RETROKULTUR. Jesper Nordström lyfter fram några exempel på musik som passar fint att lyssna till, när julen närmar sig, och du hör till dem som tröttnat på de traditionella jullåtarna.

Vi vet alla att julmusik är den mobbade kusinen från landet som inte anses fin nog i salongerna. Den skrålar på i köpcentrum med decimetertjockt indraget gråslask och i sin ofta sentimentala sockrighet blir den som billig parfym en dag man inte kunnat duscha.

Eller som en pliktskyldig sliskig prinsesstårta på en papptallrik när någon på kontoret fyller år.

I mina öron har ofta musik som inte flaggar för att just vara julmusik kommit som mest till pass i december.

Nå det finns ju Jussis “O helga natt” som blästrar rent bland sockergarnityren, men det är undantaget.

Sedan handlar det ju om vad för slags känsla man vill framkalla. I detta klimatförändringarnas tidevarv får vi inte längre särskilt ofta sådana gnistrande jular som kunde vara hämtade ur ett Jenny Nyström vykort och då kan Jean-Michel Jarres “Equinoxe 3” komma till väl pass.

Det är den låt som i min hela samling som bäst förmår att framkalla bilder av barndomens pulkafärder och rimfrost. (Jag tycker vi glömmer de plaskvåta och mördande tråkiga bävernylonsoverallerna.)

Enligt mig hade Jarre sin guldålder på 70-talet. Vad han gör för musik nu är mig egalt. Utan att kunna sätta fingret direkt på det har Jarres musik, som jag ser det, en grund i fransk chanson; hans melankoliskt-episkt-vindlande melodier står på Serge Gainsbourgs och Edith Piafs axlar.

Kanske skrinnar Bardot fram i en ishall i de inre bilder som musiken framkallar.

Men vi byter från skridskor vid någon parisisk hockeyrink och tar istället på oss vattenavvisande vandringskängor och beger oss ut i det svenska tomtelandet. Det landskap som Krösa-Maja befolkade med vättar, troll och lyktgubbar som Emil gärna lät sig skrämmas av.

Lyssna till exempel på ”Skogen vaknar” av Ralph Lundsten från hans album ”Johannes och huldran”.

Det är denna mer grönslemmiga granskogsdystra mystik som Ralph Lundsten återkommit till så ofta, och på ”Trolltagen – Nordisk natursymfoni no 5” låter det bubblande och knorrande nästan som Weather Reports fusionjazz.

Fast här är det mer den väderlek där fulsöta troll bubblar fram ur vrår och sprickor. Det är för all del också det väder vi nog får nöja oss med i juletid framöver när snön blir allt ovanligare.

The post Veckans vax: Den alternativa julmusiken first appeared on Opulens.

RETROKULTUR. Jesper Nordström gör en intressant jämförelse mellan jazz och elektronisk musik. Duon Perrey & Kingsley tycks utgöra en fusion av begreppen.

Jazzen gjorde en vandring från rännsten till finrum. Från New Orleans danspalats och bordeller till luftkonditionerade akustiskt korrekta konsertsalar. I stort sett togs detta steg när Dizzy Gillespie och Charlie Parker gjorde jazzen till “sitta-ner-och-lyssna-musik” i stället för något att dansa till.

Den elektroniska musiken gjorde närmast exakt en motsatt resa.Det började med tyska allvarsmän à la Karlheinz Stockhausen som i Darmstadt satt och var sammanbitna teoretiska humorbefriade och klippte i rullband och bygde egna ringmodulatorer, och så utvecklades det hela i en lång kedja till rave, eller rejv, som blivit en försvenskning av ordet. Fast i duon Perrey & Kingsley möts dessa motgående rörelser lite. Två herrar som verkade omedvetna om hur deras framtoning som laboratoriemän i vit rock krockade med trams-å-flams-musiken. Det resulterade i det stilbildande albumet från 1966: “The In Sound from Way Out! (Vanguard)”. Om någon tycker att titel och omslagsdesignen verkar bekant så kan det bero på att Beastie Boys snodde både skivtiteln och omslagskonceptet till sin samlingsplatta med instrumentala spår när denna sammanställdes 1996.

Perrey & Kingsley skapade det slags musik som på skivsamlarspråk kallas “novelty”, närmast ploj eller “nyhetens behag” och det är verkligen inte något jag mäktar lyssna på i alltför stora doser. Den står som en musikhistorisk kuriositet mellan Jean-Michel Jarre och Tangerine Dream.

Det finns en chans att om du är 70-talist eller av ännu äldre årsmodell redan omedvetet hört duons musik. Magnus, Brasse och Eva använde den till små ljudeffekter i det populära barnprogrammet “Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Bakom järnridån passade den till de otaliga dockfilmer och animationer som nådde oss via SVT som hade som policy att importera barnprogram från öst och inte från USA. Av de två var det Jean-Jaques Perrey som mest trivdes i rampljuset och visste att förvalta sitt pund. När sådan här easylistening fick ett uppsving igen på 90-talet turnerade han ensam med musiken som nyhipp gubbe och stod för soundtracket till cocktailpartyn igen. Lyssna på duons “Swan’s splashdown” här!

The post Veckans vax: Perrey & Kingsley first appeared on Opulens.

VINYL. Det är fredag och dax för veckans vax! Jesper Nordström dyker djupt ner i skivbackarna och letar fram syntmusik från en tid då denna skulle visa vägen till framtiden, även i kommunistiska stater.

1957 grundades en “orkester för elektroakustiska instrument” på order av Kreml. Den leddes av samme kapellmästare i flera decennier. Så här kunde det låta. Detta för att högsta Sovjet insett att det efter Stalins död var läge att i någon mån närma sig väst. Men det hela var också ett led i ett slags statustävling, i samma anda som att Sputnik sköts ut i rymden. Långt innan vår tid med Casio-syntar och små roliga appar som ger ljud ifrån sig, var den elektroniska musiken till mångt och mycket en materialsport där det gällde att visa upp en högteknologisk front.

The post Veckans vax: När syntmusiken kom till Kina first appeared on Opulens.