<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:slash="http://purl.org/rss/1.0/modules/slash/"
	>

<channel>
	<title>Dylan - Opulens</title>
	<atom:link href="https://www.opulens.se/tag/dylan/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<description>Sveriges dagliga kulturmagasin</description>
	<lastBuildDate>Mon, 14 Sep 2020 08:53:44 +0000</lastBuildDate>
	<language>sv-SE</language>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.8.12</generator>

<image>
	<url>https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2019/03/cropped-favicon512x512-32x32.png</url>
	<title>Dylan - Opulens</title>
	<link>https://www.opulens.se</link>
	<width>32</width>
	<height>32</height>
</image> 
	<item>
		<title>Bob Dylan har både glöd och skärpa</title>
		<link>https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-har-bade-glod-och-skarpa/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[FREDRIK REINEDAHL]]></dc:creator>
		<pubDate>Mon, 14 Sep 2020 08:48:45 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Musik]]></category>
		<category><![CDATA[bob dylan]]></category>
		<category><![CDATA[Dylan]]></category>
		<category><![CDATA[Iron Maiden]]></category>
		<category><![CDATA[JFK]]></category>
		<category><![CDATA[musik]]></category>
		<category><![CDATA[Nobelpristagare]]></category>
		<category><![CDATA[Oliver Stone]]></category>
		<category><![CDATA[Public Enemy]]></category>
		<category><![CDATA[rock]]></category>
		<category><![CDATA[rock 'n' roll]]></category>
		<category><![CDATA[rockmusik]]></category>
		<guid isPermaLink="false">https://www.opulens.se/?p=31999</guid>

					<description><![CDATA[<img width="980" height="640" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Bob Dylan. Collage: C Altgård / Opulens." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" fetchpriority="high" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-766x500.png 766w" sizes="(max-width: 980px) 100vw, 980px" /><p>ROCK. &#8220;Det är som att han har införlivat allt som är amerikansk rock, blues och folkmusik och blivit ett med alltihop&#8221;, skriver Fredrik Reinedahl om Bob Dylans nya album Rough and rowdy ways. &#160; Rough and rowdy ways med Bob Dylan Columbia/Sony Föreställ dig att du är en zoomer (om du nu inte redan är det), någon som är född efter millennieskiftet, och som av sina farbröder får veta att hiphop-bandet Public Enemy minsann är det bästa som gjorts inom rap och hiphop. Ever alltså. For real. Varje gång du försöker spela något nytt och cleant (nya Kendrick Lamar kanske) så</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-har-bade-glod-och-skarpa/">Bob Dylan har både glöd och skärpa</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="980" height="640" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="Bob Dylan. Collage: C Altgård / Opulens." style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-766x500.png 766w" sizes="auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figure id="attachment_32002" aria-describedby="caption-attachment-32002" style="width: 980px" class="wp-caption aligncenter"><img decoding="async" class="wp-image-32002 size-full" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png" alt="" width="980" height="640" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980.png 980w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-450x294.png 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-600x392.png 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-300x196.png 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-768x502.png 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-480x313.png 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Bob-Dylan-980-766x500.png 766w" sizes="(max-width: 980px) 100vw, 980px" /><figcaption id="caption-attachment-32002" class="wp-caption-text"><em>Bob Dylan. Collage: C Altgård / Opulens.</em></figcaption></figure>
<p><strong>ROCK. &#8220;Det är som att han har införlivat allt som är amerikansk rock, blues och folkmusik och blivit ett med alltihop&#8221;, skriver Fredrik Reinedahl om Bob Dylans nya album <em>Rough and rowdy ways.</em></strong><span id="more-31999"></span></p>

