PIRATENPRISET. Författaren Lina Wolff får årets Piratenpris för ett, enligt juryn, ”unikt och modigt författarskap”.

– Det är väldigt omtumlande, och ett pris som man kanske skulle kunna drömma om, om man vågade, sa en glad Lina Wolff till TT.

Priset har delats ut sedan 1989 av Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet vilket med sina 3 500 medlemmar är Sveriges största litterära personsällskap. I år hade prissumman höjts till 150 000 kronor.

Tomas Ekström, en av personerna bakom Ekström & Garay Förlag som driver Opulens, är sällskapets redaktör och sitter i årets jury.

– Liksom hos Piraten finns i Lina Wolffs böcker en humor. Hon är både höglitterär och burlesk som vi uttrycker det i motiveringen.

På grund av coronapandemin tillkännagavs priset i år utan publik eller medieuppbåd. Endast Svt närvarade. Förhoppningen är dock att själva prisutdelningen kan delas ut som vanligt under Piratendagen, i år den 13 juli.

– Själv prisutdelningen brukar ske i samband med Kiviks marknads öppnande. Vi hoppas att vi som vanligt då kan samla oss för ceremonin vid Piratenstatyn nära hamnen.

***

The post Lina Wolff får årets Piratenpris first appeared on Opulens.

OSVENSKT. “Den sammanflätade intrigen i denna ovanligt välskrivna, täta och genomtänkta episodiska berättelse får läsaren själv reda ut.” Ivo Holmqvist är hänförd av Lina Wolffs nya roman Köttets tid men vill inte avslöja för mycket av handlingen.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Köttets tid av Lina Wolff
Albert Bonniers förlag

”Vad är ålderdom till stor del, om inte rädslan att tappa relevans och bli en statist i en pjäs där man en gång innehade huvudrollen?” Den beska sanningen serveras mot slutet av Lina Wolffs nya roman Köttets tid. Hennes förra, De polyglotta älskarna, kom för tre år sedan och blev en pyramidal framgång som översattes till sjutton språk.

Det är inte författaren själv som räds rollbytet från huvudaktör till statist, det här är ingen jagberättelse och hon är fortfarande flera årtionden till sin ålderdom,  utan en av de tre personerna som för ordet i romanen, Sor (dvs Syster) Lucia.  En åldrad nunna i Madrid med ett avhugget finger på ena handen. Lucia fortsätter klarsynt och utan bitterhet: ”Att inse att ens idéer är förlegade och inte förankrade i nutiden, att människor bara väntar på att man ska försvinna så att de kan fylla ens plats med annat”. Så är det kanske.

På Wikipedia kan man inhämta att Lina Wolffs ”skrivande har påverkats mycket av åren i Spanien där hon mött en livsinställning präglad av svartsyn och drastisk humor.” Det stämmer den här gången också. Det här är en mycket osvensk bok, med drag lånade från den spanskspråkiga magiska realismen. Hela romanen utspelar sig i Spanien, med tyngdpunkten förlagd till Madrid. De många förvecklingarna ska inte summeras här, det vore att stjäla mycket av nöjet för läsarna. Men något kan sägas om var i det litterära landskapet boken befinner sig.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Sor Lucia vill bibringa allmänbildning åt sin unga klosteradept Ada som kommer att visa sig lika briljant som cynisk. Hon rekvirerar därför ett urval av världslitteraturens mästerverk som lektyr åt henne, från Gilgamesj-eposet via Dante, Cervantes, Shakespeare fram till Goethe och Nietzsche. Alla böckerna är skrivna av vita män, påpekar Ada syrligt, och urvalet kompletteras därför med ett par klassiska kvinnliga spanska mystiker. Tanken är att Ada ska förestå ett litteraturprogram på TV, men det blir mycket värre än så.

Den krypterade show som hon kommer att stå bakom blir en sinister affär där den som vill följa den får betala med bitcoin. Vad det hela går ut på ska inte avslöjas. Lina Wolff är mycket bra på knalleffekter och om jag skulle våga en gissning vilken läsning hon kan ha haft nytta av när boken skrevs (Djuna Barnes och Ben Okri nämns på sidorna) så skulle jag bland annat föreslå Kazuo Ishiguros We were the Orphans, Patricia Highsmiths böcker om den kallhamrade mördaren Mr Ripley, och kanske också Shirley Jacksons isande novell The Lottery.

