SKEPTICISM. “Den sekulära humanismen har blivit en nyateism i sina försök att definiera människans mening i livet genom det materialistiska”, skriver Andreas Söderlund.

I början av augusti var det dags för ännu en sommarpratare i P1, filosofen Martin Hägglund som pratade om själen och existentiella frågor.

Att detta område får sitt välbehövliga utrymme är positivt, det är viktigare än någonsin. Men under programmet gör Martin Hägglund ett antal påståenden som reflekterar nutidens dominerande tankesätt. “Det kan inte finnas en själ utan kropp.” “Detta liv är vårt enda liv.”

Den sekulära humanismen har blivit en nyateism i sina försök att definiera människans mening i livet genom det materialistiska. En viktig del av den agendan är att omdefiniera själen genom att förneka dess eventuellt verifierbara grunder och istället definiera den i abstrakta termer.

Humanismen trädde fram ur den mörka medeltiden, alltmer fri från det förtryck som religionen utövat på människan. Tillsammans med en framväxande och framgångsrik vetenskap stod det enligt humanisterna klart att människan kunde förstå sin omgivning utan att blanda in några högre väsen.

Nutidsmänniskan vill inte längre veta, hon vill främja sina egna idéer.

Civilisationens framsteg väckte dock sidor hos människan som kanske gjorde det bäst att det brinnande Gehenna klassades som just en befängd fantasi. 1800-talet ser ut att ha varit den sista tiden för de största författarna, musikerna och filosoferna genom historien, därefter drogs människan alltmer in i en materialistisk tillvaro. Det outvecklade egot släpptes fritt i individualismen, där var och en väljer sin egen (nyttiga) mening med livet. Detta har resulterat i storskalig planetär påverkan genom allt från världskrig till konsumism, och ett århundrade av moralisk och andlig katastrof.

Dagens filosofi har influerats av nyateismen i en sån utsträckning att det inte längre är möjligt att betrakta den som en väg till sanningsenliga svar på de existentiella frågorna. Nutidsmänniskan vill inte längre veta, hon vill främja sina egna idéer. Vänder vi oss till nyandligheten har den simplifierats så mycket att det som återstår av forntida visdom endast är truismer och klichéer. Inte sällan handlar den även om drogrelaterat “sökande” som mer påminner om verklighetsflykt.

Religionernas trossatser leder dock inte heller till ökad existentiell förståelse – vi kan inte gå tillbaks till dessa lika lite som vi kan återgå till en geocentrisk världsbild. Vetenskapen verkar trots detta inte ha släppt denna modell, då de flesta kartor över Universum idag är geocentriska. Tyvärr är dagens vetenskap lika dekadent som många andra områden, då forskning styrs av pengar och en prestigefylld maktstruktur arbetar hårt för att utplåna själen definitionsmässigt.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

På botten av denna struktur har en så kallad “skeptikerrörelse” uppstått. Anhängarna av denna betraktar i stort vetenskapen som en altruistisk, allomfattande entitet – vilket nästan framstår som religiöst! Att de dessutom tror på personerna i maktstrukturen som vore dessa överstepräster med heliga tidskrifter, förtar inte tanken att en sån rörelse har blivit vad den säger sig bekämpa. Att kritiskt granska informationen som förmedlas nedåt i strukturen gör nämligen inte dessa “skeptiker”. De tror blint på vad som skrivs, och gör tankefelet att likställa den vetenskapliga metoden med vad vetenskapen har blivit idag – en korrupt tribunal som diskvalificerar alla idéer som inte följer den fastslagna linjen, och ålägger följarna att göra samma sak eller bli utkastade från sällskapet.

De som har indoktrinerat sina följare till denna inställning är samma personer som skyddar sig bakom vetenskapens påstådda objektivitet, men försöker samtidigt definiera verkligheten enligt sin materialistiska syn på människan, och gör henne då till en varelse av endast kött och blod. I en sådan världsbild finns naturligtvis ingen plats för själen, och följaktligen behöver inte någon sådan forskning bedrivas.

En slutsats kan endast bli så bra som de antaganden som görs, och när den rådande vetenskapen kraftigt har begränsat sammanhanget för att främja sina egna idéer, istället för att öppensinnat granska verkligheten, då är risken för villfarelser överhängande.

The post Dagens vetenskap framstår som en religion first appeared on Opulens.

PARADOXALT. ” Sanningssökande och kritiskt tänkande går hand i hand med förmågan att täppa igen tveksamma luckor i myllret av ideologiska frestelser, övertygelser, vinstintressen och lockrop”, skriver Christoffer Andersson.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ideologier behövs oavsett vilken riktning de pekar åt. Men att vara omedveten om deras existens och beskaffenhet är varken rationellt eller objektivt. Man vill framhäva människan som rationell och objektiv; ett släkte som helt enkelt har lärt av sin historia. Och visst har vi lärt oss. Historien formar ideologierna som styr världen i nya riktningar, och med dem skrivs ny historia.

Ideologiska kontrollmekanismer är därmed inte bara nödvändigheter, utan rena självklarheter. De är så självklara att du inte ens tänker på dem som kontrollmekanismer. Och det skriver jag inte i cynism; det är skrivet med hopp. Sanning är alltid ett botemedel, och sanning går bara att främja genom att utveckla ett kritiskt tänkande, och ingenstans får det kritiska tänkandet så mycket näring som i skolans sfär; en skola som förespråkar individualismens hårt ansatta motto att tänka själv.

Individualism är en viktig förutsättning för att alla människor ska kunna få största möjliga nytta av sitt kritiska tänkande. Men världen är inte svart eller vit. Litteraturen har en tendens att särskilja det goda från det onda, och framstegskulturen har en tendens att dölja och exkludera cynism för att hålla tempot, men i verkligheten kommer det goda aldrig ensamt. Ideologiska krafter finns överallt, hela tiden, och kommer sträva efter att utnyttja ditt sökande efter sanning för att fresta dig med tillhörighet och moraliska insatser i trevliga kollektiv. Individualismens villkor gör det helt upp till dig om det fungerar eller inte. Och ett fulländat kritiskt tänkande i symbios med det ständiga ideologiska pickandet leder paradoxalt nog till ett samhälle befolkat av individer med en naturligt utvecklad misstänksamhet i motsättning till ett förvirrat mantra om det öppna sinnelaget.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Men dessa misstänksamma individer kan leva med paradoxen för fredens skull. Och det är gott. För både historien och omvärlden ger dig exempel på naiva övertygelser uppburna av löst grundade ideologier som rättfärdigar förtryck, maktmissbruk, folkmord och krig. Och det vill du inte ha. Så det satsas hårt på utbildning för att täppa till luckorna i ideologierna med välgrundad information som talar tydligt och väl till ditt kritiska tänkande och sanningssökande.

Vad du än trodde att jag ville belysa med den här texten har den egentligen bara ett enda budskap: se inte ner på den svenska skolan, och förringa inte det svenska akademiska utbildningssystemet. Sanningssökande och kritiskt tänkande går hand i hand med förmågan att täppa igen tveksamma luckor i myllret av ideologiska frestelser, övertygelser, vinstintressen och lockrop, och ingenstans har jag upplevt de förmågorna främjas så grundligt, neutralt och anspråkslöst som i den svenska skolan.

The post Ett filosofiskt försvar av den svenska skolan first appeared on Opulens.