FOLKMUSIK. Bo Bjelvehammar lyssnar på ”Vidd” med duon Goodacre/Andersson och njuter av dynamiken och variationsrikedomen.

Vidd med Goodacre/Andersson
Gammalthea

Anna-Karin Andersson är riksspelman, kompositör och fiolpedagog, med sina rötter i Småland.

John-Francis Goodacre är folkmusiker och arkivarie och kommer ursprungligen från England, numera bosatt i Leksand i Dalarna.

Nu förenas de båda i ett möte med stor bredd i skilda musiktraditioner. Duons album ”Vidd” bjuder på ett möte mellan viola d’amore och hardangerfela.

Det finns en dynamik och en expressiv variation i musiken i ett elegant duospel, med både teknisk briljans och en vilsam rytmik.

Det finns meditativa vilsamma låtar, bredvid en medryckande svängighet.

Pilfinken ges en egen komposition, av Anna-Karin Andersson, jag fastnar även för spåren, med en polska efter Per Löf i Ekshärad i Värmland och två låtar från spelmannen Olmorts Olof Svensson från Särna.

Albumets titel ”Vidd” talar om både vidsträckthet, storhet och ett betydande mått av frihet. Ett väderbitet ord – jag tänker plötsligt på den svenska sånggruppen från 70-talet Family Four. De sjöng om vita vidder, gnistrande skare och fjäll med snö.

Kort sagt, att lyssna på ”Vidd” med John-Francis Goodacre och Anna-Karin Andersson är både vilsamt och idérikt.

The post Goodacre/Andersson – en dynamisk folkmusikduo first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. Emma & Ellika är inte bara bevarare av ett stycke kulturarv, de är även förnyare. Det skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på ”Väder”.

Väder med Emma Reid & Ellika Frisell
Kakafon Records

På albumet ”Väder” med Emma Reid och Ellika finns det bearbetningar och tolkningar av äldre låtar, ofta från Orsa men även från Bingsjö och Boda i Dalarna. Men det bjuds även på egna kompositioner som Emma och Ellika föder och göder med fiol och altfiol.

Två spår dominerar – det är starka polskor, båda med en säregen rytmik – ”Till Per” och ”Vilse i Boda”.

Genom musikens språk går det att skapa en mångfald av uttryck. Det visar inte bara på en väg, utan på nytrampade stigar och nya rösade leder.

Musik är levande och föränderligt, något som återspeglas i albumets titel ”Väder”.

I folkmusiken är detta så påtagligt och märkbart. Emma & Ellika är inte bara bevarare av ett stycke kulturarv, de är även förnyare.

De kommer med överraskningar och variationer, som förstärker både form och innehåll. Syresätter och ger oss nya färger. Spännande och fritt! Dessutom – och det är albumets stora förtjänst – är begränsningarna få och den personliga friheten stor.

Så, avslutningsvis, två korta noteringar: Den grafiska formgivningen av Hans Fahlberg är både vacker och kongenial med innehållet. Det elfte spårets titel uppvisar ett otroligt vackert ord – ”Tålamodslängtan”! Skört och poetiskt!

The post Emma & Ellika bevarar och förnyar folkmusiken first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. ”Annika Hammer är såväl en traditionsbärare som en nyskapare.” Det skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på hennes debutalbum.

Till att säga hennes namn med Annika Hammer
Kakafon Records

Annika Hammer är en mångsidig artist och hon delger oss på sitt debutalbum, ”Till att säga hennes namn”, berättelser från den svenska folksången. En slängpolska – jag tänker på den underbara ”Aftonpolskan” – en ballad eller en pärla från den svenska psalmboken.

En storslagen folkmusik med piano, tramporgel och sång, med inslag av kulning.

Annika Hammer är såväl en traditionsbärare som en nyskapare, hon är både expressiv och innovativ i sina personliga tolkningar.

Det är ett djupt personligt musikaliskt bygge, med ballader, koraler, nyskrivna polskor och äkta improvisationer.

Det finns även skilda stämningslägen i musiken, från mörka företeelser till ljusa, hoppingivande händelser.

Annika Hammer visar respekt och glädje gentemot sina musikaliska förebilder. Hon vill samtidigt ge sina egna tolkningar och bidrag till den svenska musikskatten.

Det gör Hammer med tidlös elegans och ett mättat tonspråk – vi tänker på våra egna minnen genom hennes berättelser.

