LITTERATUR. Ivo Holmqvist minns den nyligen avlidne Bunny Ragnerstam som en oerhört vänlig människa, kunnig arbetarförfattare och skicklig översättare, inte minst när det gällde Dos Passos USA-trilogi.

Hösten 1964 fick jag ett stipendium till ett av de förnämsta universiteten i nordvästra Amerika, i den så kallade Ivy League. Jag hade läst en hel del amerikansk litteratur redan tidigare men jag fick också bra lärare. En av dem, Noel Perrin, var vid den tiden svärson till en av paret Charles Lindberghs döttrar och ganska sent innan jag kom dit fanns också den store poeten Robert Frost i kollegiet men han undervisade inte längre. I kursen ingick nog också böcker av John Dos Passos. Där var jag bekant med hans fina roman om storstaden New York, ”Manhattan Transfer”, som är ett Sverige-ställe på södra Manhattan. Omslaget till mitt exemplar visar trängseln under denna dagliga resa till och från jobbet (Twin Towers fanns ännu inte).

Så småningom kom jag att även läsa Dos Passos huvudverk, den så kallade USA-trilogin. De två första delarna hade kommit i svensk översättning av Artur Lundkvist. ”1919” är titeln på den första (hans översättning var skral i likhet med hur han på alltför kort tid översatte Karen Blixens Afrika-bok). Och så småningom utkom också uppföljningen som hette ”Den 42:a breddgraden”, översatt av Sonia Vougt.

Det dröjde länge innan den tredje delen kom på svenska och då var det Bunny Ragnerstam som i ett svep tog sig an alla tre delarna på ett mycket skickligt sätt. Ragnerstams arbetarskildringar kan ibland påminna om en annan amerikansk gigant, Upton Sinclair. Detta är värt att minnas nu när Bunny Ragnerstam inte längre är bland oss: en skicklig översättare, en kunnig arbetarförfattare, och en oerhört vänlig människa de två gånger vi hade anledning att ha kontakt.

IVO HOLMQVIST

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Bunny Ragnerstam och Dos Passos first appeared on Opulens.

ROMAN. ”Det är omöjligt att inte drabbas av Hayes psykologiska skärpa, språkliga precision och distinkta stil som för tankarna till mästare som F Scott Fitzgerald och Truman Capote.” Det skriver Erik Bovin, som läst romanen ”Mitt ansikte för världen att beskåda” av Alfred Hayes.

Mitt ansikte för världen att beskåda av Alfred Hayes
Översättare: Christoffer Stuveback och Maria Warnefors
Redaktör: Magnus Eriksson
Formgivare: Daniel Andrén
Illustratör: Marta Mena-Bernal
Rand förlag

Alfred Hayes (1911-1985) var en mångsysslare som främst rönte framgångar som manusförfattare. På meritlistan återfinns bland annat det Oscarsnominerade filmmanuset till Roberto Rossellinis Paisan (1946). Som poet är han mest känd för sin dikt om protestsångaren och fackföreningsaktivisten Joe Hill (bördig från Gävle, av alla ställen). Hayes dikt ”I dreamed I saw Joe Hill last night” från 1936, har senare tolkats och framförts av artister som Pete Seeger och Fred Åkerström.

Uppvärdering av Hayes romaner

På senare år har hans bidrag till romankonsten uppvärderats, något som kan ha sporrat nystartade Rand förlag som valt att ge ut en av hans sju romaner, i en elegant formgiven utgåva. Det rör sig om My face for the world to see från 1958 som förlänats en svensk språkdräkt, i Christoffer Stuveback och Maria Warnefors lyhörda översättning.

Hayes finns tillgänglig i svensk översättning sedan tidigare med romanerna Flickan vid Via Flaminia (1949), och Kär (1954), med Gustaf Rudebeck och Birgitta Gröndahl som översättare. Då det var ett tag sedan kan det tyckas snålt av förlaget att inte kosta på sig ett förord.

En destruktiv relation

I denna roman skildrar Hayes en miljö som han var väl förtrogen med. Den manliga berättaren har samma yrke som Hayes och delar sitt liv mellan samvaron med hustrun i New York och arbetet som manusförfattare i Los Angeles.

Det är sen natt, kanske rentav framåt småtimmarna, när han befinner sig på en fest som börjat avta och får syn på en kvinna som försöker ta sitt liv genom att dränka sig. Han rusar mot vattnet för att rädda henne.

Några dagar senare inleder de en relation. Otroheten tycks inte plåga honom nämnvärt då kärleken till hustrun svalnat sedan länge. Det är skådespelardrömmarna som fört kvinnan, han finner sig så fäst vid, till staden i vilken de vistats ungefär lika lång tid. De har, med andra ord, en del gemensamt, men trots det går deras relation i fel riktning och blir destruktiv. Han är desillusionerad och har tappat hoppet om sin karriär. Hon dricker för mycket och lider av någon form av psykisk ohälsa.

Till Hayes försvar

Fiktionen lever på den gåtfulla atmosfär som alstras mycket tack vare författarens val att inte avslöja huvudpersonernas namn. Från början har berättaren och kvinnan tydliga roller som hjälte respektive offer. Under läsningens gång klarnar dock bilden av kvinnan som ett slags femme fatale-gestalt. Hayes har således gjort sig skyldig till en typ av kvinnoporträtt som i dag är att betrakta som daterat. Till Hayes försvar kan framhållas att mannen inte heller framstår som särskilt sympatisk trots sin hjälteinsats. Först mot det dramatiska slutet –som jag inte ska avslöja – skymtar något som kan liknas vid självrannsakan där mannen får syn på sin kyla och cynism.

Hayes roman är mycket läsvärd

The New York Review of Books har lanserat romanen som en modern klassiker. Det är allt att klä den i för stor kostym för klassikerstämpeln lever den inte upp till, tyvärr.

Det är dock en ytterst läsvärd roman, inte minst för alla som inte kan få nog av skildringar av nittonhundratalets Hollywood – med betoning på avigsidorna och dess gin och tonic-dränkta dekadens. Det finns, kort sagt, något inte bara tragiskt och motbjudande utan även tilltalande med en miljö så full av ytterligheter och kontraster.

Den blinda jakten på framgång och lycka kan onekligen förstöra människor. Under den skimrande ytan döljer sig inte sällan… tomhet, idel tomhet. Eller vad sägs om Hayes egna ord om staden ur nämnda roman: ”I detta nu var stan full av människor som låg i sina sängar och drömde om att bli berömda med en brinnande, en outtröttlig, en nästintill rasande lidelse, om de inte redan var berömda, och ännu berömdare om de var det; eller om att bli rika om de inte redan var rika, och ännu rikare om de var det; eller mäktiga om de inte var mäktiga nu, och ännu mäktigare om de var det”. Samtidigt – en värld utan drömmar eller drömmare vore tråkig för att inte säga outhärdlig.

Alfred Hayes är en författare jag gärna läser mer utav. Det är omöjligt att inte drabbas av Hayes psykologiska skärpa, språkliga precision och distinkta stil som för tankarna till mästare som F Scott Fitzgerald och Truman Capote.

The post Alfred Hayes skildring av Hollywood har psykologisk skärpa first appeared on Opulens.

KRIMI. Bengt Eriksson har läst Dennis Lehanes Sverigeaktuella ”Hatets hjärta” och fascineras av dialogerna i boken. Deckarhyllan bjuder också på sex boktips.

En gång när jag intervjuade den amerikanske författaren George Pelecanos sa jag och frågade: ”Du skildrar arbetarklassen – fattiga människor i fattiga miljöer, italienska och grekiska invandrare, afro-amerikaner. Är du en amerikansk arbetarförfattare?”

Pelecanos svarade: ”Det måste jag väl vara. Jag kommer ju från samma miljö som mina romanpersoner och genom att skriva försöker jag belysa livsvillkoren för den amerikanska underklassen.”

Och han utvecklade: ”Kriminalromanen är den i särklass bästa form som finns om man vill man skriva om arbetar- och även medelklassen. Lägg till lite noir-stämning och blandningen blir mycket verkningsfull. Jag skulle vilja sträcka mig till att säga att vi är de enda som förmår skriva den här sortens romaner i traditionen efter Steinbeck, A I Bezzerides, John Fante med flera. Vilka jag syftar på? Richard Price, Michael Connelly, Elmore Leonard, Dennis Lehane, James Sallis, James Crumley…”

Observera författarnamnet Dennis Lehane… Exakt detta brukar jag hävda, att det finns ett antal författare i dagens USA som skriver kombinerade kriminal- och arbetarromaner. Och jag brukar sörja, att de åtminstone i Sverige sällan eller aldrig uppmärksammats för vad de är – just arbetarförfattare.

”Hatets hjärta”

Av de amerikanska deckarkolleger som George Pelecanos räknade upp kan Dennis Lehane vara både den främste och den meste deckararbetarförfattaren, nu aktuell på svenska med romanen ”Hatets hjärta” (Bookmark; övers: Sanna Gillberg).

I fjol gavs boken ut i USA och jag funderar över titeln eller dess titelbyte, från ”Small Mercies” på engelska till ”Hatets hjärta” i Sverige. Två olika betydelser – ja, helt olika betydelser. Två olika ingångar till läsningen av romanen – ja, helt olika ingångar. Den ena liksom utifrån, så är romanens människor. Den andra liksom inifrån, så är också romanens människor. Så olika romanerna och personerna blir, så olika hjärtan de får, beroende på titlarna, direkt utan att läsaren ens börjat läsa.

Utvidgar noir-traditionens jargong

Barmhärtighet kontra hat. Något jag direkt fastnar för i ”Hatets hjärta” är Dennis Lehanes skicklighet som amerikansk deckar- och noir-författare, den där hårdkokta jargongen som hör till den här deckartraditionen. Både i själva berättandet men framför alla i dialogerna, det där sättet att få dialoger att studsa och smasha mellan ett par personer. Lehane använder sig av noir-traditionens jargong men han gör mer än så: han skriver vidare och utvecklar jargongen.

Lehanes studsande dialoger

Lehanes personer i ”Hatets hjärta” talar inte hårdkokt med varandra. Jo, det gör de nog, men en annan sorts hårdkokthet. De talar som på gatan och i den vita irländska arbetarklass som bor – eventuellt lever – i South Boston, kallat Southie. Eller bodde, Dennis Lehanes roman utspelar sig sommaren 1974. Medan jag läser så googlar jag på South Boston och vad ser jag förstås, givetvis att den här fattiga delen av Boston med invånare som på 70-talet var närmast trasproletariat – urban white trash – numera har gentrifierats och intagits av vit medelklass. (Vart försvann arbetarna?

Ursäkta runtomskrivandet, vad jag tänkte komma fram till är ett exempel på Dennis Lehanes studsande dialoger. Jag väljer följande replikutbyte, från sidan 78, som exempel, där huvudpersonen Mary Pat sökt upp barndomsvännen Donna. De har inte träffats på länge: Mary Pat bor ensam med dottern Jules i en kommunal hyreslägenhet medan Donna, som kom upp sig genom att gifta sig med en av områdets gangsterledare, har flyttat till ett townhouse på Telegraph Hill.  

”Donna”, säger hon. ”Jag vet inte var Jules är. Och Brian lovade att kolla upp det. Så jag måste hitta honom.”
”Så du vill inte ligga med honom?”
”Nej, det vill jag inte.”
”Varför inte?”
”Eftersom jag låg med honom i high school och det var inte särskilt bra.” Donna får samma färg i ansiktet som kokt potatis – nästan genomskinligt vit. Hennes ögon blir stora som basketbollar.
*Låg du med min Brian.”
”Ja, i high school.”
”Min Brian?”
”Han var inte din då.”
”Vi var vänner då.”
”Ja.”
Hon fimpar cigaretten utan att bryta ögonkontakten med Mary Pat. ”Varför berättade du inte det?”
”För att du var kär i honom.”
”Nej, det var jag inte.”
”Jo, det var du.”
”Jag var ju ihop med Mike Atardo.”
”Ja. men du var kär i Brian.”’
”Det berättade jag aldrig för dig.”
”Jag visste ändå.”
”Så du låg med en kille som du visste att jag var kär i.”
”Jag var full. Han också.”
”Jaha.”
”Ja.”
”Och var var jag?”
”På Castle Island med Mike Atardo.”
Hon tjuter till. ”Samma kväll som jag förlorade oskulden?”
”Japp.”

Så bra skrivet. Genialt, menar jag. Och så svårt att skriva: korta, snabba och snärtiga repliker som just studsar – smashar – mellan och mot varandra, blott några få inflätade meningar från författaren på de exakt rätta ställena. Repliker där varje ord är balanserat och utvalt mot andra ord som är lika balanserade och utvalda. Ord som ingår i ett samtal men samtidigt berättar något och allt mer och mer om personerna. Ja, tror du inte att det är svårt att skriva så – försök själv!

Bussningen i Boston 1974

Boken inleds med en ”Historisk kommentar”, där Lehane informerar om att den 21 juni 1974 slog en amerikansk distriktsdomstol fast – för att upphäva segregationen inom Bostons skolor – att elever från övervägande svarta områden skulle bussas till övervägande vita områden och elever från vita till svarta.

Citat ur boken: ”Skolan i området med störst andel afroamerikaner hette Roxbury High School. Skolan i området med störst andel vita elever hette South Boston High School. Det beslutades att en betydande del av eleverna på dessa två skolor skulle byta plats med varandra….” Lehane tillägger: ”Det var väldigt varmt i Boston den sommaren och det regnade nästan aldrig.”

Detta utgör bakgrunden och scenografin – utan att skildra själva bussningen utspelar sig romanen ”Hatets hjärta” där och då. Det vita Southies invånare ska protestera och demonstrera, de knackar dörr för att få med fler och tillverkar demonstrationsplakat. Protesterna leds av dem som bestämmer och styr det mesta i South Boston och vilka är det, områdets organiserade gangsterliga eller säg, den irländska maffian.  

Lehane har skrivit en samhällsroman

Vad Lehane skildrar är människorna och deras liv, deras område och denna tid i deras liv. Huvudperson är alltså Mary Pat Fennessy, ensamstående mamma med tonårsdottern Jules. En son hade hon också, men han är död, och hennes män har försvunnit. Mary Pat kör en gammal sliten kombi-Range Rover som ännu håller ihop, hon är före detta narkoman, ska det visa sig, och för att få in de pengar som behövs arbetar hon med gamla, inom åldringsvården.

Men nu har gasen stängts av för henne i lägenheten. ”Hatets hjärta” blir en kriminalroman när först dottern Jules försvinner. Hon gick ut en kväll och kom aldrig tillbaka, och när sen också en ung svart man, fortfarande skolpojke, hittas död på rälsen vid tunnelbanan på Columbia Station. Men vad gjorde han där, en svart pojke, en ”svarting”, i ”hennes” område, i ett helvitt irländskt område.

”Hatets hjärta” kunde också ha blivit en polisroman, när två poliser skrivs in på sidorna. Men romanen blir bara delvis en polisdeckare – mest fortsätter den att vara och förblir en samhällsroman och skildring av South Boston, detta fattiga irländska arbetarklassområde på 70-talet. Huvudpersonen Mary Pat utforskar – inte riktigt men nästan som en amatördetektiv – området på nytt, dess gator och människor, i sökandet efter sin dotter.

Härmed presenterar Lehane genom henne områdets olika människor: de lokala maffialedarna och deras underlydande drogdealare, Mary Pats syster Big Peg, som skiter i omvärlden, hon och hennes man bryr sig bara om Southie, tar de sig till Dorchester, grannområdet, så är det en stor grej, och Mary Pats förre make Kenny Fennessy, ”en riktigt bjässe”, ”en och nittio lång”, som ”växte upp i de fattiga hyreskvarteren runt D Street” – ”en så brutal plats att…”

Men Kenny började upptäcka böcker, han började läsa, han läste – läste! – och han citerade – citerade! – ”han som aldrig varit en sådan som citerade”. Och så lämnade han Mary Pet och han är nu ihop med en afrotjej. Han lämnade henne för ”den här svartingen”.

Lehane skriver så det svider

Nej, ingen av dem, varken hennes syster eller tidigare make har sett Jules. Ingen har sett dottern. Ingen i Southie. Men många ljuger, om när de såg henne senast och var de såg henne. Anar du att det här kan ju inte sluta bra så… Nej, det gör det inte. Det slutar inte bra för någon i romanen, egentligen. Dennis Lehane tecknar ett porträtt av en plats, av dess människor och deras liv så det svider.

