bli en vändpunkt. Krúdys litterära verk och dess lockande skildringar av minnen och flydda dagar återupptäcktes, och hans plats som den kanske störste och mest originelle av 1900-talets ungerska författare har sedan dess egentligen aldrig ifrågasatts.</p>
<p>I slutet av andra världskriget, och i ännu högre utsträckning efter fredsslutet när den sovjetiska järnnäven hårdare och hårdare kramade och sög ut Ungern, framstod Gyula Krúdys värld som alltmer lockande. Den blev en tillflyktsort, en dröm att drapera sig i för att slippa bli påmind om den bistra och hårda vardagens villkor, en dröm om en svunnen tid, en påminnelse om en tillvaro som för alltid gått till spillo.</p>
<p>”Denna plötsliga och vitt spridda Krúdy-sekterism”, skriver Sándor Márai i boken ”Föld, föld!” (Land, land!), ”var av samma sorts besatthet som narkotika förmår frambringa&#8230; Krúdyismen var en flykt, men också ett gemensamt mentalt uppvaknande. Det var uppenbart att många medvetet och metodiskt flydde från ensamhet och hopplöshet in i Krúdys värld. Han var författaren som med grundlig exakthet och samvetsgrannhet skildrade det andra Ungern. Och i det kommunistiska Budapest utbröt en kraftig nostalgisk våg kring detta andra Ungern&#8230; Det är fyrtio-femtio år sedan som Krúdy skrev sina mästerverk för Budapests boulevardtidningar för några hundra forinter styck. Efter femtio år, när hans verk på nytt börjat tala, framstår hans litterära storhet som snudd på bortom all jämförelse. Denne alkoholist har inte en endaste trött rad, inte en enda misslyckad metafor&#8230; Med bara några få pennstreck fångar han apokalyptiska scener om sex, köttets lust, mänsklig grymhet och hopplöshet.”</p>
<p>Gyula Krúdy var en utpräglad solitär. Han var förvisso ingen ensling eller social enstöring, även om han var känd för att även i sällskap kunna sitta tyst en hel kväll. Men han fann ingen mening med att gå i led. Han höll sig undan, ville inte utgöra en del av några litterära kotterier eller underordna sig i några grupperingar eller falanger. Den ungerske litteraturhistorikern Lóránt Czigány skriver till exempel att ”Krúdy antagligen var den ende betydande författaren i sin tid som inte någon gång ingick i kretsarna kring den tongivande tidningen Nyugat.”</p>
<p>Vad Krúdy ville var att skriva. Det var drivkraften. Det var meningen med hans liv. Han skrev oavbrutet, varje dag under hela sitt liv.</p>
<p>Hans stil är drömsk och förförisk, stundtals surrealistisk och full av dofter, smaker och frammanade intryck. Det är ofta sina minnen Krúdy utforskar, undersöker och skildrar. Han kallas ofta Ungerns Proust. Men till skillnad från sin franske kollega skriver Gyula Krúdy en öppen prosa, han bjuder in läsaren att följa honom på minnets dunkla och snåriga stigar där Marcel Proust för att citera Olof Lagercrantz ofta förbrukar allt syre själv. Krúdy skapar en egen värld och en utpräglad personlig stil.</p>
<p>Hôtel Royal finns kvar än idag på Erzsébet Körút. Även om dess forna ombonade och sammetsdraperade atmosfär, dess genuina stämning av högborgerlig elegans och förfining, förbytts och ersatts av iskall marmor, minimalistiskt möblemang och huvudsakligen frekventeras av nyrika turister från USA och Tyskland. Hotellet bombades svårt i andra världskrigets slutfas. Józsefváros som i Krúdys ungdom var ett livligt arbetarkvarter med mängder av småbutiker, krogar, billiga kaféer, skomakare och smedjor är idag Budapests mest förfallna och fattigaste stadsdel. Husen flagnar. Fönster är igenspikade med bräder och plywood. Misären är iögonfallande och närgången. I folkmun kallas distriktet kort och gott ”zigenarkvarteren”. Det är inget område som bör besökas efter mörkrets inbrott, knappt heller i fullt dagsljus om det alltför tydligt syns på kläder och beteende att man är en eurostinn turist från Västeuropa.</p>
<p>Kéhli Vendéglö, där Krúdy tillbringat så många timmar och även sitt livs sista kväll, är fortfarande öppen och ligger på Mókus utca 22 bland de få kvarvarande äldre husen i Óbuda. Det finns över hundra ungerska maträtter uppkallade efter Gyula Krúdy som själv var en sann och lidelsefull gourmet av den högre skolan så fort arvodena räckte eller värdshusvärden var tillräckligt generös med krediten. Restaurang Kéhli är en rustik krog som i dag lever högt på Gyula Krúdys namn och anseende.</p>
<div class="infobox-mobile">Märkligt nog har inte någon av Gyula Krúdys böcker översatts till svenska, däremot flera till tyska, engelska och franska. Vad som faktiskt finns på svenska är novellen ”Systrarna” i översättning av János Csatlós i antologin ”Moderna ungerska berättare”, Norstedt, 1966.</div>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 400px" class="wp-caption alignleft"><img decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1792484271892.jpg" alt="" width="400" height="602" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/litterara-klassiker-gyula-krudy/">Litterära klassiker: Gyula Krúdy</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Crister Enander: ”Spökdiné”</title>
		<link>https://www.opulens.se/prosa-poesi/crister-enander-spokdine/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Sat, 03 Jan 2026 11:34:16 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[berättarkonst]]></category>
		<category><![CDATA[crister enander]]></category>
		<category><![CDATA[lars forssell]]></category>
		<category><![CDATA[Littestraden]]></category>
		<category><![CDATA[prosa & poesi]]></category>
		<category><![CDATA[självbiografiskt skrivande]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=82014</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. Crister Enander berättar om sitt första möte med Lars Forssell och dennes hustru Kerstin. Detta kom att leda till en lång vänskap. Men det började med en ”spökdiné”." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>PROSA. Crister Enander berättar om sitt första möte med Lars Forssell och dennes hustru Kerstin. Detta möte kom att leda till en lång vänskap. Men det började med en ”spökdiné”. &#160; SPÖKDINÉ Jag var bjuden på vad som visade sig vara en spökdiné. Ute i trappen rättade jag till skjortan och kavajen. Ringde på ringklockan. Detta var på Wivalliusgatan sjutton. På brevlådeinkastet stod: &#8220;Forssell&#8221;. Mitt första besök. Och nog var jag ung, och nog var jag nervös. Utanför porten hade jag rökt en cigarett, försökte lugna mina nerver. Dörren öppnas av en kort mycket vacker kvinna som log emot mig.</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/crister-enander-spokdine/">Crister Enander: ”Spökdiné”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="PROSA. Crister Enander berättar om sitt första möte med Lars Forssell och dennes hustru Kerstin. Detta kom att leda till en lång vänskap. Men det började med en ”spökdiné”." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_82015" aria-describedby="caption-attachment-82015" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-82015" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg" alt="PROSA. Crister Enander berättar om sitt första möte med Lars Forssell och dennes hustru Kerstin. Detta kom att leda till en lång vänskap. Men det började med en ”spökdiné”." width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-60x40.jpg 60w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/01/lars-forsell-spokdine-toppbild-980-720x480.jpg 720w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-82015" class="wp-caption-text"><em>Lars Forssell. (Illustration: C Altgård / Opulens)</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. <a href="https://www.opulens.se/?s=%22Crister+Enander%22+">Crister Enander</a> berättar om sitt första möte med <a href="https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/Lars_Forssell">Lars Forssell</a> och dennes hustru Kerstin. Detta möte kom att leda till en lång vänskap. Men det började med en ”spökdiné”.</strong><span id="more-82014"></span></p>

<p>&nbsp;</p>
<h2>SPÖKDINÉ</h2>
<p>Jag var bjuden på vad som visade sig vara en spökdiné.</p>
<p>Ute i trappen rättade jag till skjortan och kavajen.</p>
<p>Ringde på ringklockan.</p>
<p>Detta var på Wivalliusgatan sjutton. På brevlådeinkastet stod: &#8220;Forssell&#8221;.</p>
<p>Mitt första besök. Och nog var jag ung, och nog var jag nervös.</p>
<p>Utanför porten hade jag rökt en cigarett, försökte lugna mina nerver.</p>
<p>Dörren öppnas av en kort mycket vacker kvinna som log emot mig. Det var Kerstin. Håret var vitt, ögonen glittrande och aningen roade.</p>
<p>In klev, över tröskeln, en lång drasut.</p>
<p>Rocken hängde jag av mig vid hatthyllan.</p>
<p>&#8220;Brunt eller vitt?!&#8221; sade Kerstin, och jag fattade ingenting.</p>
<p>Så jag fick förklarat. Whisky eller vodka.</p>
<p>&#8220;Vitt&#8221;, svarade jag och började gå mot sorlet av röster. Vitt mot det stora rummet som helt dominerande lägenheten.</p>
<p>Till höger flygeln, där Lars Forssell klinkat fram toner till orden i sina många visor och andra texter.</p>
<p>I den lilla soffan rakt fram, och vad som kom att bli rakt framför mig på andra sidan det låga bordet, satt i ena hörnet Ewa Fröling och i det andra Thommy Berggren. Ewa markerade tydligt genom kroppsspråk att med den där mannen har jag ingenting att göra.</p>
<p>På bordet stod enkelt tilltugg. Salta pinnar, goda nötter och Kerstin goda inlagda vitlöksklyftor (oerhört beroendeframkallande).</p>
<p>Tror att jag kvickt drack ett litet glas vodka, det var god vodka från Polen gissar jag. God eftersmak.</p>
<p>Snett till höger intill flygeln sätt Lars. Han hade uppsikt över alla bjudna gäster.</p>
<p>Bakom mig, också till höger på andra sidan av flygeln satt Carl-Axel Dominique och hustrun Monica &#8211; två människor som jag kom att lära känna och tycka mycket om. Särskilt Carl-Axel &#8211; något klaffade, stämde, mellan oss när vi sedermera kom att samarbeta med texter och toner.</p>
<p>Vem som satt bredvid mig till vänster har jag genant nog glömt.</p>
<p>Ha nu ingen tvekan. Lars Forssell hade tänkt igenom vad han iscensatt, en aning diaboliskt och med några droppar humor och förväntan.</p>
<p>I grunden var det en prövning, inget stålbad. Nej, ett test.</p>
<p>Av vilket virke var han gjord av den unge mannen med vass penna och uppenbart utan oro och rädsla?</p>
<p>Många, på tok för många, unga skribenter saknade två saker: bildning och mod. Lars Forssell var rätt rejält trött på dem. Lovande men tråkiga, karriärister utan eftertanke och utan egna åsikter. Så att säga utan riktning och i avsaknad av intellektuell hållning.</p>
<p>Irrande bloss i natten, aldrig någon att hålla i handen, trista typer. Där satt jag nu, ett oprövat kort. Nyligen hade jag envist, fått Lars Forssell att skriva en lång essä och tillika ett elegant inlägg i några märkliga debatter på landets större kultursidor. Lars Forssell hade läst, tänkt, vridit och vänt på inlägg och artiklar. Tror att han, som jag numera år 2025, tänkt: varför måste de, igen och igen, uppfinna hjulet på nytt?</p>
<p>Ewa Fröling var smärtsamt vacker. Det var inte Thommy Berggren. Håret såg ut som om han kletat det fullt med gammal svart skokräm. Ful blänkande svärta.</p>
<p>Nu stirrade han på mig. Ögonen var som kulhål i vitpudrat ansikte. Inte olikt Karen Blixen på sin ålders höst.</p>
