LÄSFRÄMJANDE. Tillsammans med förlaget Natur & Kultur bjuder Bokmässan in 1500 gymnasielever till en gratisdag.

Initiativet är en gemensam satsning med syftet att främja elevernas läslust, och en möjlighet för eleverna och deras lärare att upptäcka Bokmässan i Göteborg.

– Vi ser mycket fram emot att få välkomna eleverna och lotsa dem in i Bokmässans fantastiska värld. Med teman som Sydafrika, Klimatkrisen och Röster från Ukraina och massor av andra spännande ämnen, ser vi att årets program verkligen kan tilltala en publik av vetgiriga unga vuxna, säger Oskar Ekström, programchef för Bokmässan, som även kommer hålla ett inledande anförande för gymnasieeleverna och berätta om Bokmässan.

Utöver programpunkter med debattören Nicolas Lunabba och radiojournalisten Cecilia Düringer bjuds även eleverna på entré och seminariekort.

– Vi hoppas och tror att det här initiativet kan få fler unga människor att upptäcka böckernas värld och inspireras till läsning, säger Per Almgren, vd för Natur & Kultur. Att få fler att reflektera och engagera sig i samhället är en del av vårt uppdrag som stiftelse och vi gör det genom att inspirera till läsande och lärande. 

På grund av logistiska skäl riktar sig gratisdagen främst till skolor i Göteborgsområdet, men skolor från hela landet är välkomna att ansöka.

Anna Brynhildsen

The post Gymnasieelever bjuds till Bokmässan first appeared on Opulens.

KULTURSKOLAN. Tack vare utvecklingsbidrag till musik- och kulturskolor under föregående läsår har satsningar möjliggjorts som lett till att kursutbudet breddats och 33 000 nya elever nåtts. Detta enligt en sammanställning från Kulturskolecentrum. 

– Det är tydligt att kulturskolorna lyckas med att nå nya barn och unga med hjälp av bidraget. En utmaning för kulturskolorna blir nu att ta tillvara de nya elevernas intressen så att de kan fortsätta utvecklas. För att satsningarna ska kunna få en långsiktighet krävs kommunalt stöd, säger Madeleine Hermerén, handläggare vid Kulturskolecentrum i ett pressmeddelande från Kulturrådet.

Inom ramen för bidraget ryms en rad olika ämnen, som teater/drama, dans, musik, bild/form. Pandemin har inneburit utmaningar för kulturskolorna, såväl som när det gäller att behålla elever och som att bedriva den ordinarie verksamheten. Undervisningsformerna har breddats, och kulturskolorna har satsat på både öppen verksamhet och distansundervisning.

– Utvecklingsbidraget kan därför spela en viktig roll för att kommunerna även fortsättningsvis ska kunna erbjuda fler barn och unga en kvalitativ och bred verksamhet på kulturskolorna, säger Madeleine Hermerén.

Bidraget har, i enighet med att alla barn ska ha möjlighet att delta i kulturskolan, riktat sig till bland annat barn i socioekonomiskt utsatta områden och barn med funktionsnedsättningar. Dessutom understryks vikten av att barn och ungdomar själva ska ha möjlighet att påverka verksamheten, något Madeleine Hermerén menar kunnat efterföljas i åtminstone två av tre fall.

Kulturrådets sammanställning bygger på 166 redovisningar av 250 bidrag. Statsbidraget till kommunernas musik- och kulturskoleverksamheter uppgår från och med i år till 200 miljoner – en fördubbling gentemot tidigare läsår.

Anna Brynhildsen

The post 33 000 nya elever på kulturskolan under pandemiåret first appeared on Opulens.

HIPHOPKULTUR. Hiphoplegenden Paradise Gray har tillsammans med Martha Diaz kommit till Malmö Dance Week med sin utställning om hiphopens historia. Utställningen är en del av arbetet med hiphopmuseet som håller på att byggas i New York och visas för första gången utanför USA. 

Malmö Dance week, som just nu pågår i Malmö, har i år fått långväga besök av hiphoplegenden Paradise Gray och Martha Diaz från hiphopmuseet UHHM (Universal Hip Hop Museum) som håller på att byggas i New York. Tillsammans med Malmö Stad är festivalen den första att presentera delar av deras utställning om hiphopens historia, som Gray och Diaz själva berättar om under en guidad visning på Gustav Adolfs torg varje dag under veckan.