Såg i några amerikanska recensioner, innan ”Hatets hjärta” kommit i svensk översättning, att huvudpersonen Mary Pat kallades rasist. Jag skulle inte göra det. Lehane visar henne så ”rasistisk” som hon är, som säkert många irländska invånare var i Southie, jag menar Lehane kommer ju själv från grannområdet Dorchester, kant i kant och blott ett pinnhål över Mary Pats område.    

Men han visar också, samtidigt, att Mary Pat är medveten om att hon är det hon är och att det nog inte är helt rätt att vara det – som hon tänker om sin förre makes svarta fästmö, att ”hon är skitläcker”, ju också. Och när hennes arbetskamrater häcklar och uttrycker sig rasistiskt om den nämnde, svarte pojkens mamma, Dreamy kallas hon, som arbetar på samma ålderdomshem som Mary Pat, då försvarar hon sin svarta arbetskamrat.   

Ett sorgset men ärligt porträtt

Dennis Lehanes porträtt av Mary Pat Fennessy är sorgset men ärligt, ett rättvist porträtt och hans skildring av South Boston blir en kärleksförklaring. Som när Lehane, på sidan 112, låter en av poliserna, med smeknamnet Bobby, fundera så här:

”När de kör nerför Broadway ser han en ung kille kliva av en buss och sedan hjälpa en gammal dam som satt där och väntade på att kliva på. Bobby har ingenstans i hela sitt liv sett så många människor hjälpa små, gamla damer över gator, se till att de inte trampar i vattenpölar eller potthål, bära matkassarna åt dem och hjälpa dem att hitta sina bilnycklar i handväskor överfyllda av radbandspärlor och fuktiga näsdukar.”

Sex gånger svenska deckare och annan krimi

Malin Persson Giolito har inlevelse

Jag såg i en intervju att Malin Persson Giolito uppskattar tyske advokaten Ferdinand von Schirach. Och vem gör inte det? Med sina, oftast korta berättelser om människor kontra rättssystemet skapade han sin egen nisch inom kriminalutgivningen.

Persson Giolito, också jurist och författare, har i ”Motiv” (W&W) skrivit ”10 berättelser om brott” på liknande teman: människan och lagen. Men sätten att skriva, skildra lagar och människor är olika. Medan von Schirach snarast redogör så lever Persson Giolito sig in i människornas liv – ja, deras inre.

Varje berättelse har ett personnamn samt en lagparagraf som rubrik. Till exempel ”Anders BrB 3:17” eller ”Anne NSL §1”. Persson Giolito visar hur en lagparagraf kan handskas med en människa men också hur en människa kan tvingas handskas med en lag.

Som i ovan nämnda noveller om en nybörjarpolis respektive en mamma vars son är narkoman.

Kristina Appelqvist skriver underhållande

Det måste inte nödvändigtvis mördas för att en deckare ska vara bra och läsvärd. Och det behöver inte ens bli så mjukkokt för att det inte mördas.

Ännu ett bevis på det är Kristina Appelqvists ”Vykort från en bortglömd prins” (Piratförlaget), tredje titeln i serien om och med Nina Storm, nu tillförordnad generaldirektör, och Diana Wikman, nu avsatt generaldirektör.

Samma miljöer igen: Myndigheten för kulturstöd i Stockholm och Nina Storms ärvda prästgård i Mjöbäck. Spänningen skapas med en bortglömd väska, tavelstölder, ett par män som inträder i Ninas liv, boktitelns historiska prins och allra mest draken Dianas fortsatta strid för att utmanövrera Nina.

Jag har några invändningar mot hur knutarna knyts ihop i slutet men bortsett från det skriver Appelqvist både underhållande och spännande, än en gång.

Jeanette Bergenstav imponerar

Även i Jeanette Bergenstavs nya, tredje Jennifer Sundin-deckare ”Havsgrav” (Norstedts) finns så många spår, trådar och sidoberättelser att varje skrivcouch hade avrått. Fast när resultatet kommer – då häpnar alla och imponeras.

Genom huvudpersonen Jennifer och hennes kämpiga tillvaro med kroppsbesvär, de bägge barnen och förre maken, och även – som frilansjournalist – en ständig ekonomisk kamp, har den här deckarserien redan från start fått en speciell, egen ton.

Miljöer: Göteborg med omnejd. Huvudtrådar: Ung kvinna drunknar, retreat där människor visst ska bli av med sina neuroser och Jennifer som får hjälp mot sitt tablettmissbruk. 

Barndomsvännen Annie, som hjälper och stjälper, ska också nämnas. Liksom Cilla Hansen, fiskare och dykare. Samt dessa små extrahändelser vid sidan om, så typiska för Bergenstav. Som här: en packad, rik och svinaktig man på krogen som Jennifer ger vad han förtjänat.

Lina Areklew skriver personligt och allmängiltigt

Något utomkriminellt spännande med deckare är när man får lära känna en speciell plats med dess människor. Om det, som hos Lina Areklew, är en verklig plats, Ulvön utanför Örnsköldsvik, känner ju vissa läsare till den här platsen. Men vi andra – en ny, okänd miljö!

”Utan dig” (Bazar) är fjärde delen i Ulvöserien (eller kanske följetongen). Huvudpersonerna är desamma – Sofia Hjertén, polis, och Fredrik Fröding, (nu) polisaspirant – som vi lärt känna och följt sen första titeln. Deras dotter Agnes, som blivit två år och de har gemensam vårdnad om, är nog också en huvudperson.

Så skriver jag för att det privata men allmängiltiga har varit, är och förblir huvudtråden. Genre: ”Private noir” eller ”Allas vår noir”. Areklews böcker innehåller inte karaktärer eller ens personer utan hon skildrar människor och deras/våra problem (ofta sociala och psykiska).

Någon kriminell handling – här en grov misshandel av en ung flicka – pekar ut riktningen för hennes deckare: just det personliga och allmängiltiga. 

Johan & Johanna Hurtig Wagrell skildrar Kalmar

Det finns, viss generalisering, två sätt att skriva deckare. Antingen försöka sno ihop en originell story (good luck) eller återanvända och variera persontyper och kriminalgåtor – men skriva desto mer personligt. Alltså: språk, tonfall, stämning.

Deckardebutanterna Johan & Johanna Hurtig Wagrell introducerar staden Kalmar som kriminell miljö. Bägge författarna är också komiker, vilket de använder sig av i debutdeckaren ”Fasad” (Bokfabriken).

Det börjar för 25 år sen, då sextonåriga Gabby försvann spårlöst. Det fortsätter idag med att TV-producenten Sanna vänder hem för att göra en dokumentär om det olösta fallet. Platsen är alltså Kalmar med polisinspektören Elizabeth (helst inte Bettan) – en samtida kvinnlig polisromanpolis, typ omöjlig att jobba med.

Cold case, true crime, återvändardeckare, kvinnlig snut… Läst förut? Yeppp! Men här kommer makarna Hurtig in med sitt sätt att berätta, formulera och skruva till. Det sker med spets på orden, roligt och skarpt, på och på väg över gränsen.

Som nid- och sannbilden av Sannas tv-producent, den där som nog både deckarförfattarna och definitivt jag jobbat med.

Lina Arvidsson skriver så boksidorna darrar

Vad gäller Lina Arvidsson handlar det i hög grad om hur hon skriver, låt säga, skräckspänningsromaner. Hennes  särdrag: förmågan att blanda skräck med spänning till thriller och nästan deckare – och foga ihop det med psykologisk svärta.

Efter några fristående titlar inleder Arvidsson med ”Mörka vrår” (Lind & Co) vad som ska bli en serie (enligt omslaget) kriminalromaner. Huvudpersoner: Annie, väktare i Stockholm och bosatt i en förortsetta med pojkvännen Wille, socionom.

Så erbjuds de att ta över Willes stora barndomshem uppe i Hälsinglands djupaste skogar. De tackar ja, inte minst till ett liv tillsammans riktigt på allvar. Men kring huset och dess förflutna ska mörkret sjunka, när hemligheter uppstår och blottas.   

Vad håller Wille på med? Han bara försvinner om kvällarna. På vad ruvar hans mamma, där i gäststugan på tomten? Hon är så tyst. Varför? Och pappan då, som dog för längesen, går han igen och spökar?

Det regnar också, hela tiden. ”Mörka vrår”, alltså. En exakt titel. Lina Arvidsson skriver så boksidorna darrar.

The post Deckarhyllan med Bengt Eriksson: Geniala dialoger när Lehane skriver noir om arbetarklassen first appeared on Opulens.

LYRIK. I dag har vi glädjen att introducera John Tritica, från USA, med en dikt i översättning av Niklas Törnlund. Den åtföljs av en kortare presentation av den amerikanske poeten.

Den amerikanske poeten John Tritica bor i Albuquerque, New Mexico och har gett ut en handfull diktsamlingar. Han har även publicerat en volym med tolkningar av Niklas Törnlunds poesi. Under en period på 70-talet studerade han svenska på Lunds universitet. Senare doktorerade han på en avhandling om den mångfacetterade poeten Kenneth Rexroth (1905-82).

Johns Triticas dikter utforskar naturen och existensen med språket som ett skarpslipat verktyg. ”Nyårseld #15” ingår i diktsamlingen ”Standing in astonishment” från 2012. Den dikten har vi nu glädjen att återge i översättning av Niklas Törnlund.

Nyårseld #15

hur finna detta
          smala fotfäste
   startrampen
             där allt står på spel

        att elden avslöjar
            sitt språk av hunger
                        elementära dåd

                 uppammar aptiten
          för fara
                     rider en brinnande våg
                              elektrisk virvlande kraft
               vilande i vetskapen

             att avsatsen flyr
                       en utsträckt hand
               att ord vittrar
             men eld alltid når fram

                        när tår fjädrar
                på utskjutande gnejs
          efter ett fäste
obönhörligt kort
                                       antänt av ett
                     temperament          

                               John Tritica

                                    Översättning: Niklas Törnlund

The post Dikt av John Tritica: Nyårseld #15 first appeared on Opulens.

LYRIK. ”Så läs samlingen ‘Min hjärna är en taxi”, läs och se hur Richard Brautigan började som poet och skönlitterär författare, hur han grundlade sig,” skriver Bengt Eriksson som anser att det rör sig om nödvändig läsning.

Min hjärna är en taxi av Richard Brautigan
I urval och översättning av Jonas Ellerström
Fri Press

På baksidan av ”Min hjärna är en taxi” beskrivs amerikanen Richard Brautigan (1935 – 1984) som ”romanförfattare och poet”. Men ska det inte vara tvärtom, i omvänd ordning?

Någonstans någon gång uttryckte Brautigan någonting i stil med: Jag skrev poesi tills jag hade lärt mig att formulera en mening, då började jag skriva romaner. Inte ordagrant och han sa eller skrev det kanske inte ens, han uttryckte det aldrig så direkt? (Därför utan citattecken.) Det kan till och med vara nåt jag själv formulerat åt Brautigan för att det är så som jag tolkar både hans poesi och prosa.

Alltid poet

En poet – och alltid poet. I sin poesi – som i sin prosa. Richard Brautigan var – och förblir – formuleringarnas mästare. Och kanske deras slav. Men jag köpte det då och fortsätter att göra det för att Brautigans formuleringar och ord borrade och fortsätyter att borra sig in och ner i mig, där de möter mina egna ömma eller snarare ömkans- och kärleksfulla punkter.

Brautigans 60-tal och framåt

Richard Brautigans tankar blev som mina, från slutet av 60-talet och framåt. Hans känslor blev som mina. Hans liv blev ett slags ställföreträdande liv, dit jag drogs men inte ville. Men där mitt inre var. De små känslorna som blir stora känslor. De små tankarna som inte är så små utan visar sig vara  livet. Inte minst den gräns inom mig där anspråksfullt möter anspråkslöst, liksom den gick och går genom Richard Brautigans poesi och prosa.

Till ”Min hjärna är en taxi” har Jonas Ellerström valt ut  och tolkat dikter och (en del) prosa av för-Brautigan, från den ungdomstid innan han – officiellt – skulle bli Richard Brautigan. Manuskriptbunten hade sparats (det var hans första flickväns mamma som fick den) men dikterna (och övriga texter) förblev opublicerade fram till femton år efter hans död. Borde ha getts ut tidigare, redan då de skrevs? Ja.

            Föreställ dig att min hjärna är en taxi
och plötsligt (”Vad i helvete är det som händer!”)
åker du i den.           

Nej, de är kanske inte hans allra bästa dikter – och fattas bara, att han skulle ha diktat som bäst alldeles i början, som författarnybörjare, och sen aldrig kunnat överträffa sig – men högst värda att publiceras och bli lästa. Liksom jag skulle ha velat läsa ett antal av de opublicerade manuskript som huvudpersonen och bibliotekarien i Richard Brautigans framtida roman ”The Abortion: An Historical Romance 1966” tar emot, förvarar och bevarar i det märkliga biblioteket i Kalifornien.

”Jag är en okänd poet”

Det var också Brautigan – och särskilt ovan nämnda roman – som grundlade min syn på litteratur och författarskap. Kan en opublicerad författare också vara en författare? Svar: Ja, Kan alltså en bok som inte blev antagen, aldrig trycktes och gavs ut ändå vara en bok? En diktsamling som inte säljer i mer än ett exemplar, kan det vara en framgångsrik diktsamling? Jajamensann!

             Jag är en okänd poet. /–/ Det betyder att det framför allt är mina vänner som vet att jag är poet,
eftersom jag sagt det till dem.      

I förordet beskrivs hur och varför Richard Brautigan i unga år hamnade på ett sinnesjukhus (läs själv mer om detta). Ellerström har också lånat in ett citat från Brautigan, om poetiska utgångspunkter och influenser: ”Jag… började läsa japansk haikupoesi från 1600-talet. Jag läste Basho och Issa. Jag tyckte om deras sätt att använda språket, att koncentrera känslor, detaljer och bilder till dagglik metall.”

Nu tycker jag dock inte att Brautigan framöver skulle dikta så haikulikt (det finns andra amerikanska poeter som är  mer influerade av Japan och haiku) utom vad gäller koncentratet – att formulera sig kort och koncentrerat, kunna säga vad som ska diktas med en rad eller mening.

”Dina ögon är foreller”

Annars har jag alltid uppfattat poeten Brautigan som till lika delar amerikansk och sig själv. Med tillägget: mycket amerikansk och mycket sig. En kollega till 50-talets beatpoeter och storebror till 60- och 70-talens hippiesar. En psykedelisk poet, kan nog tilläggas.

Och som jag idisslat: de korta meningarnas och formuleringarnas Mästare. Blott några tidiga exempel, redan då och där, ur den här samlingen:
Våra blickar / fräser / mot varandra.
Fantasi / är / en stad / större / än New York…
Jag är / en vit tiger / gjord / av pepparmynta.
Jag minns eftermiddagen då den åttioårige mr Allen blev vräkt från sin lägenhet.
Det var en sorglig spöklik gång / en flicka / som var min sköna själs gestalt.
I födelsedagspresent / vill jag ha / en död mus…
Dina / ögon / är / foreller.
Jag / var / en / berusad regnbåge. /–/ Hon / var / en / livrädd måne.

Ovanstående rader/formuleringar har hämtats från diverse olika dikter men här kommer också en hel dikt, med titeln ”i dödens hjärta”:

En dörr / i dödens hjärta / kommer att öppnas / och jag ska gå in / och finna / sju rum, / vart och ett / lika stort / som Gud.

Kort och koncist

Kort och koncist, poetiskt och vardagligt, realistiskt men drömskt – på samma gång. Så som Brautigan också diktade redan som en ung poet och så som den ännu yngre läsaren (alltså jag) kände utan att ha läst just den här tidiga dikten, ”de arbetslösa drömmarna”, att det var så han diktade, just därför som han diktade, diktade till oss – mig – som kände precis likadant som han:

Jag tycker synd / om människor / som inte fått / till arbete / att drömma.

Läs och se!

Så läs samlingen ”Min hjärna är en taxi”, läs och se hur Richard Brautigan började som poet och skönlitterär författare, hur han grundlade sig! Det går lika bra – eller ska jag skriva att det är lika nödvändigt? – att läsa oavsett om man tidigare upptäckt och läst Brautigan eller om man aldrig upptäckt och läst honom. Som tillbakablick eller som grund för fortsatt – nödvändig! – läsning.

Gillar också att ”Min hjärna är en taxi” till form, format och tryck ser ut som diktsamlingar från underjordiskt håll kunde se ut i Sverige några år in på 70-talet. Inte stencilerade utan tryckta men blott nästa steg efter stencildiktsamlingarna. Enkelt framställt och prisbilligt att inhandla. Det poetiska innehållet var – och är – det viktiga.

