FÖRTRYCK. Vardagen för majoriteten av afghaner har ändrats drastiskt sedan talibanerna tog över staten 2021. Munisa Rashid, kommunikatör på Svenska Afghanistankommittén (SAK) berättar hur hennes verklighet har begränsats och hur kvinnors rättigheter försämrats.

Munisa Rashid var 27 år gammal den dag hon fick reda på att maktskifte ägt rum i Afghanistan (augusti 2021). Hon var anställd som kommunikatör på Världsbanken och befann sig på sitt kontor när hon hörde pistolskott ute på gatan och människor omkring henne började evakuera byggnaden. I en intervju med Föreningen för utvecklingsfrågor berättar hon att ”alla var rädda, särskilt kvinnor.”

När hon flydde från kontoret försökte hon ta sig hem, men det fanns ingen trafik på gatorna. Hon var tvungen att gå hem till fots, vilket tog henne två timmar. Under den tiden var hennes familj mycket orolig för henne och undrade var hon befann sig.

På grund av talibanernas nya styre beslutade Världsbanken att avsluta sitt program i Afghanistan, vilket ledde till att hon förlorade sitt jobb. Som ensam försörjare för sin familj mötte hon svårigheter med ekonomin, precis som många andra familjer i Afghanistan. Munisa Rashid var tvungen att söka arbete hos internationella organisationer, eftersom det var en av de få platser där kvinnor fortfarande fick arbeta.

Talibanernas maktövertagande i Afghanistan har haft en betydande negativ inverkan på situationen för flickor och kvinnor i landet. 2021 förbjöds flickor att gå i gymnasiet och i början av 2023 utökade talibanerna förbudet mot kvinnors och flickors utbildning till att även innefatta universitet. Enligt Unesco påverkar förbudet 80 procent av alla flickor och kvinnor i landet. Situationen har försämrats även på andra områden, och under 2023 beräknas två tredjedelar av befolkningen (28,3 miljoner) behöva humanitärt stöd.

I juni 2022 fick Munisa Rashid en tjänst som senior kommunikatör på Svenska Afghanistankommittén (SAK). Men talibanernas maktövertagande har lett till stora förändringar i hennes vardag.

Läs hela intervjun HÄR.

The post Talibanernas kvinnoförtryck har hårdnat first appeared on Opulens.

LITTERATUR. Den 4 mars anordnas Litteraturpolitiskt toppmöte på Svenska mässan i Göteborg. Det är Sveriges första litteraturpolitiska toppmöte.

Mötet lockar ett hundratal anmälda delegater, däribland politiker, tjänstepersoner och företrädare för olika branschorganisationer, vilka är där för att diskutera framtidsfrågor för svensk litteratur. Arrangörer är Bokmässan och Västra Götalandsregionen och programmet invigs av talman Andreas Norlén.

I november utsågs Göteborg till litteraturstad av FN-organet Unesco – ett åtagande som delas mellan Göteborg stad, Västra Götalandsregionen och Göteborgs universitet. Samverkan inleddes tidigare i år, och toppmötet i mars är tänkt att verka som startskottet för Göteborg som litteraturstad.

– Det litteraturpolitiska toppmötet samlar delegater från hela landet vilket bekräftar angelägenheten i att diskutera begreppet litteraturpolitik och vad en sådan politik kan innehålla. Toppmötet blir ett startskott för konstruktiva samtal där politik och bransch kan mötas för att forma mål och riktning, säger Frida Edman, ansvarig för Bokmässan i Göteborg i ett pressmeddelande.

Litteraturpolitiskt toppmöte äger rum den 4 mars på Svenska Mässan i Göteborg

Anna Brynhildsen

The post Litteraturpolitiskt toppmöte i Göteborg first appeared on Opulens.

BAKSLAG. Coronapandemin har starkt begränsat grundläggande friheter för kulturarbetare över hela världen, enligt Unesco, FN:s organ för kultur, utbildning och vetenskap.

Kulturrådet och Svenska Unescorådet arrangerar därför på fredagen ett samtal om konstnärlig frihet – på den internationella dagen för kulturell mångfald.

“En mångfald av både kulturskapare och kulturyttringar i vårt samhälle är en förutsättning för att olika röster ska höras och få uttrycka sig i ett samhälle”, säger Anna-Karin Johansson, generalsekreterare på Svenska Unescorådet.

Unesco genomför studier av pandemins påverkan på kultursektorn ur flera perspektiv. Bland annat har man sett att fler konstnärer mördades och fängslades under 2020 än året innan. En rapport som presenterades för FN:s råd för mänskliga rättigheter visar också att kulturarbetares arbetsmöjligheter har påverkats starkt.