<p>Vid vilken tid var Berggren teaterdirektör? Gubevars. Egentligen var han städslad som regissör på en privatteater och egentligen bryr jag mig inte. Men det går inte att avstå ifrån att stirra tillbaka. Utan att darra, utan ens den minsta ilning, tröttnar jag. Det går fort, överrumplande fort. Thommy Berggrens ögon är totalt tömda på innehåll, livlösa som flipperkulor som blivit svarta av åren som passerat, oxidering och tristess.</p>
<p>Efter att ha sagt något elakt, jag tror att jag använde ord från en artikel jag skrivit, ord om att Thommy Berggren är svensk film och teater mest begåvade stirrare. Och ja, han har obegripligt nog stirrat sig fram till en lysande karriär.</p>
<p>Men där jag sitter och tittar på Ewa Fröling och Thommy Berggren inser jag att Thommy Berggren är alkoholist. Han kan inte hantera livet, spriten och kvinnorna, sitt arbete som skådespelare och regissör.</p>
<p>Ska jag känna medlidande när han börjar gå till anfall? Orden missar. De faller i golvet som trist snöblask.</p>
<p>Alla viker undan med blicken.</p>
<p>Paret Dominique pratar med varandra, försöker fånga Lars Forssells uppmärksamhet. Det går inte så bra, Lars vill titta på Thommy Berggren. Notera hans agerande.</p>
<p>Det blir pinsamt. Han försöker resa sig, det går bra. Han vill lägga handen på Ewa Fröling, hon viftar ilsket bort den.</p>
<p>Ute i hallen får han hjälp av Kerstin. Det låter som om han faller in bland ytterkläderna, galgar ramlar ner.</p>
<p>Ytterdörren stängs bakom honom, taxidörren slår igen. Bilen far i väg i natten.</p>
<p>Jag tänder en cigarett, det gör även Lars Forssell.</p>
<p>Samtalet trevar i gång</p>
<p>Jag känner av alkoholen, och jag frågar Kerstin om det finns något mer matigt att äta. Jag reser mig och går ut i det lilla köket, som jag kom att uppskatta så mycket. Brer mig två smörgåsar, sätter mig vid köksbordet och äter.</p>
<p>Där börjar en långvarig vänskap med Lars och Kerstin Forssell som kom att betyda mycket för mig.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1689521585455.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure>
<p>&nbsp;</p>
<p>&nbsp;</p><p>The post <a href="https://www.opulens.se/prosa-poesi/crister-enander-spokdine/">Crister Enander: ”Spökdiné”</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Jan Henrik Swahn för sitt skrivande till högre rymder</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/jan-henrik-swahn-for-sitt-skrivande-till-hogre-rymder/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 18 Dec 2023 15:18:10 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[berättarkonst]]></category>
		<category><![CDATA[Clara Smitt]]></category>
		<category><![CDATA[Jan Henrik Swahn]]></category>
		<category><![CDATA[prosa]]></category>
		<category><![CDATA[roman]]></category>
		<category><![CDATA[romankonst]]></category>
		<category><![CDATA[svenskspråkig litteratur]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=74698</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Jan Henrik Swahn, roman, Clara Smitt" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>ROMAN. ”Jan Henrik Swahn har just lyckats med att föra sitt skrivande till ännu högre rymder. Ett rikt och mångskiftande författarskap blir ännu bättre, säkrare och fullt av frustande lust,” skriver Crister Enander som läst den aktuella romanen ”Vattenläkaren”. Vattenläkaren av Jan Henrik Swahn Lava Ibland får man förmånen att bevittna hur en författare som man följt genom åren når en platå, ett krön i sitt skrivande, där sikten är fri och orden mer än tillmötesgående. Nu är det förvisso på det sättet att den författare som det handlar om här under flera år rört sig i högre rymder än</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/jan-henrik-swahn-for-sitt-skrivande-till-hogre-rymder/">Jan Henrik Swahn för sitt skrivande till högre rymder</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Jan Henrik Swahn, roman, Clara Smitt" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_74700" aria-describedby="caption-attachment-74700" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-74700" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280.jpg" alt="Jan Henrik Swahn, roman, Clara Smitt" width="1280" height="853" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/jan-henrik-swahn-toppbild-1280-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-74700" class="wp-caption-text">Omslaget till Jan Henrik Swahns aktuella roman.</figcaption></figure>
<p><strong>ROMAN. ”Jan Henrik Swahn har just lyckats med att föra sitt skrivande till ännu högre rymder. Ett rikt och mångskiftande författarskap blir ännu bättre, säkrare och fullt av frustande lust,” skriver Crister Enander som läst den aktuella romanen ”Vattenläkaren”.</strong></p>
<p><span id="more-74698"></span></p>

<p><em><strong>Vattenläkaren</strong></em> av <strong>Jan Henrik Swahn</strong><br />
Lava</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignleft wp-image-74699 size-medium" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Jan-Henrik-Swahn-Vattenlakaren-205x300.jpg" alt="" width="205" height="300" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Jan-Henrik-Swahn-Vattenlakaren-205x300.jpg 205w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Jan-Henrik-Swahn-Vattenlakaren-300x440.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Jan-Henrik-Swahn-Vattenlakaren-341x500.jpg 341w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Jan-Henrik-Swahn-Vattenlakaren.jpg 437w" sizes="auto, (max-width: 205px) 100vw, 205px" /></p>
<p>Ibland får man förmånen att bevittna hur en författare som man följt genom åren når en platå, ett krön i sitt skrivande, där sikten är fri och orden mer än tillmötesgående.</p>
<p>Nu är det förvisso på det sättet att den författare som det handlar om här under flera år rört sig i högre rymder än de flesta av samtida svenska kollegor, kanske till en del beroende på dels hans flitiga verksamhet som översättare av rang, dels att han lever huvudsakligen på en ö i Grekland där han bland annat odlar oliver och producerar olivolja.</p>
<p><a href="https://forfattarformedling.se/forfattare/jan-henrik-swahn/">Jan Henrik Swahn</a> har just lyckats med att föra sitt skrivande till ännu högre rymder. Ett rikt och mångskiftande författarskap blir ännu bättre, säkrare och fullt av frustande lust.</p>
<p>Hemligheten är, närmare besett, enkel. Hårt arbete, idogt slit med språk och självfallet intresse för intrigerna.</p>
<h2>En ljuvlig lunta</h2>
<p>Hans nya roman heter &#8220;Vattenläkaren&#8221;, en ljuvlig lunta, inget tunt fladdrande häfte, inte anpassat till förlagens format eller tossiga tankar om böcker som stapelvara eller slav under hur långa inspelningarna på digitalt manér bör vara.</p>
<p>Tack och lov bryr sig inte Jan Henrik Swahn om sådana begränsningar eller korkade hänsynstaganden.&nbsp;</p>
<p>Han har, likt äldre tiders författare och centraleuropeiska intellektuella, en historia att berätta och låter det styra de svarta myrornas väg över papper och skärm.</p>
<p>Han måste skriva.</p>
<h2>Huvudpersonen</h2>
<p>Huvudpersonen, vilken tycks pocka och kräva utrymme och uppmärksamhet, heter <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Clara_Emilia_Smitt">Clara Smitt</a>.</p>
<p>När vi först möter henne är hon redan på väg. Tåget väntar, loket frustar; ångan sprider sig på centralstationen i Stockholm. Det luktar kol och svett, cigarretter och pilsner, och &#8211; givetvis &#8211; parfym.</p>
<p>Hon sätter sig tillrätta i en ännu så länge tom kupé.</p>
<p>Stockholm tonar bort i fjärran. Vagnarna kränger hit och dit och kanske tänker hon på rallarna hon en gång botade och hjälpte som sköterska och egentligen som läkare när hon var yngre.</p>
<p>Clara har beslutat sig för att åka ner till kriget; hon är, bland annat, sjuksköterska. En syster i <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6da_Korset">Röda korsets</a> tjänst, alla hennes papper är äntligen iordning.</p>
<p>Bakom sig, ute i Saltsjöbaden, lämnar hon en blomstrande verksamhet som huvudsakligen vänder sig till sjuka, inbillningssjuka och alla sorter gnällspikar och giktbrutna själar däremellan.</p>
<p class="Standard" style="tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt;"><div style="text-align:center; margin-bottom: 16px; margin-top: 16px;"><a target="_blank" href="https://www.opulens.se/crowdfunding/"><img decoding="async" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2026/10/egenannons-1.png" ></a></div></p>
<p>Kvar blir fästmannen &#8211; eller vad han nu egentligen är för henne &#8211; Erland.</p>
<p>Clara Smitt räknar kallt och kalkylerat med att han fortsätter att driva verksamheten i hennes frånvaro på sanatoriet i Saltsjöbaden. Säker kan hon inte vara. Världen väntar på henne.</p>
<p>Tåget kränger, snart fullknökat till sista sitt- och ståplats. Passagerare trängs, tryckta intill varandra.</p>
<h2>Anhalterna</h2>
<p>Stoppen är många, städerna avlöser varandra utanför kupéfönstret, själv ägnar hon sig inte minst åt sin dagbok och de egna minnena från platserna, de vackra städerna, som de passerar.</p>
<p>I flera av städerna har Clara Smitt studerat, lärt sig läkaryrkets grunder.</p>
<p>Hennes kunskaper är stora &#8211; från teori och praktik.</p>
<p>På inget sätt är hon världsfrånvänd eller vilsen.</p>
<p>Tvärtom.</p>
<p>I köket hade hennes mamma startat ett hälsoapotek, och därigenom lärde sig Clara det mesta om växters, örters och olika fröns läkekraft.</p>
<p>Zürich, Wien och Budapest &#8211; och många fler anhalter har funnits på hennes väg till kunskaper och medicinska insikter.</p>
<p>Nu ser hon dem från tågkupéns fönster och rör sig genom sina minnen.</p>
<p>Via <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Trieste">Trieste</a>, hamnstaden i den <a href="https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/dubbelmonarkin-osterrike-ungern">Habsburgska dubbelmonarkin</a>, tar Clara Smitt sig vidare till kriget mellan Grekland och Turkiet.</p>
<p>Färden går mot Aten.</p>
<h2>Språklig precision</h2>
<p>Romanen utmärker sig genom språkets precision, tangenterna lyder Jan Henrik Swahn, och han flyger på en och samma gång högt och nära. Genom gestaltningen och rörelsen kommer människorna nära &#8211; i synnerhet Clara Smitt. Jag känner till och med deras doft, hör när klackarna träffar gatstenar och grusvägar, vackra trägolv och krogarnas nötta plankor.</p>
<p>Som en sammanbunden rörelse &#8211; å ena sidan detaljer och å den andra överblick likt en örn &#8211; skriver Swahn samman den vindlande berättelsen.</p>
<p>Skickligt. Avslappnat. Självklart och avklarnat i varje enskild del från Sverige ner till Grekland och åter.</p>
<p>Clara Smitt är på många sätt en fascinerande och fängslande gestalt.</p>
<p>I <a href="https://www.kb.se/">Kungliga Bibliotekets</a> register finner jag flera bok- och tidskriftsessäer skrivna av henne.</p>
<p>Och nu, genom Jan Henrik Swahns roman, blir hon levande, nästan fullt begriplig och likt en person tätt, tätt intill oss. Modern, livsglad, intellektuellt hungrig och mycket kunnig.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-388 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1689521585455.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/jan-henrik-swahn-for-sitt-skrivande-till-hogre-rymder/">Jan Henrik Swahn för sitt skrivande till högre rymder</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Urkraft och lysande skådespel</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/urkraft-och-lysande-skadespel/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 15 Dec 2023 13:36:38 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[august strindberg]]></category>
