HISTORIA. På de få sidorna tecknar Hanna Krall inget mindre än det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets historia, komplett med pandemin på slutet, skriver Anna Remmets.

Maria H:s synapser av Hanna Krall
Översättning Julian Birbrajer
Ersatz förlag

Hanna Krall föddes i 1935 i Warszawa. Hennes föräldrar och släktingar mördades under Förintelsen medan hon själv klarade sig med hjälp av polacker som gömde henne. I ett alltmer högerextremt Polen som gör sitt bästa för att gömma undan sin smutsiga historiska byk är hon med sina 86 år en av de sista som var med på den tid och plats hon ständigt återkommer till i sin litterära gärning. Förlaget Ersatz fortsätter nu med Maria H:s synapser sin utgivning på hittills fem böcker av Krall. De beskriver den på omslaget som den ”sista” och inte senaste, men åtminstone enligt en snabb googling är hon inte avliden.

Synapser, som enligt vårdguiden 1177 är ”den plats där en nervcell kontaktar en annan cell”, står i den nya romanens titel för väven av kontaktytor mellan de två huvudpersonerna som båda heter Maria och mellan olika platser i tid och rum. Som ghettot i Warszawa och gatorna i New York strax efter att tvillingtornen har kollapsat. Huvudpersonerna heter båda Maria och är svärdotter och svärmor. Maken tillika sonen är dock i stort sett osynlig. Båda Mariorna lever i New York som polska migranter. Den yngre flydde politisk förföljelse på 80-talet och uppfostrar nu med möda sin svårt autistiske son. Maria den äldre undkom i sin tur Förintelsen och fick många år senare i sin nya hemstad New York fly ut ur ett av de brinnande tvillingtornen den elfte september 2001.

Med dessa traumatiska händelser som hållpunkter spinner Krall en i övrigt lågmäld berättelse om en ganska stillastående tillvaro så att säga efter katastroferna, i det relativa lugnet efter att ödeläggelsen har dragit fram. Den yngre Maria försöker (ofta förgäves) kommunicera med sin son. Den äldre stänger in sig med deckare som hon sedan nästan maniskt återger i detalj för sin svärdotter. Men jämsides  med den synbara lunk som skildras framträder minnena av gamla liv och gamla platser. Trots det stora kronologiska och geografiska spannet är Maria H:s synapser inte något omfångsrikt epos, utan ett till sidantalet anspråkslöst fragment av två liv framlevda i skuggan av historiens största brott.

Den yngre Marias minnen består också de till stor del av tillsynes anspråkslösa detaljer, som vem i det gamla hemlandet som gjorde det godaste smöret eller vad olika blommor som växte där  hette och hur de såg ut. Hanna Krall förmedlar på sitt stillsamma sätt att det ofta kanske är just sådant som minnena av ett liv (och förlorade liv) består av. Ett nästan monotont uppräknande av blomnamn kan i själva verket vara ett desperat och förtvivlat sätt att rädda det som gått förlorat genom att namnge det. Därför är det extra intressant att Marias autistiske son tycks sakna mycket av kopplingen mellan orden och världen medan svärmodern å sin sida babblar på hejdlöst om fiktiva världar som inte finns. I ett par passager om sonen kommer Krall för henne otypiskt nära ett klichéartat och sentimentalt drag, men det rätar hon snabbt upp.

Och nog finns det ändå något episkt, men lågmält som allt i romanen, över historien om dessa två kvinnor som inuti sig bär på minnen av en värld som hyste så många fler, varav många mördades. På de få sidorna tecknar ju Hanna Krall inget mindre än det sena 1900-talets och tidiga 2000-talets historia, komplett med pandemin på slutet (som faktiskt inte alls känns som ett påklistrat inslag). Och som en skugga genom allt detta glider Maria den äldre: genom ghettot i Warszawa, genom en brinnande skyskrapa som strax ska rasa samman.

The post Lågmält men episkt av Hanna Krall first appeared on Opulens.

KRISTALLNATTEN. Ikväll uppmärksammas Kristallnatten på flera håll i landet. Umeå har bjudit in Piotr Zettinger, en överlevande från Warszawas getto, för att förmedla verkligheten bakom ofattbara siffror och fortsätta kampen mot antisemitism. 

Ikväll uppmärksammas Kristallnatten i Umeå med ljuständning på torget och digital föreläsning med Piotr Zettinger, en överlevande från Warszawas getto.

– Vi vill inte glömma vad som hände i Nazityskland 1938 och samtidigt markera att antisemitismen finns kvar bland oss och till och med växer, säger Jan Hägglund, ordförande för Arbetarpartiet och initiativtagare tillsammans med Carinne Sjöberg, som tidigare var ordförande i Judiska Föreningen.

