POLITIK. ”Nej, SD är inget normalt parti,” skriver Stellan Lindqvist i en kommentar till ett inlägg av Roland Poirier Martinsson i Expressen.

Roland Poirier Martinsson skriver om Sverigedemokraterna på Expressens kultursida. Poirier Martinsson skriver alltid bra, övertygat, med full förvissning om att han har rätt. Han skriver om Liberalerna, omsvängningen, om Tidöpartierna och att SD nu är ett nästan normalt parti. Tona ner, säger han, vad håller ni på med, SD är inte ett fascistiskt parti, möjligtvis lite rasistiskt. What the fuck! Politiken är ett spel, politikerna är professionella spelare och målet är nästa val. Jo, det ligger mycket i det, att politiken blivit en yrkesbana, att politikerna blivit en klass för sig, i sig. Men är det bra? Det är kanske frågan man bör ställa sig. Vad händer när tilliten avtar, att partierna kan tycka lite vadsomhelst, när de kan ändra sig lite närsomhelst? Långfingret, vi röstar Åkesson, vi röstar Trump, vi röstar Le Pen. Spelet rör ju inte bara riksdagskorridoren, partihögkvarteren, det rör hela samhället, rasistiska impulser ges fritt spelrum, hat sänds ut i etern med ett knapptryck. Subtila rättsstatstankar vad är de värda när ställs mot ”kasta ut!”, ”återvandra!”? Ingenting.

Vad hände i Ungern, vad hände i USA, vad hände i Slovakien, vad händer i England, Frankrike? Överallt anar autokrater morgonluft, överallt försvagas demokratin, det är ett faktum och det handlar inte om normala åsiktsskillnader, dessa som alltid finns, måste finnas i demokratier. Det handlar om demokratin själv, om och hur den skall överleva. Skall då inte motstånd göras, höga röster höras, röda linjer dras – när annars? Nej, SD är inget normalt parti, Regeringspartierna har gjort SD till ett ”normalt” parti. De öppnade slussportarna, drogs med. Har Sverigedemokraterna inga andra mål än att säkra sina riksdagsplatser, tror nån det, har de inga långsiktiga mål? Av partiprogrammet att döma, enligt Poirier Martinsson, är de inte så farliga. Oförändrade säger företrädarna. Judar och samer är inte riktiga svenskar, en åsikt bara.

Poirier Martinsson är sanningssägaren, skeptikern som inte tror på någonting. Såna finns, såna fanns. Vi lever i intressanta tider, tråkigheten är demokratins säkraste stallbroder, säger han. Så låt oss få tråkigt då!

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Nej, SD är inget normalt parti first appeared on Opulens.

KULTURHISTORIA. Jesper Nordström reflekterar över skiftande kvinnoideal i slutet av 50-talet och början av 60-talet.

Datumet den 8 mars och vad det betytt för kvinnohistorien är välbekant. Det är nog inte lika känt att den 9 mars så lanserades vad som såg ut som en feministisk backlash, nämligen Barbie. Med långa ben, stora bröst och smal midja hade hon närmast en anatomiskt teoretiskt omöjlig kropp. Sexualiserad men ändå med en typiskt amerikansk präktig helylleattityd. Fast det var år 1959, slutet på modern tids kanske mest sammanbitet förljuget kvillrande decennium. Men det bör väl ändå medges att hon framstod som fri och farlig jämfört med den närmast irriterande avsexualiserat präktiga Doris Day. I konsten att vara fri, fräck och farlig står sig Barbie dock slätt mot tyska dockan Bild Lilli från samma tid.

USA hade egentligen ingen anledning att vara präktigt och kristet familjeinriktat. Vilket trauma hade de egentligen att undertrycka, ”kvillra bort” jämfört med Tyskland. Spik i foten!, frestas man att alludera. I Post-Auschwitz-Tyskland gällde det att skratta och gå vidare. I det kristdemokratiska Västtyskland med Konrad Adenauer grubblades det inte för mycket, nu gällde det ju att le ansträngt och klamra sig vid fast vid fina ideal. Som schlagerdrottningen Gitta Lind som oftast poserade i höghalsad klänning som slutade nedanför knäna minsann. Designhistorikern Peter Dormer har skrivit långt och seriöst om korrelationen mellan kjollängd och samhällskonjunktur.