		<category><![CDATA[Laura Marholm]]></category>
		<category><![CDATA[Ola Hansson]]></category>
		<category><![CDATA[Per Holmer]]></category>
		<category><![CDATA[prosakonst]]></category>
		<category><![CDATA[skådespel]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=74671</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="prosa, prosakonst, Per Holmer" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>PROSA. Crister Enander har läst ”blotbok” av Per Holmer och fascineras av urkraften i språket. Det rör sig om en bok som utöver prosastycken också rymmer &#8220;ett lysande kort skådespel.&#8221; blotbok av Per Holmer Tragus förlag Ibland bär de kortaste romaner på en form av svart urkraft; ett tyglat inre, såsom ett svart hål på textsidorna som aldrig upphör att locka, pocka och provocera. Allting, varje ord, varje mening kretsar runt den punkten.&#160; Inte som antimateria, utan snarare som ett språkets urtillstånd. Dess obekanta födelseort och främmande bokföringsadress. Det händer inte ofta; det hör inte till vardagens sedvanliga händelser. Sedan.</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/urkraft-och-lysande-skadespel/">Urkraft och lysande skådespel</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="682" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-1024x682.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="prosa, prosakonst, Per Holmer" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-750x500.jpg 750w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280.jpg 1280w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_74673" aria-describedby="caption-attachment-74673" style="width: 1280px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-74673" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280.jpg" alt="prosa, prosakonst, Per Holmer" width="1280" height="853" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280.jpg 1280w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-1024x682.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/per-holmer-toppbild-1280-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 1280px) 100vw, 1280px" /><figcaption id="caption-attachment-74673" class="wp-caption-text"><em>Omslaget till &#8220;blotbok&#8221; av Per Holmer.</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. Crister Enander har läst ”blotbok” av Per Holmer och fascineras av urkraften i språket. Det rör sig om en bok som utöver prosastycken också rymmer &#8220;ett lysande kort skådespel.&#8221; </strong><span id="more-74671"></span></p>

<p><strong><em>blotbok</em></strong> av <strong>Per Holmer</strong><br />
Tragus förlag</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignleft wp-image-74672 size-medium" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-300x300.jpg" alt="" width="300" height="300" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-300x300.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-100x100.jpg 100w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-600x599.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-150x150.jpg 150w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-768x767.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-480x479.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag-501x500.jpg 501w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/12/Per-Holmer-bokomslag.jpg 812w" sizes="auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px" /></p>
<p>Ibland bär de kortaste romaner på en form av svart urkraft; ett tyglat inre, såsom ett svart hål på textsidorna som aldrig upphör att locka, pocka och provocera.</p>
<p>Allting, varje ord, varje mening kretsar runt den punkten.&nbsp;</p>
<p>Inte som antimateria, utan snarare som ett språkets urtillstånd. Dess obekanta födelseort och främmande bokföringsadress.</p>
<p>Det händer inte ofta; det hör inte till vardagens sedvanliga händelser.</p>
<p>Sedan.</p>
<p>Plötsligt.</p>
<p>Du håller en sådan skrift i handen, kan inte släppa den, inte lägga den ifrån dig.</p>
<p>Du är fast och du sitter som på en limsticka.</p>
<h2>Globetrotter och översättare</h2>
<p>Boken heter &#8220;blotbok&#8221; och författare är globetrottern och översättaren <a href="https://www.alex.se/lexicon/article/holmer-per">Per Holmer</a>, och jag har länge saknat en ny bok av hans egen penna.</p>
<p>Nu är den här.</p>
<p>Dröjer vid förordet, där anslås ackordet som genljuder genom alla sidor, i en sorts noveller eller essäer, kanske tablåer då boken även innehåller ett lysande kort skådespel.</p>
<p>&#8220;Minnets ruiner&#8221;, skriver Per Holmer. &#8220;Trasiga tänder i en glappande käft. Varken rotfyllningar, bryggor eller kronor hjälper. Minnets rutiner. Inlärda någon gång, bit för bit, i det förgångna. Numera oreflekterat införlivade. Var vanan eller ovanan ursprungligen hade sin upprinnelse förblir okänt &#8221;</p>
<h2>Återkomst till Danmark</h2>
<p>Nu, många år senare, återvänder Per Holmer till Danmark, främst till Köpenhamn.</p>
<p>Hans ungdom träder då fram, liksom i nytt och gråskimrande och lockande sken.</p>
<p>Ljuset är nordiskt, måhända rentutav europeiskt.</p>
<p>&#8220;Ute efter spår och språk&#8221;, skriver han.</p>
<p>I Kongens by bodde han en gång, när Köpenhamn ännu var porten till Europa, när världen så att säga var ny &#8211; och otvättad. Här vistades han strax efter sin debut, &#8220;Motbok&#8221;.</p>
<p>Och under kort tid, nyligen, gör han två längre besök i Köpenhamn, kanske huvudsakligen beroende på att Europa dit han längtar så det värker i kropp och själ, är stängt.&nbsp;</p>
<p>Det är ramen. Snabbt antydd, sedan försvunnen.</p>
<p>Upp i blå lockande cigarrettrök och en intagande doft av sur öl från svunna gårdagar och tung söt parfym från damer som gett sig av.</p>
<h2>Ett lysande skådespel</h2>
<p>Ty nu kommer orden, gestalterna äntrar scenen. Minnets teater och nuets skådespel kan börja.</p>
<p>In på scenen kliver <a href="https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/HanssonO">Ola Hansson</a>, <a href="https://skbl.se/sv/artikel/LauraMarholm">Laura Marholm</a>, <a href="https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5468/august-strindberg/">August Strindberg</a> och Ingrid, arton år och piga.</p>
<p>Vi är i Berlin. Det är hösten år 1892, platsen: Lindenallee 2.</p>
<p>Titeln på enaktaren som når upp till det sant sublima och djupt humoristiska, och självfallet djupt tragiska, är &#8220;Friedrichshölle &#8211; folie à trois&#8221;.</p>
<p>Stycket måste läsas, ingen förutom Per Holmer kan göra det rättvisa. På kornet fångar han deras röstläge, rotvälskan som talas, Laura Marholm snubblar runt på tre språk. Strindberg är brysk, förbannad och förbittrad. Detta är brytningen mellan Strindberg och Ola Hansson, och från och med nu kommer Strindberg att hata Laura Marholm. Ola Hansson åker med på köpet, så att säga.</p>
<p>Därefter hamnar vi, läsare och hängivna resenärer, i flamländsk verklighet och det hela avslutas i Prag, en pappa&nbsp; &#8211; elitidrottare, fotbollsmålvakt, är ute med sin dotter&nbsp; Prinsessan Pepparkornsöga.</p>
<p>Mycket nöje!</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1689521585455.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/urkraft-och-lysande-skadespel/">Urkraft och lysande skådespel</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Realismens eleganta och enkla triumf</title>
		<link>https://www.opulens.se/litteratur/realismens-eleganta-och-enkla-triumf/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 17 Jul 2023 06:54:19 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[berättarkonst]]></category>
		<category><![CDATA[Björn Öijer]]></category>
		<category><![CDATA[noveller]]></category>
		<category><![CDATA[novellkonst]]></category>
		<category><![CDATA[prosakonst]]></category>
		<category><![CDATA[svenskspråkig litteratur]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=72981</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Realismens eleganta och enkla triumf. Björn Öijer är aktuell med en ny novellsamling. (Foto: Privat)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>&#160; PROSA. ”Björn Öijer visar, ännu en gång, med vilken illusorisk lätthet han behandlar såväl berättelserna som språket,” skriver Crister Enander, som läst den aktuella novellsamlingen ”Besatt av hämnd &#8211; och andra berättelser”. Besatt av hämnd och andra berättelser av Björn Öijer&#160; Recito Förlag Under den sedvanliga morgonrundan med sin godmodiga labrador ute i kylan och snömodden möter den nypensionerade mannen en kvinna som tycks såsom fastlimmad i &#8211; och uppslukad av &#8211; ett intensivt och mycket märkligt mobilsamtal. Hon har en liten ettrig hund som drar och sliter i sitt koppel, det är en gläfsig liten rackare. Kvinnan talar</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/realismens-eleganta-och-enkla-triumf/">Realismens eleganta och enkla triumf</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="653" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Realismens eleganta och enkla triumf. Björn Öijer är aktuell med en ny novellsamling. (Foto: Privat)" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>&nbsp;</p>
<figure id="attachment_72984" aria-describedby="caption-attachment-72984" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-72984" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg" alt="Realismens eleganta och enkla triumf. Björn Öijer är aktuell med en ny novellsamling. (Foto: Privat)" width="980" height="653" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-480x320.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Toppbild-980-750x500.jpg 750w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-72984" class="wp-caption-text"><em>Björn Öijer är aktuell med en ny novellsamling. (Foto: Privat)</em></figcaption></figure>
<p><strong>PROSA. ”Björn Öijer visar, ännu en gång, med vilken illusorisk lätthet han behandlar såväl berättelserna som språket,” skriver Crister Enander, som läst den aktuella novellsamlingen ”Besatt av hämnd &#8211; och andra berättelser”.</strong><span id="more-72981"></span></p>

<p><strong><em>Besatt av hämnd och andra berättelser </em></strong>av <strong>Björn Öijer</strong>&nbsp;<br />
Recito Förlag</p>
<p><img loading="lazy" decoding="async" class="alignleft wp-image-72982 size-medium" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag-188x300.jpg" alt="" width="188" height="300" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag-188x300.jpg 188w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag-300x478.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag-480x765.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag-314x500.jpg 314w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2023/07/Bjorn-Oijer-Besatt-av-hamnd-och-andra-berattelser-omslag.jpg 532w" sizes="auto, (max-width: 188px) 100vw, 188px" /></p>
