VINYL. Den här veckan har Jesper Nordström letat fram en vinylskiva där dikt på skånska kombineras med tysk barock.

Vi har inga problem att åka till Paris för gå på Sartres kafé eller känna att “det var här Baudelaire flanerade och tog en absint”. Inte heller har vi problem med åka till Lissabon och förstå att det var här Lord Byron fick inspiration till sina flamboyanta, yviga dandydikter. Så varför skulle vi inte kunna åka till Eslöv i dessa corona- och hemestertider för att begrunda att det var här som Karaby Jensen skrev Sveriges första ångloksdikt 1858?

Skånes eminenta folklivsforskare och trubadur Christer Lundh har kombinerat denna banbrytande lokomotivdikt med musik av den tyske barockkompositören Michael Pretorius. Numera finns Lundhs “Eslövsvisan” tillgänglig på den folkliga digitalteven Youtube.

För er som tror att Sverige slutar vid Tranebergsbron så har vi nere i Malmö översatt texten från äkta gödsel-skånska till torr rikssvenska.

Det var en söndagsmorgon
Jag for till Eslöv stad.
En silverplåt i fickan
Det tyckte jag var bra
Men bäst jag stod och bliga.
Så pep det till besatt
och jag kan inte säga
hur sen det blev mig fatt.

Jag nästan tappa munnen
för vad jag sen fick se
En husrad kom löpande
förbi mig strax breve’
och köket satt på änden
det rök ur en skorsten
I stället för en köksa
Stod där en svart en.

The post Veckans vax: Eslövsvisan first appeared on Opulens.

JUBILEUM. ”Bevis för att Napoleon aldrig existerat” är titeln på en tunn liten skrift som Albert Bonniers Förlag gav ut som sin första titel 1837, en kuriositet som kan läsas i faksimil på Litteraturbanken. Med så många invecklade resonemang försökte författaren Jean Baptiste Pérès bevisa sin tes att hans svenske översättare J. A. Josephson hade svårt att hänga med i alla sofisterierna. Men att Napoleon inte bara levat utan också avlidit blev man påmind om häromdagen i Dagens Nyheter:

”Den 5 maj är det dags för ännu ett härskarjubileum. Då är det 200 år sedan Napoleon Bonaparte dog på förvisningsön Sankta Helena, Sydatlantens Eslöv.”

Skribenten Per Svensson har pluggat i Lund och har säkert Hasse Alfredsons spex Djingis Khan i gott minne. ”Samarkand, detta Asiens Eslöv” är en replik som alltid får taket på Stora Salen i Akademiska Föreningen att lyfta. Nyss såg jag spexet på engelska, med Eslöv utbytt mot Clapham Junction. Tvåtusen tåg om dygnet passerar den London-stationen. De är färre i Eslöv trots stadsvapnets bevingade hjul. Men man kan skryta med Asplund juniors praktfulla Medborgarhus. Fast där blåste taket av häromveckan: ur led är tiden. Men Napoleon fanns, till för tvåhundra år sedan!

Ivo Holmqvist

The post Noterat: 200 år sedan Napoleon dog first appeared on Opulens.

RETROKULTUR. Det är torsdag och dax för ärtor och punsch samt veckans vax! Och kanske lite varm isglass till det? Jesper Nordström gräver fram ett vax med mannen som kallades “Östen med rösten”.

Ytterst få gånger serverar världen varm isglass. Men så kommer det tillfällen då de oförenliga elementen möts.

Som hos Östen Warnerbring, mannen som var lika varm och snäll som coolt hipp. De där glasögonen, polotröjan eller de kreativa kläder som han så lätt bar upp! Som det inte går skriva kritiskt om.

Det är bara att ”go with the flow” och låta sig underhållas av Sveriges kanske främsta entertainer. I min bok är det genial humor att göra om Dusty Springfields hit ”Twenty Four Hours from Tulsa” till klassikern “15 minuter från Eslöv“.

I min skivsamling finns några nerslag i den klassiska schlagereran som nog de flesta förknippar honom med såsom “Aj Aj Aj Aj Aj” och “En glad calypso om våren” på smått legendariska Karuselletiketten.

Men idag har jag plockat fram något annat. Nämligen skivan “Glenn Miller har störtat”.

Här är det som om Östen vill signalera allvar och nya tider och visst skulle han i sin image kunna passera som new wave, synth, goth? Den innehåller mer av eget material, mindre polerade saker och visar på vilken bredd han hade. Han var verkligen inte enbart en lättviktare. Sedan var det ju det här med dialekten…

Han är väl en av de få som tidigt gjorde skånskan accepterad på riksnivå, jämte Edvard Persson.

The post Veckans vax: “Östen med rösten” first appeared on Opulens.

MINNESUTSTÄLLNING. Det är bara att se, tolka och beröras av något stort, av detta att vara trogen sin passion och leva sin dröm. Magnus Wijkström var en konstnär i ständig utveckling och det är gott nog, skriver Bo Bjelvehammar, med anledning av en aktuell minnesutställning.

Minnesutställning med verk av Magnus Wijkström
Galleri M
Eslöv
Utställningen pågår t o m 28 november
Öppettider: to-fr 12-18/lö-sö 12-16

När bildkonstnären Magnus Wijkström(1957 – 2019) dog förra våren, lämnade han efter sig en rik kollektion av bilder. Ett tusental stod staplade på en torkvind i Malmö, den stad där han i huvudsak var bosatt. Men han var född och uppväxt i Eslöv. Nu visas ett sjuttiotal bilder på Galleri M i Eslöv. I huvudsak rör det sig om målningar utförda i olja och akryl.

