ESSÄISTIK. Bo Bjelvehammar har läst Horace Engdahls aktuella essäbok ”Ugglor i mossen” om idiom och konstaterar att den är stilsäkert skriven samt rik på infall och idéer.

Ugglor i mossen
Tankar om idiom
av Horace Engdahl
Norstedts

Vi tar ibland till alldeles särskilda språkuttryck, som inte sällan stelnat i sin form. Vi väljer att säga ”ana ugglor i mossen” i stället för att säga ”ana oråd” eller att misstänka att det finns en dold fara. Just detta specifika uttryck bygger på en språklig missuppfattning och förvanskning som skett över tid. Hur som helst är den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck idiom.

Horace Engdahl har valt ut några av sina favoritidiom i en bok som heter just ”Ugglor i mossen”.

Han dissekerar dessa idiomatiska uttrycks natur och plats i språksystemet. Det gör han med en uppenbar glädje och en säker språkkänsla. Till detta kommer en framställning som är rik på infall och idéer.

Det är en lista på passande idiom – med uppgifter om ursprung, historia och betydelse. Varje idiomatiskt uttryck blir föremål för en språkhistorisk utredning. SAOB, Svenska Akademiens ordbok, har varit en ovärderlig hjälp i arbetet.

Några av de språkliga uttrycken har använts i hundratals år medan andra är helt färska. Många har över tiden bytt användningsområde och genomgått metamorfoser.

Vissa är välkända men andra tar jag del av för första gången, som detta ”att hålla hunden” – att hålla god min, att överse med en annan människas brister.

Så tillbaka till idiomet ”att ana ugglor i mossen” – det har funnits ända sedan 1600–talet och hade ursprungligen en annan lydelse – ”der er ulve i mosen”. Ordet ulv, varg, blev i svensk tappning förvrängt till en uggla.  

Det är en språklig vandring med en avspänd konversatör, en språkflanör, som avrundar sin bok med två tack, ett till SAOB och ett till Ingvar Oldsberg, som här benämns programledarsnille.

The post Horace Engdahl skriver stilsäkert om idiom first appeared on Opulens.

DANSKA. Den lärde litteraturhistorikern Elias Bredsdorff, under många år lektor i Cambridge, skrev en finurlig lärobok i danska för engelska studenter. I de danska texterna på de första sidorna är de flesta ord sådana som finns på de båda språken, så känner sig nybörjaren sig redan på säker mark. I Köpenhamn fanns under en lång kvinnoålder den remarkabla Valfrid Palmgren Munch- Petersen som undervisade svenska på universitetet. Samman med Ellen Hartman gav hon ut en dubbelspråkig handbok över lömska fallgropar, ”Farlige ord og lumske ligheder”.

Till stor hjälp för de många svenska studenter och andra som av olika anledningar har behov av en teoretisk grund att stå på när de talar och skriver danska (de språkliga pendlarna över Sundet är många) har nu kommit Lone Koldtofts ”Klogere på dansk sprog – en håndsrækning til svensktalende” (Lund Universitets Centrum för Öresundsstudier/Makadam), med tre delar om uttal, ordförråd och grammatik.

Man får reda på vokaltrycket i vissa ord (stødet som inte finns på Bornholm). Två klargörande sidor ägnas räkneorden. Kapitlet ”Adjunktens brevkasse” är ett roligt (morsomt) lexikon från A till Ø och AA, som i Aalborg, som kommer sist i danska alfabetet. Det är en mycket välkommen bok!

IVO HOLMQVIST

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Välkommen bok om danska språket first appeared on Opulens.

SPRÅKHISTORIA. En bok skriven på svenska som behandlar de semitiska språken gemensamt är en unik händelse, skriver Tommy Gunnarsson om Ola Wikanders Ett hav i mäktig rörelse.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ett hav i mäktig rörelse — om de semitiska språken av Ola Wikander
Norstedts förlag

Att skriva populärt om språk kan inte vara någon lätt sak. Balansakten mellan att förmedla rent språktekniska och grammatiskt invecklade kunskaper och att samtidigt skapa något underhållande och medryckande lättfattligt torde vara en tuff utmaning.

Ola Wikander, verksam som docent i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet, har tidigare fruktsamma försök bakom sig i form av I dödas språks sällskap (2006), Ett träd med vida grenar – de indoeuropeiska språkens historia (2008) och Gud är ett verb – tankar om Gamla testamentet och dess idéhistoria (2014).

