LITTERATURVETENSKAP. ”Det blir i bästa mening litteratur- och presshistoria på en gång, eller både person- och genrehistoria om man så vill,” skriver Per Erik Ljung som har läst ”Olle Hammarlund – människan, journalisten, författaren” av Thomas Ek.

Olle Hammarlund – människan, journalisten, författaren
av Thomas Ek
Carlsson bokförlag

Efter avhandlingen En människas uttryck. Studier i Hans Ruins självbiografiska essäistik (2003) och monografin Ljuset har djup. Jarl Hemmer och idyllen (2013) – båda utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS) och båda pionjärarbeten på sina områden – har lundensaren Thomas Ek nu fört ett nytt stort forskningsprojekt i hamn med sin bok om Olle Hammarlund – människan, journalisten, författaren (2024). Frågan är om den inte är den allra mest läsvärda av de tre.

Slående är till att börja med det grundliga och kreativa vetenskapliga grundarbetet: där känner man sig snabbt både lugn och imponerad. Det rör sig om ett enastående arbete i fråga om akribi och källor, arkiv och kringliggande sammanhang, allt sådant som hör det vetenskapliga till.

Författaren rör sig ledigt bland de 72 volymerna med Olle Hammarlunds Efterlämnade papper som ryms på Lunds universitetsbibliotek och gör fyndigt bruk av dokument och publikationer av de mest skilda slag, som återfinns även på andra håll. Brev, dagböcker, intervjuer och väl valda utdrag från texter i tidens olika publikationsformer bidrar till att ge en både bred och skarp bild av den särpräglade person som står i centrum.

Thomas Ek är minst sagt hemmastadd i sitt material och utnyttjar det i hela dess vidd. Det blir faktiskt till en uppvisning i hur roligt det kan vara, vilka fynd man kan göra när man går på djupet i arkiven.  

Litteratur- och presshistoria

Bokens hela tematik ryms i titelns tre ord: människan, journalisten, författaren. De ger både kronologin, med unge Olle (f. 1918) som vi följer från barn- och ungdomsåren i Kristianstad – med fadern, tidningsmannen K O Hammarlund som en helt avgörande impuls – över den långa karriären som journalist i en rad olika genrer, fram till den mogne författaren och hans mest originella verk, fram till de sena åren i Lund och den alltför tidiga bortgången (1976); men de tre orden rymmer också de dimensioner som präglar boken rakt igenom. Människan, det mänskliga, är med rakt igenom framställningen och författaren Olle kan anas redan tidigt, i pojkens noggranna observationer och poetiska ingivelser i tidiga skriverier.

Journalistikens och litteraturens olika former och villkor får breda belysningar genom alla decennierna. Inte minst sökandet bland genrer, från reportage och kåserier till essäer, ”tankeflygningar” och originella kulturhistoriska och topografiska framställningar i nya former är spännande att följa, liksom turerna kring tidskrifter som Textil och Konfektion och Industria, där Olle Hammarlund gjorde avgörande insatser som skribent och redaktör.

Det blir i bästa mening litteratur- och presshistoria på en gång, eller både person- och genrehistoria om man så vill.

Hammarlund ‒ profilerad skribent och författare

Olle Hammarlund får här, långt om länge, sin rättmätiga plats som en profilerad skribent och författare i den samtida kulturen. I Lönnroth/Delblanc, Den svenska litteraturen (1987,1999) nämns han inte, trots att han i så hög grad är en vida läst och uppskattad ”Läskarl – skrivkarl – bokkarl” (som det heter i en av många talande underrubriker hos Thomas Ek).

I En lundensisk litteraturhistoria. Lunds universitet som litterärt kraftfält (2018) ryms han inte heller, trots den uppenbara förankring i staden som Bertil Romberg lyfter fram i avsnittet om ”Provinsens berättare” i Skånes litteraturhistoria II (1997). Det är Röster i vinden (1973), där Hammarlund skriver självbiografiskt om tidiga år i Kristianstad och om faderns umgänge med trettiotalets skånska författare som Nils Ludvig, Gabriel Jönsson och Albert Henning, och Samtal på jorden (1971) där han skriver om Lund, som Romberg har fäst sig vid. Och så naturligtvis den roman, Onkel Enoks hus (1975), som tilldrar sig i ”ett lätt igenkännligt östskånskt slättlandskap men där figurer ur Hammarlunds historiska beläsenhet under ivriga diskussioner rör sig kring en ung journalistaspirant från staden.”

