BARNKULTUR. Anne Edelstam skriver om en se- och tänkvärd utställning med fokus på barnboksillustratörer – ”Från Mumin till Chop Chop”.

Från Mumin till Chop Chop – Tove Jansson, Ilon Wikland, Pija Lindenbaum, Linda Bondestam
Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm
Utställningen pågår till och med den 17 augusti 2025

Skandinavien är, inom kultursfären och internationellt, känt för sina musiker men även för sina fint illustrerade barnböcker. I våra protestantiskt präglade länder, med allt vad det innebär av förnuft och moralpredikningar, har vi trots allt behållit vårt barnasinne tycks det. Detta kan vara en av förklaringarna till att det i Norden finns en strävan efter att nå de minsta i våra samhällen med viktiga budskap inbäddade i kreativa barnböcker.

Våra bästa barnboksillustratörers alster ger prov på såväl skicklighet som humanism.

Denna lustfyllda och färgstarka utställning är ett exempel på det. Från Mumin till Chop Chop på Waldemarsudde hyllas barnboksillustratörerna Tove Jansson, Ilon Wikland, Pija Lindenbaum och Linda Bondestam. Urvalet av konstnärer spänner över decennier: från 1940-talet med Mumintrollen, till i dag med roboten Chop Chop. Över tre hundra verk presenteras i form av skisser, färdiga illustrationer samt skulpturer i papper och några tidiga Muminfigurer.

Bilderna talar sitt eget språk utöver texterna de illustrerar. För barn är denna utställning naturligtvis magisk men den är även intressant för en vuxen. Besökaren kan spekulera i hur samhället har förändrats, vad som var viktigt under en viss period och inte under en annan. Det går också att konstatera hur många mänskliga problem har en tendens att regelbundet återkomma.

I det första rummet på utställningen introduceras illustratörerna. I de följande får besökaren gå in mer i detalj på var och en av konstnärerna, vad de vill visa, vad de har upplevt, hur de ser på naturen och på sina känslor. Gemensamt tar de upp väsentliga teman såsom rätten att få vara sig själv, allas lika värde, flykt, utanförskap, miljöproblem och sist men inte minst den tekniska utvecklingen. Ensamma barn som kommer som flyktingar skildras i bilder som tilltalar stora som små.

Ilon Wiklands omslagsbild till ”Den långa, långa resan” till exempel, illustrerar detta tema väl. Den lilla flickan står helt ensam med sin resväska och hund på en tom tågstation, allt tilltalande målat i klara vattenfärger trots motivets ödslighet.

Pija Lindenbaums teckningar med flickan som drar, i barnboken ”Doris drar”, med sitt alltför långa och orediga hår, visar utan ord, på en liten rebell.

Linda Bondestams robotfigur, Chop Chop pekar på ett samhälle i händerna på automater. Vår framtid? Hon tar även upp havets förorening med en ensam axolotl som simmar runt bland en massa skräp i ”Mitt Bottenliv”.

Dessa är blott några få exempel på ett brett antal illustrationer tagna ur diverse barnböcker besökaren kan undersöka och jämföra sinsemellan. Det är verkligen tänkvärt att studera utvecklingen från 1940-talet fram till nutid.  

Utställningen ingår i Mumins 80-årsfirande vilket lyfts fram både i Skandinavien och internationellt.

Har man skaparlust kan man även ta till pennan och rita i salen längst bort i utställningen eller ägna sig åt högläsning från några av barnböckerna som finns på plats. Utöver det erbjuds på Waldemarsudde föredrag, visningar och konferenser om vikten av läsning och bildrelaterade ämnen.

Vare sig man har barn att ta med eller inte, är denna utställning för de vuxna en påminnelse om den egna barndomen samt om bildens betydelse. Ibland behövs inga ord, illustrationen säger allt. Det är dessa konstnärers alster bevis på.

The post Barnboksillustratörer i fokus på Waldemarsudde first appeared on Opulens.

HEDERSPRIS. Barnboksexperten och redaktören Marianne von Baumgarten-Lindberg får Svenska Förläggareföreningens Hederspris 2021. Hennes avtryck i barnboksvärlden beskrivs som “outplånliga”.

Marianne von Baumgarten-Lindberg, 82 år, började sin yrkesbana som journalist men blev så småningom chef för Barnens bokklubb som hon också startade. Hon grundade och drev även Barnens bokhandel i Stockholm och i Simrishamn. Dessutom har hon jobbat för bland annat Läsrörelsen och är fortfarande en av de drivande bakom tidskriften Opsis Barnkultur.

