SKIVNYTT. Bo Bjelvehammar har lyssnat på nya albumet ”Medan Viskan rinner” och konstaterar att Claes Pihl än en gång visar sig vara en god låtskrivare samt en skicklig gitarrist.

Medan Viskan rinner med Claes Pihl
Kakafon Records

Viskan är en av de fyra åar som mynnar ut i Halland och som alla minns från skolramsan. Jag har med egna ögon sett den slingra genom Borås.

Vissångaren Claes Pihl är uppvuxen nära Viskan och vattnet följer honom genom albumets tio sånger. Han har skrivit både text och musik till alla sångerna, utom en.

Redan våren 2000 kom hans första album. Detta är det fjärde och än en gång visar han sig vara en god låtskrivare och en skicklig gitarrist.

På albumet ”Medan Viskan rinner” medverkar likaså Henrik Cederblom på gitarr och Johan Bengtsson på kontrabas. Tillsammans med Pihl utgör de en dynamisk och samstämd trio.

Claes Pihl är en vardagsskildrare och vi får följa hans liv från liten pojke till domesticerad arbetare.

I korta livsberättelser och blottlagda minnesfragment får vi följa ett liv, som ligger öppet i en finurlig lekfullhet med mörka underströmmar.

Utan krusiduller, rent, avskalat och nära, rör sig trion med lätthet över olika genrer från en märkbar jazzorientering till klassisk visa.

The post Claes Pihl imponerar med dynamisk viskonst first appeared on Opulens.

VISMUSIK. ”Anders Stävarby gör genom sitt musikarbete en kulturgärning,” skriver Bo Bjelvehammar, som lyssnat på artistens nya album med Ferlin-tonsättningar.

Anders Stävarby
spelar & sjunger
Nils Ferlin
LightBay Records

Gitarrspelaren och vissångaren Anders Stävarby fortsätter att gräva i den svenska visskatten, sedan 2020 har han kommit med sex album – om Bellman, Fröding, Taube, Birger Sjöberg och Dan Andersson. Nu närmar han sig folkpoeten och Klarabohemen Nils Ferlin, som är en av de mest musiksatta diktarna – på detta album får vi möta klassiska tonsättningar av Lillebror Söderlundh och Gunnar Turesson. På det sista spåret möter vi en egen tonsättning av Anders Stävarby – ”Vid diktens port”.

Det går nästan att ta på poeten själv vid lyssnandet och höra hans radioröst i visorna. Nils Ferlin var inte bara poet, utan även skådespelare och schlagerförfattare. Hans poetiska alster används av många, både vid stunder av sorg och glädje.

Anders Stävarby ger full rättvisa åt skalden Nils Ferlin. Det känns lite högtidligt att benämna Ferlin skald – möjligen vore det bättre att kalla honom tillfällighetsdiktare. Det skulle å andra sidan antyda en viss nonchalans och det är inte rättvist för här råder en stor språklig omsorg.

Anders Stävarbys öppna tydlighet ger oss varje ords valör och tyngd.

Vi får följa med på en spännande musikalisk resa genom årstiderna, särskilt på våren och mot lövsprickningen till. Nils Ferlin diktar om det mesta, om både nasare och barfotabarn. Det gör han på ett särpräglat och vardagsnära sätt. Det är lätt att känna igen både sig själv och andra i hans visor.

Anders Stävarby gör genom sitt musikarbete en kulturgärning. Han är på sitt eget öppna och ärliga sätt en traditionsbärare. En bevarare.

Utöver att njuta av detta album, har jag på nytt lyssnat på Stävarbys tolkningar av Gustaf Fröding och Dan Andersson. Storstilat!

The post Lysande Ferlin-tolkningar av Anders Stävarby first appeared on Opulens.

TOLKNINGAR. Thomas Wihlman har lyssnat på “Nordic Source” ett musikprojekt där artister tolkar det svenska folkliga, poetiska och taubska, men sjunger på franska, engelska och andra språk. Han gillar det han får höra.

