ROMAN. ”Genomskinlighet och tydlighet är Sebastijan Pregeljs signum, när han fångar det förtätade ögonblicket, gärna speglat i tillbakablickar,” skriver Thomas Almqvist som läst romanen ”I Elvis rum”.

I Elvis rum av Sebastijan Pregelj
Översättning från slovenskan: Ann-Sofie Öman
Rámus

Den slovenske författaren Sebastijan Pregelj föddes 1970 i Ljubljana, där han fortfarande bor. Han debuterade 1996 och fick under 90-talet stor uppmärksamhet för sina novellsamlingar. Han har även skrivit romaner och barnböcker.

För ”I Elvis rum” belönades han med Cankar-priset för årets bästa slovenska bok. Här berättar han om hur det var att växa upp i Ljubljana under tiden för Jugoslaviens sönderfall.

Han lär sig cykla och börjar skolan samma dag som Tito dör, han går på gymnasiet, gör militärtjänsten och sedan får vi också vara med om Sloveniens frihetskrig och om hur hans barndomsvänner hamnar i olika arméer, då skillnaderna i ursprung mellan dem börjar märkas.

Romanen bygger i hög grad på verkliga händelser, men det är inte någon dokumentär skildring av verkligheten.

Samma dag som Jan, romanens berättarjag, börjar skolan, dör Josip Broz Tito (1892-1980). Han ledde de jugoslaviska partisanerna under andra världskriget och blev sedermera president i Jugoslavien och var det ända tills han dog.

Tito förenade de jugoslaviska nationerna och ledde dem på frihetens väg bort från nazisterna och fascisterna.

Separationen från Jugoslavien

Slovenien blev självständigt 1992 med Ljubljana som huvudstad. 1990 röstade slovenerna för en separation från Jugoslavien och för ett självständigt Slovenien. Dagen efter självständighetsförklaringen började kriget som varade i tio dagar, då slovenerna gick segrande ur striden.

Den jugoslaviska armén fick dra sig tillbaka. Allt det här påverkar Jan och hans barndomskamrater i högsta grad. Pregelj lägger in en del tidsmarkörer i berättelsen, som vinter-OS i Sarajevo 1984 och Tjernobylkatastrofen 1986.

Närmast idylliskt

Jans barndom är till synes lycklig och nästan idyllisk men skildras ändå med en ganska stor portion vemod, ett vemod på grund av tidens obönhörliga gång.

I Elvis rum leker pojkarna Stålmannen och Stjärnornas krig. Under hela uppväxttiden är det barnets perspektiv som gäller, vilket gör det hela väldigt trovärdigt och övertygande. Romanen uttrycker barnets sökande efter kunskap med en stark känslomässig men ändå kontrollerad intensitet.

Inre och yttre landskap

Pojkarna växer till sig och börjar intressera sig för flickor. Pregelj rör sig obehindrat i yttre och inre landskap och visar upp en nästan överraskande ömsinthet och empati för några av berättelsens mera utsatta personer. En del av minnesbilderna kan verka en aning bagatellartade men tillsammans bildar de en storslagen väv av minnen från ett ofta svårtolkat förflutet.

Lättsam men inte lättviktig

Pregeljs prosa är inte ordknapp men kan ändå kännas ganska stram, tack vare ett lätt självironiskt tonläge. Tonen kan ibland vara varmt medkännande men i nästa nu fullständigt osentimental. Han är också duktig på att genomskåda illusioner av falsk trygghet och besitter dessutom en klarsynt iakttagelseförmåga och en stor portion människokunskap.

Förtätad och avskalad prosa

Hans prosa känns ibland snudd på avskalad men på samma gång intensivt förtätad. Han är en lättsam men inte lättviktig författare men dessutom väldigt underhållande. ”I Elvis rum” är en stark barndoms- och uppväxtskildring, så fylld av både glädje och sorg, ljus och mörker men också av drömmar och längtan.

Genomskinlighet och tydlighet är Sebastijan Pregeljs signum, när han fångar det förtätade ögonblicket, gärna speglat i tillbakablickar. ”I Elvis rum” är en både välskriven och tänkvärd roman, som jag gärna rekommenderar till läsning.

The post Sebastijan Pregelj fångar det förtätade ögonblicket first appeared on Opulens.

VINYL. Den här veckan inleder Jesper Nordström med en kortfattad historielektion och berättar sedan om en souvenir-LP till minne av en ideologikonferens i Belgrad 1963.

1900-talets historiker är närmast rungande eniga om att det tidiga 1960-talet var det mest anspända och iskalla och rent av farliga decenniet under kalla kriget.

The post Veckans vax: Folkmusik från 60-talets Jugoslavien first appeared on Opulens.

ANDRA VÄRLDSKRIGET. Under årets sista veckor publicerar vi den tecknade serien Alla ni gärningsmän av Lejla Zjakić. Serien handlar om partisantjejen Lepa Radić, som stred mot nazisterna i nordvästra Bosnien. Detta är den tredje delen. Vladan Lausevic har gjort översättningen till svenska. 

