ESSÄ. “Ingen av oss borde egentligen vara rädd för döden. Antingen lever vi vidare, vilket många hoppas på, eller så är det en evig sömn utan dröm, vilket inte är skrämmande” skriver Humanisternas förbundsordförande David Rönnegard.

Jag tror på ett liv före döden. För oss som tror att jordelivet är det enda liv vi har är döden skillnaden mellan att vara och inte vara. Att vår existens tar slut är en vetskap vi måste leva med, men den kan även hjälpa oss att se meningen med livet.

Att vara innebär inte bara att existera. En sten existerar men stenens existens har ingen betydelse för stenen. Att vara innebär att kunna värdera sin existens och sin omgivning. Ett universum som bara bestod av planeter och stenar skulle vara värdelös i den bemärkelsen att det då inte finns någon som värderar den. För att något ska ha värde krävs någon som kan värdera. Med andra ord medvetande.

Vår planet kryllar av liv med medvetande. Dock är vi människor bland de få arter som besitter självmedvetande. Självmedvetandet är tveeggat. Dels har vi förmågan att reflektera över oss själva och vår omvärld. Men vi måste även leva med medvetenheten om vår egen förgänglighet. Det är del av den mänskliga tragedin att vi måste leva med säkerheten om vår egen död, tillsammans med osäkerheten om när den kommer.

Livets förgänglighet kan verka uppenbar, kanske till och med banal. Men att livet tar slut anser jag är en central insikt för att skapa mening med våra liv. Det finns till och med de som hävdar att döden krävs för att ge livet mening. Att livets förgänglighet är vad som gör livet värdefullt här och nu.

Man skulle kunna göra en liknelse med vatten. Så länge det finns obegränsat med vatten är det ingen som värdesätter det, men det är livsviktigt när det tar slut. Livet är livsviktigt. Det tar slut.

Eftersom livet är en knapp resurs så måste vi ta vara på det. Om man tror på ett evigt liv efter döden är vår knappa tid på jorden ingenting jämfört med evigheten. Det rationella vore då att se jordelivet som endast en förberedelse för det nästkommande. Men, om det inte finns något nästkommande, vilket det finns ytterst få skäl att tro, då har man i stället förbrukat den tid man fick.

Sekulära humanister tar döden på allvar. Vi anser att livet tar slut på riktigt. Vi vurmar inte för döden, men genom att stirra döden i vitögat, kan vi bättre vurma för livet. Avsaknaden av ett liv efter döden borde förhöja smaken på det liv vi faktiskt har, och få oss att ta bättre vara på den tid vi får.

Den religiösa tron på ett liv efter döden är till för att lindra vår dödsrädsla, men jag anser att det krävs en tro på ett liv efter döden för att döden ska vara skrämmande. Ingen som är monoteist vet i förväg hur de kommer att dömas av Gud. Risken för en evighet i helvetet kan vara oerhört skrämmande.

Ingen av oss borde egentligen vara rädd för döden. Antingen lever vi vidare, vilket många hoppas på, eller så är det en evig sömn utan dröm, vilket inte är skrämmande. Själva döendet kan dock fruktas då det kan befaras vara plågsamt. Att det endast är själva döendet som vi bör frukta är anledningen till att den pågående debatten om reglerad dödshjälp är så viktig. För vissa sjukdomar finns idag ingen lindring vid livets slutskede.

Människans kunskap om sin egen förgänglighet är en underlig insikt. Att alla vet att de kommer att dö innebär dock inte att alla förstår att de kommer att dö. Många rusar på i sina liv utan att reflektera över att det en dag kommer att ta slut. Det är lite som att kunna rabbla multiplikationstabellen men inte förstå multiplikation. Hur får man polletten att trilla ner?

För mig så trillade polletten ner när jag fick veta att jag har obotlig cancer. Helt plötsligt kom målsnöret väldigt nära. Tyvärr är det ofta så polletten trillar ner.

