JAZZ. Bo Bjelvehammar finner att alla spår är starka och berörande efter att ha lyssnat på Lisa Grotherus nya album.

Musiken från Min berättelse med Lisa Grotherus
Pacaya Records

Ursprunget är ett radioprogram som blev en pjäs på Dramaten och nu en skiva, som fångar livsberättelser i form av musik.

Radiolyssnare hörde själva av sig för att dela sin historia med andra lyssnare.

Skivans innehåll är ett urval från de olika verken i föreställningarna och radioprogrammen.

Kompositören och artisten Lisa Grotherus har bearbetat och arrangerat musiken för åtta framstående musiker från Livet Nord till Isabell Gustafsson Ny.

Lisa Grotherus medverkar själv på klarinett och basklarinett och med sång.

Hon söker och finner berättarens röst och fångar skickligt stämningen i texterna. Allt från det dova mörkret till de mera ljusa partierna, som driver bort förtvivlan och talar om hopp och en annorlunda och ljusare framtid.

Allt rör sig om avgörande och svåra ögonblick i människors liv. Livet tar en vändning, allt, även det vardagliga, ses i ett nytt ljus – det kan vara ett möte, en sjukdomsbild, en resa från livet mot döden och sedan en ny returresa.

De sista rösterna, kan vara en början på ett nytt liv och ett lämnande av det gamla. Då-resan blir inställd, nu-resan ger varje ny dag ett nytt liv. Allt som krävs är anpassning och inkännande.

Därtill är allt lika starkt och berörande – från rapporten från ett förintelseläger till en vaggsång för Agnes.

The post Tonsatta livsberättelser som berör first appeared on Opulens.

JAZZ. “Hannah Svensson visar på visans innerlighet och hudnärhet,” skriver Bo Bjelvehammar.

Snowflakes in december med Hannah Svensson
Ladybird Record/Naxos

Med julen kommer minnen, stämningar och känslor, som har vuxit fram under livets gång. I detta sammanhang är musiken central, alla tänker på låtar som Irving Berlins ”White Christmas” eller James Lord Pierponts ”Jingle Bells”.

Hannah Svensson sångerska, låtskrivare och bildkonstnär har valt ut ett antal klassiska julsånger, tillsammans med titelspåret ”Snowflakes in December, ” som är en egen komposition ger hon både ny och traditionell juljazz. Hon omger sig med de bästa av medmusiker som Sven-Erik Lundeqvist på piano.

Vi drömmer, vi längtar, nära är både det förflutna och framtiden. När julen är nära tänker vi redan på årets första äppelblom eller det första sommarregnet. Det är sant, under hela året lever vi med en obeskrivlig längtan.

Särskilt finns detta i ”Jag vet en dejlig rosa”, där Hannah Svensson visar på visans innerlighet och hudnärhet.

I hela albumet andas det både en magisk närvaro och en lekfull spänst.

Jag lyssnar även på hennes föregående album ”Places and dreams,” också det befäster hennes arbete i frontlinjen i svensk jazz.

The post Magisk närvaro och lekfull spänst first appeared on Opulens.

VISMUSIK. “Det är ett album som med sina ord och sin musik, vid upprepade lyssningar ger mod och tröst. Sofia Karlsson och hennes goda medmusiker skapar en storhet. Allt är stort och vackert, albumets design och formspråk är utsökt”, skriver Bo Bjelvehammar.

Sånger från broccolifälten
med Sofia Karlsson
Sally Wiola Music

Sofia Karlsson växte upp i stockholmsförorten Kärrtorp, som ligger intill Bagarmossen och Skarpnäcks gård. De första universiteten var Kommunala Musikskolan och Kyrkokören i Kärrtorp. Hennes släkt är av statarblod från Sörmland och Norrbotten.

Nu har hon funnit en ny plats i sitt liv och har flyttat från Stockholm till Hälsingland.

De allra flesta låtar, ofta i folkviseton, har Karlsson gjort själv, inte sällan med stöd av sina medmusiker.

Det märks att hon är erfaren och ordsäker, efter tjugo år som artist och efter att ha gett ut ett tiotal album.

Ofta är det i texterna reflektioner över våra liv och kommentarer till företeelser och fenomen. Sofia Karlsson ringar snabbt in ett tillstånd och en stämning, och låter den arbeta genom hela texten. Hon är öppen och generös i sina klangbilder och sina närmanden till svåra frågor.

