VÄRLDSMUSIK. Bosnien. Mali. Brasilien. Ghana. Algeriet. Paris. Timo Kangas bestiger Transglobal World Music Chart och plockar ut några guldkorn från olika hörn av världen.

Mostar Sevdah Reunion står för ett av den senaste tidens största utropstecken på skivfronten. ”Lady Sings The Balkan Blues” (Snail, CD/DL) bjuder på en smäktande, starkt berörande musik i sevdah-stil. Sevdah har över 400 år gamla anor och är en traditionsmusik från Bosnien-Hercegovina. Albumtiteln ekar av Billie Holiday och jämförelsen är inte helt tokig. Här finns samma oemotståndliga, direkta tilltal och känsla, även om musiken förstås skiljer sig åt.

Bandet Mostar Sevdah Reunion går i täten för sevdah-musiken 2023 och är veteraner vid det här laget, 25 år efter debutplattan. Antonija Batinić sjunger så inlevelsefullt och dramatiskt att jag inte kan värja mig. Med det väl avvägda kompet från orkestern – som bland annat rymmer gitarr och piano, fiol och dragspel – kan det inte bli annat än en vinnare. 

Albumet toppar just nu Transglobal World Music Chart – en lista där musikexperter världen över röstar fram månadens bästa skivor – och med all rätt. Detta vill jag inte missa live nu i maj då Mostar Sevdah Reunion ger konserter i Malmö (Victoriateatern, 4 maj), Stockholm (Kulturhuset, 6 maj) och Göteborg (Musikens Hus, 7 maj).

”Life is not not a thing, life is a process,” sjunger brassen Lucas Santtana i låten ”What’s Life”.  Singer-songwriterns nya album ”O Paraíso” (No Format!, LP/CD/DL) erbjuder flera sådana små visdomsglimtar, serverade till en eklektisk musik där fäderneslandets bossa nova och tropicália bildar stomme. Temat är paradiset, och människans liv här på Tellus.

Det kan låta som tunga och svåra ämnen, men då språket inte tränger sig på – och musiken är så lätt och luftig – skymmer aldrig tematiken utsikten. Förutom eget material får vi också Jorge Bens låt ”Errare humanum est” och Beatles-dängan ”Fool on the hill” i Santtanas tappningar. 

Lucas Santtana gör en lekfull och lugn musik på gitarr och cavaquinho, med sömlösa inslag av elektronik och annat. En musik som kan tilltala många utan att vara det minsta utslätad.

Ställ skivan bredvid Manu Chao i kompisens skivhylla och invänta reaktionerna. ”O Paraíso” ligger tvåa på Transglobal World Music Chart, strax efter Mostar Sevdah Reunion.

På listans plats sju finner vi Souad Massi med albumet ”Sequana” (Backing Track/Wrasse, CD/LP/DL). Musikaliskt placerar hon sig ungefär mittemellan de två ovannämnda akterna, och inte heller här är språket något hinder för musiknjutningen. 

Den Parisbaserade sångerskan föddes och växte upp i Algeriet, och blandningen hörs tydligt. Souad Massis uttryck inlemmar det nya hemlandets chanson, men här hörs även afrikanskt, Sahel-nomadernas musik, tongångar från Mellanöstern, en del karibiska kryddor, inslag av amerikansk folk och rock – och den där bossa novan som Lucas Santtana också har i sig.

Robert Plants hantlangare Justin Adams – även bekant från skivor med Rachid Taha och Tinariwen – har producerat och resultatet  är Souad Massis bästa skiva på länge.

Johnny Cash tolkade en gång i tiden Nine Inch Nails-klassikern ”Hurt” med lysande resultat, och nu får den en ny, lyckad version i återhållen, mestadels akustisk skrud.

Hack i häl på plats åtta följer Vieux Farka Touré & Khruangbin med skivan ”Ali” (Dead Oceans, CD/LP/DL).

Det rör sig om ett fint möte mellan Houstonhjältarna Khruangbin och Vieux Farka Touré, son till bortgångna Mali-tungviktaren Ali Farka Touré. Den amerikanska trion har länge varit fans av pappa Ali, och nu har de fått chansen att göra en hyllningsskiva ihop med sonen. 

Det är avslappnande lyssning, med ett smart låtval som inte bara väljer de mest kända låtarna.

Vieux Farka Touré spelar gitarr på sitt speciella, coola vis och Khruangbin visar sig vara den perfekta samarbetspartnern.

Låtarna sätts i nytt ljus och om nu Khruangbins hipphetsfaktor kan bidra till att nya lyssnare upptäcker Malis musikskatt är det bara ett plus. 

Niondeplatsen på marslistan innehas av King Ayisoba från Bolgatanga i norra Ghana.

Hans album ”Work Hard” (Glitterbeat, LP/CD/DL) är mer hektisk och energisk i stilen än nyss nämnda artister.

King Ayisobas musik baseras på kologo, ett lutinstrument med två strängar. Kologon får sällskap av en rad trummor och slagverk, flöjt samt jägarhorn. Lägg därtill elektroniska inslag som stötts och blötts i olika programvaror.

Zea (Arnold de Boer) från nederländska postpunkbandet The Ex är också insyltad i projektet, med sitt starka intresse för all världens musik.

Det resulterar i ”Work Hard”, ett album med busig afropop där de skeva kanterna tillåts stanna kvar, och en musik där dåtid och nutid möts.

The post Kangas klanger: Globala guldkorn first appeared on Opulens.