SKIVNYTT. Bo Bjelvehammar har lyssnat på Lars Demians tionde album och uppskattar det unika soundet och den fräna satiren.

Vem e det som bestämmer med Lars Demian
Erototon

Vissångaren och textförfattaren Lars Demian släpper nu sitt tionde album, ”Vem e det som bestämmer”. Med honom finns eminenta musiker – David Tallroth och Love Meyerson. Medverkar gör även körsångarna Julia Frej, Yrsa Schau och Thomas Pareigis.

Text och musik rör sig fritt i skilda musikaliska landskap – om något nu ska genrebestämmas, då kan vi säga – visa, pop, rock med inslag av cabaret.

Det går även bra att kalla allt samhällsbilder, politiska kommentarer eller burlesk samhällssatir.

Texterna är centrala

Lars Demian står i huvudsak för all text och musik, men både medmusiker och kör skapar tillsammans en större och mera expressiv musikalisk, organisk enhet.

Texterna är centrala, karaktärsstarka, absurdistiska, dråpliga och allmänmänskliga.

Med Lars Demians tolkningar och säregna röst, bildar de en tonbild, som inte är lik någon annan i Sverige.

Texterna är inte vackra eller polerade, oftare oborstade och dräpande vassa, som rop utifrån från utmarkerna, nära träsken. De som styr, ställer och bestämmer avgör gränsdragningar. Dessutom bryr dessa sig bara om sig själva och inte andra.

För några går det att vara kvar och stanna utanför murarna, men för andra finns det inget val, de hamnar på kåken. Och där får de fundera på livets gåtor, som de stora likheterna mellan djur och människor. Också avgörande skillnader, djur skriver inte sonetter, det kan människor göra.

Demian är en frän satiriker

Lars Demian är sällsynt frän i sin samhällskritik, som när han talar om nazisterna i småstaden.

Du behöver inte dela Lars Demians samhällsvärderingar, men man måste visa respekt för hans åsikter och beundra hans enkla och lättillgängliga tilltal. Och lägg därtill Lars Demians känsla för människor och miljöer.

The post Demian bjuder på frän satir och unikt sound first appeared on Opulens.

FOLKVISPOP. ”Vera Vinter är onekligen en unik röst i svenskt musikliv. Tack vare sången och texterna, men minst lika mycket genom sitt trolska sound,” skriver Erik Bovin som lyssnat på hennes aktuella album.

Från mitt berg med Vera Vinter
Bjärka Records

Artisten Vera Vinters hemtrakt Stora Lappträsk, är trots namnet en liten by utanför Kalix med färre än 30 invånare. Hennes stämma klingar välbekant för desto fler tack vare samarbeten med stora artister som Petra Marklund, Rikard Wolff och Staffan Hellstrand.

Som soloartist är hon dock en smula underskattad. Frågar man mig förtjänar hon en större publik. Hon har helt resolut visat var skåpet ska stå som artist, album efter album, ända sedan debuten 2012 med ”Idyll”.

En höjdpunkt i diskografin är i mitt tycke ”Lios” (2022). Samarbetet med violinisten, låtskrivaren och producenten Hanna Ekström resulterade i ett atmosfäriskt och experimentellt album med texter skrivna på kalixmål.

Även på nya albumet ”Från mitt berg” har hon haft Ekström till sin hjälp som producent. En genomtänkt produktion där Vinters vackra röst står i fokus.

De två första spåren på ”Från mitt berg” ger dessvärre ett osäkert och pretentiöst intryck. Mina farhågor väcks. Det är inte utan att man undrar vart albumet ska ta vägen. Osäkerhet är annars inget man förknippar med denna artist, djupt rotad som hon är i den norrländska myllan, därtill känd för att leverera högkvalitativ norrländsk vis- och folkpop, eller norrbossa som hon själv kallar sin musik.

Det vänder, tack och lov. I ljuvliga “Allt vackert” sjunger hon om att försonas med sig själv och sitt liv så som det blev: ”sluter fred med mörkret / tackar för det som blev”.