Det som märks med tydlighet är rörelsen och förflyttningen, det är det som driver livet, livet kräver en uthållighet och Sofia Karlsson blottlägger en livsoptimism. Vägen går framåt. Hon visar på en kärlek till det långsiktiga och det hållbara och hyllar långsamheten – jag tänker genast på de långsamma vingslagen hos korpen och långsamheten i kråkans avvägningar vid patrulleringen.

Sånger från broccolifälten är ett album som med sina ord och sin musik, vid upprepade lyssningar ger mod och tröst. Sofia Karlsson och hennes goda medmusiker skapar en storhet. Allt är stort och vackert, albumets design och formspråk är utsökt!

Det finns ett credo, som jag ofta återvänder till – det är sällan bättre på en annan plats!

The post Ett album som ger mod och tröst first appeared on Opulens.

VISOR. Iris Bergcrantz är en framstående vokalist med en alldeles egen röst, skriver Bo Bjelvehammar, som lyssnat till hennes album med tolkningar av Olle Adolphsons visor.

Trasighet och fransar med Iris Bergcrantz
Ladybird/Naxos

En av de främsta visdiktarna under 60-och 70-talet i Sverige var Olle Adolphson, som tillika var vissångare och gitarrist. Han var inspirerad av både klassisk musik, jazz och folkmusik, i en udda ordkonst. En annan sak som utmärkte Olle Adolphsons texter var den stränga precisionen och noggrannheten.

Den skånska sångerskan och kompositören Iris Bergcrantz har gjort ett urval av favoritkompositioner av Olle Adolphson. Hon har gjort storslagna egna arrangemang, ibland tillsammans med kontrabasisten Anders Fjeldstad, som även gjort egna som på spåret “Det ligger ett land långt borta”.

Iris Bergcrantz omger sig med förträffliga musiker, som Anders Bergcrantz på trumpet och Jasmin Gomaa på valthorn.

Men det är hennes personliga och klangrika röst som dominerar, med ett brett register från en lågmäldhet till en starkare expressiv känslofullhet. Och så denna uttalade känslighet för ords valörer och den personliga nyansrikedomen.

Iris Bergcrantz är alltså en framstående vokalist med en alldeles egen röst. Tankarna går i olika riktningar, både åt jazzen till och längs med folkmusikens stigar.

The post Fina och personliga tolkningar av Olle Adolphson-visor first appeared on Opulens.

VISKONST. Carl Anton arbetar även som visartist likt bildkonstnären. Han målar enkla och nära bilder, det är hans storhet. Allt gör han med stor inlevelse och känsla, skriver Bo Bjelvehammar om det aktuella albumet Det vackraste ljuset.

Carl Anton och Titti Nordemar
Det vackraste ljuset
Ladybird/Naxos

Från början av 60-talet och in på 90-talet var ett av de stora underhållningsprogrammen, det som sändes från Vitabergsparken under ledning av Carl Anton, som är en av våra främsta trubadurer och visdiktare. Det räcker med att nämna några enstaka ord, så går tankarna till Carl Anton, ord som kylskåpskall fil och maskros och tjärdoft. Eller de första raderna i “Överbyvals”:

”En vals med alla måsarna uppe på
Överbyberg
och Vindö strömmar blommar av segel.”

I texterna finns en stor lättillgänglighet, en lyrisk och förtätad närhet, liksom strofer, som är lätta att komma ihåg och ta till sig. Ofta är det ögonblicksbilder och impressioner, från det som vi har kring oss i vardagen. Och så naturen, som vi bara behöver njuta av, rörelser och variationer av vindar, vatten och jord.

Framför allt är det Stockholm och dess skärgård, som upptar hans bilder och hans musik. Nu är  han tillbaka, med många visklassiker och några nya stycken. På piano finns Per-Erik Hallin och på bas Backa Hans Eriksson, fullständigt excellenta musiker. På sång finns på några spår Titti Nordemar och även hon är lysande, Carl Anton är hennes farbror. Hon var en av dem, som väckte projektet att Carl Anton skulle komma tillbaka med nya tolkningar av sin stora visskatt. Så säger han på det första spåret:

”Jag kan, jag vill
jag har fått lust att sjunga en gång till”

Det är så vackert, allt, jag glömmer bort vårregnet utanför fönstret, jag glömmer att det är en snål vind. Det är en sommaruppvisning i ord och ton.

Det sista spåret känns vemodigt att lyssna på:

”Nu går sista visan
Dej vill jag sjunga för
Vi behöver varandra
Du och jag och dom andra
Som står utanför”

Carl Anton arbetar även som visartist likt bildkonstnären. Han målar enkla och nära bilder, det är hans storhet. Allt gör han med stor inlevelse och känsla.