Som den svenska morgonpsalmen ”Din klara sol” av Johan Olof Wallin från 1814, från otaliga morgonböner i svenska skolor.

Annika Hammer ser det på ett annat sätt: ”Jag har ofta svårt att sova. Men varje morgon är en ny dag.”

Slutligen måste jag omnämna Sara Mac Keys foton i albumet och Calle Ljungströms formgivning. Suveränt!

The post Innovativ folkmusik med Annika Hammer first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. Per Gessle, Monica Zetterlund och Stina Nordenstam. Samtliga dyker upp i senaste Kangas klanger när vi tar oss an ny svensk jazz, blues och folkmusik.

Josefine Lindstrands femte soloalbum

Diggar du Stina Nordenstam och David Sylvian, och är nyfiken på svensk jazz? Då kan ”For the Dreamers” (O-Tone Music/Edel, CD/DL) vara något att testa. Det är en atmosfärisk och stämningsmättad musik, där akustiska instrument paras med elektroniska element. Allt väldigt övertygande utfört på detta, Josefine Lindstrands femte soloalbum sedan debuten för halvtannat decennium sedan. 

Att den kristallklart klingande skivan spelats i en studio längst ute på kusten vid Ålesund i Norge kanske kan skönjas i den böljande musiken. Ta bara inledande ”Isagel”, där det känns som om en isande vind piskar upp vågor mot klipporna. Aktsamt ackompanjemang bjuds av Jonas Östholm (piano), Gunnar Halle (trumpet), Pär-Ola Landin (kontrabas) och Fredrik Myhr (trummor). Norska tenorsaxofonisten Marius Neset gästar, liksom Lindstrands väl invanda altsaxofonist och klarinettist Thomas Backman.

Josefine Lindstrand visar sig här vara en jazzsångerska och ljudtrixare som kan nå långt utanför gängse genregränser.

Amanda Ginsburgs duett med Per Gessle

Svenska genrekollegan Amanda Ginsburg är även hon en Grammisvinnande, hyllad vokalist och låtskrivare, med en ständigt växande skara beundrare. I fredags kom duetten ”Plåster” där självaste Per Gessle bjudit in henne för en sextiotalsdoftande popschlagerballad. 

Amanda Ginsburgs tredje album

På egen hand är Ginsburg aktuell med tredje albumet ”Tur att vi kan skratta” (Ladybird/Naxos, LP/CD/DL). Melodisk vokaljazz med busiga hyss, rytmiskt slagfärdig sång och vardagligt finurliga ordvändningar.

Jazzen varvas med rötter i svensk vistradition och folkmusik; vemod möter värme i Ginsburgs uttryck. När jag lyssnar flimrar de folkligt förankrade Monica Zetterlund och Barbro Hörberg förbi. Filip Ekestubbe på piano känns nästan som en del av Amanda Ginsburgs röst vid det här laget, så samkörda är de – och Ekestubbe har även skrivit musiken till flera spår på skivan. Säsongspassande Stig Dagerman-dikten ”Höst” har han tonsatt i tandem med Ginsburg själv:

”Hur fort blir lönnarna gula, som lyser vår vandring i parken.

Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken…”

Anders Fjelsted på kontrabas och Snorre Kirk på trummor anlägger altanen som sedan täcks av ”Stubbens” lövverk. Även Tobias Wiklunds kornett kommer på besök i en inbjudande, svenskspråkig vokaljazz.

Instrumentaljazz med Adam Forkelid

Instrumentaljazz blir det när pianisten Adam Forkelid styr sin kvartett genom en repertoar av tajt hållen jazz på ”Turning Point” (Prophone/Naxos, CD/DL), andra plattan i rad med samma uppsättning skickliga musiker. Carl Mörner Ringström på elgitarr utmärker sig på flera ställen. Niklas Fernqvist briljerar på kontrabas och Daniel Fredriksson trummar inte sämre.

Forkelid önskar med skivan gestalta en livsresa med alla dess toppar och dalar. Det ger ett varierat intryck som bibehåller intresset lyssningen igenom.

Vilsam musik med Bjarke Falgren & Sönke Meinen

Bjarke Falgren & Sönke Meinen är en duo som skapar välljudande, vilsam musik på ”The Circle” (Edel, CD/DL). Falgren är en fyrfaldig vinnare av Danish Music Award och en verklig hejare på fiol. Tyske duopartnern Sönke Meinen är även han en aktad virtuos, men på akustisk gitarr. Folkmusik, klassisk musik, jazz och pop länkas samman i en sömlös musik som är inbjudande och välljudande utan att bli smörig.

