VALRÖRELSEN. Jimmie Åkessons uttalande om att riva moskéer och beröva återstående på religiösa symboler är ofattbart. Dels i sin innebörd, dels för att det är meningslöst, han vet att det inte kommer hända. Så varför han säger han det. Och varför just nu?

En del hävdar att det är för att stötta de egna när verkligheten inte blivit som SD lovade i valrörelsen, även om partiet i praktiken styr Sverige. Andra menar att SD skruvar upp sin retorik när fler partier närmar sig SD:s syn på frågan som är deras enda – migration. Min gissning är mer logisk och skrämmande. Den bygger på en vanlig och utmärkt journalistisk arbetsmetod – follow the money. Sålunda, vem eller vad tjänar på något. Misstanken är att spåret slutar och börjar i Kreml. Ett splittrat Sverige, fullt av hat mot invandrare, ett där grundläggande rättigheter ifrågasätts samt där ett inträde i Nato ständigt försvåras – vem är vinnaren där?

Vladimir Putin.

SD har haft gott om kopplingar till Ryssland och ett vurm för landet. I gryningen den 24 februari 2022 tvingades partiet till omvändning och förnekande. Det var då ryska attackhelikoptrar anföll och larvfötter på stridsvagnar krossade slumrande grödor i Europas kornbord – Ukraina. Gjorde SD lappkastet av övertygelse eller enbart av taktiska orsaker för att inte hamna fel i opinionen? Oklart.

Sambanden 

Hur ser sambanden ut? Låt oss syna ett par av dem.

I partiets tidigare syn på Europa-politiken gjorde man klart att befintliga maktsfärer skulle respekteras. Den ändrades efter februari 2022. Fram tills dess var partiet mot ett inträde i Nato. Precis som man till en början sade nej till EU och fortfarande yrar om Swexit. Anknytningar till västvärlden verkar inte locka SD.

Vidare finns kopplingar från profilerade SD-företrädare. När de avslöjats tillämpar SD:s ledning metoden i den berömda teckningen där tre apor håller för mun, ögon och öron – inte sett något, inte hört något, inte sagt något. Och Jimmie Åkesson har då ett kom-ihåg som i jämförelse får en guldfisk att framstå som minneskonstnär.

Kreml betalade

Pavel Gamov född i Moskva, var riksdagsman för SD 2014 – 2018 och ledamot i EU-nämnden och suppleant i utrikesutskottet. I november 2017 åkte han till Ryssland tillsammans med Chang Frick, mannen som betalade för Rasmus Paludans koranbränning. Syftet var att övervaka ett regionval. Det kom fram att resan var betald av Kreml. När han uppmanades att lämna SD, gjorde Pavlov klart att SD:s ledning känt till resan och vilka som betalat den.

Egor Putilov, är alias för en person med ryska rötter som varit folkbokförd i Sverige under minst tre olika namn. Var verksam som journalist och jobbade på SD:s kansli. Han skrev provocerande artiklar i flyktingfrågor där han debatterade mot en man som inte fanns. Eftersom Putilov skrivit även dennes artikel.

Säkerhetsrisk

Han sågs som en säkerhetsrisk då han för SD:s räkning jobbade i riksdagshuset, men inga bevis mot honom fanns. Ändå nekades han pressackreditering till Riksdagen då han av Säpo utpekades som en säkerhetsrisk. Han lämnade SD efter en märklig husaffär i Sverige som involverade en rysk företagsledare. Affären gjorde Putilov till mångmiljonär.

Mest uppseendeväckande är Mikael Jansson, SD:s partiledare före Jimmie Åkeson. Han valdes in i riksdagen för SD 2010 och 2014.

I april 2018 lämnade han partiet, blev politisk vilde men gick med i Alternativ för Sverige, där han senare blev ledare. Han satt med i försvarsutskottet, även efter avhoppet. Då åkte han till Moskva som inbjuden till en konferens för potentiella samarbetspartner till Kreml.

Hans unika kunskaper om svenska försvaret gjorde honom nog ytterst välkommen som potentiell samarbetspartner. Försvarsutskottets ordförande Allan Widman, L, konstaterade i DN att det som hänt ”inte var förvånande” men inte gick att göra något åt.

Det är upp till ledarmöterna själva att bestämma vem de träffar och vem de umgås med, sade Widman.

Vurm för Ryssland

Att Janssons vurm för Ryssland inte skulle ha funnits under hans tid i SD och att paritet inte skulle känt till den, förefaller osannolikt.

