KONTINENTALT. Spor-festivalen har snabbt etablerat sig som den intressantaste festivalen för konstmusik i Danmark, kanske i Norden. Andreas Engström rapporterar från Århus på det europeiska fastlandet.

Med Öresundsbron fick Norden en ny storstadsregion och Sverige blev en del av kontinenten. Så brukar Sveriges kulturella mognad efter millennieskiftet sammanfattas. Frågan är nu om Köpenhamn och Själland kulturellt hör till kontinenten eller om man måste passera bron över till Fyn och därefter rent av nästa bro över till Jylland för att befinna sig på fast mark. Jylland tillhör trots allt högst konkret den kontinent som vi förknippar med den kulturella europeiska gemenskapen.

Denna lite abstrakta föreställning får viss konkretion om man ser närmare på den samtida konstmusiken. Jylländska Århus är Danmarks andra stad. Sedan årtionden är det här det händer, vilket blir tydligt genom konsertföreningen Århus Unge Tonsättare, som firade 50 år nyligen. Konservatoriet är omvittnat mer progressivt än det i Köpenhamn . Det är hit som utländska kompositionsstudenter sökt sig. Universitetet har en progressiv och utåtriktad avdelning för sound studies. Och så finns Spor-festivalen.

Spor startade 2005. Med de konstnärliga ledarna Anna Berit Asp Christensen och Anne Markvaldsen har festivalen snabbt etablerat sig som den intressantaste festivalen i Danmark, kanske i Norden, och som en integrerad del av det kontinentaleuropeiska musiklivet. Men inte bara genom att importera. De internationella tendenserna är förankrade i stadens kulturliv.

Under den senaste upplagan för ett par veckor sen fanns alla de ingredienser som gör detta till en kulturell begivenhet. Ljudinstallationer och medieverk tog plats i offentliga miljöer som bostadsområden, kyrkor och i en husvagn, där man fick sitta bredvid pianisten Gwen Rouger som spelade för en åt gången. Det offentliga rummet och bildkonstvärlden bildade liksom tidigare en konstmusikalisk skådeplats. Här fanns också en samtida klassiker och verklig magnet i Heiner Goebbels Stifters Dinge – ett slags musikteaterverk utan mänsklig närvaro. Violin- och pianoduon Hellqvist/Amarals pågående projekt Impossible Situations går ut på att realisera vad som förefaller vara omöjliga kompositoriska verk. Konkret arbetar musikerna intensivt med tonsättarna, vilket ger möjlighet att bjuda in publiken till öppna workshops och repetitioner. På så sätt får man som besökare en helt annan ingång i tillblivelseprocessen av ett verk. Sett i ett större perspektiv innebär det ett slags förhöjning av musikernas status i den kreativa processen – en tendens som är påtaglig på flera håll i musiklivet.

Nyckeln till Århus status ligger i kontinuiteten, hur institutioner kunnat utvecklas under lång tid. Århus är alma mater till några av de internationellt mest framgångsrika danska tonsättarna som Simon Steen-Andersen, Niels Rønsholdt och Juliana Hodkinson. De två tidigare undervisar i dag vid konservatoriet. Alla tre medverkade med nya verk på festivalen, där särskilt Hodkinsons Angel View i en filmversion av Michael Madsen var en stark upplevelse.

I grunden handlar det nog dels om att inte nöja sig, dels om att vara ödmjuk. Spor-festivalen har aldrig skrutit, påstått att man skulle göra något märkvärdigt. Man vet att man är en del av en större kultur, som i sin tur består av alla de pusselbitar som ett myllrande kulturliv utgörs av. Spor-festivalen är hur som helst anledningen till att jag första veckan i maj gärna åker över bron, färdas över vattnet, tar tåget över land eller hur jag nu gör för att ta mig till denna östjylländska konstmusikmetropol.

Alla artiklar av Andreas Engström

The post Internationellt och lokalt i Århus first appeared on Opulens.