The post Låtar med inlevelse och känsla first appeared on Opulens.

MUSIKGLÄDJE. Du blir glad av att lyssna till Simon Stålspets Orkester, som är en kvartettensemble, jag blir så glad, att jag börjar att sjunga, skriver Bo Bjelvehammar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Stork av Simon Stålspets Orkester
Nomis Musik

Stork är en något egen titel på ett debutalbum; det kan föras fram åtminstone två förklaringsmodeller, en handlar om de första bokstäverna i namnet Simon Stålspets orkester, en annan handlar om den långbenta fågeln som kommer med lycka, är en välgörare och en symbol för födelse. Nu föds här ny musik och sprider glädje åt många.

Simon Stålspets har skrivit all text och musik, utom texten på ett spår. Det är musik på svenska i folkton och med boggiesväng, lättillgänglig och med nyenkla texter, med arrangemang, som bara förstärker ordet glädje.

Det är inget krångel i texterna, de är raka med hög igenkänningsfaktor, utsnitt och scener ur vardagen, liksom reflektioner och betraktelser ur livet. Allt handlar om saker och tillstånd, som vi alla har upplevt; en paus i tystnaden och ett stillestånd innan vi tar itu med städningen, vi unnar oss en kopp java, innan vi sätter igång med det tänkta arbetet. Eller så stannar vi upp ett tag och lyssnar på vindens sång, som också är en kärlekssång. När det känns tungt och ensamt, då blir det lättare, om vi tänker att det kommer en ny dag och vi lär oss att ta en dag i taget.

Simon Stålspets är frontfiguren, men omger sig med goda och kompetenta musiker.
Simon Stålspets sjunger och trakterar olika instrument, bland annat sälgflöjt. Du kan köpa en färdig i plast, men du kan även själv tillverka en äkta av en gren av sälg i savningstider.

Du blir glad av att lyssna till Simon Stålspets Orkester, som är en kvartettensemble, jag blir så glad, att jag börjar att sjunga, när jag är ensam i huset; den låt som kommer upp i mitt huvud, hörde jag första gången, för femtio år sedan.

”ty just idag
så köpte jag
en liten ros i en blomsteraffär
en ros, röd som blod”

Det är vad som är kvar, varje gång vi tar fram ett minne, så förändras det, inte sällan krymper det.

Slutligen, det finns fyra gästmusiker på skivan, de bidrar på ett aktivt sätt till en fylligare klangbild och en tätare musikalisk upplevelse; en av musikerna är Simons far Rune Stålspets på barytonsax, en annan är Ola Sjönneby på trumpet och flygelhorn. Jag har vittjat kräftburar i värmländska vatten i ösregn med hans farbror. Det kan tyckas att det inte hör hit, men det gör det faktiskt. Storken gillar regnsanka ängar med maskar och grodor.

The post Musikaliska glädjespridare med boogiesväng first appeared on Opulens.

GENREÖVERSKRIDANDE. Utbudet är innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella, skriver Bo Bjelvehammar om Claes Jansons nya skiva.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ett ord till min polare av Claes Janson
Vax Records

Om jag minns rätt, så var det i slutet av 1990–talet, som jag första gången hörde låten, jag kan fortfarande några rader:

Har du kvar din röda cykel,
som jag lånade en gång,
har du kvar din cykelnyckel,
har du kvar din gamla sång?

Detta är Claes Janson med text av far och son Hans och Anders Widmark, nu har det gått åtminstone trettio år sen detta hände. Hans Widmark ger polaren Claes Janson nya texter, till nya sånger. Och Anders Widmark är med som en av flera goda musiker med sällsynt fina arrangemang på alla fjorton spåren på skivan.

Claes Janson rör sig lätt mellan olika genrer, jazz, blues och visa. Han har mycket lätt för att anpassa sig till skilda omgivningar och miljöer, från ett ståtligt storband till en ensam stol på scenen. Det är alltid en föredömlig texttolkning, en sällsynt god inlevelse och en timing och följsamhet, som är enastående.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Det är ett varierat utbud, innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella och tidlösa till sitt innehåll.

Bäst är fångandet av en bild eller ett ögonblick, som i låten På en balkong i Abrahamsberg. Det blir tunnelbanestopp en fredagseftermiddag, just där på stationen mellan Stora Mossen och Brommaplan, då ser Claes Janson en kvinna på en balkong, på andra våningen, han berättar det för Hans Widmark, så kommer låten till. Claes Jansons egna kommentarer till varje låttext är suveräna.

The post Enastående inlevelse och timing first appeared on Opulens.