POP/ROCK. Hanna Chawki är måttligt entusiastisk över ett skivsläpp med Jan Hammarlund och uppskattar inte Håkan Hellströms nya singel. Anders Wintzéus nya fullängdare gillar hon däremot.

Som från en annan tid, ett annat årtusende, stiger Jan Hammarlund fram. En röst som påminner om en tid då det var fred och frihet man stred för, inte krig och kontroll, som det verkar vara 2022 då det mänskliga hjärtat tycks ha hackats av aliens.

Hammarlund i egen hög person med rött romantiskt daller på stämbanden har släppt en singel med två låtar av chilenska Violeta Parra nu i maj, “Jan Hammarlund Sings Violeta Parra”

Låtarna är ”Because The Poor” och ”From High Above The Sun Burns Down”. Som inbitet Victor Jara-fan så sympatiserar jag med Hammarlunds hyllning till den chilenska visan och poesin och gångna tiders kamp för rättvisa.

Rent musikaliskt är jag kanske inte i extas men om Hammarlund med sin skakiga röst lyckas frambringa en smula patos i soffpotatisarna. Tja? Jag är inte helt övertygad.

Anders Wintzéus har sedan 80-talet gjort teatermusik för främst teatergruppen Fantasia i Göteborg. Wintzéus skapade även den punkfuturistiska datormusikgruppen Marilyn Mongo & de vilda männen, senare Polly Magoo Peepshow som spelade till förinspelade datorslingor sent 80-tal till mitten av 90-taket.

Wintzéus har nu återanvänt sin gamla teatermusik och gör dansmusik av den. Det är en lekfull och varm variant av tekno. ”Experiences and some nonsense” heter fullängdaren.

Min favorit är ”Psycho staff”. En kvinnlig röst mixas ihop med olika syntar och man kläms in mellan ljuden på ett behagligt sätt och måste röra på benen.

Sedan tar vi oss an Håkan Hellström. Han har släppt en ny singel, “Jag vill bara va med dig” som jag gissar är ett smakprov på kommande skiva.

Det är en duett med Noonie Bao. En upprymd sfärisk poplåt med raka trummor och en tråkig melodi. Meningslös pop helt enkelt. Ger mig en lång extra gäspning på lördag förmiddag. Opersonligt.

”Jag vill bara va med dig”… Håkan Hellström sjunger raden om och om igen. I gullepluttarnas land frodas åtrån. Varsågoda! Men själv slipper jag helst.

The post Nya ljud: Chilenska sånger, dansmusik och sfärisk pop first appeared on Opulens.

MUSIK. I dag samlas tusen gitarrister från hela Chile för att hylla Victor Jara. Marcus Nilsson rapporterar från Santiago.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

”Jag räknar med att mer än tusen gitarrer spelar på lördag”, säger Recoletas borgmästare Daniel Jadue.

Idag lördag den fjortonde september landar vi mitt mellan det tragiska minnet av den elfte, startdatumet för militärkuppen 1973, och det glada firandet av nationaldagen den artonde. September i Chile betyder slutet av vintern och början på våren, en månad med starka svängningar. Den här lördagen är det dags för sjunde versionen av 1000 gitarrer för Victor Jara.

The post Tusen gitarrer glömmer aldrig first appeared on Opulens.

INTERVJU. Den svensk-chilenska sångerskan och låtskrivaren Marcela Contardo har precis släppt sin nya skiva Utan mörker inget ljus. Låtarna är på svenska men inspirationen kommer både från Norrland och den chilenska stillahavskusten. Marcela bor sedan många år i Stockholm men växte upp i Västerbotten.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

– Västerbotten är ett ganska platt landskap, i alla fall vid kusten. Att landskapet är lågmält gör att du ser mindre saker med bättre skärpa. Höstfibblan i september, nässelfjärilen om våren och spiggen vid Bettnesand sommartid.

När jag första gången lyssnade på titellåten hade jag precis spelat Bo Kaspers Orkesters platta New Orleans. Februari är semestermånad i Chile, och för första gången på månader har jag fått lust att lyssna på musik på svenska. Marcelas låt Utan mörker inget ljus förstärker känslan från New Orleans, fast med helt andra influenser. Skivan passar väldigt bra här vid den chilenska kusten. Här samspelar lugnet och doften från eukalyptusträden med de starka vågorna från Stilla havet.

Den här sträckan av kusten, rakt västerut från Santiago, kallas för El Litoral de las Poetas (fritt översatt poeternas kust). Här har bland annat Pablo Neruda och Nicanor Parra skrivit flera av sina viktigaste texter. Marcelas släkt kommer härifrån, från hamnstaden Valparaíso, och här känner hon sig hemma.

– Jag älskar Chile. Kulturen, maten, människorna och havet.

Marcela berättar att hon är fascinerad över hur stor skillnaden är mellan de två tvillingstäderna Valparaíso och Viña del Mar.

– I Viña gillar jag att sippa på en café cortado och spana in folk. Valparaíso är den perfekta staden för nattliga äventyr, att gå och lyssna på livemusik av alla stilar, alltifrån tango till jazz och bolero. Underbart.

För Marcela är hennes dubbla nationella identitet en gåva som bitvis är svår att hantera. l låten Valparaíso gör hon upp med detta tema.

– Det fina med att tillhöra den chilenska diasporan är att du blir bredare i ditt sätt att se världen. Det tråkiga är kanske att Chile och Sverige ligger så långt ifrån varandra. Du känner att du måste välja bort ett liv du också kunde ha levt.

När Marcela var yngre funderade hon kring mellanförskapet, att inte riktigt känna tillhörighet utan att alltid vara lite av en outsider.

– Jag kunde tycka att det var jobbigt med folk som ville ringa in det typiskt svenska eller chilenska. Jag är så mycket mer än en nationalitet, kände jag då, och det känner jag nu också.

Idag upplever hon mer av konflikten mellan stad och glesbygd. Släktgården är en låt som inspirerats av denna fråga. På låten utforskar Marcela om det fungerar att göra en venezuelansk joropo om ett så svenskt tema.

Marcela antar utmaningen att göra något nytt av sina inspirationskällor som Cornelis Vreeswijk och chilenska artister som Violeta Parra, Victor Jara, Inti Illimani, Nano Stern och Mon Laferte.

– Mon Laferte är som en chilensk Miss Li. Väldigt cool och egensinnig i sitt artisteri! Jag måste också nämna Mercedes Sosa, trots att hon tillhör grannlandet…”

The post “Dubbel nationalitet är en gåva svår att hantera” first appeared on Opulens.