Rysslands vapendragare i EU är Ungern. De motsätter sig sanktioner mot Ryssland och vägrar släppa in Sverige i Nato.

Den ungerska regeringens agenda har länge lockat SD. Landets utveckling handlar bland annat om politisering av rättsväsende och högre utbildning samt att strypa media. Därför har EU hotat att dra in Ungerns bidrag.

Jomshof – Ungern

Richard Jomshof, ordförande i justitieutskottet, har beklagat att SD inte kan agera som de vill eftersom “Sverige inte är Ungern” och media i Sverige ”inte fungerar som i Ungern”. Det gäller eftersom SD inte är i regeringsställning. Vilket kanske visar vad som kan hända om landet hamnar i ett läge med SD-dominerad regering, idag leder de landet med hjälp av tre marionetter.

Hur ryska kan vi bli?

Banden mellan SD och Kreml, var starka och öppna fram till invasionen i Ukraina. Nu läggs locket på. Men är de brutna? Och i SD:s DNA finns att Sverige ska stå utanför västvärlden i form av medlemskap i EU och Nato.

SD utpekar invandrare, främst muslimer, som hot mot ett fritt Sverige. Frågan är hur fritt Sverige blir om SD råder fullt ut? Hur ryska vi kan bli?

The post Sveriges största säkerhetsrisk ser ut att vara SD first appeared on Opulens.

RYSKKRITISK KULTUR. På Majdanmuseet i Kiev oroas personalen för samlingarnas framtid. I dessa finns material och berättelser om de protester som pågick 2013 till 2014 och som brukar kallas för Euromajdan. Museichefen Ihor Poshyvailo säger nu till SVT att museets framtid är hotad. Museet innehåller inte bara ukrainsk historia utan mer än så, framhåller han.

– Museet visar upp våra värderingar. Det är uppenbart att Kreml och Rysslands aggression inte så mycket handlar om vår mark, vårt territorium utan mer om vår historia, vår nationella och kulturella identitet, säger han till Kulturnyheterna i SVT.

Euromajdan var en politisk protest som ledde till att den Moskvatrogne presidenten i Ukraina, Viktor Janukovytj, avsattes.

Redan innan Ryssland påbörjade det pågående kriget mot Ukraina hade museet börjat flytta delar av samlingarna till en säkrare plats, uppger SVT.

TT Nyhetsbyrån

The post Majdanmuseet oroas för samlingarnas framtid first appeared on Opulens.

KRIGSTANKAR. “I slutänden är det Europa som nu sätts på prov, från alla håll”, skriver Lisa Gummesson om Rysslands invasion av Ukraina.

Jag vaknar upp, det är en vanlig torsdag med frukostflingor och kaffe. Jag slår på radion. Det är ingen vanlig torsdag längre. Ryssland har invaderat Ukraina. Det är det allvarligaste som hänt i Europa sedan andra världskriget, säger man på radion. Men jag kan inte tänka på historia eller politik. Bara på människorna.

Jag har en vän i Moskva. I torsdags morse grät hon i timmar. Hon sa att hon kanske förstår hur många tyskar måste känt sig 1939. Sedan: ”Jag måste gå till jobbet nu.” Jag kan inte föreställa mig varken hennes smärta eller styrka. För några veckor sedan trodde vi inte på det som nu inträffat. Vem gjorde det? Jag oroade mig snarast för att hon och alla andra ryssar skulle få det värre när galningen Putin verkade bli än mer galen. ”Vi har våra visum”, sa hon då.

Nu önskar jag att sanktionerna inte ska slå mot de ryska medborgarna. Mot alla de som är emot det här. Mot alla de som har vänner, familj, systrar och bröder i Ukraina. Mot alla de som delar ett språk, en kultur, som om de bodde i samma land, har ett känslomässigt band. Hennes bedrövelse bottnar i just det: att man attackerar sina egna. Att de hundratusentals som nu flyr, gömmer sig i skyddsrum och tunnelbanor, får sina liv förstörda över en natt, är grannen i en värld där det fanns en illusion om ett någorlunda fredligt och modernt Ryssland.

Minnena från resan till Moskva för något år sedan kommer tillbaka till mig. Det var ett Moskva där folk hade iWatch och där amerikanska matkedjor lyste med sina skyltar. Där det fanns en stolthet i just den typen av öppenheten. Vi tittade på sevärdheter. Men min vän tyckte nog att det var minst lika viktigt att visa det enorma köpcentret i sitt kvarter. Där drack vi kaffe, valde på en lång meny: latte, cappuccino, havre, soja … Så mycket frihet för dem som bor i Ryssland, men som föddes i Sovjet.