<p>&nbsp;</p>
<p><strong><em>Rough and rowdy ways </em>med Bob Dylan</strong><br />
Columbia/Sony</p>
<p><img decoding="async" class="alignleft wp-image-32007 " src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-300x300.jpg" alt="" width="244" height="244" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-300x300.jpg 300w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-450x450.jpg 450w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-100x100.jpg 100w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-600x600.jpg 600w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-150x150.jpg 150w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-768x768.jpg 768w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-480x480.jpg 480w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag-500x500.jpg 500w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Dylan-omslag.jpg 980w" sizes="(max-width: 244px) 100vw, 244px" /></p>
<p>Föreställ dig att du är en zoomer (om du nu inte redan är det), någon som är född efter millennieskiftet, och som av sina farbröder får veta att hiphop-bandet Public Enemy minsann är det bästa som gjorts inom rap och hiphop. Ever alltså. For real. Varje gång du försöker spela något nytt och cleant (nya Kendrick Lamar kanske) så börjar det ältas om Public Enemy och Wu Tang Clan och NAS. Whatever tänker du. Låt dem leva i sin nostalgibubbla och lyssna på Public Enemy på cd. Själv stoppar du i dina airpods och sätter på nåt med 6ix9ine eller nåt som åtminstone inte är från förra årtusendet. Sedan händer det. Det är 2030 och du måste göra en recension av Public Enemys nya album.</p>
<p>Ja, nu var ju detta förstås bara en analogi för min känsla av att recensera Bob Dylans nya album <em>Rough and rowdy ways</em>. En gen-X:are som jag ska ge sig på en av boomergenerationens största ikoner, kanske den största.</p>
<p>Tro inget annat än att jag har fått min beskärda del av Dylan. Det blev liksom oundvikligt när min farbror kom med liveplattor med Dylan på vinyl och tyckte att jag borde ta mig en funderare på om inte Dylan ändå inte var bättre än Iron Maiden.</p>
<p>Så var det att vara nio år 1983. Jag lovar. Och jag kände mig ju tvungen att ta den där funderaren. Visst, jag hörde ju att det var fett. Utan att riktigt kunna förstå varför.</p>
<p>The Band svängde som tusan om man jämförde med Iron Maiden, och utan att förstå hur en medelålders man som var lite lagom sur när han sjöng ändå kunde träffa en rätt i solar plexus, så insåg jag på nåt sätt att så ändå var fallet.</p>
<p>Och nu är vi här och jag har haft ca 40 år på mig att fundera på det här med Dylan, och min farbror Peter är redan död men Dylan kör på som det inte fanns någon morgondag &#8211; respekt.</p>
<blockquote><p>Jag sitter och lyssnar på <em>Rough and rowdy ways</em> och jag hör spår av en ung Dylan som med bara sin röst, en gitarr och ett munspel borrade sig in i våra hjärtan med låtar som &#8220;Don&#8217;t think twice it&#8217;s alright&#8221;.</p></blockquote>
<p>Dylan skiter högaktningsfullt i Nobelpris. Väntar nåt halvår med att skriva en irriterad kommentar på nätet om att bli störd av Svenska Akademien &#8211; respekt. Skriver istället en helt grym platta som känns som ett långfinger rakt upp i ansiktet på etablissemang och akademier och prisutdelningskommittéer &#8211; respekt.</p>
<p>Han plockar fram en raspig men ärlig och innerlig röst med maximal patina och sjunger för dig om en värld i fritt fall. Respekt. Ja man måste faktiskt respektera Dylan. Och det var ju därför han fick Nobelpris. Han hade förtjänat det. Det var hans tur. Han förtjänade det just därför att han hellre ville vara Woody Guthrie än ett namn i &#8220;Rock &amp; Roll Hall of Fame&#8221;. Men hur det än var och hur det än blev så är hans namn inskrivet även där. Och medan Dylan lunkade vidare så imploderade Svenska Akademien.</p>
<p>Jag sitter och lyssnar på <em>Rough and rowdy ways</em> och jag hör spår av en ung Dylan som med bara sin röst, en gitarr och ett munspel borrade sig in i våra hjärtan med låtar som &#8220;Don&#8217;t think twice it&#8217;s alright&#8221;. Jag hör en Dylan som stod på toppen av världen med The Band. En Dylan som på något sätt aldrig avslutade &#8220;Rolling Thunder Revue&#8221;-turnén, och som sist jag såg honom live satt med en pedal steel guitar på orangea scenen på Roskilde och lirade som det inte fanns någon morgondag. Som att det är så här det är. Take it or leave it.</p>

<p>Jag vet inte om Dylan är nostalgisk. Han antyder det, ja rent utav rätt så explicit, men utan att bli sentimental. Skärpan och glöden är ju där. Han petar i sår som kanske borde ha läkt men som Dylan inte kan låta bli. Som mordet på John F Kennedy. Räckte det inte med Oliver Stones film &#8220;]FK&#8221; från 1991? Tydligen inte. Sånt kan inte Dylan låta passera.</p>
<p>Andra gånger drar han på sig en fender telecaster, och ser till att den får låta precis så skitigt som det går. Det är som att Bob Dylan har införlivat allt som är amerikansk rock, blues och folkmusik och blivit ett med alltihop. &#8220;I contain multitudes&#8221; sjunger Dylan. Absolut! Respekt!</p>
<figure id="attachment_31986" aria-describedby="caption-attachment-31986" style="width: 194px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="size-medium wp-image-31986" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Fredrik-Reinedahl-byline-199-px-194x300.jpg" alt="" width="194" height="300" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Fredrik-Reinedahl-byline-199-px-194x300.jpg 194w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2020/09/Fredrik-Reinedahl-byline-199-px.jpg 199w" sizes="auto, (max-width: 194px) 100vw, 194px" /><figcaption id="caption-attachment-31986" class="wp-caption-text"><b>FREDRIK REINEDAHL</b><br />info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-har-bade-glod-och-skarpa/">Bob Dylan har både glöd och skärpa</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
		<item>
		<title>Bob Dylan är inte vår tids Homeros</title>
		<link>https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-ar-inte-var-tids-homeros/</link>
		