Det händer att hon tar sig en tur längs minnenas boulevard, som på ”1992”. Oftare uppehåller sig låttexterna vid nuet, med en uppmuntran om att bejaka det fullt ut. Texterna är tillräckligt poetiska och välskrivna, för att hon ska kunna mäta sig med poplyriker som Lisa Ekdahl och Kjell Höglund.

Kanhända går det skönja andliga övertoner i budskapet om att se det stora i det lilla, liksom i Vinters sällsamt nära förhållande till naturen, som om musiken hörsammat den tyska poeten Hölderlins uppmaning: ”Kom ut i det öppna, min vän”.

Vera Vinter är onekligen en unik röst i svenskt musikliv. Tack vare sången och texterna, men minst lika mycket genom sitt trolska sound. På detta album är det akustiskt, avskalat och jordnära med underskönt vackra stråkar, som när så behövs, förhöjer musiken.

Albumets starkaste spår ”Lyssna” och ”Sjung din sång” handlar båda två om att följa sin inre kompass. Vera Vinter lever onekligen som hon lär; hennes musik är av det kompromisslösa slaget, även om hon just denna gång bjuder på ett rakare och, i ärlighetens namn, något svagare album (men som vittnar om en hög lägsta nivå). Eftersom större delen av Musiksverige består av trendkänsliga posörer är ny musik från en artist av denna kaliber extra välkommet.

The post Vera Vinter ‒ en unik röst i svenskt musikliv first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. ”Det går osökt att tänka både på Allan Edwall och Jan Johansson,” skriver Bo Bjelvehammar, som lyssnat på Charlie Brolunds aktuella album ”Brunnen”.

Brunnen med Charlie Brolund
Blandat och gott,
från visa, jazz och pop
No Regrets Fonogram

Charlie Brolund ser ner i brunnen och låter vattnets speglingar bli till avgörande ögonblick i livet och minnen fästas på radband; i någon mån fånga det bästa, innan en slöja lägger sig över allt och livet tar slut. Och glömskan slår till.

Så gjorde även Pär Lagerkvist i sin diktsamling ”Aftonland” när poeten ser brunnens vatten som lämpligt för att på sin yta spegla stjärnorna, men inte till att lindra själens törst och vånda.

Alla människor äger och förvaltar en berättelse kring sitt liv; om känslor, tankar och om detta märkliga som det innebär att leva. Några har detta kvar inom sig, andra klär det i ord eller musik och låter andra ta del av det.

Berättelser binder oss människor samman, skapar sammanhang och gemenskap.

Charlie Brolund ger oss på sitt nya album ”Brunnen” i text och musik bilder och porträtt ur sitt liv, från olika tider, i relationer med andra och skilda utvecklingsfaser i livet. Hen knyter det ofta till särskilda händelser och egna upplevelser.

Ibland är det något vackert, ibland är det något stökigt och sjaskigt, det är alltid, vardagligt nära, mänskligt och personligt.

Både ur då- och nutid hämtar Charlie Brolund kraft; och det handlar ofta om den lilla människans stora och avgörande stunder. Om en förundran över allt som sker, om det som med fördel kan sållas bort och det som är värt att bevara och föra vidare.

Brolund låter sig inspireras av många musikaliska källor och rör sig i gränstrakterna av folkrock, jazz, visa och pop. Det går osökt att tänka både på Allan Edwall och Jan Johansson.

Stor hjälp har Charlie Brolund av skickliga medmusiker, särskilt Erik ”Erkka” Petersson och Jesper Lundquist.

The post Charlie Brolund övertygar med starkt album first appeared on Opulens.

JAZZ/VISPOP. ”Allt känns så angeläget, påträngande och viktigt!” skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på Caroline Leanders aktuella EP ”Hem utan adress”.

Hem utan adress med Caroline Leander
Visor
Timbre Tone Music

Caroline Leander, sångerska, pianist och kompositör, besökte under våren 2022 återkommande en kvinnojour för att arbeta med musik – och textskrivande.

