HEDERSPRIS. Den svenske violinisten Johan Dalene får danska utmärkelsen Drottning Ingrids hedersstipendium. Priset delas ut för sista gången 2022 och prissumman är på 250 000 danska kronor motsvarande ungefär 346 000 svenska.

Även den danska balletdansaren Emma Riis-Kofoed tilldelas utmärkelsen.

“Trots att han fortfarande bara är i tjugoårsåldern har han sedan länge etablerat sitt namn som en av Skandinaviens mest lovande musiker”, skriver den ideella föreningen för Drottning Ingrids minnesmärke i ett pressmeddelande.

För att uppmärksamma att det är sista gången utdelningen av stipendiet, som finansieras av Oak Foundation, äger rum sänder danska TV2 live från festligheterna 27 mars. Danska kungahuset öppnar upp Amalienborgs fyra herrgårdar för en storslagen fest med pristagarna som hedersgäster.

Johan Dalene började spela violin vid fyra års ålder och debuterade som solist i Norrköpings Symfoniorkester endast sju år gammal. Han har tidigare vunnit första pris i flera internationella tävlingar.

TT NYHETSBYRÅN

The post Svensk violinist får danskt hederspris first appeared on Opulens.

LEKFULLT. Det är en sällsynt levande, humoristisk och lekfull trio med Lena Jonsson på fiol, Kristofer Sundström på bas och Erik Ronström på gitarr. Med både utstrålning och briljans tar de folkmusiken till nya höjder, bortom isar och vidder, skriver Bo Bjelvehammar.

Stories from outside med Lena Jonsson Trio
Hedgehog Music

Att gräva i traditioner och följa spår genom vår gemensamma historia är en grund för att skapa något eget och självständigt. Lena Jonsson, riksspelman och låtskrivare, visar stor respekt för traditionerna.

Hon söker med en känslig magnetstav, sig ner i den svenska skatten av folkmusik. Hon rör sig med lätthet och elegans mellan olika musikstilar, kraften och energin, hämtar hon ur de självklara elementen i landskapet, jord och vatten.

På samma sätt kan ett vykort ge henne ett uppslag till en låt som på öppningsspåret ”Rallpersgubben kör timmer”, en utomordentligt folkloristisk titel. Ett svep med ögonen bortom de blånande bergen, med uddar och vikar kan ge bränsle till andra kompositioner.

Lena Jonsson håller i sina musikstycken ett avstånd till annat och andra, men influenserna från svensk och amerikansk folkmusik är påtagliga.

Det är en sällsynt levande, humoristisk och lekfull trio med Lena Jonsson på fiol, Kristofer Sundström på bas och Erik Ronström på gitarr. Med både utstrålning och briljans tar de folkmusiken till nya höjder, bortom isar och vidder.

The post Levande folkmusik med Lena Jonsson Trio first appeared on Opulens.

KONSTMUSIK. “Hängivet återger Horvath såväl det mikrokosmiska, repetitiva myllrandet som den meditativt egensinniga, storskaliga magi som mynnar i nya, vida världar”, skriver Björn Gustavsson. 

Trots Youtube, ja, hela internet-överdådet, produceras ännu kopiösa mängder cd-skivor, inte minst inom konstmusikområdet. Här några titlar som jag de senaste månaderna vaskat fram ur den strida utgivningsfloden.

Först några barockpärlor. Den franska ensemblen Les talens lyriques under ledning av Cristophe Rousset bevisar åter att de är en av genrens främsta uttolkare. På Harmonia mundi-skivan Farinelli – a portrait, en liveinspelning från norska Bergen, excellerar de i ett tätt, mustigt, energisprakande spel som får verken av Broschi, Porpora, Händel med flera att skina av lust och kärlek. Och med svenska mezzon Ann Hallenberg – numera en av världens främsta i sitt fack – är detta som helhet en skiva att ta till sitt hjärta.