The post Läs och se hur Brautigan började sina bana som poet! first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den avslutande delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11

I urval och översättning av Gunnar Lundin

23 juli (Emerson är 62 år)

Noteblock för Williamstown. Åter till det outtömliga ämnet, intellektets lov. Jag träffar prick, jag träffar alla prickar, närhelst jag når en ung människa med någon formulering som får honom att förstå hans eget värde. Om jag så kan beröra hans föreställningskraft, har jag gjort honom en tjänst; han kommer aldrig att glömma det.

Aug.

Varning för molltonarten. Misströstan, gnäll, dåligt humör, avslöjar bara det faktum att personen levt i den låga cirkeln av förnuft och insikt. Då kan dessa lätt förbrukas, och han har förbrukat dem, och ser sig nu tillba­ka och sörjer.

5 nov.

Vi hoppades att när freden efter ett krig som detta var återställd, skulle det ske en väldig utvidgning av nationens själ; en stor blick åt alla håll – verklig frihet i politiken, i samhällsvetenskaperna, i idéerna.  Men nationen tycks ha uttömt sin energi i kriget, och varje engagemang är lika partiskt och räddhågat som förut…

Dec.

Jag har försummat Carlyle, han som alltid är så juste mot mig. Som en katolik i Boston har han med sin våldsamma antiamerikanism satt sig själv i en falsk ställning, och han är inte enkel att ha att göra med. Men hans förtjänster är överväldigande, och när jag läser Friedrich glömmer jag allt annat.

(Tre artiklar, om kritik och lärande)

Feb. 1866

Varför skulle det vara för sent för Amerika? Omdömena från europeiska domare mot oss får mig inte alls att tappa modet. Renan säger si och så. Blir vi det minsta träffade av det? Arnold säger si och så; inte heller det berör oss. Jag anser det bättre för ens säkerhet att få kritik än få lovord. Lyssna till varje välmenad kritik. Så länge det inte sticker till har det inte träffat någon öm punkt. Och om det sticker till, så mycket bättre. Sätt genast fart att reparera felet, och tacka kritikern som din välgörare. Rus­kin har flera hårda och några okunniga saker att säga.

Universitet. Ge oss en försäkran att scholars har sina säkra platser; att de inte lämnas utanför; att fantasin får omsorg och uppmuntran; att mark­nadsandan inte knuffar bort dem; att entusiasmen inte förtrycks; att ”professor Granny” inte suger i sig allt. Lär honom Shakespeare. Lär honom Platon; och se till att det finns kompetenta examinatorer och att belöningarna som delas ut är välförtjänta.

Man klagar över att pengar och populistisk berömmelse fått samma välde i college som i affärsvärlden. Vad är botemedlet? Det finns blott ett, nämligen att en stor begåvning dyker upp; en sådan får omedelbart ledningen och skapar andan och modet i Cambridge.

Mars

När jag läser en god bok, till exempel en som lyfter fram en litterär fråga, önskar jag livet vore 3 000 år långt. Vem skulle inte vilja ge sig på egyptisk historia, som gjorts tillgänglig genom Wilkinson, Champollion och Bunsen, om det inte vore för detta memento mori som står att läsa från olika håll? Vem ansätts inte av lockelsen från sanskritlitteraturen? Och, som jag tidigare sagt, de chaldeiska oraklen lockar mig. Men det gör även algebra, och astronomi, kemi, geologi och botanik. Kanske måste vi då öka den tid som fordras till 30 000 år. Och om dessa år visar sig påverka oss på samma sätt som de sextio vi har erfarenhet av skulle någon scholar i ärlighetens namn behöva ersätta ordet år med sekel.

Maj (?)

Amerika ska slå fast och befästa att vapen aldrig har företräde framför rättfärdighet. Man ska inte gå in i andra länder och göra coup d’état, för att sedan efteråt komma med förklaringar och betala räkningen, utan förfara som William Penn, eller någon annan human person, som i förhandlingar med indianer eller utlänningar följer principer som hederlighet och ömsesidig fördel. Låt oss vänta tusen år innan vi tar Sandwichöarna med våld.

30 juli (Emerson är 63 år)

I morse påmindes jag åter om den glada nyheten att telegrafkabeln från Europa landat vid Heart’s Content, New Foundland…den troliga följden av en så utomordentlig och förbluffande händelse i mänsklighetens teknikhistoria är att den skoningslösa publicitet som varje offentlig handling nu kommer att utsättas för tvingar på aktörerna en ny känslighet för den mänskliga opinionen, och tyglar dårskap och ondska.

31 aug.

Inbjuden med Lidian och Ellen till Agassiz och tillbringade dagen i hans hus och på klipporna i Nahant. En människa att vara tacksam för; alltid hjärtlig, full av sakkunskap, ständigt vaket observant, och med utomordentlig förmåga att göra sig förstådd. I Brasilien såg han på mindre än en kvadratkilometers yta 117 olika sorters utmärkt timmer – och inte en sågkvarn i hela Brasilien.

Sept.

Min föreställning om ett hem är ett hus där varje familjemedlem på ett ögonblicks varsel kan tända en brasa i sitt eget rum. I annat fall vore samlivet påtvingat och ödeläggande för individen.

25 okt.

Att lyckas i arbetet, finna en bättre metod, en bättre insikt som med säkerhet leder till ett bättre arbete – det är hatt och rock, mat och vin, eldstad och häst och hälsa och sabbat. Åtminstone har jag märkt att varje framgång i arbetet påverkar mitt humör i alla dessa fall.

Feb. (?)

Jag är en äkta betraktare och hyser absolut förtroende för att varje betraktare av min sort kommer att instämma när jag lämnar noggrann rapport. Jag sade Alcott att vart och ett av mina uttryck beträffande ”Gud”, eller ”själen” och så vidare, har rätt till uppmärksamhet för att det är oberoende, inte utslag av något system, utan spontant; det närmaste ord jag kunnat finna för saken.

2 juli (64 år)

Läsning. Jag antar att varje gammal scholar har erfarenhet av att ha läst något värdefullt i en bok vilket sedan inte går att återfinna. Han är säker på var han läst det, men ingen annan har sett det, och inte heller lyckas han finna det när han köpt boken och noga genomsökt varje sida.

Odaterad

Revolutioner. I min ungdom ansågs Spinoza vara en ond ande; idag är han ett helgon.

Maj

För en tid sedan hörde jag berättas om ett möte på Atlantic Club, då nya numret av tidskriften Atlantic bars in i rummet, varpå var och en ivrigt reste sig för att få tag i ett exemplar, och sedan satte sig och läste artikeln han själv skrivit.

9 dec. 1869 (Emerson är 65 år)

Poesi, ton. Har läst några av Lowells nya dikter. Han visar oväntade  framsteg, men kanske främst i fråga om teknisk skicklighet och mod.  Där finns hans talang snarare än i den poetiska tonen, och dikterna uttrycker snarare hans önskan, hans ambition, än den okontrollerbara inre impuls som är det äkta kännetecknet för en ny dikt, och som är oanaly­serbart; det som utgör kvaliteten i ett ode av Collins, eller Gray, eller Wordsworth, eller Herbert, eller Byron – och  som man känner i den ton som genomsyrar texten mer än i någon briljant enskildhet eller enstaka rad. Som klangen från en klocka, eller kadensen i en låg vissling eller ett dån, eller ett hummande, till vilket poeten först anpassade sina steg medan han såg på solnedgången eller bara tänkte; som om något av detta gav styckets initiala form vilken sedan rådde genom hela dikten.

(Översättarens anm: Jämför: ”Grundstämningen sammanfattas inte, men den förmedlas, den varieras och utvecklas ständigt på nytt” (Madeleine Gustafsson)

Dec.

Kultur är en sak, kulturell polityr en annan. Det kan inte finnas någon stor kultur utan moral. Med en sant bildad man kan jäntor, föräldralösa, förrymda slavar och fattiga känna sig trygga.

Jan. (?) 1869

Nyligen fick jag ett bevis på att jag genom högläsning inför en publik kan visa skillnaden mellan god poesi och den som anses god; att jag kan visa hur mycket så kallad poesi endast är vältalighet.

Jan. (?)

Den handfull trogna och uppriktiga personer som var och en räknar i sin krets är de som får oss att gilla det här landet och den här planeten. Världen är inte någon dålig värld så länge jag vet att Mr Forbes och domare Hoar, Agassiz, mina tre barn, och tjugo andra varelser vilkas ansikten jag ser upplysta i diset, går omkring i den. Är det de trettio miljonerna amerikaner eller är det de tio eller tolv människor som finns i min krets som från dag till dag ger uppmuntran och kraft?

Maj

Gud hade oändlig tid till sitt förfogande. Men hur gav Han oss den? I ett jättelikt sjok bestående av ett dåsigt millennium? Nej, han skar upp den i en nätt följd av nya morgondagar, och med varje dag en ny idé, en ny uppfinning, en ny tillämpning.

Juli (?) (66 år)

Sumner (politiker och historiker). S. är en flitig och kompetent arbetsmänniska; humor saknar han men är uthållig i sina studier; utmärkt minne, stark hederskänsla; föraktar mutor, all form av eftergivenhet och är oförmögen till falskhet. Hans enastående personliga företräden i fråga om karaktär, gott sätt och statsmannamässig konversation gör på alla ett fördelaktigt intryck. Hans svaghet gäller de flesta offentliga personer, nämligen egoismen som förefaller närmast oundviklig i Washington.

Juli

Då jag bevistar möten i den klubb där jag är medlem uppträder jag förmodligen mycket illa genom att om möjligt alltid försäkra mig om en plats bredvid en uppskattad vän, och fastän jag förmodligen (även om jag aldrig hört det sägas) förnärmar några genom detta – ibland alltför uppenbara – val, är orsaken att jag, som vanligtvis inte rör mig i så utvalt sällskap, måste ta tillfället i akt samtidigt som jag har känslan

                      ”Vore han ej här med all sin charm,

                      Någon annan tog jag utan harm.”

15 mars 1870

En gentleman, engelsk, fransk eller amerikansk, är en sällsynt företeelse; jag tror jag minns varenda en som jag någon gång träffat.

9 juni

Skälet till uppkomsten av en ny filosof eller en ny filosofi är alltid att en tänkare inte kan läsa i de gamla böckerna som man skall. Jag kan inte läsa Hegel, eller Schelling, eller intressera mig för vad jag får höra om dem, så jag framhärdar i mitt eget lättjefulla sätt att skriva ned mina tankar, och upptäcker efter en tid att det finns likasinnade som tycker om dem, så jag framhärdar tills någon sorts linje eller system växer fram. Så går det alltid till: nya vinklingar och föreställningar. Det gäller för alla dessa, Herakleitos eller Hegel, eller vem du vill.

Concord juli (?) 1870. (Emerson är 66 år)

Jag är intresserad inte endast av mina förtjänster, utan även av mina brister; det vill säga av vad ödet gett mig i lott; det vill säga att ge akt på ödet genom att efter varje handling notera resultatet. Var resultatet gott? Var det dåligt? Så får jag ett rent intellektuellt nöje, oavsett om resultatet är vad vi kallar gott eller dåligt.

Juni 1871 (67 år)

Under min livstid har fem underverk åstadkommits: 1, Ångbåten; 2, Järn­vägen; 3, (Den elektriska) telegrafen; 4, Spektroskopets tillämpning inom astronomin; 5, Fotografiet. Fem underverk som har förändrat relationen mellan länderna.

21 okt.

Ruskin överraskar mig. Den här gamla boken, Two Paths, är originell, skarpsinnig, genomgående sakkunnig, och religiös.

Okt.

I allmänhet har jag en motvilja mot fysiker. Har ingen önskan att läsa dem, och kan därför inte deras namn. Men anekdoterna om dessa idé­människor väcker min nyfikenhet och min förtjusning.

Concord okt. 1872. (Emerson är 68 år)

Var skarpt observant på dina tankar. De kommer oväntat, som en ny fågel i gårdsträdet, och om du återgår till dina rutiner försvinner den; och du kommer aldrig att finna just den mottagligheten igen; aldrig, säger jag – men kanske ligger år, eller tidsåldrar, eller vem vet vilka händelser emellan dig och dess återkomst!

´

Tredje Europaresan (med avstickare till Egypten)

Jan. 1873 Kairo

Inget har gjort större intryck här än kopternas (jag förmodar att det är kopter) upprätta gång med en börda på huvudet; bättre och ädlare i hållning och rörelse än några fotgängare i våra amerikanska städer.

7 jan., på Nilen

Egypten är Nilen och dess stränder. Den odlade marken utgör endast ett grönt band på vardera flodsidan. Man ser från segelfartyget dess nära grannskap med klippiga berg eller sandöknar. Dag efter dag och vecka efter vecka oavbrutet solsken, och fastän man kan få se moln på himlen är de mera en sorts ornament och det regnar aldrig.

Profeten uttalar om egyptierna: ”Deras styrka är att sitta still.”

Maj, Oxford

Var gäst hos professor Max Müller och blev presenterad för Jowett och Ruskin och Mr Dodgson, författare till Alice in Wonderland, och till många universitetsdignitärer…Dagen därpå hörde jag Ruskin föreläsa, och följde honom sedan till hans lägenhet, där han visade sina tavlor, och uttalade sina dystra åsikter om det moderna samhället. På kvällen middag med vice justitieministern Liddell och ett stort sällskap.

Åter till Förenta staterna

Sept. 1874 (Emerson är 70 år)

Francis Cabot Lowells död är en personlig förlust för mig. Vi har varit vänner alltsedan vi för femtiosju år sedan var kamrater i college, och har därefter träffats, ibland sällan, ibland ofta; vi har sällan bott i samma stad, och när vi mötts har det varit enkelt och kamratligt som dåförtiden. Han var konservativ, jag var av spekulativ läggning; och ofta under den oberäkneliga politiken som förr rådde, jämförde vi våra olika åsikter. Mr Henry Lee Higginson berättade för mig hur skrupulöst hederlig han var, hur han dröjde med att begagna sig av sin rätt att kräva avgifter på hypotekslån vilkas villkor inte hade uppfyllts. Mr H ansåg honom romantiskt hederlig… Han var en vän i nöden, tystlåten men trogen, och hans karaktär tillförde ett sällsport värde till hans gåvor, som om man fått guld ur en ängels hand. Det kan jag vittna om, när jag erinrar mig hur han dagen efter den gång mitt hus brann ner, kom till Concord och uttryckte sin medkänsla, och några dagar senare överraskade med en storslagen donation från honom själv och hans barn vilken mer än väl räckte för husets återuppbyggnad.

November 1874, Boston (Emerson är 71 år)

Poesins hemlighet kommer aldrig att förklaras – den är alltid ny. Vi har inte kommit längre än att förundras över hur den berör oss, och evigheten som den hör samman med.

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 11 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den tionde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10

I urval och översättning av Gunnar Lundin

Juni 1863 (Emerson är 60 år)

Ta bort egoismen, och man skulle kastrera våra välgörare. Luther, Mira­beau, Napoleon, John Adams, Andrew Jackson; och de oss mer när­stående allmänhetens tjänare – Greeley, Theodore Parker, Ward Beecher, Horace Mann, Garrison, de skulle alla förlora sin vigör.

(Jfr Montaigne om äregirighet)

24 juni

När jag läser Henry Thoreaus dagböcker blir jag starkt medveten om hans kraftfulla konstitution. Den där kraften som hos en ek som jag observerade när han gick, eller arbetade, eller besiktigade jordlotter, samma tveklösa hand varmed en åkerbrukare ger sig i kast med något arbete, vilket jag skulle sky som slöseri med kraft, visar Henry då det gäller litterära uppgifter. Han har muskler, och vågar sig på och klarar av bedrifter som jag måste avstå ifrån. När jag läser honom finner jag samma tanke, samma ande som finns hos mig, men han för den ett steg vidare, och illustrerar genom utomordentliga bilder vad jag bara skulle ha meddelat i något sömnigt generellt påstående. Det är som om jag kommit in i en gymnastiksal, och fick se ungdomar hoppa, klättra och svinga sig fram med ouppnåelig kraft – fastän deras bragder endast är en fortsättning på mina egna initiala handgrepp och hopp.

24 juli

Jag besökte Dartmouth College, och fann samma gamla Granny System som för tjugofem år sedan. Rektorn har en motvilja mot tävlan, som han anser skadlig för studenternas karaktär. Därför har han förbjudit att invalet till de två litterära föreningarna ska grundas på meriter, och har ordnat det så att den vars namn kommer först i alfabetet ska inskrivas i Adelphi, den andra i Mathesianerna, den tredje i Adelphi, den fjärde i Mathesianerna osv. Varje student skrivs in i en av de två. ”Men det finns väl en bästa elev i varje klass, som får hålla anförandet vid skolstarten?” – ”Oh nej, alla uppgifter tilldelas genom lottning.” Den älskvärde studen­ten som förklarade saken tillade att förfarandet bidrog till att ta bort otrevliga spänningar från föreningarna, och jag svarade ”Visst, och det skulle ta bort än mer om det inte alls fanns något college”. Jag rekom­menderade morfin i rundliga doser till skolnämndens medlemmar.

