MUSIKAL. ”Scenografen Lucy Osbornes arbete med neonfärger och spännande former i världens mest fantasifulla fabrik och hela den stora ensemblens insats gör denna musikal till en fullträff,” skriver Lena Torquato Lidén som sett musikalen ”Charlie och chokladfabriken”.

Charlie och chokladfabriken
Göteborgsoperan
21 september – 12 april

Foajén på Göteborgsoperan är fullsatt och stämningen är hög med ungdomar uppklädda till tänderna och framför oss i kön en liten flicka som har glittriga finkläder och strass klistrat i pannan. Det känns att förväntningarna är stora inför vad vi snart ska få ta del av. Det rör sig nämligen om musikalen ”Charlie och chokladfabriken”.

Musikaliskt ansvarig är West End-dirigenten Michael England och musiken är komponerad av Marc Shaiman. För regin svarar den musikalrutinerade Mattias Carlsson. Manuset har skrivits av David Greig, efter Roald Dahls roman.

Fyra barn alternerar i rollen som Charlie från föreställning till föreställning. Den fattiga pojken Charlie Bucket spelas denna kväll av Leo Stadelmann Andréas, som på ett magnifikt sätt med sin klara vackra stämma visar att den är så mycket större än hans 12 år. Han är från Lerum och har varit med i Göteborgsoperans barnkör och gjorde scendebut som Nipper i musikalen ”Oliver!” 2019. Har även gjort rollen ”Daniel som barn” i musikalen ”Så som i himmelen” i Scandinavium.

Ytan är glättig men  det finns också ett djup i den välkända historien om en fattig pojke som vinner en guldbiljett till chokladhimlen – Willy Wonkas godisfabrik.

Charlies tillvaro kantas av fattigdom men också kärlek då han och hans mamma bor med både mor- och farföräldrar i ett dragit kyffe där de gamla mest ligger till sängs. De har inte råd med mycket mer än kålsoppa för det mesta men Charlie är ett mycket älskat barn som står i de vuxnas centrum.

De berättar historier för honom och det är som julafton varje dag han kommer hem med de saker han hittat på gatan som kan vara användbara. En favoritsak är att hitta omslagspapper från Willy Wonkas chokladkakor. Och en gång om året, på sin födelsedag, får Charlie en chokladkaka.

Gatorna och Charlies hem går i brunt och grått och det finns en hopplöshet i familjens liv. Sedan annonseras i tidningen att Willy Wonka ska öppna upp sin fabrik för fem barn som hittat guldbiljetter i sina chokladkakor och drömmandet startar. Charlie och hans farfar Joe tror starkt på att vinna och de andra försöker få dem att sluta hoppas.

Vi får möta barn som vunnit och de är alla rika och bortskämda på sina väldigt olika sätt. Veruca Salt som får allt vad hon pekar på från sin pappa som är miljonär. Violet Beauregarde en väldigt övertygande K-pop-prinsessa som gör YouTube av sitt liv, Augustus Gloop vars tyska mamma tycker att han är underbar i all sin glupska ständiga hunger och Mike Teavee som är en ironisk och ständigt aggressiv gamer med en oerhört komisk mamma, fint spelad av Åsa Fång, i countrystil med fickpluntan i högsta hugg.

Charlie tappar nästan hoppet innan han råkar hitta en peng på marken och äntligen kan köpa en chokladkaka som visar sig innehålla den vinnande sista biljetten.

Den osannolika skaran barn möter så en grå gestalt på trappan till fabriken, som på ett ögonblick slänger av sig sin förklädnad och blir den sprakande magiska Willy Wonka i gröna glansiga byxor, en perfekt roll för rockstjärnan Ola Salo från The Ark. Det ska dock sägas att i några av föreställningarna görs Willy Wonka-rollen av musikalartisten Tobias Ahlsell

Därinne i fabriken utspelar sig ett grymt drama där barnen ett efter ett slås ut av sina egna svagheter när de inte kan följa Wonkas regler. I de fina sångnumren hörs Ola Salos vackra röst som bär fram budskapet att för varje barn som slagits ut så finns det ingen sympati. Det kan ju tyckas hemskt. Men det förtar inte det positiva helhetsintrycket.

Scenografen Lucy Osbornes arbete med neonfärger och spännande former i världens mest fantasifulla fabrik och hela den stora ensemblens insats gör denna musikal till en fullträff. Om du är i Göteborg, eller planerar ett besök i staden, så gå och se den!  

The post Musikalen ”Charlie och chokladfabriken” är en fullträff first appeared on Opulens.

FILM. Charlotte Wiberg låter sig inte imponeras av Wes Andersons aktuella Roald Dahl-filmatiseringar på Netflix. ”Jag är besviken,” konstaterar hon och kallar det ”putslustigheter med intellektuell fernissa”.

