FILM. Kort- och dokumentärfilmsfestivalen Nordisk Panorama har nyligen ägt rum i Malmö. Ingela Brovik rapporterar från årets upplaga som blev annorlunda i år på grund av den pågående pandemin, men ändå bjöd på många fina filmer.

Nordisk Panorama, den största nordiska kort-och dokumentärfilmfestivalen i Skandinavien som förra året firade 30-årsjubileum är en viktig filmfestival för skandinavisk film. Tidigare har festivalen pendlat mellan olika nordiska städer som Bergen, Köpenhamn, Grimstad, Helsingfors, Kiruna, Kristianstad, Malmö, Uleåborg, Reykjavik, Vasa och Åhus. Men sedan 2013 är Malmö festivalens permanenta hemstad. Nordisk Panorama har givit stöd till tusentals filmare och producenter under mer än trettio år för att uppmuntra talang och glädja kort-och dokumentärfilmens publik. I den nordiska tävlingen Best Nordic Documentary Award delas priset på 11 000 euro ut till en av de 14 filmer som deltar i tävlingen.

Och i år, som vanligt, finns många minnesvärda dokumentärfilmer i tävlingen. En av dessa är Bitter Love, svensk dokumentär i regi av Jerzy Sladkowski. En annorlunda dokumentär om ryska kvinnor och män som betalt mycket pengar för resa på kryssningsbåt på floden Volga från Moskva till södra Ryssland och tillbaka igen, med sorgsna kärleksdrömmar i diktaturens skugga. Känslan av melankoli liknar stämningen i den ryske klassikern Tjechovs dramatik, som Tre systrar, längtan efter kärlek, att drömma sig bort i en annan verklighet under resans gång. Filmen ger en lyhörd, insiktsfull inblick i människors liv och visar scener med avgörande frågor, som kan ta plats just ombord på båten. En mycket stark dokumentär i klassisk flugan-på-väggen-stil med bisarr, drastisk humor. En djupt berörande film som visar människornas förtroende för filmkameran och regissören.

Filmen The Painter and the Thief , är en dokumentär i regi av Benjamin Ree. Den handlar om en man som stjäl en tavla, åker fast, men den kvinnliga konstnären och tjuven möts senare i rättssalen där hon frågar honom: Varför stal du min tavla? Han svarar att han gjorde det för att han gillade den. Hon blir överraskande rörd, vill fortsätta ha kontakt med honom i fängelset, där de två träffas och diskuterar existentiella frågor. De gör ett avtal om att hon skall få måla ett porträtt av honom, och när han senare får se porträttet hon målat så börjar han gråta, blir helt förstummad av rörelse. Och då blir hon rörd, också. En dokumentär som tar oväntade vändningar, men som även ( indirekt) diskuterar konstens betydelse, i tid och rum.

Alltid Amber, är en svensk dokumentär i regi av Hannah Reinikainen och Lia Hietala. Filmen berättar om den 17-åriga Amber, en sårbar, samtidigt stark ung person som vill bli av med sin kvinnliga identitet, sina bröst, som är i vägen för hennes personlighet. En road-movie genom en hbtq-kultur av personer som samlas för att umgås, dansa, kolla vad som händer med ambivalenta Ambers planer på att finna sitt sanna jag. Det är en intensiv film om den unga Ambers sökande, djupa vänskap med jämnårige Sebastian, med många diskussioner. Filmen ger ett inifrån- perspektiv på Ambers jakt på sin framtid/identitet, hennes liv och kamp, i samtal med engagerad personal på psykiatrisk avdelning i många och långa möten som visar vilken lång, komplicerad process hon måste följa. Berättelsen är livfullt filmad, ofta med rörlig filmkamera, ibland med Ambers egna filmbilder, vilket skapar autenticitet

Svenske David Aronowitschs dokumentär Idomeni , en av de bästa i tävlingen på årets Nordisk Panorama, följer två yazidiska familjer från Irak på flykt undan IS. Familjerna hamnar i ett flyktingläger i staden Idomeni i Grekland, från 2016 och framåt. Här skildras vardagsliv i lägret, från barnens perspektiv, nära men utan exploatering, lyssnande, stilla, i kontrast till filmens tema om flyktingsituationen, i elva korta kapitel. En film som- i god mening- går emot tidsandan i sitt sätt att avlyssna tiden, med respekt. som när en familjefar stirrar in i sin mobil, hoppas på nyheter om att hans hustru, fånge i IS-läger, snart skall bli fri. En stark lågmäld film som ger nya aspekter på sakernas tillstånd. Det är en av många minnesvärda filmer på årets Nordisk Panorama, där över 80 kort-och dokumentärfilmer har visats, av 541 inskickade filmer. Dessutom finns 250 nya och kommande nordiska kort-och dokumentärfilmer som presenterades på Nordisk Panorama Market under festivaldagarna.

Något ska sägas om priserna. Priset för Best Nordic Documentary gick till The Painter and the Thief av Benjamin Ree med prissumman 11 000 euro. Hedersomnämnade fick The Last Autumn av Yrsa Roca Fannberg, och Best Nordic Short Film-priset gick till The Affected av Rikke Gregersen. New Nordic Voice gick till Colombia in my Arms av Jenni Kivistö och Jussi Rastas, New Nordic Short Film till Fucking Adopted av Nora Nivedita Tvedt, City of Malmö Audience Award tilldelades The Nannies av Signe Barvild Staehr och slutligen gick Young Nordic Children Choice Award till Yes- People av Gisli Darri Halldorsson.

Filmfestivalen var givetvis annorlunda i år utan de oförglömliga filmseminarierna och diskussionerna mellan publik och regissör, på biografer och andra mötesplatser som det brukade vara, tidigare år. Dock visades dokumentärfilmer på Malmö Stadsbibliotek, Jan Ijäs Waste Series, utforskande filmer på tema avfall, på Malmö Konsthall, ifrågasättande filmer om vårt samhälle. Och därtill var det rätt film som vann för bästa dokumentär.

The post Annorlunda festival på grund av pandemin first appeared on Opulens.