vårsalong - Opulens

Ystert och kreativt myller på Liljevalchs vårsalong

MARIA JOHANSSON — Wed, 19 Feb 2025 12:08:29 +0000

Installationsvy. Vårsalongen på Liljevalchs 2025. (Foto: Mattias Lindbäck.)

VÅRSALONG. Maria Johansson har besökt årets vårsalong på Liljevalchs och konstaterar att det är ett kreativt myller samt att utställningen är ovanligt yster.

Vårsalongen 2025
Liljevalchs, Stockholm
Visas till och med den 27 april

Årets vårsalong har börjat på Liljevalchs konsthall. De som i år har gjort urvalet är Marcia Harvey Isaksson (internationellt verksam konstnär och curator), Daniel Youssef (konstnär) och Sandra Weil (curator och mentor för asylsökande kvinnor) och den nya chefen för Liljevalchs; Joanna Sandell Wright.

Juryns förhoppningar är att de 282 konstverken av 177 konstnärer ska spegla den konst som skapas i Sverige just nu. Har vårsalongen lämnat den folkliga förankringen bakom sig? Den salong där amatörer och professionella visas sida vid sida. Det är möjligt, för flertalet av verken är utförda av väl skolade konstnärer.

Vårsalong full av upptåg

Mitt första intryck är att det är en ovanligt yster och avslappnad ton i salongen. Full av små upptåg. Och om de utvalda verken speglar vad som pågår just nu så tycks konsten just nu handla om det lilla perspektivet. Motiven kretsar runt vardagliga iakttagelser och existentiella upplevelser. Det finns även verk som är debatterande och samhällskritiska, men inte på ett dogmatiskt vis.

Sofie Stenbergs målning “Ge mig en riktning”. Äggoljetempera på linneduk.

Exempel på verk med utgångspunkt i det personliga och vardagliga är exempelvis Johan Sandlers konstverk ”Måste komma igång med rökningen igen”. Verket är en cigarettfimp utförd i bemålat trä. Eller Malin Amnebys målning ”Draperad” som påminner oss om närande nära relationer. Och Sofie Stenbergs målning ”Ge mig en riktning” som föreställer ett barn som klättrar uppför ett berg. Verket gestaltar en känsla av osäkerhet. Linnea Sundkvists fina teckning ”Blickfånget” påminner oss om att vi alla är unika.

Per Ageliis imponerande assemblage i betong blickar tillbaka till modernismen, verket tar avstamp i Picassos betongskulpturer. Sonja B Zornats textila installation ”Dream Zone” blandar rumslig installation med traditionella bildvävar. Vävarnas motiv är vardagliga såsom sängar, mattor och kuddar.

Rita Nilsson Spolanders målning ”Svan-attacken” föreställer konstnärens lillebrors ansiktsuttryck efter att ha attackerats av en svan vid badstranden. Stefan Lindqvists ”Molnet” visualiserar hur känslan av ett ögonblicks intryck har kraft att hänga kvar.

Elle Azhdari skapar konstverk som också är ätbara, hon deltar med en vackert dekorerad tårta med titel ”Gerascophobia”. Simon Gunnarssons virkade överdimensionerade tandborste ”Vardagsriter 1” greppar på ett påtagligt och fysiskt vis det igenkännbara. Niklas Laustiolas målning ”Puppy love” försöker minnas tillbaka till den första förälskelsen. Britta Noresten försöker med sin suggestiva målning ”Silent companion 2,3” utforska minnen av både det fysiska och det som finns under ytan.

Hanna Järgenstedts charmiga installation ”I want to know what love is” är en animerad film som visas i en real size bil av papier maché. Filmens berättelse är baserad på en bilresa till Berlin för att satsa på kärleken.

Vendela Wetterströms skulptur ”Såja” av rosa sidentyg och skumgummi har en befriande och lugnande inverkan. Ann-Sofie Claesson vill med sin teckning ”Man med hund” placera våra existentiella villkor i fokus och får mina tankar att vandra till Mrs Bates i Psycho.

