SJÄLVBIOGRAFI. Mathias Jansson har läst Svante Weylers självbiografi och är en smula besviken. ”Boken stannar tyvärr vid det lagom intressanta och måttligt engagerande,” lyder sammanfattningen.

Böckerna och meningen med världen av Svante Weyler

Volante

Svante Weyler har varit förläggare för många kända svenska författare som Per Olov Enquist, Torgny Lindgren och Agneta Pleijel och för litteraturpristagaren Imre Kertész.

Böcker har alltid spelat en viktig och avgörande roll under hans liv, så det är kanske inte så underligt att han väljer att skriva sin biografi som en bibliografi, det vill säga om böcker och författarskap som varit viktiga för honom och hur de har påverkat hans vägval i livet. Från mötet med Göran Sonnevi vid 15 års ålder och intresset för FNL-rörelsen och vänsterpolitiken, via litteraturkritik och recensionen av ”En biodlares död” av Lars Gustafsson, via värnpliktens tolkskola som öppnade upp intresset för den ryska litteraturen, som radiokorrespondens i Berlin och den tyska litteraturen, till förlagschef på Bonniers och mötet med några av de stora svenska författarna. 

Boken består av korta kapitel som kronologiskt följer Weylers liv från barndomen till idag, och varje kapitel kretsar kring en bok eller ett författarskap som stått i centrum för olika vägval i livet.

Visst innehåller boken en del intressanta anekdoter om olika författare och en del initierade författarpresentationer, samtidigt som vi får en historisk inblick i bland annat Berlinmurens fall, men huvudpersonen själv hamnar i bakgrunden. Så speciellt mycket närmare kommer jag inte privatpersonen Svante eller vad meningen med världen skulle vara, som undertiteln utlovar. Snarast känns boken mer som en kronologisk sammanställning om Svante Weylers professionella karriär i förlagsbranchen och redogörelse för alla de författare som han mött under sitt liv.

Det kan visserligen vara intressant att få en inblick bakom förlagsvärldens oftast stängda dörrar och lite privata framställningar om Nobelpristagaren Imre Kertész eller Torgny Lindgren som Weyler arbetat nära med, men boken stannar tyvärr vid det lagom intressanta och måttligt engagerande. 

The post Måttligt engagerande självbiografi first appeared on Opulens.

STREJK. För en vecka sedan på torsdagskvällen meddelade HarperCollins en preliminär överenskommelse med sitt förbund om ett nytt kontrakt. Cirka 250 medlemmar hade då strejkat i 66 dagar.

Till skillnad från de andra stora internationella förlagen är HarperCollins det enda med långvarig facklig närvaro, med anor från 1940-talet, där det var känt som Harper & Row. Förbundet har överlevt flera fusioner och förvärv under de senaste 80 åren. Förbundet har historiskt sett kunnat förhandla med ledningen med minimala stridigheter, men i år var det annorlunda. Förhandlingen kom i en tid av branschövergripande debatt om strukturella förändringar. Vilket sin tur påverkat de böcker som förlagen satsat på. 

Förlagsbranschen står inför ekonomiska utmaningar på grund av den senaste tidens nedgång i efterfrågan på böcker. Det har blivit dyrare att publicera böcker och HarperCollins upplevde en vinstminskning på 102 miljoner dollar under det sista halvåret av 2022. Trots detta fortsatte facket strejka utanför HarperCollins kontor i finansdistriktet i New York i 60 dagar i bitter kallt väder.

— Vi har varit ute de senaste 60 dagarna, men ledningen korsat vår strejkgräns, säger Genessee Floressantos, biträdande publicist för den internationella försäljningsavdelningen på HarperCollins och strejkkapten för förbundet. De ser oss inte som individer. De tror att vi kommer att ge upp. De förstår inte.

I början av december 2021 inledde den fackliga ledningen på HarperCollins förhandlingar om ett nytt kontrakt. Förbundet försökte höja årslönen för sina medlemmar från 45 000 dollar till 50 000 dollar (fortfarande under de 56 718 dollar som Economic Policy Institute uppskattar vara en rimlig lön för en ensamstående vuxen i New York City), men företaget vägrade, med hänvisning till tidigare 25 procents höjning av minimilönen. Facket drev också på för större mångfaldsinitiativ och en facklig säkerhetsklausul för att underlätta för nyanställda att gå med i facket. Företaget motsatte sig dock klausulen och hävdade att avgifter bör förbli ett individuellt val.

