Varje vecka pratar Emma Knyckare, Ina Lundström och den folkskygga “Scroll-Mia” om trådar, personligheter och fenomen på diskussionsforumet Flashback. Nästa år gör “Flashback forever” sin scendebut när trion ger sig ut på vägarna med en egen föreställning.

– Jag älskar ju att göra saker tillsammans med Ina och Mia. Vi startade podden precis innan pandemin kom och det har varit så himla roligt och lyxigt att få gå och göra något tillsammans med andra svinroliga människor en gång i veckan. Att få göra det här blir som expansion av det, att få umgås dygnet runt när man turnerar ihop, säger Emma Knyckare.

Vad de ska göra på scenen är inte bestämt än. Men Knyckare poängterar att det inte är någon live-podd som de ska göra, utan en show, med allt vad det innebär.

– Det som känns kul med formatet är att man kan använda lite fler sätt att skoja på än genom prat. På Flashback blir de också väldigt arga varenda gång jag sjunger i podden, de hatar det. Så det kommer jag att kräva att få göra, säger hon.

En del av framgång är kombinationen av de tre poddmakarnas olika personligheter, tror Knyckare. Just den dynamiken vill hon ta med upp på scenen också.

– Att vi är olika märks i peppen inför att göra en show. Mia är otroligt nervös. Det här är en mardrömssituation för henne. Hon är ju jätteanonym och jobbar som programmerare och nu ska vi smälla upp henne på Lisebergsteatern. Det blir kul.

Sedan starten för ett och ett halvt år sedan har podden blivit en succé. Massor av lyssnare som kanske inte själva besöker forumet har trollbundits av rafflande historier om episka tjackrunk och om hur det är att bli kär i sin handläggare på Arbetsförmedlingen. Men i början var Emma Knyckare skeptisk till fenomenet, erkänner hon.

– Då var min inställning att fan det är ju bara rasism och kvinnohat. Men genom att hänga där insåg jag att Flashback är så jävla mycket mer. På Flashback hör man också röster som inte får ta plats annars i samhället. Det tycker jag är svinviktigt.

Emma Knyckare tror att tiden som Flashback-läsare har gjort henne lite mindre svartvit i sitt synsätt.

– Humor under de senaste tio åren har handlat väldigt mycket om att ha den finaste åsikten och inte nödvändigtvis om att säga det roligaste. Jag hoppas att vi är på väg ur det där och där tycker jag att Flashback har varit en stor hjälp för att lära alla om att det är okej att skratta åt vad som helst.