Lovisa Axellie har i målningen ”Monument V” målat av en hög av kläder. Med stor igenkänningsfaktor från de högar av kläder vi ofta lyckas skapa runt oss i våra hem. Anton Isakssons målning ”Harare hospital” berättar om mötet mellan olika kulturer under en resa och visualiserar känslan av det som är främmande men ändå inte.

Rolf Bergströms målning ”Gäddan”, föreställande en flicka invid sjön med en nyfångad gädda i famnen, påminner om att liv och död går sida vid sida i tillvaron. Alba Carusos tuftade och sydda fläta ”Birgit the braid” med utgångspunkt i mormor Birgits blomskisser från 70-talet, blir i slutändan ett konstverk som är en ”teknisk hybrid”.

Klara Wirsén Suchowiaks skulptur ”Domestic” visualiserar småbarnfamiljens kaos, omställningen från egocentrisk singel till i bästa fall funktionell barnfamilj. Med en mix av allsköns olika material skapar hon en märklig och fantastisk skulptur.

Malin Matteo skapar verk av utsorterade gamla hemtextilier som hamnar nånstans mellan skulptur och måleri när de i stor skala installeras i rummet. Kirstie Ekelunds vackra blyertsteckningar ”Boplats” visualiserar ett intimt band mellan människan och naturen.

Robert Berghs ”Flytlåda” är en kopia i frigolit av en flyttlåda, en både poetisk och komisk rapport från vardagen.

Therese Malmbergs ”Godisskallar” är noga utförda teckningar av något så vardagligt och välkänt som godis, med hjälp av det välkända vill hon definiera något mellanmänskligt.

Caroline Ohlsson tycks med sitt verk ”Royal Alcazar” binda ihop referenser från konstens nu- och dåtid med en personlig utgångspunkt. Resultatet blir en dramaturgiskt arrangerad berättelse med tekniker som skulptur, video, installation. Jessica Björk målar av sin döda hunds ”kläder” i verket ”Molles sista dag”, som ett led i sorgeprocessen.

Samhällskritiska inslag på vårsalongen

Exempel på samhällskritisk och debatterande konst är Johanna Hoffstens ”America’s Sweethearts: The Cheerleader Uprising”, med ett både humoristiskt och intuitivt måleri kommenterar hon samhällets överkrav på underbetalda amerikanska cheerleaders.

Per Erik Nilsson målar i ”Midvinternattsdröm” en jultomte på promenad i ett somrigt landskap. Konstnären säger sig vilja diskutera samtidens alienation och rotlöshet, en känsla som förstärks av ett filmiskt måleri. Maya Økland vill med sitt vackra AI genererade fotografi av en kvinna och en häst kommentera AI-teknikens brister inom områden som genus och etnicitet. Karin Widman Frostenson monumentala målning ”En svensk poesikanon” löser på ett avväpnande och befriande sätt alla våra problem med kultur kanoner, i hennes version finns de flesta med, från Elsa Beskow och Astrid Lindgren till Lagerlöf, Bruno K Öijer och Hasse och Tage.

Anneli Ahlmér som i år blivit antagen till vårsalongen efter att ha sökt 8 gånger, deltar med verket ”För längtande söner: Pappafåtöljen”. Verket behandlar pappors frånvaro, något hon som leg psykoterapeut är väl bekant med. Verket berör en samtida samhällsdebatt om frånvarande fäders negativa inverkan.

Cristian Quinteros Sotos självporträtt. Fotografi.

Cristian Quinteros Sotos fotografi ”Självporträtt” vill med sin hänvisning till Anders Zorn ifrågasätta förutfattade meningar om ”kroppslig inkludering och gemenskap”. Och samtidigt skapa en dialog om den svenska historien och naturen.

Hans verk blir en tydlig röst från det queera perspektivet. Agnes Hjalmarsson har sytt en folkdräkt av Ikeas blå och gula plastkassar och säger sig med det ”utforska dissonansen mellan utseende, omgivning och kultur (hennes mamma adopterades från Korea till Sverige), språkbarriären och distansen mellan mig själv och den koreanska släkten”. Verket aktualiserar debatten rörande adoptioner men refererar samtidigt till måleri, skulptur och mode.