Som ateist och sekulär humanist har jag grundat min uppfattning om vår existens i rationellt tänkande och empirisk evidens, och jag ser döden som det absoluta slutet på en människas medvetande. Om våra liv har en mening så ligger denna mening hos oss själva.

Om man i stället för att fråga vad är meningen med livet? ställer frågan, vad är meningen med mitt liv?, då blir det uppenbart att det finns lika många meningar med livet som det finns människor. Helt enkelt att meningen med livet är att ge livet mening.

Den sekulära humanismen ger inga löften om odödlighet, men kan ändå vara till tröst. Jag har till exempel ingen känsla av att jag blivit orättvist drabbad. Jag behöver inte spilla värdefull energi på att undra över vad jag har gjort för att förtjäna min sjukdom. Ingen har vållat mig detta – jag råkade bara dra en nitlott i mutationslotteriet – och jag behöver därmed inte ödsla bitterhet på högre makter.

För de flesta människor ter sig nog livet som någonting som levs framåt och inte som en nedräkning. Men båda perspektiven behövs. Förr eller senare får vi syn på slutet, och måste då fråga: hur känner jag inför det jag lämnar bakom mig?

För en sekulär humanist finns det ändå en sorts liv efter döden – genom våra vänner, projekten vi tar oss an, böckerna vi skriver, barnen vi sätter till världen. Det som till slut är vårt avtryck. Humanistens tröst ligger i vetskapen om att han efter döden lever vidare i minnet hos dem som stod honom nära. 

Vi lever delvis våra liv genom andra. Våra relationer ger livsmening. Denna kärlek försvinner inte den dagen vi går bort. När vi lever med ett slags medvetenhet om döden får vi syn på det som består. På så vis hjälper döden oss att se mening med livet.

The post Hur döden hjälper oss att se meningen med livet first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Svenska Akademiens ledamot och tidigare ständige sekreterare Sture Allén har avlidit, uppger familjen för TT.

”Vår älskade pappa och make, Sture Allén, har i dag lämnat oss i stor sorg och saknad. Efter en tids sjukdom somnade Sture in i all stillhet omgiven av sin familj. Vänligen respektera vårt behov av lugn i denna svåra stund”, skriver familjen i en kommentar.

Sture Allén var språkforskare och professor i språkvetenskaplig databehandling i Göteborg mellan åren 1972 och 1993. Han blev ledamot i Svenska Akademien 1980 och var dess ständige sekreterare mellan 1986 och 1999.

Under sina år som ständig sekreterare arbetade Allén aktivt med att uppmuntra allmänhetens intresse för språk, han var bland annat ofta gäst i flera tv- och radioprogram och publicerade gärna språkvårdande artiklar.

– Han är en av dem som suttit längst i Akademien, han tog sitt inträde 1980, det är väldigt långa perspektiv, säger Mats Malm, ständig sekreterare i Svenska Akademien till TT.

“Fantastisk person”

Vid sidan av sitt ledamotskap var Allén ledamot av Nobelkommittén från 1987 till 90-talets slut. Han var även ledamot av flera andra svenska och utländska akademier.

Under Sture Alléns tid som ständig sekreterare uppstod den så kallade Rushdiefejden, då några av ledamöterna menade att Akademien offentligt borde fördöma den fatwa som riktats mot författaren Salman Rushdie från iranska religiösa ledare. Konflikten ledde till att Kerstin Ekman och Lars Gyllensten från 1989 lämnade arbetet i Svenska Akademien. Senare följde Knut Ahnlund deras exempel.

Det var före Mats Malms tid som akademiledamot, den “komplicerade historien” har han inte så bra koll på, säger han. Däremot har han haft stort personligt utbyte av Sture Allén långt innan han själv blev invald.

– Vi arbetade tillsammans i styrelsen för Svenska vitterhetssamfundet till exempel, han var en fantastisk person på att både vara vänlig och observant och strukturerad på mötena – han kunde leda möten framåt. Jag tog djupt intryck av honom från första början.