		<dc:creator><![CDATA[Torsten Rönnerstrand]]></dc:creator>
		<pubDate>Fri, 09 Jun 2017 09:52:07 +0000</pubDate>
				<category><![CDATA[Musik]]></category>
		<category><![CDATA[Dylan]]></category>
		<category><![CDATA[fitzgerald]]></category>
		<category><![CDATA[homeros]]></category>
		<category><![CDATA[nobelföreläsning]]></category>
		<category><![CDATA[nobelpriset]]></category>
		<category><![CDATA[odysséen]]></category>
		<category><![CDATA[odysseus]]></category>
		<category><![CDATA[Thente]]></category>
		<guid isPermaLink="false">http://www.opulens.se/?p=3061</guid>

					<description><![CDATA[<img width="397" height="247" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg 397w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996-300x187.jpg 300w" sizes="auto, (max-width: 397px) 100vw, 397px" /><p>&#160; I Bob Dylans nobelföreläsning fanns ett inslag som väckte stor entusiasm hos många kommentatorer, nämligen det avsnitt där han berättar om sitt förhållande till Homeros. Ett representativt exempel är Jonas Thente som i Dagens Nyheter hävdar att Dylan gjort Odysséen ”till sin egen” och att han haft en unik förmåga att tillgodogöra sig det homeriska arvet: &#8220;Och vad gäller Odysseus. Ja, vem annan än Bob Dylan skulle omedelbart kunna utvinna meningar som ”He’s a travelling man, but he makes a lot of stops” ur den mångtusenåriga texten. Han gör en Dylanlåt av den&#8230;&#8221; Kommentatorernas entusiasm var förmodligen uppriktigt menad,</p>
<p>The post <a href="https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-ar-inte-var-tids-homeros/">Bob Dylan är inte vår tids Homeros</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></description>
										<content:encoded><![CDATA[<img width="397" height="247" src="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg" class="attachment-large size-large wp-post-image" alt="" style="float:left; margin:0 15px 15px 0;" decoding="async" loading="lazy" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg 397w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996-300x187.jpg 300w" sizes="auto, (max-width: 397px) 100vw, 397px" /><p>&nbsp;</p>
<figure id="attachment_3063" aria-describedby="caption-attachment-3063" style="width: 547px" class="wp-caption aligncenter"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-3063 " src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg" alt="" width="547" height="340" srcset="https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996.jpg 397w, https://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/06/Bob_Dylan_1996-300x187.jpg 300w" sizes="auto, (max-width: 547px) 100vw, 547px" /><figcaption id="caption-attachment-3063" class="wp-caption-text">Bob Dylan på Lida Country festival i Stockholm 1996 (foto: Henryk Kotowski)</figcaption></figure>
<p>I Bob Dylans nobelföreläsning fanns ett inslag som väckte stor entusiasm hos många kommentatorer, nämligen det avsnitt där han berättar om sitt förhållande till Homeros.<span id="more-3061"></span> Ett representativt exempel är Jonas Thente som i Dagens Nyheter hävdar att Dylan gjort <em>Odyssée</em>n ”till sin egen” och att han haft en unik förmåga att tillgodogöra sig det homeriska arvet:</p>
<p>&#8220;Och vad gäller Odysseus. Ja, vem annan än Bob Dylan skulle omedelbart kunna utvinna meningar som ”He’s a travelling man, but he makes a lot of stops” ur den mångtusenåriga texten. Han gör en Dylanlåt av den&#8230;&#8221;</p>
<p>Kommentatorernas entusiasm var förmodligen uppriktigt menad, men den framstår lätt som en smula överdriven. För vid närmare granskning finner man inget i Dylans föreläsning som tyder på att han har något djupare förhållande till den homeriska diktningen. Samma sak gäller för övrigt också om hans sångtexter.</p>
<p>Att en nobelföreläsning anknyter till Homeros är ju inte heller så originellt som de entusiastiska kommentatorerna verkar tro. Liksom mycket annat hos Dylan är det ett grepp som redan prövats av andra nobelpristagare.</p>
<p>Ett minnesvärt exempel är den nobelföreläsning som 1963 hölls av den grekiske poeten Giorgos Seferis. Han talade om det homeriska språket med utgångspunkt från uttrycket δαοζ ηελιοιο (’solens ljus’) som ofta återkommer i Odysséen. Och i slutet av sin föreläsning jämförde han sig med den Odysseus som vid mötet med kyklopen Polyfemos kallade sig Ingen.</p>
