SAMHÄLLSPLANERING. “Låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Gränser och regelverk är en verklig förutsättning för frihet”, skriver Samira Ariadad som ifrågasätter tron på att marknaden och konsumentens val kan klara klimatkrisen.

Visst borde vi förbjuda värmeljusen? Okej, frågan kräver kanske kontext: jag har en stor hög aluminium som tydligen ska till återvinningscentralen och inte källsorteringsstationen. Centraler som sällan finns inom en armlängds, ja ens en cykelturs avstånd. Varför fick jag ens köpa de här värmeljusen? Under vilket sken av möjlighet till allas förmåga till ”eget ansvar”, förutsättning för och kunskap om korrekt sortering såldes de? Ska friheten och ansvaret för sorteringen ligga på oss konsumenter? Det låter kanske som ett ansvarsförskjutande petitessartat problem att börja med, men låt oss ändå plocka isär vad frågan rymmer:

Att vi skriver under att klimatkrisen är ett faktum.

Att vi vill undvika den förödelse för både klimat, miljö, människa och andra livsformer den innebär.

Att vi är beredda att gå till handling genom att angripa produktionen, inte konsumtionen.

Både vi:et och handlingen förutsätter en gemensam beslutskraft där en inkluderande avgränsbar entitet, säg medborgarna eller boende, avgränsas. En beslutsprocess som är direkt och inkluderande, gärna genom folkomröstning eller dylikt – men med ett väl förberett underlag. Vad för dokumenterat och vetenskapligt bevisat problem förslagen ska åtgärda, vidare konsekvenser, positiva och problematiska.

En folklig vana av att väga individuella konsekvenser mot samhälleliga och lösningar åtföljda av gemensamma insatser att minimera allvarligare konsekvenser för vissa (till exempel kan vi förbjuda bilar och samtidigt bygga ut kollektivtrafik i glesbygden och i storstäderna).

Men förbudsförslag är infekterade i ett samhällsklimat där faktabeslöjade problem- och lösningsförslag egentligen är åsikter och faktum kring problem för någon typ av allmänhet ses som tyckande. När regelverk tappade allmänintresse blev det byråkrati och förmynderi. Verkställande instanser i en demokrati blev politikerklass. Planering blev dödskommunism.

Men låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet. Gränser och regelverk är en verklig förutsättning för frihet. För separerar vi frihetens likställande med individens frihet kommer vi ifrån den falska motsättning som råder i mångas sinnen. Att skapa regelverk är som jag brukar säga ”att bädda för kaos”. Att klä ett rum i skumgummi så att man sedan kan röra sig helt fritt i det utan att behöva tänka sig för i varje instans. Det är det fina med planering och ramar.

För vi kan jubla över vår övergång till vind- och vattenkraft, men vi kan inte i alla hänseenden invänta en gångbar marknadslösning med internationella investerare på en kapitalistisk marknad. Det finns inte heller någon mening med att jämföra individuella skuldbefriande konsumentval, som om de gjorde hela skillnaden. På ett eller annat sätt kommer vi troligen behöva bli av med delar av de funktioner, tjänster och produkter vi kommit att vänja oss vid. Om vi till och med slutar förutsätta och tillåta vinstintressen över miljöförluster så behöver vi inte återkalla nya levnadsvanor och tjänster. Varför inte återta en rimlig offentlig makt genom att besluta om vad och hur vi släpper igenom i import och – produktionsprocesserna?

Som vore vissa produkter långsiktigt skadliga för människa och miljö. Som vore det en nödvändig och möjlig omställning. Utgångspunkter som ställer frågan: Vilken makt har vi att påverka?

The post Förbjud mera! first appeared on Opulens.

GEMENSKAP. Sverige är världens modernaste land, eller hur? Vi har välstånd, frihet från familj och traditioner, sekularism, hög mobiltäthet, stora innovativa företag, rent och snyggt. Befolkningen tillhör de lyckligaste på jorden. Gott så. 

Men det finns mörka platser även i paradiset. Smärta, självmord och sjukdom är en del av livet. Många känner sig ensamma eller lider av ångest och depression.

Ändå uppfattar många att det är något pinsamt och skamligt att inte må bra i själen. Tänk, vi har det ju så bra. Psykisk ohälsa är det sista tabut. Vi undviker att tala om den, både i det offentliga samtalet och människor emellan. Det är i sanning synd. Människan är en social varelse som inte mår bra av att vara själv. Mycket vore vunnet om vi kom över tröskeln och öppnade upp våra liv och hem för andra. I synnerhet när livet känns svårt.

Men hur är samhället riggat för detta? Hur bor vi?

Det är fint att alla kan och får välja hur och med vem vi vill leva. I så motto har välfärdsstaten bidragit med individuell frihet och självständighet. Henrik Berggren och Lars Trägårdh beskriver träffande den svenska modellens statsindividualism i sin bok Är svensken människa?. Varken ekonomi eller normer fjättrar kvinnor i hemmet eller människor i olyckliga äktenskap, tack vare särbeskattning, barnomsorg, möjlighet att studera och arbeta och så vidare.

På det stora hela är detta utmärkt. Men det finns också en baksida. Om den måste vi berätta.

Relationen mellan välfärdsstaten och medborgarna är i många fall starkare än den till den egna familjen eller civilsamhället. Betänk att skattetrycket är högre än 50 procent – du har en större gemensam ekonomi med främmande grannar än med din sambo eller maka. Många dör med en sjuksköterskas hand i sin, snarare än en anhörigs. Sorgligt många avlider i hemmet utan att de saknas av någon.

