RÄTTEGÅNG. “Efter att ha läst flera svenska kolumnister och krönikörer undrar jag var de varit de senaste sex veckorna.” Det skriver Linda Bönström som gör en djupdykning i rättegången mellan de tidigare makarna Johnny Depp och Amber Heard som nu fått sitt domslut.

Att rättegången mellan Johnny Depp och Amber Heard pågått har väl få missat. Men efter att ha läst flera svenska kolumnister och krönikörer undrar jag var de varit de senaste sex veckorna, för inte tycks de vare sig ha lyssnat eller sett vad som pågått i domstolen.

I Fairfax Virgina satt sju alldeles vanliga människor utvalda till jury – allt som krävdes var att en av dem ansåg att Johnny Depps advokater inte lyckats bevisa förtal från före detta hustrun Amber Heard och hon slipper undan ett riktigt saftigt skadestånd. Heard å sin sida var inte dålig hon heller utan motstämde Depp till en summa av 100 miljoner dollar. Det rörde sig inte om ett brottsmål utan det vi bevittnade var en civilrättslig stämning vilket i USA innebär helt andra spelregler där bevisbördan inte handlar om ”skyldig bortom rimliga tvivel” utan att målsägaren kan demonstrera för rätten att motparten sannolikt är skyldig. De allra flesta menar dock att det här fallet avgörs på utsidan, vinner Team Depp eller Team Amber i folkets ögon?

Heard och hennes team av advokater har verkligen mjölkat det faktum att Heard inte direkt är populär på sociala medier, både innanför och utanför domstolen. Team Amber drar slutsatsen att enda anledningen till att Johnny Depp får stöd beror på att han är rik, känd, mäktig – och kvinnors drömkarl.

Irena Pozar skrev i Expressen att: ”allt hon [Heard] gör har blivit föremål för ett sexistiskt propagandakrig”, Moa Alfredsson menade i Aftonbladet att ”vi poppar popcorn och slår vad om vem som ska vinna”, ”… det som kommit fram om Depp har fansen överseende med” och avslutar snyggt med att kalla åskådarna för ”sjuka i huvudet”. DN:s Kristofer Ahlström: ”Skarorna som på det här sättet mobiliseras kring popkulturella verk brukar kallas ’toxiska fans’, giftiga. Deras etter är kvinnohat och rasism […] Men de har blivit en kulturkrigisk maktfaktor”. ”Det krävdes alltså en pirat för att vi kollektivt skulle börja tänka med fittan” (Alexandra Rejsmar, Expressens mamma-blogg). Under rubriken ”Heard ses som förlorande psykhäxa – hur det än går” skrev Tone Schunnesson i Aftonbladet att rättegången blivit ”en symbol för feministisk backlash […] Sanningen spelar heller inte någon större roll för underhållningsvärdet”. I måndags publicerade Västerbottens-Kuriren Annelie Bränström-Öhman som frågade sig: ”Vad ska vi säga till våra döttrar om våldet, om kvinnohatet […] Nu var saken var klar, mobben redo att fälla sin dom. De skenheligas kör förenas i klunga efter klunga i beklagandet av att Heard ljuger och ’förstör’ för alla kvinnor som blivit misshandlade, ’på riktigt’”.

Hänger alla kvinnors rättvisa på att Amber Heard inte utsatt Johnny Depp för förtal?

Hallå, men ursäkta!

För det första, om man själv fortsätter att upprepa det som finns ute på TikTok, YouTube, Facebook, vad än, reproducerar man då inte samma budskap? För det andra, varför vill man inte ta upp att det rör sig om ”domestic violence”, det som vi i Sverige kallar våld i nära relationer, det vill säga en könsneutral situation där både män och kvinnor kan vara offer och förövare? För det tredje: Hänger alla kvinnors rättvisa på att Amber Heard inte utsatt Johnny Depp för förtal? Slutligen, är det verkligen så att majoriteten av dem som engagerar sig i rättegången är helt dumma i huvudet, verkligen? Kanske är det snarare så att människor är upprörda över Heards påstående eftersom skådespelerskan ständigt fångas i lögner?