Om du rör dig i utlandet, från Christchurch till Ensenada, från Juneau till Konya är chansen stor att svensk musik är känd, och oftast stavas detta Abba. Någon kanske tänker Roxette och en med fördjupade specialistkunskaper Avicii. Bra det, men sen inte så mycket mer, hur mycket vi än talar om det svenska musikundret.

Följdfrågan blir: Tycker du att Abba är genuint svenskt? Nej, men kanske kommer Benny Anderssons Orkester, lite närmare detta. Tänker du i termer av världsmusik, något unikt, associerar du till det där konstiga iranska musikinstrumentet som du aldrig hört förut, tänker du kanske på Samira när hon sjunger Ssendu och håller rytmen med handtrumman. Nej, kanske inte det.

Hur ofta tänker du på att det finns massvis med bra, unik svensk musik, med bra texter, ofta poesigrundade, som världen utanför Sverige sällan får ta del av det? Då undantar jag återigen nördar utomlands, som de vilka känner till att Emilia Amper är en av världens bästa nyckelharpister.

Jan Hammarlund, han har tänkt på detta. Ända sedan 1973, berättade han för mig, när vi satt tillsammans några vänner på ett kafé. När han hörde Violetta Parra, som tackade livet (Gracias a la vida, Jag vill tacka livet). När han hörde Victor Jara och när han själv inbjöds till Chile och älskades av publiken. Vad kan vi ge en utländsk publik när det gäller svensk musik?

Men det är nu det sker. Nu får denna publik sin chans. I form av projektet ”Nordic Source” får de möta det allra svenskaste. Svenska artister tolkar det svenska folkliga, det poetiska, det taubska, men sjunger på franska, på engelska och så vidare.

Jan Hammarlund är förstås med själv. På det som nu är släppt möter vi ”Den första gång jag såg dig” (Birger Sjöberg), där Jan sjunger den spanska översättningen ”Te vi por primera vez”, så underbart fint.

Jag hittar en fin Dan Andersson-tolkning, ”Le Mousse”, med Le Lac Long 814 och jag hittar lite finlandssvenskt (det ska man inte glömma!) när Britt Ling tolkar Tove Jansson.

Och vad heter Frödings ”Det var dans bort i vägen” på engelska? Jo, “Dancing in the Crossroads” säger Roger Hinchcliff, med skotsk touch. När vi är på väg åt det hållet, ja, då hittar vi ro.t:s tolkning av Karin Boyes ”Ja visst det gör ont”. Och vad heter den då? Naturligtvis ”Yes, of course it hurts”. Med klanger åt irlandshållet, jag gillar det verkligen. Av det lite modernare snittet hittar vi en Björn Afzelius-tolkning av Marie Bergman, med energi och känsla förenad. 

Fortsättning följer, det ska bli flera digitala album och en stark misstanke jag har är att fler tolkningar kommer. Jag vill framhålla att Evert Taube redan sjungs av Georg Malmsten på finska, men det kan ju nytolkas. Sa jag persiska? 

Tack till Jan Hammarlund för den idé som han och de andra förvaltat så väl. Och tack till Claes Olson och hans skivbolag Comedia att detta förs ut till en längtande publik. Alla Nordic Source-spåren finns på Spotify. Lyssna här!

The post Svenska visor på andra språk i nytt projekt first appeared on Opulens.

TONKONST. Bo Bjelvehammar har lyssnat på “Musik i Bellmans hus” och konstaterar att det är ett album präglat av lätthet och elegans.

Musik i Bellmans hus
Carl Michael Bellman – musik
Åke Uddén – arrangemang
Daphne/Naxos

Inspelningen är gjord i det hus som Bellman bodde i början av 1770 -talet, det ligger på Urvädersgränd i Stockholm. Det ger ju en särskild tidsfärg åt albumet.

I såväl epistlar som sånger visade Bellman sin briljans både som poet och tonkonstnär. I hans tillfällighetskommentarer ingår skaldekonst och tonkonst en förening för att tala med tidens språk.