Vilken frihet? undrar jag nu när järnridån sakta dras ned igen. Där bakom föreställer jag mig vännen i Moskva. Hon slår ett öga på sin iWatch, tar en uber till jobbet, köper en take away-latte. Jag vet inte när vi ses igen. Eller när caféet i hennes köpcentrum inte längre kan erbjuda en valfrihet som bygger på hyfsat goda internationella relationer.

Rubeln faller som en sten och tiden går. Hur länge är era visum giltiga egentligen? frågar jag. ”Två år men EU kommer göra dem ogiltiga”. Jo, det var just det, sanktionerna. Min vän är ledsen över det, men säger att hon förstår. Och det går ju att åka dit, även om UD avråder. Moscow baby!

Jag minns rysk kaviar i godisautomater; drivor av snö mitt i stan; svårtolkade kyrilliska skyltar; den milda vodkan till maten; Petrovka och den sovjetiska konsten; Lenins märkligt släta, uppstoppade ansikte; frijazzbaren och de guldskimrande ortodoxa kupolerna. Och så vallokalen.

Jo, det var mars 2018. I det lilla rummet fick man pins och ballonger i ryska färger, där fanns urnor och röstsedlar och allt såg ut som det borde. Min vän lade sin röst, men inte hennes man. ”Vad tjänar det till?”. Ett slags passiv motståndshandling. Nu frågar jag om de har demonstrerat. Jag har läst om tusentals frihetsberövade demonstranter, oroar mig såklart. ”Nej, vi går inte dit.” Jag är lättad. Att demonstrera är farligt, de lever redan farligt. Samtidigt sias det om att bara folkuppror nu kan sätta stopp på Putineran. Kanske är det så.

De andra som har möjlighet att sätta emot gör det visserligen, men vill inte heller beblanda sig för mycket. Rädda för kärnvapnen. Med all rätt. Eller för att inte få sin beskärda del av den ryska oljan för den delen. Jovisst. ”Ded” – farfadern som han kallas av många i Ryssland – har Europa i ett hårt grepp.

Europa. Mina tankar går till andra flyktingar, flyktingarna vid polska gränsen. Belarus som använder dem som ett mänskligt vapen mot EU. I slutänden är det Europa som nu sätts på prov, från alla håll. Men vilket Europa? Det som stänger sina gränser för dem utan europeiskt pass? Det som samtidigt gjort sig beroende av import från diverse diktaturer? Vari ligger vår solidaritet, identitet?

Under helgen skickar jag bilder från den där Moskvaresan till min vän. Hon skriver att vi ska ta nya bilder snart, hon lovar, vi lovar varandra, ja, så ska det bli. Vänskap följer inte alltid linjära mönster. Ibland sätts de inom parantes, i allra värsta fall för att ett krig kommer emellan. Kriget i Ukraina.

Inga civila ska drabbas, sa Putin. Men flera hundra uppges redan ha dödats. Styrkor närmar sig Kiev. Nej. Inte ens den ryska patriotismen sträcker sig så här långt, tänker jag. Kanske kommer farfadern stå ensam kvar till slut. Om det ändå vore så väl. Hon säger: ”Nej, så väl är det inte.”

The post Vännen i Moskva first appeared on Opulens.

UTTRÅKAD. En nyanställd museivakt på ett ryskt konstgalleri fick ett infall och ritade ögon på ett konstverk från 1930-talet, skriver AP. Tavlan, “Tre figurer”, av konstnären Anna Leporskaja föreställer tre personer utan ansiktsdrag.

Enligt ryska medier arbetade säkerhetsvakten för ett privat företag och gjorde sin första arbetsdag. Han ska ha känt sig “uttråkad” och klottrade med en kulspetspenna dit små prickar till ögon. Vakten har avskedats och en utredning om skadegörelse har upprättats, som kan innebära upp till tre månaders fängelse.

Konstverket hängde tillfälligt på Jeltsincentret i Jekaterinburg och kommer nu skickas tillbaka till Tretjakovgalleriet i Moskva för att restaureras. Tavlan var försäkrad till en summa av 74,9 miljoner rubel, ungefär nio miljoner kronor.

– Motivet är fortfarande oklart, men det verkar ha rört sig om någon form av tillfällig sinnesförvirring, säger utställningens kurator Anna Resjetkina till The Guardian.

TT Nyhetsbyrån

The post Rysk museivakt målade “ögon” på konstverk first appeared on Opulens.