Nyligen utkom även 25 Les talens lyriques (apartemusic.com), där ensemblen samlat några av sina bästa inspelningar från sina 25 första år. Bland soloartisterna återfinns Europas nu främsta barockoperan, Sandrine Piau, i en inledande aria av Händel. I övrigt alltifrån hisnande akrobatiska cembalosolon av Couperin till allehanda ouvertyrer och kantater. Ett brokigt men friskt flöde av barocka ljuvligheter. Allra bäst: Cristophe Rousset när han river av några Bachstycken på cembalo, sådär flammande inspiratoriskt.

Mer barock: Cembalisten Peter Whelan leder Ensemble Marsyas i kantaten Apollo och Dafne (linnrecords.com), som Händel komponerade i Venedig år 1709: vacker musik tolkad av en toppensemble med djupa insikter i 1700-talets musik. Callum Thorpe är med sin avslappnade, behagfulla bas ett fynd i rollen som guden Apollon. Sopransolisten Mhairi Lawson som Dafne pressar dock emellanåt rösten lite väl hårt.

En sällsam skiva är onekligen Schubert, Fantasie in F minor and other piano duets: fyrhändigt på ett gammalt fortepianio med Andreas Staier och Alexander Melnikov (Harmonia mundi). Instrumentets museala klang är på gott och ont: å ena sidan ljuder musiken här uppseendeväckande ålderdomlig, men å andra sidan: så här kan det ha låtit när Schubert själv spelade med en av musikvännerna.

Mer subtil njutning återfinns i samspelet mellan honungsmjuka barytonen Matthias Goerne och Steinway-spelande Markus Hinterhäuser i en skiva med schumannska Lieder-tolkningar gjorda med yppersta känslighet: Einsamkeit (Harmonia mundi). Goernes modulerade, nästan viskningslåga sångröst får mig att minnas Rolf Björling när han var som bäst. Sammantaget meditativt men med en skärpa som höjer sinnena och vidgar upplevelsen till oväntad styrka.

Och Robert Schumann (Harmonia mundi) innehåller både Schumanns violinkonsert (här med Isabelle Faust som solist) och en pianotrio (med Alexander Melnikov som pianist och Jean-Guihen Qyeryras som cellist). Lite ovanligt med en mindre orkester i violinkonserten (här Freiburger barockorchester) men efter hand ”vänjer” man sig; det som började lite tungt och styltigt blir efterhand mjukt och nyskapande. En arbetsseger för denna välrenommerade barockensemble, som här gör en utmärkt inmutning av nya marker. Och fantastiska Isabelle Faust: utan behov av att tekniskt briljera utan i stället inåtvänt lyssnar och blir finstilt expressiv. I fodralet bifogas även en dvd med just violinkonserten.

Annat som glimmar till i skivfloden: nyckelharpisten och sångerskan Emilia Amper tar ett rejält steg framåt i karriären med nya skivan Lux (BIS): svängig, milt moderniserad folkmusik i dalaton, tätt och begåvat, här tillsammans med härliga medmusikanter. Det låter som en blandning av Draupner och Ale Möller. Tummen upp också för pianisten Michel Dalbertos instuderingar i Gabriel Fauré, Piano works (Aparte music). Inte helt lättlyssnat, men fin balans mellan rachmaninovskt inåtblickande och samtida expressivitet. Skön känsla också i Nils Landgren-producerade Meet me at the movies, där Viktoria Tolstoy sjunger ”biomusik”. En cd-skiva fylld av suggestioner och fint musikanteri.

Och det som hos mig glimmat kanske mest denna försommar är Philip Glass Glassworlds (Grand piano, distribueras av Naxos),  fem volymer med Philip Glass pianomusik, kongenialt sensibelt framförd av Nicolas Horvath. Hängivet återger Horvath såväl det mikrokosmiska, repetitiva myllrandet som den meditativt egensinniga, storskaliga magi som mynnar i nya, vida världar. Ett måste för alla Glass-älskare!

Alla artiklar av Björn Gustavsson

The post Musik att ta till sitt hjärta first appeared on Opulens.