De utvalda verken är ett axplock ur det myller som är vårsalongen. Som väntar på besökare. Förra året ökade antalet besökare med 20 %. Det är inte ovanligt att vi människor söker oss till konst i kristider. Och det är möjligt att den personliga tonen och referenserna till vardagen är kopplat till en samtida oro. Även om tonläget är förhållandevis öppet och kreativt. Det får mig att minnas 80-talet, och alla de möjligheter som då tycktes ligga öppna för konsten.

MARIA JOHANSSON
info@opulens.se

The post Ystert och kreativt myller på Liljevalchs vårsalong first appeared on Opulens.

Vårsalongens “greatest hits” på Liljevalchs

Viktor Andersson — Wed, 18 May 2022 13:38:27 +0000

Vårsalongen på Liljevalchs fyller 100 år vilket firas med en jubileumsutställning som öppnar den 20 maj. Bland de 250 verk som möter besökarna finns bland andra två av Thomas Karlssons välkända giraffer. Han medverkade 2014, 2015 och 2020. (Foto: Pontus Lundahl/TT)

HURRA. Vad vore Liljevalchs konsthall i Stockholm utan sin vårsalong? I sommar är det äntligen dags för den försenade jubileumsutställningen. “Vårsalongen 100 år” samlar 250 verk av konstnärer från salongens sekellånga historia.

Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Sven X:et Erixson, Linn Fernström, Madeleine Pyk och Anders Sunna. Svenska konstnärer hela bunten, men skilda åt av tid och rum. Ändå har de en sak gemensamt; alla har de ställt ut på Liljevalchs vårsalong. Ja, säg den kända svenska konstnär under de senaste 100 åren som inte har gjort det.

– Ernst Billgren och Karin Mamma Andersson har aldrig varit med. Jag blev ganska förvånad över det när jag gick igenom utställningskatalogerna. Andersson har dock gjort affischen ett år, säger Mårten Castenfors, avgående chef för konsthallen.

“Vårsalongen 100 år” beskrivs bäst som en riktigt bra vårsalong – brokig, lekfull och överraskande. Bland nu levande konstnärer har flera bidragit med nya verk, men när det gäller döda har man fått leta rätt på verk som Stockholms stad har köpt in under åren. Somliga sedan länge magasinerade, andra hängande i kopiatorrum på skolor.

– Det är förbannat kul att de kan få komma ut och möta publiken igen.

Lars Lerin refuserades

Alla verk på en vårsalong är till salu och Stockholms stad har genom åren varit en storkund. År 1969 köpte staden in hela 41 verk, vilka vet man tack vare en gammal katalog med samtliga inköp inringade. 30 av verken har samlats i ett särskilt rum på utställningen. I efterhand har det visat sig vara en bra affär av den kommunale inköparen. Konsten köptes för 45 215 kronor, vilket i dag motsvarar 420 000 kronor. Lägg till att somliga verk dessutom har ökat en slant i värde under årens lopp.

– I dag finns inte många storkunder. Men först i kön varje år är oftast en plastikkirurg. Han köper verk och ger dem till sina anställda i julklapp, säger Mårten Castenfors.

Alla konstnärer som är eller blev något har – med vissa undantag – ställt ut på Vårsalongen. Vera Nilsson, Kjartan Slettemark, Leif Engström – listan kan göras lång. Men man får heller inte glömma alla konstnärer som har refuserats av juryn.

– Lars Lerin blev refuserad första gången han skickade in.

Man ska heller inte förbise i dag helt bortglömda konstnärer som någon gång har ställt ut på Vårsalongen. Så är till exempel fallet med Thea Ekström och Sixten Lundbohm, vars verk säljs för ett par tusen eller mindre på onlineauktioner.

– Thea är skitbra, men det är det bara jag som tycker.

Jubileumsutställningen blir Mårten Castenfors avsked till Vårsalongen och han erkänner att hans förkärlek till grafiker har haft en del att säga till om. Här finns till exempel flertalet verk av Lars Nyberg, som han skämtsamt kallar för “svärfar”.

– Han måste få vara med helt enkelt. Han söker varje år och man känner igen hans grejer även om han skickar in anonymt. Det är ingen Vårsalong utan honom.