Svenskarna arbetar mycket lite volontärt med att ta hand om sjuka, hemlösa, äldre och barn. Det ska det offentliga ta hand om. Missförstå inte, det är inte önskvärt att gå tillbaka till en värld där man inte kunde lämna en gemenskap när man så ville. Men det är inte heller önskvärt när vi inte längre tar medmänskligt ansvar för varandra, utan delegerar för mycket ömhet, omhändertagande och uppfostran till anonyma tjänstemän.

Svenskar lever också ensammast i världen. Av Sveriges cirka 4,3 miljoner hushåll är fyra av tio, eller 1,7 miljoner, ensamhushåll och antalet bara ökar.

Är ettor och tvåor för alla svaret på hur vi når frihet och lycka? Där var och en står och steker falukorv till sig själv. Jag tror inte det.

Varför inte ha fler flerbostadshus där man uttryckligen uppmanar ensamstående föräldrar att flytta in så att man kan leva med öppna dörrar och bistå varandra med barnen? Varför inte bygga fler gemensamhetsutrymmen och inte bara inglasade balkonger för var och en? It takes a village to raise a child, är ett klokt uttryck.

En del tror att liberalismens betoning på individuell frihet betyder egoism och ensamhet. Ingenting kan vara mer fel. Friheten ska bestå i att kunna välja vilka gemenskaper man vill tillhöra – och kunna byta om man så vill eller behöver. Friheten kan också ligga i att få möjligheter att nå dit man vill. Och att få vara själv när man så önskar. Att respektera andras val. Men det betyder inte att ensam är stark.

Så låt oss tala om ensamheten. Låt oss tala med varandra. Hjälpa varandra. Hålla varandra i hand när så behövs.

Det skulle människor i Sverige må bra av.

Alla artiklar av Sofia Nerbrand

The post Låt oss tala om de ensamma svenskarna first appeared on Opulens.

KLIMATKOSTNADER. “Vad gäller om vi som enskilda personer, företagare eller fastighetsägare drabbas? Vem är ansvarig, vad täcker försäkringar osv. Kommunen vi bor i ska ha en klimatanpassningsplan som tar upp dessa frågor. Så ta kontakt med kommunen men vänta inte tills du drabbas”, skriver Roger Bydler. 

Väderkatastroferna har avlöst varandra under det år som har gått. Enorma nederbördsmängder, värmeböljor, torka, orkaner och skogsbränder har lett till många människors död, liksom omfattande skador på hus, egendom och natur. Den globala uppvärmningens påverkan på dessa väderhändelser är forskarna idag ense om.

I de nyligen avslutade klimatförhandlingarna i Bonn, COP23, har det som benämns ”Loss and Damage” varit en viktig fråga. Den handlar om vem som ska stå för kostnaderna och andra insatser då effekterna av klimatrelaterade väderhändelser är så stora att anpassningsåtgärder inte har räckt till. Det är då i första hand de fattigaste länderna som ska få hjälp då stora klimatrelaterade väderkatastrofer inträffar. De enorma översvämningar som inträffade i Bangladesh och Indien tidigare i år är exempel då hjälp behöver sättas in.

För att få en uppfattning om vilka belopp det kan vara fråga kan vi se konsekvenserna av orkanen Harvey som drabbade bland annat Houstonområdet i Texas med rekordstora nederbördsmängder. Det är en av de största väderkatastroferna som USA har råkat ut för i modern tid och beräknas ha orsakat skador för över 150 miljarder dollar.

Även om vi förhoppningsvis inte riskerar att råka ut för väderkatastrofer av en sådan omfattning finns det all anledning även för oss här i Sverige att vara förberedda på allt häftigare väderhändelser. Vi får ett varmare och blötare klimat, vindstyrkor på stormnivå, havsnivån höjs och ovanligt stora nederbördsmängder blir allt vanligare i delar av vårt land, medan andra områden drabbas av torka.

SMHI har tagit fram en Klimatanpassningsportal som svarar på många av de frågor vi ställs inför. Men vad gäller om vi som enskilda personer, företagare eller fastighetsägare drabbas? Vem är ansvarig, vad täcker försäkringar, vilket ansvar har kommunen, är frågor som vi bör ha svar på innan vi drabbas. Enligt statistik från branschorganisationen Svensk Försäkring anmäldes under 2015 mer än 27 000 skador till en kostnad av 995 miljoner. Tar vi dessutom hänsyn till samhällets kostnader för räddningstjänst och sjukhusvård blir kostnaderna betydligt högre.

På sikt kan enskilda fastighetsägare få svårt att försäkra hela eller delar av sina fastigheter, säger företrädare för försäkringsbranschen. Om ett försäkringsbolag vet att en fastighet drabbas av översvämningar vartannat år kan det bli så att skadan inte längre klassas som en så kallad oförutsedd skada. Det innebär att premien kan sättas till 100 000 kronor eller mer, vilket kanske i praktiken innebär att det blir omöjligt att försäkra fastigheten.

Kommunen vi bor i ska ha en klimatanpassningsplan som tar upp dessa frågor. Så ta kontakt med kommunen men vänta inte tills du drabbas. Vi vet att hus ligger i farozonen för stranderosion, vi vet att översvämningar kommer att orsaka stora skador, vi vet att torka kommer att orsaka problem och vi vet att stormar kommer att orsaka skador på skog och störningar i samhällsfunktioner. Genom att vara förberedda kan vi både förebygga konsekvenserna och skydda oss om vi drabbas.

The post Är vi förberedda på konsekvenserna av klimatförändringen? first appeared on Opulens.