Men också film och TV, på kontinenten och i USA. Den sardoniske Luis Buñuels ande svävar över det hela, nunnan är en dödens ängel, och förlagor finns i de tv-program som går ut på att slå ut den ena deltagaren efter den andra på osmakligt vis, sådan underhållning som mannen som för tillfället bebor Vita Huset är bra på. Den sammanflätade intrigen i denna ovanligt välskrivna, täta och genomtänkta episodiska berättelse får läsaren själv reda ut. Vare nog sagt att det är burleskt, blodigt och brutalt. Översättare till minst sjutton språk är säkert redan igång med Lina Wolffs manus, och filmrättigheterna är nog vikta.

The post Burleskt, blodigt och brutalt first appeared on Opulens.

BOKJAKT. Ivo Holmqvist söker boken om Trump i USA och Belgien – och finner Spengler.

Det är inte otänkbart att Michael Wolff sneglade på William Faulkners roman The Sound and the Fury (på svenska Stormen och vreden) när han valde titel för sin sensationella men kanske inte alltigenom sannfärdiga bok om mannen i Vita Huset, Fire and Fury, förutom förstås att “eld och raseri” är vad nordkoreanerna har att se fram emot. Han litade kanske på att merparten av hans läsare inte vet att Faulkner i sin tur citerade Shakespeares Macbeth: a tale, Told by an idiot, full of sound and fury, Signifying nothing (i Hagbergs översättning “en saga, berättad av en dåre; låter stort, betyder intet”). I Faulkners roman är det verkligen en dåre, eller i alla fall den mindre vetande Benjy, som återberättar en stor del av historien. Det gör den svårgenomtränglig och svårtolkad. Detsamma kan inte sägas om Wolffs snabblästa avslöjanden från insidan av presidentens ämbetsbostad.

Första tryckningen av boken tog slut nästan innan den hunnit fram till USA:s boklådor. Hos Barnes & Noble, där vi förgäves frågade efter den, skyltade man i stället med andra lockande titlar om samma ämne i väntan på att tryckpressarna skulle spotta fram fler böcker. Mannen det handlar om är bra på att ständigt slå på trumman för sig själv, men i det här fallet gjorde han reklam också för boken genom att genast döma ut den som skräp, så snabbt att man undrar om han hunnit eller brytt sig om att läsa den. En sak är han däremot riktigt usel på, nämligen att hålla tand för tunga. Att tiga som muren förefaller ligga bortom hans förmåga.

Michael Wolff har all anledning att vara sitt föremål tacksam; nu kan han leva gott resten av livet på författarhonoraret. Bland tidningar, tidskrifter och böcker som man kan köpa på Kastrup innan man ger sig upp genom luften, hän över haven, störtskyltas just nu hans bok i ännu fler exemplar än en annan mera sansad bestseller häromåret, Helen Russells The Year of Living Danishly, Uncovering the Secrets of the World’s Happiest Country (en titel som ska tas med en nypa salt). Om man inte vill invänta elden och raseriet hos Barnes & Noble kan man koppla av med lektyr av mera lugnande slag. På ett annat bord skyltas det med en uppsjö av böcker om det lugna livet i Norden med Lykke, Hygge och Lagom.

Ett stenkast från järnvägsstationen i belgiska Gent finns en trevlig, välsorterad och välskött bokhandel, en av många i denna universitetsstad, dit jag vandrade ner häromdagen. Av skyltfönstret att döma besitter bokhandlaren ett betydande mått ironi, eller också är han lika dödsförskräckt som alla vi andra över de politiska stormvindar som nu sveper in över oss. Där skyltar han inte bara med Vuur en woede. In het witte huis van Trump (det engelska originalet ligger bredvid), utan också med De ondergang van het avondland, den nederländska versionen av Oswald Spenglers apokalyptiska Västerlandets undergång. En händelse som ser ut som en tanke.

The post Stormen, elden och vreden first appeared on Opulens.