Inspirationen kom från aktualiteter kring honom såväl från operor som från folkliga visor. Det går ofta att avläsa bibeltexter som utgångspunkter i hans diktning. Han har ofta en karaktär av satir och komik både i sina pastorala skildringar, men även i sina mera burleska sånger

Men han är framför allt en samtidsskildrare av rang. Och en banbrytare i svensk vistradition.

Instrumentsättningen speglar väl Bellmans klangvärld. Jag vill gärna nämna de eminenta musikerna – alla; Andreas E. Olsson, baryton, Bengt Rosengren, oboe, Nils-Erik Sparf, violin, Lena Thyregård – Lysell, cello, Eelis Malmivitta, horn, Bernt Lysell, viola och Hans Ove Olsson cembalo och pukor.

Alla leder oss med lätthet och elegans genom en särdeles god Bellmanproduktion.

The post En särdeles god Bellman-produktion first appeared on Opulens.

VISOR. Lottie Jeppsson är skör och hudnära i sina tolkningar, hon har en rik ordpalett, hon målar berörande känslo- och stämningsbilder på ett storartat sätt, skriver Bo Bjelvehammar.

Glasblommor med Lottie Jeppsson
Visor
Egen produktion

När ett iskallt novemberregn drar in till minnets brunnar, då kommer återskapandet av punkter på livets årskarta, vi går längs med stigarna, följer bäcken, upplever på nytt äppelblom och syrener.

Daggen ligger kvar i gräset, det är lättare att andas. Vi låter vargarna löpa och låter det urgröpta minnet blekna.

Och så låter vi sommarens ljus flöda och tränga in i livet, vi delar våra drömmar med andra och vi bejakar kärleken – allt omkring oss och inuti oss känns varmare. Allt, på nytt gör vi samma resa, in i framtiden med den eller dem, som vi älskar och vill dela allt med.

Så känns det att följa med på Lottie Jeppssons resa, vi blir övertygade av vikten att följa med, inte stå kvar på perrongen och vänta. Vi får dela allt dofter, känslor och stämningar, som följer med i en resa som inte går att förutse men som finns där, tillgänglig för alla. Lyssna noga på alla orden, känn hur arrangemangen finns där hela tiden som stöd och förstärkning!

Som livet växlar, så växlar innehållet på de tretton spåren. Det är en variation både vad det gäller innehåll och form, med breda penseldrag lotsar Lottie Jeppsson oss genom livets faser och skeden. Du får inte låta mörkret dölja drömmarna eller stjälpa den goda framtiden, inte heller låta glasblommorna i din trädgård diktera strofer i moll.

På det sista spåret faller det mesta till ro, i stjärnornas och drömmarnas land, på det spåret finns även en härlig musikalisk förstärkning av Petra Kvist på altfiol. Bakom produktion, arrangemang, musik och mycket annat står Jaakko Viitala, med briljans och stor närvaro. Lottie Jeppsson är skör och hudnära i sina tolkningar, hon har en rik ordpalett, hon målar berörande känslo- och stämningsbilder på ett storartat sätt. På ett alldeles eget skånemål.

The post Storartade visor på skånemål first appeared on Opulens.

MUSIKPOESI. Utan tvekan är detta något som även en svensk publik borde ta till sig, skriver Thomas Wihlman om Anna Kruses album med texter av den finlandssvenska poeten Edith Södergran.

Barndomsträd,  med Anna Kruse, musik och sång
samt Who Killed Bambi och Stina Ekblad
Text/lyrik Edith Södergran
Gateway Music
Tillgänglig bland annat på Spotify

Anna Kruse är en sångerska som glider alltför obemärkt förbi i bruset. I grannlandet Danmark har framgångarna varit större och pressrecensionerna många och positiva.  Kanske har det varit en fördel att bo i Köpenhamn och ha ett grundläggande förhållande till en dansk publik.