Övre rektangeln: KOZARA, NOVEMBER 1941

45.000016, 17.000011

Det första angreppet mot Kozara-upproret ägde rum 1941. Lepa var där, med all sin styrka och sina unga visioner. Med tro på sitt mångfaldiga land och dess befolkning, uthärdade hon den kalla bosniska vintern, blod, svett, och det hårda tyska språket.

Nedre  rektangeln: Under angreppet arresterade ustasjas Lepa och alla andra medlemmar i Radić-familjen. De placerades i det gamla Gradiškafängelset i Jasenovac – ett förödande koncentrationslägers-komplex, styrt av den fascistiske djävulen Pavelić.

Ustasja begick många brott – mördade och massakrerade på flera olika sätt: med eldhandvapen (pistoler, gevär, kulsprutor och maskingevär), kalla vapen (knivar, stenar, yxor, stänger, hammare, trä- och järnspikar, träpålar och käppar). De begick även mord genom hängning, bränder (såväl döda och levande brändes), utsvältning, exponering för smittsamma sjukdomar, törst och hårt fysiskt arbete.

Lepa och Vladet torterades under 20 dagar, men blev därefter frisläppta med olaglig hjälp från partisanernas sympatisörer.

Efter att ha lämnat fängelset den 23 december 1941, tillsammans med sin syster Dara, blev Lepa soldat i den sjunde partisan-divisionen i den andra Krajina-enheten. Hon var sjukvårdare i divisionen, sedan granskare vid en ungdomskurs i byn Lamovita, nära Kozara, och aktivist i Prijedor-området. I slutet av maj 1942 blev hon antagen som medlem i det jugoslaviska kommunistförbundet.

Rutan med den äldre partisanen:  – På grund av ditt enorma arbete och uppvisade engagemang har vi beslutat att skicka dig till området Grmeč för att utföra politiskt arbete.

BERGET GRMEČ, MAJ 1942

44.672802, 16.450858

Hon fann sig snabbt i den nya omgivningen, och blev snart medlem i Jugoslaviska Kommunistpartiets lokalkommitté i Srednji Dubovik, nära Bosanska Krupa. På grund av sin ödmjukhet och sitt utomordentliga uppförande, blev hon snabbt älskad och uppskattad av människor. Lepa var outtröttlig i sitt arbete, hon organiserade ungdomskonferenser på landsbygden, talade till folket om broderskap och enighet, om deras garanterade seger, och om den nationella befrielsearméns heroiska kamp.

Lepa hade god förmåga att organisera ungdomar för gemensamt skördearbete och insamling av säd i närheten av fientliga positioner i byarna runt Bosanska Krupa, Gornji Petrovići, Ostružnica och Badići. Och hon visade ett exceptionellt mod i partisan-aktionerna i Bosanski Novi, Krupa, Čađavica och Otok, där hon deltog som stridande. Det fanns nästan ingen betydelsefull händelse i Grmeč där Lepa inte deltog.

Övre rutan – konferensen:  – Lepa, vi är hedrade att ha dig som medlem i partiets lokalkommitté.

Nedre rutan: ”DÖD ÅT FASCISMEN, FRIHET ÅT FOLKET”

JASENICE, JANUARI 1943, MÖTE MED OCH TAL AV JOSIP BROZ TITO

44.80156, 16.25857

Vänstra rutan:  – Människorna i Bosanska Krajina har inte blivit vilseledda av chetnik-soldater (serbiska ultranationalister) att rikta sitt hämndlystna hat emot hela den kroatiska och muslimska befolkningen, utan tvärtom, de visste mycket väl hur man skulle skilja ustasja-skurkar från resten av den oskyldiga världen, precis som de visste hur man skulle skilja chetnikerna från sanna serbiska patrioter. Hatet växer dagligen i Krajina-kämparnas hjärtan, men bara mot befolkningens verkliga fiender, mot de italienska och de tyska ockupanterna, mot de blodtörstiga ustasjas och de hatade chetnik-förrädarna.

Nedre högra rutan : – Jag är övertygad om att i denna stora nationella befrielsekamp, där de mest ärorika sidorna i vårt folks historia skrivs, kommer Bosanska Krajina, med folkets armé och bakgrund, att göra sitt bästa för att bringa denna stora kamp till sin slutliga seger.

The post “Alla ni gärningsmän” – del 3 first appeared on Opulens.

DEMOKRATI. En sak som dock är annorlunda, jämfört med hur det var på Jugoslaviens tid, är demokratin. Idag finns det fler partier, medier och ideella organisationer än tidigare. Samtidigt är situationen allt annat än bra eftersom många partier, medier och organisationer är mer eller mindre nationalistiska, skriver Vladan Lausevic.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I Bosnien brukar människor dela upp tiden i mentala kategorier ”före kriget” och ”efter kriget”. I sin tur har kategorierna olika associationer. Före kriget brukar följas av uttalanden om att det var bättre och finare medan efter kriget brukar förknippas med att det är sämre och värre. Mellan raderna existerar nostalgin för ett land som inte existerar längre. Samtidigt är det så att dagens situation på västra Balkan både kan påminna om hur det var på Jugoslaviens tid men även tiden före första världskriget.