Starkt varumärke

Vårsalongen är en av Sveriges mest besökta konstutställningar. Sina första år på 1920-talet hade den runt 3 000 besökare, i dag har den närmare 100 000 besökare. Sägas bör dock att intresset har ökat markant bara under de senaste åren.

– När jag började hade man runt 30 000 besökare och var nöjda med det. Om jag har något medskick till min efterträdare så är det att man måste förstå vad en vårsalongen är för något. Den ska vara spattig, verk ska krocka med varandra, den ska vara tät och fyllig – den ska vara ett äventyr för besökarna, säger Mårten Castenfors.

Vera Nilsson, Lena Cronqvist och Märta König – “Vårsalongen 100 år” är i mångt och mycket en utställning över de senaste 100 årens svenska konsthistoria. En fråga som dyker upp är ofrånkomligen den om hur vår konsthistoria skulle ha sett ut i avsaknad av Vårsalongen, och vad vore egentligen Liljevalchs utan sin årliga tradition?

– Jag skulle påstå att Vårsalongen är ett starkare varumärke än Liljevalchs, och vad gäller svensk konsthistoria så skulle den ha varit mycket tråkigare utan salongen.

Fakta: Liljevalchs vårsalong

Sedan starten 1921 har det anordnats 77 vårsalonger i Liljevalchs lokaler. Salongen försvann några år under 1920-talet, ställdes in under andra världskriget, bojkottades vissa år på 1970-talet och ställdes under några år på 1980-talet in på grund av att Liljevalchs renoverades.

Varje år skickar tusentals svenska konstnärer, kända som okända, in verk till Vårsalongen. En jury vars medlemmar varje år byts ut väljer sedan ut de verk som visas på utställningen. Samtliga verk på en vårsalong är till salu. Vårsalongen pågår vanligtvis februari–april.

“Vårsalongen 100 år” samlar 250 verk av konstnärer som någon gång har deltagit i Vårsalongen. Bland de medverkande konstnärerna finns bland andra Bror Hjorth, Einar Jolin, Vera Nilsson, Lena Cronqvist och Lars Lerin. Utställningen, som skulle ha ägt rum sommaren 2021, öppnar den 20 maj och pågår fram till och med den 21 augusti.

Viktor Andersson/TT

The post Vårsalongens “greatest hits” på Liljevalchs first appeared on Opulens.

Liljevalchs öppnar coronasäkrad Vårsalong

TT Nyhetsbyrån — Sat, 15 May 2021 09:15:31 +0000

Årets Vårsalong på Liljevalchs konsthall kan äntligen öppnas för allmänheten. Chefen för Liljevalchs, Mårten Castenfors, betraktar på bilden en träskulptur av Klara Isling, Chrisse Kuisma Karlsson och Espen Hansen. (Foto: Anders Wiklund/TT)

VERNISSAGE. Konsthallen Liljevalchs i Stockholm har haft stängt sedan den 1 november, men nu slår man åter upp portarna och gör det möjligt för publiken att ta del av årets Vårsalong.

“Det är underbart att vi äntligen får öppna! Vi siktar på att försiktigt sjösätta Vårsalongen den 21 maj och följer givetvis Folkhälsomyndighetens och Stockholms stads riktlinjer”, säger Liljevalchs chef Mårten Castenfors i ett pressmeddelande.

Enligt det gällande regelverket för museer och konsthallar ger Liljevalchs besöksyta möjlighet för 100 personer i lokalerna samtidigt. Biljetter kan inledningsvis förköpas på nätet.

Vårsalongen 2021 visas till och med den 22 augusti.

TT Nyhetsbyrån

The post Liljevalchs öppnar coronasäkrad Vårsalong first appeared on Opulens.

Dags för coronasäkrad Vårsalong

ELIN SWEDENMARK/TT — Mon, 10 May 2021 12:15:07 +0000

Mycket av konsten på årets Vårsalong förhåller sig till coronapandemin. Här Stefan Bennedahls verk “Håll avstånd”, i stengodslera. (Foto: Anders Wiklund/TT)

LEKFULLHET. Liljevalchs vårsalong brukar vara en färgglad folkfest. I år är utställningen försenad och grundtonen något dystrare än vanligt. Många verk handlar om coronapandemin – men lekfullheten finns ändå kvar.

