FACKLITTERATUR. David Thurfjell har skrivit en tankeväckande bok. Allt är både underhållande och välskrivet, konstaterar Bo Bjelvehammar efter att ha läst Granskogsfolk.

Granskogsfolk av David Thurfjell
Undertitel: Hur naturen blev svenskarnas religion
Norstedts

David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap. För några år sedan kom hans bok Det gudlösa folket, om Sverige som ett sekulariserat land, kanske det mest sekulariserade i hela världen. Han utgår där från nuet, gräver bakåt och sätter in frågan i en historisk kontext. På ett övertygande och folkbildande sätt.

Nu återvänder han med boken Granskogsfolk till samma tema och frågar sig om det finns någonting annat, som har kommit i religionens ställe. Söker vi tro och kraft i något annat? Svaret blir att alltfler söker sig ut i naturen, för att finna ro, möjligen tro och platser för både kontemplation och reflektion.

Detta sker inte efter bestämda mallar och färdigklippta mönster, det sker på många skilda individuella sätt. Någon talar om drömska attribut som dagg i morgongräset, fjärilsfladder och darriga hängen i vårvinden. Andra talar mera handfast om lyckan att vara utomhus, att gå in i ensamheten, i andra rum. Och så kommer de riktigt djupsinniga med filosofiska filter: jaget suddas ut, du blir, känner dig, som en del av något större.

David Thurfjell ger oss goda bilder av naturkärlekens historia från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska tidernas folktro, till den moderna tidens naturromantik.

Nuet beskriver han med hjälp av andra. I djupintervjuer fångar han människors överväganden och strategier, när de närmar sig naturen. De gör val, de väljer att finna gränsland eller alternativ, där de känner och upplever något annat. Det är inte helt enkelt att sätta ord på känslorna, men många talar om att en vistelse i naturen, med regelbundenhet, ger inblick i människans djupaste skikt. Ett sätt att finna sig själv. Många talar om att de känner något annorlunda i naturen, något större, något andligt och heligt; det är nästan lite religiöst.

Att vara ofta i naturen ger många upplevelser, styrkor och energier, samtidigt som detta ger tid för eftertanke, bearbetning av tankegods och också ett sätt att reflektera över förhållningssätt till naturen, som vi älskar, samtidigt, som vi vill tukta och dominera den på olika sätt. Vi kan även ta avstånd från naturens självklarhet och dominans.

David Thurfjell har skrivit en tankeväckande bok. Allt är både underhållande och välskrivet. Om du vill läsa mera om naturen och människan kan du skaffa Thomas Tidholms nya diktsamling Jordlöparens bok, som handlar om samma sak, om människan, som en del av något större, i allians med både jordlöpare och gräsfjäril.

The post Underhållande och välskrivet om skogskärlek first appeared on Opulens.

KONST. Kan John Bauer fortfarande förvåna oss? Den frågan ställer sig Anne Edelstam när hon ser en aktuell utställning på Waldemarsudde, i Stockholm. Och svaret är tvetydigt, både ja och nej.

Trollbunden – John Bauer och den magiska naturen.
Pågår t o m 24 januari 2021
Waldemarsudde

De flesta barn har nog kommit i kontakt med John Bauers teckningar och sagor om troll och älvor, till exempel i Bland tomtar och troll. Men även som vuxna kan vi finna sagofigurerna intressanta. Vi skandinaver har ju inte långt till vår älskade natur vilken många har upplevt på nära håll under den pågående pandemin. Och visst liknar vissa stenblock och gamla träd olika figurer som förvandlas till naturväsen i konstnärernas fantasi.

Utställningen på Waldemarsudde visar ett urval av verk relaterade till sagor och folktro. Konstverken har hämtats både från förra sekelskiftet och samtiden.

De cirka 150 konstverken kommer både från Sverige, Norge och Finland. John Bauers är dock den mest representerade med 50 verk i form av akvareller, målningar och teckningar.

Men vad jag tycker är det mest intressanta med utställningen är hängningen i teman med sekelskifteskonstnärer som Ernst Josephson, Akseli Gallen-Kallela jämsides med nutidskonstnärer som Maria Friberg bland andra. Jag får lite kalla kårar av flera trollfigurer men en som sticker ut i sin skönhet och skörhet är Agnes de Frumeries marmorskulptur samt Elisabeth Henrikssons glasskulpturer av skog.

Utställningen påvisar ett fortsatt intresse för vår gamla folktro samt för naturens mystik. Filmen Gräns är väl ett typexempel på det. Vem om inte en skandinav skulle komma på idén att göra en spelfilm om troll?

Fotografierna i utställningen tyder på ungdomars behov av trygghet. Det känns dock inte rätt att de ska behöva söka denna i skogen i stället för i hemmet. Kan det vara ett rop på hjälp? Naturen är läkande men inte tillräcklig för en ung människas utveckling. Här väcks frågor vilka inte alltid är så enkla att besvara.

Trollbunden är till för både vuxna som barn – alla kan vi ta till oss något från denna utställning. I dessa pandemitider kan det vara skönt att drömma sig bort in i sagornas förtrollade värld och för en tid glömma bort det världsliga.

The post Troll och sagor på Waldemarsudde first appeared on Opulens.