Precis som Moa Alfredsson hade jag också affischer på Johnny Depp på väggen när jag var i mina yngre tonår, jag gillar fortfarande hans skådespeleri och jajamän, sexig är han. Gör det mig till allt som till exempel Pozar, Alfredsson, Ahlström, Rejsmar, Schunnesson och Bränström-Öhman får utrymme i media till att påstå? Rätt tuffa bud, måste jag säga.

Båda parterna har ett välkänt missbruk av såväl narkotika som alkohol. Alla som vittnat under rättegången som haft kontakt med paret under åren har gjort tydligt att hela deras förhållande var en enda skrikmatch och att de var inte alltid så snälla mot varandra. Däremot har få av dem som funnits omkring dem intygat att de sett fysiska skador på Amber Heard eller att de sett Johnny Depp vara fysiskt våldsam emot Heard. Vilket Heard och hennes team av advokater och publicister slår ifrån sig: Alla är antingen köpta vittnesmål eller skrämda att träda fram på grund av Depps rikedom och makt.

I vittnesbåset hävdade Heard att många opportunister plötsligt har ”come out of the woodwork”. Elon Musk, världens rikaste man enligt Bloomberg och Forbes, vägrade vittna åt Heard trots de varit ett par under 2017 och att Depp i en tidigare rättegång hävdade att de haft en affär. Morgan Tremain, tidigare journalist på TMZ, hamnade i hetvattnet då hans arbetsgivare ansökte om att domaren skulle neka hans vittnesmål på grund av konfidentialitet. Nu blev det inte så och Tremain vittnade om hur han blivit tipsad om att Heard skulle begära besöksförbud mot Depp 2016 och hur hon skulle komma ut, stanna och vrida på huvudet så paparazzis fick bilder på ett blåmärke. Endast Heards egna team visste om hennes besök till domstolen. Och Depp? Han befann sig inte på andra sidan USA utan på andra sidan Atlanten på en tremånadersturné i Europa när han nåddes av beskedet.

Vidare vittnade Tremain om att TMZ fått ett anonymt tips, ett mejl som innehöll det nu ökända klippet där Depp är mycket påverkad och slår sönder skåp i sitt eget hem. Det var bara att klippet som sändes inte var hela klippet som Amber Heard själv förberett och spelat in i hemlighet med sin mobilkamera. Han hävdade vidare att TMZ enbart kunnat publicera videon genom tillstånd från copyrightägaren.

Men bilderna då? Överlag har det knappt funnits några bilder som dokumenterat Heards skador, juryn fick se tre versioner av samma bild som Heard tagit själv med sin mobilkamera och som visar blåmärken på hennes arm. I vittnesbåset förnekade Heard att bilderna på något sätt eller vis var redigerade. In kommer metadata-experten Norbert ”Bryan” Neumeister från USA Forensic och ger sitt vittnesmål: Det finns ingen möjlighet att någon sakkunnig kan validera dessa foton. Han visade även juryn hur flera av fotografierna är, i hans mening, redigerade. Gällande bilden av sitt ansikte hade Heard själv svarat Depps advokat Camille Vasquez att de inte var redigerade men fick krypa till korset med att enda anledningen att de två bilderna som visades juryn såg olika ut berodde på ljuset, den ena hade ”vanity lights” hävdade hon medan Vasquez drev vidare på att hon faktiskt ändrat mättnaden i bilden.