Fakta: Liljevalchs

Liljevalchs inväntar att smittspridningen ska gå ner för att få öppna. Utställningen ska sedan vara öppen hela sommaren.
158 konstnärer ställer ut 323 verk på Liljevalchs vårsalong i år. Majoriteten av bidragen kommer från kvinnliga konstnärer. Av de antagna är 85 kvinnor och 73 män.
Verk i många olika tekniker ingår, bland annat måleri, fotografi, skulptur, mattor och tändstickskonst.

Ett fyrtiotal små lergubbar i gasmask möter besökaren på Liljevalchs. “Håll avstånd” manar verket av Stefan Bennedahl och bredvid rullar en tecknad film om att tvätta händerna. Coronapandemin har föga förvånande tagit sig in även på museets vårsalong, som vanligtvis brukar öppna redan i januari.

– Coronan är närvarande fast i konstnärlig form. Men den tar inte över. Och det tycker jag är skönt, att det kan finnas en annan form av tröst här, säger museichefen Mårten Castenfors på plats i de folktomma museilokalerna.

Liljevalchs vårutställning har länge stått klar i väntan på sin publik. Museet behöver få grönt ljus från Stockholms kommun för att få öppna. Man har förberett sig med digitala förköp, avgränsningar och plexiglas – och i år kommer högst 100 personer att vara i lokalen samtidigt.

Konsten hänger däremot trängre än någonsin. Sammanlagt visas 323 verk av 158 konstnärer – vanligtvis brukar runt 120 verk ingå. Ansökningarna var också ovanligt många.

– Det kom in över 4 000 och vi brukar ligga på 3 400. Det kan man tolka som ett tecken på att folk har varit hemma och att de har jobbat. Det är kul, man märker att konst kan fungera som en tröst och att människor gör saker för att bearbeta den här tiden, säger Mårten Castenfors.

Konsten bär spår av det gångna årets prövningar: där finns ett ansiktsskydd i brons, två meter tvål, och flera verk på temat social distansering – bland annat Pontus Johanssons två meter långa schackbräde, som kallas “Nya strategier”. Myndigheternas dagliga lägesrapport har också förevigats i Mia Mirstams “Klockan 14”. Temat behandlas med humor, men också allvar.

– Det brukar alltid vara lite nordiskt vemod på Vårsalongen men kanske är det strået vassare i år. Man känner en dämpad grundklang, säger Mårten Castenfors.

Även museichefen själv är mer lågmäld än vanligt. Personalen är deppig över att inte möta några besökare, berättar han. Och stiltjen gör att Mårten Castenfors inte heller kan ge jobb till frilansare, som han brukar.

– Det är jobbigt. Min galenskap att sätta i gång projekt har blivit lite stukad. Jag tror att vi klarar oss i år, trots att vi kommer att göra ett jäkla underskott. Men konsekvenserna för mig kommer år 2022, -23, -24, säger han.

Pengarna till de kommande årens projekt behövs redan nu. Till råga på allt har Liljevalchs fullt upp med en stor utbyggnad som också har kritiserats från flera håll. Men Mårten Castenfors är trygg med ombyggnationen och hoppas att konsthallen ska kunna ha en storslagen invigning och folkfest senare i sommar.

– Bra konst väcker reaktioner och ska göra det. Och den här tillbyggnaden är jäkligt bra. Så jag vore dum om jag inte hade förstått att det här kommer provocera. Men nu har de bedömt en byggarbetsplats vilket är hål i huvudet för mig. När fasaden med Ingegerd Råmans glasbottnar gnistrar och när de går in i kåken kommer de att tappa hakan och tycka att det är fantastiskt, säger han.

Mårten Castenfors vandrar fram till Anna Åkerströms verk “Konsthallen”, en sned och vind skulptur i kartong och gouache, som föreställer Liljevalchs.

– Om vi inte hade grundförstärkt hade kåken kanske sett ut sådär, säger han och skrattar.