<p>Under den sedvanliga morgonrundan med sin godmodiga labrador ute i kylan och snömodden möter den nypensionerade mannen en kvinna som tycks såsom fastlimmad i &#8211; och uppslukad av &#8211; ett intensivt och mycket märkligt mobilsamtal.</p>
<p>Hon har en liten ettrig hund som drar och sliter i sitt koppel, det är en gläfsig liten rackare.</p>
<p>Kvinnan talar om ett husköp i Aix-en-Provence som ett absolut krav för att gifta sig med mannen hon talar med i telefonen.</p>
<p>Kvinnan i titelnovellen ”Besatt av hämnd och andra berättelser” av Björn Öijer visar sig snart ha ett förflutet som prostituerad. Just nu ligger hon i skilsmässa och ska, som redan antytts, gifta sig en andra gång, nu med en yngre och rikare man.</p>
<p>Det framkommer att den nye mannen har ytterst framgångsrika affärer men av mer eller mindre kriminell karaktär. Hon, Sonja som hon heter, misstänker vapenhandel.</p>
<p>Deras förbindelse djupnar fort. Bröllop diskuteras och han tycker att lägenheten han äger på Östermalm borde säljas. I stället kan de köpa en gemensam strandvilla i Saltsjöbaden och flytta ihop efter giftermålet.</p>
<p>Men han kräver att hon ska, på brutalast tänkbara sätt, utföra en hämnd mot sin förre make, inte minst på grund av dennes infama digitala meddelande till honom.</p>
<p>Det blir snabbt ett uttalat krav från hans sida för att deras lockande och lyxiga gemensamma framtid ska bli av.</p>
<p>Hon chockeras, skakas i djupet av sin moraluppfattning. Likväl går hon med på att genomföra hämnden, som innebär att skära av sin exmakes könsorgan.</p>
<p class="Standard" style="tab-stops: 28.0pt 56.0pt 84.0pt 112.0pt 140.0pt 168.0pt 196.0pt 224.0pt 252.0pt 280.0pt 308.0pt 336.0pt;"><span style="font-size: 10.5pt; font-family: Roboto; color: #1f1f1f;"></span></p>
<p>Det finns ett ständigt närvarande mörker, aldrig uttryckligen skildrat, en känsla av att vara nära något hotfullt och främmande, något grymt och osynligt. Det gäller flera av novellerna.</p>
<p>I det vanliga livets absoluta närhet rör sig skuggor och krafter som kan välta vardagen över ända, skaka om, kanske krossa vad som invant är.</p>
<p>Men i ”Skuggan har ingen ålder”, en berättelse om en mans många åkommor och krämpor, är det nästan som om Björn Öijer väljer att göra tvärtom. Här står hoten i fokus. Vardagens glädjeämnen glider bort och tycks snarast försvinna, som om huvudpersonen Hjalmar är ockuperad, ja uppslukad av sina sjukdomar.</p>
<p>Björn Öijer visar, ännu en gång, med vilken illusorisk lätthet han behandlar såväl berättelserna som språket. Novellsamlingen är skriven på en glasklar och suggestiv svenska. Som läsare fångas man snudd på omedelbart &#8211; efter ett par meningar &#8211; av varje berättelse och dras motståndslöst in i dess intriger och oftast ytterst vardagliga gestalter. Personligen tilltalas jag mycket av &#8211; låt mig kalla det &#8211;&nbsp; den estetiska oförställdheten. Alltså: realismens eleganta och enkla triumf.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1689521585455.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/litteratur/realismens-eleganta-och-enkla-triumf/">Realismens eleganta och enkla triumf</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Ingen vill prata om Döden</title>
		<link>https://www.opulens.se/existentiellt/ingen-vill-prata-om-doden/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 12 May 2022 13:26:55 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Existentiellt]]></category>
		<category><![CDATA[döden]]></category>
		<category><![CDATA[elegi]]></category>
		<category><![CDATA[livsvillkor]]></category>
		<category><![CDATA[obotligt]]></category>
		<category><![CDATA[oundvikliga]]></category>
		<category><![CDATA[sorgesång]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=60041</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="554" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-450x254.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-600x339.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-300x170.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-768x434.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-480x271.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-884x500.jpg 884w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>ELEGI. &#8220;Det är, perverst nog, som om vardagspratet kräver att vi ska gömma undan sanningarna i en gisten och ful gammal garderob. Helst ska vi gömma nyckeln också.&#8221; Crister Enander skriver apropå att en närstående, en alldeles för ung människa, fått sin dödsdom. Paraplyer gör idag ingen skillnad. Den som vistas utomhus blir blöt. Ja, dyngsur. Ty regnet är äntligen här i den lilla staden på slätten. Varm luft, varmt regn. Tunga droppar. Tänker på Döden, förbannar den. Svär åt den. En mycket närstående har fått sin dödsdom, på tok för ung, ännu mitt i livet, nästintill fångad i steget.</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/existentiellt/ingen-vill-prata-om-doden/">Ingen vill prata om Döden</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="554" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-450x254.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-600x339.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-300x170.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-768x434.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-480x271.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-884x500.jpg 884w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_35481" aria-describedby="caption-attachment-35481" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-35481" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg" alt="" width="980" height="554" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-450x254.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-600x339.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-300x170.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-768x434.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-480x271.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/12/the-island-of-the-dead-by-arnold-bocklin-remix-884x500.jpg 884w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-35481" class="wp-caption-text"><em>Bild: C Altgård/Opulens. Digital illustration baserad på Arnold Böcklins &#8220;Dödens ö&#8221;. </em></figcaption></figure>
<p><strong>ELEGI. &#8220;Det är, perverst nog, som om vardagspratet kräver att vi ska gömma undan sanningarna i en gisten och ful gammal garderob. Helst ska vi gömma nyckeln också.&#8221; Crister Enander skriver apropå att en närstående, en alldeles för ung människa, fått sin dödsdom.</strong><span id="more-60041"></span></p>

<p>Paraplyer gör idag ingen skillnad. Den som vistas utomhus blir blöt. Ja, dyngsur.</p>
<p>Ty regnet är äntligen här i den lilla staden på slätten. Varm luft, varmt regn.</p>
<p>Tunga droppar.</p>
<p>Tänker på Döden, förbannar den. Svär åt den.</p>
<p>En mycket närstående har fått sin dödsdom, på tok för ung, ännu mitt i livet, nästintill fångad i steget. Nyss var han på sitt arbete.</p>
<p>Kanske, kanske inte, två veckor kvar.</p>
<p>Tittar på regnet.</p>
<p>Lyssnar.</p>
<p>Svär. Inombords. Förbannar.</p>
<p>Samtidigt i min lilla vardag: Nyser, fräser näsa, dimmiga simmiga ögon. Hög feber som dyker efter Alvedon.</p>
<p>Nu, plötsligt, öser regnet ner. Med beslutsam kraft.<br />
En simpel förkylning är inget emot en dödsdom.</p>
<p>Inte bara närheten gnager mitt medvetandes märg och ben, suger smärta och ger näring till svarta tankar. Han är ung. Och gift med en ung kvinna jag bryr mig mycket om, tonåren bodde hon hos mig då hennes mamma är alkoholist. Det är min syster jag talar om.</p>
<p>I alla familjer, samtliga släkter, är det samma sak. Det är, perverst nog, som om vardagspratet kräver att vi ska gömma undan sanningarna i en gisten och ful gammal garderob. Helst ska vi gömma nyckeln också.</p>
<p>Hon har tre barn, min systerdotter vill säga, och ett fosterbarn.<br />
Snart står hon då allena. Fin villa, en hund som växer fort.</p>
<p>Döden gör inga undantag. Aldrig.</p>
<p>Livets läxa är egentligen enkel. Det tar slut, ibland abrupt, andra gånger långsamt, plågsamt och ofta obarmhärtigt ensamt.</p>
<p>Och ingen vill prata om Döden. De flyr snabbt som gnuer som sett, eller trott sig sett, ett lejon bland gräset på savannen.</p>
<p>Tomt. Ödsligt. Vem är då vän? Vem är under galgen ens trognaste ovän?</p>
<p>Nu blir telefonen en fiende, varje signal fylls med fruktan.</p>
<p>Tid, tid, ticktack, nattens mörker ser plötsligt välkomnande ut. Nästan tryggt. Svart och blött, såsom en bild av den bottenlösa glömskan.</p>
<p>Ska jag doppa mitt huvud rakt i svärtan? Sätta mig på en stentrapp, kanske rentutav Domkyrkans slitna stenar och högt läsa profeten Jesaja. Dunka med käppen efter varje vers?</p>
<p>Döden molmar i mull, så skrev väl Stiernhielm, den svenska skaldekonstens fader?</p>
<p>Jo. Så här skrev Stiernhielm:</p>
<p><em>Döden molmar i mull allt vad här glimmar och glänsar.</em><br />
<em>Döden kastar å kull allt vad här yppert och högt är.</em><br />
<em>Döden krossar i kras allt vad här kraft har och helt är.</em><br />
<em>Döden trampar i träck allt vad här fagert och fint är.</em></p>
<p>Inget har förändrats där. Döden förblir en trogen slinka, en svartklädd hovnarr, en grym mara som rider oss om natten.</p>
<p>Framförallt lämnar Döden inget val. Den är. Går ej att undvika.</p>
<p>Dess ansikte är gult som gammalt pergament, blodet stelnat, kroppen kallare än ishögar.</p>
<p>Ögonhålorna tomma, djupa, där finns ingen blick kvar. Pulsen har upphört. Lungorna skrumpnat.</p>
<p>Döden. Och utanför fönstret fortsätter regnet att falla, nu avsevärt mer stilla, snudd på smeksamt.</p>
<p>Som sammet. Regn ger nytt liv. I djupet av brunnen, varifrån ingen förmår att se ens himlen eller stjärnorna, strilar vattnet till. Något nyss visset och dött får nytt liv, börjar åter att spira, sträva. Kanske rentav längta.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-medium wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-199x300.jpg" alt="" width="199" height="300" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/existentiellt/ingen-vill-prata-om-doden/">Ingen vill prata om Döden</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>EU måste våga stå upp mot fascismen</title>
		<link>https://www.opulens.se/opinion/kronikor/eu-maste-vaga-sta-upp-mot-fascismen/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 10 May 2022 10:22:30 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Krönikor]]></category>
		<category><![CDATA[eu]]></category>
		<category><![CDATA[pljas]]></category>
		<category><![CDATA[Polen]]></category>
		<category><![CDATA[ryssland]]></category>
		<category><![CDATA[ukraina]]></category>
		<category><![CDATA[ungern]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=59885</guid>