Höll på reglerna

Alléns pionjärarbete inom datalingvistik och lexikografi väckte internationell uppmärksamhet och 1975 grundade han Språkbanken. Den har varit helt central för språkvetenskapens utveckling, enligt Mats Malm. Att man i dag kan söka digitalt i Akademiens tre ordböcker hade till exempel inte fungerat utan Alléns insatser.

– Det som är riktigt stort är att han faktiskt utvecklade sitt ämne nordiska språk till något helt nytt, den språkvetenskapliga databehandlingen. Där var han långt före sin tid och det påverkade också arbetet i Akademien, säger Mats Malm.

Även författaren och Akademiledamoten Per Wästberg pekar på Sture Alléns stora insats för att tillgängliggöra ordböckerna digitalt.

– Det var hans passion att genomföra det, säger han och lägger till:

– Han var den formellaste av oss alla och höll mycket på alla regler och stadgar och ville inte avvika från dem. Han var helt koncentrerad på att digitalisera ordboken och Svenska Akademiens ordlista. Det var väldigt viktigt men för oss som var okunniga författare var det en annan värld.

Sture Allén blev 93 år.

TT Nyhetsbyrån

The post Sture Allén har avlidit first appeared on Opulens.

GULDHJÄRTA. Syntgruppen Depeche Modes keyboardspelare Andy Fletcher är död, uppger bandet i sociala medier.

“Vi är chockerade och fullständigt överväldigade av sorg efter vår vän, familjemedlem och bandkollega Andy “Fletch” Fletchers för tidiga död”, skriver bandet på Twitter.

Fletcher var en av originalmedlemmarna i Depeche Mode. Han har beskrivits som limmet som har hållit ihop bandet genom åren.

“Fletch hade ett hjärta av guld och var alltid där när man behövde stöd, en livlig konversation, ett gott skratt eller en kall öl”, skriver bandet vidare.

Andy Fletcher blev 60 år gammal.

TT Nyhetsbyrån

The post Depeche Modes keyboardist död first appeared on Opulens.

SORGLIGT. Visdiktaren Thorstein Bergman har avlidit, uppger SR Kulturnytt.

Bergman debuterade 1965 i SVT:s “Hylands hörna” och han har skrivit en rad populära visor, bland annat “Om du nånsin kommer fram till Samarkand” som spelats in av en rad artister, bland annat Lill Lindfors.

Bergman har också framträtt som uttolkare av bland andra Dan Andersson och Nils Ferlin.

Thorstein Bergman har under sin karriär tagit emot flera priser och stipendier och sedan 1999 var han ledamot av Svenska Visakademien.

Thorstein Bergman blev 79 år.

TT Nyhetsbyrån

The post Visdiktaren Thorstein Bergman död first appeared on Opulens.

FÖRLUST. Den Oscarsbelönade grekiske kompositören Vangelis har avlidit, uppger Greklands premiärminister.

“Vangelis Papathanassiou finns inte längre bland oss. Musikvärlden har förlorat den internationella artisten Vangelis, det elektroniska ljudets stjärna”, skriver premiärminister Kyriakos Mitsotakis på Twitter.

1981 nynnade en hel värld på ledmotivet till filmen “Triumfens ögonblick”. Musiken till några brittiska idrottsmän som tränade inför OS 1924 tillhör 1980-talet mest kända filmkompositioner och ledde till såväl en Oscarsstatyett som en Grammynominering för Vangelis.

Musiken klättrade dessutom upp som både album- och singeletta på USA-listan och blev det stora genombrottet för Evángelos Odysséas Papathanassíou, som födes i Agria 1943.

Vangelis började sin karriär som popmusiker i hemlandet men flydde hemlandet för Paris efter militärjuntans maktövertagande 1967 och bildade med bland andra landsmannen Demis Roussos bandet Aphrodite’s Child.

När bandet splittrades gick han över till elektronisk musik för film, tv och teater, en genre han starkt förknippas med.

Året efter “Triumfens ögonblick” kom nästa succé med den futuristiska musiken till “Blade runner”, som följdes av bland annat “Försvunnen” (också 1982), “The Bounty” (1984) och den Golden Globe-nominerade musiken till “1492 – Den stora upptäckten” (1992).