Så står Gitta Lind där vid ett bord dukat för två som om hennes främsta uppgift var att ha maten klar och tända ljus när mannen kom från jobbet. Detta i ett samhällsklimat där det fanns behov av en säkerhetsventil i form av en cocktailbälgande, cigarettbolmande fräck och oförskämd brutta som Bild Lilli. Som seriefigur i tabloiden Bild var hon just som en kvällstidning; slaskigt reaktionär och provocerande radikal i samma andetag. En urban och elegant figur med attityd som Kvast-Hilda och som inte skämdes för att leva. Det andra Tyskland då – DDR? Här var det egalitär statsideologi som gällde. Milwa-reklamen från VEB Waschmittelwerk visar upp ett helt annat kvinnoideal.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Det sena 50-talets kvinnoideal first appeared on Opulens.

GEOPOLITIK. Den 24 februari 2026 är det fyraårsdagen av Rysslands försök till invasion av Ukraina. Gunnar Lundin har formulerat en kortfattad kommentar.

Kremls talesperson, Dmitrij Peskov: från skuggorna har han stigit fram i ljuset. Länge var han bara en röst, bakåtlutad, Putins buktalare, lätt ironisk, långt ifrån chauvinismens vanliga megafon.

Så fick han ett ansikte, sedan en kropp, ledigt klädd som en engelsk filosofistudent. Men bakom varje kyrillisk bokstav han leende, eller ironiskt skarp, uttalar finns varje dag fyra, fem döda ynglingar från den fattiga landsbygden, lyckliga pojkar, jämfört med dem som fått ögonen eller käken eller ansiktet bortskjutet (i likhet med ukrainska soldater, DN 22/2) och måste leva vidare – fosterlandets hjältar.

Dmitrij Peskov. Allt för en imperiedröm om den ryska själens utvaldhet. (Stoltenberg 2022: ”Putin vet att Nato inte är ett hot.”) Putin, KGB-agenten som stigit till tsar, med patriarken av Moskva som biktfader.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Peskov ‒ Lögnens nya nuna first appeared on Opulens.

SPRÅKET. Stellan Lindqvist undrar varför det förlegade ordet prokrastinera har återuppstått i samtida svenskt språkbruk.

Det prokrastineras väldigt mycket nuförtiden. Varför? När började det? Ordet är ju inte bara fult, det är nästan omöjligt för tungan att orka med alla konsonanterna. Försök själv:

prokrastinera

prokrastinerande

prokrastinerandes

Ordet finns belagt i svenskan från 1600-talet, då huvudsakligen använt av ämbetsmän, hovskrivare och biskopar med latiniserade namn. Då stavat med c förstås, inte k. Under århundradena som följde sjönk det ner i dvala för att 1954 slutligen begravas. I Svenska Akademins Ordbok SAOB från detta år antecknar man lakoniskt: ”numera knappast brukligt”. Men liket var skendött skulle det visa sig, bidade sin tid. På 2010-talet kunde man ånyo se det dyka upp lite här och där, på ledarsidor, kultursidor, i opinionsbildande texter. Inte i tal dock eftersom konsonanterna ställer till det, undantaget civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin som aldrig väjer för konsonanter i stor mängd. Sen har det spritt sig, blivit en del av det officiösa språket.

Man blev förbryllad förstås, varför? Och vem letade fram ordet i annalerna? Gömde det något nytt, något betydelsebärande för just vår tid, något som den allmänneliga svenskan inte kunde frambära? Nej, så är det inte. Som ordet brukas betyder det rätt och slätt ”skjuta upp”. Inget mer, absolut inget mer. Och nej, jag har inget emot främmande ord, tvärtom, ord som synliggör något nytt är alltid berikande. Men detta, detta det är förkonstling, det är fördunkling, det är exkluderande. Det är dessutom fult.

Dax för ny begravning. ”Skjut upp” användningen på obestämd tid!

