FILMKLIPP. På torsdagen förärades Julie Andrews med en utmärkelse för sina insatser inom filmbranschen av AFI, amerikanska filminstitutet. Under ceremonin i Los Angeles blev den 86-åriga Andrews överraskad och hyllad i ett klipp som nu sprids i sociala medier.

Publiken fick höra de inledande tonerna till numret “Do re mi” från “Sound of music” och Julie Andrews började sjunga med. Plötsligt dök de fem skådespelarna upp som spelade Von Trapp-barnen i filmen upp och sjöng den välkända melodin medan de samlades kring Andrews, som spelade deras barnflicka och sånglärare Maria.

Debbie Turner (Marta), Angela Cartwright (Birgitta), Nicholas Hammond (Friedrich), Duane Chase (Kurt) och Kym Karath (Gretl) matchade varandra i svartvita kläder, precis som de bar matchande plagg i filmen från 1965, skriver CNN.

Två av barnskådespelarna, Charmian Carr (Liesl) och Heather Menzies (Louisa) lever inte längre. Det gör inte heller Christopher Plummer, som spelade kapten Georg von Trapp.

TT Nyhetsbyrån

The post Julie Andrews överraskad av “Von Trapp-barnen” first appeared on Opulens.

I FOKUS. Fem korta, aktuella kulturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet.

1. BIOGRAFI

Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna på Parkvägen av Jesper Högström
Recension av Elisabeth Brännström
Weyler

Jag vill skriva sant bygger till stor del på Tora Dahls dagböcker 1931-1943. Dagböckerna låg hemligstämplade under många år på KB, men när stämpeln lyftes på nittiotalet hade både Tora och hennes böcker så gott som glömts bort och ingen var längre intresserad av hennes hemliga minnen. Inte förrän Jesper Högström nyligen upptäckte dagböckerna av en ren slump och började forska i Toras liv. Ett liv som skilde sig väsentligt från den tillvaro hon önskat sig. Hon fick sällan tid att skriva, led ofta av skrivkramp och kände sig ganska bitter över att ha hamnat i periferin ute i köksregionerna i ett hus som invaderades av folk och där hennes vardagsbestyr alltför ofta stördes av bråk, fyllor och bakfyllor.

Biografin om Tora Dahl utvidgar sig gradvis från det personliga till det mer generella i skildringen av plågan av att sitta fast i ett olyckligt äktenskap, längtan efter fysisk kärlek och svårigheten med att leva ett kreativt liv som kvinna och författare i en värld dominerad av män. En berättelse som känns ganska mörk och grumlig, när den berövats det nostalgiska skimmer den tidigare omgetts av.

2. MUSIKAL

Sound of Music i regi av Ronny Danielsson
Recension av Lena S Karlsson
Stockholms Stadsteater

När Stockholms stadsteater öppnar efter två års stängning och man tar upp den slitstarka musikalen Sound of Music på den nyrenoverade Stora scenen är förväntan stor. Många minns den Oscarsbelönade filmversionen av Sound of Music från 1965 med den daggfriskt charmfulla Julie Andrews i rollen som Maria, en älskad novis från ett kloster i bergen som aspirerar på att bli nunna. Ensemblespelet är av bästa Stockholms stadsteatermärke. Detta gäller inte minst de barn von Trapp som gestaltar barnen i den brokiga syskonskaran. På Stadsteaterns Stora Scen gestaltas Maria kraftfullt av Sara Jangfeldt och Georg von Trapp av Peter Gardiner.

Regissören Ronny Danielsson har valt att inte poängtera konflikten mellan de uttalade nazisterna och deras sympatisörer. Här uppträder nazisterna närmast som hämtade ur någon wieneroperett, föga skrämmande med andra ord. Koreografen Roger Lybeck lägger stor vikt vid att utnyttja scenens vidd, vilket förstärker dynamiken. Med Sound of Music har Stockholms stadsteater visat att teatern är en kraft- och glädjekälla som vi tacksamt tar emot nu när Stockholms teatrar öppnar igen, efter att ha legat i malpåse i två år.

3. MUSIK

Solo med Anna Ekborg
Recension av Bo Bjelvehammar

Anna Ekborg tillhör den yngre framstående generationen av folkmusiker och arbetar både som soloartist och som ensemblemusiker bland annat i stråktrion Northern Resonance. Nu tar hon sig an en klunga rättvikslåtar, i sitt fiolspel. Hon har hört dem spelas av andra och hon har upptäckt dem genom arkivinspelningar. Med noggrannhet och precision tar hon sig an klassiker och låter dem sjunka in. Sedan färgar hon dem utifrån sin egen palett och ger dem en personlig karaktär. Det blir som ett samtal, en dialog, där det till en början obekanta mognar, utvecklas och blir till något eget och större, bortom tidigare versioner.

Solo är ett vackert album, med ett starkt personligt uttryck, av en framstående folkmusiker, som är noggrann i sitt närmande till andras musik. Anna Ekborg är en artist som arbetar som en kreativ vetenskapsman, med varje detalj. Imponerande, tycker Bo Bjelvehammar.

4. FILM

Vinterviken i regi av Alexis Weak
Recension av Sara Haldert
Netflix

5. TV-SERIE

Scenes From a Marriage i regi av Hagai Levi
Krönika av Charlotte Wiberg
HBO

Det tar några avsnitt, sedan är Opulens filmkrönikör Charlotte Wiberg helt fångad. Intensiteten finns där, allting funkar. Regissören Hagai Levis förändring av parets genusstruktur träffar helt rätt.  Och skådespelarna fungerar utmärkt, plötsligt finns intimiteten där och man blir lika tagen av Jessica Chastains Mira som av Oscar Isaacs Jonathan.

