PROSALYRIK. Eva Ullerud är en av författarna som medverkar i Poeter mot krig. Hennes bidrag där handlar om ett möte med barn. Den här texten handlar om det som inte får hända. 

När nornorna slutat spinna

En ekfras inspirerad av Salvador Dalis Three sphinxes of Bikini (1947), Paul Celans ”Dödsfuga”, Völvans spådom och mycket annat.

Himlen över mig är grön, märkligt grön, vackert grön, smaragdgrön, giftgrön. Den smälter över i gult, som den heta sanden under oss. Där framme skymtar blå bergstoppar men de är långt borta och vi är här, stelnade på rad efter varandra.

Våra huvuden med halsarna vilande i sanden. Över Sulamits smäckra nacke svävar håret som en askgrå hjärna. De spröda, röda korallerna vilar som ett halsband. Eller är det huden som brinner, smälter och rinner bort från hennes kropp, under sanden? Vi ska stiga som rök i luften, i molnet ligger man inte trångt. Lugnt ser vi framåt. Allt har redan hänt. Solen är på väg ner och kastar långa skuggor av våra huvuden. Halsen framför henne har kluven stam men trädkronan är ännu grön. De är sköra, växterna. Godtrogna.

Mellan dem ser jag det ledande huvudet som en grå svamp uppburet av en stark nacke. Det är långt borta, jag skymtar det bara. Ser att det är på väg. Det vill ta sig vidare, vill sprida sig överallt, vill täcka hela jorden i vit, ren aska. Det nynnar beslutsamt för sig själv. Kriget är slut. Oron är över.

Som sfinxer, med kropparna begravda i sand, ställer vi frågan till Gudarna: “Vilken varelse går på alla fyra på morgon, på två ben mitt på dagen, på tre ben på kvällen och ju fler ben den har desto svagare är den?”. De svarar: ”Den enda varelse som tror att hon är Gud.”

Jag tittar upp och ser ett mörkgrönt moln sakta sänka sig och kväva allt liv. Silencio.

The post “När nornorna slutat spinna” first appeared on Opulens.

“Atombomberna hade inte någon avgörande betydelse för kriget. Detta är ett väl dokumenterat faktum som Sveriges Television borde kunna tilltro allmänheten att bli informerad om.” Lars Borghem har sett dokumentären Hiroshima: 75 år efter bomben och påminner om de krig som följde Japans kapitulation.

Hiroshima: 75 år efter bomben
Dokumentär av James Erskine
Kan ses på SVT Play till 2 februari 2021

Filmen upprepar alla de vanliga försvaren för att fälla atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Att de fick slut på kriget. Att de räddade japanska och amerikanska liv. Filmen påstår också felaktigt att den amerikanska militären var positiv till en användning av atombomberna. Tvärtom var det de civila, president Truman, krigsminister Stimson och utrikesminister Byrnes som ville bomba Japan med atombomber. Alla ledande amerikanska militärer insåg att Japan ville kapitulera och att atombomberna inte hade någon avgörande betydelse för kriget. Detta är ett väl dokumenterat faktum som Sveriges Television borde kunna tilltro allmänheten att bli informerad om.

Det finns för övrigt ett samband mellan Japans kapitulation och Koreakriget 1950 -1953. Den 8 augusti 1945, två dagar efter bomben över Hiroshima, började kriget mellan Sovjetunionen och Japan i Manchuriet, som Truman och Stalin kommit överens om i Potsdam. Tiotusentals koreaner slogs på Sovjets sida mot Japan som ockuperat deras land sedan 1932. På kort tid tillfångatogs sexhundratusen japanska soldater och hundratals generaler kapitulerade. Sovjetiska trupper och koreanska gerillatrupper förföljde japanerna in i Korea.

Den japanska ockupationen av Korea hade varit brutal. Men Stalin och Truman hade inte diskuterat vad som skulle hända efter att krigen var slut. Nu beordrades två amerikanska arméöverstar varav Dean Rusk, som senare i egenskap av USA:s utrikesminister skulle bli en av de huvudansvariga för Vietnamkriget, att dra en linje på kartan över Korea så att japanska styrkor kunde kapitulera till Sovjetunionen över linjen och till USA under linjen. Stalin accepterade trots att de amerikanska styrkorna då befann sig långt från Korea. Koreanerna blev inte tillfrågade.