Thomas Ek tar upp alla tre, liksom de andra sju böckerna och en lång rad bidrag till böcker och ett otal kåserier, artiklar och essäer, som också hör till författarskapet. Ofta går han riktigt nära texterna, som därmed inte bara blir omnämnda utan också lever upp i framställningen och kan göra framtida läsare nyfikna.

Ett särskilt starkt kapitel

Ett särskilt starkt kapitel är det om Fårets gröna öga (1967), som alldeles uppenbart har författarens både öra och öga: han har varit där. Och där betyder då inte bara nere i både förarbeten och eftermäle till boken, utan också bokstavligt: han har varit där, på Fårö, bott i Hammarlunds hus, känt av stämningar och atmosfärer. Det är den personliga förankringen, med en tidig brevkontakt redan i tonåren, som ligger bakom den intimitet och snudd på hammarlundska trivsamhet som präglar framställningen – det blir till ett extra äventyr att följa Thomas Eks långa resa med sin författare.       

Med de allra sista orden i boken – ”Tack för brevet, Olle” – sätter han punkt.   

 Tack, Thomas, har man lust att lägga till.

The post Lysande biografi över Olle Hammarlund first appeared on Opulens.

INFLATION. Matpriserna i Sverige fortsätter att stiga medan prisökningarna stannat av hos våra nordiska grannar. Har svenska matpriser ökat mer än i andra europeiska länder?

En rapport från AgriFood Economic Centre vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet kartlägger om de snabbt stigande matpriserna i Sverige är värre än i andra EU-länder. Sverige visar sig inte skilja sig från genomsnittet för euroländerna. Under andra halvan av 2022 var prisökningarna i Sverige något högre än genomsnittet i euroländerna, medan prisökningstakten i Danmark och Finland avtog. Priserna i Sverige och de flesta andra euroländer fortsatte dock att öka.

Rapporten diskuterar även möjliga orsaker till att prisökningarna på livsmedel kan variera mellan EU-länder trots en inre marknad och en gemensam jordbruks- och handelspolitik. En försvagning av kronan ledde till förhållandevis höga importkostnader i Sverige under 2022, vilket troligtvis har bidragit till den höga prisökningstakten i landet under andra halvan av året. Andra faktorer som kan påverka prisökningstakten för livsmedel mellan EU-länder inkluderar graden av konkurrens mellan livsmedelskedjorna, importkostnader, energikostnader i livsmedelsproduktionen och nationell politik.

The post Stiger de svenska matpriserna mer än i andra länder? first appeared on Opulens.

VÅRSÅNG. På första maj sänder SVT live från Lund, där Lunds studentsångare efter två år av restriktioner åter är på plats på trappan till universitetshuset. 

Studentsångarna kommer att sjunga klassiska vårsånger som Längtan till landet, Sköna maj och Vårvindar friska.

– Förutom att vi efter två års förinspelade konserter nu äntligen är tillbaka live och med publik, så kommer i år programmet att ledas av alls vår egen Malin Olsson. Det är hennes första gång som programledare för den klassiska första maj-sändningen och hon är jättepepp. Hon har själv sjungit i kör som ung, så hon ser fram emot detta, säger Fredrik Norberg, SVT:s projektledare, i ett pressmeddelande.

Lunds Studentsångare består av 50 basar och tenorer och anförs av Christian Schultze, organist, körledare och arrangör vid högskolan i Malmö.

– Jag får ibland nypa mig i dirigentarmen för att förstå att vi äntligen kan genomföra detta på plats live igen och att jag får vara med och föra denna anrika tradition vidare, säger Schultze.