Med boken Ett hav i mäktig rörelse — om de semitiska språken har Wikander tagit sig an att för en bred och oinvigd läsekrets ge en introduktion till de semitiska språkens historia och, som han själv uttrycker det, deras poetiska och religionshistoriska traditioner och fascinerande halsljud och närmast matematiska grammatiska struktur.

En bok skriven på svenska som behandlar de semitiska språken gemensamt är en unik händelse, men vid läsning av Ett hav i mäktig rörelse kommer man också fram till en förståelse för varför detta låter sig göras.

En av de stora behållningarna med Ett hav i mäktig rörelse är Wikanders pedagogiska förmåga att förmedla vad som utgör den gemensamma historien och dragen för de semitiska språken, vilka var bland de första att använda skrift och i dag uppgår till över 100 språk, och som i dag talas av över 400 miljoner människor.

Precis som var fallet med Ett träd med vida grenar, vilken var Wikanders belysning av de indoeuropeiska språkens historia, framgår passionen till ämnet tydligt. Låt gå för att boken ibland har lite av yrkesskadad föreläsningskänsla över sig, men pretentionerna med bokens mål lyckas Wikander genomgående ro i hamn med både inlevelse och hög skärpa.

The post Unik bok om de semitiska språken first appeared on Opulens.

Hej! Jag läser Opulens mest för debattartiklarnas skull och är inte så litterärt intresserad. Svensklektionerna i skolan var en plåga men historia och samhälle var mer mig grej. Nu undrar jag lite fräckt varför man ska studera grammatik? För mig var det lite som att bara sätta fina ord bitar av meningar man plockat sönder. / Mvh Lena.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ja du Lena, det är ju en bra fråga, som den svarslösa politikern sa. Egentligen handlar det väl om intresse, på samma vis som du måste vara naturintresserad för att införskaffa en tegelstensbok om svampar, ekosystem, träd och insekter. Men jag antar att du inte nöjer dig med ett så svepande svar. Fast kort sagt — är man inte språkmänniska är man inte grammatikintresserad.

Nu kan jag inte luta mig mot något vetenskapligt här men utgår från min egen språkinlärning genom åren och jag vill med tyngd hävda att har man läst grammatik och sysslat lite med att “plocka sönder”, som du säger, sitt modersmål, ja då har man ett slags raster och system som befrämjar inlärning av andra språk.

I dagarna har jag börjat en kvällskurs i arabiska och märker redan att min kunskap i franska, tyska och engelska på rätt avancerad nivå kommer till pass, då det liksom känns att jag redan har en mental struktur, ett slags “kärl inne i hjärnan” att fylla på med nya språkkunskaper.

Lite mer abstrakt uttryckt så ger grammatiken en bild av hur språket återger världen. Grammatiken avslöjar också något om den kultur som språket hänger samman med.

Låt mig avsluta med en retorisk fråga: är det en slump att de europeiska språken har ett enormt sofistikerat tempussystem som exakt kan uttrycka när något har hänt medan det finns naturfolk i Nya Guinea vars språk bara uttrycker nutid?

The post Språklådan: Vad är grammatik bra för? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Jag undrar om det har funnits pseudovetenskap när det gäller språk? Min uppfattning är att grammatik och språkhistoria är så exakt att det inte finns plats för ”alternativa fakta”. / Emma Ström

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Emma! Vad som är vetenskap eller inte är en stor fråga och den diskussionen går under termen demarkationskriteriet och det tydligaste exemplet är väl astrologi. Inom språkvetenskap har det funnits en mängd teorier och paradigm kopplade till frågan om religion och Gud, exempelvis vilket språk som var Jehovas eget.

När det gäller verkliga stollerier vill jag nämna Rudolf II och hans hov i Prag på slutet av 1500-talet. Han anlade parker, samlade ockulta böcker, skådade stjärnor och mediterade i skogen. Liksom vår Gustav III byggde han upp landets kultur, men någon klipsk realpolitiker var han knappast.

Hans rykte om att vara en lite lättlurad och känslomässigt instabil människa spred sig över Europa och 1590 anlände en språkforskare till borgen på kullen och fick fri tillgång till skattkistan, vinkällaren, fick sitta med vid taffelbordet och vräka i sig all upptänklig lyxmat. Det sägs att han också hade ”fri tillgång” till alla hovdamer.

Hans arbetsuppgift? Tja, enligt egen utsaga forskade han om det språk ormen i paradiset använt för att förleda Eva. Jag tror vi, utan att vara vetenskapsteoretiker av Karl Poppers dignitet, kan vara överens om att detta är nonsensvetenskap.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Finns det pseudovetenskaplig språkforskning? first appeared on Opulens.