Dessutom drabbas kvinnliga kulturarbetare hårdare, enligt Unesco, eftersom de ofta har sämre tillgång till digitala verktyg och osäkrare kontrakt. Kvinnor har dessutom generellt varit tvungna att ta ett större ansvar för hem och barn under pandemin.

TT Nyhetsbyrån

The post Pandemin slår mot kulturskapares frihet first appeared on Opulens.

PRESSFRIHET. Behöver vi i dagsläget konferenser om pressfriheten i Europa? Är våra demokratiska rättigheter verkligen i fara? Frågor som diskuterades under en dag som Unesco arrangerade i Paris och som Opulens Anne Edelstam besökte.

Anna Roosvall, professor i medie- och kommunikationsvetenskap från Stockholms universitet, hade lyckats ta sig hit trots massiva strejker. Tyvärr hade inte den andra föredragshållaren, Cilla Benkö, lika stor tur, men hon kunde ändå närvara via Skype.

I Frankrike har flera journalister uttryckt svårigheter att utöva sitt yrke speciellt under de ofta urartade strejkerna vi levt med, i över ett års tid. Under en av de senare, dagen innan konferensen, hamnade tre journalister på sjukhus efter att ha blivit slagna av ursinniga aktivister.

Än värre har det gått för våra kolleger i Malta, Slovakien och Turkiet för att nämna några länder där journalister blivit mördade eller fängslade i Europa. Desinformation, eller falska nyheter, är ett annat stort problem som hotar våra demokratier. Finansiering för statliga medier är också på nedgång. I vissa länder som Polen och Ungern används dessa i stället som propagandakanaler för regeringen. Utan grävande journalistik hur ska vi kunna säkra en saklig information? Internet kräver snabba och korta svar. Alla och inga förvandlas till ”journalister”.

Den första panelen behandlade ämnet om journalisters säkerhet i Europa. Anna Roosvall varnade för den alltmer polariserande atmosfären inom politiken där dialoger uteblir till förmån för argumentation. I stället för konsensus leder detta ofta till antagonism och konflikt med en alltmer snäv tröskel för ömsesidig respekt, även om vi i Sverige hitintills varit förskonade fysiskt våld mot journalister. Däremot är det psykiska våldet utbrett och journalister får utstå verbala påhopp.

I Malta ser det desto värre ut. Den mördade grävande journalisten, Daphne Caruana Galizias son Andrew berättade inför en tårögd publik om moderns tragiska öde. Till följd av att Daphne Caruana Galizia avslöjat korruption och kriminalitet på regeringsnivå mördades hon i en bilexplosion för två år sedan.

De större tidningarna vågade inte publicera hennes artiklar om skandalen så hon öppnade en egen blogg där hon la ut sina uppgifter. Andrew, även han journalist, fortsätter i sin mammas fotspår, men från sin exil i Schweiz, dit han flytt efter att själv ha blivit mordhotad. Premiärministerns framtid hänger nu på en skör tråd och han antas avgå i januari till följd av Daphne Caruana Galizias avslöjanden.

Efter att den ukrainske talaren berättat om sin hemsida ”Stop Fake News” och anklagat den lokala tabloidpressen för att gå regeringens vägnar och underminera oberoende grävande journalister, blev det bråk i salen. En hel rad arga ryssar gick till motattack för att försvara den ryssvänliga regeringen. Moderatorn hade all möda i världen att få ordning i salen. De som nickat till vaknade snabbt upp och diskussionen blev hetlevrad. Detta är även problematiskt både i Ungern och Polen där oberoende journalister och medier får ge vika för mediebevakare som inte gör annat än att vidarebefordra den statliga propagandaapparaten.

Reportrar utan gränsers generalsekreterare, Christophe Deloire, tyckte att desinformationen inom media var ett lika angenämt ämne som klimatfrågan. Nyhetsflödet bör regleras med nya lagar, anser han, eftersom det gamla systemet inte fungerar längre i och med internet och algoritmernas inflytande.

Under dagens andra hälft, diskuterades bland annat de kvinnliga journalisternas speciella utsatthet för sexuella och moraliska trakasserier. En finsk journalist berättade om hårresande hotbilder och verbala påhopp. Dessa vet jag av erfarenhet även florerar inom svensk media. Det verkar som om människor släpper alla sina spärrar när de gör sina grova uttalanden anonymt och gömda bakom sina skärmar. Få journalister anmäler dessa förföljelser till polisen.