					<description><![CDATA[<img width="1024" height="683" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-450x300.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-210x140.jpg 210w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1320x880.jpg 1320w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026.jpg 1920w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><p>&#8220;Droppen som fick bägaren att rinna över var när EU fullt medvetet och inför öppen ridå, beslutade att fortsätta att pumpa in miljon efter miljon &#8211; ja, miljardbelopp &#8211; av euro tagna direkt från skatter och så kallade medlemsavgifter från till exempel Sverige till Ungerns marscherande fascister och höga polska militärer&#8221;, skriver Crister Enander. Utan tvekan visar EU nu sin svagaste och veligaste sida i sitt undfallande och ryggradslösa sätt gentemot Europas fascistiska länder. Feghet. Systematisk menlöshet inför de uppenbart enklaste frågor där inte ens en tillstymmelse till gråzoner finns. Obeslutsamhet. Rädsla. Ett evigt och fegt velande och en bokstavligt</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/eu-maste-vaga-sta-upp-mot-fascismen/">EU måste våga stå upp mot fascismen</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="1024" height="683" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-450x300.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-210x140.jpg 210w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1320x880.jpg 1320w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026.jpg 1920w" sizes="auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px" /><figure id="attachment_8249" aria-describedby="caption-attachment-8249" style="width: 1020px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-8249 size-large" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg" alt="" width="1020" height="680" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1024x683.jpg 1024w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-450x300.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-600x400.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-300x200.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-768x512.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-210x140.jpg 210w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026-1320x880.jpg 1320w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2018/02/eu-flag-2108026.jpg 1920w" sizes="auto, (max-width: 1020px) 100vw, 1020px" /><figcaption id="caption-attachment-8249" class="wp-caption-text"><em>Sprickor i EU:s fasad. Bild: Pixabay.com</em></figcaption></figure>
<p><strong>&#8220;Droppen som fick bägaren att rinna över var när EU fullt medvetet och inför öppen ridå, beslutade att fortsätta att pumpa in miljon efter miljon &#8211; ja, miljardbelopp &#8211; av euro tagna direkt från skatter och så kallade medlemsavgifter från till exempel Sverige till Ungerns marscherande fascister och höga polska militärer&#8221;, skriver Crister Enander.</strong><span id="more-59885"></span><br />
</p>
<p>Utan tvekan visar EU nu sin svagaste och veligaste sida i sitt undfallande och ryggradslösa sätt gentemot Europas fascistiska länder.</p>
<p>Feghet. Systematisk menlöshet inför de uppenbart enklaste frågor där inte ens en tillstymmelse till gråzoner finns.</p>
<p>Obeslutsamhet. Rädsla.</p>
<p>Ett evigt och fegt velande och en bokstavligt talat livsfarlig lek med ord utan all betydelse. Ord som leder till människors död, till svält &#8211; hungrande människor drar vilset omkring i Europa.</p>
<p>EU:s styrande garnityr, dessa politiker, bryr sig inte. Inte ett enda dugg. Blod rinner av dem minst lika lätt som en regnskur.</p>
<p>De visar i stället exempel på en rentutav vidrig brist på beslutsamhet, ett konsekvent svek mot de demokratiska ideal de &#8211; på papper och i mängder med vackra och fagra tal &#8211; påstår sig följa, hylla och värna. Droppen som fick bägaren att rinna över, och då verklighetens grymma och kallt benhårda ansikte inte längre gick att dölja, var när EU fullt medvetet och inför öppen ridå, beslutade att fortsätta att pumpa in miljon efter miljon &#8211; ja, miljardbelopp &#8211; av euro tagna direkt från skatter och så kallade medlemsavgifter från till exempel Sverige till Ungerns marscherande fascister och höga polska militärer.</p>
<p>EU:s högsta höns hördes kackla och ljuga högt och tydligt minst tre gånger innan hanen gol, den svarta tuppen med vassa sporrar, denne Victor Orbán, som samtidigt stod och öppet hånade samtliga politiker från alla europeiska länder. Mitt under mötet.</p>
<p>Vi var otäckt få som reagerade.</p>
<p>Ingen kan ta EU på allvar nu i krigstid. Ryssland tillhör Europa, dock ej EU. Ukraina vill in i EU. Svårt att förstå varför. Kanske. Där får de då ingen hjälp, inget stöd när kulor viner, bomber kreverar, hus förvandlas till ruiner, människor dör och flyr. Plågas ständigt av Rysslands militärmakt.</p>
<p>&#8220;<a href="https://www.dn.se/varlden/uppgifter-ungern-stoppar-eus-sanktionspaket-mot-rysk-olja/" target="_blank" rel="noopener">Ungern stoppade</a> på söndagen åter de övriga 26 EU-ländernas förslag om att stoppa all rysk oljeimport till EU. Det uppger källor till Bloomberg. Senare på kvällen meddelade Bulgarien att man också kommer att rösta nej om landet inte får undantag från sanktionerna.&#8221;</p>
<p><a href="https://www.dn.se/varlden/uppgifter-ungern-stoppar-eus-sanktionspaket-mot-rysk-olja/" target="_blank" rel="noopener"></p>
<p>Polen spelar samtidigt falskt. Fascisterna leker ömhudade, de förnekar sitt intima samarbete med Ungern och Bulgarien. Just nu finner Polen det lämpligt &#8211; för deras egen ekonomi &#8211; att ta emot flyktingar vilka dock snabbt slussas vidare, Tjeckien är fullt, var strömmen av barn och kvinnor och åldringar just nu tar vägen verkar aningen oklart.</p>
<p>Och ja, jag är full av helig vrede över EU:s skamliga tafatthet. De tar skydd, gömmer sig återigen bakom spelad demokrati. Och skyller ifrån sig. En rundgång av lögner.</p>
<p>I slutet av förra året, i september närmare bestämt, beslutade EU senast att fortsätta med sitt omfattande bidragsstöd till Ungern, trots att landet inte längre på några sätt motsvarar grundläggande krav på vad som krävs av en demokrati &#8211; varken enligt EU eller allmänna definitioner på vad en demokrati är.</p>
<p>&#8220;I EU:s flerårsbudget som gäller fram till 2027 är 121 miljarder euro i olika EU-stöd öronmärkt till Polen och 38 miljarder euro till Ungern,&#8221; <a href="https://www.ft.com/content/3ca265c0-d1d1-4acf-bc9e-b208dab98293" target="_blank" rel="noopener">skrev Financial Times</a>.</p>
<p>Den femte april <a href="https://www.dn.se/varlden/ungern-riskerar-att-bli-av-med-eu-miljarder/" target="_blank" rel="noopener">skrev Dagens Nyheter</a> bland annat: &#8220;EU-kommissionen startar en process mot Ungern som kan leda till att landet blir av med miljarder som landet i dag får i bidrag av EU.<br />
Det blir första gången som principen om rättsstaten prövas mot EU-budgeten.&#8221;</p>
<p>Men bidragsmiljarderna fortsätter att pumpas från EU, alltså våra skattepengar, till Orbán. Trots att pålitliga undersökningar har visat att merparten av dessa gigantiska bidrag i princip går till Orbán själv och hans familj och den allra närmaste kretsen av släktingar.</p>
<p>Så är det nu. Och EU backar, tiger, förhalar. Som alltid när det krävs handling och beslutsamhet.</p>
<p>Satans välpressade och modemedvetna byråkrater och hala tillika kraftigt överbetalade och feta politiker!</p>
<p>De sitter och smörjer kråset på Bryssels flotta krogar när bomberna fortsätter att spränga européer och mörda andra européer nästgårds. Så att säga i kvarteret intill. Allt blod kommer inte från oxfiléerna.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-medium wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-199x300.jpg" alt="" width="199" height="300" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/eu-maste-vaga-sta-upp-mot-fascismen/">EU måste våga stå upp mot fascismen</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Den lilla skitdetaljen</title>
		<link>https://www.opulens.se/existentiellt/den-lilla-skitdetaljen/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 29 Apr 2021 13:07:51 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Existentiellt]]></category>
		<category><![CDATA[Enquist]]></category>
		<category><![CDATA[förtvivlan]]></category>
		<category><![CDATA[kamp]]></category>
		<category><![CDATA[klimatförändringarna]]></category>
		<category><![CDATA[Lund]]></category>
		<category><![CDATA[plast]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=40755</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="639" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-450x293.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-600x391.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-300x196.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-768x501.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-480x313.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-767x500.jpg 767w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>FÖRTRÖSTAN. &#8220;Det fanns enbart tandpetare tillverkade av plast. Alltså ytterst av olja. Den nyuppväckta medvetenheten om hur sent på jorden klockan är slagen.&#8221; Genom fönstret ser det ut som en vacker och inbjudande sommardag. Hög blå himmel. Strålande sol. Men luften är krispig och kall. Det drar utmed golvbrädorna trots att maj månad närmar sig raskt. Det är mest som en solig senhöstmorgon. Men solen stiger sakta men säkert upp på himlavalvet och det gör även termometern, kvicksilvret som man kunde säga förr. Jag tyckte alltid att det lät så vackert, ett ovanligt och fantasieggande ord. &#8220;Den lilla skitdetaljen&#8221;, det</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/existentiellt/den-lilla-skitdetaljen/">Den lilla skitdetaljen</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="639" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-450x293.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-600x391.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-300x196.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-768x501.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-480x313.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-767x500.jpg 767w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_40778" aria-describedby="caption-attachment-40778" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-40778 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg" alt="" width="980" height="639" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-450x293.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-600x391.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-300x196.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-768x501.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-480x313.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/04/TANDPETARE-738971_980-767x500.jpg 767w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-40778" class="wp-caption-text"><em>Foto: Pixabay.com</em></figcaption></figure>
<p><strong>FÖRTRÖSTAN. &#8220;Det fanns enbart tandpetare tillverkade av plast. Alltså ytterst av olja. Den nyuppväckta medvetenheten om hur sent på jorden klockan är slagen.&#8221;</strong> <span id="more-40755"></span></p>

<p>Genom fönstret ser det ut som en vacker och inbjudande sommardag. Hög blå himmel. Strålande sol. Men luften är krispig och kall. Det drar utmed golvbrädorna trots att maj månad närmar sig raskt. Det är mest som en solig senhöstmorgon.</p>
<p>Men solen stiger sakta men säkert upp på himlavalvet och det gör även termometern, kvicksilvret som man kunde säga förr. Jag tyckte alltid att det lät så vackert, ett ovanligt och fantasieggande ord.</p>