Intim konsert med Eric Bibb

I väntan på Eric Bibbs stundande studioalbum ”In The Real World” rekommenderas ”Live at the Scala Theatre” (Repute/Stony Plain, CD/DL), som fångar den internationellt erkände sångaren och gitarristen livs levande under en intim konsert i Stockholm.

Den här liveplattan är noggrant uttänkt för just detta ändamål. Den USA-födda men i Sverige bosatta musikveteranen Bibb har valt ut tio låtar för att visa ett representativt tvärsnitt av en lång och gedigen karriär. Bluesbaserat men vänligt och atmosfäriskt, ibland nästan som vore självaste Daniel Lanois inblandad. Så är också den alltid lika pålitlige Johan Lindström involverad, ihop med klippor som Esbjörn Hazelius, Lamine Cissokho, Christer Lyssarides, Olle Linder, samt Bibbs vapendragare Glen Scott.

Färsk folkmusik med Mojna

Svensk-norska Mojnas album ”Väntenätter” (Heilo, CD/DL) innehåller alldeles färskt skriven folkmusik från en trio som skivdebuterade för två år sedan under det svåra namnet Eriksson/Myhr/Malmström. Till uppföljaren har trion i stället anammat bandnamnet Mojna.

Musiken är fortfarande i samma anda som på debuten “För sola skin’ på tak” – hyllad av svenska musikmagasinet Lira och på Manifestgalan – men nu ännu ett snäpp mer förtätad i stämningsskapandet. Mojna serverar en gnistrande klar hardingfela i kombination med en melodisk men muskulös basklarinett och en gitarr som ofta närmast agerar bas i låtarna. Inget av instrumenten tar överhanden; det växlas och broderas broderligt och systerligt.

Gitarristen Thomas Eriksson skriver all musik, men Anna Malmströms klarinett och norska Helga Myhrs hardinghyss är minst lika medskapande här. Efter skivans tillkomst har dock Tuva Færden tagit över hardingspelet i Mojna. Det ska bli spännande att höra.

Alla som vill läsa mer om Mojna rekommenderas att leta upp Liras sommarnummer för en omslagsintervju med trion. I den tidningen kan ni även kontinuerligt läsa flera av mina musiktexter.

The post Kangas klanger: Jazz, blues och folkmusik first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. ”Det är musiker, som verkligen spelar tillsammans, med lyhördhet och samspelthet, från enkla utflykter till polyfona exkursioner,” skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på ett aktuellt album med Bülows Kvartett.

Vad än som i världen händer med Bülows Kvartett
Krumelur

Titeln på det aktuella albumet med Bülows kvartett ‒ ”Vad än som i världen händer” ‒ leder tankarna både till en barnabön och till den kända popgruppen Den svenska björnstammen. Nu är detta något helt annat, presenterat av ett folkmusikband från Malmö, som på ett spår hyllar Kirseberg med en marsch.

Sättningen är slagverk, kontrabas, klarinett och fiol. Namnen är Adam Bülow, Ebba Rubensson, Joakim Wladis och Nicolas Difonis. Det går att spåra influenser både från progg, jazz och traditionell folkmusik.

Det är egna kompositioner av Adam Bülow, andra utvalda låtar, särskilt flera låtar från Orsamusiken efter Gössa Anders, liksom en spänstig polska efter Ekor Anders.

Adam Bülow själv är riksspelman.

Jag fastnar särskilt för ett spår på slutet av skivan, ”Möss och människor”, med text av Allan Edwall.

”Kvitt, kvitt säger alla fåglar små

när de hoppar på sina grenar.

Grisen han grymtar och går på.”

Så bara fortsätter Edwalls lekfulla underfundighet låten igenom och den får en genial tolkning av Bülows Kvartett.

Det är musiker, som verkligen spelar tillsammans, med lyhördhet och samspelthet, från enkla utflykter till polyfona exkursioner. De är självständiga och rejäla i sin musikutövning. Musiken växer fram med omedelbar självklarhet. Energin flödar och att kvartetten uppvisar en kärlek till nyskapande i riktning mot en egen stil är påtagligt. Att plöja nya fåror, det är detta som allt ytterst handlar om.