Lunds studentsångare går att lyssna till i SVT1 söndag 1 maj klockan 18:15.

Anna Brynhildsen

The post Studentsångare tillbaka efter två år av pandemi first appeared on Opulens.

SANNINGSSÖKARE. Opulens medarbetare Jesper Nordström tar sig an uppgiften att ta reda på bakgrunden till en märklig yrkestitel.

I första utgåvan av NE (Nationalencyklopedin) ser vi en titel som sticker ut, nämligen “f. d. aphandlare“. Som de oförvitliga sanningsökare vi på Opulens är, sökte vi upp numera pensionerade f. d. aphandlare Christian Irhammar med frågan om han kunde förklara bakgrunden till den något udda yrkestiteln och fick ett utförligt svar som återges här nedan:

– Jag inledde min något snåriga yrkeskarriär med 13 år i zoobranschen; från 1968 och fram till 1981. 1969, sista året det var tillåtet att importera och sälja apor för privat bruk, medverkade jag vid försäljning av tre apor. Två javaapor och en gibbon. Något jag ångrat rejält sedan dess. Sådana djur skall icke sitta i bur! Men gjort är gjort. Från 1970 är det i lag förbjudet.

– När jag efter avslutad akvarie-, fågel-, hamster-, mm-karriär inträdde vid Lunds universitet såsom s.k. 25:4 (tog aldrig studenten, men gick länge i skolan, flera gånger i samma klass; tre gånger i första ring!), konstaterades att jag bland alla s.k. “omöjliga” titlar nog gick och bar på den dittills omöjligaste, nämligen f. d. aphandlare, något jag fick väldigt god draghjälp med då jag 1981 startade mitt antikvariat (som jag egentligen alltid velat göra) med en logotyp föreställande en sittande apa, med uppslagen bok i knäet och glasögon på näsan. Den intellektuella apan, eller bättre “den felande länken”. Jag fick därför även in titeln “aphandlare, f.d.” i telefonkatalogen, Malmödelen, där den satt i tio år och den journalist är icke född som missar en dylik godbit! Jag räknade löst på den gratis draghjälp jag fick i svenska pressen under mina första tre månader som antikvariatsbokhandlare, och kom fram till att det var värt sammanlagt ca 350 000:- i annonspengar! Flygande start således och epitetet har hängt kvar sedan dess.

– När jag långt senare använde titeln som skribent i den nystartade Nationalencyklopedien (ligger bl. a. bakom artikeln “akvarium”) fick redaktionen ett mycket argt brev från en utlandssvensk boende i Schweiz som undrade om man drev med honom; ha en skribent som titulerade sig f. d. aphandlare! Redaktionen bad mig skriva ett brev till Schweiz och detta blidkade vår utvandrare, åtminstone tillfälligt. Han hörde i alla fall aldrig mer av sig mer än till mig, med tackbrev för min redogörelse som väl innehöll i princip det jag skrivit här och nu.

– Jag är nu snart 75 år gammal och still going strong. Fortfarande f. d. aphandlare, men även sedan fyra decennier fil. stud. emeritus. Inga examina, inga meriter, men stadigvarande nyfiken och lärande. Har i höst bland annat hållit föredrag om Frithiof Nilsson Piraten (ett gammalt specialintresse; håller på med en bok) och Frans G. Bengtssons illustratör Gunnar Brusewitz, som var min vän. Det första på Svaneholm i Skurup för Hembygdsföreningen, det andra på Frans G. Bengtsson Sällskapets höstmöte i Lund. Båda blev mycket uppskattade. I januari skall jag sätta mig ner och slutföra boken (som jag samlat material till och arbetat med under drygt trettio år) och den är tänkt att bli den definitiva boken om Piraten. Därefter behöver inget mera sägas eller fästas på papper. Så, självförtroendet är det som framgår inget fel på… Hoppas Du är nöjd med svaret!

Vi på Opulens tackar för detta svar och konstaterar att ibland överträffar verkligheten Grönköping.

The post Too much monkey business first appeared on Opulens.