Förläggareföreningen framhåller i ett pressmeddelande att hennes “enträgna och entusiasmerande arbete med och för barnlitteratur och läsande har gjort ett stort avtryck, inte bara i bokbranschen utan också för författare, illustratörer och inte minst för läsarna. Tack vare henne har flera generationer barn och föräldrar fått tillgång till såväl den klassiska som den samtida och nyskapande barn- och ungdomslitteraturen.”

TT NYHETSBYRÅN

The post Barnboksexpert får hederspris first appeared on Opulens.

NYUTGIVNING. “Det slår an en sträng av vemod hos mig när jag bläddrar i de här helt autentiskt återutgivna böckerna. När jag läser om dem nu, på gamla dar, slår det mig hur långt tillbaka i tiden min barndom faktiskt ligger”, skriver Elisabeth Brännström.

Josefin; Hugo & Josefin; Hugo av Maria Gripe
Modernista (2017)

Maria Gripe (1923–2007), är en av våra mest lästa och älskade barnboksförfattare. Hon fick sitt genombrott 1961 med Josefin, första delen i en trilogi om lilla Anna Grå, eller Josefin Johanderson som hon föredrar att kalla sig, och hennes snälle, självständige kompis Hugo. Ett år senare följdes boken upp av Hugo & Josefin och 1966 kom Hugo, den hett efterlängtade sista delen i serien. Böckerna hade blivit mycket populära med både barn och vuxna och 1967 filmatiserades de av Kjell Grede, något som ledde till att Hugo och Josefin snabbt blev kändisar på samma nivå som Emil och Pippi. Berömmelsen höll tyvärr inte i sig och idag är det inte lika många som minns berättelsen om de två udda barnen och deras starka vänskap.

I år har böckerna kommit i nyutgåva på Modernista, vackert inbundna och med originalillustrationer av konstnären och illustratören Harald Gripe, gift med Maria Gripe från 1946 fram till sin död 1992. Det slår an en sträng av vemod hos mig när jag bläddrar i de här helt autentiskt återutgivna böckerna. Jag läste dem som barn och när jag läser om dem nu, på gamla dar, slår det mig hur långt tillbaka i tiden min barndom faktiskt ligger; ingen rolig tanke, men ganska lärorik.

Hugo och Josefin växer upp i en värld mycket olik den vi lever i idag. Det saknas naturligtvis både mobiler och datorer och långt ifrån alla har TV. Barnen har däremot mer frihet och både Hugo och Josefin rör sig fritt utomhus utan att ständigt slussas mellan olika aktiviteter av föräldrar eller andra vuxna. En av de få likheter som finns är av det mer negativa slaget, Josefin mobbas av de andra barnen, och det framgår här rätt så tydligt att mobbning är en företeelse som är sig ganska lik, oberoende av tidsanda eller samhällssystem.

När berättelsen börjar är det sommar och tidigt 1960-tal och den sexåriga prästdottern och sladdbarnet Josefin lodar runt för sig själv i väntan på att skolan ska börja. Hon har alltid mest umgåtts med vuxna och skapat sig en rörig, inre fantasivärld som styrs mycket av föräldrarnas religiösa världsbild. Prästgården påminner om Edens Lustgård och den nye trädgårdsmästaren, den vitskäggige gubben Gudmarsson om Gud Fader själv. Ormen i Paradiset uppenbarar sig också i mänsklig skepnad i form av den skvallriga, lismande tant Lyra, en obehaglig gumma som mutar Josefin med godis för att hon ska tala illa om sin familj. När skolan börjar hamnar Josefin till sin förvåning helt utanför gemenskapen. Hon mobbas av de andra barnen, först och främst av flickorna i klassen, för sina gammalmodiga kläder och mossiga gamla föräldrar. Det är inte förrän Hugo börjar i klassen som Josefins problem förminskas. Hugo, som är både självständig och tillräckligt udda för att passa in, tar hand om Josefin och med hans hjälp växer hon sig starkare och modigare.

Böckerna om Hugo och Josefin berättar en vacker och mycket moralisk historia om två udda barn som växer upp och utvecklas tillsammans. Maria Gripes prosa är fantasifull och poetisk, samtidigt som det onda i Josefins värld känns starkt förankrat i verkligheten. Tyvärr tror jag ändå inte att berättelsen har så mycket att säga dagens skolbarn eftersom den strikt bibliska grund som den vilar på säkert kan kännas ganska främmande för många barn i dagens samhälle. Den här, annars helt utmärkta trilogin, passar nog bäst för nostalgiska vuxna som vill återuppleva en försvunnen barndom.

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

The post Berättelsen om de två udda barnens starka vänskap first appeared on Opulens.