– Den här utställningen är väldigt speciell för oss, vi har gjort research och studerat hiphopens historia i Sverige och vill skapa broar och kontakt till hiphopen här för att människor ska veta att det inte finns någon skillnad mellan våra kulturer eller vårt folk, säger Paradise Gray, hiphoplegend och tidigare bokningsansvarig på den kända klubben The Latin Quarters i New York.

Han och Martha Diaz håller just nu på att samla ihop material till hiphopmuseet i stadsdelen Bronx som förväntas bli klart om två år. De största stjärnorna från musiken och dansen har varit med och skänkt både fysiska saker och delat med sig av viktiga historier, kunskap och fakta om hiphopens historia, berättar Martin Rosén, projektledare för Malmö Dance Week.

– Vi vill samla in hiphop-berättelser från hela världen och att vi kommer till Malmö ger oss möjlighet att lära oss mer och koppla samman artefakterna och samlingarna som finns här med vårt museum i Bronx , säger Martha.

Utställningen är skräddarsydd just för Malmö och festivalen och presenterar hiphophistoria genom 40 tryckta ark med foton och berättelser. Med utställningen vill de visa unga människor i Sverige att de förstår vad de går igenom, att de står inför liknande svårigheter som dem som ungdomarna i USA stöter på.

– Vi är här för att lära folk om hiphopens historia och hur den har använts i Bronx för att få folk bort från gatan och bort från våld, säger Gray.

Gray och Diaz har hört om mordet på den svenska rapparen Einár som nyligen sköts ihjäl i Stockholm. Diaz menar att hiphopen inte kan beskyllas för det våld som finns på gatan, utan våld som förekommer i musiken vittnar snarare om ett djupare bakomliggande samhällsproblem.

– Hiphopen är ett sätt att uttrycka sig, ett rop på hjälp. Jag skyller på media, för det finns en kommersialisering av musiken som inte är intresserad av samma sak som kulturen, vilket är att bygga gemenskap, säger hon, och Gray jämför det med att vara afroamerikan i USA eller invandrare i Sverige.

– Folk har skyllt på oss för de förhållanden som finns inom vårt community som vi inte har någon kontroll över. Vi startade inte fighten. Hiphopen har lyckats skapa de broar över samhällsklyftor som religionen och politiken har misslyckats med.

Med det nya museet UHHM vill de ändra hiphopens narrativ och lyfta fram legender inom musiken.

– Vi vill prata om den riktiga hiphopen, och den är inte gjord för våld utan för att frigöra oss själva och skapa en ny värld med möjligheter, kärlek och hopp, säger Diaz.

Martin Rosén, projektledare för Malmö Dance Week, hade en dröm om att bjuda Gray och Diaz till festivalen redan förra året.

– Vi har många gäster från runtom i världen som kommer att delta på tävlingen Hip Hop Weekend i helgen, för dem är det en jättegrej att få sitta och prata med Paradise Gray, som varit med sedan hiphopens första tid och som än idag bor i Bronx, säger han. 

Rosén hoppas att utställningen ska lära folk mer om hiphopkulturen och dess rötter, hur den har påverkat samhället och vad den har kommit till idag.

– Och att folk ska upptäcka hiphopens fina, positiva kraft. Igår var det fest på baren Metro och jag reflekterade över att vissa som var där aldrig skulle ha ställt sig upp och dansat på en vanlig kväll, men här gjorde de det. Just för att det är en sådan härlig energi utan prestige, avslutar han.

The post Exklusiv hiphop-utställning under Malmö Dance Week first appeared on Opulens.

SKRIVKUNNIGHET. “Att inte kunna skriva är en fara för demokratin för att det lämnar samtalet som enda instans för informationsförmedling”, skriver Christoffer Andersson.

Mainstreammedia har snappat upp problemet med skrivglappet. Universitetsvärlden, näringslivet och till och med polismyndigheten representerar missnöjda auktoriteter som oroas över den sjunkande skrivkompetensen.

Med all rätt. Någonting håller på att gå väldigt fel när ungar inte ens kan uttrycka sig i grundläggande skrift samtidigt som arbetsmarknadens kravspecifikationer blir hårdare. Hur ska klyftan mellan medel- och underklass inte växa under sådana omständigheter? Det är en dyster ekvation som åtminstone vad alla skrivande människor beträffar borde bjuda upp till kamp.

