Tsitsi Dangarembga om…

… situationen i Zimbabwe: Den fortsätter att förvärras. Vi har över 90 procents arbetslöshet och människor överlever genom informella vägar. Och det var de som påverkades av nedstängningarna. Vissa säger att det har förbättrats lite ur ett makroekonomiskt perspektiv men det är svårt att veta. För makroekonomin mäter något, men jag bedömer hur väl ett land mår utifrån dess medborgares välmående och det fortsätter att sjunka på alla vis.

… titeln “Nervous conditions” som kommer från ett citat av Sartre, om ett tillstånd som skapas av bosättare bland koloniserade folk: Det finns många skildringar i afrikansk litteratur av det tillståndet. Jag tror att den nuvarande utvandringen från kontinenten också orsakas av det. Det är ett negativt tillstånd som associeras till en geografisk plats, som folk vill fly ifrån. En viktig personlig strävan för mig är att förstå hur tillståndet uppstod och hur det upprätthålls.

… om hemlandets ledarskap: Om man måste utkämpa ett gerillakrig för att uppnå sina mänskliga rättigheter och sin värdighet kommer personerna som är villiga att utkämpa det kriget att påverkas. Och sedan blir de regeringen. Det är en omöjlig ekvation. Även utan kriget fanns så mycket psykologiska trauman som de här århundradena har orsakat, så det är svårt att se hur människor som inte har tillgång till den rehabilitering som krävs skulle kunna utveckla en gynnsam politik. Det som bidrar till psykologisk och mänsklig återväxt värderas inte heller.

… hoppet för framtiden: Jag hoppas att zimbabwierna ska ta ansvar för det som händer. Det är att begära mycket för människor lever i misär och fattigdomen ökar varje dag. Det är smärtsamt att se. Och med covid är många demoraliserade. Med de villkoren är det svårt för människor att hitta tiden och energin att engagera sig, men det är det jag hoppas. Det är bara då folk har kommit till det stadiet och engagerar sig fredligt för förändring som förändring kan ske.

Tsitsi Dangarembga
Född: 1959
Familj: Tre barn, som studerar på universitet utanför Zimbabwe.
Bor: Harare, ZimbabweBakgrund: Författare, filmskapare och människorättsaktivist, som bland annat har utbildat sig till psykolog i Harare och filmskapare i Berlin, där hon bodde i elva år. Debuterade 1988 med “Rotlös” som gavs ut i London efter att ha refuserats i Zimbabwe. Boken följdes av “The book of not” (2006) och “En kropp att sörja” (2018), som blev finalist till Bookerpriset. Hon har också skrivit flera pjäser, spelat in dokumentärer och startat en filmfestival.Läser: “Mycket faktaböcker nu. Det ges ut mycket om det område som jag är intresserad av, svart och afrikansk erfarenhet och svart, kolonial erfarenhet. Det berikar mitt intellektuella liv, precis som när jag brukade läsa om feminism när jag var ung. Jag har just läst klart Kanye Andrews ‘The new age of empire’.”

Litterära förebilder: “Toni Morrison så klart. Hon var grundläggande. Och hon arbetar också med språket, det inspirerade mig verkligen. Att läsa Toni Morrison var en befrielse och hon skrev också om svåra saker.”

Om att vara författare i Zimbabwe: “Regeringen hanterar alla aspekter av livet, inklusive konsten. Så för dem som vill arbeta oberoende är det väldigt svårt att få finansiering.”