Det är inte enbart kvinnor som blir utsatta naturligtvis, utan även manliga kollegor, för att inte tala om homosexuella, invandrare eller rasifierade journalister. Dessvärre verkar det som om det blivit en banalisering av det verbala våldet. Det innebär i längden ett hot mot demokratin eftersom det kan leda till en viss självcensur inom yrket.

För oberoende journalister och bloggare som inte har en chefredaktör att gå till blir detta problem ännu värre. Journalistförbund och kollegor har här en viktig roll att spela som stöttepelare och genom att filtrera bort de grövsta förtal. Det finns numera utbildningar där man lär sig hur man kan göra detta på bästa sätt. Det första är naturligtvis att se om sitt eget hus… för även inom kåren kan det finnas trakasserier.

Hur står det då till med våra demokratiska värderingar? Anna Roosvall påpekade vikten av inte enbart bedyra ”flygskam”, utan även tala om ”röstskam”. Det är trots allt vi som röstar fram dessa odemokratiska ledare som inte värnar om vår fria och demokratiska media. Vissa politiker drar sig ju inte för att smutskasta journalister och vill till och med slopa våra statliga mediekanaler. Samtliga medborgare har en roll att spela i den framtid vi vill se för våra barn och barnbarn. Vi som lever i demokratiska länder har fortfarande möjlighet att rösta för de politiker som värnar om vår pressfrihet och om våra mediekanaler.

Efter en lång och konstruktiv dag, lämnade jag konferensen med broschyrer från Unesco med direktiv om hur vi ska kunna fortsätta utöva våra yrken på bästa och säkrast sätt. Till dessa lades en pamflett, sammansatt av det europeiska journalistförbundet samt Reportrar utan gränser, med flera punkter angående pressfrihet och säkerhetsåtgärder. Denna överlämnades även till de europeiska politiska ledarna och EU:s institutioner.

Vi får väl se tiden an om de tas på allvar eller ej. Det är våra demokratiska värderingar som står på spel. Och trots våra dryga 250 år av pressfrihet i Sverige kan vi aldrig vila på våra lagrar och tro att detta aldrig kan förändras.

The post Det fria ordet måste ständigt försvaras first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. En subjektiv fråga såklart men vilket tycker du är det märkligaste språket? / Lennart, pensionerad SO-lärare.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej! Då väljer jag visselspråket Silbo Gomera som ”talas” på en av Kanarieöarna, ön La Gomera. Detta på grund av att det består helt av busvisslingar och skapades som ett slags föregångare till morsealfabetet och bygger på kombinationer av långa och korta visslingar och själva satsmelodin.

Det används fortfarande av lantbrukare för att kommunicera på långa avstånd mellan berg och över dalar och är framför allt inte bara ett hjälpmedelsspråk, för att ”fråga om korna är inne för natten”, utan utgör ett fullödigt språk med både finare nyanser och beskrivande ord.

Det baserar sig på spanskan och har en bakgrund i kolonialtiden och det finns en diskuterad teori om att det i viss mån också blev ett slags rövarspråk, på så sätt att urbefolkningen utvecklade det som en protest mot kolonialiseringen från fastlandet.

Precis som signalflaggor längs en kust kan kommunicera på lång distans så kunde ett meddelande nå upp till 5 km längs en dalgång exempelvis. Numera används det också som underhållning inom turistindustrin, ofta som ett partytrick av reseledare på La Gomera, vid välkomstdrinken.

Det mest anmärkningsvärda tycker jag är att det utgör ett språk som fortfarande är obligatoriskt i de lokala skolorna på ön La Gomera och därför har ett slags status som modersmål.

2009 tog för övrigt Unesco  upp det på sin List of intangible cultural heritage of humanity.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Vilket är världens märkligaste språk? first appeared on Opulens.

KONSTPROJEKT. En palestinsk konstförening har börjat samla in konst till ett framtida museum i Jerusalem. Anne Edelstam om ett projekt som för somliga kan te sig orealistiskt.

UNESCO:s palestinske ambassadör Elias Sanbar presenterade i mars 2018 ett djärvt projekt: en palestinsk konstförening har i samarbete med Institut du Monde Arabe, IMA, börjat samla in konst till ett framtida museum i Jerusalem.

I dagens politiska läge verkar projektet onekligen svårt att genomföra. Men varken ambassadören eller IMA:s direktör Jack Lang låter sig nedslås av den osäkra situationen i Mellanöstern. Den 16 oktober 2015 skrev de två männen under ett avtal för att skapa ett ”modernt och samtida museum” i Palestina.

Redan förra året mellan den 25 februari och den 23 april visades på IMA de första verken som samlats in för detta ändamål. Sedan dess har samlingen expanderat till över 140 verk – tack vare donationer från europeiska och arabiska konstnärer.