Tankar kring arbetet har nu blivit ord och musik i form av EP:n ”Hem utan adress”. Grunden och plattformen finns i skilda berättelser, från de boende, personal och Caroline Leander själv.

I tillstånd av utsatthet och sårbarhet, levs ett gammalt liv om på nytt, i minnen och fragment; samtidigt är många på väg mot något annat. Blicken söker sig bortom, det går att känna friska vindar och vara på väg mot något nytt, i nya resor.

Det är inte ofarligt, nej, det är riskfyllt att ge sig ut på okända vatten. Att sväva mellan hopp och förtvivlan, i ett landskap där du har få kontaktytor, kanske ingen vet var du är.

För all text och musik svarar Caroline Leander och hon omger sig med sällsynt skickliga musiker som Jens och Petter Lindgård och Rasmus Svensson. Det måste påpekas ett den grafiska designen är genial, skapad av Tintin Blackwell.

Det bräckligt intensiva och det smärtsamma fångas i ord och sorgsamma rop, i känslosvall av förlust, sorg och smärta. Låtarna ljuder av närvaro och deltagande och det eviga sökandet efter svar på de frågor, som här blir ställda och måste reflekteras över.

Allt känns så angeläget, påträngande och viktigt!

The post Caroline Leanders angelägna låtar ljuder av närvaro first appeared on Opulens.

POP. Bo Bjelvehammar lyssnar på Jakob Hellmans nya album Äntligen borta och tycker om det han får höra.

Äntligen borta med Jakob Hellman
EMI/Universal Music

1989 kom Jakob Hellmans förra album, ”… och stora havet”. Nu kommer det andra albumet, trettiotvå senare. Alla har undrat vad detta dröjsmål har för grunder. Ingen har något bra svar, inte ens Jakob Hellman själv. De senaste åren har han visat sig, återuppstått, både som kompositör och sångare i mindre sammanhang.

Det är väl som för många andra, det kommer andra saker emellan i livet, vi flyttar på oss, vi bildar familj, vi har ingenting att berätta eller skriva om på ett tag.

Det första albumet fick tidigt kultstatus, med sin sköra osäkerhet, sin inåtvända och ivriga upplevelse. Det handlade om att stå bredvid världen, riva upp revor i dunkel, skingra dimmorna, besegra mörkret och undvika alltför många leriga evigheter, gyttjepölar och smutshålor. Det är som vårvinter när brunjord blandar sig med vitjord.

Med de nya sångerna rör han sig i samma klangvärld, med samma tonläge, men det finns på alla spår både en större ro och stabilitet. Både tonen och texterna är starkare och mognare, det är en god produktion som han gjort tillsammans med Magnus Ekelund och Jonatan Lundberg.

Det finns många sorgsna ord, som borta, utanför och skymning. Jakob Hellman bjuder in till ett samtal, en dialog, om livets vägar, utan gränser men med flera vägar att välja. Det är inga märkvärdigheter han talar om, det är ett samtal som går att föra i kön på ICA, eller ett kallprat med dansken med de svarta hundarna på morgonpromenaden. Det smyger sig på en ångest, en tystnad kommer, så går vi över i möten med människor till de trygga ämnena som väder och sjukdomar och andras bemängdhet av fel och skavanker. Nisse Hellberg har rätt, vad skulle vi ta oss till om inte vädret fanns, vad skulle vi tala om.

På albumet finns tio sånger och en psalm, “I denna ljuva sommartid”:

”I denna ljuva sommartid
gå ut min själ och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.”

Psalmen har sina textrötter ner i 1600-talet, musiken tillhör ikonen Nathan Söderblom.
Jag vet inte vad psalmen har här att göra, men den är vacker, med en ljus och mjuk tolkning av Jakob Hellman.

Om vi nu ska behöva vänta lika länge, på det tredje albumet, så kommer det när Jakob Hellman är 88 år.
Det verkar onödigt länge, jag lyssnar gärna på det tidigare.

The post Hellman bjuder in till dialog first appeared on Opulens.