KONST. Maria Johansson bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm 1983-88. ”I huvudet på Maria Johansson” är ett återkommande inslag i Opulens. Maria finns även på Instagram.

The post I huvudet på Maria Johansson: “Sommar i P1” first appeared on Opulens.

KONST. Maria Johansson bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm 1983-88. ”I huvudet på Maria Johansson” är ett återkommande inslag i Opulens. 

Maria finns även på Instagram.

The post I huvudet på Maria Johansson: ”Stereotest 3” first appeared on Opulens.

KONST. Maria Johansson bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm 1983-88. ”I huvudet på Maria Johansson” är ett återkommande inslag i Opulens. 

Maria finns även på Instagram.

The post I huvudet på Maria Johansson: ”Stereotest 2” first appeared on Opulens.

KONST. Maria Johansson bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm 1983-88. ”I huvudet på Maria Johansson” är ett återkommande inslag i Opulens. Maria finns även på Instagram.

The post I huvudet på Maria Johansson: “Stereotest 1” first appeared on Opulens.

VÄNSKAP. Welcome to Sweden är en ljudföreställning med Lukas Orwin, där han berättar om den vänskap som växte sig stark i ett flyktingläger i Grekland. Den 13 oktober är det Dramaten-premiär för berättelsen om en resa till Sverige från ön Leros, genom ett stormigt Europa innan gränserna stängs.

Den 13 oktober är det premiär för föreställningen Welcome to Sweden på Tornrummet i Stockholm, som tar sin utgångspunkt i skådespelaren Lukas Orwins erfarenheter som volontär på den grekiska ön Leros under flyktingkrisen 2015. I flyktinglägret träffar han Zainab, med sina fyra barn, och Hamood som flytt från Syrien och kommer till ön från havet.

– Det handlar om en vänskap som formas mellan tre människor, som inte skulle ha formats under andra förutsättningar, under Europas sista öppna veckor, säger Lukas Orwin, skådespelare.

Början på 2016 kantas Grekland inte bara av flyktingkrisen, utan även av en ekonomisk kris. Det blir färjestrejk, och fast på ön växer vänskapen mellan Orwin, Hamood och Zainab, som idag är bästa vänner.

– Zainab och barnen hade varit i havet och det blev jag som tog hand om dem, det blev en stormig natt som slutade med att jag och Zainab nattade barnen tillsammans, berättar han.

Alla tre hade samma destination i sikte, Malmö. När färjorna börjar gå igen tar de sig alla tre till Aten, Orwin för att ta flyget hem, Hamood och Zainab för att resa vidare med buss och tåg. Men ojämlikheten blev för stor för vänskapen, och där börjar en gemensam resa genom Balkankorridoren och ett osäkert Europa, med gränser som är på väg att stängas.

– Det blev svårt att lämna, att jag skulle flyga hem på tre timmar från Aten innan dem ens hunnit lämna staden, skulle vi kunna plocka upp den här vänskapen i Malmö igen efter att de hade rest till fots?, säger Orwin och fortsätter:

– Det är så många man träffat och sagt att vi ska ses, men det är ett så himla stort avstånd i erfarenheterna att vänskapen som fanns där och då på ön, bara fanns där och då.

Welcome to Sweden är ett tillfälle att mötas, och Orwin vill berätta om vänskapen och naiviteten, som trots allt kunde uppstå i en så pass ostrukturerad värld.

– Det finns mycket att säga om den där världen, men det var en värld man kunde mötas i, säger han.

Volontärresan till Leros har påverkat Orwin på flera sätt. Inte minst vänskapen, idag räknar han Zainab och Hamood till sin familj. I Malmö började de en ny resa tillsammans, till att lära känna varandra på villkor som enligt Orwin blir allt jämnare. Men tiden som volontär fick honom även att upptäcka hur bra han mår av att hjälpa andra och när han kom hem till Sverige kändes den sista terminen på scenskolan inte så viktig längre.

– Jag kände att jag behövde stöpa den här erfarenheten av att hjälpa andra i ett yrke, så nu debuterar jag inte bara på Dramaten utan som praktikant på Karlskoga Lasarett som logopedstudent.

Orwin har alltid varit intresserad av rösten och språket, och tror att det händer någonting i det kollektiva lyssnandet. Hans förhoppning inför premiären av Welcome to Sweden är att åhörarna släpper taget och bara lyssnar. I en värld där det ska gå snabbt, vara kort och mycket, menar Orwin att det är en stor fråga att be någon sitta så länge och lyssna på ett väldigt avskalat medium.

– Jag har inte så stora förväntningar men jag hoppas att vi alla är där tillsammans, att de sitter kvar och lyssnar och vill delta aktivt, avslutar han.

The post Tre vänners resa genom flyktingkrisens Europa first appeared on Opulens.

KULTURZON. Malmö får Sveriges första kulturljudzon, ett område där kulturevenemang får ge ljud ifrån sig utan att boende runtomkring kan klaga. Faktum är att det inte ska byggas bostäder i anslutning till området i Sofielund, skriver Skånska Dagbladet.

– I städerna är det lätt att tränga undan andra verksamheter när man bygger bostäder. Risken med det är att vi får städer som bara är bostadsområden och att vi bygger bort de andra kvaliteterna. Därför har vi tagit det här initiativet att kulturen, fritiden och industrin ska kunna bullra och låta i symbios, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Sofia Hedén (S).

Planprogrammet för området godkändes i stadsbyggnadsnämnden under torsdagen. Visionen för området, som innefattar Norra Grängesbergsgatan, där det finns kulturaktörer som klubben Plan B, ateljéer, replokaler och studieförbund.