Sminket! I en vad som kändes oändlig del av rättegången gick Heard igenom hur hon sminkat över sina blåmärken, vilka färger och vilka toner för olika faser av blåmärket. Hennes advokat Elaine Bredehoft hade dag ett presenterat en sminkdosa för juryn som Heard skulle ha använt under åren med Depp. Sedan drogs det iväg av att Miliani cosmetics gick ut i media och talade om att den produkten började säljas först 2017. Heards tidigare makeupartist Melanie Inglessis vittnade om att det var vanligt att hon fick sminka över blåmärken som Depp ska ha givit henne. Heard och Inglessis vittnade om hur Depp hade slagit och skallat henne under en mycket våldsam natt den 15:e december. Trots att Heard ska ha haft blåmärken och en sprucken läpp såg Inglessis det inte när hon kommit till parets lägenhet då Heard ringt efter henne utan det var först nästa dag när hon skulle sminka Heard inför ”The Late Night Show” med James Corden som hon upptäckte det menar hon i sitt vittnesmål.

Här händer något viktigt.

I sociala medier exploderar det med kvinnor som skriver om sina erfarenheter av våld i nära relationer. Bilder. Kvinnor som öppnar upp i raseri. Så här ser en sprucken läpp ut, och så vidare. Heard menar att is hjälper, så mycket is finns det inte i världen att det jag sett på dessa bilder går att sminka över med concealer med underton persika…

Men språket då, inte går det rättfärdiga hur Depp talar med sina vänner om Heard? Textmeddelanden mellan Depp och polaren Paul Bettany från 2013 kom åter i spel. Intressant nog nämner Bränström-Öhman häxprovet, den större delen av textkonversationen mellan Depp och Bettany har faktiskt sitt ursprung i detsamma. I filmen ”Monty Python and the Holy Grail” (1975) finns en sketch som heter ”The Witch Scene” som de driver med. Borde Depp ha sagt saker i stilen av hennes mun har ett bättre syfte eller att han ska knulla hennes lik för att se så hon verkligen är död, naturligtvis inte. Men det är inte olagligt.

Jag kan fortsätta. Det kan jag verkligen. Katastrofen i Australien, uppskrämda barn, inblandade syskon, fylla, gräl, pengar, uteblivna donationer. I det här fallet är det som det oftast är med våld i nära relationer, år efter år av händelser. Det vi ser på teve är öppna sår. Och lögner.

Sanningen är inte mynt eller pannkaka.

Så här är det, ett mynt har alltid två sidor, hur platt man än gör en pannkaka har den likaså också två sidor. Men sanningen är inte mynt eller pannkaka. Sanningen är inte någonting mitt emellan. Antingen blev Amber Heard våldtagen med en flaska av Johnny Depp, eller så blev hon det inte. Antingen gav hon honom en blåtira, eller så gjorde hon det inte. Antingen är Amber Heard rädd för Johnny Depp eller så är hon den inte.

Min poäng med att skriva den här långa artikeln är att skribenter måste ta sig tid att researcha vad de själva använder sitt mediala utrymme till. Att ta ställning är två saker: Fakta och övertygelse. Det går rysningar i mig när jag följer en del resonemang som rakt ut leder till att jag stöttar kvinnomisshandel, förförd av Hollywood och incel-kultur! Jag är en vuxen kvinna med ett helt vardagligt liv. Jag är feminist. Det representerar en ståndpunkt om jämlikhet och jämställdhet mellan könen. Att jag stödjer en misshandlad man betyder inte att jag förnekar existensen av misshandlade kvinnor, det är helt absurt tankesätt.

Det är inte den mediala behandlingen av Amber Heard som kan avskräcka kvinnor från att anmäla våld, det är Amber Heard själv som drar ner offren ytterligare. När till och med kvinnorättsorganisationer, som i det här fallet till exempel MISSION NGO, drar öronen åt sig måste det väl ändå ringa någon klocka om att allt kanske inte står helt rätt till.

Det går inte an med massa svepande förklaringar från kultursidorna eller spydiga kommentarer och grötmyndiga röster. Vi ska lyssna på alla som vill berätta om att de utsätts för våld. Vi ska hjälpa alla efter vår bästa förmåga. Samtidigt kan jag inte gå med på att en kvinnas uppgifter är mer sanna än en mans per automatik. När bevisföringen rör sig åt sannolikt kan det inte ignoreras på grund av någon gender bias. Det vore helt enkelt inte rättvist.