“Tydligen var det så att Daniel Bergman hörde av sig till Levi och föreslog att denne skulle göra en remake på Daniels faders serie. Det är bara att konstatera att Bergman den yngre visste vad han gjorde. Hagai Levi är sannerligen rätt person att sätta arvet efter Ingmars Bergman i händerna på. När serien är slut och metagreppet att visa publiken skådespelarna, till skillnad från rollfigurerna, dyker upp igen är det som att det trötta distanseringsgreppet i stället blir till ett vitalt sätt att visa hur verkligheten utanför både blöder in i och ut ur fiktionens bubbla. Och jag hoppas att det får vara kvar. Scenes From A Marriage börjar kanske stapplande men blir till en stark serie som förtjänar hitta en stor publik, kanske till och med en lika stor publik som Scener ur ett äktenskap hade.”

The post Kulturtips: Från hämmat författarliv till Bergman-remake first appeared on Opulens.

GLÄDJE. Med Sound of Music har Stockholms stadsteater visat att teatern är en kraft- och glädjekälla som vi tacksamt tar emot nu när Stockholms teatrar öppnar igen, skriver Lena S Karlsson.

När Stockholms stadsteater öppnar efter två års stängning och man tar upp den slitstarka musikalen Sound of Music på den nyrenoverade Stora scenen är förväntan stor. För alla som suttit i karantän under pandemin är det en befriande känsla att se en månghövdad publik mingla och slå sig ner på reserverade platser och samtala som förr. När ljuset i salongen släckts ner finns det finns en påtaglig spänning i luften.

Många minns den Oscarsbelönade filmversionen av Sound of Music från 1965 med den daggfriskt charmfulla Julie Andrews i rollen som Maria, en älskad novis från ett kloster i bergen som aspirerar på att bli nunna. En dundersuccé som fastnat på näthinnan för oss som såg filmen liksom odödliga sånger som Do Re Mi-visan, men kanske mest av allt sången om Edelweiss, som man kan nynna på i veckor utan att den släpper taget. Evergreens, som man sa fordomdags.

Ensemblespelet är av bästa Stockholms stadsteatermärke. Detta gäller inte minst de barn von Trapp som gestaltar barnen i den brokiga syskonskaran. På Stadsteaterns Stora Scen gestaltas Maria kraftfullt av Sara Jangfeldt och Georg von Trapp av Peter Gardiner. Kaptenen lever tillsammans med sina sju barn, är änkling och väljer för barnens bästa att söka en guvernant på ett närbeläget kloster. Här finns en novis, Maria, som längtar efter att lära känna sig själv. Kanske passar hon inte in i klostret med alla sina ritualer och stillsamma liv? Abbedissan sänder henne till det von Trappska hemmet, där allt från början handlar om disciplin och lydnad för att så småningom bli en plats fylld av kärlek och lekfullhet tack vare Maria.

Maria är livsbejakande men hon har vissa svårigheter till en början med den livliga skaran av egensinniga barn som hon är satt till att fostra. Så småningom förälskar hon sig i den betydligt äldre kaptenen Georg von Trapp . Maria för in glädje i hemmet, hon lär barnen att sjunga och blir en mycket älskad medlem av den von Trappska familjen, när hon gifter sig med Georg von Trapp.

Sound of Music bygger på en verklighetsbaserad roman av Maria Augusta Trapp, The Story of the Trapp Family Singers, publicerad 1949. Musikalen utspelar sig huvudsakligen i festivalstaden Salzburg. I andra akten fokuserar man på de dramatiska dagar som inträffade vid Anschluss i mars 1938. Tyska ockupanter belägrade Österrike, många som var meningsmotståndare måste fly över gränsen. Så även familjen Trapp, som efter en bejublad föreställning på Salzburgs festspel bestämmer sig för att lämna landet, så långt fiktionen som ligger nära de verkliga händelserna.

Regissören Ronny Danielsson har valt att inte poängtera konflikten mellan de uttalade nazisterna och deras sympatisörer. Här uppträder nazisterna närmast som hämtade ur någon wieneroperett, föga skrämmande med andra ord. Koreografen Roger Lybeck lägger stor vikt vid att utnyttja scenens vidd, vilket förstärker dynamiken. Vad jag inte förstår är varför scenografin är så klumpig och ful! Här befinner vi oss långt ifrån scenografer som Sören Brunes, Akke Nordwall och Gunilla Palmstierna Wiess vars respektive estetik präglat Stockholms stadsteater sedan den konstituerades 1956..

Med Sound of Music har Stockholms stadsteater visat att teatern är en kraft- och glädjekälla som vi tacksamt tar emot nu när Stockholms teatrar öppnar igen, efter att ha legat i malpåse i två år.

The post Stark återöppning med Sound of Music first appeared on Opulens.

MUSIKAL. Lek, musik och fantasi kontrasterar mot det mörka när “The sound of music” fyller Malmö Operas scen. I centrum står Maria, som spelas av en fullblodsjoddlare, Frida Modén Treichl. Det här är hennes drömroll.

– Varannan sommar under hela min uppväxt har jag varit i Tyrolen med min släkt och gått i bergen och joddlat. Det finns ingenstans där jag känner mig mer hemma än på en alptopp.

The post Fullblodsjoddlare tar plats i “Sound of music” first appeared on Opulens.