Okt. (?)

Lincoln. Det går inte att förfina Mr Lincolns smak, vidga hans horisonter, eller förbättra hans omdöme; han kommer inte att uppträda med den värdighet som det anstår Amerikas president, utan sticka ut huvudet genom fönstret vid varje järnvägsstation och hålla ett litet tal, och råka in i diskussion med lantjunkaren (Squire – kolla Webster) A och domaren B. Han kommer att skriva brev till Horace Greeley, och till varje redaktör eller journalist eller uppstudsig föreningsstyrelse som skriver till honom, och sålunda pruta på sin värdighet.

Men låt oss vara beredda på sånt. Låt clownen hållas. Vi kan skatta oss lyckliga om vi har fått naturlig godhet, ärlighet, och trohet mot folkets bästa (med brist på fint sätt på köpet) – och inte en roué eller en ondsint egoist.

24 maj 1864

Hawthorne. Hans bortgång innebar för mig både en överraskning och en besvikelse. Jag såg i honom en större man än något av hans arbeten tillkännagav, och att han fortfarande hade en hel del ogjort, och att han en dag skulle visa vad han förmådde. Som granne har jag känt mig säker på vår relation, och på hans nödvändiga behov av sympati och förståelse – och tänkt att jag kunnat vänta ut hans ovillighet och nyckfullhet, och en dag vinna hans vänskap. Det skulle ha inneburit en lycka, utan tvivel för båda, att ha inlett ett varaktigt öppet utbyte av tankar och känslor. Det var lätt att tala med honom – där fanns inga hinder – bara det att han sade så litet, och jag för mycket, och jag tystnade bara för att han inte gav några tecken på gensvar och jag fruktade att jag gått för långt. Han visade varken egoism eller självhävdelse; snarare var han ödmjuk, Vid ett tillfälle uttryckte han fruktan för att som författare vara utskriven. En dag när jag fick se honom i skogen uppe på kullen där han bodde, stegade han tillbaka längs stigen till sitt hus och sade ”Den här stigen är det enda minnet av mig som kommer att återstå.” Nu visar det sig att jag väntade för länge.

Juli (?) (Emerson är 61 år)

Ålderdomen medför tillsammans med sina besvär trösten att man snart slipper den – vilket borde vara en påtaglig lättnad för sådana missnöjda pendlar som vi är. Att slippa kriget, skulder, torkan, dystra stunder, tandläkaren, eftertankar, grämelse och samvetskval som ansätter en med såna djupa och smärtsamma stygn – slippa nästa vinter, slippa de höga priserna och undermåligt sällskap – allt detta är förvisso förmildrande utsikter. Och, som ett förebud därom, vilket palliativ är inte sömnen, som varje dag sätter munkorg på alla dessa hundar. 

24 sept.

Igår med Ellery (Channing) genom ”Becky Stow’s Hole” – torrskodd, där förut endast myskråttor kunnat ta sig fram. Himlen och luften och höstskogarna i sin första fägring. I år är alla flodängarna torra och möjliga att genomvandra. Men varför måste naturen alltid gallopera fram? Titta nu och genast, annars kommer du aldrig att få se det: inte tio minuters vila tillåten. Ständig rörelse. Och detsamma gäller min kamrats snille. Man måste ha en stenografisk tryckpress i fickan för att spara hans kommentarer om ting och människor, annars går de för alltid förlorade. Jag plågade förgäves mitt minne nyss för att återkalla hans skarpsinniga kritik av en bok igår.

Sept. (?)

Till slut är det kriget som utser generalerna, trots försöken från partier och presidenter. Alla hade vi från början vår favorit, men ingen utsåg Grant, Sherman, Sheridan och Farragut – ingen utom de själva.

Sept. (?)

Kritik. Läste med förtjusning i The London Reader en recension av Wordsworth, som med stor tyngd slog fast hans stora meriter, och hans obestridliga överlägsenhet över alla poeter sedan Milton, och det fick mig att minnas hur jag reste och samtalade i England utan att finna någon enda person, med undantag av Clough, som gillade och förstod att uppskatta honom till hans sanna värde, då samtidigt Tennysons talang och begåvning för välljudande vers stod på sin höjdpunkt. Vad som nu slog mig var hur säkert det är att det bästa omdömet småningom blir det allmänt vedertagna.

April 1865

(Inbördeskriget är över)

Det är på alla vis bäst att rebellerna har blivit besegrade på slagfältet istället för förhandlade till fred. Det måste ge dem en minnesbeta, de måste minnas det, och deras inrotade skrävel kommer att minska, om inte bli fullständigt botat. George Minot brukade säga över staketet, när jag uppmanat honom att resa till stan för att rösta, att ”röster gjorde inget gott; vad som på den vägen åstadkoms fick ingen varaktighet, men det som gjordes med hjälp av kulor skulle stå fast”. General Grants villkor ser verkligen ut att vara alltför snälla…

Maj 1865

Det vore en enkel sak att säga vad jag alltid känt, nämligen att Stanleys Lives of the Philosophers, eller Marcus Antonius, är stimulerande och tankeväckande böcker som jag tycker om, medan Paulus och Johannes inte är det, och jag skulle aldrig kunna tänka mig att använda dem för att komma igång med en uppgift, vilket jag ofta gjort med Platon eller Plutarchos. Bibeln har svarta kläder. Den kommer med ett visst officiellt krav varemot sinnet protesterar. Boken har sina egna nobla personligheter –  den skulle ha sin tjusning om den endast, som andra böcker, levde på sina kvaliteter; men detta ”du måste” – ”det är din plikt”, stöter bort. Det är som införandet av krigslagar i Concord. Om man skulle markera våra gårdar med pålade linjer, och jag inte kunde gå igenom en jordlott utan passersedel, skulle jag protestera, och om det inte fick någon verkan flytta härifrån. Om Concord var lika vackert som paradiset, skulle det genast vara avskyvärt.

Juli

I varje hem och i varje butik har en karta över Amerika rullats upp och dagligen studerats, och när nu freden kommit är varje medborgare en välutbildad student i frågor som rör kontinentens tillstånd, medel och framtid.

Jag tror att det är ett särskilt utmärkande resultat att kriget har gett fotfäste åt övertygelsen hos så många att det rätta nu kommer att bli gjort; ett djupt rotat hopp har ersatt en djupt rotad misströstan.

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 10 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den nionde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9

I urval och översättning Gunnar Lundin

Beloit, Wisconsin, 9 jan. 1856 (Emerson är 51 år)

Temperaturen har senaste veckan varierat mellan 20 och 30 minus­grader…

Detta klimat och detta folk är ett nytt prov för den intellektuelles varor. Den tunna, vattniga materian fryser, bara de minsta dropparna alkohol förblir goda…

Nå, jag delar guvernör Reynolds åsikt, att folket (i en mening) alltid har rätt. Dessa är de nya omständigheter under vilka jag måste arbeta. Arkitekten som ombeds bygga ett hus som ska flyta på havet får inte bygga ett Parthenon, eller en hyreskasern, utan ett skepp. Om Shake­speare, eller Franklin, eller Aisopos, kom till Illinois skulle de säga: jag måste ge min visdom – istället för tragedier och klagovisor – en komisk gestalt, och jag vet hur man gör, och dessutom kan ingen kallas mästare som inte kan variera formen och segrande föra sina syften genom de svåraste omständigheter.

Adrian, Michigan, jan.

När jag i Lake Michigan ser vågorna kastas framåt i den bleka snö­stormen, inser jag hur liten och otillräcklig den vanliga poeten är.

29 feb.

Om den enda bra människan jag kände vore Thoreau, skulle jag tro att samarbete mellan sådana vore omöjligt. Måste vi alltid tala för att veta bäst, aldrig någon enda gång för sanning, för välbefinnande och glädje? Han har väsentlighetssinne (centrality) och skarpsinne (penetration), säker uppfattning (understanding) och de högre gåvorna – verklighets­insikt, eller mottaglighet för verkligheten, och den moraliska rättskaffen­het som därtill hör; men allt detta och alla hans tillgångar av kvickhet och fantasi går förlorade vid varje försök jag, år efter år, gör att samtala personligt och öppet. Alltid någon spetsfundig paradox att sätta motståndaren på det hala med, och såväl tid som humör är bortkastade.

Feb. 1858 (Emerson är 54 år)

De flesta människor är insolventa. De lovar mycket mer genom sitt upp­trädande och sin konversation och genom sina tidiga försök, än de någonsin lyckas förverkliga. Charles Newcomb lyckades, och Coleridge, och Carlyle.

28 juli

Jag kan räkna på handens fingrar de förnuftiga människor som kommit hit på besök. Om jag skulle vara tyst tills jag mötte någon som verkligen stimulerade mig och satte min förmåga på prov skulle det bli en ensam tillvaro. De som besöker mig är ungdomar, provinsiella personer med någon speciell idé.

April (?)

Jag har hållit på att skriva och tala vad som en gång kallades nyheter, i tjugofem eller trettio år, och har idag ingen enda lärjunge. Varför? Inte för att det jag sagt inte skulle vara sant, inte för att det inte skulle ha funnits intelligenta mottagare, utan för att det inte har härletts från någon min önskan att föra människor till mig, utan till sig själva. Vad skulle jag göra om de kom till mig? – de skulle avbryta och besvära mig. Det är min stolthet, att jag inte har bildat skola och inte har några lärjungar. Jag skulle räkna det som ett mått på grumlig insikt, om jag inte skapade oberoende.

Maj (?)

Här dör den älskvärde Prescott i en kör av eulogier, och trodde man vad de amerikanska och mer eller mindre de engelska tidningarna skrivit sedan ett eller ett par år tillbaka, är han Historiens musa personifierad. Och under tiden har för tre månader sen en ny bok av Carlyle, History of Frederick, inlöpt i landet, den oändligt klokaste och skarpaste bok som någonsin skrivits…

Och den boken väcker intet genljud; jag har knappast sett en liten notis i någon tidning eller tidskrift, och man kunde tro att det aldrig funnits en sådan bok.

25 maj

Dante. Dante behöver bara skriva ett par rader, för att få mig att inse den transcendenta blicken, som till exempel dessa:

                                                   ”un fuoco

                      Ch’emisferio di tenebre vincia.”

Hur många miljoner individer skulle även om de dagarna i ända hade sett vaxljus, lampor, och eldar, och planeter, ändå aldrig uppfatta deras illuminerande kraft, ”besegrande en hemisfär av mörkret”. Och ändå säger han ingenting om sina egna ögon.

September (?)

Det finns människor vars åsikt om en bok är obestridlig. Om Ellery Channing säger ”Det här är en bra bok”, vet jag att jag har en dag till att leva. Men det finns många rekorderliga personer vilkas omdöme i sådana saker inte är att lita på.

Motståndet mot slaveriet. Det är slavägarnas gamla misstag att skylla skulden för motståndet på någon individ som Clarkson eller Pitt, Channing eller Garrison, eller någon John Brown som han just gripit, och göra det hela till en personlig affär; och han tror, medan han fastkedjar och hugger huvudet av fången, att han blir av med sin plågoande; han förstår inte att luften som denne man andades är frihet, och den andas av tusenden och miljoner.

Juni 1861 (Emerson är 57 år)

Ålderdomens fördelar. Jag nådde häromdagen slutet av mitt femtiosjunde år, och jag är lättare till sinnes än förut. Jag kan aldrig tillmäta ondska och smärta mycken verklighet. Och nu när min hustru säger att den där utväxten på din axel kanske är cancer, svarar jag, Än sen då? Vad skulle det göra?

Jan. (1862)

Jag finner många vänliga och många fientliga artiklar i tidningarna om min nya bok (The Conduct of Life) men sällan eller aldrig någon välgrundad kritik…Jag tänker ofta att jag kunde skriva en kritik av Emerson som skulle träffa prick.

Maj

Nationen är på bästa humör i tron att vi till slut har en regering. Män­niskor på jakt efter ett parti, partier på jakt efter en princip, intressen och tendenser som inte kunnat förenas för att en grund saknats – alla dessa har med glädje förenats i det stora Nordstatspartiet, på en grund av frihet. Vilken hälsosam ton som råder! Jag antar att när det blir dags att slåss, och många av de våra blir dödade, kommer det att visa sig att räkningen på döda visar ett bättre resultat i år än föregående år om man inkluderar det allmänna hälsotillståndet; ingen dyspepsi, ingen lungsot, inga febersjukdomar, där så mycken elektricitet finns som intager och vinner hjärta och sinne.

Okt. (Emerson är 58 år)

På sistone har jag märkt att jag ofta återkommer till erfarenheten av begränsning hos de människor jag känner. Jag har varit snar att tillskriva dessa begåvningar en mer allmän symmetri. Hur skulle jag kunna betvivla att Thoreau, Charles Newcomb, Alcott eller Henry James, då jag mötte dem en efter en, var det mästersnille som han i vissa handlingar syntes vara. Nej, snille var han endast i den speciella handlingen. Han kunde upprepa samma grepp miljontals gånger, men under nya omständigheter var han okunnig, och i nytt sällskap blev han stum.

Dec.

Jag borde till listan över ålderdomens fördelar ha lagt de generella livsinsíkter vi får vid sextio när vi ser igenom förställning och ser till fakta.

Jan. 1862 (Från ett brev till brodern William)

Den första januari befann jag mig i samma usla belägenhet som alla andra amerikaner. Inte en penny från försäljningen av mina böcker sedan juni i fjol, de som vanligen ger fem eller sexhundra om året. Ingen utdelning från banken… alla inkomster från föreläsningarna har nästan helt och hållet upphört. Under tiden försöker vi vara lika lågkonsume­rande som ett vaxljus under eldsläckaren…Men det är långt bättre att det fortgår detta trångmål, lindringare eller värre, än att vi på grund av otålighet drivs till förhastad fred, eller en fred som återställer den gamla ruttenheten.

 Feb. 1862

Abraham Lincoln. I Washington 31 januari, 1-3 februari. Träffade Sumner, som andra februari tog mig med till Mr Chase, Mr Bates, Mr Stanton, Mr Welles, Mr Seward, Lord Lyons och president Lincoln. Presidenten gjorde ett bättre intryck på mig än jag hade hoppats. En rak, ärlig, välmenande man, med en advokats tänkesätt; uttryckte klart och enkelt sina åsikter; uppträdde som en gentleman, inte alls vulgärt som det påstås, men med en sorts pojkaktig munterhet, eller den där sortens oförställda skojighet som förekommer på jubileumsklassmötena, då man drar gamla historier från skoltiden. När han kommit till punkt, ser han på en med stor förnöjsamhet, och visar alla sina vita tänder, och skrattar…

När jag presenterades för honom, sa han: ”Åh, Mr Emerson, jag hörde en gång att ni i era föreläsningar sagt, att en man från Kentucky tycks med sitt blotta utseende och sitt sätt säga ’Här har ni mig; om ni inte gillar mig, desto värre för er.’”

I kongressbiblioteket råkade jag Spofford, assisterande bibliotekarien. Han sa att under de senaste tolv (?) åren hade biblioteket styrts av Sydstaterna, som under en samling stofiler. Så hade den medicinska avdelningen blivit mycket stor, liksom den teologiska, medan den moderna litteraturen var ofullständig. Tidskrifter som Atlantic Monthly, Knickerbocker och Tribune och Times och New Yorktidningar saknades helt. Det fanns inga Londontidningar förutom Court Journal i hundra väl inbundna volymer. Inte heller var det möjligt att förbättra sakernas tillstånd, ty några pengar från kongressen stod inte att få; ett förslag därom hade röstats ned.

Mars

Kriget, som söker individer att sätta på prov, har redan prövat många med gott rykte, och stuckit hål på många uppblåsta karaktärer. Det är som vid en finanskris som vart tionde eller tjugonde år sätter enskilda och institutioner på prov, och liksom då inte använder några ceremonier utan enkla gravitations- och kraftlagar för att pröva spänning och motståndståga. Scott, McDowell, McClellan, Frémont, Banks, Butler och jag vet inte hur många fler, har letats fram och obevekligt släpats upp på antropometern, har mätts och vägts, och resultatet har kungjorts för världen.

25 maj (Emerson är 59 år)

Kraft eller konst. Jag tycker om människor som kan göra saker. När Edward och jag förgäves kämpade för att dra in vår stora kalv i ladugården, stack den irländska flickan in fingret i kalvens mun, och ledde in den utan besvär.