Under mitten och slutet av 2000-talet brukade jag tillbringa det mesta av sommartiden i Bosnien. I samband med att jag under gymnasietiden fick allt mer intresse för globalisering och europeisk integration ville jag uppleva att den ekonomiska och politiska framåtandan hade nått Bosnien också. Det var på tiden innan man hade Facebook eller Instagram. Förvisso kunde jag följa nyheterna om vad som hände i Bosnien via olika medier och genom Skypesamtalen med farsan. Men hur saker och ting såg ut i praktiken var något som jag ville få uppleva.

En av de stunderna som kändes mer speciell var sommaren 2005. Det var då jag hörde popsången Sve je isto, samo njega nema, ”Allt är sig likt, det är bara han som saknas”. Och jag behövde inte ens höra hela låten för att förstå vad det handlade om. Än idag finns det situationer där människor upplever en känsla av jugonostalgi inte minst i Serbien. Det är inte ovanligt att hitta individer på västra Balkan som känner att saker och ting var bättre förr. Det kan jämföras lite med hur en del fortfarande har stark folkhemsnostalgi samtidigt som en sångare som Måns Zelmerlöw inte sjunger om Palme.

Mitt intresse för historia, politik och sociologiska aspekter har bland annat att göra med mitt intresse för vad som hände i samband med övergången från det Titokommunistiska Jugoslavien till det postkommunistiska västra Balkan. Det var en förändringsprocess präglad av  globalisering, ekonomisk transition, och demokratisering. En historiker måste alltid ha som utgångspunkt att saker och ting inte förändras över en natt eftersom dagens samhällsutveckling i grund och botten präglas av någon form av ”socialt arv” från det förflutna.

Därmed kan frasen att allt är sig likt och att det bara är han (Tito) som saknas kopplas ihop med vissa beteenden och processer. Det kommunistiska systemet har försvunnit men Bosnien är inte något offer för ”nyliberalismen” eftersom en stor del av landets ekonomi är beroende av mer eller mindre ineffektiv offentlig förvaltning och styrning av företagen där politiker ofta skapar jobb åt sig själva och sina kontakter. Fackföreningar som under Jugoslaviens tid främst hade uppgiften att fixa mat och semesterboende för fabriksanställda, alltså något annat än att kräva bättre löner och villkor, är i fortsatt svag ställning jämfört med andra delar av Europa. I Bosnien ”delas allting på tre” eftersom det enligt landets nuvarande konstitution finns tre konstitutionerande folkgrupper samt ”övriga” vilket inte är någon större skillnad jämfört med hur det var på Jugoslaviens tid när det kommer till ”etnopolitiken”.

Som Jasmin Mujanovic menar i sin bok Hunger and Fury. The Crisis of Democracy in the Balkans är fallet att dagens västra Balkan politiskt sett påminner om hur situationen var under slutet av 1800-talet — ett jordbruksbaserat och ekonomiskt stagnerande område där klanbaserade och kriminella politiska eliter har mycket makt genom sin etnonationalistiska profil. I Bosniens fall talar man bland annat om etnokapitalism där man tolererar maktmissbruk och korruption så länge som man upplever att ”våra egna” får jobben och höga positioner.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Västra Balkan har historiskt sett lite erfarenhet och processer när det kommer till vänster-höger, arbetar- och borgarklass, samt GAL-TAN- konflikter. Faktum är att många av dagens politiska aktörer var individer med höga positioner och större materiella tillgångar under Jugoslaviens sista år. Dessa kunde sadla om från kommunism till nationalism tack vare effektiva manipulationer genom att skapa rädsla och främja hat mellan människor.

En sak som dock är annorlunda, jämfört med hur det var på Jugoslaviens tid, är demokratin. Idag finns det fler partier, medier och ideella organisationer än tidigare. Samtidigt är situationen allt annat än bra eftersom många medier, partier och organisationer är mer eller mindre nationalistiska. Och demokratin i Bosnien är under ständig prövning eftersom valdeltagandet är lågt och det dessutom inte är ovanligt med uttryck i stil med att säga ”hellre diktatur med börd än demokrati utan bröd.”

Dock hoppas jag på att nästa gång jag besöker Bosnien få uppleva det som Mujanovics bok pekar på, nämligen en mer flytande demokrati och organisering i form av medborgerliga sammankomster som i Bosniens industripräglade ”historiska röda stad” Tuzla. Om det är något som kan utmana det rådande systemet och nationalismen är just fokus på inkluderande demokratiska processer samt fortsatt orientering med siktet inställt på medlemskap i EU.

The post Mycket är sig likt på Balkan first appeared on Opulens.