Men coronapandemin har inte helt kvävt det som brukar prägla Vårsalongen: lekfullheten. Här finns samma breda mix – verken är gjorda av konstnärer i åldrarna 20 till 92 år: verket “Kafferepet” är resultatet av ett helt äldreboendes skapande med nål och tråd. Där finns också tändstickstavlor, ett stort draperi av gamla boklånekort och ett skåp som är fyllt till brädden med små hattar och skor av lera, i Charlotte Hellstadius “Hatt och skoaffären”.

– Lekfullheten överlever corona, och viljan att berätta något visuellt för andra människor, konstaterar Mårten Castenfors.

Fakta: Liljevalchs

Elin Swedenmark/TT

The post Dags för coronasäkrad Vårsalong first appeared on Opulens.

Varje människa är en konstnär

Ida Thunström — Wed, 21 Jun 2017 13:51:21 +0000

KULTURKLIMAT. “Konstnärlig process som begrepp är betydligt mer komplext än att det bara går att städa undan det man inte tycker passar in”, skriver Ida Thunström.

“Förädling” och “kultivering”, är i sig positiva ord. Att förfina en kulturprodukt eller en kulturell verksamhet, slipa den, leder ofta till ett mer sammanhängande och välformulerat budskap. Men förädlandet riskerar att få en annan effekt om det tillämpas på ett kultursamhälle i stort, eller på en kollektiv kreativ process. Det som är kreativt och fruktsamt är aldrig fulländat från början. Liksom ett lite för bekvämt konstnärskap kan en konstkultur bli till en karikatyr av sig själv. Det kan istället bli till en slags steriliseringsprocess om man inte är försiktig. Och försiktig i det här fallet betyder nog att inte vara så ängslig och petig.

Jag tänker mig att ett välfungerande kulturklimat är lite som en hälsosam bakteriekultur.

I en gammal fabrik i utkanten av Belgrad anordnades för 14:e året i rad festivalen Devot (serbiska för siffran 9). En årligt återkommande happening. Projekt, eventorganisatörer, etablerade och oetablerade kulturutövare samlas under en dryg vecka för att skapa något tillsammans. Pågående projekt, för tillfället skapade stora skulpturer, installationer och traditionella tavlor, performances, filmvisningar konserter och och klubbar. Antalet musiker, konstnärer, dj:s etcetera som medverkade var dryga 1000.

Det var högt i tak på Devot. Det avslappnade och öppna klimatet gav de medverkande utrymme att vara sig själva till fullo. Det blev så klart spretigt, och nivån på konsten var ojämn. Jag tror dock att dessa variationer i kvalitet var nödvändiga för att festivalen skulle bli bra. Ger man inte utrymme åt individer att skapa och utvecklas utefter sina egna villkor stryper man utflödet, och innehållet blir tunnare.

Devot är som en blandning mellan Vårsalongen i Stockholm som den var förr i tiden – öppen för alla – och Nevadaöknens Burning Man. Burning Man innan det blev till begreppet “Burning Man”. Dansen mellan det etablerade och det intressanta har dock alltid varit problematisk. Balansgången mellan autentiskt och överpolerat är som den kulturella utvecklingens naturliga gång. Konstnärlig process som begrepp är betydligt mer komplext än att det bara går att städa undan det man inte tycker passar in.

Konstnären, aktivisten och idealisten Joseph Beuys, som var professor i skulptur på Konstakademin i Düsseldorf under 1960-talet, krävde, under parollen “Varje människa är en konstnär“, att alla skulle vara välkomna till hans lektioner. Detta oavsett om de var antagna elever vid Akademin eller inte. Till slut blev Beuys avsatt av ledningen för Akademin, men han hade i alla fall försökt. Och det var en lika visionär idé då som det skulle vara idag.

Vi tycks ha den dåliga vanan att tvinga in det som är organiskt i ett fabricerat hierarkiskt system. “Alla är välkomna” klingar ganska illa i ett elitistiskt kulturklimat, och det är nog en del av det kreativa samhällets konstitution idag. För att Beuys idéer ska kunna fungera i vårt kulturklimat tror jag därför det skulle behövas ett regelrätt paradigmskifte.

IDA THUNSTRÖM
ida.thunstrom@opulens.se

Alla artiklar av Ida Thunstrom

The post Varje människa är en konstnär first appeared on Opulens.