The post Rätt att Amber Heard dömdes first appeared on Opulens.

INVÄNDNING. Lars Thulin invänder mot den berättelse som nu sprids i medierna om att metoo-rörelsen drabbats av en backlash. Här förklarar han varför.

En ny berättelse sprids via krönikor och proffstyckare. Att metoo drabbats av en backlash. Följt av ett påstående om att inget har förändrats och att kvinnor nu straffas för det som hände under metoo. I berättelsen ingår också uppfattningen att män går fria, som alltid.

Ett exempel är Irena Pozars bok ”Backlashen: Metoo och revolutionen som stoppades”. Den har fått utrymme i tv och dagstidningar inom och utom Sverige. Innebörden i den är just den jag beskrev härovan. Författaren har följt frågan intensivt från sin position som chefredaktör för Veckorevyn. Hon har rätt att betrakta världen med de glasögon hon vill. Men jag har svårt att fatta hur hennes är slipade.

Att kritisera metoo-feminism är som att i slalompjäxor ge sig ut i ett minfält. Fast som pensionär får jag ändå min inkomst från stat och försäkringsbolag. Jag tar risken.

För att desarmera första minan: kände jag mig hotad av metoo? Nej, jag älskade metoo. Rörelsen gav mig ståpäls. Beslutsamma, modiga och förbannade kvinnor som fått nog. Som trädde fram i bransch efter bransch. Allt från rena övergrepp till allmänt unken genuskultur, som borde stannat i Jurassic Park, avslöjades. Det var makalöst och underbart.

Nästa mina: en man vet inte hur det är att bli sexuellt kränkt. Jo, som ung utsattes jag för ett övergrepp av en kvinna, något som med dagens lagstiftning har fängelse i straffskalan. Kanske vet jag inte hur just en kvinna känner. Men känslorna av kränkning, skam och vanmakt – dem kan jag minnas, trots att det gått mer än 40 år.

Pozar tycks ha hoppats att en ny värld skulle födas efter metoo. Hon finner att det inte är fallet. Därför har metoo misslyckats. Drastiskt uttryckt: de förtryckande svinen till män sitter kvar på mäktiga positioner. Jag anser att den enorma styrkan med metoo var en annan. Oändligt större än att några skitstövlar till män straffas och hängs ut i folkdomstolar.

Det var att miljontals samtal startade vid köksbord, i sängkammare, i skolor, i lunchrum, på krogar, i styrelserum. Oundvikliga frågan blev: hur agerar jag/vi – egentligen? Vad kan bli bättre? Tidigare nästan självklara strukturer samt tankesätt ifrågasattes och ändrades.

Förändringar tar tid innan de blir till verkliga revolutioner.

Kvinnorna som talade ut var gnistan. Präriebranden flämtade först lite trevande, som alltid. Men den tog sig och går dessbättre inte att stoppa. Fast förändringar tar tid innan de blir till verkliga revolutioner. Det är bara i Hollywoods filmer som världen blir perfekt mellan minut 64 och 81.

Så påståendet att inget hänt är obegripligt. Folk som kan media borde veta bättre. Inga nyheter stannar på löpsedlar för alltid. Dels för att annat händer – pandemin, hört talas om den? Dels för att folk vill ha nyheter. Inget kan tjatas för evigt. Även för media borde det stå klart att väsentliga förändringar i kollektivt tänkande kan pågå utan att journalister ständigt lägger sig i.

Den andra svagheten i Pozars bok är det eviga påståendet – en del har nog blivit bättre för kvinnor på 30 år, men ändå inte, att patriarkatet styr. Jag har skrivit det förr, jag gör det igen. Jag vet ingen folkrörelse, som feminismen ju är, som är så obenägen att skryta om sina framgångar.