The post Folkmusik i nyskapande tappning med Bülows Kvartett first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. ”Mojna skapar en musik i rörelse. Musik med både spänning och spännvidd som ställer krav på lyssnarens uppmärksamhet. Det är bara att bejaka,” skriver Bo Bjelvehammar, som lyssnat på trions aktuella album ”Väntenätter”.

Väntenätter med Mojna
Heilo/Grappa

Den norsk-svenska trion Mojna med Thomas Eriksson, Anna Malmström och Helga Myhr erbjuder kraftfull, nykomponerad folkmusik. Sättningen är gitarr, basklarinett och hardingfela.

De har mötts under skilda musikaliska resor och de har valt den undersköna platsen Sunne för sina repetitioner.

Ordet mojna handlar om att något håller på att avta och stillna, men står även för ett lugn och en skönhet. Detta är särdeles passande när det gäller hela albumet ”Väntenätter”, som är deras andra och där Thomas Eriksson skrivit musiken. En viktig samarbetspartner är folkmusikern Erland Apneseth.

Det är ett säreget, originellt musikaliskt språk, som de tre skapar tillsammans och det ges plats för generösa soloinsatser.

Det vilar en påtaglig närhet och trygghet i musiken. Den är stämningsfull med stark kraft och energi. Trion bryter nya marker inom folkmusiken, på grund av den stora friheten i skapandet och att de rör sig med stor och improvisatorisk lätthet i skilda musikaliska landskap.

Mojna skapar en musik i rörelse. Musik med både spänning och spännvidd som ställer krav på lyssnarens uppmärksamhet. Det är bara att bejaka, inte göra motstånd!

The post Mojna skapar kraftfull och innovativ folkmusik first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. Värmen lägrar sig över vårt land och Kangas klanger tar ned tempot en smula. Vi tar en kortare semester till grannländerna Norge och Danmark hemma på balkongstolarna och i vardagsrumssoffan. Och lyssnar på jazz.

Smått hypnotiserande sällskap får vi av Morgonrode. Det norska bandet albumdebuterade 2019 med en självbetitlad skiva som direkt vann de nymornade kritikernas gunst. Skivan vann ett Spellemannpris – den norska motsvarigheten till vår Grammis – och nominerinades till det norska folkmusikpriset Folkelarmprisen.

I sättningen ingår hardingfela, oktavfiol, den cittraliknande langeleik, kontrabas, trummor – och på något ställe dyker en mungiga upp. Med dessa verktyg mejslar Morgonrode ut en musik där traditionell norsk folkmusik förenas med en modernare syn på musik, där improvisation är ett ledord. Ibland kan strängaspelet påminna om instrumentet kora och västafrikansk musik, det blir universellt på en oväntad måte.

Tredje albumet med Morgonrode

Gruppnamnet betyder Morgonrodnad och det är väl valt då de serverar mycket stämningsfulla musikstycken på detta sitt tredje album, vars titel ”Det som blir” (Ta:lik, LP/DL) nog speglar musikens tillkomstprocess på ett högst adekvat sätt.

Från samma Norge kommer Erlend Skomsvall, som även han kan stoltsera med norska grammisar hemma i vitrinskåpen – och det för såväl jazz som klassisk musik.

Denna pianist, arrangör och orkesterledare har vi tidigare kunnat höra med Chick Corea, Pat Metheny, Kaizers Orchestra, Marius Neset, Arve Tellefsen, Mathias Eick, Trondheim Jazz Orchestra och inte minst i hyllade kvartetten Come Shine.

Variationer i det oändliga

”Noshk Blues” (Jazzland, LP/CD/DL) medför faktiskt skivpremiär för Erlend Skomsvalls första regelrätta pianotrio, efter vänliga påtryckningar och knuffar från kollegor.

I Erlend Skomsvoll Trio förenas han med kontrabasisten Roger Morland och trummisen Knut Aalefjær kring en melodisk, eftertänksam och meditativ form av jazz. Skomsvoll med vänner visar att pianotrioformatet till synes går att variera i det oändliga.

Dansk pianotrio av högsta klass

Även Danmark har en skivaktuell pianotrio av högsta kvalitet. Fast trion Little North slår sig på sin sjätte fullängdare ”While You Wait” (Act/Naxos, LP/CD/DL) faktiskt ihop med norske trumpetaren Oscar Andreas Haug. Detta på Little Norths första album för det tyska – Esbjörn Svensson- och Tonbruket-bekanta – jazzbolaget Act.

