REPLIK. “Regeringsrepresentanter från USA vill gärna beskriva konkurrenterna som ondskefulla eller onda och sig själva som goda. Också i Sverige har många anammat det här svart-vita tänkande”. Lars Borghem svarar Lars Thulin som var kritisk till krönikan “Om onda och goda i de pågående krigen”.

Roligt att någon reagerade på min text “Om onda och goda i de pågående krigen”! Lars Thulin tycker sig ha tolkat ”andemeningen” i vad jag skrev. Men jag använde inte ord som krigshets, krigshetsare eller trams.

Jag har inte underskattat hot från Ryssland och Kina och jag har läst Säpos årsrapport från 2020 där också Iran finns med. Hoten mot Sverige från Ryssland, Kina och Iran som de beskrivs i rapporten må vara verkliga men de presenteras utan kontext. Detsamma gäller hoten från terrorism och extremism. Det är en brist.

Världen är inte svart-vit, skriver Lars Thulin. Men det är så den framställs i medier som New York Times, Washington Post, CNN, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TV4 och Sveriges Television.

I min text länkade jag till en artikel av Nick Turse där han beskriver ryska och kinesiska aktiviteter i Afrika. Om USA har över 800 baser i över hundra länder och Ryssland och Kina nu börjar bygga sina första på kontinenten Afrika så är det klart att den amerikanska friheten begränsas och Kina och Ryssland upplevs som hot.

Det här är en geopolitisk kamp om territorier, makt och handel. Regeringsrepresentanter från USA vill gärna beskriva konkurrenterna som ondskefulla eller onda och sig själva som goda. Också i Sverige har många anammat det här svart-vita tänkandet och det gynnar inte Sveriges säkerhet. Alla länder som blir klientstater till någon av stormakterna kommer att få nya problem och ett liberalt och demokratiskt land som Sverige kommer att se ökade krav på slutenhet och hemlighetsmakeri ju närmare vi kryper USA och UK.

Den demokrati som skall försvaras kan bara stärkas om den blir lite bättre och öppnare än de auktoritära hoten. Om Sverige, som Petra Malm antydde i intervjun med Carina Bergfeldt, genomför hemliga militära operationer i ”högriskländer” tillsammans med elitstyrkor från NATO-länder behöver ju detta diskuteras öppet. Man kan inte bara ta för givet att detta stärker Sveriges säkerhet.

Vi har sett alla pratshower med Fredrik Skavlan och Carina Bergfeldt på Sveriges Television och haft stort utbyte av programmen. Men vi har naturligtvis också lagt märke till att de då och då haft en tydligt försvar för NATO och den amerikanska och brittiska utrikespolitiken. Donald Trump och Vladimir Putin har ofta varit måltavlor, och inget fel i det, men angreppen har varit emotionella och manipulativa, inte tydliga eller konkreta. Här ett exempel.

Lars Thulin skriver om maktbalansen i världen och att Kina har en smart och långsiktig plan att ta makten i världen. Han bör besinna sig något. I en färsk analys från det brittiska International Institute for Strategic Studies (IISS) publiceras aktuella försvarsutgifter i världen. USA:s försvarsutgifter är större än de femton närmaste länderna sammanlagt. Rysslands försvarsutgifter minskade förra året och Storbritanniens ökade och är nu större än Rysslands som har 70 gånger större yta. Här en grafisk bild.

Men det är främst i USA som hoppet om en fredligare värld lever.

Just därför att västs militära överlägsenhet är så stor blir det kulturella kriget där det gäller att framställa Kina och Ryssland som de aggressiva så mycket viktigare, och jag menar att det är här som också svenska medier och skribenter som Lars Thulin spelar en viktig roll.

Jag har i annat sammanhang ansett att Sverige bör frigöra sig från den amerikanska elitens inflytande och arbeta för en gemensam politik i EU. Det är länge sedan väst hade ett moraliskt övertag gentemot Ryssland och Kina. USA och Storbritannien har slarvat bort det arvet. EU kan förbättra relationerna med Ryssland utifrån en styrkeposition både ekonomiskt och militärt.

Men det är främst i USA som hoppet om en fredligare värld lever, genom de jurister, lagstiftare, forskare, historiker, journalister, författare och inte minst politiska aktivister från olika politiska håll, som alla vill ha ett slut på de eviga amerikanska krigen. Dessa har gynnat extremismen i de länder där krigen bedrivs men också i USA och genom de flyktingströmmar som krigen skapat, även i Europa. Detta borde Lars Thulin och likaså de som skriver nästa årsrapport för Säpo tänka på.

The post Nej, världen är inte svart-vit first appeared on Opulens.

BLODIGT SCHACKSPEL. “De krafter som normalt ställs mot, och hotar, vår del av världen har inte checkat ut. Att avfärda alla varningar och vaksamhet som krigshets är naivt”, skriver Lars Thulin i ett svar på Lars Borghems krönika i måndags.