Magnus Wijkström växte upp i en högborgerlig miljö och den akademiska banan var utstakad, men tidigt visade Magnus att vad han ville var att rita och teckna, inte läsa latinsk grammatik och lösa textrebusar på grekiska. Han såg hur konstnärer målade och visade tidigt goda anlag. Det viktiga var att han valde ett eget liv bortom påbjudna konventioner och fastställda traditioner.

Istället för det allmänna gymnasiet valde han en grundläggande konstutbildning och senare gick han på Konsthögskolan Valand. Redan då fick han sin första utställning och under sin livstid hann han med ett trettiotal utställningar.

I snitt sålde han fem till tio bilder varje år. Det var ju den stora haken – han var ingen framfusig person och saknade förmåga att marknadsföra sig själv. Han tvingades till ett annat arbete, inom äldreomsorgen, för att överleva. Men han övergav aldrig konsten och den förblev hans stora passion genom livet.

I början av sin karriär målade han landskap och stilleben, men var också influerad av popkonst. Sedan lämnade han den föreställande konsten och började med nonfigurativt måleri. Särskilt sökte han tänja gränser och utforska en värld av geometriska mönster.

Det fanns mycket i Magnus Wijkströms huvud, som ville komma ut. Det finns ofta en trängsel och en mångfald av symboler och emblem i hans bilder. Inte sällan håller han tillbaka koloriten för att formen ska framträda, eller snarare formspråket.

Det finns hela tiden i Magnus Wijkströms bilder ett trevande, ett sökande efter nya sätt att uttrycka sig, nya vägar att gå och denna nyfikenhet är utmärkande för hans skapande. Han är på väg, hans bilder pekar mot rörelse och dynamik.

Ibland kan både form och färg stillna, i breda stråk och i skiftande vägar. Då är han som bäst. När han finner ro och trygghet i en egen rytmik och vila. Han var hela tiden på väg i sina bilder mot något större, expressivt och färgstarkt, på väg mot att fullända sin egen stil.

Det är bara att se, tolka och beröras av något stort, av detta att vara trogen sin passion och leva sin dröm. Magnus Wijkström var en konstnär i ständig utveckling och det är gott nog. På ett sätt var han en stor konstnär i en liten, trång värld!

The post Stor konstnär i en trång värld first appeared on Opulens.

BILDKONST. “Hon har rört sig i världen och bott på flera platser; men det som tilltalar mest är bilderna från Österlen, det starka expressiva uttrycket i tilltalet, det spontana och explosiva färgspråket och den stora koncentrationen på ett fåtal objekt”, skriver Bo Bjelvehammar om Anna Rochegova.

En högsommardag i början av september stiger jag av tåget i Eslöv, ser på Medborgarhuset –Hans Asplunds arkitektoniska pärla – och går in i Kindvalls bokhandel, där jag en gång för hundra år sedan köpte min illröda tyska grammatik och min latinska ordbok. Nu gäller deckare och presentböcker om Skåne.

Märkligt nog ser jag inte finansmannen Erik Penser, som växt upp i Eslöv; inte heller min lärare i filosofi Yngve Bogren, och det har säkert sina skäl; jag tar en bit smörkrans och kaffe på ett hemvävt café och sen går jag till Galleri M, mitt egentliga mål. Det är välkomnande ljust och rikt på både böcker och grafik, på bordet står en skål plommon och kaffe; du kan gå dit, ta en paus och en kopp kaffe, samtala med ägaren om det mesta.

Nu ställer Anna Rochegova ut sina bilder där, totalt ett femtiotal – målningar och litografier, med motiv från Österlen, New York, Normandie och säkert några platser till. Hon har rört sig i världen och bott på flera platser; men det som tilltalar mest är bilderna från Österlen, det starka expressiva uttrycket i tilltalet, det spontana och explosiva färgspråket och den stora koncentrationen på ett fåtal objekt.

Anna Rochegova upplever så starkt blommor, färger och former att hon låter detta helt dominera sina bilder, det finns inget krimskrams och ingen utfyllnad av annat. Ingen himmel; det finns ibland, men inte på ett dominerande sätt.

Rytmen och rörelsen i färgspråket är så bedövande vackert, särskilt kring blommor som riddarsporre och vallmo. Samtidigt och bredvid det vackra och det starka löper stråk av mjukhet och trygghet. Det är lätt i bilderna att avläsa skiftningar och förändringar i landskapet, vårens berusning, sommarens mättade övergrönska och höstens melankoli.

Och så det berömda ljuset, som inte bara belyser landskapet, utan även låter skuggor och sollinjer befrukta och fördjupa bilderna, inte sällan med vindens rörelser. Allt detta ger bilder, som ständigt skiftar, ett motiv och en upplevelse som är aldrig densamma.

Det är detta som Anna Rochegova så mästerligt gestaltar, att berätta vad hon upplever, en stämning, en känsla och ge till oss betraktare möjligheter att uppleva på vårt alldeles eget sätt. Du kan gå till Galleri M och se på Anna Rochegova fram till den 24 september.

När jag väntar på tåget läser jag ett stycke i PC Jersilds nya bok Tivoli och tänker på Bondessons café, som är borta – där tillbringade vi många eftermiddagar, men inte med läxor och inte den hemska tyska grammatiken.

Men det finns flera anledningar att stanna till i Eslöv! Att se och möjligen minnas tillbaka?

The post Två timmar i Eslöv first appeared on Opulens.