SATIR. Det finns enligt Iodine Jupiter ett ämne som äter upp allt annat just nu. Idag skriver han följaktligen om ett virus och vad det ställer till med i samhället.

Corona dundrar in som en Cadillac monsterbil. Beredskapsnivån höjs. Filmfestivaler – och flygtrafik ställs in. Bok- och konstmässor ställs in. SL (Stockholms lokaltrafik) ställer upp, levererar smittan till turistpris i den kungliga huvudstaden.

Sjukvården går på knäna i ett cirkustält, finansmarknaden skjuter sig i huvudet. För dig som just blivit arbetslös vill jag bidra med nånting positivt om krisen: “Hellre varslad än arslad av företagets löskuk.”

CORONA GÖR FAKTISKT NYTTA. Så fort det uppstår en yttre kris, till exempel en pandemi, ser företagen sin chans till nedskärningar. Man har alla möjliga förklaringar.

En stor del av de anställda som varslas återanställs inte när konjunkturen vänder uppåt. De som blir kvar får jobba desto mer för samma lön. Upp med ändan i vädret och ta emot företagets stora gåva.

En annan häpnadsväckande sak är att snart får vi som bor i Sverige, USA:s 51:a delstat, ta del av DET AMERIKANSKA HJÄLPPAKETET. Ett pengaregn ska falla över Stockholm. Helikopterpengar. Ett stödpaket utan guds like. Vi har stor glädje av våra amerikanska Sverigevänner.

Folk är som ekorrar som bunkrar nötter i träden. Skräcken, ovissheten om provianten ska ta slut tycks ohygglig. Butikshyllorna gapar tomma på konserver, pasta och toapapper. Att balsamvinäger är slut är kanske inte så konstigt eftersom jag köpt hela lagret. Jag kapitaliserar på krisen. Balsamvinäger kostar nu 700 kronor per flaska på Tradera. Handsprit och toalettpapper ännu mer.

Det har varit slut i butikerna länge. Är det inte ohygieniskt att sälja toapapper och mat i samma butik? Det är extremt ohygieniskt. Det borde vara olika butiker för de där grejerna.

Vapenförsäljningen i USA ökar. Folk skjuter skarpt mot en osynlig fiende. Så ska de tas. Pang! Pang! ”Vi skjuter på problemet”, meddelar Trump.

I Danmark tänker man annorlunda. Danskarna har förbjudit folksamlingar med över tio personer för att hindra smittspridning. Fotbollslag med elva spelare har en lagkamrat för mycket. Genom att permittera målvakten räddas laget undan samlingsförbudet. Naturligtvis måste laget hålla sig på sin planhalva.

Coronaviruset har haft stora konsekvenser för mig: Fått mig att sniffa lim och dyrka Satan. Jag mår bättre nu.

Viruset sprids med rasande hastighet från sociala plattformar. Instagram och Twitter är under utredning, skriver Socialstyrelsen på sin hemsida. På Facebook bedöms sjukdomstillstånd vara kritiskt. Ord och bild raderas, sidor stängs, författare som tycker olika släpas bort. LOB har visst avrättats.

Polisen har helt andra bekymmer. De befarar en CORONAATTACK I TUNNELBANAN.
“Nästa liv ska belöna mig med femton unga oskulder i himlen”, säger den virusinsmorde terroristen med ett stört flin.

“Jag är en covid-19 bombare. Jag bär resistent supervirus och ger mig ner i tunnelbanesystemet. Alla ska dö i Guds namn. Attacken är ett förspel till nästa fas i vårt heliga krig. Puss och kram.”

Plötsligt vill alla bo på landet.

Rör dig inte ur fläcken, uppmanar Folkhälsoinstitutet i direktsänd radio. Virus kan hoppa upp som gubben i lådan från oväntat håll. Håll dig inomhus, prata inte med någon.

Klädkonfektionen är en annan källa till smittspridning. Ju färre kläder på kroppen desto bättre. Facken är positiva till minskad beklädnad på arbetsplatser. Komplett nakenhet minskar risken ytterligare.

Ny forskning visar att pandemier gör stor nytta. Demokrati uppstår när sjuka människor och djur behandlas lika. En Noaks ark med städer, bostadsområden och turisthotell i karantän ger ökad gemenskap.

En extra bonus forskarna tycker sig ha sett är att vid pandemier får staten skjuts i nedmonteringen av OFFENTLIGA MÖTESPLATSER. Uppsikten över tunnelbanor, gator och torg blir bättre utan folk som står i vägen. Att springa omkring som yra höns efter munskydd är ingen idé. Allt kommer genom brevlådan.

För att undvika att coronavirus sprids uppmanas hemkomna turister till karantän. De bör också hållas borta från sociala medier, rapporterar nyhetsbyrån Fake.

The post Dödsvirus lever loppan first appeared on Opulens.

CORONA. “Nu kan vem som helst vråla och vräka ut sin oro, förskräckelse och panik, peka ut syndabockar och fuldissa myndigheter, baktala medicinska experter och håna politiker.” Erik Cardelús om att pandemidramatik inte är något nytt under solen men att världens befolkning, till skillnad från under digerdöden och svininfluensan, nu blivit sina egna medieproducenter.

Vårdapplåd, flockimmunitet, balkongsång, toapappersbunkring, saxofonsessions, plana kurvan, after-ski-vansinne – mycket har vi levt och överlevt sedan coronaviruset började härja kring årsskiftet. Det nya decenniet har onekligen fått en rivstart.

Men dramatiken är inte ny. 1300-talets digerdöd, pestutbrotten under följande sekler, det tidiga 1900-talets spanska sjuka, alla var de långt större och dödligare pandemier, men utan detta extraordinära mediala påslag.

Även 2009 års svininfluensa spred panik och förödelse, med massvaccinering och narkolepsikomplikationer. Men då saknade merparten av världsbefolkningen en smartphone och kunde inte vräka ut sina känslor på sociala medier så lätt. Den massiva övergången från mediekonsument till också medieproducent hade ännu inte skett i full skala.

Nu kan vem som helst vråla och vräka ut sin oro, förskräckelse och panik, peka ut syndabockar och fuldissa myndigheter, baktala medicinska experter och håna politiker. Behövs mod och motivation, finns alltid lajkokratins hejaklackar som jobbar dygnet runt. Och socialt beteende är – i likhet med virus – smittsamt. Och med globalkonkurrensen, den nervösa kvartalskapitalismen, de djupnande klyftorna och de florerande fejknyheterna blir det ännu mer fart och fläkt.

Det är lätt att bli förskräckt och förundrad över hur många som reagerar på denna nödsituation. Från det hänsynslösa kamikazebeteendet på after-skin till tvärsäkerheten och de svallande känsloutbrotten på sociala medier. Det är lätt att förfäras över alla lekmän som dömer ut expertisen och som själv sätter sig i position att tycka till vitt och brett. Lätt blir det också att tycka synd om människorna, precis som Indras dotter i Strindbergs Drömspel. Tankar som går till de sjuka och drabbade, men också till alla de som dras ner i det ekonomiska slukhålet.

Det blir ändå lättast att hysa beundran och tacksamhet för vårdpersonalen, som verkar i ett välfärdssystem som ingalunda är perfekt, men som byggts upp i bred uppslutning och solidaritet. Vårdpersonalen som med pliktkänsla och högburet huvud kämpar på, mitt bland alla stollar och stollerier som omger oss i dessa panikanstrukna och syndabocksdrivande dagar.

The post Dessa panikanstrukna och syndabocksdrivande dagar first appeared on Opulens.