Med åren tog teatern och olika liveprojekt över och filmuppdragen blev allt mer sällsynta. Hans musik fortsatte dock att sälja.

Enligt grekiska medier avled Vangelis på ett sjukhus i Frankrike på onsdagen. Dödsorsaken är inte känd. Vangelis blev 79 år.

Martin Yngve/TT

The post Kompositören Vangelis död first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Den folkkäre körledaren Kjell Lönnå är död. Det bekräftar hans anhöriga för Sundsvalls Tidning. För bara fyra dagar sedan medverkade han i en konsert.

– Han har betytt mycket för mig, jag växte ju upp i en stad (Sundsvall) som präglades av hans största år, säger artisten Helen Sjöholm.

Kjell Lönnå avled under tisdagskvällen, 85 år gammal.

“Slutet kom plötsligt. Sorgen är obeskrivlig. Vi älskade honom så. Vi ber om att få sörja honom i fred”, skriver familjen i ett meddelande till Sundsvalls Tidning.

Så sent som den 7 maj medverkade Lönnå i konserten Caprice i Sundsvall, då med Tommy Körberg som gäst.

“I lördags stod han på scenen och gjorde det han älskade mest, att vara mitt i sången bland sina körer. Nu finns han inte längre bland oss. Han är bortom bergen och blommorna, men inte bortom sången. Alltid i sång”, skriver familjen till ST.

Breddade körsången

Kjell Lönnå har varit programledare i flera radio- och tv-program, ofta med körsång i fokus. Han har lett Sundsvalls kammarkör, KFUM-kören och Confetti.

Flera artister medverkade i Kjell Lönnås program tidigt i sina karriärer, bland andra Helen Sjöholm, Andreas Lundstedt och Carola Häggkvist. Under 1980-talet ledde Kjell Lönnå SVT-programmet “Sången är din” från Cirkus i Stockholm, med Sundsvalls Kammarkör och KFUM-kören i Sundsvall som huskörer. Han har även varit programledare för “Lekande lätt” med premiär 1987 och “Lönnå med gäster”, som sändes från Sundsvall 1992 och 1993.

Artisten Helen Sjöholm hade kontakt med honom senast för några månaders sedan, och berättar nu för TT att hon sörjer körprofilen. Hon växte själv upp i Sundsvall.

– Det var där han blev en tv-personlighet att räkna med. Han kom ju från ett entusiastiskt körliv sedan barnsben via kyrkan, och sedan lyckades han föra fram körsångens glädje men han lyfte också hur bred körsången kan vara. Det kunde vara gamla andliga sånger blandat med ganska ekvilibristiska sånger, det blev en bredd och det tyckte folk om, säger hon.

Helen Sjöholm beskriver att Kjell Lönnå hade ett “väldigt djup”, men att det var sångglädjen som drev honom.

– Det var det som gjorde att han kunde entusiasmera folk något så enormt. Vi som har sjungit framför hans ögon och viftande händer har verkligen fått uppleva den där stora glädjen, säger hon.

Firade jubileum

Förra året fyllde Kjell Lönnå 85 år, och firade samtidigt att han lett körer i 70 år. Pandemin stannade dock upp körverksamheten, och i en intervju med tidningen Dagen 2021 berättade den folkkäre profilen att han ägnat tiden i isolering åt att skriva nya psalmer. Samtidigt såg han fram emot hösten, när körverksamheten väntades dra igång igen.

– Nu börjar det ljusna, sade han då till Dagen.

Kjell Lönnå växte upp i en baptistfamilj, med pappa som var pastor och mamma som var kantor.

– På 50-60-talet motsvarade frikyrkan den kommunala kulturskolan. Där fick jag en musikalisk grundutbildning. De hade körer, strängmusik och jag fick prova på att vara solist och fick god vana att stå framför folk, sade han till Dagen.

Sofia Sundström/TT
Sara Haldert/TT

The post “Folkets körledare” Kjell Lönnå är död first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Den halländske vispoeten, kompositören och författaren Alf Hambe är död.