Musiken är nyskriven och djupt nedsänkt i det där nordiska soundet som kommit att bli ett exotiskt försäljningsargument på den internationella marknaden.

Den här skivan placerar sig således alldeles utmärkt bredvid alla Jan Johansson, Esbjörn Svensson, Bobo Stenson och Bugge Wesseltoft i hyllan.

Stämningarna är eteriska och poetiska, ofta rent filmiska. Förutom nordisk och amerikansk jazz märks starka influenser från våra breddgraders folkmusik.

Minimalism och minnen smälter samman. Ömsint och med värme formar Benjamin Nørholm Jacobsen (piano), Lasse Jacobsen (trummor) och Martin Brunbjerg Rasmussen (bas) musiken i samklang med gästen Oscar Andreas Haugs fågellikt glidande trumpet.

The post Kangas klanger: Stämningsfull, melodisk och eterisk jazz first appeared on Opulens.

JAZZ/FOLKMUSIK. ”Det är musik med stråk av vemod, men lika ofta inger den mod och kraft till lyssnarna. Och skönhet – som en vindstilla sommarmorgon,” skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på albumet ”Paperbird” med Livet Nord.

Paperbird med Livet Nord
Kakafon Records

Violinisten Livet Nord har rest jorden runt både med New Tide Orchestra och Kaja och hon har medverkat i ett flertal andra musikgrupper, liksom i dans – och teaterföreställningar.

Efter att ha spelat på ett stort antal album med andra, släpper hon nu sitt första soloalbum ”Paperbird”.  

Livet Nord har samlat en stor ask av intryck från skilda källor för påverkan och inflytande, hon har kommenterat detta personligen och låter känslouttryck trängas med varandra och vara bredvid varandra. Hon har stöd i sitt arbete av nitton gästmusiker, från Jonas Knutsson till Lisa Långbacka.

Allt tog sin början i en cirkusföreställning om sorg, där en liten flicka sörjer en död fågel. I en av scenerna viker Livet Nord en pappersfågel, som tröst åt flickan i sorg.

Förvandling

Fågeln får följa med in i skapelseprocessen i albumet och förvandlas till en koltrast, en fågel som kommer med bud om sorg, men som även skänker tröst, energi och glädje.

Saknaden har skilda skepnader och sorgen skiftande ansikten. Dessa faser och skeden gestaltar musiken på ett utmärkt sätt.

Originellt

Både färg och ton är något särskilt och originellt. Det är musik med stråk av vemod, men lika ofta inger den mod och kraft till lyssnarna. Och skönhet – som en vindstilla sommarmorgon, med en stor klunga nigande blåklockor och ett hav av hundlokor.

Det starkaste spåret är ”Nu slår en blomma ut”, Livet Nords egen tonsättning av Stig Dagermans dikt om hur bomberna föll över Nagasaki och Hiroshima.

”Nu slår en blomma ut
i kalla kvällen
Nu lyfter fågeln som är
gjord av eld.”

The post Livet Nord inger kraft och mod med ”Paperbird” first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. En svensk jazzartist som knappt spelar på sin egen skiva. En amerikansk bluesman som bor i Sverige. En duo som försiktigt förnyar finsk folkmusik. Kangas klanger gräver i rötterna och finner idel försommarblomster.

Vi glömmer aldrig det klassiska skivbolaget Blue Note. Ja, det existerar ju fortfarande, förstås, och har hälsan. Vad jag menar är att vi aldrig glömmer de odödliga plattorna Blue Note släppte under 50- och 60-talen. Fantastiskt levande inspelningar med lika fantastisk rumsupplevelse i soundet, och de allra läckraste skivomslagen därtill. 

En som verkligen diggar den där Blue Note-skatten är Daniel Bingert. Han diggar så hårt att han nu gjort en skiva som förtjänar hyllplats bredvid de gamla klassikerna.

”Ariba” heter albumet, och det släpps på kompisen Jonas Kullhammars kvalitetsetikett Moserobie (LP/CD/DL). Kullhammar har också skrivit skivans omslagstext, eller liner notes om du så vill. Hans ord bör tas med en nypa salt och kanske en citronskiva och något i glaset. För det är galet rolig svengelska och lösa boliner hela the way. Somliga av Bingerts låttitlar bjuder liksom in till dylikt: ”Kennet Lemur”. ”Tom of Norway”. ”Latin Good Times Spela Roll”. Förebilderna hyllas tydligt i låtar som ”Benny Monk” (där Benny Anderssons flygel får sig en dos Thelonious Monk) och ”Mobley Phone” (efter jazzsaxofonisten Hank Mobley och ”Ring, Ring”?). 

