NUTIDA. “Vinna terräng, vinna anklang, vinna anseende. Låt gå! Men bonden vann aldrig en god skörd, A-studenten vann inte sina goda betyg.” Anders Björnson om ett ord i vår tävlingsinriktade samtid.

”Mormor övervann rånare”, visste kvällstidningen berätta. Det påminner mig om Birgit Friggebo som tog upp ”We shall overcome”, under en fadäs i Rinkeby i samband med Lasermannens skjutningar. Det verkar idag otänkbart, att en mormor, en kvinna, övermannar en rånare.

Vinna är annars ett verb som har vunnit (!) anklang under de senaste tävlingsinriktade decennierna. Man tilldelas eller mottar numera inte ett Nobelpris, man erövrar det inte, man vinner det. En författare belönas inte med ett Augustpris utan vinner det. Men de som inte vinner dessa priser, förlorar de dem? De flesta deltar inte ens i tävlingen.

Vinst och förlust emanerar uppenbarligen inte främst ur konkurrensen som sådan. Segraren vinner femmilen på skidor, men tvåan tar silvret. I det senare fallet rör det sig knappast om en förlust av någon större dignitet. Historiskt sett är det pengar någon förlorar, liksom äran, liksom en anhörig. Man har svårt att tänka sig, att någon vinner ett barn. (Även om barnafödandet förstås är en sorts tombola.)

En vinst- och förlusträkning finner man i alla bokslut, inte bara i kommersiella företags, utan också i ideella föreningars och offentliga förvaltningars. Jag har undertecknat åtskilliga. Om den hamnar på plus, är jag en vinnare då? Vinsten kan gå till aktieägarna eller till verksamheten eller delas ut till allmännyttiga ändamål. En ledare kan gå med vinst – det kallas bonus, för att vederbörande ska sporras eller skärpa sig – även om resultatet står på noll.

Min egen mormor spelade i alla år på penninglotteriet. Under trettiotalet, när nöden kunde vara stor, gick hon en gång med sin penninglott till pantbanken. Lotten utföll med vinst: 5 000 kronor. För mormor innebar det givetvis en förlust. Det var pantbanksägaren som kunde inhösta vinsten. Detta glömde min mormor aldrig. ”Ge inte bort en lottsedel till någon”, sade hon. ”Du kan bara bli en förlorare.”

Vinna terräng, vinna anklang, vinna anseende. Låt gå! Men bonden vann aldrig en god skörd, A-studenten vann inte sina goda betyg. I trakter, där jag har familjerötter, står vinna för att lyckas eller förmå. ”Han vann inte ända fram.” ”Han vann inte ta upp all potatisen.” Men där finns det inget tävlingsmoment annat än en tävlan med en själv.

Kanske övervinner du rentav sig själv. Men du övervinner inte andra.

The post Vinster och förluster first appeared on Opulens.

DIKT. Anna Hed skriver en fritt flödande katalogdikt om livet här och nu. En dikt som landar i hur det går att föreställa sig livets slut. Det är både realism och humor i en skön blandning. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Man vill vakna med ljuset på morgonen och veta att det finns ett lager sylt som räcker till hela årets gröt.
Man vill vara fin, till vardags och till fest. Borsta håret för nån finares skull.
Man vill få en puss på pannan.
Man vill ha medvind.
Man vill utnyttja arbetstiden till annat och få räkningarna betalda. Skämta med en kollega och vara svår att byta ut.  Man vill ha sitt eget knäckebröd med sesamfrön på. Innetofflor på anvisad plats.
Man vill ha sitt på det torra.
Man vill komma hem och hälla fyra skopor kaffe i presson. Bränna tungan i lugn och ro.
Man vill att apelsinen ska gå lätt att skala. Ha några ägg i kylen, knäcka en omelett innan man ilsknar till.
Man vill vara en sån som har olivolja hemma.
Man vill ha en hund som heter Spider. En lurvig en som går fot och kommer tillbaka med kastade bollar.
Man vill stå på alla fyra och yla, inte för att man tror att man är nåt utan för att man blir knullad. Sen vill ögonen klippa framför Die Hard 2.
Man vill att nån ska peta på en. Säga att det är dags att gå och lägga sig nu.
Man vill äta i köket och sova i sängen. Lägga nycklarna på bordet.
Man vill intressera sig. Läsa om lytta kungar och liv bortom detta.
Man vill skriva en låt som nån nynnar på ibland.
Man vill lösa mysterium över en cigg. Vara sugen men inte fast. Darra av första blosset. Man vill vara en sån som röker Marlboro lights.
Man vill åka dit där stora sommarkorsordet gäckar ända till november. Dit där diskmedlet räcker långt över bäst före-datum. Dit där isen bär. När Spider dör vill man sprida askan under plommonträdet. Hundanden gläfser i ögonvrån.
Man vill följa stigar. Man vill vika av från dem och begrava sin skam under ett blåbärsris. Bli violett om läpparna.
Man vill gå i sin egen takt.
Man vill lära nån cykla.
Man vill förneka att man tycker det är mysigt att leta fästingar.
Man vill dra sig undan en stund.
Man vill få besök. Vara mer gästfri än tacksam. Ha gofika i frysen. Rena lakan i bäddsoffan.
Man vill ha en bokcirkel igång tills man läst allt på bibblan.
Man vill kasta en del av pensionen i Fontana di Trevi.
Man vill dö innan man försvinner.
Man vill att det ska komma nån på ens begravning och man vill att nån ska veta att ens favoritblomma är förgätmigej så det blir det istället för rosor på kistlocket.

The post Till vardag och till fest first appeared on Opulens.