Hambe är bland annat känd för “Visa i Molom” och skapade den poetiska världen Molom – ett fantasilandskap, som bär likheter med området kring halländska Steninge, där han bodde.

Alf Hambe debuterade 1962 med visboken ”Astronaut till häst” och gav under sin karriär ut ett trettiotal album. Han låg även bakom ett tjugotal dikt- och vissamlingar – och gav så sent som 2018–2019 ut tre böcker: ”I långa lopp och längslar”, ”Mykoniden & en Odyssée” samt ”Stjärnorna blommar om natten”, som består av tidigare opublicerade texter.

Hans verk har också tolkats av artister som Alice Babs, Fred Åkerström och Hootenanny Singers.

Under sin karriär tilldelades Alf Hambe bland annat Evert Taube-stipendiet två gånger, Dan Andersson-priset samt den kungliga medaljen Litteris et Artibus.

Alf Hambe blev 91 år.

TT Nyhetsbyrån

The post Vispoeten Alf Hambe död first appeared on Opulens.

AVLIDEN. Författaren och poeten Kristian Lundberg har avlidit, uppger hans familj för Sveriges Radio. Hans roman “Yarden” etablerade honom som en modern arbetarförfattare.

Kristian Lundberg, född 1966, debuterade 1991 med diktsamlingen “Genom september” och skildrade i sina verk ofta den svåra uppväxten i ett arbetarklasshem i Malmö.

Hans mamma insjuknade i schizofreni när han var tolv år och då övergav pappan familjen. Tonåren fylldes av alkohol, droger och kriminalitet, men i 25-årsåldern tog han sig ur missbruket och sökte sig till den kristna tron. 2021 utkom han med en bok om återfall i missbruk, ”Sånger vid avgrunden”.

I romanen “Yarden” skrev han om han sin tuffa tid som timanställd kroppsarbetare på en parkering i Malmö hamn, ett jobb han tog för att klara av en skatteskuld. Boken fick stor uppmärksamhet och fick liv både på teater och som film i regi av Måns Månsson 2016.

“Helt klasslös”

Men sin nya status som en slags modern arbetarförfattare tog Kristian Lundberg avstånd från.

– Jag känner mig egentligen inte som arbetarklass, jag känner mig helt klasslös. Jag är inte hemma någonstans. I någon mening är jag en man utan förflutet eftersom ingen av dem jag växte upp med finns kvar. Jag är som en väldigt gammal man som tänker tillbaka: “ja, han är död och hon är död och han är död”, har han sagt till TT.

Han gav ut böcker på många olika förlag, bland annat flera på Ellerströms. Förläggaren Jonas Ellerström säger till TT att han känt Kristian Lundberg sedan mitten av 1980-talet.

– Han var en person jag alltid tyckt mycket om. Det blev ett kaotiskt, besvärligt och kanske inte alls oklanderligt liv av det hela. Men det fanns alltid så mycket god vilja, så mycket hängivenhet för litteraturen och en sådan stor hjälplöshet hos honom också. Jag är mycket, mycket ledsen, säger Jonas Ellerström.

Medlem i Malmöligan

I slutet av 80- och början av 90-talet blev Kristian Lundberg en del av en gruppering unga poeter som kallade sig Malmöligan. Den bestod förutom honom av Clemens Altgård, Håkan Sandell, Per Linde, Lukas Moodysson och Martti Soutkari och gjorde sig kända för sina scenframträdanden samt en antologi från 1992.

Jonas Ellerström beskriver ett helt liv i litteraturens tjänst.

– Kristian kunde inget annat. Han hade ingen kapacitet för överlevnad, han kunde bara skriva – det kunde han å andra sidan bättre än de allra flesta. Det var det han försökte leva på, och han körde slut sig själv på det sättet, lika väl som missbruket.

Kristian Lundberg var en ofta kontroversiell skribent, verksam som kritiker i bland annat Helsingborgs Dagblad.