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Ett ords död och återuppståndelse first appeared on Opulens.

MEDIEKRITIK. Emil Siekkinen sammanfattar nyhetsåret 2025 och konstaterar vid en summering att medierna förmedlar en skev världsbild präglad av panik.

När nyhetsåret sammanfattas, visar data att enligt världens informationsapparat var mordet på en amerikansk politisk entreprenör tusentals gånger viktigare än att världen enades om att skydda två tredjedelar av världens hav, eller att miljontals barn lyftes ur extrem fattigdom. Det säger något grundläggande om hur vår globala informationsordning fungerar. Nyheter i medier av olika slag är ett system som sorterar skeenden i världen efter dramaturgi, konflikt, och affekt. Det som brinner, exploderar, eller upprör får utrymme; det som långsamt förbättrar människors liv försvinner i bakgrunden.

Det råder en djup klyfta mellan rubrikerna och den underliggande utvecklingen. Samtidigt som krig, kriser, och politiskt kaos dominerar flödena, demonstrerar data betydande framsteg inom hälsa, säkerhet, fattigdomsbekämpning, och miljöskydd. Sjukdomar utrotas, barn får mat och utbildning, våld minskar, och tillgången till vatten och elektricitet ökar. Men dessa förändringar saknar den emotionella laddning som krävs för att konkurrera i uppmärksamhetsekonomin.

Resultatet blir en världsbild präglad av panik snarare än besinning – en berättelse där kollaps överskuggar det faktum att mycket faktiskt går åt rätt håll.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Den skeva världsbilden 2025 first appeared on Opulens.

SCENKONST. Skräck och komik kombineras i den gränsöverskridande föreställningen ”Bird” med skotska Hot Death Theatre. Lena Torquato Lidén blir både förvånad, road och oroad.

Jag kommer under Gothenburg Fringe Festival in i en kultursfär med en helt annan stämning än den gängse. Fringe-festivalen äger rum på många olika scener i Göteborg och när vi nu möts här på Kvarterscenen 2Lång pratar publiken mest av allt engelska, är runt 30 år och består övervägande av män. Vi är där för att se ”Bird” med Hot Death Theatre från Skottland. Som genre anges ”cosmic-body-horror-comedy-theatre”. På skärmen framför oss står det att vi är välkomna till en “bird sanctuary” och i hörnet av lokalen finns en bar som serverar vin och öl och smårätter. Det är hög ljudnivå och fullsatt.

Föreställningen sätter i gång med att Jennifer och Savannah, de två scenpersonligheterna börjar sin “guidning”. Den ena avmätt och stelt, den andra väldigt tjejigt och snabbt med karaktäristisk irländsk dialekt. Texten är som en ström av konstiga, snuskiga och ibland äckliga associationer kring fåglar. Det är som en korsning av Jurassic Park och en förfallen djurpark där föräldrarna ombeds hämta borttappade barn om dessa inte ska bli uppätna… Publiken skrattar från första stund, medan jag för min del sakta värms upp till den vridna och konstiga värld som är ”Bird”.

Efter ett mellanspel kommer en tredje person upp på scenen och spelar Gabriel, en pojke som vunnit en önsketävling, men tyvärr är hans önskningar omöjliga. Den första är att han vill hitta sin försvunna pappa och här är första tecknet på att publiken inte bara är här för att skratta. De tycker lite synd om pojken där han står i sin urvuxna t-shirt och visar sitt besvikna ansikte. Ett mumlande deltagande bryter ut. Men känslan stannar ändå kvar, att detta är en publik med en helt annan typ av humor än vad jag är van vid. Jag är förvånad, road och lite oroad i jämna mått.

LENA TORQUATO LIDÉN

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Skräck och komik med Hot Death Theatre first appeared on Opulens.

FILMFESTIVAL. Ingela Brovik skriver om filmfestivalen i Venedig som avslutades i helgen.

Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta och förknippas med såväl högkvalitativ filmkonst som starkt engagemang för yttrandefriheten. Festivalen som avslutades i helgen firade 82 år med ett internationellt program som i vanlig ordning väckte intressanta diskussioner. I år var det Jim Jarmusch som tilldelades Guldlejonet för dramakomedin ”Father, Mother, Sister, Brother”. Festivalens näst prestigefyllda utmärkelse, juryns stora pris, gick till ”The Voice of Hind Rajab” av Kaouther Ben Hania. Filmen handlar om en sexårig flickas tragiska öde i ett krigshärjat Gaza. Noterbart är att Lovisa Sirén från Sverige prisades för ”Utan Kelly” i kategorin bästa kortfilm.

Under tre decennier har jag på filmfestivalen i Venedig fått se många angelägna filmer, med obekväma teman men också oväntat dynamisk filmkonst från hela världen. Väl att märka har svensk film även tidigare gjort sig gällande i Venedig. Till exempel med filmer av regissörer som Vilgot Sjöman, Lukas Moodyson och Roy Anderson. Den sistnämnde tilldelades 2014 Guldlejonet för sin film ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”.

Festivalåret 2017 visades dokumentärfilmen ”Human Flow” i regi av Ai Weiwei om flyktingströmmar runt om i världen. Mitt i filmen tar regissören fram sitt pass och ger det till en syrisk flykting i ett flyktingläger någonstans i Europa. En oväntad scen i en verkligt minnesvärd dokumentärfilm om den globala flyktingsituationen. Vi som var där glömmer den aldrig.

INGELA BROVIK

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Filmfestivalen i Venedig first appeared on Opulens.

LITTERATUR. Nyligen rapporterade TT att danska regeringen tänker slopa skatt på sötsaker. Nu kan Emil Siekkinen berätta att den danska kulturministern drivit igenom ett beslut om slopad bokmoms.

Den i Sverige boende som besöker någon av Köpenhamns inspirerande bokhandlare har länge lagt märke till det höga priset på böcker. Bokmomsen i Danmark ligger på 25 procent, vilket är den högsta bokmomsen i världen. Detta kan jämföras med 14 procent i Finland, sex procent i Sverige, och noll i Norge.

Läsandet minskar dock i Danmark och den danska regeringen vill nu göra böcker mer tillgängliga. Kulturminister Jakob Engel-Schmidt (M) har drivit igenom beslutet att helt avskaffa momsen på böcker, en förändring som länge efterfrågats av bokhandlare, förläggare, och författare.

Reformen väntas kosta staten omkring 300 miljoner danska kronor och finansieras genom budgetens överskott. ”Det är inte var dag man lyckas övertyga kollegor om att satsa så stora pengar på danskars konsumtion och kultur,” sa en stolt Engel-Schmidt då nyheten presenterades. Reformen är en vinst för de danska läsarna – och för svenskarna som gärna korsar sundet för böckers skull. Men den verkliga betydelsen ligger möjligen i signalen – att litteraturen fortfarande ses som värd att investera i.

EMIL SIEKKINEN

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Danska regeringen investerar i litteratur first appeared on Opulens.

TEATERHISTORIA. Ingela Brovik har sett ”Fantasin mot makten”, en utställning om Skånska Teatern. En fri teatergrupp som när det begav sig hörde till de främsta i landet

”Fantasin mot makten” är titeln på en ny utställning om Skånska Teatern, på Teatermuseet i centrala Malmö. Skånska Teatern var en fri teatergrupp som startade i Malmö i början av 1970-talet, men flyttade till Landskrona där verksamheten utvecklades. Skånska teatern skapade under perioden 1974-1994 konstnärligt mycket starka föreställningar med fördjupade politiska perspektiv, som ”Maria från Borstahusen” och Shakespeareuppsättningar som ”En midsommarnattsdröm”. Den som var där glömmer aldrig Rolf Lassgårds Puck med rosa pyttesmå vingar. Ej heller slutet på denna föreställning där fokus förändrats, utan att texten ändrats, så att vinkeln blir annorlunda på ett betydelsebärande sätt. Skånska teatern blev på kort tid en av de ledande fria teatergrupperna.