Juni

Henry Thoreau (d. 6 maj) fortfar att leva, rakryggad, lugn, naturligt självsäker, och jag möter honom inte bara som han var i dagböckerna – han är inte länge borta ur mitt medvetande när jag vandrar eller, som idag, ror på sjön (Walden pond). Han valde utan tvekan klokt i att bli den tankens och naturens ungkarl som han var – så nära de gamla munkarna med deras asketiska religion!

Juli

Varför är folk så rädda om general McClellans anseende? Det finns alltid något ruttet med ett ömtåligt anseende. För övrigt, är inte McClellan amerikansk medborgare? Och är inte det utmärkande för en amerikan att så länge han är offentlig person vara smädad och förtalad?

Aug.

När jag jämför mig med släktingar och jämnåriga, tror jag att jag, trots en och annan sjukdom, har haft en strålande hälsa.

Aug.

Jag tror på helgonens uthållighet. Jag tror på nåden. Jag tror på evigt liv.

(”effectual calling” – enligt kalvinismen, Den Helige Andes handling, genom Kristus, i schemat för frälsning.)

Sept. (?)

Tillgångar. Kom Cabot, Lowell, Agassiz eller Alcott för att bli mina skeppskamrater på ett fartyg, eller kompanjoner i en koloni, så skulle vad de främst förde med sig, allt de förde med sig, vara deras tankar, deras sätt att klassificera och se tingen; och därtill: Vad ett gott och vänligt humör kan liva upp våra dagar, och hur en dåre kan göra oss modlösa.

29 nov.

Vilken sällskapstalang är inte Wendell Holmes! Det är som befunne han sig fortfarande på sin klubb, när han på reser runt och söker efter sin sårade son; han har samma nöje av sina iakttagelser, sin kvickhet och dess verkan, vilken han observerar som en vacker kvinna observerar verkan av sin skönhet; och även nu håller han precis som vid klubbordet varje sällskap i sitt grepp genom sitt spirituella, gnistrande, brett alluderande tal,; avnjuter sin talang, beräknar varje nytt drag, och ändå är källan outsinlig, kvickheten utomordentlig, hans savoir vivre och savoir parler beundransvärda.

(Inbördeskriget är inne på sitt tredje år)

29 nov.

Isaac Hecker, det katolske prästen, var på besök och önskade hålla föredrag i Concord om Katolska kyrkan. Jag sa att ingen skulle komma för att lyssna, så stor är för närvarande motviljan mot teologiska frågor; och inte bara det, utan människors tankar går nu åt ett helt annat håll än till kyrkor. Inte heller kunde jag låtsas hysa minsta intresse för någonting som berörde hans kyrka.

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 9 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den åttonde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här. 

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8

I urval och översättning av Gunnar Lundin

Åter i Förenta staterna (Emerson är 45 år)

Aug., odaterad, Concord

Jag talade om vänskap, men mina vänner och jag är som fiskar i våra vanor. Skulle jag försöka ta Thoreau under armen kunde jag lika gärna försöka stoppa armen under grenen på en alm.

Aug., odaterad

Jag har märkt att alla litterata människor har en tendens att tro sig vara illa impopulära. Parker underrättar mig allvarligt i samtal och brev att han helt säkert är den impopuläraste av alla människor i New England. Alcott trodde detsamma om sig själv, och jag skulle utan tvekan, om de inte förekommit mig, själv ha gjort anspråk på denna utmärkelse.

10 sept.

George Sand är ett stort snille, och kan likväl tacka sin franska härkomst för friheten från kristna floskler och hycklerier.

Okt., odaterad

Alcott är en man av obestridligt snille, ändå finns det inte någon idé eller sentens eller begrepp eller handling av honom som är så utmärkt att den kan tas ur sitt sammanhang och citeras.

Han är som (Ellery) Channing, vilken har en målares öga, en beundrans­värd uppskattning av form och särskilt av färg, men som när han köpt färg och penslar och skulle måla ett landskap på ett tunnlock inte lyckades teckna ett träd så att hans hustru kunde se att det var ett träd. På motsvarande sätt kan filosofen Alcott inte åstadkomma något enda koncist omdöme eller någon kärnfull sats.

På hans gravsten ska stå: Här ligger Platons läsare. Läsa kan han – med glädje och oefterhärmlig naïveté, och ju högre stilen är, desto mer naturlig och vardaglig ter den sig för honom. Och ändå har han en så omväxlande aptit att han alltid anser den senast lästa boken vara den bästa. Här visar sig amatören.

Okt., odaterad

Jag märker genast om den jag är tillsammans med ogillar mitt sällskap, och förstår inte hur min besökare kan undgå märka att han inte är önskvärd. Det är hans sak att uppfatta att jag förstås uppträder artigt. Det är hans sak att erbjuda sig att gå.

27 dec.

Provtagning. Har dina ord blivit mynt som cirkulerar i samtiden? Det har Carlyles.

Vad alla människor tänker, tänker han bättre.

Carlyle anses vara en dålig författare. Stämmer det? Överallt där man finner god litteratur – doriska texter, Rabelais, isländska sagor, den engelska Bibeln, ja Cromwells tal – finner man märkligt nog likheter med hans stil.  

1 april

Den slående skillnaden mellan bildade engelsmän och oss är deras grundliga fostran; de är alla Etonstudenter, behärskar metrik och klassiska humaniora. Den akademiska drillen känns.

13 juli (Emerson är 46 år)

Om jag vore lärare i retorik – lärare för ungdomar i välskrivning – skulle jag använda Dante som textbok. Se hit, unga vänner, och lär att bäcken som flyter i sin fåra genom trädgården, eller bonden som plogar fältet en bit bort, liksom din pappa och mamma, dina skulder och tillgodohavan­den och ditt nät av vanor är den allra bästa grundvalen för poesi, det material du måste arbeta med. Dante visste att så att säga lägga sin kroppsvikt in i varje arbete, och är i likhet med Byron, Burke och Carlyle den verklige retorikern. Jag finner honom full av nobil vulgare eloquenza; han kan svära och bli rå om det behagar honom, vilket händer.

Sept., odaterad

Macauly än en gång. Förtjänsterna i Macaulys History är av en lägre sort, densamma som i allt slags engelskt hantverk, trevlig, passande och lättillgänglig, bärbar, gjord för att Harpers ska få trycka en upplaga på cirka hundra­tusen ex.  Längre än så sträcker sig inte Birmingham.

14 dec.

Som New Englands jord är min talang bra endast när jag bearbetar den. Om jag slutar förelägga mig uppgifter, har jag inga idéer. Detta är en fattig och steril yankeeism. Vad jag beundrar och älskar är den generösa jorden som naturligt och spontant blommar och bär frukt året om.

14 dec.

Naturlig aristokrati. Vilket vulgärt misstag att tro att en gentleman måste vara redo till handgemäng! Allt man kan begära av en gentleman är att han är oförmögen att ljuga. Han är en person med gott omdöme, kunnig, beläst, förekommande, bildad, kapabel i det han gör och med en absolut kärlek till sanningen. Han menar alltid vad han säger, och säger vad han menar, även om han uttrycker det höviskt. Spotta på honom – inget kunde få honom att spotta tillbaka; inget smicker, inga rikedomar, inget tryck från rådande opinioner. Sparka på honom; han betraktar det som en gärning av ett råskinn; men han är inget råskinn, och kommer inte att sparka tillbaka. Varken kniv eller revolver eller begåvning och artigheter kommer att göra det minsta intryck på hans röst eller hans ord; för han är sanningens man, och kommer att tala och göra sanningen till sin död.

Jan, odaterad, 1850

Förälskelse är temporär och kan sluta med äktenskap. Äktenskapet är den fulländning förälskelsen ovetandes syftade till. Äktenskapet är ett gott som bara de två parterna vet om – ett förhållande av fulländad förståelse, ömsesidig hjälp, förnöjsamhet, förtrogenhet med sig själva och med världen – vid vars sida förälskelsen ter sig som grön frukt.

21 (?) juli

I fredags, den 19 juli, dog Margaret Fuller på klipporna utanför Fire Island Beach, synlig från stranden bara några hundra yards bort. Hennes land visade sig in i det sista ogästvänligt mot henne; modiga, vältaliga, subtila, kunniga, hängivna, trogna själ!…

Hon hade en underbar förmåga att inge förtroende och få människor att locka fram de innersta hemligheterna ur andra personer…Den ängslige sade: ”Vad ska vi göra när den här unga kvinnan kommer hem med en ovälkommen make och en liten unge?” Hon behövde bara öppna munnen så var segern vunnen. På kort tid skaffade hon sig en överblick över omständigheterna och de inblandade…

Med MF har jag förlorat min publik. Jag skyndar nu till mitt arbete påmind om att jag har få dagar kvar. Det kommer att bli en samling vänner och något Beethovenstycke som sorgemusik.

Okt., odaterad

Ålderdom. Världen tål att slitas på. Dessa hösteftermiddagar med i grönt och guld och rödbrunt ­marmorerade landskap, den stålblå floden och de rökblå New Hampshirebergen, är och förblir lika klara och lysande penselverk som alltid.

Jan., odaterad

Jag upptäckte sedan jag avslutat föreläsningarna att de bildade ett mycket bra hus, men arkitekten hade olyckligtvis försummat trapporna.

Feb., odaterad

Det finns människor som tappar balansen i sällskap, och det finns andra som finner balansen i sällskap; spänningen som uppstår i samvaron och iakttagelsen av andra korrigerar deras personliga uppfattning. Margaret Fuller visade sig alltid oväntat mycket till sin fördel i samtal med andra människor, med mer sunt förnuft och gott omdöme än någon annan – fastän hon i vanliga fall såg genom färgade glas.

Maj, odaterad

Dåliga tider. (Lagen om förrymda slavar) Vi vaknar på morgonen till smärtfulla varsel, och finner snart orsaken: den motbjudande nyheten i varje (dags)tidning, vanäran som drabbat Massachusetts, som förmörkar himlen mitt på dagen och bestjäl varje stund på dess lugn och ro. Vi kommer aldrig att känna oss väl till mods igen förrän denna avskyvärda lag har upphävts i Massachusetts och förrän regeringen en gång för alla försäkrats om att den inte kan och aldrig kommer att tillämpas här. Allt jag äger och allt jag kan ska jag ge och göra i protest mot lagens tillämp­ning…Ordet frihet i Mr Websters mun låter som ordet love i munnen på en kurtisan. Mr Choate, vars begåvning består i att hitta fina ord att godtyckligt hänga på varje lagöverträdare, har fört sitt yrkesprivilegium dithän att han undrar ”Vad skulle 1620-års puritaner ha sagt om det de moderna reformatorernas sentimentala skräp?” Och så görs Massachusetts stränga fäder, vilka Mr Choate är övertygad om hellre skulle brännas på bål än smutsa ner sig med dessa förbannade ting, till förnekare av det ”sentimentala skräpet” i Guds tio bud. Skämtet är för fräckt…Mr Webster har frivilligt strukit sitt namn ur alla ärorika rullor där det fanns inskrivet – klippt av varje samband med frisinnade, rakryggade och filantropiska människor, och avsvärjer sig på knä i Richmond och Charleston tidigare villfarelser …

Federationen! Visst, jag – om allt annat vore likvärdigt – lovordade den; men vad betyder Federationen för en människa som är fördömd, avskuren varje känsla av självrespekt och möjlighet till rent spel…där begreppen samvete och religion blivit till bittra ironier, och frihet det spöklika intet som Mr Webster inlägger i ordet? Den värsta skada som kunde följa på ett utträde och ett därpå hoppusslande av vrakdelarna skulle vara lätt och reparabelt jämfört med det elände som Federationen medfört. Om vi dröjer ett år med att handla kommer en stående armé, anförd av gentlemän från Södern i syfte att skydda kommissionärerna och jaga de förrymda slavarna, att illustrera Federationens nya godsaker för Boston, Worcester och Springfield…Skulle någon i Massachusetts idag ge Mr Webster sin röst ens som springpojke i rådhuset? Är inte dessa skador en oundviklig följd av en dålig lag? – en lag som ingen kan stödja eller medverka till utan att förlora all självrespekt och för alltid förverka rätten att kallas gentleman?… Juristerna är överens om att Lagen om förrymda slavar är olaglig, och har detta väl en gång erkänts av folket kommer hela denna nya diktatur att falla i spillror…

Mr Everett, en man som förmodas vara medveten om sin egen betydelse, tillråder oss patetiskt att visa vördnad för Federationen. Ja, men döljer han inte sitt horn under denna sammetsfras? Menar han att vi ska lägga hand på en man som från slaveriet flytt till Massachusetts jord, och så gjort mer för friheten än tiotusen politiska tal, och binda honom och kalla på sheriffen och säga: ”Jag är en förespråkare för frihet; jag har tillsvarvat många vackra satser – ingen, med undantag för Mr Webster, har gjort det bättre – för folket mot aristokratin; och, som min sista och vackraste sats, för att visa alla ungdomar som köpt min bok och applåderat mina satser och gömt dem i sitt minne, hur allvarliga de är – Varsågod, herr sheriff, här är en svart man i min egen ålder, en som inte vet stort mycket om Demosthenes, men som menar vad han säger; sätt nu handklovar på’n och vakta honom noga tills den värdige gentlemannen som rest ända från Georgia för att söka efter honom kommer. Jag är övertygad om att han har mycket intressanta ting att tala med rymlingen om under den långa resan hem. Och varsågoda, här är några ex av mina föreläsningar i Concord och Lexington och Plymouth och Bunker Hill att fördriva tiden med under resan från Boston till plantagens spöstraffsbänk. Menar Mr Everett verkligen detta? – att han och jag ska göra så? Federation är en strålande sak, liksom välstånd, liksom livet självt; men om priset är ens samvete är det för högt.

­

Juni, odaterad (Emerson är 48 år)

Vi kan nu konstatera att de stora händelserna för amerikanerna inom kulturen under artonhundratalet var en ny uppskattning av Dantes, Michelangelos och Rafaels snille; Shakespearestudier; och, framför allt, Goethestudier. Goethe var den ko varifrån de fick all sin mjölk.

De gjorde det ”Europeiska missnöjet” till sitt och reste till Italien. Sedan följde en naturvetenskaplig revolution, och om man var i London och ville se de litterära celebriteterna på modet, måste man bevista soiréerna hos markisen av Northampton, president i Royal Society, eller gå till geologiska sällskapet i Somerset House.

Det förefaller emellertid som om alla bildade ungdomar av båda könen tillbringade många år under detta sekel med att på rygg i gräset betrakta ”sommarmolnens grandiosa rörelser på himlapällen”.

Juni, odaterad

Amerika. Emigration. Om man skulle bestämma den amerikanska rasens genius /särart måste man betänka att det inte är godtyckliga /slumpartade massor från Europa som överskeppas, utan att Atlanten är ett såll genom vilket endast eller huvudsakligen den frisinnade, äventyrliga, känsliga, Amerikaälskande i varje stad, klan, familj förs hit. Det är Europas ljusa hy och blå ögon som kommer. De svarta ögonen, de svarta vätskorna, det europeiska Europa lämnas kvar.

Juli, odaterad

Goethe är för oss gångjärnet mellan den gamla tiden och den nya. Han stänger den gamla, och öppnar den nya. Det betyder föga om man kom till världen efter Goethes död – den som inte läst Goethe, eller goetheanerna, är en stofil och tillhör antediluvianerna.

Okt., odat.

När jag läser Carlyles Life of Sterling upplever jag – som alltid – att Carlyles största förtjänst är inom retoriken eller skrivkonsten. Här är en bok befriad från alla dåliga konventioner och utan något skrank mellan läsaren och författarens medvetande; han talar rörligt, i hög stil, i vardaglig stil; högljutt och med eftertryck; sedan i dämpat tonläge, så ett oförblommerat skratt, följt av lugnt berättande, varpå han gör små antydningar eller höjer ögonbrynen, och hela denna framställning är med stor precision återgiven på boksidan.

Han styr sin skuta med hänsyn till berättarvindens kast. Det går inte längre att ge ut en bok i den gamla knaggliga Neal-on-the-Puritan­modellen. Men trots allt detta gör han föga för att dölja sin personliga åsikt.

Jan., odaterad 1852

Jag har märkt att ett sinnestillstånd inte minns eller fattar ett annat sinnestillstånd. Så har jag nu under en tolvmånadersperiod skrivit dikter (Days) som jag varken minns tillkomsten av eller senare gjorda rättelser och som jag idag inte skulle kunna göra något motsvarande till, och har endast, som bevis för att de är mina, olika yttre fakta, som manuskripten där jag fann dem, och den omständigheten att jag sänt dem till mina vänner etc, etc.