2006 råkade han i blåsväder efter att ha skrivit en recension av en bok som inte var färdigskriven: Britt-Marie Mattssons deckare “Fruktans makt”. I en intervju med TT 2011 beskrev han det efterföljande hatet som riktades mot honom:

– Folk fotograferade min port, de skulle skjuta mig, de berättade vilken skola min son gick på – det stod inte i relation till en rad som publicerats i Helsingborgs Dagblad, sade han.

Led av sjukdomar

Totalt skrev han över 30 böcker och nominerades under sin karriär till Augustpriset. Han prisades av Svenska Akademien och Samfundet De Nio, tilldelades Sveriges Radios romanpris och en rad andra priser för såväl poesi som prosa.

Pelle Andersson, förläggare på Ordfront var med i juryn för Aftonbladets litteraturpris och gav sedan ut ett par av Lundbergs böcker.

– Han var ett unikum i svensk litteratur. Hela hans författarskap är en lång krönika om ett liv. Det är väldigt få som lyckas gestalta och fånga det hur det än ter sig. Jag kan inte förstå att berättelsen nu är slut. Han har ju klarat så extremt svåra saker i livet, säger Andersson.

TT: När hade ni kontakt senast?

– Vi hade en diskussion om att han skulle skriva en bok för fyra år sedan. Det gick ett tag och jag hörde inte av honom, men så fick jag plötsligt ett mejl där han skrev att han var tillbaka. Han berättade att han hade haft det väldigt, väldigt tufft. Och att han hade fallit tillbaka i sina gamla missbruksproblem. Då fick jag upp hoppet och tänkte att “Nu ska allting bli bra igen”.

Mörka år

Crister Enander, även han författare och litteraturkritiker, var vän med Kristian Lundberg. De gav tillsammans ut sin brevväxling i bokform under titeln “Hat & bläck” 2013.

– Han var en stor poet, men de sista åren i hans liv blev mörka. Jag fick avsluta vänskapen ett tag för det blev för mycket även för mig. Så jag känner att jag har sörjt en gång och nu får jag sörja på nytt, säger han.

I slutet av sitt liv led Lundberg av demenssjukdomar, Lewy body och hydrocefalus, något han nyligen berättade om i SVT:s ” Fråga doktorn “. Där beskrev han hur sjukdomarna gjorde honom “fly förbannad” på andra människor – utan grund.

– Till slut förstod jag att det här stämmer inte. Vad jag gjorde då var att jag började dra mig undan. Jag sökte inte hjälp utan jag försvann, jag smet. När jag försökte göra något åt det hamnade jag hos psykiatrin vilket var helt fel, sade han.

Kristian Lundberg blev 56 år.

Ann Edliden/TT

The post Författaren Kristian Lundberg död: “Ett unikum” first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Den mexikanska poeten Gloria Gervitz är död. Hennes verk “Migrationer” har beskrivits som ett av vår tids stora poetiska projekt – en dikt i ständig förvandling och förflyttning som Gervitz hela tiden skrev och skrev om.

“Det är med stor sorg vi på Rámus har mottagit beskedet att Gloria Gervitz i går lämnade oss efter en tids sjukdom. Vi trodde aldrig att Gloria skulle komma att sätta punkt för sina ‘Migrationer’ och det är med en enorm saknad vi nu är medvetna om att hon inte kommer att höra av sig för någon ytterligare ändring”, uppger hennes svenska förlag Rámus för TT.

Gloria Gervitz föddes 1943 i Mexico City och 1976 påbörjade hon dikten “Migrationer”, som skulle komma att bli hennes livsprojekt.

I svensk översättning har “Migrationer” utkommit i tre olika versioner. Den senaste, “Migrationer 1976–2022” kom nu i april i översättning av Hanna Nordenhök.

Rámus beskriver verket så här: “Ett vindlande poetiskt flöde om att lämnas och blir kvar, om döden, inre och yttre migrationer, det judiska arvet, kärleken och den kvinnliga sexualiteten, som gjorde henne till en av vår tids verkligt stora poeter”.