Musiken inuti det färdigslitet designade skivomslaget är minst lika rolig. Rolig, men samtidigt allvarlig menad. Det är en djupt kärleksfull och lika djupt musikalisk platta som Bingert fått till. Utan att knappt spela en ton själv! 

Bingert spelar blott lite Moog i sista spåret ”Älvsala lullabye”. I allt övrigt hänger dock hans skugga över hela skapelsen, även om det är hans kompisar tillika favoritmusiker som framför själva musiken. Kind of Blågul kallar sig dessa herrar när de lirar den Kind of Blue Note-musik som Daniel Bingert komponerar, arrangerar, dirigerar och producerar. 

Det formligen ryker om Per ”Texas” Johansson på tenorsax och basklarinett, Jonas Kullhammar på altsax, Karl Olandersson på trumpet, Charlie Malmberg på piano och barytonsax, och Moussa Fadera på trummor. Ariba är en sprudlande svensk jazzskiva som bara måste höras. En rolig detalj är för övrigt att den är inspelad i Atlantic-studion, där Daniel Bingert befann sig redan som tioåring då pappa – den uruguayanske saxofonisten Hector Bingert – spelade in med Kenta. Japp, just han, med Bajen-supportrarnas läktarfavorit ”Just idag är jag stark” och medverkan i Stefan Jarls filmtrilogi om mods.

Svensk anknytning har även Eric Bibb, en amerikansk blues- och jazzartist som länge bott i Stockholm och Sverige, med vissa avbrott. Bibb är en internationellt ansedd bluesman och har nu varit skivartist i strax över ett halvt sekel. Det hindrar honom inte från att vara högst vital på färska albumet ”Ridin’” (Stony Plain/Dixiefrog, LP/CD/DL). Faktum är det kan vara den bästa skiva jag hört från karln. 

Eric Bibb har en vänligt empatisk och inbjudande röst som är lätt att tycka om. Tematiken i låttexterna följer samma anda. Det är en naturligt utandande musik, ett rum där alla är lika välkomna. Bibb spelar företrädesvis akustisk gitarr på skivan, men ibland kikar en banjo eller resonator-gitarr förbi på en kopp. 

Bluesen bildar bas, men influenser från musik av skilda arter och olika världsdelar inlemmas i Bibblioteket – och det rör sig knappast om korttidslån. Allt hänger ihop fint, inga sidor är lösa, och jag sträcklyssnar gärna på Ridin’, och gärna i soffläge, då musiken är så avslappnande. 

Taj Mahal är lite av en mentor och själsfrände, och han dyker mycket riktigt upp i ”Blues Funky Like Dat”, med munspel, akustisk gitarr och sång. Bredden i influenser visar sig återigen när maliska stjärnan Habib Koités röst och akustiska gitarr släpps lös bredvid senegalesen Lamine Cissokhos kora i positivt laddade låten ”Free”. Svensk folkmusik får också vara med när Esbjörn Hazelius fiol och cittra klingar i avslutande ”Church Bells (Interlude)”.

På tal om folkmusik, och för den delen empatisk musik, så har finska duon Timo Alakotila & Johanna Juhola släppt nya albumet Amicum (Åkerö, CD/DL).

Pianisten och kompositören Timo Alakotila har vi kunnat höra ihop med dragspelare som Maria Kalaniemi och engelska Karen Tweed. Den här gången bjuds vi en avskalad duoskiva där Alakotila och dragspelande kompositören Johanna Juhola sprider vackra finska folkmusikaliska stämningar.

De har spelat som duo i två decennier, men ofta med andra musiker i ett större format, åtminstone på skiva.

Här är det dock det intima duospelet som gäller, och de spelar så inlyssnande och fritt flödande att jag smälter. Repertoaren innehåller både traditionella spelmanslåtar och egen musik baserad på densamma. En försiktigt förnyande av finsk folkmusik.

The post Kangas klanger: Jazz, blues och folkmusik first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. Anna-Karin Andersson arbetar med variation och spännvidd och skapar så musik präglad av kärlek och genomsyrad av glädje, konstaterar Bo Bjelvehammar, som lyssnat på aktuella albumet “Gränsland”.