Ingenting i UR:s dokumentär Skrivglappet säger att någonting har blivit bättre. Någon måste vakna. Men vem? Jag tror mer på det skrivna språket än på det talade ordet. I mötet med texten finns ett enda fundamentalt krav: läsförmåga. I samtalet finns en hel kolonn av krav på sociala färdigheter som de flesta ärver som ett brev på posten. Man ska kunna begripa och bearbeta intryck i den takt som samtalet kräver. På sin höjd har en skissartad kunskapskompass kokats ner till ett förenklat citat som i slutänden inte säger någonting.

Texten är en bättre kunskapsspridare för att den ger sin publik tid att reflektera över och bedöma informationen. Tack vare några generationer av grekiska retoriker har vi ärvt förmågan att klä in vilken information som helst i fina kläder och göra publiken blind för vad det är som faktiskt förmedlas. Att inte kunna skriva – vilket ofta är en följd av att vara en dålig läsare – är alltså en fara för demokratin för att det lämnar samtalet som enda instans för informationsförmedling. Det kommer ta rösten från sävliga, introverta befolkningskluster i så hög grad att de munviga får bära hela det demokratiska lasset. Det är dåliga förutsättningar i politiskt oroliga tider.

Alla skrivande män och kvinnor där ute, vår framtid hänger på att läs- och skrivförmågan bevaras. Så sluta vara så tama! De gamla agitatorerna skulle skämmas om de fortfarande levde och kunde läsa våra impotenta texter – var är stridsskrifterna? Kan vi inte istället vara ärliga mot varandra och medge att ingen vill ha en dum unge? Vad har du att förlora? Om kommande generationer blir en hop “halvanalfabeter”, som Karin Olsson så pregnant uttryckt farhågan, har vi förlorat ändå.

The post Det skrivna ordet lika viktigt som det talade first appeared on Opulens.

UNGAS BLICK. 19 ungdomar ger sig ut i Malmö för att dokumentera gator. De jobbar parvis, och får en utvald gata att undersöka med hjälp av sina kameror under ett antal dagar. 19 andra ungdomar får ett annat fotografiskt uppdrag, att finna platser i staden där de trivs och fylls av energi. Vad händer i mötet mellan de unga och staden?

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Jag tog mig till stadsarkivets vernissage, Ungas bild av Malmö, för att ta reda på det. Man kan nästan kalla vernissagen för en happening, eftersom bilderna bara visades upp i lokalerna under en enda solig fredagseftermiddag i augusti . Utvalda bilder är också tillgängliga i stadsarkivets väldiga digitala bildbank.

I ett av utställningsrummen pågår två parallella bildspel, Smultronställen och Gatureportage. Jag står med ryggen mot väggen och låter blicken flacka mellan de hastigt skiftande projektionerna av Malmö, sedd genom så många olika ögon.

I en annan lokal bjuds på läsk och snacks och mingel, och längs ena långväggen är 20 fotografier uppsatta, och det är här jag får tag i Alex Kolfjord som sitter med en kompis i knät som han på skoj knuffar bort när han får klart för sig att Opulens vill göra ett reportage. Alex som går en fotolinje på gymnasiet är en av fotograferna i projektet, och han tar mig till de tre handledarna för detta omfattande sommarprojekt: Max Lewander, Jesper Klemedsson och Sarah Hirani. De berättar att ungdomarna som deltagit i projektet är mellan 15 och 19 år, och att de sammanlagt tagit uppemot 500 bilder tillsammans.

Så låter handledarna mig intervjua Alex och tre andra ungdomar – Yousef Sabih, Sandra Cruz och Baraa Debes – för att diskutera allt det som lett fram till utställningen.

Sandra Cruz som går naturvetenskaplig linje och är intresserad av människor och kultur, och Alex som förutom fotografering sysslar med skating, dokumenterade Axel Danielssons väg tillsammans, och de beskriver hur de med sina kameror liksom trevar sig fram till en början – vad finns egentligen att skildra? Lite folk, bilar, hus… Och så, efter ett par dagar börjar de se saker de inte sett förut. Sandra berättar om kritmålningar på gatorna, leksaker i trädgårdarna, skånska flaggor, detaljer som plötsligt känns viktiga.

Yousef och Baraa gör samma erfarenhet med sina respektive gator – Långgårdsgatan och Västra Varvsgatan – det krävs tålamod för att se.

Yousef sitter då och då på en pub och väntar in folk. Några värjer sig från kamerans cyklopöga, och några fångas i unika porträtt. ”Jag är intresserad av människor, historia, språk, men går naturvetenskaplig linje”, berättar han. ”Det här har varit ett väldigt kul sommarjobb, och mitt intresse för fotografering har växt.”