Gloria Gervitz poesi kom att älskas världen över med en mängd översättningar och hon belönades bland annat med Pablo Neruda-priset.

TT Nyhetsbyrån

The post Poeten Gloria Gervitz är död first appeared on Opulens.

BORTGÅNG. Journalisten och tv-personligheten Sven Melander har avlidit efter en lång tids sjukdom, bekräftar hans familj för TT.

– Han var så otroligt fin. Begåvad och underbar att vara och jobba tillsammans med, säger skådespelaren Eva Rydberg till TT.

“Vi är tacksamma för allt det stöd och omtanke som visats både honom och oss under den här tiden. Pappa hade in i det sista nära till skratt och var nyfiken på både människor och världen. Vi hoppas att det är så han kommer att minnas och vi är glada och stolta över de avtryck han gjort i många människors liv. Vi saknar honom redan och önskar att vi får sörja honom ifred”, säger hans son Victor i ett uttalande.

Skådespelaren Eva Rydberg jobbade med Sven Melander inom teatern under många år.

–Han var så otroligt fin. Begåvad och underbar att vara och jobba tillsammans med. Vi hade fruktansvärt roligt, han betydde så mycket för mig, säger hon.

“Stor saknad”

Rydberg berättar att de brukade mejla varandra då och då och att han “var rolig ända in i det sista”.

– Det kommer att bli en stor saknad i teatervärlden, ett stort tomrum efter honom. Han behövdes, han var så fruktansvärt rolig samtidigt som han var intelligent och skärpt. Jag vet ingen som kan påminna om Sven Melander, säger hon.

Även skådespelaren, regissören och författaren Alexander Karim berörs av nyheten om nöjeslegendarens bortgång.

– Sven var precis så fin som man över huvud taget kan tänka sig, och ännu finare, säger Karim, som tillsammans med Sven Melander deltog i tv-programmet “Stjärnorna på slottet” på SVT.

En annan som har varma minnen av Sven Melander är Pia Rehnquist, chef på Bonnier News Local. Hon lärde känna honom i början av 1980-talet och stod honom nära.

– Det är naturligtvis en väldigt stor sorg, han har varit en mycket viktig person i hela mitt liv och en del av min familj kan man säga.

En stor komiker

Hon lyfter fram att han var en stor komiker, men pekar också på att han hade ett stort samhällsintresse, något som på senare år märktes i hans filmer på sociala medier.

– De filmerna visade kanske en lite ny sida för folk som inte kände honom så väl, men han var oerhört samhällsengagerad och politisk kunnig och hade ett väldigt starkt rättvisepatos. Jag skulle säga att han var en politisk person, han hade en uppfattning om hur världen kunde bli bättre och var extremt allmänbildad, säger Pia Rehnquist.

Komikern och regissören Adde Malmberg säger att Sven Melander förnyade tv-underhållningen genom tv-programmet “Nöjesmaskinen” som han ledde tillsammans med Stina Lundberg Dabrowski.

– Han var en stor humanist och var väldigt folklig och ansågs lite buskiskaktig men hade samtidigt en väldigt tydlig social agenda. Han tyckte saker. Han var en viktig person i svensk underhållning, säger Malmberg.

Skådespelaren Morgan Alling skriver på Twitter om Sven Melander:

“Vi har jobbat ihop flera gånger och han har alltid varit så varm, snäll, klok. Han förstod att stärka en ung orolig skådespelare genom sina små fina små klokheter. En man med hjärtat på rätta stället”, skriver Alling.

Cancern kom tillbaka

Sven Melander berättade under 2018 att han hade drabbats av cancer. Något år senare friskförklarades han, men i slutet av förra året berättade han att cancern hade kommit tillbaka.

Familjen skriver i ett mejl att Sven Melander somnade in lugnt och stilla, omgiven av sin närmaste familj. Han blev 74 år.

Klas Widestrand/TT
Erik Paulsson Rönnbäck/TT

The post Mångsidige humoristen Sven Melander är död first appeared on Opulens.