<p>&#8220;Den lilla skitdetaljen&#8221;, det var ett uttryck som P O Enquist använde ibland, gärna i artiklar. Att man i den lilla skitdetaljen – i det till synes fullkomligt obetydliga – kunde se de stora förändringarna, eller kanske till och med att det var enbart var i vardagen inpå vår egen hud, det vi verkligen kände och såg tydligt, som kunde ge oss inblickar i de avgörande skeendena.</p>
<p>Det där ordet, skitdetaljen, har följt mig några decennier, men extra starkt har det levt inom mig under ett par eller tre år nu. Till exempel minns jag första gången som jag själv, efter år av tid då jag var bunden vid sjukbädden, skulle ta mig till Apoteket.</p>
<p>Jag skulle bland annat köpa tandpetare. Jo. Just så skenbart banalt. Så tröttsamt vardagligt. Jag skulle köpa tandpetare. Under åratal hade jag köpt samma sort, de var gjorda av björkträd. Något som vi ju som bekant har mycket gott om i det här landet. &#8220;Tyvärr. De tillverkas inte längre&#8221;, sade den trevliga expediten och hänvisade mig tillbaka till just samma hylla där jag letat förgäves en bra stund. Det fanns enbart tandpetare tillverkade av plast. Alltså ytterst av olja.</p>
<blockquote><p>Och där gick jag, med den ettriga värken i min stelopererade fot som nu plötsligt blev en del av min vrede,</p></blockquote>
<p>Den nyuppväckta medvetenheten om hur sent på jorden klockan är slagen, vår enda planet, var mycket stark då. Det gick fortfarande att till exempel utan restriktioner hålla demonstrationer varje fredag. Här i den lilla staden på slätten, som jag föredrar att kalla min del av Lund, var det många som slöt upp varje fredag för att visa sin djupt kända oro och sitt stöd.</p>
<p>Och där gick jag, med den ettriga värken i min stelopererade fot som nu plötsligt blev en del av min vrede, med min röda krycka i ena handen och en liten påse med livsuppehållande medicin och två sorters tandpetare i plast i den andra handen.</p>
<p>Jag linkade bort till Domkyrkans vägg, satte mig i solen för att fånga lite värme och för att försöka sätta koppel på min vrede och ilska. Jag tog upp tandpetarna, tittade på dem och tänkte gång på gång:</p>
<p>&#8220;Den lilla skitdetaljen&#8230; Den lilla skitdetaljen&#8230; Den lilla skitdetaljen!&#8221; P O Enquist har rätt, vet jag att jag också tänkte. Han var ännu vid liv om än drabbad av sjukdom.</p>
<p>I en värld som riskerar att rusa mot sin egen undergång, kvävd av bland annat det enorma missbruket av olja för att maximera vinsterna i en sanslöst galen form, en dödsspiral, av kapitalism som styr det mesta som händer och sker, på ett alltmer värnlöst klot där de enorma sju haven är fulla av ton efter ton efter ton av plastskräp, människans sopor, där kan jag inte längre köpa ett paket med tandpetare gjorda av vanligt trä, inte ens i ett land fullt av just björkträd och furor.</p>

<p>Genom att titta på dessa fula små borstliknande tingestar blev profitjaktens absurditet och förryckthet etsande tydlig. Dessutom med en svidande och smärtsam klarhet. Obevekligt och obestridligt.</p>
<p>Den lilla skitdetaljen. Glöm inte att betrakta den lilla världen, glöm aldrig att se klarögt på vardagen som så lätt försvinner ur medvetandet genom rutinens förmåga att förblinda oss genom vaneseendet. Det har hunnit gå ett år sedan P O Enquist dog. Han gick bort alldeles i början av denna Den Stora Skuggans tid.</p>
<p>Och jag minns med glasklar skärpa när jag fick beskedet. Det var på kvällen. Jag hade just kommit in, klätt av mig, lagt mig i sängen och gick ut på nätet med mobilen. Det var ett ofantligt tungt besked.</p>
<p>Jag låg här i sjukbädden. Tankarna gick inte att styra. Samtal jag haft med P O Enquist genom åren, enskilda ord, situationer, dök upp i minnet. Sorgen jag erfor, som övermannade mig, började att vändas i en svart och liksom sotflagad förtvivlan, i en form av paralyserande uppgivenhet. Som om jag ville ge upp. Som om jag var beredd på att inte fortsätta att säga emot penningen och makten.</p>
<p>&#8220;Ge upp.&#8221; Redan orden är för mig en vässad provokation. Vi får, vi kan inte under några villkor, ge upp. Jag steg upp ur sängen, tog på mig kläderna igen, plockade med mig en Ramlösa ur kylen och gick ner och satte mig ensam nere på gården. Mitt inre var som förstummat. Dödsbeskeden hade varit många.</p>
<p>Hur länge jag satt där ute i kylan är jag osäker på. Men det dröjde inte länge. Något inom mig förändrades ganska fort. Den snudd på förlamande apatin, den vidriga resignationen, började släppa sitt grepp.</p>
<blockquote><p>Nu hade världen drabbats av en ny hemsökelse, en pandemi.</p></blockquote>
<p>Tankarna började ta andra vägar. Det gick att se P O Enquist frånfälle på ett annat sätt. Jag hörde hans starkt manande ord sjunga som en sorts sång inom mig – kanske påminde den om &#8220;himlaharpan&#8221; som P O Enquist benämnde telefonledningarna som gick in i hans barndomshem och som det riktigt kalla nätter uppe i Hjoggböle sjöng om i hans rum, det ord jag hörde var förstås:</p>
<p>&#8220;Om vi inte försökte. Vad vore vi då?&#8221; Så där satt jag, alldeles ensam i natten men ändå såsom innesluten av något större, en tradition av motstånd, av uppror som aldrig ställs in, som P O Enquist var en minst sagt utomordentligt viktig representant för.</p>
<p>Och då tänkte jag, och så tänker jag än idag. P O Enquist kämpade under ett långt och ofta hårt liv mot samhällets orättvisor, han kämpade genom att skriva, han deltog i föreningar som protesterade, sade alltid emot när makten hade fel. Han gav sig aldrig, hur svårt han än hade det.</p>
<p>Nu hade världen drabbats av en ny hemsökelse, en pandemi, något ännu oöverskådligt, och jag liksom såg framför mig hur han oändligt försiktigt, ja ömsint hade rört vid sjukhustäcket, mumlat och småharklat sig. Och orden jag hörde där ute på gården, i min skenbara ensamhet, var enkla. De var tydliga.</p>
<p>&#8220;Jag har under ett långt liv försökt. Jag har försökt så gott jag kunnat. Nu får ni ta över.&#8221; Och så, med klar uppfordrande stämma:</p>
<p>&#8220;Nu är det er tur!&#8221;</p>
<p>Dessa ord, denna uppmaning, gjorde mig paradoxalt nog på gott humör. Eller sannare: de förmådde återigen fylla mig med mod att finna kraften att stå det onda, det vidriga och orättvisa, emot.</p>
<p>&#8220;Nu är det er tur!&#8221;</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1602532421962.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/existentiellt/den-lilla-skitdetaljen/">Den lilla skitdetaljen</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Döden har fått en mer vardaglig framtoning</title>
		<link>https://www.opulens.se/opinion/kronikor/doden-har-fatt-en-mer-vardaglig-framtoning/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 08 Feb 2021 15:21:40 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Krönikor]]></category>
		<category><![CDATA[betraktelse]]></category>
		<category><![CDATA[Corona]]></category>
		<category><![CDATA[COVID-19]]></category>
		<category><![CDATA[döden]]></category>
		<category><![CDATA[förgänglighet]]></category>
		<category><![CDATA[pandemi]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=36926</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="665" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-450x305.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-600x407.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-300x204.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-768x521.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-480x326.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-737x500.jpg 737w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>LIVSVILLKOR. &#8220;De äldre, och kanske än mer de yngre, som dött av skilda orsaker sörjer vi nu mer öppet. Döden behöver inte döljas på samma sätt som tidigare&#8221;, skriver Crister Enander. Under det mörka och tunga år som passerat sedan Den Stora Skuggan kom har förhållandet till döden förändrats. Det talas om de nyss döda på ett alltmer självklart sätt. Och det gäller inte enbart de släktingar och vänner som fallit offer för viruset. De äldre, och kanske än mer de yngre, som dött av skilda orsaker sörjer vi nu mer öppet. Döden behöver inte döljas på samma sätt som</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/doden-har-fatt-en-mer-vardaglig-framtoning/">Döden har fått en mer vardaglig framtoning</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="665" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-450x305.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-600x407.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-300x204.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-768x521.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-480x326.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-737x500.jpg 737w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_36942" aria-describedby="caption-attachment-36942" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-36942" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg" alt="" width="980" height="665" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980.jpg 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-450x305.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-600x407.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-300x204.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-768x521.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-480x326.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/02/Sarah-Bernhardt-hamlet-62850_980-737x500.jpg 737w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-36942" class="wp-caption-text"><em>Sarah Bernhardt som Hamlet. (Bild: Pixabay.com)</em></figcaption></figure>
<p><strong>LIVSVILLKOR. &#8220;De äldre, och kanske än mer de yngre, som dött av skilda orsaker sörjer vi nu mer öppet. Döden behöver inte döljas på samma sätt som tidigare&#8221;, skriver Crister Enander.</strong><span id="more-36926"></span></p>
<p>Under det mörka och tunga år som passerat sedan Den Stora Skuggan kom har förhållandet till döden förändrats. Det talas om de nyss döda på ett alltmer självklart sätt. Och det gäller inte enbart de släktingar och vänner som fallit offer för viruset.</p>
<p>De äldre, och kanske än mer de yngre, som dött av skilda orsaker sörjer vi nu mer öppet. Döden behöver inte döljas på samma sätt som tidigare. Inte vet jag vad det står för, eller vad kommer att innebära på sikt.</p>
<p>Men tydligt är det, kanske särskilt i vår &#8220;dödsfobiska&#8221; kulturkrets. I protestantiska länder har döden under mer än ett sekel – ja, under snart tvåhundra år – försvunnit och alltmer reducerats till ekonomiska transaktioner vars syfte främst har varit att gömma – eller liksom städa undan – en verklighet som vi alla delar från den stund vi som nyfödda upphäver vårt första skrik och navelsträngen klipps av.</p>
<p>Kliniskt. Industriellt. Effektivt. Ur sinne, ur minne. Så tycks inställningen lättast kunna sammanfattas.</p>
<p>Det ingen ser, finns inte. Hur många döda kroppar har den moderna människan sett med egna ögon? (Samtidigt frossas det ohämmat och extremt framgångsrikt i fiktiv död i tusentals teveserier och filmer som tävlar i att vara tillspetsat makabra.)</p>