Kristallnatten var kulmen av nazisternas våld mot judarna 1938, då tusentals människor fördes till koncentrationslägren, synagogor brändes ner och judiska butiker vandaliserades. Samma år föddes Piotr Zettinger, som tillsammans med 80 000 andra barn levde i Warszawas getto och var en av de 4000 som överlevde. Via en digital föreläsning ikväll berättar han sin historia om livet i gettot och hur han lyckades ta sig därifrån, illustrerat med fyrtio foton.

Hägglund hoppas att de som lyssnar på Piotr Zettinger ikväll ska få en fördjupad förståelse för det ogripbara som hände 1938 och att han ska kunna förmedla verkligheten bakom siffrorna.

– Man kan närma sig Förintelsen i siffror, och de är också viktiga, men det finns en känslomässig aspekt som är svår för andra än dem som var där att förmedla.

Han menar att det är viktigt att använda sig av den generationen som var med under Förintelsen och bevara deras historier, medan de finns kvar. Och då är nätet ett oöverträffligt forum.

– Det digitala har inga begränsningar, men nackdelen är att vi går miste om värmen som uppstår när flera hundra personer står tillsammans. Det skapar en känsla av samhörighet och styrka, säger Hägglund.

Därför kommer föreläsningen även att sändas ut på Rådhustorget i Umeå via en ljudanläggning, där umeborna vanligtvis brukar samlas den här kvällen. De som vill har möjlighet att lyssna på Zettinger där och tända ett symboliskt ljus vid en installation med Davidsstjärnan.

Hägglund och Carinne Sjöberg har samarbetat med att uppmärksamma Kristallnatten sedan 2015. Dels för att folk inte ska glömma det ofattbara i att industriellt och systematiskt försöka förinta ett helt folkslag, och dels för att antisemitismen inte tycks gå att få stopp på, menar Hägglund.

– Antisemitismen kommer inte bara från några isolerade nazister, idag tar den sig nya former. Vi minns inte bara en ohygglig händelse utan gör den här dagen för att fortsätta kampen mot antisemitism, säger Hägglund och fortsätter:

– Jag hoppas att det här engagemanget inte rinner ut i sanden och blir ett kapitel bland många andra i historieboken, utan ett speciellt kapitel i människors liv.

The post Kampen mot antisemitism fortsätter i Umeå first appeared on Opulens.

HÖGEREXTREMISM. I fredags var det vernissage för utställningen, i Warszawa, som fått kritik för att bedriva högerextrem propaganda. Svenska gatukonstnären Dan Park medverkar och vill kritisera det som anses vara politisk korrekt.

Det statliga museet Centrum Sztuki Współczesnej i Warszawa har öppnat sina dörrar för utställningen Politisk konst, som har kritiserats för att vara statlig propaganda för högerextremism. Detta rapporterade Sveriges Radios Kulturnytt förra veckan.

Museets chef Piotr Bernatowicz anser att konstvärlden idag är vänsterdominerad. För Kulturnytt berättar han att han med utställningen vill visa att Polen är ett fritt land där även eliten kan kritiseras. Museet har bjudit in konstnärer som de menar har blivit begränsade av yttrandefriheten. Kritiker menar dock att Polens regering har utsett Bernatowicz till museichef i syfte att driva sin politiska agenda.

Två konstnärer ställer ut från Sverige, Lars Vilks och Dan Park. Den sistnämnde är gatukonstnär och har vid flera tillfällen dömts för hets mot folkgrupp för sina högerextrema och provocerande verk. Han ser inte att utställningen skulle vara statlig propaganda.

– Propaganda för vad? Det var iranier där, vitryssar och sådana som blivit förföljda. Det var en blandad kompott, så propaganda vill jag inte kalla det, säger han.

I utställningen har Park med bilder på bland andra Anders Behring Breivik och Josef Fritzl, som han även tidigare har hyllat. Han kritiserar HBTQ-rörelsen, antirasism och i allmänhet sådant han anser vara politisk korrekt i Sverige.

Hur kommer det sig att du kritiserar HBTQ och andra rörelser som jobbar för mänskliga rättigheter?

– För att det är typiskt politiskt korrekt, sådant får man inte göra narr av i Sverige eller andra länder. Islam är också känsligt att kritisera, men kristendomen är inget problem, det kan man göra narr av hur mycket som helst.

Får man göra konst av vad som helst även när den kraftigt kränker människor?

– Ja det är ju konst, jag menar, alla blir vi kränkta av olika saker. Man har ingen rätt att stoppa den fria konsten för det.

– De kan göra egna bilder om de känner sig kränkta.

Du har tidigare dömts för hets mot folkgrupp på grund av dina verk, vad säger det dig?

– Att jag har rätt. Då är det verkligen samhällskritiskt, om till och med samhället kastar in mig i fängelse och dömer mig. Jag blev till och med häktad, de var rädda att jag skulle fortsätta begå brott. Konst är ett brott i Sverige, säger Dan Park.

The post Dan Park vill kritisera politisk korrekthet first appeared on Opulens.