6 juli (49 år)

Sedan ett par dagar finns Washingtons huvud uppsatt i matsalen, och jag kan inte hålla ögonen borta från det. Det har en viss appalachisk kraft, som om det verkligen var Amerikas första frukt och ett uttryck för nationens egenart. De tunga blygrå ögonen ser på en, som ögonen på en oxe på en äng. Och munnen äger ett allvar och ett djupt lugn, som hade denne MAN uppsugit all ro och stillhet som finns i Amerika och inte lämnat något kvar åt sina rastlösa, ledsvaga, hysteriska landsmän.

Okt., odaterad

Skomakaren och fiskförsäljaren säger i sina butiker: ”Förbannade lärdom! den skämmer bort pojken; så snart han fått i sig lite kunskap vill han inte längre jobba.” ”Ja”, svarar Lemuel, ”men det finns kunskap att få, och någon kommer att få den, och den som har den har makten, och kommer att regera över dig; kunskap är makt. Varför inte då låta din son, lika väl som andra, få den?”

Om jag har ett budskap att meddela, föredrar jag telegrafen framför skottkärran.

Jan (?), odaterad

Jag håller på kulturen – det är säkert -, inte på masskultur…

Juni, odaterad 1853 (Emerson är 50 år)

Henry (Thoreau) är militärisk. Han framstår som envis och oförsonlig; alltid manlig och vis, men sällan älskvärd och mild. Man kunde säga att han på samma sätt som Webster (d. 24 okt. 52) inte kunde tala utan en motståndare, inte får tillgång till sina krafter utom i opposition. Han behöver en fördom att blotta, en dumhet att ställa vid skampålen, och en liten segerkänsla, en trumvirvel, för att hans krafter skall komma till sin rätt.

Mars (?), odaterad

Realism. Vi kommer att gälla för vad vi är. Var inte rädd att dö för att du inte fullgjort din ditt värv. Närhelst en ädel själ visar sig, finns en publik som väntar. Och han kommer inte att dömas för sitt verk, utan för anden i sitt verk.

April, odaterad

Browning har personligt snille. Tennyson är så att säga mer publik­tillvänd; han rör sig längs ekliptikan, gudars och själars väg, och använder samtidens uttryckssätt. Liksom Burke, eller Mirabeau, säger han vad alla tänker men på ett bättre sätt. Som dessa nöjer han sig med att tala en sorts the King’s speech, och gestaltar de väluppfostrade och framgångsrika människornas, inte de bästas och högstas, syn på tingen. Han är språkrör för den förhärskande meningen, inte för den mening man finner hos stora mäns, den första klassens mening, identisk för alla tidsåldrar

Maj, odaterad

Om Minerva erbjöd mig en gåva och ett val, skulle jag säga: Ge mig kontinuitet. Jag är trött på lappverk. Jag vill inte vara en litterär chiffonjé. Bort med den här traspåsen med tottar av brokad, sammet, och guldtyg. Låt mig tvinna ihop några yards eller miles tjänligt segelgarn, en tråd som leder till en majestätisk sanning, ett rep att binda hälsosamma och varaktiga sanningar med.

Feb., odaterad 1855 (Emerson är 51 år)

Ryktbarhet. Jag litar en hel del, som vi alla måste göra, på vanlig ryktbarhet. Om en människa har bra majs, eller virke, eller bräder, eller grisar att sälja, eller om hon gör bättre stolar eller knivar, deglar eller kyrkorglar än någon annan, kommer det att finnas en bred och upptram­pad väg till hennes hus, låge det så inne i en skog.

Feb., odaterad

Munroe frågade allvarligt vad jag trodde om Jesus och profeterna. Jag sa, som så ofta, att det vore pietetslöst att lyssna på den ena eller andra, när den rena himlen själv ingjuter sig i var och en av oss, på det enkla villkoret att vi lyder. Att lyssna till något andrahandsevangelium innebär att vi fördärvar det första…. Jesus var Jesus för att han vägrade lyssna till någon annan, och lyssnade hemma.

Maj (?), odaterad

Macaulay. Ingen människa har någonsin vetat så mycket som var till så ringa gagn.

Juli, odaterad

(En människa trogen sin glädje, sin erfarenhet (”Guds hemligheter”), som tål att skrattas åt.)

Alcott. Jag slogs av den överlägsenhet han visade mot slutet. Interloku­törerna var alla skarpare än han; A. föreföll barnslig och hjälplös, utan att riktigt förstå och korrekt besvara deras anmärkningar; de däremot hade vapnen i sina händer. Men så småningom, när han råkade en tanke, blev han lik en indian som griper manen på en vildhäst och kastar sig upp på hästryggen, och red över hela bunten, och mästerligt tog han upp Tiden och Naturen som en pojkes spelkulor i handen, som för att rättfärdiga sig själv.

31 dec.

I Rock Island annonseras jag som ”Den metafysiska poeten”, i Davenport som ”Essäisten och poeten”.

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 8 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjunde delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här.

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7

I urval och översättning Gunnar Lundin

Juni, odaterad (Emerson är 44 år)

Kritik ska inte klanka ner och förstöra; kritik ska inte vara en kniv som skär upp plantan med roten; den ska vara en instruktiv, inspirerande vägledning. Sydvind, inte östanvind.

27 juni

Amerika (2)

Amerikanens okuvlighet; zero samvete; mottot detsamma som Naturens: ’Our country, right or wrong.’ Han bygger palats och städer av trä; visst, men när humöret slår om, kanske redan framåt kvällen, bygger han palats och städer av sten, i samma fart; resliga, kraftfulla, rastlösa Kentucky; ett storartat släkte, men ehuru frukten är på sitt sätt beundransvärd ska man inte finna ett enda gott, friskt, moget äpple på trädet. Moder Natur hade bråttom när hon skapade dessa hastmakare och hann aldrig fullborda någon.

Andra Europaresan

Okt., odaterad, London

I Liverpool låg ett brev från Carlyle och väntade på mig upptäckte jag först efter ett par dagar; det var adresserat till ”R.W.E. till handa genast vid hans ankomst till England”, med hjärtlig välkomsthälsning och en angelägen inbju­dan till hus och härd. Och som jag fann att jag den närmaste veckan inte skulle vara efterfrågad i föreläsningssalarna, for jag ner till London på måndagen, och klockan tio på kvällen öppnades dörren av Jane Carlyle, och mannen själv stod bakom henne i tamburen med en lampa i handen. De var obetydligt förändrade sedan den dag jag för fjorton år sedan (i augusti) lämnade dem i Craigenputtock, ”Jaha”, sade Carlyle, ”här är vi, så har ödet skyfflat oss samman igen!” Hans tals dammluckor var snart öppnade, och vad därur flödade var en rik ström. Vi hade ett omspännande samtal fram till klockan ett på natten, som fortsatte vid frukosten nästa dag. Vid middagstid eller något senare promenerade vi till Hyde Park och slottsbyggnaderna, cirka två miles härifrån, och vidare till National Gallery och the Strand, under det att Carlyle smälte ner hela Westminster och London i sitt tal och sitt skratt. Hemma äter han frukost cirka klockan nio, och han hustru säger att han sover till tio eller elva om de inte har gäster. En fantastisk talare och på det hela taget lika utomordentlig, om inte rentav mer, i tal som i skrift. Utan ett personligt sammanträffande kan man inte fatta hans verkliga kraft och bredd. De få timmarnas samtal för längesen i Skottland förslog inte till att lära känna honom ordentligt; och han har nu, till slut, gjort mig rejält förbluffad.

Han är inte i första hand en intellektuell, som de flesta i min bekant­skapskrets, utan en mycket praktisk skotte, av den sort man finner i en sadelmakarverkstad eller i en järnhandel, och sedan som av en slump genom ett förbluffande tillägg blivit denne beundransvärde intellek­tuelle…

Carlyle och hans hustru lever i ett mycket harmoniskt förhållande. De har båda ett intagande sätt, och i hustruns bokhylla hamnar från år till år alla hans böcker, var och en med en särskild dedikation.

Jag hade ett bra samtal med Carlyle igår kväll. Han säger samma sak åter och åter igen, i månader, i år; samtidigt leds han av sitt moraliska sinne, uppfattningen att sanning och rättvisa är det enda av verklig betydelse; och han säger även att det inte finns någon religion i egentlig mening i England.

Mars, odaterad, London

Efter den nya franska revolutionen, prenumererar Carlyle på Times; det är första gången han har en dagstidning.

Om en person som Cromwell dök upp nu skulle det inte tjäna något till; han skulle inte få Underhusets öra. Lika gärna kunde man gå till kyrko­gården borta i Chelsea och ropa I gevär! och hoppas att de gamla kyrk­värdarna skulle resa sig från de döda

Det är lustigt att höra vältalaren Carlyle kritisera talare, och författaren C. kritisera författande.

Mars, odaterad, London

Om man står vid ingången till Underhuset och ser medlemmarna gå in och gå ut, kommer man att säga att alla dessa män är representanter för något djupt mänskligt, för det kloka förnuftet.

14 mars, London

Ett bevis på överflödet av litterära talanger här är att ingen vet, eller ens frågar efter, antar jag, namnen på de begåvade skribenter som skriver notiser och artiklar i tidningarna. Märkligt är att en litterär kraft som skulle förslå till tjugo Quinets eller Michelet, och till hundra Prescotts eller Sparkses, här bortödas på något kortlivat nummer av Christian Remembrancer eller Foreign Quarterly, eller till och med på några ledare i Times.

14 mars, London

En engelsman talar politik och samhällsfrågor, med vad han verkligen värdesätter är sitt hem, och vad därtill hör – den kultur och belevenhet vilka enligt hans erfarenhet endast engelsmannen besitter, och vilka han naturligtvis tror har någon sorts väsentligt samband med monarkin och lagarna. Dessa ting tror han saknas i Amerika, därav ett förakt som han endast till hälften lyckas dölja. Fasthållandet vid seder och bruk står i skarp kontrast till vårt lättsinne. Den lättsinnige amerikanen lägger av sin puritanism så snart han lämnat Cape Cod; han hänger sig med stor energi åt engelska och franska laster, och är varken unitarist eller calvinist eller katolik och står inte för någon känd idé eller sak; vilket hederliga engelsmän finner motbjudande. Det är ett dåligt tecken att jag träffat många amerikaner som skryter med att de har tagits för engelsmän. Lättsinne, lättsinne. Jag vill inte tas för engelsman lika litet som jag vill att Monadnock eller Nahant eller Nantucket ska tas för Wales eller Isle of Wight.

Mars, odaterad, London

Jag har märkt att ju mer inskränkt religiös en människa är, ju mer inskränkt är hennes beläsenhet.

Sista veckan i mars, London

Richard Owen. Mr Richard Owen hade vänligheten inbjuda mig till sin föreläsningsserie i Kungliga Kirurgsamfundet, och jag bevistade så många föreläsningar jag kunde. En utmärkt föreläsare. Hans blodröda ansikte är ett mäktigt vapen. Han har ett kirurgleende och en viril nimbus som genomtränger åhörarna, därtill fulländad självbehärskning och tajming, mästerlig koll på begreppsapparaten; tryggt går han fram från sten till sten.

19 april, London

Lycklig den som endast rådfrågar sitt verk om framgång, aldrig samtiden eller public opinion; den som skriver av kärlek att få förmedla vissa tankar och inte av kravet på försäljningssiffror – den som alltid skriver till den okände vännen.

6 (?) maj, London

Tennyson.

Jag har träffat Tennyson, först i huset vid Coventry Patmore, där vi åt middag tillsammans. (Hans vän Brookfield var också med.) Jag gillade honom från första ögonblicket. Han är lång, ser ut som en intellektuell, inte som en dandy, men ger intryck av enkel kraft, och fast han är bildad är han alldeles okonstlad; lugn, ett kraftfullt omdöme som framförs utan brådska, belevad som alla engelsmän, och gladlynt. Hans huvud som det återges i Hornes bok är alltför rundat och vackert. Han har ett drag av allmän överlägsenhet som är mycket övertygande. Han är mycket till­sammans med sina vänner från college, och ger ett intryck av att vara en som är van att bli kelad med och bortskämd av dem han lever med. Ta bort Hawthornes blyghet, och låt honom tala lätt och fort, och man har en ganska bra bild av Tennyson…

Tennyson talade om Carlyle och sa ”Om Carlyle tror att kristendomen förlorat sin vitalitet, har han fullkomligt fel.” Tennyson liksom alla Carlyles vänner upplever nyckfullheten och inkongruensen i Carlyles åsikter…

Efter middagen insisterade Brookfield att vi skulle fara hem till honom, så vi stannade en droska, och som det inte fanns plats i den för alla tre, satte sig Tennyson på kuskbocken och B. och jag tog plats inne i vagnen. Då Brookfield visste att jag skulle åka till Frankrike, sa han, att bara jag ville skulle Tennyson följa med. ”Det är så vi gör med honom”, sa han. ”Vi säger att han måste åka och då åker han. Men ni kommer att upptäcka att han blir en belastning.” Hemma hos B. träffade vi unge Hallam och Mrs B., en mycket behaglig kvinna. Jag sa Tennyson att hans vänner berättat goda ting om honom, och att jag och de var övertygade om att det var viktigt för hans hälsa att snarast göra ett besök i Paris; och att jag skulle resa på måndag, om han var redo. Han tog det med gott humör, och låtsades vara övertygad om att jag aldrig skull återkomma levande från Frankrike, det var rena döden att bege sig dit. Men sedan två år hade han letat efter någon som kunde följa honom till Italien, och han var redo att genast ge sig av, om jag ville resa dit. Jag kände mig naturligtvis frestad att säga ja till Italien; men nu hade jag gått med på att hålla föreläsningar i London. T. gav mig en vänlig inbjudan till sin bostad (i Buckingham Palace), där jag lovade besöka honom innan jag for.

Nästa (?) dag träffade jag honom i bostaden, men han var tillsammans med en högkyrklig präst, som jag inte kände (till namnet), och det blev inget samtal av. Han var även nu säker på att han tog ett slutgiltigt farväl av mig, när jag skulle gå omkring i det franska kulregnet, men lovade att välkomna mig i sin bostad om jag efter tre veckor i Paris skulle komma undan levande. Så skildes våra vägar. Jag tillbringade en vecka i Paris, och när jag återkom hade han lämnat London…

Tennyson var klädd i enkel mörk kostym och hade glasögon. Carlyle anser att han är den bäste mannen i (hela) England att röka en pipa tillsammans med, och brukade ofta besöka honom; hade en plats i sin lilla trädgård där han satt upp Tennysons pipa på spaljéväggen.

6 maj, Paris

Jag hyr möblerad lägenhet, en mycket komfortabel svit rum (15 Rue des petits Augustins) på andra våningen, till en kostnad av nittio francs i månaden…Mina löpande utgifter är sex francs, femton sous, eller sju francs…

Hela eftermiddagen har jag letat i skyltfönstren efter någon liten souvenir och det finns många och lustiga, men den enda som jag verkligen önskar köpa är mycket billig, men tyvärr inte till salu, nämligen det franska språket.

6 maj, Paris

Boulevarderna har förlorat sina vackra träd, vilka alla i februari huggits ned för att användas som barrikader. Inom ett år ska sluträkningen visa om revolutionen var värd träden.

Maj, odaterad, Paris

Jag gick på Michelets föreläsning i filosofi, men de indiska buddhisternas sublima tro var inte gjord för en fransman att analysera och med grimaser göra sig lustig över. Men jag gick hit (till universitetet) för att se mina samtida, och idag har jag sett Leverrier lösa algebraiska ekvationer på svarta tavlan, totalt obekymrad om politik och revolutioner. Jag har sett Rachel i Phèdre och hört henne sjunga La Marseillaise. Jag har sett Barbès styra i sin Club de la Révolution, och Blanqui i sin Club des droits de l’homme, och idag sitter båda i Vincennes fängelsehålor.

Maj, odaterad, Paris

Hela vintern har jag överdrivit engelsmännens förtjänster, och förringat fransmännens. Nu korrigerar jag omdömena om båda, och fransmännen har mycket snabbt stigit i värde.

Maj, odaterad, Paris

Jag har sett Rachel i Phèdre, i Mithridate, och igår kväll i Lucrèce (av Ponsard), där hon spelade både Lukretias och Tullias roller. Den bäste delen i hennes uppträdande är skräcken och energin hon lägger in i ställen av trots eller fördömanden. Rachels sätt och hållning är genomgående tilltalande genom ett mycket intellektuellt inslag. Och hennes rollgestaltning går inte förlorad om man inte förstår ett och annat ord utan den finns oavbrutet där och förmedlas med stor säkerhet. Hon är extremt ungdomlig och oskuldsfull i sitt framträdande, och när hon sedan ridån fallit steg fram för att ta emot bifallsropen och högarna av blommor som kastades in på scenen, var hennes leende fullkomligt okonstlat och uttryckte en sorts allomfattande intelligens.