Svenska Anna Kruse bor alltså i Danmark. På det senaste albumet Barndomsträd är dessutom den finlandssvenska poeten Edith Södergrans dikter utgångspunkt för den nyskrivna musiken. Utan tvekan är detta något som även en svensk publik borde ta till sig. Ytterligare ett argument är att Stina Ekblad medverkar och det gör att kombinationen Kruses röst, viskonsten och den Ekbladska uppläsningen är guld värd. Stråkmästarna Who Killed Bambi understryker den höga kvaliteten. Man blir helt enkelt berörd.

Allra mest tycker jag om fulllängdsalbumets andra hälft. Här är spår som ”Hemkomsten” och ”Trädet i skogen” oerhört vackra, och understryker det naturliga med albumets titel Barndomsträd. Lite svårare har jag för det litet väl skarpa, kraftfulla ljudet från blåsinstrumenten i de inledande spåren. Det kan vara en medveten konstrast, men bryter kanske lite väl mycket mot albumets övriga spår.

Jag är glad över att en av mina gamla favoriter, ”Revanche”, finns med. Men, jag tycker faktiskt att Cumulus gamla tonsättning och tolkning (1977) är ännu vackrare, om än inte så tekniskt perfekt. Sammantaget finns det dock all anledning att tro att Kruse, med albumet Barndomsträd, tagit ännu ett steg mot att få sångens uppgift löst. Eller för att helt enkelt citera Edith Södergran i ”Revanche”:

Skall det icke lyckas mig att störta
tornet uti verklighetens stad,
vill jag sjunga stjärnorna från himlen
såsom ännu ingen gjort.
Jag skall sjunga att min längtan stannar,
hon som ännu aldrig hållit rast,
att hon skjuter lyran bort ifrån sig
som om vore sångens uppgift löst.

The post Fina Edith Södergran-tolkningar i toner first appeared on Opulens.

VISKONST. Carl Anton arbetar även som visartist likt bildkonstnären. Han målar enkla och nära bilder, det är hans storhet. Allt gör han med stor inlevelse och känsla, skriver Bo Bjelvehammar om det aktuella albumet Det vackraste ljuset.

Carl Anton och Titti Nordemar
Det vackraste ljuset
Ladybird/Naxos

Från början av 60-talet och in på 90-talet var ett av de stora underhållningsprogrammen, det som sändes från Vitabergsparken under ledning av Carl Anton, som är en av våra främsta trubadurer och visdiktare. Det räcker med att nämna några enstaka ord, så går tankarna till Carl Anton, ord som kylskåpskall fil och maskros och tjärdoft. Eller de första raderna i “Överbyvals”:

”En vals med alla måsarna uppe på
Överbyberg
och Vindö strömmar blommar av segel.”

I texterna finns en stor lättillgänglighet, en lyrisk och förtätad närhet, liksom strofer, som är lätta att komma ihåg och ta till sig. Ofta är det ögonblicksbilder och impressioner, från det som vi har kring oss i vardagen. Och så naturen, som vi bara behöver njuta av, rörelser och variationer av vindar, vatten och jord.

Framför allt är det Stockholm och dess skärgård, som upptar hans bilder och hans musik. Nu är  han tillbaka, med många visklassiker och några nya stycken. På piano finns Per-Erik Hallin och på bas Backa Hans Eriksson, fullständigt excellenta musiker. På sång finns på några spår Titti Nordemar och även hon är lysande, Carl Anton är hennes farbror. Hon var en av dem, som väckte projektet att Carl Anton skulle komma tillbaka med nya tolkningar av sin stora visskatt. Så säger han på det första spåret:

”Jag kan, jag vill
jag har fått lust att sjunga en gång till”

Det är så vackert, allt, jag glömmer bort vårregnet utanför fönstret, jag glömmer att det är en snål vind. Det är en sommaruppvisning i ord och ton.

Det sista spåret känns vemodigt att lyssna på:

”Nu går sista visan
Dej vill jag sjunga för
Vi behöver varandra
Du och jag och dom andra
Som står utanför”

Carl Anton arbetar även som visartist likt bildkonstnären. Han målar enkla och nära bilder, det är hans storhet. Allt gör han med stor inlevelse och känsla.

The post Låtar med inlevelse och känsla first appeared on Opulens.