Gränsland med Anna-Karin Andersson
Kakafoni Records

Anna-Karin Andersson, musiker, kompositör och fiolpedagog, redovisar på sitt debutalbum många års studier av den norska folkmusiktraditionen. Hon räcker fram ett skrin av musikstycken och rör sig i gränslandet mellan Sverige och Norge. Det är lätt att känna igen namn som ”Kongsvinger” och ”Eda”.

I detta gränsland, som en utkant, kan det finnas skuggvarelser, vargar som rör sig nära husdjur och människor. De rör sig i ett gränslöst land, ger upphov till mystik och skrönor, föder hot och hat. De rör sig i land av uthållighet och tystnad.

Anna-Karin Andersson blandar traditionella folklåtar med egna kompositioner från de båda länderna. Hon är en folkmusiker som trakterar hardangerfelan (hardingfelan) som en mästare – ett instrument med en rik ljudbild och ett klingande, knirkande ljudmönster.

Hennes fela byggdes på 60-talet på klassisk grund, i Telemark.

I Sverige har nyckelharpan en central plats i folkmusiken, i Norge har hardangerfelan den motsvarande platsen.

En detalj som utmärker hardangerfelan är att några av spelsträngarna är gjorda av djurtarm.

Anna-Karin Andersson arbetar med variation och spännvidd och skapar så musik präglad av kärlek och genomsyrad av glädje.

Hon är nära folkmusikens själ och rötter – ibland med skira, intensiva klanger, ibland med en musikvardaglig kärvhet och tyngd.

The post Musik nära folkmusikens själ och rötter first appeared on Opulens.

TANGO. “Anna Heikkinen har gjort ett stort och betydelsefullt utforskningsarbete, hennes bärande sång berikar albumet,” skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på nya skivan “Omenatango”.

Omenatango med Anna Heikkinen & Längtans kapell
Kakafon Records

Sångerskan och kompositören Anna Heikkinen bestämmer sig för att utforska sina finska rötter och hon söker sig till Karelen för att utföra uppdraget. Särskilt är hon intresserad av sin farfar och hans stora äppelodling, som blev till, men rasade samman under finska vinterkriget.

Hon känner även en stor längtan att förstå det finska språket och den finska kulturen, särskilt den finska tangomusiken. Det är den som dominerar de fyras debutalbum, som helhet uttrycks en stor längtan att utforska och att uttolka texter och musikstycken. Musiken andas en hoppfull framtid och en dröm om tillförsikt i det fortsatta livet.

Det finns på de tolv spåren influenser från argentinsk tango, klezmer och nordisk folkmusik. Det är musik, som känns lätt att ta till sig, ofta deltar du i musikens omedelbara närvaro och den har en sensitiv kraft, särskilt när Leonor Palazzos cello medverkar. De båda övriga ytterst hörvärda musikerna är Ida Gillner och Larisa Ljungkrona-Mönttinen.

Efter att ha lyssnat om igen på albumet tar jag en promenad och återupplever de musikaliska bilderna särskilt från titelspåret ”Omenatango”, på svenska Äppeltango. Några starka ögonblick passerar, vinden löper genom björkdungen och det infinner sig ett lugn, ett besynnerligt lugn utifrån en hemlighet, som inte går att tyda.

Anna Heikkinen har gjort ett stort och betydelsefullt utforskningsarbete, hennes bärande sång berikar albumet.

The post Sensitiv kraft och omedelbar närvaro first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. Folk- och Världsmusikgalan går för tolfte gången av stapeln. Årets galakonsert och prisutdelning arrangeras i Skellefteå. 

Efter pandemiåren är Folk- och Världsmusikgalan tillbaka i verkligheten. Det är den tolfte galan i ordningen och årets festligheter går av stapeln på Sara Kulturhus i Skellefteå 14 och 15 april. I de toppmoderna faciliteterna i världens fjärde högsta trähus ska sju priser delas ut under galakvällen 15 april, bland annat till årets artist.

Nominerade till artistpriset är flamencodansaren Pia Pohjakallio, argentinsk­malmöitiska tango­orkestern Orquesta Tangarte, folkjazztrion Lena Jonsson Trio, volkalgruppen Kongero samt folkmusikbandet Hoven Droven. Också ett hederspris tilldelas den som bidragit till att utveckla det traditionsbaserade kulturarvet inom musik och dans.

The post Världen kommer till Skellefteå på fredag first appeared on Opulens.