<p>&#8220;Vart jag går, jag går mot döden&#8221;, som psalmen muntert lyder. Ändå är dessa ord sanna.  Och nu har döden fått en avsevärt mer vardaglig framtoning. Den syns. Den finns. Detta är enbart en iakttagelse som är svår att inte göra. Alltfler skriver några rader om sina plågsamma förluster. Jag tror att det är något bra.</p>

<p>Andra slår bakut, skjuter undan vår dödlighet med ögonen krampaktigt stängda, kanske med ett plågsamt skri på läpparna. En förnekelse som måhända främst är knuten till egen skräck, en outredd rädsla inför den förgänglighet ingen i längden kan fly ifrån.</p>
<p>Ändå ska vi alla dö. Det är ett orubbligt faktum.</p>
<p>Tydligt minns jag när insikten drabbade mig, detta att vi alla ska dö. Jag var inte tio år fyllda. Sedan dess har döden, eller snarare medvetandet om dödens närhet och ofrånkomliga närvaro i allas våra liv, funnits vid min sida, varit en del av mitt vardagliga medvetande.</p>
<p>Ändå, en grundhållning har jag i Lucretius formulering av ord han själv funnit hos Epikuros:</p>
<p><em>&#8220;Där döden är, där är ej jag.</em><br />
<em>Där jag är, är ej döden.&#8221;</em></p>
<p>En form av tröst, ord som skänker en paradoxal styrka. Att verka så länge blodet rinner i ådrorna, pulsen slår och medvetandet ännu finns kvar.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-388 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1602532421962.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/doden-har-fatt-en-mer-vardaglig-framtoning/">Döden har fått en mer vardaglig framtoning</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Vill vi ha det så här?</title>
		<link>https://www.opulens.se/opinion/kronikor/vill-vi-ha-det-sa-har/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[CRISTER ENANDER]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 29 Jan 2021 09:59:33 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Krönikor]]></category>
		<category><![CDATA[Corona]]></category>
		<category><![CDATA[COVID-19]]></category>
		<category><![CDATA[kapitalism]]></category>
		<category><![CDATA[Lund]]></category>
		<category><![CDATA[oxveckor]]></category>
		<category><![CDATA[pandemi]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=36545</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="640" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-766x500.png 766w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>NYA SKUGGAN. Lik på lik, staplade på hög i en nerlagd åldringsvård och privatiserad vinstekonomi borde väcka även tankedöda megafoner, skriver Crister Enander. En solig förmiddag med tunt och skinande snötäcke har skiftat till trogen grå himmel här i den lilla staden på slätten. &#8220;Tryggt&#8221;, kan man kanske säga utan att förfalla till cynismer och andra tärande tristheter. Cynism är farligt för den egna själen och den egna tankeverksamheten och dessutom svår att tåla för omgivningen. Mental cancer. En trumpet hörs på avstånd, tonsäkert spelad trots stela fingrar. Säkerligen från Stortorget. Jag lyfter på den hatt jag aldrig bär. Januari</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/vill-vi-ha-det-sa-har/">Vill vi ha det så här?</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="640" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-766x500.png 766w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_36550" aria-describedby="caption-attachment-36550" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-36550 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png" alt="" width="980" height="640" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2021/01/Doden-REMIX-980-766x500.png 766w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-36550" class="wp-caption-text"><em>Collage: C Altgård / Opulens.</em></figcaption></figure>
<p><strong>NYA SKUGGAN. Lik på lik, staplade på hög i en nerlagd åldringsvård och privatiserad vinstekonomi borde väcka även tankedöda megafoner, skriver Crister Enander.</strong><span id="more-36545"></span></p>
<p>En solig förmiddag med tunt och skinande snötäcke har skiftat till trogen grå himmel här i den lilla staden på slätten. &#8220;Tryggt&#8221;, kan man kanske säga utan att förfalla till cynismer och andra tärande tristheter.</p>
<p>Cynism är farligt för den egna själen och den egna tankeverksamheten och dessutom svår att tåla för omgivningen. Mental cancer. En trumpet hörs på avstånd, tonsäkert spelad trots stela fingrar. Säkerligen från Stortorget. Jag lyfter på den hatt jag aldrig bär.</p>
<p>Januari månad närmar sig sitt slut. Nu är det <em>oxveckorna</em> för att använda ett uttryck med sekler på nacken. Domkyrkans klockor slår. Tiden blir till en illusion. Själv har jag under ett par veckor haft några mer okända rader från Shakespeare i skallen, de rör pesten. Jag vill att de lämnar mig ifred. Tyvärr kan man inte bestämma över sådant, även om det är vanligare med så kallade slagdängor som fastnar. Min mamma har alltid haft – och har – det &#8220;problemet&#8221;. Det gäller att inte nynna något som riskerar fastna i mammas huvud när vi pratar, något vi gjort ofta på sistone. Något som alltid gör mig glad. Vi får varandra att skratta. I princip alltid. Varje samtal oavsett ämnets tyngd och allvar.</p>
<p>Ett propellerplan hörs ovan molnen. Privatplan, sade man förr. &#8220;De rika, de kan!&#8221; Kontrasten till tonerna från trumpeten och planet blir till en tanke, rentutav till en eftertanke.</p>
<p>Klassperspektivet blir tydligare och tydligare i Den Nya Skuggan. Statistiska siffror, ännu inte manipulerade av politikens politruker eller tillrättalagda av tv:s tomma tankar, ekar ödesmättat i nyhetsnotiserna.</p>

<p>Fattigdomen sprider sig här i den Rika Världen. Vi låter det ske. Nyliberalismens spår är tydliga, särskilt nu när den skördar liv. Kostar död. Lik på lik, staplade på hög i en nerlagd åldringsvård och privatiserad vinstekonomi borde väcka även tankedöda megafoner, kan man tycka.</p>
<p>Stängda skolor leder till undernäring bland miljontals barn. När skollunchen är dagens enda måltid blir resultatet förödande. Kvinnomisshandeln ökar och ökar i tysthetens och spritkonsumtionens skuggor. Men ingen vill tala om det.</p>
<p>Nävarna höjs. Slagen faller, sparkarna fortsätter. Ingen hör. Ingen ser blodet, ingen ser blåmärken och lättare frakturer. Zoomtid betyder olika saker i skiftande omständigheter.</p>
<p>Privatiserad psykiatri får självmorden att öka. Här i den lilla staden på slätten, med alla unga studenter, har det lett till att studentprästernas roll blivit en annan. Religionen hinns inte med. Oro, ensamhet, ångest blir i stället deras samtalsämnen. Tack och lov är de duktiga, lyhörda och beredda.</p>
<p>Ändå. Likväl. Vill vi verkligen ha ett samhälle på dessa villkor? Jag vill det inte. Vill du?</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1602532421962.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/kronikor/vill-vi-ha-det-sa-har/">Vill vi ha det så här?</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Beijmo frihjular så det spritter om påhitten</title>
		<link>https://www.opulens.se/opinion/debatt/beijmo-frihjular-sa-det-spritter-om-pahitten/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 26 Nov 2020 16:02:13 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Debatt]]></category>
		<category><![CDATA[Kultur]]></category>
		<category><![CDATA[bokens död]]></category>
		<category><![CDATA[dataspel]]></category>
		<category><![CDATA[konst]]></category>
		<category><![CDATA[kultur]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[tv-serier]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=34666</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="597" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>SVAR DIREKT. Jag kan då inte för mitt liv se att det skulle vara Författarförbundets sak att värna dataspelens &#8220;berättelser&#8221;, skriver Crister Enander i en replik till Mattias Beijmos svar i den pågående debatten om bokens eventuella död. DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL debatt@opulens.se Mattias Beijmo hotar med att vi alla riskerar hamna i en &#8220;gigantisk Carl Larsson-tavla&#8221; om vi inte med hull och hår låter oss slukas av de interaktiva dataspelen. Det måste vara väggmålningen inne på Nationalmuseum han tänker på, där Gustav Vasa rider in i Stockholm. Den är, tveklöst, av det mer gigantiska omfånget. Vad jag inte fattar</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/debatt/beijmo-frihjular-sa-det-spritter-om-pahitten/">Beijmo frihjular så det spritter om påhitten</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="597" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_34677" aria-describedby="caption-attachment-34677" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-34677 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png" alt="" width="980" height="597" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Crister-Enanders-svar-26-november-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-34677" class="wp-caption-text"><em>Collage: Opulens.</em></figcaption></figure>
<p><strong>SVAR DIREKT. Jag kan då inte för mitt liv se att det skulle vara Författarförbundets sak att värna dataspelens &#8220;berättelser&#8221;, skriver Crister Enander i en replik till <a href="https://www.opulens.se/opinion/debatt/vi-maste-hitta-satt-att-starka-berattandets-karna-och-rackvidd/">Mattias Beijmos svar</a> i den pågående debatten om bokens eventuella död.</strong><span id="more-34666"></span></p>
<div class="infobox-right">DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL <span id="eeb-168375-556668"></span><span id="eeb-539639-942118"></span><span id="eeb-276894-910974"></span><span id="eeb-673861-96166"></span><span id="eeb-782845-528402"></span><span id="eeb-408527-967031"></span><span id="eeb-306859-769759"></span><span id="eeb-342664-927938"></span><span id="eeb-185176-821104"></span><span id="eeb-292042-356233"></span><span id="eeb-994379-983714"></span><span id="eeb-808150-607045"></span><span id="eeb-280375-350797"></span><span id="eeb-674999-792141"></span><span id="eeb-123366-68901"></span><span id="eeb-641070-462020"></span><span id="eeb-748205-617242"></span><span id="eeb-840564-710613"></span><a class="mailto-link" data-enc-email="qrongg[at]bchyraf.fr" data-wpel-link="ignore"><span id="eeb-812706-986234">debatt@opulens.se</span></a></div>
<p>Mattias Beijmo hotar med att vi alla riskerar hamna i en &#8220;gigantisk Carl Larsson-tavla&#8221; om vi inte med hull och hår låter oss slukas av de interaktiva dataspelen. Det måste vara väggmålningen inne på Nationalmuseum han tänker på, där Gustav Vasa rider in i Stockholm. Den är, tveklöst, av det mer gigantiska omfånget.</p>
<p>Vad jag inte fattar är hur Beijmo med myndig stämma kan uttala sig om saker han inte vet ett dyft om. Mitt eventuella dataspelande till exempel. Och att jag inte skulle ha läst vad han skrev i Aftonbladet. Det leder automatiskt till att man måste ta hans ord med en rejäl skopa salt. Han frihjular så det spritter om påhitten.</p>
<p>På en punkt kan jag dock lugna den entusiastiske datanörden: jag är sannerligen inte rädd, inte ens för &#8220;det nya&#8221;, även om jag måste påpeka att dataspel långtifrån är något nytt. Men kanske har Beijmo upptäckt dessa interaktiva världar sent i livet nu när han hör tonåringen sitta därhemma och spela inne på sitt rum. Något nyfrälst och salvelsefullt vilar det otvivelaktigt över hans svada. Även om det är svårt att fullt ut förstå vad tusan det är han egentligen vill. Men det är knappast mitt problem.</p>