”Fantasin mot makten” är en utställning där det visas ett omfattande och mångfasetterat urval teateraffischer från Skånska teaterns många föreställningar. Det är affischer med stor konstnärlig kraft och därtill utgör tidsdokument av rang. Kort sagt är det en mycket intressant utställning.

Här ett citat ur Teatermuseets program, formulerat av medlemmar av Skånska Teatern: ”Fantasin mot Makten! Här kommer Du in i en värld av drömmar och rop efter något nytt! Konstnärer har materialiserat sina drömmar om en bättre och rättvisare värld också i affischer. De drömmarna är tänkta att spridas på gator och torg! Teatrar uppmanar: Kom till oss och dröm!” Man kan även gå till Teatermuseet i Malmö och kanske börja drömma.

INGELA BROVIK

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: ”Fantasin mot makten” first appeared on Opulens.

HUVUDSTAD. Håkan Sandell begrundar hur huvudstäder har flyttats under historiens gång. Och kommer med ett drastiskt förslag. Gör Malmö till Sveriges huvudstad!

Jag läser ”Papyrus”, Irene Vallejos bredfamnande genomgång av skrivmaterialets historia. Särskilt stort utrymme ägnas Alexander den stores och hans efterföljare Ptolemaios I Soters grundande av det antika Alexandria som ny huvudstad i ett grekisktalande rike. Idén hade visat sig för Alexander i en dröm. Huvudstaden flyttades medvetet till den enda större egyptiska stad som aldrig varit ett historiskt centrum, i avsikt att forma en ny eklektisk kultur. Här utropades ett mångreligiöst, mångkulturellt samhälle som blickade framåt. Alexandrias berömda bibliotek blev till och det rymde litteratur på alla de då kända språken. Hellenismen föddes, en kosmopolitisk bildningskultur med en delad symbolvärld grundad i tidens klassiker.

Även Karl den store lät, under 790-talet, flytta huvudstaden för det gamla Frankerriket till vad som dittills bara varit en kurort: Aachen. Här utvecklades en ambitiös kultur med statsreform, skolreform och alfabetiseringskampanjer, en omsorgsfullt styrd ny samhällsanda baserad på personligt ansvar och transparens. Ja, också Sverige har gjort ett besläktat försök. Efter det motbjudande Skånska krigets avslutning flyttade Sverige 1680 flottans huvudkvarter till det isfria Karlskrona, med rykten om en ny huvudstad under Karl XI. Staden gavs en internationell prägel, med inflyttning, och utfördes i den nya tidens smak, barockens.

Nyligen, vid mitt första besök på fem år, i Malmö tycktes mig staden stick i stäv med alla rapporter vara överraskande välmående. Pulserande kring den täta förbindelsen med Köpenhamn. Tanken slog mig, först på lek, varför inte följa Alexanders exempel och flytta den svenska huvudstaden till Malmö? Stockholm kunde gärna behålla en del av ämbetsverken, men varför inte en flytt av det politiska, kulturella centret till Malmö? Malmö skulle passa som det europeiska Sveriges huvudstad och komma att hysa en ny expansiv kultur, kunskapsinriktad, utbytesbaserad. Nybyggnationen är redan slående, det finns ett utvecklat universitet och en rik teknikinnovativ ryggrad.

Ett verkligt försök att föra de svenska och danska huvudstäderna närmare varandra gjordes när Gustav IV Adolf 1806-1807 beslutade att flytta sitt hov till Malmö, dels på grund av ryskt krigshot mot Stockholm, dels för att komma närmare kontinenten. Låt oss följa de stora historiska exemplen och göra Malmö till den nya svenska huvudstaden, en spjutspets söderut, ut mot världen! Därigenom kan det utskämda Sverige på nytt bli det ledande nordiska landet. Ny och gammal kultur kommer att blandas, motsättningar undergrävas. Med huvudstaden flyttad till landets södra ände finns den naturliga utgångspunkten för ett nytt medborgarkontrakt, innefattande alla.

HÅKAN SANDELL

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Flytta Sveriges huvudstad! first appeared on Opulens.

