MUSIKAL. Skogen och alla dess djur och väsen flyttar i vår in på Orionteatern i Stockholm. Föreställningen “De vilda” är ett trolskt drömspel om en människa som förirrar sig i skogen och möter en musikalisk jättesnigel.

En människa gör slut med staden och allt vad civilisationen heter och drar till skogs. Men snart blir hon varse att skogen inte bara är träd och svampar och trastens glada sång. Den visar sig vara mörk och djup och full av glömda hemligheter och väsen.

“Det vilda” är ett drömspel om den besjälade naturen, den som våra förfäder en gång fyllde med tomtar och troll, vättar och skogsrån. Men inte bara mystiska skogsväsen tar plats i skogen, utan också en nattfjäril, en skalbagge och en musikalisk snigel.

Snigeln spelas av artisten Iiris Viljanen, som tillsammans med kompositören Stefan Johansson och ljuddesignern Raimo Nyman har gett skogen en stämma och sånger.

– Det är knappt att man känner igen mig i dräkten, och den är ganska svår att spela i, men kostymerna har verkligen varit jätteinspirerande, säger Iiris Viljanen.

Kostymerna är signerade Jonna Bergelin och Mats Sahlström är den som har förvandlat Orionteaterns generösa scenrum till en mörk och trolsk urskog.

Skogen runt knuten

Djur och natur är ett stort tema i Iiris Viljanens prisade värv som låtskrivare. Den här gången har hon låtit sig inspireras av folktrons rika uppställning av mytiska väsen.

– Jag gillar skogsrån och hustomtar, sådana där som bor på gårdar. Näcken däremot är lite mer nyckfull. Inte så att han är otäck, men han är så där oberäknelig, säger hon.

Iiris Viljanen kan liksom föreställningens huvudperson längta till skogs ibland. Hon bor sedan länge i Stockholm men växte upp i en by i Finland med storskogen runt knuten.

– När jag var barn var skogen min lekplats, varje dag var jag där och lekte. Jag har fortfarande ett behov av att komma ut i naturen ibland, och jag har nog känt att det har varit större nu under pandemin, då jag har levt ett lite lugnare liv än vanligt.

Återförtrolla naturen

“Det vilda” var först tänk att bli en barnföreställning, berättar regissören Sally Palmquist Procopé. Men natur- och vildmarksboomen i samband med coronapandemin fick henne att ändra riktning och sikta in sig på en äldre publik.

– Dessutom har barn redan en syn på naturen som besjälad. Jag har själv småbarn och de har hjälpt mig att stanna upp och titta på en snigel, inte bara gå förbi den. Jag tror att vi behöver deras perspektiv om vi ska kunna återförtrolla naturen, säger hon.
I föreställningen söker huvudpersonen ett sannare liv genom sin skogsflykt. Men vad är egentligen “ett sannare liv”? Är det att leva närmare naturen? Sally Palmquist Procopé tror dels att det handlar om att se att man är del av någonting större.

Skogen är en del av oss, och vi är en del av den. Det är något man måste förstå om den ska finnas kvar. Det finns saker i världen som är större än vad vi kan begripa. Det man måste göra är att överlämna sig åt skogens och naturens mysterium.

Viktor Andersson/TT

The post Iiris Viljanen förvandlas till musikalisk snigel first appeared on Opulens.

KRISANDE MÄNSKLIGHET. Tio människor tätt sammanpressade i ett utrymme som de inte kan lämna. “Solitaire” blev en av Lars Noréns sista pjäser och precis som tidigare förnyade han sin dramatik i den, framhåller regissören Sofia Adrian Jupither.

Omikron eller inte, trängseln på scenen är en grundförutsättning. För skådespelarna betyder det dagliga snabbtester och så få sociala kontakter som möjligt för att inte smitta sina kollegor. Faller en, faller alla.

– Det är en extremt sårbar pjäs, det går inte att vara utan en enda person. Vi har en intern överenskommelse om en enorm försiktighet, säger Sofia Adrian Jupither.

Drygt ett år efter det att Lars Norén avled i sviterna av covid-19 får en av hans sista pjäser urpremiär på Dramaten i Stockholm. Den slutna gruppen känns igen från hans sena pjäs-trilogi om åldrande, men “Solitaire” är skriven efteråt och är också mer beckettsk, tycker Jupither. Medan “Vintermusik” utspelades bland en grupp pensionärer på semesterresa och “Andante” på ett äldreboende handlar “Solitaire” om människor i olika åldrar som verkligen sitter fast.

Ändå lyckas de varken förstå hur eller varför. Inte heller kan de ta sig ut.

– Vem blir man på ett ställe med helt okända människor? Läkare eller snabbköpskassörska spelar ingen roll, man står där, man har bara sig själv och sin kropp. Vilka medel tar man till för att överleva en sådan situation? Hur hanterar man det här som grupp? Det är en väldigt tydlig bild av mänskligheten i kris, säger Sofia Adrian Jupither.

Sex teatrar

Uppsättningen är en samproduktion som ska spelas på sex nordiska teatrars respektive scener, däribland Riksteaterns. De flesta av dessa teatrar har stark anknytning både till Lars Noréns dramatik och person, framhåller Sofia Adrian Jupither som med “Solitaire” regisserar sin sjätte urpremiär av en Norénpjäs. Ingen av dem diskuterade hon med Lars Norén själv.

– Rent privat är det svårt att omfatta insikten att han inte finns längre, att det inte kommer fler pjäser, men just mitt arbete med den här pjäsen skiljer sig inte från hur det har varit tidigare. Även om vi har samarbetat tätt i ganska många år har det aldrig handlat om ett konkret samarbete kring en uppsättning. Han skrev och sedan lämnade han. De gånger som jag försökte fråga backade han och sade “du gör som du vill”.

Även om det inte kan bli så många fler urpremiärer kommer Sofia Adrian Jupither att fortsätta att jobba med Noréns dramatik, som hon beskriver som “en viktig samhällsgärning”, ett sätt att få större förståelse för “sin nästa”, något hon tycker behövs mer än någonsin. Som dramatiker är han en person som hon talar om i presens.

– Han ser aldrig ondska utan brister och sorger, oförmåga att hantera en situation – att välja fel väg. Han skriver alltid fram sina karaktärer med ömhet och den blicken på medmänniskan tycker jag är extremt viktigt i det samhälle vi lever i nu. Han väjer inte för det värsta, men han skriver det med en ömhet för människan som gör att det blir viktigt att berätta om det.

“Blir till i replikerna”

Ingen har heller avlyssnat det offentliga samtalet så som Lars Norén, tycker Sofia Adrian Jupither. I manuset till “Solitaire” finns varken uppgifter om vilka huvudpersonerna är eller vad de heter.

– De blir till i replikerna, och det gör han som ingen annan. Yrkesmässigt är det bara skitkul. Viktigt och meningsfullt, säger Sofia Adrian Jupither som inte kan låta bli att beklaga det som nu inte blir skrivet.

– Han har hela tiden i sitt författarskap utvecklats och tagit nya steg, därför är det så idiotiskt att han har gått bort. Det är inte bara det att vi hade fått ytterligare en Norénpjäs, vi hade fått helt nya saker.

“Solitaire” får urpremiär den 22 januari.

Erika Josefsson/TT

The post Sårbar Norén-pjäs spelas i hela landet first appeared on Opulens.