<p>Från Homeros utgick också Seferis’ landsman Odysseas Elytis som fick priset 1979. I sin nobelföreläsning skriver han om Homeros bild av havet. Detsamma gjorde Derek Walcott 1992. Han berättar inledningsvis att han gjort en dramatisering av <em>Odysséen</em> som spelats på en teater i England, och längre fram i anförandet jämför han sin egen diktning med Homeros’.</p>
<p>Hos Seferis, Elytis och Walcott var apostroferingarna av Homeros ganska kortfattade. Det hindrar inte att de förfaller ha haft ett betydligt större intentionsdjup än hos Dylan. Vad Dylan i nobelföreläsningen säger om <em>Odysséen</em> går sällan utöver det allmängods man kan hitta i enklare skolböcker, om vi bortser från det avslutande citatet ur inledningen till Robert Fitzgeralds klassiska översättning från 1961. Hans påståenden är dessutom ofta vaga på gränsen till det vilseledande, som när han hävdar att Odysseus ”alltid är på väg att rädda någon”. Här får man definitivt intrycket att han inte läst verket särskilt noga.</p>
<p>Inte heller Dylans sånger övertygar om att han verkligen gått på djupet med den homeriska diktningen. Anspelningarna på Homeros verkar ofta så löst påklistrade att inte ens de mest vävilliga Dylan-tolkare lyckas ge dem någon vettig innebörd. Ett exempel är <em>Early Roman Kings</em> som trots sin titel handlar om maffian och det senare nittonhundratalets gängstrider i Bronx. Här finns en anspelning på Robert Fagles engelska översättning av <em>Odysséen</em>, men så vitt jag vet har ingen kunnat förklara hur den hänger ihop med textens helhet.</p>
<p>I can strip you of life<br />
Strip you of breath<br />
Ship you down<br />
To the house of death</p>
<p>Dessa fyra rader anspelar på striden mellan Odysseus och kyklopen Polyfemos. I Fagels ganska fria tolkning ropar den överlistade och svårt bländade jätten till sin fiende: ”Would to god I could strip you of life and breath and ship you down the House of Death.” Frågan är dock vad Dylan vill uppnå med denna Homeros-allusion. Kanske har han velat peka på likheter mellan gängstriderna i Bronx och Odysseus kamp mot kyklopen, men den hotfulla tonen passar inte alls ihop med de konsilianta tongångarna i strofens fortsättning:</p>
<p>One day<br />
You will ask for me<br />
There’ll be no one else<br />
That you’ll wanna see</p>
<p>Något liknande kan sägas om en annan av Dylans anspelningar på Homeros, den sista strofen i <em>Temporary like Achilles</em>. Titeln låter ana att diktens försmådde älskare är en sentida motsvarighet till den grekiske hjälten, men så är det inte. Det visar sångens sista strof, där Achilles uppträder som den kallsinniga damens ”bodyguard”:</p>
<p>Achilles is in your alleway<br />
He don’t want me here, he does brag<br />
He’s pointing to the sky<br />
And he’s hungry, like a man in drag<br />
How come you get someone like him to be your guard?<br />
You know I want your lovin’<br />
Honey, but you’re so hard</p>
<p>Frånvaron av intentionsdjup och sammanhang med textens helhet verkar sålunda vara det typiska för Dylans Homeros-allusioner. Det hindrar inte att de ibland kan ha ett visst underhållningsvärde. Ett exempel är slutraderna i ”Open the door, Homer”:</p>
<p>Open the door, Homer<br />
I’ve heard it said before<br />
But I ain’t gonna hear it said no more!</p>
<p>Underhållningsvärdet är dock inte tillräckligt för att man ska behöva godta den så ofta upprepade karakteristiken av Dylan som vår tids Homeros. Om Homeros existerat måste man tänka sig honom som en skicklig improvisatör som vid varje framträdande nyskapar sina dikter på grundval av ett förråd av fasta formler, vilket är något helt annat än det Dylan åstadkommer på sina konserter. Dylans sätt att sjunga en viss sång kan visserligen variera – ibland blues, ibland reggae – men texterna i sig är i stort sett lika från gång till gång.</p>
<figure id="attachment_1928" aria-describedby="caption-attachment-1928" style="width: 270px" class="wp-caption alignleft"><img loading="lazy" decoding="async" class="wp-image-1928 size-medium" src="http://www.opulens.se/wp-content/uploads/2017/04/Torsten-Ronnerstrand-1-270x300.png" alt="" width="270" height="300" /><figcaption id="caption-attachment-1928" class="wp-caption-text"><b>TORSTEN RÖNNERSTRAND</b><br /> info@opulens.se</figcaption></figure><p>The post <a href="https://www.opulens.se/musik/bob-dylan-ar-inte-var-tids-homeros/">Bob Dylan är inte vår tids Homeros</a> first appeared on <a href="https://www.opulens.se">Opulens</a>.</p>]]></content:encoded>
					
		
		
			</item>
	</channel>
</rss>