Samtidigt kunde också Vietnam befria sig från utländsk kontroll från Japan och Frankrike. Den 2 september 1945 läste Ho Chi Minh inför en halv miljon vietnameser i Hanoi upp självständighetsförklaringen som byggde på den amerikanska från 1776. Vad de inte visste var att Charles de Gaulle just varit i Washington och fått stöd av USA att fortsätta den franska kolonisationen av Vietnam. Kriget mot först Frankrike och sedan USA skulle snart följa.

The post Krigsslutet som gav upphov till nya krig first appeared on Opulens.

KOREAKRISEN. “FN:s säkerhetsråd, som i dessa dagar borde sitta sammankallat dygnet om, tycks lamslaget. Ändå vet alla att endast förhandlingar kan lösa situationen. Kärnvapenkrig kan det inte”, skriver Björn Gustavsson.

Världen hotas av ett förestående kärnvapenkrig. Nordkoreas och USA:s ledare positionerar sig och triggar retoriken – samtidigt som en kommande stormaktskonflikt med även Ryssland och Kina inblandade ter sig som en alltmer sannolik konsekvens.

Nordkoreas diktator inspekterar nya vätebomber – och Donald Trump twittrar ut sina hot: den amerikanska stormakten kommer att besvara nya provokationer ”med en eld som världen tidigare aldrig skådat”. Och USA:s försvarsminister Jim Mattis understryker: alla hot mot USA och dess allierade ”kommer att bemötas med en massiv militär respons”.

Fiendebilder tar form, gott ställs mot ont. I stället för massiva förhandlingsinsatser skramlas med vapen och militär uppladdning. Ett kärnvapenkrig i Asien kan spridas snabbt och okontrollerat, enligt krigets egen logik, som ingen kan förutse. Våld föder våld.

Risken är att USA gör som på 90-talet, när Irakkriget och kriget mot Serbien inleddes: landet bildar en ”demokratisk allians”, struntar i FN och kör sitt eget race. ”När ingen annan tar sitt ansvar, då gör vi det”, förklarade George Bush när han redogjorde för 90-talets stora ”fredsprojekt”: anfallet mot Irak. Till och med vår i efterhand nästan helgonförklarade Anna Lindh var positiv till USA:s bombningar av Belgrad.

Fram till andra världskrigets slut var Korea en del av Japan. Koreakriget 1950—1953 slet upp en djup internationell konflikt, i en tid då kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen var ett faktum. Korea har länge varit en internationell konflikthärd . År 2010 skrev Nordkorea på sin statliga hemsida: ”Vill sydkoreanerna verkligen ha ett nytt Koreakrig? Skulle ett nytt krig bryta ut, kommer det att bli mer än bara en regional konflikt.”

År 2010 deklarerade Nordkorea även följande: ”Det är mycket sannolikt att ett sådant krig kommer att bli ett nukleärt krig, och att mänskligheten då får uppleva ett sådant. Detta är huvudanledningen till att det internationella samfundet inte kan bortse från de försämrade relationerna på Koreahalvön.”

Nordkorea uppmanade den gången de sydkoreanska makthavarna att upphöra med sin ”konfrontationspolitik” och framhöll att de ”interkoreanska relationerna” (Nordkorea betraktar inte Sydkorea som ett självständigt land) snarast måste förbättras och att detta är ”den enda vägen för att säkra världsfreden”.

Vår nuvarande svenska utrikesminister Margot Wallström, med en unik möjlighet att medla mellan Nordkorea och USA eftersom Sverige har ett så kallat skyddsmaktsuppdrag mellan de båda länderna, tycks lamslagen när det nu är skarpt läge. Och FN:s säkerhetsråd, som i dessa dagar borde sitta sammankallat dygnet om, tycks lika lamslaget. Ändå vet alla att endast förhandlingar kan lösa situationen. Kärnvapenkrig kan det inte. Risken är att FN blir lika lamt och sidospelat som föregångaren Nationernas förbund, som successivt försvagades i takt med att Tyskland och dess allierade började agera allt mer självständigt.

För nästan exakt tio år sedan skrevs en fredsdeklaration under i Pyongyang, i avsikt att ersätta nuvarande vapenstillestånd med ett permanent fredsavtal.

Samtala, världsledare! Alternativet är: död och förintelse.

The post Det finns bara ett alternativ till död och förintelse first appeared on Opulens.