27 juni, London (Emerson är 45 år)

Tack vare Mr Milnes, Mr Milman, Lord Morpeth, och för mig okända andra gentlemän, fick jag veta att jag blivit invald i klubben ”Atheneum”, ”under hans tillfälliga vistelse i England”; ett privilegium man måste uppskatta, inte endast för att högst tio utlänningar får inväljas, utan för att det ger varje medlem tillgång till bibliotek och läsesal, en sorts hem där man kan slå sig ner i det bästa sällskap, och ett kafé där den som så önskar äter till självkostnadspris. Milnes, Milman, Crabbe Robinson och mången annan god man finner man alltid där. Milnes är den mest godlynta människan i hela England; han är gjord av socker; han är överallt och vet allt; han har den största bekantskapskretsen, alltifrån chartrister (förespråkare för allmän rösträtt) till lordkanslern (talmannen i överhuset); fet, otvungen, älskvärd och tjänstvillig; klär sig en smula ovårdat. Hans anföranden i parlamentet är alltid olyckliga, och signal för utrymning av sessionssalen – ett ämne till stor munterhet för honom själv och alla hans vänner, som öppet retar honom för detta. Han är fullkomligt hemma överallt, och tar saker och ting så lugnt, att Sydney Smith kallade honom ”the cool of the evening”…

Mot mig var han alltid vänlig och hjälpsam både i London och i Paris. Han gav mig inbjudningskort till Lady Palmerstons soirée, presenterade mig för värdfolket, och besvärade sig med att visa mig alla märkvärdiga personer där, som preussiska kronprinsen; fursten av Syracusa; Rotschild, en rund, ung man, som föreföll trivas; Mr Hope, enligt ryktet den rikaste ofrälse personen i England; turkiske ambassadören; Lord Lincoln, ledare för Young-Englandpartiet; och högättade utlänningar, vilkas namn fallit mig ur minnet.

Milnes gjorde sig vidare besvär med att presentera mig för….Disraeli; och Macaulay, som jag träffade för andra gången. Jag pratade litet med Lord och Lady Palmerston. Han är rättfram (åtminstone till sättet; – Bancroft påstår att det långt ifrån är fallet vad gäller affärer), älskvärd, med ett kraftfullt men muntert klingande tal.

Men jag fick snart nog av det fina spektaklet och flydde min väg. Milnes skickade ett nytt inbjudningskort från Lady Palmerston men jag gick inte dit.

19 (?) juli, till sjöss

Vägen från Liverpool till New York är lång och slingrande, gropig, regnig och blåsig. Gott sällskap räcker knappast till att göra den angenäm. Fyra måltider per dag, fyra eller fem, är den vanliga ransonen (och betraktat som ett extremt botemedel visar det vilken sjukdom som råder), och mycket vin och portvin är den vises nöjen på detta sorgliga ställe. Aldrig var en välförsedd middag med alla vetenskapliga tillbehör en så filosofisk sak som ombord på ett fartyg. Till och med den rastlöse amerikanen finner till slut lugn och ro.

23 juli

Engelsmännens vana att slå vad (om saker och ting) gör dem mer precisera ifråga om detaljkunskaper än vi. – ”Vilken är längst, Mississippi- eller Missourifloden?” – De är ungefär lika långa. – ”Ungefär! Det duger inte, – jag har slagit vad om saken.”

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 7 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den sjätte delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här.

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6

I urval och översättning Gunnar Lundin

7 maj, 1843 (Emerson är 39 år)

Igår besök från England, och jag väntade hela dagen på att de någon gång skulle gå.

Om vi kunde fastställa som regel att varje människa är en gäst i sitt eget hus, och vi sedan vi visat gästerna runt och visat hur man tänder en brasa och var mat och dryck finns, och gjort dem lika hemmastadda som husets invånare, kunde lämna dem till det umgänge som råkade finnas till hands, och fortsätta med våra vanliga sysslor, så skulle en gäst inte längre vara något förskräckligt.

20 maj

Jag uppskattar alla livets stunder. Få personer är lika mottagliga som jag för tillvarons glädjeämnen. En man från landet kan säga: ”Jag var till sjöss en månad och missade aldrig en måltid”, och på samma sätt äter jag min middag och planterar mina rovor, och ändå tror jag att jag aldrig är rädd för döden. Den framstår för mig så ofta som en lättnad, ett upphö­rande av ansvar, en befrielse från så många förargliga och irriterande småsaker.

25 maj (Emerson är idag 40 år)

Himlen är ögonens dagliga bröd. Vilken skulptur utgör inte dessa moln; vilket uttryck av oändlig vidd i det utspridda och krusade molnland­skapet, ömsom likt en fast och hård landmassa, ömsom förvandlat till borttonande rosafärgade plymer. Ingen trängsel; gränslöst, muntert och kraftfullt.

18 juni

Igår i Bunker Hill en enorm massa folk, men gräsplanen i en byall­männing kunde inte vara mer fridfull, välordnad, nykter och till och med varmhjärtad. Webster gav oss sina åsikter rakt på sak, enkla som gott bröd, ändå var talet svagt jämfört med då han lägger manken till; det var rena Poloniusretoriken med dessa andefattiga dialoger. Då det saknas fiender och motståndare, som i dessa helgdagstal, och religion, saknas det även något av hjältemod och kraft. En talare som ser Washingtons tal som retorikens toppnoteringar är fattigt. Åhörarna ger mycket åt observatören att iaktta, de är så oreflekterade och så fysiskt svaga, var och en mer upptagen av eventuella obekvämheter än av samman­komstens ämnen, och hurraropen är halvdana och lätta att framkalla. Webster är verkligen Amerika i sin prydno.

Aug., odaterad

Webster fyller varje vrå av vår lilla stad, och jag tvivlar på att jag kommer att få ro att sätta mig och skriva förrän han har rest…

Elizabeth Hoar sa att hon hade talat med honom; och som en som tycker om att gå bakom Niagarafallen försökte hon se in i hans berömda ögongrottor, för att pejla deras djup, och hela mannen var storartad. Mr Choate hade berättat att han under en viktig rättegång (som den pågående) inte sov på en hel vecka, men när de i lördags eftermiddags träffades i Boston för att samtala om målet var alla klarvakna utom Mr Webster som mitt under överläggningen föll till sömns.

Jag anser det vara höjden av Don Quijoteisk kritik att gräla på Webster för att han inte har den eller den kristna utförsgåvan. Han är inget helgon utan ett vilt olivträd, ännu utan behagfullhetens ympkvist, men i frågan om att följa sin kallelse en sann och beundransvärd man. Hans slösaktiga vanor tycks vara något nödvändigt. Vore han en alltför klok och förstån­dig yankee skulle det minska hans storhet. Jag önskar bara att han inte börjar falla undan och fjäska; jag bryr mig inte om hur mycket han spenderar.

3 sept.

Huvudfelet i min sociala natur är (som för så många andra) saknaden av animal spirits, lusten att babbla om småsaker. Att jag skulle få en sådan lust förefaller otroligt, som att Gud skulle väcka en död.

Sept., odaterad

Livet. Stor brist på vital energi; utmärkta börjare, klena verkställare. Man kunde tro det funnes anläggningar ovan oss som stängde av vattnet…

Sept., odaterad

Den enda räta linjen i naturen jag kan erinra mig är tråden då spindeln svingar sig ner från en gren.

(Översättarens anm: Jfr Lester Young: människa, stämning, natur. No mechanical effort.)

Okt., odaterad

Det förefaller som om folk kom till mina föreläsningar med en förväntan att jag skulle förverkliga den republik som jag beskrev, och slutade komma när de märkte att förverkligandet inte kommit närmare. De misstog sig. Jag är och har alltid varit en målare. Jag målar fortfarande med full kraft, och väljer de bästa motiv jag kan. Mången har jag sett komma och gå med falska förhoppningar och farhågor, och varit tve-hågset berörda av mina bilder. Men jag fortsätter måla.

Feb., odaterad 1844

Skeptiker. Det rena intellektet är den rena djävulen när du har avlägsnat alla Mefistofeles masker. Det är för mig en smärtsam symbol att pekfingret (indexfinger) alltid är det smutsigaste av alla fingrar.

Okt., odaterad

Wendell Phillips. Jag önskar att Webster och Everett och även de unga politiska aspiranterna i Massachusetts finge höra Wendell Phillips tala, om så bara för den viktiga retoriska läxan. Den nämligen, att den första och andra och tredje regeln i denna konst är att alltid ha fötterna stadigt på faktas mark.

Mars, odaterad 1845

Vår förmåga att se igenom ytan förstärks med åren, och vi låter oss inte längre bedras av stora ord när de är chimära och substanslösa. Eller bättre uttryckt, vi avslöjar futtighet i uttryck och tankar vi tidigare skulle ha citerat som styrkeprov.

Mars, odaterad

Den ynkliga stammen av intellektuella i det här landet har inga råd att komma med; den märks inte ens. Varje jämmerlig partigängare, varje lokal gnällspik, varje person med talang att slåss om ord, varje karriärist tillkännager vad han benämner sin åsikt så högljutt att det ska höras över hela landet. I själva verket framförs inga sakliga åsikter; det är bara önskemålen från vardera sidan som kommer till tals, från såväl de välsituerades parti som från de missbelåtnas. Men de intelligentas och hederligas röst, de obundnas och oberoendes röst, sanningens och rättfärdighetens röst tystas ner. I England är det inte så. Där kan man alltid i tidskrifter och tidningar finna intressanta omdömen av mer eller mindre halt, lika väl som skrän från partikäbblarna.

Maj, odaterad (41 år)

Livet är ett spel mellan Gud och människan. Den förre sprider ut sig och låtsas dela sig i individer. En del lägger han in i ett granatäpple, en annan i en kungakrona, en tredje i en människa. Genast ser människan dessa sköna ting och söker erövra dem. För vart och ett av dem hon så lyckas erövra ler Gud och säger, Det är du själv; och om hon ägde dem alla skulle Han säga: Det är du själv. Vi lever och dör för en skönhet som vi felaktigt trodde var något utanför oss själva.

(Översättarens anm: Jfr Attar Fåglarnas bok; Marcel Proust Contre Sainte-Beuve)

Maj, odaterad

Vår förmåga flyter i en trång fåra: aldrig strömmar härligt friskt vatten till. Vi borde förmedla entusiasm. Om man ändå en dag finge se (människor i) Boston och Massachusetts vitaliserade i en våg av generositet, galna efter kunskap, efter musik, efter filosofi, efter samhörighet, efter frihet, efter konst; men nu lunkar folk fram som en gårdfarihandlare ständigt med handen på plånboksfickan, försiktigt kalkylerande, full av beräkning.

Juni, odaterad

Till och med för dem jag verkligen älskar har jag inga animal spirits.

Sept., odaterad

Garrison är en viril talare; han saknar det feminina elementet som finns i geniala människor.

27 okt.

Beträffande kung Swedenborg, protesterar jag mot hans moraliska huvudtes att ondska ska skys i sin egenskap av att vara synd. Jag hatar predikande. Ondska skyr jag för att den är ondska. Vet han då inte – som Charles Lamb gjorde – att varje poetisk själ är en hedning, som ända fram till idag föredrar de olympiska Zeus, Apollo och muserna och ödesgudinnorna framför det osmälta barbariet hos Calvin och medelti­den?

Nov., odaterad

Det överlägset bästa, upprepar jag, i varje människa är det hon inte vet, det som svävar framför henne i glimtar, antydningar, gäckande och ännu otillägnat. Hennes ordentligt dokumenterade kunskaper förlorar snart allt intresse. Men i kordansen av tankar och förhoppningar finns framtidens gruva, hennes möjlighet, som lär henne att detta människoliv är löjligt kort och oansenligt, men att det är hennes första medvetna år och försök att pröva de unga vingarna, och att stora omvälvningar och folkvand­ringar väntar, och att krets efter krets i de himmelska samfunden bjuder in honom.

Mars, odaterad 1847

Vilken upptäckt jag en dag gjorde: ju mer jag ger desto mer växer jag; det är lika enkelt att ta mycket utrymme och göra mycket arbete som att hålla till på en undangömd plats och gör litet; och under vintern då jag förmedlade mina resultat i inför åhörare, var jag full av nya idéer.

Maj, odaterad

Hawthorne är allför benägen att inbjuda sina läsare till sitt arbetsrum, och visa hur han går till väga. Som om konditorn skulle säga till kunden: ”Kom, låt oss nu göra tårtan tillsammans.”

Juni, odaterad (Emerson är 43 år)

Amerika tycks ha oändliga tillgångar av land, människor, mjölk, smör, ost, timmer och järn, men är ändå inte större än en liten by; bykäbbel och girighet utmärker politiken. Amerikas stora styrka vilar på en svag grund.

Juni, odaterad

Det här packet i Washington är faktiskt bättre än den gnälliga opposi­tionen. Deras begåvning är av ett djärvt och manligt, ehuru sataniskt, slag. De inser, rakt emot folkets enhälligt uttryckta önskan, hur mycket litet välregisserad fräckhet kan åstadkomma, hur många kriminella handlingar folket orkar med, och går fram steg för steg, och det förefaller som om de bara alltför väl räknat med ers excellens, O guvernör Briggs, bevågenhet. Mr Webster talade om för dem hur mycket kriget (mot Mexiko) skulle kosta, det var hans protest, men röstade sedan för krig, och sänder sin son till fronten. Min vän Mr Thoreau sitter i fängelse hellre än att betala skatt. Honom kunde de inte räkna med. Abolitionister­na ägnar stor tid åt att fördöma kriget, men betalar sin skatt.  

(Vid Emersons besök till Thoreau i häktet: E: ”Henry, why are you here?” T:”Why are you not here?”)

April, odaterad

Jag tror mig ha tillräckligt material för att kunna tjäna mina landsmän med tankar och poesi, om det nu inte bara vore fragment. Människor vill inte ha en handfull gulddamm, de vill ha guldtackor.

April, odaterad

Vi bor i landet Lilliput. Egensinniga, beskäftiga, självsäkra surrar amerikanerna omkring i Skapelsen. Men asiaterna tror att våra öden står ristade i järn, och skulle inte lyfta ett finger för att rädda sig från svält, farsoter eller svärd. Det är stort, skänker ett storartat drag åt människor­na.

April, odaterad

Intellektuell, Centralitet. ”Du läser oväsentliga ting.” Ja, för dig, men inte för mig. Vad jag läser spelar ingen roll. Är det oväsentligt läser jag det djupare. Jag läser tills det får samband med mig och mitt, med naturen, och med stunden. En god intellektuell finner Aristofanes och Hafiz och Rabelais rika på amerikansk historia.

April, odaterad

Vad du lärt och åstadkommit är säkert och fruktbärande. Arbeta och studera i onda dagar, i dagar av förolämpning, i skuldsatta och deprimerade och olyckliga dagar. Kämpa bäst i skuggan av ett moln av pilar.

24 maj

Dagarna kommer och går som tysta beslöjade gestalter utsända från ett vänligt sällskap i fjärran, men de säger inget, och om vi inte använder gåvorna de bringar, bär de bort dem lika tysta som de kom.

Juni, odaterad   

Amerika (1)

Ack Amerika, som jag så ofta måste säga, du icke omgjordade, kontur­lösa, ymniga, markkrypande  – vidsträckta enbuskemark, där ingen ceder, ingen ek lyfter sin stolta mast mot molnen! Allt slutar i blad, rotskott, klängen, i en enda brokig blandning. Luften full av vallmo, imbecillitet, förskingring och tröghet.

Ivriga, enträgna, hungriga, ursinniga, beskäftiga Amerika, du som ger dig i kast med många ting, inbilsk, angelägen att förnimma din egen existens, och övertyga andra om din talang genom att ge dig i kast med och i all hast åstadkomma mycket – Hämta nu för ett ögonblick andan och lär dig; misslyckas du i det ena, kan du lyckas i det andra; fart och feber har aldrig lett till stora ting; till sådant fordras tillförsikt och lugn och väntan. (Formlösa Amerika, utan vare sig förskräckande eller vacker gestalt.)

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 6 first appeared on Opulens.

SOMMARSERIE. I dag publicerar vi den femte delen i en svit texter hämtade från den amerikanske författaren och filosofen Ralph Waldo Emersons dagbok. Gunnar Lundin står för översättningen och urvalet. Totalt kommer vi att publicera elva delar i sommar. Tidigare delar finns här.

Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 5

I urval och översättning av Gunnar Lundin

Dec., odaterad (Emerson är 38 år)

När Jones Very var på besök i Concord, sa han: ”Jag tyckte alltid när jag hörde dig tala eller läste dina skrifter att du såg sanningen bättre än andra, och ändå kände jag att din ande inte var helt som den skulle. Det var som om ett drag av kyligare luft blåste igenom mig.”

30 jan. 1842

(Emersons femårige son Waldo död 27 jan.)

I morse, en fredag, vaknade jag klockan tre, och varenda tupp på varenda gårdsplan skrek för full hals helt i onödan. Solen steg på himlen med allt sitt ljus, men landskapet låg vanärat av denna förlust…

Han uppgav sin lilla oskyldiga anda som en fågel.

 Sorg gör oss alla åter till barn – tillintetgör alla skillnader i intellekt. Den visaste vet intet.

20 mars

The Dial (transcendentalisternas tidskrift för vilken Margaret Fuller dittills varit redaktör) måste hållas vid liv eller upphöra, och det ser ut som om jag måste avgöra frågan om liv eller död. Jag vill inte lämna den i händerna på The Humanity and Reform Men, för de trampar på litteratur och poesi, lika litet som i de intellektuellas händer, för de är döda och torra.

5 apr.

Sanning; Realism. Blir du inte rädd när du ser att zigenarna som drar från ort till ort utövar större dragningskraft på oss än apostlarna? trots att vi älskar godhet och inte stöld, älskar vi också frihet och inte predikande.

5 apr.

Swedenborg visar aldrig någon känsla – en kall, passionslös man.

6 apr.

Kristus historia är det bästa dokument som finns över karaktärens makt. En ung man som inte fått något till skänks och som ”hängdes i Tyburn”

 –  han har genom det rena värdet i sin natur spritt denna episka glans kring sin död vilken inför hela mänsklighetens ögon förvandlat varje enskildhet till en stor universell symbol.

April, odaterad

Tankens portar, – hur långsamt och senfärdigt visar de sig inte! Och ändå, när de visar sig, ser vi att de alltid funnits där, alltid varit öppna.

14 april

Om jag skulle skriva en uppriktig dagbok, vad skulle jag säga? Tyvärr att livet innehåller halvheter, ytligheter. Snart har jag levt i trettiotre år, och har ännu inte funnit ett rätt sätt att förhålla mig till mina kamrater på planeten, eller till mitt eget arbete. Ständigt för ung eller för gammal, kan jag inte verifiera mig; hur skulle jag då kunna tillfredsställa andra?

Juni, odaterad  (39 år)

Elizabeth Hoar säger att Shelleys poesi är som skinande sand; den ser alltid lockande och värdefull ut, men försök aldrig så många gånger och du lyckas aldrig därur få ut något gott. Och likafullt dröjer glimret kvar.

Juni, odaterad

Charles King Newcombe fängslade oss allesammans…Låt det sägas till hans lov att jag när jag bar manuset till skogen, och läste det sittande på en länstol i form av en upp och nedvänd fururot, för första gången sedan Waldos död åter kände någon sorts dugande tillit till universums förmåga till självreparation, någon sorts oberoende av genetiska relationer då andliga släktskaper kan vara så fulländade och kompenserande.

Juni, odaterad

Jag hör med glädje att en ung flicka mitt bland rika, anständiga unitariska vänner i Boston är nära övertalas att konvertera till katolicismen. Hennes vänner, som också är mina vänner, klagade över hur denna böjelse växt sig starkare. Men jag sa att hon istället borde varmt gratuleras. Hon har levt i stor brist på händelser. Till skapelse och år en kvinna är hon ändå fortfarande ett barn eftersom hon inte fått några erfarenheter, och fastän av känslig, frisinnad, mottaglig, expansiv natur, har hon ännu inte lyckats finna någonting som på ett djupare sätt fångat hennes intresse; hon har inte varit förälskad, inte upplevt kallelsen i en personlig smak, utom på sistone inom musiken, och är i sorgligt behov av ett objekt för sin inriktning. I den här kyrkan ska hon kanske finna vad hon behöver i en kraft som väcker till liv en slumrande religiös känsla. Å andra sidan är det olyckligt att det är en ung flicka, av livlig och kraftfull men mycket ytlig karaktär, som undervisat henne i det historiska argumentet för den katolska tron och lett in henne på denna nya väg. Jag känner ju henne och sa, att jag hoppades att hon inte skulle ledas vilse genom att fästa något avseende vid det. Om kyrkans förrättningar lockar dig, om dess vackra ritualer och mänskliga ande och Sankt Augustinus och Sankt Bernard, Jesus och Den Heliga Jungfrun, kyrkomusik och mässor drar dig till sig,  gör då – för ditt kära hjärtas skull – slag i saken! Men lämna inte Unitarianismens isskåp, med dess merendels yttre former, för ett annat formalistiskt isskåp. I alla händelser uppmanade jag henne att inte ta någon hänsyn till de frikyrkliga, men noga överväga saken.

Juni, odaterad

(Att ha det)

I Boston såg jag den andra volymen av Tennysons Poems. Den har många förtjänster, men frågan är om den har det. Man kunde säga att den innehåller utsökt poesi; en till ytterlighet nätt och trivsam skönhet, men utan ett enda djärvt drag; därtill ett alltför starkt uteslutande av alla vardag­liga och naturliga intryck.

12 juli

Carlyle är en utmärkt representant för litteratören; han intar för vår generation förtjänstfullt samma plats och funktion som tidigare Erasmus och Johnson, Dryden och Swift. Han är en genomgjuten gentleman och förtjänt av hela det intellektuella samfundets uppskattning för att han vidmakthåller yrkesförfattarens värdighet i England. Ändå känner jag alltid hans begränsning, och berömmer honom bara för att han spelar sin roll väl i överensstämmelse med sin kallelse, på samma sätt som jag berömmer våra Clays och Websters. För Carlyle är världslig, och talar inte från Miltons och änglarnas celesta regioner.

3 aug.

Några spelar schack, andra kort, åter andra spelar på Börsen. Jag föredrar spela på Orsak och Verkan.

1 sept.

(Det kan vara o k att ibland dra sig undan.)

Jag har så litet vital kraft att jag inte orkar med energislöseriet i ett ständigt om än vänskapligt sällskapsliv; jag skulle dö av överansträng­ning inom tre månader. Men i det ungkarlsliv jag nu lever hushållar jag på krafterna; no doubt att jag kommer att bli en välbevarad gammal herre.

Sept., odaterad

Alla människor är gåtor tills vi till slut i något ord eller handling finner nyckeln till mannen eller till kvinnan; genast ser vi alla deras tidigare ord och handlingar klart framför oss.

Sept., odaterad

Edward Everett. Det inflytande som Everett verkade med på ungdomen kunde nästan jämföras med Perikles i Athen. Hans inspiration var anpassad till hans begåvning och gjorde honom till en den eleganta smakens geni. Everett utstrålade en personlig skönhet i klassisk stil; stora, allvarliga ögon, marmorögonlock, vilket gav det intryck av massa och kraft som hans litenhet behövde, välformade läppar, en röst med en så rik ton, och med en sådan precision och fulländning i uttrycken att den trots lätt nasal blev till det mognaste och vackraste och mest precisa verktyget i sin samtid.. Hans ord, och sättet på vilket han uttalade dem, spreds och blev klassiska i New England.

Speciellt vackra var hans poetiska citat. Han citerade Milton; mer sällan Byron; någon gång en vers av Watts, och detta med en sådan behaglig och fulländad modulation att han tycktes ge lika mycket skönhet som han lånade, och vad han än citerade kom det sällan att minnas av den som lyssnade utan oskiljaktig förbindelse med hans röst och genius. Denna särdeles vackra person följdes som en Apollo från kyrka till kyrka, överallt dit hans ankomst hade varslats, av alla bildade och intelligenta ungdomarna med tacksam beundran. Varje hans framträdande (från olika podier) kom ansiktena i rummet att lysa av förtjusning. Minsta anekdot om vad Everett gjort eller sagt fångades ivrigt upp, och varenda student kunde återge briljanta satser från predikningarna samtidigt som de mer eller mindre bra imiterade hans röst. Och sedan på hemvägen följde bilden av denna vältaliga gestalt ynglingen hem till hans lya, och inte en mening i en uppsats skrevs, inte ett anförande i Collegekapellet prövades, som inte visade denna genius allestädesnärvaro i ungdomliga huvuden. På så sätt höjde han nivån på såväl det skrivna som det talade ordet i New England.

Samtidigt var detta bara en retorikens triumf. Denne man hade varken intellektuella eller moraliska principer att lära ut. Han hade inga tankar. Snart ställdes frågan, när Massachusetts var mättat av hans berömmelse, vilka sanningar han förmedlat, och på vilket sätt han berikat det allmänna medvetandet, och man var överens om att han bara vad beträffar elegant uppförande samt i en ny uppfattning av grekisk skönhet hade öppnat våra ögon. Det observerades tidigt att han inte hade några personliga vänner. Ändå fick hans geni varje ung person att bli hans försvarare och pojkar fyllde munnen med argument för att visa att talaren hade ett hjärta…

Sept., odaterad

(Samlare)

27 september var en fin dag, och Hawthorne och jag tog en promenad tillsammans…

Ingenting särskilt inträffade. Och ingenting behövde inträffa, för vi var på strålande humör; vi hade mycket att tala om, för vi är båda samlare som inte tidigare haft tillfälle att tala om våra respektive samlingar; vi hade så mycket att tala om att det hade räckt för promenader i många dagar…

Okt., odaterad

Liv. Allt gott finns på stora landsvägen, säger vi. En virtuos samlare lägger efter mödosamt letande vantarna på en ett landskap av Guernico, en kritskiss av Salvator, men Bebådelsen, Yttersta Domen, Nattvarden finns på väggar och tak i Vatikanen till beskådande för vilken lakej som helst. För femhundra pund kan du köpa en Shakespeareautograf; men en skolpojke läser gratis Hamlet, och om han har ögon i skallen kan han däri upptäcka hittills opublicerade hemligheter av största angelägenhet. Jag tror att jag aldrig kommer att läsa annat än de allra vanligaste böckerna: Bibeln, Shakespeare, Milton, Dante, Homeros.

Okt., odaterad

(Skiss till en aforistiker)

Rabelais. Igår sa jag Hawthorne att jag tror alla unga män någon gång känner lockelsen att göra ett försök i samma utmanande originella stil som Rabelais. Han hoppar upp på närmsta staket och kraxar som en kråka. Han gör försöket och hoppar, men med den klumpiga flykten kan han inte ens tävla med en stackars höna. Oemotståndliga vanor och konventioner får honom att landa med en duns, och snart finner han att han, istället för oden, skriver tidningsartiklar och hyreskontrakt. Ändå – vi skulle till och med kunna efterlikna ärkeänglarna, eller åtminstone komma i närheten, om vi kände deras historia, och kände vi till vad Rabelais läste skulle vi se tillflödet till den rabelaiska floden. Hans plats på Parnassen är lika solid som Homeros. En gyckelmakare, men gycklet tillhör vardagsvärlden, det fnns på krogar och i verkstäder,  och är inte några clownkonster eller hovnarreri eller religiösa proberstenar. Hans kvickhet är universell, inte tillfällig, och samtidens anekdoter som tillhandahöll måltavlor för den första satiren och som nu är försvunna, har ingen betydelse, eftersom Rabelais kvickhet transcenderar varje tidsbundet särtecken och borrar sig in till evigt förekommande relationer och intressen. Rabelais är giltig i varje stad och i varje samhälle.

Stilen avgör genast kvaliteten. Den flyter fram som Amazonasfloden, så rik, ymnig och genomskinlig, och så omfattande att den kan jämföras med överblicken och själsstorheten hos en Platon. Inga korn utan bindemedel, ingen torftigt spånande epigrammatiker eller ordstävsfabri­kör med stubbade satser, utan en outsinlig rikedom.

 Okt. odaterad

Varje författare har ett trick –  ett yrkesknep – och man behöver inte läsa många meningar för att förstå det. Richter är de eviga överdrifternas man; han gör mig nervös.

Okt., odaterad

Igår kväll gjorde Henry Thoreau den fina anmärkningen, att så länge en människa håller sig till sitt, tycks allting gå hans väg; regeringar, samhället, ja till och med solen och månen och stjärnorna, enligt astrologin.

11 nov.

Var inte så timid och ömtålig. Livet är ett experiment. Ju mer du experimenterar desto bättre. Vad gör det om din rock blir smutsig eller får revor? Vad gör det om du misslyckas, och blir rejält rullad i skiten en eller annan gång? Väl på fötter kommer du aldrig mer att bli så rädd för en vurpa.

11 nov.

Tiden är en grå liten man som ur bröstfickan tar fram först en notebook, sedan ett Dollondteleskop, sedan en orientalisk matta, sedan fyra sadlade och betslade ridhästar och en kostbar tältduk. Vi har vant oss vid kemi och den överraskar oss inte. Men kemi är bara ett namn för förändringar och skeenden lika underbara som de som framkallats ur denna bröstficka.

Jag var en liten knubbig grabb som snurrade ett rullband i Chauncy Place, och deklamerade poesi av Scott och Campbell i latinskolan. Men Tiden, den grå lille mannen, har ur västfickan tagit fram ett stort, besynnerligt hus (där jag sitter i en vrå och skriver om honom), några tunnland jord, några vuxna och några mycket unga personer som han placerat i min närhet; sedan har han tagit bort knubbigheten och rullbandet (men förvisso lämnat kvar deklamerandet och poesin), och lämnat kvar en lång, smal person som hotar att bli en grå liten man, som han själv.

10 dec.

(The American spirit)

Beröva mig känslan att jag måste lita till mig själv, ge mig minsta vink att jag har goda vänner och uppbackare i reserv vilka gladeligen skulle hjälpa mig, och genast släpper jag av på fliten.

Webster. Webster är mycket uppskattad av yankees för att han är en person som förfogar över stor och bjudande kunskap och har allt som behövs för att adekvat uttrycka den…Hans yttre företräden är mycket sällsynta och beundransvärda: den ädla och majestätiska kroppsbygg­naden, den breda framskjutande pannan, det kolsvarta håret, de stora askgrå ögonen; hans fulländade självbehärskning och röstens välmodulerade åska (som jag ibland brukade lyssna på samtidigt som jag avskärmade mig från ordens betydelse endast för lyxen att höra dessa ädla ljudexplosioner) allt detta utmärkte honom framför alla andra människor…

Fläckarna i Websters karaktär är inte sådana att de skadar hans populari­tet. Han för ett kostsamt liv och är alltid skuldsatt; men detta ses snarast som lovvärt, eftersom han är känd för att vara frikostig…Det klagas ibland på att hans njutningslystnad, och alla Websters nära vänner är epikuréer eller débauchéer. Men det är i stil med Talleyrand, som apropå sin enfaldiga hustru sa att han fann nonsens mycket uppfriskande; på samma sätt är Webster, när han tröttat ut hjärnan i domstolar och i senaten, utan tvekan hjärtligt glad åt att småprata och skvallra i gamla polares sällskap, där han dricker glögg och sträcker ut sig efter behag. Man återger även hans tre levnadsregler: (1) Betala aldrig en skuld om det på något vis kan undvikas; (2) Gör aldrig något idag som kan uppskjutas till morgondagen; (3) Gör aldrig något själv som du kan få någon annan att göra åt dig.

Allt är förlåtet en man med så överlägsen intelligens, och så vidunderligt och sedan länge utövat affärssinne. Det finns inget illasinnat hos mannen utan ett stort gott humör och förmåga att njuta vad stunden har att bjuda, vilket fått Stetson att säga: ”Det är sant att han ibland begår brott, men utan att vara skyldig…”

Han har genom att avstå från att ställa sig i spetsen för antislaverirörelsen försatt tillfället att för all framtid vara älskad av medborgarna i den amerikanska världen; han har inte stått upp för New England och för människan mot Söderns barbariska förtryck.

Odaterad, mars

Filosoferna i Fruitlands har en föreställning om dygd som skymmer deras blick för människans och naturens poesi; poesin i ett människoliv, i det enklaste bondliv; ljuset på en mans hatt, på ett barns sked, glimret på varje havsvåg och i varje dammkorn, det ser de inte.

Odaterad, mars

Montaigne. I Roxbury 1825 läste jag första gången Cottons översättning av Montaigne. Det föreföll som hade jag själv i något tidigare liv skrivit boken, så omedelbart uttryckte den mina personliga tankar och erfaren­heter. Ingen bok har vare sig förr eller senare betytt så mycket för mig.

The post Ralph Waldo Emerson: Ur dagboken ‒ Del 5 first appeared on Opulens.