Eftersom det gamla kontraktet gick ut i april drog förhandlingarna ut på tiden och facket gick ut i strejk i november. Strejken varade under thanksgiving, julen och nyår, och de strejkande arbetarna överlevde på pengar från strejkfonderna och arbetslöshetsersättningen. Det hjälpte till att täcka vissa utgifter men många av arbetarna var också vana vid låga inkomster, som Cassidy Miller vilken fick 33 000 dollar årligen på sitt första jobb på HarperCollins rival Macmillan rörlag.

– Jag förhandlade inte för jag trodde inte att jag kunde, säger hon.

Läs mer om strejken HÄR.

The post 66 dagar lång strejk på HarperCollins förlag first appeared on Opulens.

ARBETSVILLKOR. Fjolårets bokförsäljning ökade från en rekordnivå till en annan. Totalt steg den med 6,3 procent och pandemin trots vara en av förklaringarna.

– Det verkligt intressanta blir att se om det här håller i sig, säger Erik Wikberg, forskare på Handelshögskolan.

Erika Josefsson/TT

The post “Oskälig ersättning” trots ökad bokförsäljning first appeared on Opulens.

BÖCKER. Iodine Jupiter är dödligt trött på de stora förlagen och “lektörer som kryper runt på knä i koppel.” Den intelligente läsaren behöver inga nya böcker, menar han. 

De stora bokförlagen har blivit en ny sorts horhus; iskalla, sterila kalhyggen där ingenting tillåts växa.

Lektörerna kryper runt på knä i koppel med vinstrapporter i käften. Syrelöst och andefattigt svassar de runt i korridorerna med kikarsikten i jakten på guld. Vem ska sälja bäst av den utslätade, osjälvständiga smörjan?

Förläggarna kallar utgivningen för “litteratur” men den visar bara upp en ny kosmetik av äldre böcker, sånt som redan finns skrivet. Språket var förr uttrycksfullt klingande, poetiskt och befriat från fula vulgära anglosaxika uttryck. Idag är många svårt fästa vid och beroende av amerikanska uttryck i sin vardagliga kommunikation. Det finns nåt löjligt över drömmen om USA som nu-språket avslöjar, men det lämnar jag därhän för att återkomma till vår tids litteratur.

Idag har vi deckare, deckare, deckare och feelgood everywhere. Den enfaldiga bokutgivningens kräkmedel väcker inte någon som helst berusande livskänsla,  bestörtning eller djupare glädje. Hur vore det att få läsa det omkullkastande, det oförutsägbara och det som finns bortom överenskomna mallar för hur litteratur ska se ut och verka? Och till ett rimligt pris! Få lite snurr och debatt i den trötta och mätta välordningen! För det är väldigt dött nu.

Du, intelligente läsare av detta inlägg, fyllt av hån och vämjelse inför vad som hänt i Boksverige, behöver inga nya böcker. Du behöver egentligen inga nya författare eller stora förlag överhuvud taget! Giganternas självberättigande är obefogat. De har sedan länge gjort sig ointressanta och överflödiga. Självgodheten är ett signum för dessa hycklare  Deras ohämmade lönsamhetsbegär har utarmat hela bokbranschen. Lyriken är avskaffad, osynliggjord

Klassiker. Riktiga författare av tidlöshet och kvalitet är, bland många andra, Somerset Maugham och Arthur Conan Doyle. Tänk att folk vallfärdar från hela världen till ett hus i London, som länge varit museum, där de tror han levt på riktigt – Sherlock Holmes! Få författare har lyckats levandegöra sin fiktiva huvudperson så till den milda grad. Och detta redan på 1800-talet!

Jag vet bara ytterligare en sådan karaktär i världshistorien som folk faktiskt tror har funnits på riktigt – Adolf Hitler.

The post Vår enfaldiga tid first appeared on Opulens.