KAPNING. Filmen Pepe the Frog: alt right-rörelsens stulna groda har Sverigepremiär idag. Den handlar om Pepe the Frog, en tecknad figur som Matt Furie skapade och som sedan kapades av alt right-rörelsen. Erik Galli har intervjuat såväl Matt Furie som de två amerikanska regissörerna.

En dag i november 2016 vaknar invånarna i USA plötsligt i ett nytt land, efter en valrörelse som avslöjat att ett kulturellt skifte av kolossala mått, mitt under näsan på dem, delat USA itu. För serietecknaren Matt Furie framstår tillvaron som än mer overklig. Mer än tio år efter att Furie skapat honom har hans figur Pepe the Frog ofrivilligt förvandlats till en bricka i ett groteskt politiskt spel. Pepe är en obekymrad korsning mellan människa och groda (som en amerikansk version av en karaktär i Martin Kellermans serie Rocky). Det börjar oskyldigt när Pepe och hans slogan “feels good man” blir ett meme som online får symbolisera ett slags sjuklig ungdomstristess. Men inom kort dyker grodan upp i allt mörkare sammanhang: Pepe blir favoritmaskot hos Donald Trump, nynazister och skolskjutare. Och ju mer hans skapare försöker stoppa utvecklingen, desto djupare in i mardrömmen dras han in.

Pepes dragningskraft hos hatgrupper tycks innehålla en mörk magi: ju mer makthavare som Hillary Clinton tar avstånd från den ironiskt leende grodan, desto mer potent och legitim blir han i alternativhögerns ögon. Och när Trump mot alla odds klättrar till den absoluta toppen av det amerikanska maktskiktet blir Pepe den ultimata symbolen för den nytillträdde presidentens status som rebell och uppstickare.

Pepe the Frog: alt right-rörelsens stulna groda är en film om symbolism, politik och konstnärens ansvar – och makt – över sina alster. Skaparna Arthur Jones och Giorgio Angelini beskriver berättelsen som “Frankensteins monster möter Alice i underlandet”.

Filmen utspelar sig mellan 2006 och 2019. Här i Sverige visas den nu bara dagar efter både stormningen av Kapitolium och att Joe Biden svurits in som president. Hur påverkades ni av Trumps tid som president under arbetet med filmen?

Angelini: Jag vill inte säga att vi förutspådde något, men på många sätt kunde vi känna av att ett slags kulturell revolution höll på att utspela sig online – en förändring som det amerikanska samhället i stort inte var medveten om. Pepe blev en sorts portal för att förstå den utvecklingen. Pepe radikaliserades på nätet, och det gjorde Trumps väljarbas också. Och det skedde via memes. QAnon började som ett slags meme-skämt, med sin egen ikonografi. Vi visste att vi ville få ut filmen före valet 2020, så att folk skulle få ett nytt perspektiv på hur Trump kom till makten.

Jones: Det har varit intressant att se hur folk i USA har reagerat på Kapitolium-kravallerna. Det var otäckt, men samtidigt löjeväckande. Jag tror att människor runtom i landet längtar efter att få rensa ut nåt inautentiskt, korkat, som håller på att hända i vår zeitgeist – men den äldre generationen förstår inte alltid vad det är. Vår film försöker göra den här kulturella utvecklingen som sker online förståelig. På så vis är det också ett slags ungdomsfilm.

Ni skildrar den ungdomskulturen bland annat via Mills, en ung man som lever sitt liv på forumet 4chan – vilket också är där Pepe förvandlades till en alt right-symbol. Mills bor i ett smutsigt, överbelamrat källarrum och lever i någon slags totalt utanförskap. Varför ville ni ha med honom i filmen?

Jones: Det kändes viktigt att 4chan fick berätta sin egen historia. Pepes styrka ligger i att människor känner ett verkligt känslomässigt band till honom, och vi visste att det bandet behövde skildras ur ett förstahandsperspektiv. Mills representerar en grupp i USA som känner sig snuvade på den amerikanska drömmen. Den känslan av berättigande leder till en bubblande ilska i det här landet, som i sin tur leder till sånt som stormningen av Kapitolium.

Angelini: Mills är också representativ för hur sådana slags aggressiva känslor kan belönas av sociala medieplattformarnas algoritmer. Ju grövre, mer tillspetsat innehåll, desto fler likes – så funkar 4chan och så funkar memes. Uppgivna människor som hamnar i sådana miljöer och bygger sina sammanhang där får svårt att ta sig därifrån. Mills själv uttryckte en uppgivenhet över att alla hans vänner fanns online, och att han saknade incitament att lämna dem trots att de representerade åsikter han inte alltid höll med om.

Hur medveten har Trump varit i sin användning av memes som Pepe?

Angelini: Mycket. Vid minst två tillfällen – ett vid Vita huset och ett vid hans golfklubb i Florida – hade han “meme-konferenser”. Han bjöd in folk som han retweetat och höll en sorts prisutdelning. Fienden är traditionella medier, och hur man besegrar dem är att översvämma nätet med skit. De här meme-kreatörerna skapar mycket av den skiten.

Jones: Jag tror inte att Trump är medveten i den bemärkelsen att han kritiskt sitter och räknar ut vad konsekvenserna kommer att bli när han retweetar en bild på Pepe, men han trivs i rampljuset och vet att han får mer uppmärksamhet ju mer han provocerar. Och det är inte så att hans sociala medier sköts av en “trollgrupp” – alla tweets kommer direkt från honom själv.

Har stormningen av Kapitolium påverkat vad filmen betyder?