The post Putslustigheter med intellektuell fernissa first appeared on Opulens.

NOVELLSAMLING. I ett decennium har Emma Karinsdotter skrivit de skruvade studier som nu ges ut i bokform. Det är absurdism för barn, med variations- och detaljrika illustrationer av Marcus-Gunnar Pettersson. 

– En novell handlar om en tappad tand som försöker ta sig tillbaka till munnen, för den har det så underbart där. Det är många barn som nyligen tappat tänder som kan relatera till det, säger Emma Karinsdotter, författare till nyutkomna novellsamlingen Ovetenskapliga studier – Nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt. 

Stoffet och de absurdistiska uppslagen har författaren samlat på sig i flera år. Bokens första berättelse skrev hon redan 2012. Den blev till en början refuserad av förlaget som tyckte den var allt för konstig som barnboksdebut. Först nu, med fyra böcker om Sambakungen i ryggen, ges hon förtroendet att ta med läsarna på en absurdistisk berg- och dalbana. Hon menar att novellerna tjänat på att ligga i byrålådan ett tag. 

– Vissa karameller blir inte så goda när man sparat dem ett tag. Påskäggsgodis från 2017 är inte alltid så himla gott. Den här karamellpåsen hoppas och tror jag blev godare av att sparas på.

Ovetenskapliga studier är hennes första bok att illustreras av Marcus-Gunnar Pettersson. Hans bredd i stilar och teknik, att han har en penna med många fingrar, som författaren uttrycker det, är skälet till att valet föll på honom. Novellernas olikheter i genre och stämning avspeglas också i de tillhörande teckningarna. En berättelse är ritad i en Cartoon network-aktig stil med stora ögon, en annan är svartvit och läskig, och en tredje är ritad helt i blyerts. 

– Jag fastnade för Emmas texter direkt, för hon har en ton som påminner mycket om saker jag läste när jag var liten. Hon och jag möttes första gången på en förlagsmiddag på Bonniers för många år sen. Det var lite tråkigt så vi började leka med maten och prata om Roald Dahl och våra referenser som var rätt liknartade. Jag och Emma har en liknande ton i det vi gör, säger Marcus-Gunnar Pettersson. 

Utöver duons gemensamma favoritförfattare Roald Dahl nämner han Sven Nordqvist som tecknade Pettson och Findus och Don Rosa som skapade Kalle Anka-serier som influenser. Fastän Marcus-Gunnar Pettersson och Emma Karinsdotters har olika roller är det ett tätt samarbete som lett fram till de nio studierna.  

– Jag skrev berättelserna, men vi har skapat den här världen tillsammans. Ibland när jag kört fast i någon text har han fått läsa och tycka till. Och han är en illustratör som delat med sig av mycket skisser så jag har fått vara med i arbetet. Vi har kunnat tänka tillsammans som en stor superhjärna. Boken är en hyllning till fantasin, även om det är tråkigt med hyllningar, säger Emma Karinsdotter till Opulens. 

Ovetenskapliga studier – Nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt är 160 sidor tjock och utgiven på Bonnier Carlsen. 

The post En hyllning till fantasin first appeared on Opulens.

KULTURKRIG. Kritiken mot känsliga läsares påverkan när det gäller äldre litteratur har än en gång lyfts fram i brittiska högermedier som ett försök till kulturell censur. Känslighetsläsaren Philippa Willitts har intervjuats i Vice där hon reder ut begreppen. 

I brittiska högermedier har upprörda personer rasat mot användningen av “känsliga läsare”, även kallade känslighetsläsare, i förlagsbranschen. Detta har fått en uppsjö av kulturkrigskrönikörer att skriva om företeelsen. Kontroversen började när det avslöjades att nya upplagor av Roald Dahls barnböcker hade redigerats för att ta bort sådant som kunde anses stötande av moderna läsare. Till exempel beskrivs Augustus Gloop från Charlie and the Chocolate Factory nu som “enorm” i stället för “fet”, medan frasen “ett konstigt afrikanskt språk” i The Twits inte längre inkluderar ordet “konstigt”.

Detta väckte upprördhet, och vissa liknade förändringarna vid censur och skändande av böckerna. Debatten har väckt frågor om huruvida äldre litteratur bör moderniseras och känsliga läsare har anklagats för att möjliggöra kulturell censur. För att få insikt i ämnet har nätmagasinet VICE intervjuat Philippa Willitts, en känslighetsläsare som erbjuder korrektur- och redigeringstjänster för tidskrifter, blogginlägg och böcker.

Läs intervjun HÄR.

The post Känslighetsläsare väcker kontrovers first appeared on Opulens.