Baraa, som även han går Naturvetenskaplig linje, höll till i Västra hamnen, med sitt myller av turister och den enorma byggnaden Turning Torso ständigt i blickfånget.

Så vad tar de med sig från denna sommar?

”På eftermiddagarna satt vi och redigerade och delade bilder med varandra på stadsarkivet. Det gav massor av inspiration, man ville ut på gatorna igen och testa nya sätt att fotografera”, säger Sandra.

”Alex, det är fotografen i gänget”, lägger Yousef till.

”Man får bättre självförtroende när man möter okända och frågar dem om man får fånga dem på bild”, säger Baraa.

Sandra Cruz säger i slutet av vårt samtal: ”Det var skönt att gå utanför instagramramarna.”

Alla artiklar av Christian Wåhlander

The post Att vänta in närvaron first appeared on Opulens.

INTERKONTINENTALT. “Hur EU och AU ska lyckas i framtiden när den ena unionen är demokratisk med bristande demokrati medan den andra omfattar även odemokratiska stater är en ödesfråga om det interkontinentala samarbetet ska ge bättre resultat”, skriver Vladan Lausevic.

Mötet mellan Europeiska Unionen och Afrikanska Unionen i Elfenbenskustens huvudstad Abijan för ett par veckor sedan skulle bli något historiskt. Båda parter skulle för första gången mötas och samarbeta på jämlika politiska villkor. Inget möte mellan EU och Afrika utan mellan EU och AU.

För de europeiska statscheferna var det extra viktigt att signalera om att mötet skulle fokusera på migrationsfrågor. För de afrikanska statscheferna var det viktigt med signaler om bättre partnerskap. Samtidigt misslyckades mötet till en stor del med att lyfta upp frågorna som berör de unga i Europa och Afrika.

Mötet var mångfacetterat och kom att omfatta mängder av policyområden. Allt från klimat och migration till ekonomi och energi. Det handlade även mycket om symbolik. Bland annat skulle Frankrikes president Macron ursäkta landets kolonialistiska historia och deras Afrikapolitik under Kalla kriget. Dessutom skulle mötet fokusera mer på ungdomarna, om hur unga européer och afrikaner skulle kunna få en bättre framtid.

Afrikas växande befolkning ses av många européer som något negativt och som ett demografiskt problem för framtiden. Samtidigt ser allt fler unga afrikaner sina chanser att komma till Europa. En del vill kunna studera och skaffa sig bättre utbildning, andra lockas av högre inkomster eller att bosätta sig i Europa under längre tid. Och även tusentals av unga européer söker sig till Afrika för studier, arbeten eller ideella uppdrag som i Angola och Sydafrika.

Tyvärr blev mötet mer av ett misslyckande i dessa frågor. De ungas och NGO:s representanter från EU och AU fick formellt göra sina röster hörda i knappt 6 minuter. Samtidigt som mötet pågick attackerade den lokala polisen en fredlig demonstration organiserad av Citizens Forum (Forum Citoyen) vilka ville presentera sina idéer om vikten av sociala investeringar för en hållbar framtid för ungdomar.

Till en stor del blev mötet  “buisness as usual” med fokus på handel och ekonomi. Även om både EU:s och AU:s ledare  lovade ökat stöd och fler lösningar kring miljö, klimat och ungdomspolitik. Frågan är dock om politikerna kommer hålla sina löften och överenskommelser. EU förutsätter att fria marknader går ihop och understöder utvecklingen mot mer demokrati och rättsstat. Men i dagsläget är det Kina som på flera håll i Afrika lyckas bättre med sina investeringar och det utan hänsyn till demokrati och mänskliga rättigheter.

Hur EU och AU ska lyckas i framtiden när den ena unionen är demokratisk med bristande demokrati medan den andra omfattar även odemokratiska stater är en ödesfråga om det interkontinentala samarbetet ska ge bättre resultat. Att de flesta unga i Europa och Afrika har lite eller ingen kunskap alls om mötet är ett fiasko i sig. Kanske skulle fler veta och engagera sig om migrationen mellan Europa och Afrika var enklare, säkrare och lönsammare. Solidariteten mellan medborgare från olika länder funkar bättre när förutsättningarna för mellanmänskligt samspel är friare.

The post Misslyckat möte om Europas och Afrikas framtid first appeared on Opulens.