CLARK. Jesper Nordström reflekterar i korthet över fenomenet Clark Olofsson. En man som möjligtvis var Sveriges sista bov, innan gangsternätverk tog över.

Så gick då vår sista klassiska bov från folkhemmet ur tiden. Ja, just bov, för det är det ord som passar bäst på Clark Olofsson, i stället för att sätta den kliniska etiketten ”kriminell”. Clark Olofsson var inte speciellt smidig och kall alla gånger och inte heller psykopatisk som exempelvis Foxtrot-nätverkets aktörer. Kort sagt inte någon iskallt kalkylerande och på det viset skrämmande person. Med det sagt var hans persona nog mer av det duperande slaget, som en sol och vårare, snarare än genuint trevlig. Jämte Christer Pettersson är Clark Olofsson en av vårt lands mest romantiserade brottslingar och jag aktar mig för att spä på den bilden.

Vad som driver en brottsling är komplicerat men jag tror att vi, i Clark Olofssons fall, kan avskriva ett slags ideologibaserat hat mot samhället. Nej, här var det snarare en kicksökande strulpelle som till viss del fick samma nimbus som brottarstjärnan Frank Andersson. Måhända är det en drastisk jämförelse men jag har ofta funderat på hur brottslighet ändå kräver så mycket i form av kreativitet och ork. Minst lika mycket som krävs av en idrottare. Om den energin och de drivkrafterna bara hade kunnat kanaliseras till något konstruktivt så vore mycket vunnet.

Kan vi föreställa oss cancerforskaren Clark Olofsson? Tanken svindlar! Men journalist utbildade han sig faktiskt till medan han avtjänade straff i slutet av 70-talet. Tyvärr blev det inte så värst mycket journalistik från hans sida. Hur mycket värdefullt skulle han inte ha kunnat skapa, i stället för brottsoffers lidande, om all kraft inom honom hade riktats rätt?

The post Noterat: Clark Olofsson – den sista klassiska boven first appeared on Opulens.

POLITIK. Har våra politiker gett upp inför en urspårad kapitalism? Carsten Palmer Schale skriver om sambanden mellan utsatthet, kriminalitet och hisnande inkomstklyftor.

Utsatta människor skäms ofta för sin utsatthet. Och klandrar ofta sig själva, i motsats till medelklassens prekariat, som mest skyller på omständigheter. Utsatta människor har emellertid – och naturligtvis – även de råkat ut för ”omständigheter” (taskig barndom, mobbing, misslyckanden i skolan och så vidare) – men tenderar faktiskt att ofta klandra sig själva. Detta gör, att de mer än ofta har behov av en sorts skamlös tillhörighet. Här bör strykas under, att ett av människans allra starkaste behov är tillhörighet och identitet. Vilken som helst duger i värsta fall, eftersom alternativet annars skulle vara förödande för självkänslan.

Kapitalismen har i dag (åtminstone i sin klassiska form), enligt min mening, spelat ut sin (eventuellt historiskt nödvändiga) roll (jämför med Marx). Den har lett till hisnande ekonomiska skillnader på såväl individnivå, som gruppnivå och internationell nivå. Sju av världens största ekonomier är numera företag. Fem till sju procent av jordens befolkning äger mer än de resterande 93-95 procenten. Sveriges klassraviner är historiskt breda. I denna miljö frodas aggressivitet och gängkriminalitet. I denna miljö växer internationella terrorgrupper fram. Medelklassmänniskor förvånas över hur det ser ut på samhällets botten. Men kräver mer, reser mer, skiter i allt. Detta är hemskt.

Men de utsattas skam hänger alltså samman med den urartade kapitalismen. Detta går att åtgärda politiskt. Men även politikerna skiter i allt. Förekomsten av utsatthet är alltså relaterad till en form av högerradikalism. Som bottnar i kapitalismens, kommersialismens, konsumismens och likgiltighetens gyttja. Vad tycker egentligen Tidöpartierna? Vad tycker Socialdemokraterna? Vad tycker Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Vad tycker du och jag?

CARSTEN PALMER SCHALE

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Har politikerna kapitulerat inför kapitalismen? first appeared on Opulens.