FÖRLUST. Bloggaren Dagny Carlsson har gått bort, enligt Kulturnyheterna i SVT. Hon benämndes ofta som “världens äldsta bloggare”.

Det var vid 99 års ålder som Dagny Carlsson gick en datorkurs och 100 år gammal startade hon sin blogg, där hon kallade sig själv för Bojan.

– När  jag inte dog var jag tvungen att börja leva. Man kan ju inte sitta ena dagen efter den andra och bara vänta på att dö, och inte göra det, sade hon när hon 2017 medverkade i P1:s “Sommar”.

– Jag försöker inspirera gamla tanter att hänga med i utvecklingen, sade hon också till TT i samband med programmet.

Dagny Carlsson har bland annat medverkat i dokumentärserien “Det är inte så dumt att bli gammal” och har gett ut den självbiografiska boken “Livet enligt Dagny”. Regissören Åsa Blanck har följt henne i dokumentären “Livet börjar vid 100” som handlar om hur Dagny Carlsson hittade lyckan genom sitt bloggande.

– Hon har tagit med mig på de vildaste äventyren. Så tror jag att hon alltid har varit, men kanske hon tillät sig bli så ännu mer efter hon blev 100: ”Skit samma, nu kör vi”. Och de äventyren är slut nu, säger Åsa Blanck till Kulturnyheterna.

Dagny Carlsson blev 109 år.

TT Nyhetsbyrån

The post Bloggaren Dagny Carlsson är död – blev 109 år first appeared on Opulens.

LIVSFILOSOFI. Mats Barrdunge anser att livet är större än döden. Här förklarar han varför.

Har människan en själ eller ett psyke eller både och? Det finns en märkbar skillnad i språkbruket kring dessa ord. När det talas om själen i hälsotermer är det med ett bredare hälsobegrepp som inkluderar vårt själsliga välbefinnande. Psyket däremot är en term som används i beskrivningar av sjukliga tillstånd som psykisk ohälsa, psykiska problem, psykisk sjukdom och så vidare.

Trots att dessa ord etymologiskt är identiska – ”psyche” är grekiska och betyder ”själ” – förekommer de i två helt motsatta kontexter. Frågan är då om detta språkbruk betyder att vi talar om två helt olika saker, eller om det avspeglar en skillnad mellan ett materiellt och vetenskapligt synsätt, till skillnad från ett mer religiöst eller andligt betraktelsesätt på livet.

Tanken på en själ är förknippad med tanken på en odödlig själ och är så motbjudande för många människor att de föredrar att förneka att människan har en själ.

Eftersom själens existens, liksom frågan om Guds existens, inte kan bevisas vetenskapligt är detta en fråga som inte vetenskapen äger, utan varje människa äger rätten att själv bestämma.

Personligen anser jag att livet är större än döden och att det därför är orimligt att tänka sig att efter livet följer döden eller att efter något följer intet, liksom att det ur intet uppstår något. Men även de som förnekar själens odödlighet brukar lägga till att man fortsätter att existera i andras tankar eller att den materiella kroppen fortsätter att existera som en del i naturens kretslopp. Inte ens den mest inbitne materialisten kan riktigt överge tanken på den inte kommer att fortsätta att leva i en eller annan mening.

Mitt senaste argument är att anledningen till att dessa inte kan tro på ett liv efter detta beror på att de inte kommer ihåg att de var döda när de var döda. Det är som skillnaden mellan de drömmar då man vet att man drömmer, och drömmar då man tror att man drömmer något verkligt. Så att den som upplever döden som verklig men inte tror på ett liv efter detta, är därför en som i min mening inte riktigt vet att den lever när den lever. Denna fråga sammanhänger också med vår syn på livet, där materialisten anser att de som tror på livet efter detta har en mer negativ eller “världsfrånvänd” syn på själva livet.

Jag skulle istället säga att det är materialisten som har en mer negativ eller dödsmärkt syn på livet som menar att döden besegrar livet och inte förstår att livet är större än döden.

God jul!

The post Tankar kring själens odödlighet first appeared on Opulens.