Nu är det i princip varannan damernas i riksdagen, med några procentenheters marginal även i hela politikerkollektivet, regeringen är helt jämställd, de fyra tyngsta ministerposterna innehavs av tre kvinnor, de tre största kommunerna leds av kvinnor. 55 procent av landets generaldirektörer är kvinnor, 70 procent av landets akademiska examina tas av kvinnor, av statsministrarna i Norden är en INTE kvinna, av sex rikstäckande svenska medier har fyra kvinnor som ledare. Nyss var sex av nio partiledare kvinnor. Landets största fackförening leds av en kvinna. Och så vidare.

Oerhört glädjande siffror som visar att kvinnor kan. Men kvinnor slår sig sällan för brösten för framgången. Varför? Kanske för att offerkoftor värmer och inte gärna knäpps upp. Och om patriarkatet – trots kvinnors framgångar – ändå bestämmer allt, då utnyttjar de mäktiga systrarna sin makt uselt.

Slutligen – uppfattningen i den allmänna debatten är att då bara en liten del av anmälningar av sexuellt våld leder till fällande dom, så går i princip alla de andra fria. Underförstått – alla anmälda är per definition förövare. Skönt, då behövs inte domstolar. Alla är skyldiga. In i finkan med dem direkt.

Sanningen är att svårigheterna vid sexualbrott ofta är stora i juridikens fyrkantiga värld. I andra fall är det enkelt – antingen har man kört 15 kilometer för fort eller inte. Sexualbrott handlar ofta om att ord står mot ord. Vittnen finns ytterst sällan. Teknisk bevisning kan ibland bevisa sexuell aktivitet. Men grad av samtycke syns inte i mikroskop. Lagar är trista, fyrkantiga och förutsägbara. Och måste vara det. Sex är ofta det motsatta. Gudskelov.

Det är dock uppenbart att utredningar av sexualbrott måste bli bättre. Strukturer som ignorerar övergrepp ska försvinna. Men ett nytt regelverk och juridiskt paradigm för enbart denna typ av brott – nej tack. Inte heller ett system där den som friats i en trist domstol sedan kan dömas i en ny på sociala medier. Med anonym allmänhet som åklagare, jury och bödel. En dom som aldrig kan överklagas.

The post Metoo har verkligen inte misslyckats first appeared on Opulens.

KVINNODAGEN. Nätverket Gömda kvinnor och Veckorevyns chefredaktör Irena Pozar tilldelas Årets Selma.

Veckorevyns chefredaktör Irena Pozar tilldelas pris i kategorin “Årets röst” för hur hon “med en klartänkt, underhållande och angelägen retorik använder sina plattformar för att förändra normer, krossa fördomar och inspirera unga kvinnor till att drömma stort”.

“Att ha möjligheten att försörja sig på att läsa, tänka och skriva om feminism är så himla stort för mig”, säger Irena Pozar i ett pressmeddelande.

Nätverket Gömda kvinnor prisas för hur de “genom fredliga manifestationer lyckats belysa förföljda och våldsutsatta kvinnors levnadsvillkor under jord”. Samtliga 800 medlemmar lever på flykt undan tidigare partners.

Juryn motiverar: “En försiktig första rörelse som under året vuxit sig allt starkare ger nu eko över hela Sverige. Genom tysta men uppseendeväckande manifestationer belyser dessa kvinnor rätten att få leva ett liv i frihet. De må vara gömda men aldrig glömda.”

Priset delas ut av Selmastories, som är en del av Bonnierförlagen, och går till en person eller organisation som har gjort ett positivt avtryck i jämställdhetsdebatten under det gångna året. Priset består av 10 000 kronor och en gåva från en feministisk konstnär.

Sofia Sundström/TT

The post 8 mars: Årets Selma till Gömda kvinnor och Irena Pozar first appeared on Opulens.