SANNINGSSÖKARE. Opulens medarbetare Jesper Nordström tar sig an uppgiften att ta reda på bakgrunden till en märklig yrkestitel.

I första utgåvan av NE (Nationalencyklopedin) ser vi en titel som sticker ut, nämligen “f. d. aphandlare“. Som de oförvitliga sanningsökare vi på Opulens är, sökte vi upp numera pensionerade f. d. aphandlare Christian Irhammar med frågan om han kunde förklara bakgrunden till den något udda yrkestiteln och fick ett utförligt svar som återges här nedan:

– Jag inledde min något snåriga yrkeskarriär med 13 år i zoobranschen; från 1968 och fram till 1981. 1969, sista året det var tillåtet att importera och sälja apor för privat bruk, medverkade jag vid försäljning av tre apor. Två javaapor och en gibbon. Något jag ångrat rejält sedan dess. Sådana djur skall icke sitta i bur! Men gjort är gjort. Från 1970 är det i lag förbjudet.

– När jag efter avslutad akvarie-, fågel-, hamster-, mm-karriär inträdde vid Lunds universitet såsom s.k. 25:4 (tog aldrig studenten, men gick länge i skolan, flera gånger i samma klass; tre gånger i första ring!), konstaterades att jag bland alla s.k. “omöjliga” titlar nog gick och bar på den dittills omöjligaste, nämligen f. d. aphandlare, något jag fick väldigt god draghjälp med då jag 1981 startade mitt antikvariat (som jag egentligen alltid velat göra) med en logotyp föreställande en sittande apa, med uppslagen bok i knäet och glasögon på näsan. Den intellektuella apan, eller bättre “den felande länken”. Jag fick därför även in titeln “aphandlare, f.d.” i telefonkatalogen, Malmödelen, där den satt i tio år och den journalist är icke född som missar en dylik godbit! Jag räknade löst på den gratis draghjälp jag fick i svenska pressen under mina första tre månader som antikvariatsbokhandlare, och kom fram till att det var värt sammanlagt ca 350 000:- i annonspengar! Flygande start således och epitetet har hängt kvar sedan dess.

– När jag långt senare använde titeln som skribent i den nystartade Nationalencyklopedien (ligger bl. a. bakom artikeln “akvarium”) fick redaktionen ett mycket argt brev från en utlandssvensk boende i Schweiz som undrade om man drev med honom; ha en skribent som titulerade sig f. d. aphandlare! Redaktionen bad mig skriva ett brev till Schweiz och detta blidkade vår utvandrare, åtminstone tillfälligt. Han hörde i alla fall aldrig mer av sig mer än till mig, med tackbrev för min redogörelse som väl innehöll i princip det jag skrivit här och nu.

– Jag är nu snart 75 år gammal och still going strong. Fortfarande f. d. aphandlare, men även sedan fyra decennier fil. stud. emeritus. Inga examina, inga meriter, men stadigvarande nyfiken och lärande. Har i höst bland annat hållit föredrag om Frithiof Nilsson Piraten (ett gammalt specialintresse; håller på med en bok) och Frans G. Bengtssons illustratör Gunnar Brusewitz, som var min vän. Det första på Svaneholm i Skurup för Hembygdsföreningen, det andra på Frans G. Bengtsson Sällskapets höstmöte i Lund. Båda blev mycket uppskattade. I januari skall jag sätta mig ner och slutföra boken (som jag samlat material till och arbetat med under drygt trettio år) och den är tänkt att bli den definitiva boken om Piraten. Därefter behöver inget mera sägas eller fästas på papper. Så, självförtroendet är det som framgår inget fel på… Hoppas Du är nöjd med svaret!

Vi på Opulens tackar för detta svar och konstaterar att ibland överträffar verkligheten Grönköping.

The post Too much monkey business first appeared on Opulens.