I området ska man säkerställa ett avstånd på 100 meter till närmaste bostadshus. Dock måste arrangörer fortsatt se till att inga boende störs av ljud.

TT NYHETSBYRÅN

The post Område i Malmö blir frizon för kulturljud first appeared on Opulens.

NOTRE-DAME. Den amerikanske ljudkonstpionjären Bill Fontana jobbar just nu med ett ljudkonstverk som skulle kunna hjälpa till att återge katedralen Notre-Dame i Paris dess ursprungliga “röst”, rapporterar The Art Newspaper.

Två år efter den våldsamma branden i Paris försöker han återskapa de ljud från katedralens tio enorma klockor som själva byggnaden “hör”.

Fontanas konstverk ska strömmas nästa år via franska Institut de Recherche et Coordination Acoustique/Musique (Ircam), som är knutet till konstmuseet Centre Pompidou.

– Det är ett fysiskt faktum att dessa klockor i själva verket vibrerar hela tiden, det är som en själ som lever inne i Notre-Dame. Den är inte död, den lever, säger Fontana till The Art Newspaper.

Under sommaren har han klättrat runt i klocktornen i katedralen som just nu är under återuppbyggnad. Fontana använde sina sensorer för att lyssna på den största och äldsta klockan – Emmanuel.

– Jag förstod att jag hörde ljud som förmodligen ingen hört förr och som den här klockan givit ifrån sig ända sedan 1681.

TT NYHETSBYRÅN

The post Konstnär ger röst åt Notre-Dames själ first appeared on Opulens.

SKOLMUSIK. I dagens grundskolor får många elever fritt lyssna på musik under lektionstid. Linda Bönström funderar på vad det kan innebära för deras inlärning och för deras inre rum.

Ljud, framför allt så kallat oljud, är ett ständigt problem på arbetsplatser, i skolor och till och med i våra egna hem. Det är ingenting nytt, men kanske symptom på någonting helt annat än bara studsande störningar.

Jag kommer hem efter en mycket lång dag, tar några djupa andetag och hör hur det fortfarande vibrerar i öronen. Jag låter tystnaden landa, det känns som om några klossar betong ramlar från skallen ner i magen. Men strax därpå väljer jag ljudet, väljer musiken: som om tystnaden skrämmer mig. ”Sänk musiken!” och ”stäng av!” är antagligen tillsägelserna jag använt mest som lärare. Det är helt enkelt något som inte fungerar så väl som vi vill. Jag brukar skriva om hur viktigt det är att kunna få höra sitt eget ”soundtrack” för dagen, hur musiken hjälper mig att fokusera och sporrar mig att göra mer och bättre. Oftast.

I dag erbjuder kommunala skolor ofta sina grundskoleelever datorer som ska användas i undervisningen. Med detta följer olika typer av beteenden som inte alltid i mitt tycke främjar inlärning. Dessa barn och ungdomar har tillgång till alla streamingtjänster – och har med andra ord i stort sett hela världens musik att välja på i klassrummet. Och det är ju ett enormt privilegium men också ett ansvar att visa att man kan arbeta och lyssna samtidigt. Sällan ser jag att detta fungerar. Eleverna ägnar mer och mer tid åt att söka efter låtar och lyssna på varandras val, och alltid finns det någon som vill spela högt och någon annan ännu högre.

Jag frågar några femteklassare om de tycker att det är bra att få lyssna på musik under lektionstid och de svarar att absolut är bra. När jag undrar varför svarar de: för då kan man stänga ute allt runt omkring. Vi vet att ljudnivån i skolorna ofta är alltför hög. Många individer är samlade i ett och samma rum, vilket naturligtvis skapar en ohållbar situation på flera sätt. Ändå kan jag inte låta bli att undra: Använder eleverna ljud för att blockera oljud eller handlar det om någonting mer?

För mig har ljud alltid inneburit en möjlighet att skapa utrymme, även när jag var i femteklassarnas ålder. Det är möjligt att skoleleverna helt enkelt tycker att det är trevligt med musik – för det tror jag verkligen att de tycker – men jag tror också att det handlar om ett uttryck för kontroll. De får lyssna på vad de vill snarare än vad de blir tillsagda att lyssna på. Musik är dessutom en stark identitetsmarkör, som visar ens smak och personlighet, vilket är särskilt viktigt under de tidiga tonåren, men som också följer med oss in i vuxenlivet.

Så självklart tycker jag det är trist att dagarna i ända försöka att undertrycka behovet av toner. Det är fantastiskt att se hur de alla engagerar sig och verkligen ”fastnar” i musikens värld, och jag tror inte att man ska kväva det. Men som vuxna måste vi bli bättre på att planera ungas tid i skolan, att ge dem möjlighet att helt enkelt vara musikälskande ungar utan att det spårar ur i oordning. Det måste vara ett givande och tagande, som jag ser det. Det behövs så lite: sätt av en halvtimme av dagen till fri lyssning eller något ditåt. Datorer, internet och musiksajter är här för att stanna. Men vi måste bedöma vad de innebär för elevernas möjligheter till koncentration och för ordningen i klassrummen.

Jag har inte sett något bra sätt att balansera lärandet med det egna fria och kreativa lyssnandet i unga år. Men det vore synd att helt utesluta detta frirum man kan skapa åt sig själv. För även ljud kan märkligt nog innebära en sorts inre tystnad.

Alla artiklar av Linda Bönström

The post Vad är ljudet värt? first appeared on Opulens.