Jones: Under hela arbetet med filmen tror jag att det fanns människor – allt från finansiärer till distributörer – som inte kunde se att den här filmen handlade om något mycket större än Pepe. Allt som hänt det senaste året har gjort det allt tydligare att Pepes historia är en unik illustration av något mycket viktigt, en radikalisering av vår kultur.

Matt Furie, hur ser du på risken för att det som hände Pepe skulle kunna hända igen i framtiden?

Furie: Vi är alla med i det här tillsammans. Internet är ett brödraskap och ett systerskap som sammankopplar oss alla – ett mäktigt verktyg, men också en skrämmande härskare. Vi måste alla ta makten över vår egen verklighet. Komma i kontakt med oss själva genom poesi. Närma oss våra familjer genom kärlek. Alla har vi rätt att sträva efter lycka. Den finns inte alltid att hämta online.

Hur har det som hände Pepe påverkat hur du närmar dig din konst? Har du blivit försiktigare med vad du släpper ifrån dig?

Furie: Mitt konstnärskap ser likadant ut – det finns en glädje i tecknandet som är både terapeutisk och manisk. Jag har fortfarande hopp, och tar ansvar för min egen lycka. Vi måste alla ta hand om oss själva, tänka på vad vi äter, vad vi säger, och medierna vi konsumerar. Varje dag tecknar jag några timmar innan jag kollar mobilen. På många sätt kan mobilen vara en fotboja i våra liv.

Pepe “kidnappades” innan Trump valdes till president. Hur har hans tid som president påverkat din syn på det som hände Pepe?

Furie: Allt som hänt till trots har Pepe fortfarande samma väldigt specifika betydelse för mig. Han är lugn. Han är nöjd med att bara äta pizza, spela tv-spel och gå promenader med sina vänner. Det krävs inte mycket för att han ska vara lycklig.

The post Feels good man: alt right-rörelsens stulna groda first appeared on Opulens.

Sydsvenska Dagbladets Mats Skogkär omplaceras till en icke-skrivande tjänst. Det är trots allt rimligt att någon som sprider högerextremism inte tillåts vara ledarskribent på en ”oberoende liberal” tidning, menar Opulens chefredaktör Stefan Bergmark.

”Alla som jagar på för att få enskilda journalister avsatta, ni förstår vilken tradition ni ansluter er till?” twittrade Ystads Allehandas och Trelleborgs Allehandas politiska redaktör Petter Birgersson i onsdags. Förutom det lite märkliga i att tala i termer om att ”avsätta” anställda mediearbetare, som om de vore folkvalda eller kungar, så låter ju detta som en harmlös tweet vem som helst kan ställa sig bakom. Men känner man till bakgrunden så blir bilden en annan.

Det har inte nödvändigtvis handlat om krav på avsked men att det i alla fall är olämpligt att en ledarskribent på en ”oberoende liberal” tidning sprider högerextremism.

Ledarskribenten heter Mats Skogkär, tidningen Sydsvenska Dagbladet och den i veckan omdebatterade tweeten lyder: ”När man ser vänsterns närmast sexuella upphetsning över upploppen i USA, över plundringarna, bränderna och våldet, blir det också lättare att förstå dess strävan att genom invandring skapa liknande förhållanden här med en stor, invandrad, etnifierad och segregerad underklass.”

Kanske var detta just bara ett skämt?

En klassisk högerextrem konspirationsidé alltså om än med en ironisk spets. Kanske var detta just bara ett skämt? Satir är ofta svårt på nätet, särskilt på Twitter där de tillåtna antalen tecknen är få, så kanske vi kritiker missförstått? Nej, inte sett i sitt sammanhang. Mats Skogkär har på Twitter under längre tid spridit högerradikala idéer. Detta var bara droppen som fick mångas bägare att rinna över. Att Skogkär sedan lagt in en välkänd alt right-symbol i sin profil signalerar också vilka han vänder sig till.

Och gensvaret från det bruna lägret har varit gott. Få ledarskribenter i Sverige har en sådan spridning på Twitter.

Tweeten fick bägaren att rinna över för många. Kritiken fick till slut hans egen chefredaktör att göra något så ovanligt som att ta avstånd från den. ”Det här är en tweet som går långt över gränsen. Ett sätt att uttrycka sig på som Sydsvenskan aldrig kan ställa sig bakom,” skrev Sydsvenskans Jonas Kanje.

På Sydsvenskans ledarsida har Skogkär inte varit lika kontroversiell och Twitterkontot är hans privata. Som bekant har vi också yttrandefrihet i det här landet. Nu är Skogkär dock inte en flitig debattskribent i tidningen eller en frifräsande krönikör. Han är anställd för att föra fram tidningens politiska linje. Det är förstås ohållbart för Sydsvenskan att tillåta någon att agera som vore han något slags politisk Dr Jekyll och Mr Hyde. Det vill säga en person som på ledarsidan håller sig till något som kanske kan sägas vara ”oberoende liberalt” och sedan framför motsatsen i ett annat medium, som till exempel Twitter.

Folk ska givetvis inte få sparken för sina åsikters skull. Lika självklart är det att varje organisation och företag måste kunna försvara sina värderingar. Detta är särskilt viktigt när det handlar om egna medlemmar eller medarbetare som underminerar värdegrunden.

Idag fredag meddelar Sydsvenskan att de omplacerar Mats Skogkär till en icke skrivande tjänst. Det är en mer än rimlig åtgärd.

The post Rätt att omplacera Dr Jekyll och Mr Hyde first appeared on Opulens.