I Opulens i måndags går Lars Borghem till strid mot mycket. Huvuddelen av artikeln är ett angrepp på militära och paramilitära operationer utfärdade av västvärlden, huvudsakligen USA och Storbritannien. Han menar att media som New York Times och DN i princip vägrar berätta om det.

Vidare är andemeningen att den svenska militärens oro för Rysslands och Kinas uppträdande är trams. Dessutom hjälper pratshows-värdar som Carina Bergfeldt till att sprida denna farliga bild. Denna pålästa och duktiga journalist utmålas av Borghem som krigshetsare.

Det är mycket på en gång. Den spretiga svadan säger mycket om skribenten och han får stå för sina åsikter. En del bör måhända ändå kommenteras. Att vidrigheter begås av stormakter i syfte att behålla politisk och ekonomisk makt är ingen nyhet. Det amerikanska stjärnbaneret är indränkt i blod. Jag fick mitt politiska uppvaknande under slutet av 60-talet. Så jag har den världsbilden i mitt DNA. Jag skrek åtskilliga gånger sönder mina stämband utanför amerikanska ambassaden i Stockholm.

Men världen är inte svart-vit. Inget sker i politiska vakuum. Jag hatar whataboutism, alltså att avfärda kritik mot Västvärlden med att Kina och Ryssland minsann också… Alla länder som utför militära operationer får ta sitt eget ansvar för dem. Med detta sagt – storpolitik är schackspel med fruktansvärda offer för alla oss som bara är bönder på brädet. Faktum är därför: det finns två spelare som flyttar pjäser och vill vinna genom att krossa den andra.

Så fanan med hammaren och skäran, nu blå-röd-vit, samt de kinesiska stjärnorna, har också badats i blod. Det som skett under de senaste decennierna är att maktbalansen radikalt ändrats. Fram till 80-talet ansågs USA kontra Sovjet, Nato kontra Warszawapakten, som relativt jämbördiga motståndare. Vilket ändå var ganska tryggt. Utan terrorbalansen hade inte huvuddelen av Europa blomstrat under 75 år av fred. Men så föll östblocket ihop. Inte på grund av anfall utifrån – utan för att dess system imploderade av sitt eget politiska misslyckande.

Med Väst som ”segrare” fick vår del av världen därmed till stor del ensam kraft att bedriva en stor del av det maktspel som utförs med militära operationer. För det ska Väst kritiseras. Och kan också kritiseras. Eftersom i väst finns en hyfsat fri press och politiska system. Motsvarande kritiker på andra sidan tystas som regel effektivt och snabbt.

Men det innebär inte att de krafter som normalt ställs mot, och hotar, vår del av världen har checkat ut. Att avfärda alla varningar och vaksamhet som krigshets är naivt och historielöst. Därför farligt, och en misstanke bör alltid finnas att denna bild sprids med ett visst syfte. Vad som har hänt är att striden bytt spelplan. Det informationskrig som förs på nätet i syfte att ifrågasätta, håna och slå sönder våra demokratiska institutioner och styra politiska processer pågår 24/7. Och har ofta en hemvist österut.

Kina har en smart och långsiktig plan att med främst checkhäftet som vapen ta makten i världen. Att åter bli Mittens Rike. Landet köper upp tillgänglig infrastruktur runt om i världen. Erbjuder hjälp till tredje världen, hjälp som följs med rejäla fakturor. Därför måste vi vara vaksamma och agera i tid. De skador som det nya ”intelligenta” kriget orsakar är långsiktiga. Har den bollen satts i rullning finns inga fredsfördrag som kan stoppa det.

Slutligen, Lars Borghem påstår grötmyndigt att ett konventionellt krig aldrig, annat än av misstag, kan bryta ut i Europa eller Stilla Havet. Det tyder på att han antingen har helt unika militärstrategiska kunskaper eller på att han äger världens bästa kristallkula. Efter första världskriget skulle det aldrig mer bli krig. 27 år senare, då 60 miljoner liv förspillts i andra världskriget, sade världen samma sak. Men efter ytterligare 17 år ledde Kubakrisen klotet till randen av ett kärnvapenkrig.

Uttalanden av den typ som Borghem gör om krigsrisker får mig att tänka på brittiska premiärministern Neville Chamberlain, som 1938 återvände hem efter ett möte med Alfred Hitler och viftade med ett papper och sade ”Peace in our time”.

Naivitet och blåögdhet utgör ofta påtagligt dödliga kombinationer. Att underblåsa naivitet och blåögdhet är ett ytterligt effektivt och billigt vapen. Just därför används det.

The post Blåögdhet kan vara ett dödligt hot first appeared on Opulens.