KOMPETENT. Det är bra tänker jag, men inte genomfört till 100 procent. Så med all respekt för West of Edens ambitioner, ett trevligt och välgjort album, kompetent men inte så spännande som det skulle kunna vara, skriver Thomas Wihlman.

Taube med West Of Eden
Label: West Of Music

När det kommer en ny skiva i minuten, typ, och det är sjuhundratolv artister som slåss om att ses och höras är det skönt att tänka – jag ger f-n i det. Jag lyssnar på nygammalt i stället. Ta de där West of Eden som gammaltolkar Evert Taube (Taube who, Sven-Evert, Sven-Bertil?) som om de, gruppen alltså, vore sysslingar till The Dubliners.

Tänk att det svenskaste kan vara så nationellt. Vi gör en kärleksfull uppdatering säger West of Eden. Vi låter visor och valser möta jiggar och reelar. Ja, så kan man göra, ja.

West of Edens långvariga närvaro på irländska/keltiska musikscener och ett frekvent antal fullängdsalbum antyder dels att det finns en efterfrågan på denna genre, dels att de gör något bra. Det är vad jag tror. Vi behöver alla lite “The Irish Rover”, “Whiskey in the Jar” och “Galway Girl”.

Frågan är dock om vi behöver Taube på irländska. Här svävar jag på målet. Jag tycker att man ska vrida och vända på våra gamla klassiker, förnyelsen är innovationens moder. Och albumet Taube (fantasifull titel, va?) är enligt bandet egen utsaga lagom respektlöst.

När jag lyssnar på de kompetenta tolkningarna så noterar jag att jag gillar Jenny Schaubs röst som bär högt över fiolen, gitarrerna, dragspelet och banjon. Men – det känns lite för lite respektlöst, blev det lite för lagom? Lite för lite vågat. Lite för lite irländskt, lite för mycket kvardröjande tradition.

Ett trevligt album är det förvisso. Men, min poäng är att det finns så mycket energi och tempo i Taubes musik att det skulle kunna framkalla jubel på en pub i Dundalk, medan vi här får nöja oss med turistblandningen på The Liffey i Stockholms Gamla Stan.

Och är det inte lite fegt att göra Taubes Inbjudan till Bohuslän rent instrumentell, när så många uppskattar Öbarnas klangfulla, dragspeliga tolkning? Kolla antalet Spotifyspins så får ni se. Var det inte förresten de som stod i ett gathörn i Limerick och spelade just denna Taubemelodi?

Jag tror att Jenny Schaubs och Martin Schaubs röster skulle kunna bära West of Eden till en annan och mer spännande tolkning. Spåren “Västanvind”, “Möte i monsunen”, “Karl Alfred och Ellinor”, i mitt tycke albumets bästa, speglar mer än Inbjudan till Bohuslän hur jag tänker.

Det är bra tänker jag, men inte genomfört till 100 procent. Så med all respekt för West of Edens ambitioner, ett trevligt och välgjort album, kompetent men inte så spännande som det skulle kunna vara.

The post Trevligt, kompetent, välljudande men inte utmanande first appeared on Opulens.