<p>Men jag kan då inte för mitt liv se att det skulle vara Författarförbundets sak att värna dataspelens &#8220;berättelser&#8221;. Det är en rent befängd tanke som nog inte ens Beijmo kan stå för. &#8220;Nej&#8221;, skriver Beijmo i sin ovanligt virriga debattartikel, &#8220;alla författare ska inte plötsligt tvingas in på ABF-kurser i spelutveckling.&#8221;</p>
<p>Nej. Det kan han ge sig tusan på att vi inte ska! Vi har sannerligen annat för oss.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1602532421962.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/debatt/beijmo-frihjular-sa-det-spritter-om-pahitten/">Beijmo frihjular så det spritter om påhitten</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Tröttsamt med alla dödförklaringar av boken</title>
		<link>https://www.opulens.se/opinion/debatt/trottsamt-med-alla-dodforklaringar-av-boken/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Crister Enander]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 25 Nov 2020 08:54:05 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Debatt]]></category>
		<category><![CDATA[bokens död]]></category>
		<category><![CDATA[dataspel]]></category>
		<category><![CDATA[konst]]></category>
		<category><![CDATA[kultur]]></category>
		<category><![CDATA[litteratur]]></category>
		<category><![CDATA[tv-serier]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=34569</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="597" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>KULTURDEBATT. &#8220;Dataspel kommer att ta död på litteraturen, tv-serier ersätta böcker. Det är verkligen som om de inte vill läsa böcker&#8221;, skriver Crister Enander kritiskt om skribenter på landets kultursidor. DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL debatt@opulens.se Regnet piskar rutorna, höstvindar viner och det går nästan att nå upp till de tunga grå-svarta molnen, i sanning ingen hög himmel. Jag antar att tv-skärmar och dataapparater står och flimrar och fladdrar i snudd på varje hem dessa bistra höstveckor. Åtminstone är det så om man ska tro vad som skrivs på landets kultursidor, tänker jag smått blasfemiskt. Agnes Lidbeck​​ skrev igår tisdag en</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/debatt/trottsamt-med-alla-dodforklaringar-av-boken/">Tröttsamt med alla dödförklaringar av boken</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="597" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_34580" aria-describedby="caption-attachment-34580" style="width: 980px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-34580" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png" alt="" width="980" height="597" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-450x274.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-600x366.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-300x183.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-768x468.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-480x292.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/11/Litteraturkritiken-2020-821x500.png 821w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-34580" class="wp-caption-text"><em>Collage: C Altgård / Opulens.</em></figcaption></figure>
<p><strong>KULTURDEBATT. &#8220;Dataspel kommer att ta död på litteraturen, tv-serier ersätta böcker. Det är verkligen som om de inte vill läsa böcker&#8221;, skriver Crister Enander kritiskt om skribenter på landets kultursidor.</strong><span id="more-34569"></span></p>
<div class="infobox-right">DEBATTSUGEN? SKICKA BIDRAG TILL <span id="eeb-168375-556668"></span><span id="eeb-539639-942118"></span><span id="eeb-276894-910974"></span><span id="eeb-673861-96166"></span><span id="eeb-782845-528402"></span><span id="eeb-408527-967031"></span><span id="eeb-306859-769759"></span><span id="eeb-342664-927938"></span><span id="eeb-185176-821104"></span><span id="eeb-292042-356233"></span><span id="eeb-994379-983714"></span><span id="eeb-808150-607045"></span><span id="eeb-280375-350797"></span><span id="eeb-674999-792141"></span><span id="eeb-123366-68901"></span><span id="eeb-641070-462020"></span><span id="eeb-748205-617242"></span><a class="mailto-link" data-enc-email="qrongg[at]bchyraf.fr" data-wpel-link="ignore"><span id="eeb-840564-710613">debatt@opulens.se</span></a></div>
<p>Regnet piskar rutorna, höstvindar viner och det går nästan att nå upp till de tunga grå-svarta molnen, i sanning ingen hög himmel. Jag antar att tv-skärmar och dataapparater står och flimrar och fladdrar i snudd på varje hem dessa bistra höstveckor.</p>
<p>Åtminstone är det så om man ska tro vad som skrivs på landets kultursidor, tänker jag smått blasfemiskt. Agnes Lidbeck​​ skrev igår tisdag en lång drapa till <a href="https://www.dn.se/kultur/agnes-lidbeck-jag-har-borjat-vantrivas-i-kulturen/">debattartikel i Dagens Nyheter</a> – på den stolta kultursidan, gudbevars. Den har rubriken ”Jag har börjat vantrivas i kulturen”. Se där, en gullig liten blinkning till Sigmund Freud.</p>
<p>Hon skriver om mättnad. Om en form av kulturell proppmättnad som tycks mig märklig: Övergödd på kulturella upplevelser? Hon skriver om att inte orka låta sig&#8230; ja, hänföras. Det måste vara rätt ord eftersom hon drar paralleller till förälskelse och kärlekens tidiga turer.</p>
<p>Inlägget utger sig, så tolkar jag det eftersom hon själv både länkar och hänvisar till en <a href="https://www.dn.se/kultur/agnes-lidbeck-jag-har-borjat-vantrivas-i-kulturen/">debattartikel i Göteborgs-Posten</a>, för att handla om kultur, ja att det är ett inlägg i den pågående litteraturdebatten. Men – och här kommer det aparta i sammanhanget – där finns ingen hänvisning till något litterärt verk över huvud taget. Inte ett enda. Det är Netflix hit och Netflix dit, det är HBO och svenska serier, och ärligt talat: Numera tycks Netflix dominera varenda artikel på landets kultursidor.</p>
<blockquote><p>Jaha! Men litteraturen då, viskar en stark röst inom mig?</p></blockquote>
<p>Agnes Lidbeck är långtifrån ensam. För att uttrycka det milt och sansat. Vi, en redan hårt hemsökt allmänhet, får veta att hon, uttråkad och liksom tom inombords, somnar framför en tv-serie. Tuppar av.  Jaha! Men litteraturen då, viskar en stark röst inom mig?</p>
<p>Ni vet böcker. Bokstäver. Mossiga papperssidor, inga bilder, åtminstone inga rörliga bilder. Ord och sammanhang, berättelser som väcker fantasi och den egna föreställningsförmågan. Ska vi inte bry oss om den längre?</p>
<p>Varför, tänker jag stillsamt för mig själv, lämnar inte alla dessa skribenter som uppenbarligen helst ligger och glor på tv timme efter timme över till dem som ännu faktiskt är intresserade av litteratur? De finns. Det vet jag. De dyker upp här och var, om man bar letar och är intresserad. Så. Det hela är enkelt gjort: Sluta skriv!</p>
<p>Eller skriv gärna långa och mumsiga analyser på nöjessidorna om tv-serierna som verkar fånga ert intresse, så helt och fullt och fast – ja, förutom Agnes Lidbeck, förstås som är uttråkad. Även jag finner att den nu ett par decennier gamla förnyelsen av tv-serierna är av intresse på många plan. Men det hör liksom inte hit.</p>
<p>Om de nu är blasé och lider av leda vid litteraturen&#8230; ja, men sluta då plåga er själva! Lägg av. Enkelt och smidigt. Mitt råd är dessutom gratis. Inte tycker jag synd om er heller, förutom att jag beklagar den rikedom som går er förbi. Men jag är innerligt trött på dessa evinnerliga haranger och tanketomma utläggningar, dessa nog så ofta ihåliga och, ja – håll i er! – obildade jämförelser med och paralleller till tv-serier och filmer som brett ut sig inom litteraturkritiken.</p>

<p>Ibland är det självfallet intressant med jämförelser mellan olika konstformer. Men inte stup i kvarten, inte i nästan varenda bokrecension, och inte på grund av vad jag uppfattar som ren lathet – nu syftar jag sannerligen inte på Lidbeck.</p>
<p>”<em>Vi börjar bli alltför kompetenta konsumenter av konstupplevelser</em>”, skriver Lidbeck i sitt inlägg, ”<em>det är svårt att överraska oss och därför får vi inte längre de kickar som det oväntade fyndet en gång gav</em>.”</p>
<p>Litteraturens uppgift är knappast att ge oss ”kickar”, då vore väl kokain att föredra, antar jag. Litteraturen ska i bästa fall ge oss insikter och förmåga till inlevelse i vad som nyss framstod som främmande och obekant och därtill vidga våra vyer. (Detta gäller förresten även tv-serier, tycker jag personligen.)</p>
<p>Agnes Lidbecks resonemang för tankarna till Elmer Diktonius klassiska citat rörande konstens uppgift: ”<em>Om konstens uppgift vore att bedöva, att få oss att glömma livet, så vore ett hammarslag i skallen den enklaste och bästa konsten.</em>” Att kittla sinnena, detta att den ska ge oss ”kickar”, eller bedöva oss, tja det går väl i stort på ett ut. Korkat är det hur som helst.</p>
<blockquote><p>Och varje gång har de haft fel i sina utspel och bombastiska utgjutelser.</p></blockquote>
<p>Det är orättvist av mig att angripa Agnes Lidbeck, som oftast är ytterst kompetent. Men jag tänker ungefär som så: om även hon… ja, ni förstår. Igår bredde också Mattias Beijmo ut sig på Aftonbladets kultursida. Under rubriken ”Det är game over för bokläsandet” <a href="https://www.aftonbladet.se/kultur/a/OQQq8q/det-ar-game-over-for-boklasandet">dödförklarar han litteraturen</a>. Jo, det är faktiskt sant. Om jag säger att det är tröttsamt så tar jag åtminstone inte i. Hur många gånger har boken dödförklarats genom seklerna? Det blir Mattias Beijmos lilla läxa. Han kommer att ha en hel del att göra. Och varje gång har de som dödförklarat boken haft fel i sina utspel och bombastiska utgjutelser.</p>
<p>Och att tro att dataspel är det stora hotet mot litteraturen, det tyder nog enbart på att han ännu inte upptäckt läsandets kraft och väldiga djup. ”Romanen är den plats där vi överblickar våra liv”, brukade P O Enquist envist hävda. Och jag undrar i mitt stilla sinne denna regnstinna dag om Mattias Beijmo erfar samma upplevelser och får samma insikter vid sitt flitiga dataspelande? Jag tvivlar. Jag tvivlar djupt på det.</p>
<p>Samtidigt är denna typ av löjliga och minst sagt pretentiösa utspel en form av självuppfyllande profetior. Dataspel kommer att ta död på litteraturen, tv-serier ersätta böcker. Det är verkligen som om de inte vill läsa böcker. De tycker kanske att det är krävande.</p>
<p>Så jag säger det igen; Slipp, för tusan! Ingen i hela vida världen tvingar er. Skriv om något annat. Och gör det helst någon annan stans än på kultursidorna, de behövs till väsentligare ämnen.</p>
<figure id="attachment_388" aria-describedby="caption-attachment-388" style="width: 199px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-full wp-image-388" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/02/crister-enander-e1602532421962.jpg" alt="" width="199" height="299" /><figcaption id="caption-attachment-388" class="wp-caption-text"><b>CRISTER ENANDER</b><br />crister.enander@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/opinion/debatt/trottsamt-med-alla-dodforklaringar-av-boken/">Tröttsamt med alla dödförklaringar av boken</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
