KONST. Det är bara att åka till Sjöbo under våren, se och njuta av Owe Gustafsons livsverk och reflektera över hans livsstil, skriver Bo Bjelvehammar. 

Owe Gustafson
Tänk om jag hade en snabel
Sjöbo konsthall
T o m 28 maj
(Utställningen är producerad av Tomelilla konsthall i samarbete med Owe Gustafson)

Du kan umgås med Owe Gustafsons egensinniga och underfundiga bildvärld under hela våren genom att besöka Sjöbo konsthall. Där finns en retrospektiv utställning av allt möjligt som belyser hans breda konstnärskap allt från trästick, skivomslag och affischer till teckningar. Allt började när han som 14-åring fick jobb som illustratör på Eskilstuna–Kuriren.

Det är en rik utställning som vandrat runt i hela Sverige från Tomelilla i söder till Skellefteå i norr och har setts av över 100 000 besökare.

Teknikerna varierar men stilen är lätt att känna igen på såväl träreliefer som teckningar; ett fåtal färger, tydliga linjer, ett bildspråk med en berättelse, som döljer oväntade och små detaljer. Owe Gustafson har ett seende som nitar fast företeelser och varelser kring ett nav av synliga symboler och emblem.

Allt springer ur ett sätt att se på omvärlden, att tänka en stund och fortsätta att reflektera över en situation, ett möte eller några ord.

Att teckna är det centrala i Owe Gustafsons skapande. Detta har han byggt upp och utvecklat under ett helt liv, att illustrera har på samma sätt blivit hans signum och hans sätt att uppleva verkligheten och vardagen. Inte med ett tungt svårmod, utan med en humoristisk, lekfull och generös blick. Av detta kommer även ifrågasättandet av konventioner och normaliteter – i hans konstnärskap kan en detalj spela en huvudroll och en handling som vi inte ser kan utvecklas till en storhet.

Det går lätt att fastna vid enskildheter bland utställningens sextiotal objekt. Du bjuds frikostigt in i Tintins värld, han kan vara både i New York, Peking och Stockholm, du får till och med se hur Tintin dör. Och över allt härskar den kända hårtofsen.

Owe Gustafson fick 1979 lov av tecknaren Georges Remi, Hergé, att använda Tintins hårlock i sina verk.

Det finns en bredd och en vidd i Owe Gustafsons skapande, som är imponerande – från en affisch till Ystad jazzfestival till en illustration till en deklarationsblankett.

Något ska sägas om kändisskapet och Owe Gustafson. Det hör samman med ett barnprogram, som kom på SVT i början av 1970-talet: Fem myror är fler än fyra elefanter, ett läs– och skrivfrämjande program med Magnus, Brasse och Eva. Bakom detta med idé och design stod just Owe Gustafson.

I rutan trängdes rosa elefanter med strävsamma myror, självständiga åsnor och ett myller av bokstäver och siffror. De tecknade inslagen älskades av barn och de vuxna älskade sångtexterna. Det blev ett kultprogram och en kulturklassiker.

I en interaktiv avdelning i konsthallen kan stora och små barn på olika sätt återuppleva programmet, grupper av barn kan avsluta sitt besök med en workshop där de skapar sin egen konst.

Det är bara att åka till Sjöbo under våren, se och njuta av Owe Gustafsons livsverk och reflektera över hans livsstil: att teckna är att leva och illustrera är att uppleva.

The post En egensinnig bildvärld first appeared on Opulens.

ORDBOK. Björn Wahlberg har skrivit en nödvändig ordbok för alla Tintinälskare, men även för folk med ett intresse för ord, skriver Bo Bjelvehammar.

Kapten Haddocks ordbok. Från alabasterskalle till ökenråtta av Björn Wahlberg
Cobolt

Tintins äventyr är en av alla tiders mest populära serier, som har översatts till över hundra språk och dialekter. En av de mest färgstarka karaktärerna i serien är kapten Archibald Haddock, med en kolerisk läggning, som skapar hans särmärke. Till det bidrar starkt det rika och varierade ordförrådet av fantasifulla eder, tillmälen och förolämpningar.

Tintinkännaren och översättaren Björn Wahlberg har i den nu aktuella Kapten Haddocks ordbok både förtecknat och förklarat 240 kraftuttryck ur kaptenens vokabulär.

Denna genomgång spänner från klassiska uttryck som anfäkta och anamma, bomber och granater, krabbsaltade tångräkor till ovanliga ord och märkliga nybildningar som grobian och rullsvansapa. Den senare är ett bra exempel på hur Kapten Haddock tänker, när han kommer i affekt och de vanliga orden inte räcker till, då tillverkar han nya, han använder och förstärker kända ord, eller så gör han en nybildning. För att finna ett förolämpande och nedsättande kraftuttryck. Han skapar det i stunden, för att öka oktanhalten när det gäller förolämpningen,

Rullvansapa är ett bra exempel med en äkta förlaga i kapucinapan, och med släktingar, som gärna Kapten Haddock använder i andra sammanhang som babian, markatta och vrålapa, alla som nedsättande uttryck.

Björn Wahlberg skriver initierat och väl, om ordens ursprung, han gör effektfulla härledningar och berättar ofta i vilka album som det går att finna de mustiga ordsvallen.

Kapten Haddock har en sällsynt kreativitet i ordbildningsförmåga, när han blir arg och valt sina fiender, då kommer de sällsamma orden och tilltalen, mest på ett humoristiskt och träffande sätt. Det är inget direkt råskäll, mer av språkliga finurligheter och experiment.

Björn Wahlberg har skrivit en nödvändig ordbok för alla Tintinälskare, men även för folk med ett intresse för ord. Det är svårt att själv använda Kapten Haddocks ord, de tillhör honom, på nåt sätt, hans egenskapade ordvärld.

The post Kartläggning av Kapten Haddocks språk first appeared on Opulens.