Inspirationen kommer från 1980-talets Sydafrika och det ”exilmuseum” till vilket internationella konstnärer donerade verk i solidaritet med invånarna mot det rådande apartheidsystemet.

Den nya samlingen förvaras på IMA till dess platsen är bestämd och byggnaden står klar i Jerusalem. Ambassadören var hemlighetsfull när jag frågade om det exakta läget, men verkade hoppfull. ”Detta är tänkt att bli ett fredens museum med både arabiska och israeliska konstnärer”, sade han. Han uppmanade även svenska konstnärer att vara med och skänka verk till det framtida museet.

Frankrike ska bidra med finansiering, vilket även bör inbegripa träning och utbildning av palestinsk personal. Några av de främsta arkitekterna har redan blivit kontaktade inför ett eventuellt samarbete.

I mediernas våldsbilder från Mellanöstern är det lätt att glömma bort att palestinierna också har rätt till och längtar efter konst. För konst är helande för själen precis som rent vatten och mat är helande för kroppen.

Utställningen vandrar runt och är kvar i Paris fram till mitten av maj. Varför inte sedan ta den till Sverige?

The post Ett konstmuseum i Jerusalem first appeared on Opulens.

MEDIEETIK. “Men otäckt nog visar Unescos rapport att makthavarnas kritik av medierna, hur genomskinlig den än må vara för vissa av oss, har fått konsekvenser”, skriver Lisa Bjurwald.

Unesco har precis lanserat sin medierapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development 2017/18. Rapporten har tillkommit med stöd av Sverige, där kulturminister Alice Bah Kuhnke är välkänt engagerad i frågor om pressfrihet och näthat, och släpps i sin helhet i december. Den täcker tidsperioden 2012–2017 och är bekymrande läsning på flera fronter. Detta är trots allt år då problemen med fake news kommit till allmän kännedom, liksom en period då makthavare börjat missbruka begreppet för egna syften genom att hävda att kritiska granskningar skulle vara “fejkade” nyheter.

För oss cyniska journalister som förutsätter att politiker av typen Donald Trump och minst halva SD-ledningen regelbundet far med osanning, är det lätt att genomskåda sådana försök att komma undan obekväm rapportering. Men otäckt nog visar Unescos rapport att makthavarnas kritik av medierna, hur genomskinlig den än må vara för vissa av oss, har fått konsekvenser. Kritiken har nämligen underminerat mediernas trovärdighet hos allmänheten och ökar dessutom benägenheten hos journalistkåren att idka självcensur.

Utvecklingen kunde inte komma mer olägligt; en annan trend är att förtroendet för medierna fortsätter att minska världen över. En stark och levande pressetik som också regelbundet förklaras för mediekonsumenterna (“varför vi publicerar detta namn och inte namnet på hans medåtalade”) är inte det enda botemedlet men, tror jag, en av nycklarna till att återfå förtroendet.

Den stora utmaningen för etablerade medier med ansvariga (både formellt och bildligt talat) utgivare är att inte lockas med i de snabba vändningar som sker hos de icke-journalistiska publiceringsjättarna som Facebook. Något jag nyligen skrivit om i Journalisten i samband med den på sina håll ursprårade #metoo-kampanjen och även diskuterat i samma branschtidnings specialpodd på temat pressetik. Det är därför mycket goda nyheter att ett gemensamt medieetiskt system äntligen verkar vara på väg att bli verklighet i Sverige.

Sist men inte minst: Kvinnor fortsätter enligt Unescos rapport att vara underrepresenterade i medierna. Globalt sett utgör vi endast en av fyra beslutsfattare i branschen, bara en av tre reportrar, och blott en av fem intervjuade experter. Sverige må gå i bräschen för kvinnliga mediebeslutsfattare med många kvinnor på tunga positioner som chefredaktör och nyhetschef, men vi är fortfarande pinsamt dåliga på att lyfta fram kunniga kvinnor i vår rapportering.

Om förekomsten av fler manliga (inte sällan samma) än kvinnliga experter år ut och år in beror på slentrian (“ring Ranstorp om terror, Funcke om yttrandefrihet…”), tidspress (“vi får hitta ett nytt namn nästa gång, den här artikeln behöver ett pratminus NU”) eller undermedvetna kopplingar mellan kompetens och manligt kön varierar förstås från redaktion till redaktion, för att inte säga reporter till reporter. Men en bransch som internt sett har så många kvinnliga arbetsledare borde kunna prestera bättre utåt – inte för sin egen utan för sina läsare, lyssnare och tittares skull.

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

The post Fejknyheter förvärrar förtroendekrisen first appeared on Opulens.